Dahlgrens nya tänk: "Har lärt mig vara långsiktig"

Garphyttesonen och VM-orienteraren Filip Dahlgren har hunnit fylla 28 år – och hunnit lära ett och annat den hårda vägen. I höstas kom skadorna igen, i dag var han ändå sexa på långdistansen i världscup- och EM-testet i skånska Brösarp (som jag skrev mer om här), och även om han hoppas att det räcker till en EM-plats (det ser tajt ut) så vore det inte någon personlig katastrof om han missade mästerskapet i Tjeckien, sa han när jag pratade med honom tidigare i dag.

– Jag hoppas att Håkan (Carlsson, förbundskaptenen) inte bara tittar på den här helgen utan också på min potential och tidigare internationella resultat. Jag har inte toppat mig till den här helgen utan prioriterat att vara 
i riktigt bra form till EM, så jag hoppas jag får vara en plats där. Men blir det inget EM fokuserar jag om mot VM-testerna. Det vore inte hela världen, jag har lärt mig att ha tålamod och inte jaga kortsiktiga resultat. Dessutom passar terrängen på VM mig bättre än den på EM, och det är VM som är säsongens stora mål, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Men du har inte alltid varit så långsiktig?
– Nej, när jag i efterhand ser tillbaka på mitt bästa år, 2014 (då han var tia på VM och 20:e på EM i specialdisciplinen långdistans), och att jag därefter tappat lite så beror det på att jag tappade det långsiktiga tänket. Jag har jagat kortsiktiga resultat istället. Men det har jag slutat med nu. Min satsning är långsiktig, jag behöver inte kortsiktiga resultat.
Var det samma skador som tidigare som slog till i höstas?
– Ja, i grunden är det samma, obalans i kroppen. Jag har inte riktigt lyssnat på kroppen utan kört på, slarvat med underhållet, låtit det gå ett steg för långt. Men jag har ändå kunnat springa väldigt mycket den här vintern, mer än jag gjort någon gång tidigare, men det är först de två senaste veckorna jag börjat köra i tävlingsfart och lite över tävlingsfart. Jag har hållit nere högkvaliteten och fokuserat på mängden. Ja, det var först förra veckan som jag gjorde mitt första intervallpass sedan oktober, så jag hoppas att det ska finnas mer att ta av när jag börjar trappa upp. Men jag känner mig stark och har en bra grund.
Hur var dagens långdistans, då?
– Den var lång men tuff, en trevlig bana som var utmanande. Ganska många relativt korta men ganska branta passager över bäckar och raviner, och i övrigt relativt platt. Inte direkt sånt man är van vid från Närke och Kilsbergen, utan mer kontinental terräng. Själva loppet var bra, även om det finns en del att slipa på. Jag känner att jag har en bit kvar till den riktiga tävlingsformen. Jag känner att jag behöver lite fler tävlingar för att få fokus och självförtroende. Det blev lite darrigt, till exempel på långsträckan, där jag inte riktigt vågade som jag brukar. Det handlar om att få tävlingsrutin. Det kommer.

Kommer gör också världscup- och EM-uttagningarna, preliminärt på onsdag.
Jag pratade också med Martin Regborn i dag. Han var förstås mycket nöjd med ännu en tredjeplats som lär garantera att det blir EM både i sprint och långdistans för honom (om han pallar tuffa EM-schemat med sprintstafett, sprintkval, sprintfinal, långdistanskval och långdistansfinal inklämt på fyra dagar!), men kunde ändå inte låta bli att gräma sig lite åt missen på väg till näst sista kontrollen, där han tappade över 1,5 minuter på Albin Ridefelt som vann tävlingen bara åtta sekunder före örebroaren.
– Jag gick rent förutom fram till näst sista kontrollen. Jag vet inte om jag vill se sträcktiderna, för det var nog segern som gick där. Jag sprang precis förbi kontrollen, men det hade ramlat ned ett träd som skymde, och innan jag fattade att jag hade sprungit för långt så hade det gått lite tid … , sa Regborn (mer om det kan ni läsa i måndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

I måndagens pappers-NA kan ni också läsa om Olivia Hansson, som slutade fyra i Nordenskiöldsloppet. Om bröderna Impolas interna kamp om niondeplatsen har jag skrivit här.
Dubble JVM-åkaren Filip Danielsson, som precis som namnen Dahlgren kommer från Garphyttan, nöjde sig med 17 mil mindre i hans allra sista tävling som junior, och blev bäste svensk över 30 kilometer i Fjälltoppsloppet, totalt fyra bakom tre norrmän. Lucas Lennartsson blev 23:a i seniorklassen, där comebackande Lars Nelson bara var 1,4 sekunder bakom Dario Cologna över masstarten på 35 kilometer.

Erik Anfält spände, som han förvarnat, bågen rejält i Marathon Rotterdam, och låg under distriktsrekordsfart halvvägs. Så långt 1.10.20, mot distriktsrekordet Lars Hagbergs 33 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Anfält själv har som bäst tidigare sprungit på 2.25.03 (vilket han är trea i distriktet genom tiderna på), i Valencia i november, och passerade då halvmaran på 1.11.30. Men för en gångs skull visade det sig att Anfält öppnat lite väl optimistiskt (han brukar annars alltid leverera personliga rekordnoteringar), och på andra halvan mattades tempot rejält. I mål på 2.25.53, vilket gör en andra halva på 1.14.23. Femkilometerspasseringarna: 16.26–16.33–16.47–16.51–17.03–17.19–17.46–18.40–9.28 på sista 2,195 (motsvarar 21.34-tempo). 2.25.53 är ändå Anfälts näst bästa mara i karriären, och bara 50 sekunder från personliga rekordet. Jag har tyvärr inte lyckats få tag på 40-årsfiraren (fyllde i torsdags) i Rotterdam efter loppet, men på instagram skriver han: ”Hade hoppat spå bättr.e Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa. Nöjd med att jag krigade på trots riktigt tung känsla sista milen. Nu får man vila någon dag eller så och sätta något nytt mål.”

För övrigt var det premiär i svenska seniorcupen i landsvägscykel i helgen, men regerande mästaren Adam Axelsson, från Kumla, missade Östgötaloppet eftersom han är på träningsläger på Mallorca. Det fanns ändå en Örebrocyklist i tätklungan då Johan Vennerstrand rullade i mål som 29:a.

Konditionsbloggen gör nu ett uppehåll på två dagar på grund av att alla NA-bloggar ska flyttas över till Mittmedias bloggportal, vilket gör att det inte går att publicera nya inlägg under måndag och tisdag (oklart om det går att se/läsa bloggarna under samma tid, jag är ingen tekniker). Ni får helt enkelt hålla koll på Emilia Fahlin i Durango-Durango Emakumeen Saria på tisdag på egen hand och så återkommer bloggen med Örebro AIK halvmaraton på onsdag.

Regborn tunga tredjeplats: "Borde vara klar för världscupen"

Martin Regborn var snabbast av alla från tredje kontrollen (av 14) och in i mål i dagens elitseriepremiär, tillika världscup- och EM-test, i skånska Brösarp. Men ett litet, litet misstag mellan tvåan och trean, som gjorde att han tappade 14 sekunder, gjorde att Örebroorienteraren som sprungit VM de två senaste säsongerna fick nöja sig med en tredjeplats. En tredjeplats som dock kan räcka hela vägen till EM, och som allra minst lär ge en plats i världscuppremiären. Det vågade Regborn själv säga (åtminstone nästan) efter ett finfint sprintlopp (läs mer i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

– Det borde vara klart för världscupen efter det här. Sedan får man väl se om de vill titta på sprinten där innan de tar ut EM-laget. Men jag har ju sprungit VM tidigare, och det är klart till min fördel, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Jag var lite tveksam i början. Vi hade en långsträcka till kontroll fyra som jag började läsa in tidigt, och då tappade jag bort mig lite på väg till trean. Det kostade nog runt tio sekunder. Men i övrigt har jag gått helt rent. Det var en enkel och lite tråkig sprint där det mest handlade om att hitta det rätta vägvalet och sedan genomföra det.
Hur var fredagens medeldistans (där Regborn blev åtta)?
– Tja, jag är ganska nöjd också, men det blev några onödiga misstag i slutet (Regborn var trea halvvägs), och det var tajt i resultatlistan. Jag hade gärna varit med lite högre upp.
Nu måste du springa riktigt bra i långdistansen i morgon för att få springa en skogsdistans i världscupen och EM?
– Så är det. Jag vill ju springa en skogsdistans på EM också. Och eftersom det inte är någon långdistans i världscuppremiären kommer de titta väldigt mycket på den här tävlingen när de tar ut EM-laget.
Jag skrev en del om dagens tävling i övrigt på na.se tidigare i dag, och det man först och främst ska notera är väl att Tisarenkvartetten Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin låg samlade inom 47 sekunder från 14:e till 30:e plats i en mycket tät tävling. Efter medeldistansen i går pratade jag med Lilian som liksom Regborn i dag kunde varit med riktigt långt framme i resultatlistan om det inte varit för en bom. Hennes kom redan till första kontrollen, och gjorde att en presumtiv fjärdeplats byttes mot en åttonde, som gör att det nu lär vara på håret om hon tar plats i världscuptruppen. Å andra sidan går ju inte förbundskapten Håkan Carlsson alltid efter resultatlistorna, han brukar också se till prestationerna och där var ju Forsgren alltså topp fyra-mässig frånsett bommen.
– Jag har inte hunnit analysera så mycket än, men det var ett vägval där jag gick till höger och där vänster verkar ha varit snabbare. Och sedan kom jag ikapp Alva Olsson (Linköpings OK) som hade startat två minuter före mig in mot kontrollen, och hon kom från helt fel håll vilket förvillade lite. Vi sprang upp på en väg bortanför kontrollen tillsammans, innan vi hittade tillbaka. Det var ett litet öppet område i en öppen bokskog, så den var lite klurig. Det är en positiv grej jag har, jag är väldigt bra på att glömma misstag. Jag fokuserar framåt, och när jag kom i mål hade jag nästan glömt att jag hade gjort den där bommen. Klart jag inte är nöjd med första kontrollen, men förutom den fanns det många positiva bitar. Min fart var bra och det fungerade bra för att vara en så annorlunda terrängtyp. Bokskog med större sluttningar och siktförändringar på grund av uppvuxen sly är inte direkt vad man är van vid. Det är inga smådetaljer som mossar och småhöjder, sa Forsgren till Konditionsbloggen (det blev en artikel i lördagens pappers-NA).
Jag passade också på att fråga hur vinterträningen varit (det kom inte med i papperstexten):
– Jo, jag har haft lite problem med knäna, men jag har ändå kunnat springa hela tiden och kunnat göra alla mina kvalitetspass i löpningen. Däremot har jag valt att ta bort några av mellanmjölkspassen och genomföra dem som alternativ träning istället, på cykel eller så. Och så har jag åkt en hel del skidor. Jag har inte låst mig vid någon distans. Jag har tränat allsidigt i vinter, och sedan får vi se efter helgen vad som ger bäst utslag.
Nåt mer från lördagen? Tja, några korta noteringar:
** Anton Hallor, Tisaren-orienteraren som delvis sadlat om till traillöpning och imponerade stort i vertikala kilometern-världscupen i Tromsö i fjol, sprang TOM (som lustigt nog står för Trail och mustasch, även om bakgrundshistorien inte är ett dugg lustig) i Motala och knep en finfin tredjeplats. Anton avverkade de 28 kuperade kilometerna på 2.19.55, och var 14.02 bakom överlägsna segraren Johan Carlsson, Örgryte. KFUM Örebro-löparen Elin Sjöberg var fyra på damsidan, på 3.12.19.
** Örebro AIK:s Mattias Nätterlund (som avancerade till 43:e plats i genom tiderna-statistiken i distriktet med sin maratontid, 2.38.41, i Frankfurt i höstas) slutade tvåa bakom landslagslöparen John Kingstedt i Kvantumloppet i Huddinge, efter att ha avverkat de tio kilometerna på 33.26 (18 sekunder snabbare än i Startmilen förra lördagen men tio från personliga rekordet).
** Vedevågskillen Axel Ekström, som ingått i det svenska utvecklingslandslaget i år, avslutade sin första säsong som seniorskidåkare med en 13:e-plats i Åre XCO. Gustav Eriksson vann tävlingen där Mathias Fredriksson gjorde smygcomeback (och slog Ekström med 1.23).
** Och så blev degerforsaren Stefan Johansson av med sitt svenska rekord i 20 kilometer gång, efter nästan 24 år. Perseus Karlström, som tog rekordet, har dock en bra bit kvar till Johanssons rekord på 20 000 meter gång (alltså 20 kilometer på bana), 1.18.35,2 som fortfarande står sig som Europarekord.

Helgens höjdare – världscupjakten avgörs: "Klart chansen finns …"

1. EM-uttagning och elitseriepremiär i Brösarp
Orienteringssäsongen brakar igång på allvar med världscups- och EM-uttagningar i dagarna tre, där lördagen och söndagen dessutom bjuder på elitseriepremiär. Något jag skrev lite om tidigare i veckan. I dagens pappers-NA reder jag ut begreppen lite, och faktan kan vara värd att återanvända här:

  • Under veckoslutet avgörs tre tävlingar i Skåne: Medeldistans i dag, sprint i morgon och långdistans på söndag.
  • Efter helgen tar förbundskapten Håkan Carlsson ut en trupp till världscupen i tjeckiska Wroclaw 30 april–2 maj. Sverige har åtta platser per distans, utöver regerande världsmästaren Jonas Leanderssons friplats i sprint.
  • Efter världscuppremiären tar Carlsson ut en trupp till EM i tjeckiska Jeseník 21–28 maj. Sverige har sex platser per distans, utöver regerande Europamästaren Leanderssons friplats i sprint.
  • Löparna i A-landslaget är redan uttagna till världscup-premiären och EM. Det är Tove Alexandersson, Lena Eliasson, Helena Jansson, och Emma Johansson på damsidan samt Fredrik Bakkman, Gustav Bergman, Olle Boström, Jonas Leandersson, William Lind och Jerker Lysell på herrsidan.
  • Resultaten i EM vägs samman med testtävlingar helgen 10–12 juni när truppen till VM tas ut veckan därpå. Till VM, som avgörs i Strömstad och Tanum 20–27 augusti har Sverige tre platser per distans, utöver regerande världsmästaren Leanderssons friplats i sprint.
Till VM har A-landslaget inget företräde till platserna.

Sex herrar är alltså redan uttagna, och i teorin behöver det inte bli en större trupp än nio löpare till världscuppremiären (åtta plus Leandersson) vilket bara skulle ge tre öppna platser för Martin Regborn, Filip Dahlgren, Daniel Attås och de andra att konkurrera om, men i praktiken lär det bli runt tolv löpare eftersom alla inte springer allt (somliga är sprintspecialister), och i sådana fall blir det runt sex platser som ska tillsättas av Carlsson med utgångspunkt i helgens resultat. Det gäller med andra ord ändå att hålla sig långt framme för att vara med i snacket. Attås tror nästan det är omöjligt för en löpare som honom att nå världscuptruppen, trots de fina formbeskeden han gett på slutet.
– Nej, det ska nog väldigt mycket till. Förmodligen måste jag vara topp fem både på fredagen och söndagen för att ta en plats där. Klart chansen finns om det går riktigt, riktigt bra, men då måste jag verkligen ha marginalerna med mig. Det finns några riktiga toppnamn, men bakom dem kommer det vara ruggigt jämnt. Jag kan lika gärna bli femma som 25:a, känns det som. Det kommer säkert bara skilja två minuter mellan de placeringarna, säger Attås i dagens pappers-NA där han också berättar att hans satsning på att gå ned i arbetstid för att träna mer fallit väl ut.
Tävlingarna i Brösarp startar 13.50 i eftermiddag.

2. Nordenskiöldsloppet
Efter ännu en banjustering blir ”världens tuffaste och längsta” skidlopp 200 kilometer. I dagens pappers-NA har jag ett långt reportage om loppets historia och om Olivia Hansson, Fjugestatejejen som fått dispens och blir den yngsta startande i monsterloppet trots att hon ännu inte når upp till åldersgränsen 21 – och som dessutom är favorit till en topp fem-placering. Där finns också en intervju med Ivan Forsgren, Lilians brorsa, som länge önskat sig ett ultralopp i längdskidåkning och var bland de första att anmäla sig. Ska någon länsåkare vara med och slåss om segern i det historiska loppet lär det dock vara Bill Impola, Kopparbergsåkaren som kommer ha hårt motstånd i åkare som John Kristian Dahl, som i år vann Vasaloppet för andra gången, och tidigare Vasaloppsvinnare som Jörgen Brink och bröderna Jörgen och Anders Aukland. Kanske kan han få lite draghjälp av lillebrorsan Bob Impola, segrare i Wadköpingsloppet i fjol, som kastat in en anmälan?
När jag träffade Olivia vid konstsnöspåret i Ånnaboda i onsdags passade jag för övrigt på att fråga vad som händer nästa år, och det visade sig tämligen oklart.
– Vi får se hur det blir med teamet (Team Skistart.com, alltså), det har varit lite prat … Det är tufft att driva ett team ekonomiskt, och några är osäkra på om de vill fortsätta (Maria Rydqvist och Linus Larsson har ju flaggat för att de lägger av), så det kanske inte blir något team nästa år. Och mina resultat har inte varit tillräckligt bra för att komma med i ett annat team. Så i sådana fall får jag satsa på svenska långloppscupen och köra bra där, så något annat team nappar. För långlopp, det är det jag vill satsa på, säger Hansson.

3. Erik Anfält i Marathon Rotterdam
Erik Anfält, som fyllde 40 i går, jagar ännu ett personligt rekord i maraton. Han har ju haft en hygglig resultatutveckling, om man säger så, sedan han gjorde 3.45.24 i Stockholm marathon-debuten 1997 (så sent som 2008 gick han under tre timmar för första gången). 2014 gjorde han 2.28.19 i Kiel på våren och i fjol följde han upp med 2.27.02 i samma lopp för att på hösten göra 2.25.03 i Valencia. Nu siktar han på att trimma ytterligare någon minut av den där tiden i Rotterdam. Fjolårets Kiel-tid gjorde honom till distriktstrea genom alla tider, men upp till Lars Hagberg (2.21.46) och Rolf Barr (2.21.50) skiljer nog för mycket för att det ska bli verklighet redan på söndag. Men man vet aldrig med den gode Anfält. Och det kan ju dessutom vara den sista riktigt snabba maran som Anfält gör.

Gerdevåg om nya EM-kravet: "Rätt dag med toppform kan allt hända"

I tisdags gick Lorenzo Nesi, ny landslagsledare för halvmaraton, maraton och terräng, ut med ett förtydligande, och en uppdatering, av de tidigare oklara uttagningskriterierna till de svenska halvmaratonlagen till friidrotts-EM i Amsterdam, ett lopp som avgörs den 10 juli.
Nesi förklarade att det när det gäller uttagningen av löpare som inte klarat kvaltiden (det är det bara Mustafa Mohamed och Isabellah Andersson som gjort) kommer gå till så här:
A) Löpare som springer under 1.06.30 på herrsidan respektive 1.16.30 på damsidan i Göteborgsvarvet.
B) Om det fortfarande inte finns tre löpare av någondera könet fylls det på med de som varit närmast utanför, endera Lars Södergård och/eller Cecilia Norrbom som sprungit 1.05.38 respektive 1.15.17 i internationella halvmaraton där svenska kvalgränsen till EM-laget varit 1.05 respektive 1.15, eller löpare som hamnar precis utanför 1.06.30/1.16.30 i Göteborgsvarvet.
Om många svenskar däremot skulle kuta under kvalgränsen i Göteborg var tanken från början att Sverige skulle ställa upp med fem löpare av respektive kön, så då kan lagen bli större.

I länet finns tre löpare som i teorin skulle kunna bli aktuella; Josefin Gerdevåg, Mikeala Kemppi (som sprang för maratonlandslaget i Stockholm marathon i fjol) och Linus Rosdal, som alla sprang ett par minuter över kvalgränsen i Haag: Gerdevåg på distriktsrekordet 1.16.41, Kemppi på 1.16.46 och Rosdal på 1.07.45.
Kan Gerdevåg slipa av elva sekunder till blir det EM – men då ska man veta att halvmaran i Haag är betydligt plattare än Göteborgsvarvet med sina påfrestande bropasseringar (och att Göteborgsvarvet dessutom dubblerar som SM i år kan bädda för ett taktiskt lopp om medaljer och placeringar).
– Rätt dag med toppform kan allt hända, men 1.16.30 är en väldigt bra tid på Göteborgsvarvet. Det är betydligt tuffare bana jämfört med Haag halvmarathon. Jag ser inte mig själv som speciell stark i uppförsbackar, tappar lätt tid. Trivs bättre på platta banor, skriver Gerdevåg till Konditionsbloggen på twitter.
– Det finns många tjejer som har förmåga att göra sub 75, vid rätt dag och toppform. Av någon anledning är det många av dessa kandidater som inte tävlat i år ännu… Men på ett SM är det svårt att springa för bra tid, blir lätt att man fokuserar på placering.

Gerdevåg har, på grund av sitt jobb, ännu inte bestämt hur tävlingsschemat kommer att se ut fram till Göteborgsvarvet den 21 maj. Däremot kommer Mikaela Kemppi, som precis som vanligt lagt upp ett digert tävlingsschema, att springa Örebro AIK halvmaraton på onsdag. Anmälda dit är också namn som Eskilstunas Abraham Adhanom, Hälleforskillen Haben Kidane (som också springer för Eskilstuna), Mattias Nätterlund och starka veteraner som Rose Marie Enmalm, Sören Forsberg och Per Börjesson. I skrivande stund är 1 310 länslöpare anmälda till Göteborgsvarvet.

Flaggar för övrigt redan nu för att jag i mrogondagens pappers-NA har ett jätteuppslag inför Nordenskiöldsloppet, med bland andra Olivia Hansson och Ivan Forsgren, och en text inför orienterarnas världscups- och EM-uttagningstävlingar i Skåne i helgen, med Daniel Attås. Missa inte det!

En studie i bommar – min orienteringscomeback

Vartannat år, eller så, får jag ett ryck och testar en motionsorientering. Varje gång tror jag att jag är världsmästare (jag är nämligen det bakom skrivbordet, och vet exakt hur man ska springa). Varje gång får jag en käftsmäll i form av bom på bom på bom rakt i plytet. Aldrig lär jag mig något. För det är ju så. Jag ger upp. Och så går det två år. Och då har jag hunnit glömma senaste debaclet.
I går kväll var det OK Djerfs motionsorientering med start vid Storängen, alltså bara ett par kilometer från det brännmyrska hemmet. Glad i hågen anmälde jag mig på den längsta banan (bara 5,6 kilometer, men 19 kontroller; för min del hade det varit betydligt mer gynnsamt med 19 kilometer och 5–6 kontroller …), och trots att första kontroller var en stigkorsning några hundra meter från startpunkten så lyckades jag bomma den med nästan fyra minuter (jag rusade iväg på en helt annan stig och stannade inte förrän jag kom fram till ett hus en bra bit bort …). Magnus Hedlund, Vasaloppskonnässören som vann motionsorienteringen, var vid första kontrollen efter 1.28 – jag kom dit efter 6.06, som sist av de 15 startande.
Efter första kontrollen (och första jättebommen) på två år kom jag plötsligt ihåg det här med att jag inte kan orientera, och började i stället ta det väldigt lugnt, gå och titta på kartan, och även om mina sträcktider var sist-näst sist-sist-sist-tredje sist så var jag jättenöjd när jag kom till sjätte kontrollen. Tyckte att jag kunde det här nu. Började springa igen. Det skulle jag inte ha gjort … Sjuan, en punkthöjd blev ett helvete att hitta, bommade bort nästan sju minuter. Sedan gick det långsamt bättre igen. Tills jag gjorde samma misstag för tredje gången. 3.40 i bomtid till 15:e, en ny punkthöjd.
Tja, på det hela taget fanns det väl bara två saker att glädja sig åt. Att två andra faktiskt stämplade fel så jag, när jag kom i mål nästan 35 minuter bakom Hedlund (hans tid var 42.46 …) faktiskt inte var sist utan 13:e av 15 startande, och att jag var näst snabbast (snabbare än Hedlund) från sista och in, när det handlade om ren löpning och inte längre var någon orientering …
Om det blir mer orientering i vår? Fan tro’t. Men om ett par år har jag nog glömt det här debaclet. Då jävlar. Då är jag världsmästare igen!

Så sprang jag (fel).  Foto: Konditionsbloggaren
Så sprang jag (fel). Foto: Konditionsbloggaren

Snöbrist, deltagarbrist – och en lång cykelsäsong som precis dragit igång

Redan i lördags drog Örebrocyklisterna igång sin randonneursäsong med ett 200-kilometerslopp, det första av 16 lopp på mellan 20 och 100 mil som klubben arrangerar den här säsongen (varav 19 har start i Örebro och ett i Alcudia på Mallorca [!]). Nästa är en 300-kilometerstur på lördag, den 9 april. Säsongens riktiga styrkeprov, 1 000-kilometersloppet, körs den 14 juli.
Men det finns även kortare motionslopp. Lördagen den 21 maj avgörs Skiffertrampen, Grythyttans CK:s traditionsenliga sjumilalopp. I dag skickade arrangörerna ut ett pressmeddelande, där de berättade om ett par nyheter: ”Starten flyttas 100 meter till den södra delen av parkeringen, där även målet är beläget. Efter starten går färden över torget, förbi Gästgiveriet och ner mot Måltidens hus. Väl ute på 244:an gäller fri fart! Målgången sker som tidigare via norra infarten till Grythyttan.” I fjol trampade 82 cyklister de sju milen, och ytterligare 32 ställde upp i 27-kilometersklassen.
Veckan därpå, söndagen den 29 maj, är det dessutom dags för den 44:e upplagan av Degerforskorpens åttamilslopp Vulkanloppet. Precis som vanligt sammanfaller det med sista dagen av Örebrocyklisternas jättearrangemang Vättern runt, som startar redan på fredagen den 27 maj. I början av augusti väntar sedan Två sjöar runt i Nora, och den 21 augusti trampas Kommunrundan i Degerfors. Har ni koll på fler lokala motionslopp för cyklister, hör av er (via kommentatorsfunktionen eller med hjälp av kontaktuppgifterna till höger!).

En tävling som däremot inte blev av var femte upplagan av STH Skicross, längdskidsskicrosstävlingen som skulle ha körts i Storstenshöjdens slalombacke i lördags och som var första deltävlingen i Örebro xchallenges Big 5 challenge. Orsaken var för få anmälda deltagare (vilket till stor del troligen kan förklaras av att tävlingen krockade både med skid-SM och Årefjällsloppet), men tävlingsledningen lovar på facebook att återkomma båda större och starkare nästa år då de ”hoppas hitta ett mer passande datum som inte krockar med andra längdskidtävlingar”, som tävlingsledaren Joel Hultin skriver. ”Vi satsar redan nu stenhårt mot nästa år då vi ska arrangera ett STH Skicross på en helt ny nivå jämfört med tidigare upplagor.”
För de som tänkt klara av Big 5 challenge men inte kör enduro (Battle of vikings är en av deltävlingarna) krävs därmed att kör samtliga andra fem tävlingar: Örebrot triathlon, Örebroloppet (multisport), Örebro actionrun, Bergslagsleden ultra/Kilsergen trailrun och Bergslagsloppet (mountainbike).

Och så har till slut också Nordenskiöldsloppet drabbats av snöbristen (varför skulle någon tävling klara sig den här vintern?!). Det planerade 22-milaloppet i helgen, med bland andra Bill Impola, Olivia Hansson och Ivan Forsgren på startlinjen, blir ”bara” 18 mil långt. Räkna med mycket mer inför den ändå tämligen hyggliga kraftmätningen här på bloggen och i pappers-NA de närmaste dagarna.

 

Fahlin i dubbla attacker: "Ett riktigt bra resultat"

Efter oturen i Flandern runt i går följde Emilia Fahlin upp med en, av twitterkommentarerna och de bilder jag sett från loppet att döma, ramstark insats i 117,3 kilometer långa Grand Prix de Dottignies (ett lopp på internationella cykelförbundets 1.2-nivå, alltså två steg under världstouren; men som lockar många av världens bästa cyklister just genom placeringen en dag efter Flandern runt). Fahlin verkar ha legat med långt fram på alla de avgörande partierna, och försökte gå loss solo en gång och i en mindre grupp vid minst ett tillfälle under de avslutande milen (allt enligt olika twittrare på plats, någon tv-sändning bjöds det inte på i dag). Till slut samlade fältet dock ihop sig, och 84 av de cirka 150 startande fanns med i tätklungan som spurtade om segern. Då hade Fahlin redan bränt sitt krut (och klungspurter mot världens bästa är inte hennes styrka, hon måste avgöra tidigare än så), men lagkompisen Marta Bastianelli höll sig framme och trots lite krångel på upploppet var hon tvåa bakom säkra stensäkra spurtaren och dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini (som under Wiggle-Honda-åren, fram till vinterns stallbyte, var lagkompis med Fahlin). Fahlin rullade själv i mål i bakändan av jätteklungan, på 75:e plats.
”Vi visste att Marta skulle kunna göra väldigt bra ifrån sig på en bana med en sådan här avslutning, och det ändrades inte av att hon kraschade i går. Hon ville ha ett bra resultat med sig, och det fick hon. Räknar man in jobbet som de andra tjejerna i laget gjorde tidigare i loppet är det här ett riktigt bra resultat, vi är nöjda med andraplatsen och att laget kör så bra tillsammans”, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.
Nu väntar en snabbvisit i Örebro för Fahlin innan det är dags för sex tävlingsdagar på rad i Baskien med start nästa tisdag.

För övrigt är nu ordinarie anmälan till helgens viktiga observationstävlingar inför världscuppremiären och EM (och därmed i praktiken också inför VM) i orientering, i Skåne, nu stängt och även om det går att efteranmäla i ytterligare nästan två dygn kan man väl räkna med att alla de stora namnen nu finns på plats. Av de fyra länslöparna som figurerat kring det svenska seniorlandslaget de senaste åren kommer både Martin Regborn (två VM), Lilian Forsgren (ett VM, ett EM-silver) och Daniel Attås (debuterade i den stora landslagstruppen till Euromeeting i höstas) att springa rubbet – såväl fredagens medeldistans som lördagens sprint och söndagens långdistans – medan långdistansspecialisten Filip Dahlgren (ett VM) väljer att stå över sprinten. Förutom dem finns namn som Tisarens Rebecka Nylin och Lovisa Persson, som gjort fina resultat under inledningen av säsongen, liksom klubbens veteran Tomas Hallmén och något yngre Gustav Hindér på plats
Lördagens och söndagens tävlingar, som dessutom är säsongens första elitseriedeltävlingar, innehåller dessutom juniorklasser av högsta klass. Där finns namn som Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson och JVM-satsande degerforsaren Filip Jacobsson, som från och med den här säsongen även han representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben.

Strulet sänkte Fahlin i Flandern: "Är förbannad"

Emilia Fahlin hade, till skillnad från förra veckan, riktigt pigga ben när Flandern runt avgjordes i dag. Då drabbades hon av en rad tekniska problem istället. 80 kilometer före mål drabbades hon av punktering på den näst sista av banans längre kullerstensavsnitt, och sedan följde strulen slag i slag.
– Jag fick vänta, vänta, vänta på att följebilen skulle hinna ikapp, och när de bytte hjul ramlade bromsgummina av. När de upptäckte det fick jag vänta igen och ta reservcykeln, men den fungerade inte alls för mig, så jag fick vänta in ännu en bil med en annan cykel. Då var jag 1,5 minuter bakom klungan. Men jag kände mig riktigt stark och jagade hela vägen, ställde av de grupper jag passerade med cyklister som droppat av från klungan, och efter 20 kilometer var jag ikapp andragruppen. Jag och polskan (Fahlins lagkompis Malgorzata Jasinska) hjälpte till att köra in förstagruppen med 21 kilometer kvar, och det var precis på gnällen att jag kunde slita med mig över krönen på värsta backen tillsammans med dem. Men då fick jag betala för allt jag hade gjort innan. Förra veckan var jag uppgiven och besviken. Nu är jag mer förbannad. Det kanske är bättre. Det mekaniska hör också till cyklingen, men det är surt när det blir så här, säger Fahlin till Konditionsbloggen (läs mer om tävlingen, som vanns av världsmästaren Lizzie Armitstead som spurtslog Emma Johansson efter att de båda varit i utbrytning, i måndagens pappers-NA – och redan på tisdag blir det mer Fahlin i pappers-NA då jag har ett längre reportage om henne med fokus på de senaste veckornas dödsfall inom cykelsporten).
Och redan i morgon, måndag, tävlar Fahlin igen, när Grand Prix de Dottignies avgörs. Sedan får hon sju dagars ledigt (!) fram till endagsloppet Durango–Durango den 12 april som följs av det baskiska etapploppet Emakumeen Bira 13–17 april och nästa deltävling i damernas världstour, belgiska La flèche Wallonne, ”den vallonska pilen”, den 20 april. Det råder i varje fall inte brist på tävlingar för Alé-Cipollini-cyklisten just nu – efter dagens tävling klockar hon in på tio tävlingsdagar och tävlingar åtta helger i rad sedan premiären sista helgen i februari, bland annat samtliga fem deltävlingar i världstouren.

Helgens orientering? Tja, Martin Regborn sprang ju Startmilen i stället för i skogen (missa inte hans blogginlägg om supertiden), men i Mälarmårdsdubbeln långdistans i Katrineholm på lördagen tog Tisarens Daniel Attås, som landslagsdebuterade i Euromeeting i höstas, en riktig tung skalp när han för andra helgen i rad besegrade Garphyttans VM-löpare och långdistansspecialst Filip Dahlgren. Attås etta, Dahlgren tvåa, 45 sekunder bakom, av 41 deltagare (trean var distanserad med över 2,5 minuter över drygt tio kilometers orientering). Attås följde dessutom upp med en femteplats i söndagens medeldistans, minuten bakom segrande Peter Öberg, med fem VM-medaljer på meritlistan. En tävling som Dahlgren stod över. Det kommer bli otroligt intressant att se var Attås står när landslaget håller observationstävlingar i Skåne fredag–söndag. Han fick ju inte plats varken i A- eller utvecklingslandslag, men aspirerar nu ändå på världscup- och kanske EM-plats i långdistans, om han gör det bra där.
I Mälarmårdsdubbeln tog Hagabys Josefine Wallenhammar en sjätteplats i damernas medeldistans, klubbkompisarna Harald Larsson och Josefine Höög blev etta och trea i äldsta juniorklasserna i långdistansen, och Milans Saga Sander blev tvåa i medeldistans och trea i långdistans D18.
Ännu högre klass, med massor av landslagslöpare från bland annat Sverige, Norge, Frankrike och Schweiz på plats, höll tävlingarna i Strömstad, där Tisarens schweiziska världsmästare Matthias Kyburz blev fyra i lördagens medeldistans och sexa i söndagens långdistans. Hallsbergs VM-löpare Lilian Forsgren blev sjua respektive åtta i samma tävling.

Axel Ekström slutade på 30:e plats och Lucas Lennartsson blev 39:a av 62 startande när Garphytteåkarna avslutade säsongen med SM-femmilen i Gällivare i dag. Marcus Hellner tog guldet, efter att ha avverkat de 50 kilometerna nästan elva minuter snabbare än Ekström (och 26 sekunder snabbare än tvåan Teodor Peterson.

Och så var Åsbros medeldistanstalang Klara Frih, som jag skrivit lite om tidigare, mindre än sekunden från distriktsrekordet i sitt sista inomhuslopp över 1 000 meter som 14-åring, när hon satte nytt Sverigeårsbästa med 3.01,89 vid Svealandsmästerskapen i Nyköping i dag.

Därför sprang Yannick Trégaro Startmilen – och Anfält blickar mot ultralöpning: "Är sugen"

Var ute på Startmilen i dag, och har tio spalt med Martin Regborn, Mikaela Kemppi och Erik Anfält i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se; dessutom finns det 34 bilder från tävlingen här). Bland annat skriver jag om Regborn, orienteraren som slog till med det snabbaste registrerade tiokilometersloppet på landsväg av en distriktslöpare genom tiderna (se mailet från Nerikes Friidrottsförbunds statistiker Gunnar Johansson nedan) när han tog andraplatsen bakom favoritsegraren Nasir Dawoud, Eskilstuna. Men något som inte fick plats i papperstidningen var Anfälts avslöjande att han efter Rotterdam marathon nästa söndag och Stockholm marathon den 4 juni funderar på att avsluta maratonsatsningen och i stället börja kuta längre distanser (hans hittills enda försök på ultradistans, som jag noterat, slutade ju med utklassningsseger och banrekord i hällregnet Bergslagsleden ultra i höstas, trots fellöpning och blodig vurpa).

– Jag har fokuserat på Rotterdam ganska länge, och känner jag att jag har benen så kommer jag spänna bågen. Efter det och Stockholm är jag kluven. Jag är sugen på de längre distanserna, säger Anfält till Konditionsbloggen.
Längre än maraton, alltså?
– Ja, jag har börjat kolla på långa ultratraillopp. Jag kör många långpass som på 50 kilometer, och min styrka är framför allt att hålla tempot uppe länge. Vi får se vad det blir.
Hur var Startmilen?
– Bra, tycker jag. Jag kände mig seg, men tiden är ju bra (31.39 är pers med fem sekunder om man räknar banlopp, pers med 35 på landsväg). Jag och Linus (Rosdal, som spurtade ifrån och tog tredjeplatsen före Anfält som blev fyra). Jobbade ihop och växeldrog, och det funkade bra. Det är ett väldigt bra kvitto inför Rotterdam. Jag har känt mig lite osäker eftersom jag varit så seg sista veckan, men nu känns det positivt. Jag har kört mer mängdträning än någonsin och helt släppt de här kortare distanserna i träningen, jag kör maraton och längre fokus på träningen, så jag är skitnöjd med den här tiden.

En rätt oväntad deltagare i Startmilen var Yannick Trégaro, den högprofilerade friidrottstränaren från Göteborg, som kastade in en efteranmälan på grund av SJ. SJ? Jo, en olycka i Stockholmstrakten gjorde att hans tåg hamnade i kö och att han inte hann fram till Premiärmilen i Stockholm, som han egentligen skulle ha sprungit. Därför hoppade han av tåget halvvägs och fick sina 10 kilometer i Örebro istället. Det blev 23:e plats på 36.07 (halvsekunden bakom Sören Forsberg), något långsammare än han själv hade hoppats på.

En som däremot nådde fram till Premiärmilen var Louise Wiker, som bloggar om tredjeplatsen och tiden 36.58 (läs för övrigt också hennes förra blogginlägg om tunga skadeperioden efter träningslägret i Sydafrika; ”för första gången någonsin funderade jag på om det var värt att fortsätta”). Den Hälleforsbördiga VM-löparen Wiker var endast slagen av Sandra Eriksson, finsk VM-löpare på 3 000 meter hinder, och Frida Lundén, i fjol Sverigeetta på 10 000 meter och tvåa bakom Isabellah Andersson på halvmaran.

I skidspåren nådde Filip Danielsson dagens klart största framgång av länsåkarna när han åkte upp sig från åttonde till andra plats i jaktstarten över 15 kilometer i klassisk stil i Gällivare, efter gårdagens fall i prologen. Ett lopp som var Garphytteåkarens sista som junior, vilket han bloggar lite om (plus att han avslöjar att han kommer åka Fjälltoppsloppet i Bruksvallarna nästa helg). Resultatet lyfta Danielsson, som bara kört fyra av åtta deltävlingar, till elfte plats när den svenska juniorcupen nu summeras.
I Årefjällsloppet, då? Tja, Bill Impola var 22:a i mål men nästan fem minuter bakom segrande Johan Kjölstad, Kristina Roberto tog säsongens femte topp 15-placering när hon blev 14:e, knappt 23 minuter bakom Justyna Kowalczyk, och Olivia Hansson slutade på 19:e plats (hennes näst bästa placering i långloppsvärldscupkarriären), drygt 38 minuter bakom. Det innebär att Roberto slutar på elfte plats i världscupsammandraget, Impola, som siktade på topp sex, blev 21:a och Olivia slutade på 37:e plats totalt och sjätte bland U25-åkarna.

Gunnar Johansson, Närkes friidrottsförbunds egen statistiker, reder ut begreppen kring bästa tiderna på landsvägsmilen av länslöpare genom tiderna, i ett mail till Konditionsbloggen. Faksimil
Gunnar Johansson, Närkes friidrottsförbunds egen statistiker, reder ut begreppen kring bästa tiderna på landsvägsmilen av länslöpare genom tiderna, i ett mail till Konditionsbloggen. Faksimil
Sören Forsberg i mål halvsekunden före Yannick Trégaro i Startmilen. Faksimil: Målkamerafilm
Sören Forsberg i mål halvsekunden före Yannick Trégaro i Startmilen. Faksimil: Målkamerafilm

Helgens höjdare – Olivia topp sex inför världscupfinalen: "Kuperat och tufft, tror det kan passa mig"

1. Startmilen
Äntligen drar löparsäsongen igång på allvar – premiär i långloppscupen och därtill med ett av de allra mest klassiska Örebroloppen, Startmilen. Eskilstunalöparen om Nasir Dawoud är ju en av Sveriges absolut vassaste, visade fin form när han slog banrekordet i Påsksmällen förra helgen har en bra dag på lördag och har chans att slå Erik Sjöqvist i Startmilen, 29.57 från 2000. Då var det dock en lite annan bansträckning, med mål vid GIH istället för som nu vid Tybblelundshallen, där Anders Kleist satt bästa tiden, 30.41 2013 (Louise Wiker satte nuvarande banrekord på damsidan 2014 med 35.19,7, Jutta Pedersen sprang den gamla banan på 34.00 redan 1990). Skrev ju lite om anmälningsläget i övrigt tidigare, och hela startlistan finns här (det skulle ju inte direkt förvåna om Erik Anfält kommer och efteranmäler sig, heller). Kollega Johan Tollén har pratat Linus Rosdal inför tälvingen, en text ni kan läsa i lördagens pappers-NA.

2. Årefjällsloppet
Långloppsvärldscupen avslutas i Jämtland, och även om Britta Johansson Norgren och Petter Eliassen i praktiken redan avgjort de båda cuperna står mycket prestige på spel, inte minst kring segern i sjävla tävlingen. Kopparbergsåkaren Bill Impola siktade på topp sex i sammandraget inför säsongen, men är bara 21:a inför finalen, med liten chans att klättra särskilt mycket. Karlslunds Kristina Roberto har däremot fortfarande chans att nå topp tio, ligger tolva inför sista deltävlingen (klubbkompisen Linus Larsson verkar för övrigt kunna göra karriärens sista tävling som elitåkare, åtminstone är han inte säker på fortsatt satsning). Fjugestas Olivia Hansson, 20, ligger åtta i damernas U25-tävling, och tror att banan passar henne bra.
– När man tittat på tv tidigare år har det sett väldigt fint ut, men det är första gången jag själv åker tävlingen. Det ska vara väldigt kuperat och ganska tufft, och det tror jag kan passa mig. Jag känner mig stark i diagonalåkningen, och den här gången blir det definitivt fästvalla, säger Hansson till Konditionsbloggen.
Hur ser du på chanserna att göra ett bra resultat?
– Jag skulle tro att det är väldigt många bra åkare med. Jag har inte sett någon startlista, men de flesta kommer nog när det är avslutning. Det ska bli kul att köra. Jag har tränat på bra sedan Vasaloppet och hoppas att formen är på uppgång.
Vad händer inför nästa säsong, satsar du vidare?
– Ja, jag ska fortsätta satsa på långlopp. Marcialonga var kul, det kommer jag köra nästa år också. Sedan vill jag precis som i vinter satsa på svenska långloppscupen, åka Vasaloppet och se om man kan komma ut på lite fler internationella långlopp. Det beror på om man kan komma med i något team och så vidare. Vi får se vad som händer.

Förutom Årefjällsloppet är det också SM i sprintstafett och tre-/femmil, plus avslutningar i svenska juniorcupen, allt i Gällivare.

3. Flandern runt
Emilia Fahlin fortsätter sitt extensiva tävlingsschema med tävling för sjätte helgen i rad, varav femte i rad i den nya världstouren. Men vi snackar inte om någon tävling i raden, vilken som helst – utan om en av de största vårklassikerna, utan den 141 kilometer långa Flandern runt (som dessutom är en av Fahlins favorittävlingar). Och den här gången ställer Alé-Cipollini-stallet upp med sin allra bästa laguppställning. Förutom Fahlin också spanjoren Ane Santesteban, polacken Malgorzata Jasinska och italienarna Marta Bastianelli, Marta Tagliaferro och Anna Trevisi (jämfört med förra veckan ersätter Santesteban Martina Alzini). Det hela avgörs i Belgien, på söndag.