SM-guld till Per Sjögren och Susanne Malmqvist – silver till Bergdahl och Pettersson

Per Sjögren med en dyrgrip i handen. Foto: Mats Karlsson

Nu är han svensk mästare också, Per Sjögren. I vintras drog han ju till med den bästa tiden ens svensk 35-plussare någonsin sprungit inomhus över 5 000 meter, men att löpa hem ett SM-guld i M35-klassen utomhus smäller förstås högre – och därtill gjorde han det med hela 58 sekunders marginal över milen, en ocean av tid i sammanhanget. Sjögren vann SM-milen, svensk mästerskap över tio kilometer landsväg, som avgjorde i samband med Sthlm10 i kväll, mitt i hjärtat av huvudstaden, på 31.34 – en tid som bara är tio sekunder över hans personliga rekord på distansen, vilket i sin tur är en tid som gör honom till den tionde snabbaste löparen i distriktet genom alla tider (men frågan är om inte den här tiden är snäppet vassare ändå, med tanke på att Stockholmsbanan med Västerbron lär ha varit mer krävande än den han persade på under SM-milen i Malmö 2015). Tvåan, FK Studenternas Andreas McConville, korsade mållinjen på 32.32. Tiden gjorde dessutom Sjögren till nia i senior-SM, bara 21 sekunder från fjärdeplatsen och 45 från medalj. Ex-eritrianen Robel Fsiha, som numera bor i Sverige och tävlar för Spårvägen, tog SM-guldet på 30.01, 13 sekunder före Olle Walleräng.
Guld blev det också för Susanne Malmqvist, IF Start-löparen som fyllde 65 år i mars och nu debuterade i K65-klassen med att knäppa övriga löpare där på näsan. Malmqvist avverkade milen på 51.13, och tog guldet med 46 sekunders marginal.
Lisa Bergdahl, som berättade om sina guld- och under 36-ambitioner här på bloggen i går, fick nöja sig med silver (den 16 individuella andra- eller tredjeplatsen i ungdoms- och juniorkarriären, om Berhdahl räknat rätt) på 37.50, efter att – av mellantiderna att döma – ha stumnat på andra halvan. Halvvägs var Bergdahl nämligen 14 sekunder före Frida Michold, Set Sail IF, men i mål 43 sekunder bakom. Jakten mot första guldet går vidare i junior-SM på bana i augusti.
Silver blev det också för IF Starts Anna Pettersson i K45, på 42.38. 1.20 bakom segrande Karin Arhursson, Hässelby. Petterssons klubbkompis Maria Eriksson missade medaljen med en placering (57 sekunder), blev fyra i K40 på 43.50. Bergdahl var 16:e i senior-SM, minuten från topp tio. Pettersson 38:a och Eriksson 42:a. Också Catharina Wahlstedt (även hon IF Start) blev fyra, i K70, på 64.31 (knappt fem minuter från SM-medalj).

Per Sjögren i inledningen av loppet. Foto: Mats Karlsson

Efter 15-talet silver och brons – i morgon kan Bergdahl ta första SM-guldet: ”Är nog största chansen i år”

I dag var jag och lunchade med Lisa Bergdahl (eller ja, jag åt en bagels om fick duga som lunch, hon drack en smoothie) för ett större reportage som kommer att gå i papperstidningen och pluslåst på na.se inom någon vecka. Men redan i morgon kan hon ta karriärens första individuella SM-guld (hon har guld i stafett och ett 15-tal SM-medaljer individuellt av silver- och bronsvalörer) när SM-milen avgörs i samband med Sthlm10, och därför passade jag naturligtvis på att höra lite med den Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade och nyligen U22-EM-kvalade (men ännu inte uttagna) långdistanslöparen om hennes målsättning där.

– Jag vill dels springa på en bra tid, det skulle vara bra om man sprang under 36 (U22-EM-kvalgränsen) igen. Och det känns rimligt. det är ändå en rätt så platt bana. Man springer in mot stan, längs Norrmälarstrand, och sedan genom Gamla stan och så på andra sidan av vattnet och över Västerbron tillbaka till målet vid Rålambshovsparken. Förutom att man ska över brons så är det rätt så platt, så det finns potential att göra en bra tid. Eftersom det är SM vill jag förstås vinna i K22-klassen och ta ett junior-SM. Det känns som att det är dags för ett guld. Jag hade två mål med sommarsäsongen 2017: Att kvala in till U22-EM och springa bra där, och att ta första SM-guldet individuellt, säger Bergdahl till Konditionsbloggen.
Är det här bästa chansen på ett SM-guld?
– Mjae … Jo, det är det nog ändå. Men sedan har jag också junior-SM på bana i augusti och terräng-SM i höst. Jag har några chanser, så det ska nog gå ihop sig innan säsongen är slut.
Hur ser konkurrensen ut i SM-milen?
– Det finns en tjej som heter Frida Michold (Set Saif IF) som var väldigt duktig för några år sedan, som är tillbaka nu och sprang bra på Göteborgsvarvet (1.20.09, femma i SM-klassen), och det är bra. Hon har sprungit ett millopp på höga 36 och ser ut som min största konkurrenten. Det finns en tjej som heter Kerstin Axelsson  (Hässelby SK) också, som är bra. Det är väl de två, egentligen. K22-klassen är rätt så tunn så här nära inpå bansäsongen, hade SM-milen legat tidigare tror jag fler hade ställt upp, nu är det ändå rätt sent och kommer lite dumt om man satsar mot till exempel 1 500 meter.
Men du tvekade inte att ställa upp?
– Nej, jag tycker att det är en rolig tävling, jättefin bana och jag trivdes jättebra förra året när jag sprang och tyckte det gick jättebra, och det är ändå en SM-tävling. Och klubben tycker att det är bra när man ställer upp på SM-tävlingar.

Vid sidan om Bergdahl kommer också Anna Pettersson, K45, och en viss Per Sjögren, M35, till start i SM-klasserna i Stockholm i morgon.

Jag skrev för övrigt lite slarvigt om att Hagaby skulle ha ett herrlag med i Jukola i helgen, i gårdagens blogginlägg. Det visade sig inte stämma alls, det var jag som hade tolkat ett instagraminlägg av Filip Dahlgren helt skevt.
Har jag inte återigen helt felaktiga uppgifter blir Tisaren därför enda länsklubb i världens största stafett i år, men å andra sidan kommer klubben till start med hela fem lag: Tre i damklassen och två i herrklassen. Och i damklassen är konkurrensen om platser nu så hård att Andrea Svensson, som är landslagslöpare, är nere i B-laget trots att Simone Niggli återigen väljer att tacka nej till att springa för Tisaren (hon stod över Tiomila för andra året i rad tidigare den här säsongen, och springer Jukola för schweiziska OL Norska [som har Nigglie på tredjesträckan och världsmästaren Sabine Hauswirth som ankare]). I förstalaget ingår i stället, precis som i Tiomila tidigare i år, Lilian Forsgren (mitt i VM-uppladdningen!), Ellinor Eriksson, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund (på Tiomila har damerna fem sträckor, och då fick också Svensson plats i laget), men även andralaget ser ju riktigt vasst ut med Svensson som ankare och Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Line Sølberg på de tre första sträckorna. Filip Jacobsson, Oskar Andrén (osäker, kan ersättas av Johan Aronsson), Gustav Hindér, Ole Josarp, Erik Fernlund, Mathias Drage och Daniel Attås för Tisaren. I andralaget finns bland annat starke junioren Jonatan Gustafsson inlånad från KFUM Örebro.

Och till sist blev jag tipsade om att Olivia Hansson fortsätter plocka seger efter seger efter seger under rullskidssäsongen: Nu senast vann hon 48 kilometer långa och rätt kuperade Rådarullen på 1.58.38. Robert Brundin, som liksom Hansson brukar rada upp segra i Moto eagle tour, blev sjua i herrklassen på 1.43.55 med Viktor Hansson två placeringar men över tre minuter bakom sig (Brudin var best of the rest 45 sekunder bakom en tätklunga om sex åkare där Mattias Brryntesson spurtade hem segern). Garphyttans Kevin Henriksson var ensam herrjunior till start och fick tillgodoräkna sig en seger på 2.03.06.

Fjärde DM-titeln till Kemppi? Check!

Mikaela Kemppi tog hem säsongens fjärde DM-titel av fyra möjliga hittills trots att hon ”bara” blev tvåa i Örebro AIK halvmaraton (hon missade alltså att vinna tävlingen för femte året i rad, och hon var över sju minuter långsammare än i fjol – 1.19.10 då [banrekordet på 1.18.08 från 2015], 1.26.34 nu), men fick ändå med sig DM-guldet eftersom segraren Susanne Bornmar från Linköping tävlar för klubben IK NocOut som kommer från just Linköping och därför inte konkurrerar om DM-titlar i Närke (de officiella resultaten kommer senare i kväll, tack till Cristoffer Stockman för de preliminära!).

Så, en liten DM-checklista för Kemppi att skriva ut och bocka av (det finns tio titlar kvar att konkurrera om!):
Korta terräng-DM, damer: Check.
Korta terräng-DM, D40: Check.
Korta terräng-DM, damlag: Check.
Halvmaraton, damer: Check.
5 000 meter, damer: 21 juni.
5 000 meter, D40: 21 juni.
Maraton, damer: 1 juli.
Maraton, D40: 1 juli.
10 000 meter, damer: 5 augusti
10 000 meter, D40: 5 augusti.
Halvmaraton, D40: 9 september.
Långa terräng-DM, damer: 21 oktober.
Långa terräng-DM, D40: 21 oktober.
Långa terräng-DM, damlag: 21 oktober.

Liduina van Sitteren blev trea i loppet och tog DM-silvret på 1.29.52, Akeles Jenny Rask blev fyra på 1.31.07 och Anna Pettersson tog DM-bronset på 1.34.42 (jag tippade alltså DM-pallen rätt, om man får slå sig för bröstet). Bornmar, som alltså vann, sprang på 1.23.12.
På herrsidan dök en viss Erik Anfält upp och vann (jag har ingen tid på honom än, men han passerade milen på 33.40). Sedan kom trea löpare från andra distrikt, innan liksom Anfält efteranmälde Ludvig Börjesson på femte plats tog DM-silvret och Andreas Ingberg på sjätte tog bronset (fem av sex DM-medaljer till Örebro AIK i dag, därmed; Pettersson tävlar ju för Start).

Emilia Fahlin bröt världscuptävlingen La Fleche Wallonne, Vallonska pilen, i dag, men (och här finns en stor reservation för att jag inte hunnit prata med henne) det betyder nog inte mer än att hon valde att inte kämpa sig igenom den vidrigt tuffa målgången uppför Mur de Huy efter att hon fullgjort sitt arbete som hjälpryttare och ändå inte hade något med täten att göra. Hur som helst blev det ingen jättedag för hennes lag Wiggle-High5, som hade tidigare världstourledaren Elisa Longo Borghini på sjuk och fick förlita sig på Audrey Cordon i finalen, och den franska cyklisten slet sig in på elfte plats, 1.02 bakom urstarka nederländska Anna van der Breggen, Boels-Dolmans. Som jag skrev om i en pluslåst artikel om Fahlin tidigare i veckan så väljer hon nu att stå över Liège-Bastogne-Liège på söndag för att istället flyga hem till Örebro cykelfestival som arrangeras på lördag.

OK Milans poängtävling i går? Jo, Martin Regborn var med men joggade runt som ett träningspass, som han gör ibland, och blev femma, 3.11 bakom KFUM Örebros Oskar Arlebo som vann 18 sekunder före Milans veteran Per Eklöf. Hagabys Elin Winblad blev bästa damlöpare, nästan åtta minuter före Milans Josefin Erlandsson. Regborn och Winblad ligger bäst till i sammandraget.

Wiker tog brons och guld – sex dagar efter sitt livs maraton: ”Vilken bonus”

Jag kan ju knappast ha varit den enda som hajade till när Louise Wiker anmälde sig till båda distanserna på terräng-SM, trots att det gått mindre än en vecka sedan det den Hälleforsbördiga löparen rankar som sitt livs lopp: Megaperset (med över fyra minuter) i Amsterdam marathon i söndags (2.36.39) som gör att hon redan nu är kvalad till friidrotts-VM i London nästa år. Men Wiker visade sig övervinna slitenheten från Nederländerna med en kvarvarande formtopp, och tog karriärens tredje individuella brons i terräng-SM (och den sjunde individuella SM-medaljen totalt sett; de två tidigare terrängbronsen kom 2011) som i dag inleddes med den korta distansen: Fyra kilometer, motsvarande två varv på den av somliga hårt kritiserade och av andra lika gillade fotbollsplansbanan i Västerås.
Wiker hade förvisso de båda OS-löparna Sarah Lahti och Charlotta Fougberg före sig, men var bäst av alla icke-OS-lubbare och tog tredjeplatsen 36 sekunder bakom Lahti och 24 bakom Fougberg. Ihop med Lahti och tian Hanna Bartholomew (i Hässelby) fick hon dessutom ett lag-SM-guld med minutmarginal ned till Ullevi. ”Tack kroppen för återhämtningsförmågan. Vilken bonus sex dagar efter maran”, skriver Wiker själv på instagram.

Men Wiker var ju långt ifrån ensam länslöpare att springa hem medaljer i Västerås i dag. Kolla bara:
** När Mikaela Kemppi tog en DNS i K40 (hon är fortfarande anmäld till damelitens långa lopp i morgon) tog Erika Bergentz hem tredje raka guldet i klassen, med 17 sekunders marginal. Därtill det första, historiska SM-guldet (om än veteran-SM-guldet) för Thoren track & field. Bergentz vann sin klass med 17 sekunders marginal och såg dessutom till att spurta ned K35-vinnaren Anneli Johansson, Hälle, med tre sekunder. Tiden, 14.47, hade för övrigt räckt till 16:e plats i senior-SM. ”Riktigt nöjd”, konstaterar Bergentz, som har låst konto, på instagram.
** Per Sjögren återupprepade silversuccén från Eskilstuna för två år sedan och tog en ny andraplats i H35, minuten bakom segraren Patrik Engström, Studenterna, men åtta sekunder före trean, Fredrik Eriksson, Akele. Sjögren berättar själv om loppet om loppet på twitter: ”Öppnade i rygg på Patrik i cirka 3.10-tempo, men kände ganska snabbt att luftrören inte riktigt trivdes med att ventilera så mycket luft. Slog av på takten och försökte hålla ett skönt tempo. Fick sedan sällskap av Fredrik och lät honom bestämma farten … Märkte att jag hade bättre teknik utför och kände mig trygg med att invänta sista varvet. Bakom jagade två Mantralöpare, men dom fick aldrig riktig kontakt. Precis i utgången på det sista varvet högg det till i vänstervaden och jag trodde att det är kört. Tvingades till plattfotslöpning för att avlasta, och det släppte något. Inför sista backen var det inget att spara på, så jag ökade tempot och tog hem silvret med god marginal. Något defensivt och lite fegt, men ibland måste man tänka på slutresultatet också.”
** IF Start var bara tre sekunder från att ta hem guldet i veteran-SM:s sammanlagda lagdamklass (för alla klasser som springer fyra kilometer, K35-K70) men Gabriella Eliassons, Anna Petterssons och Maria Erikssons sammanlagda tid var liiite för långsam jämfört med Uppsalas. Hade de sprungit en sekund snabbare var, så … Men silver ändå.
** Även individuellt fick Pettersson silver, i K45. 47 sekunder bakom Karin Arthursson, Hässelby, där (och klubbkompisen Marie Dasler var bara 24 sekunder från medalj på sin fjärdeplats; fyra blev även Starts Rose-Marie Enmalm i K60, 15 sekunder från bronset [Enmalm tog guld senast hon ställde upp på terräng-SM, för två år sedan]).
** Inga medaljer, men väl värda att nämna, är också Jack Karlsson som blev sjua i tuff konkurrens i P17-klassen och Mattias Nätterlund, dagens enda länslöpare i herrelitklassen, som gjorde terräng-SM-debut och löpte de fyra kilometerna på 13.12 (Eskilstunas Abraham Adhanom tog guldet på 11.53, fyra sekunder före Suldan Hassan och Andreas Åhwall) och berättar själv på instagram: ”Inte ofta man är nöjd med att vara 38:a i ett 57 man starkt startfält. Men i dag är jag det. Man mot man-löpning när det är som bäst, något man inte alltid är bortskämd med. Formen börjar sitta som den ska inför Frankfurt marathon.”

I morgon fortsätter terräng-SM med de långa distanserna förr herrarna (tolv kilometer med Martin Regborn och Linus Rosdal) och damerna (åtta kilometer med Louise Wiker och Mikaela Kemppi), och så gör juniorerna (bland annat Haben Kidane) upp över 4 000, 6 000 eller 8 000 meter beroende på ålder och kön.

Visst blev det säsongsdebut på cykelcrossen för mountainbike-VM-femman Matthias Wengelin när andra deltävlingen i svenska cupen avgjordes i Stockholm på lördagen. Wengelin, som är regerande svensk mästare även i den här disciplinen, var tredje bästa svensk (norrmannen Fredrik Haraldseth vann; en viss Emma Johansson vann damloppet), distanserad med en knapp minut. I morgon avgörs en deltävling i CX-pokalen i Uppsala, och SM är bara tre veckor bort.

Tisarens välmeriterade lag i Höstbudkavlen i Göteborg knep en sjundeplats, men då ska tilläggas att alla sex lagen framför hade minst två herrar i laget (tre hade tre).

Och det blev ingen tävling för Adam Axelsson den här helgen heller. Smsade med skridskotalangen från Kumla tidigare under kvällen, och han berättade att han tvingats ge upp tankarna på tävlingen i tyska Inzell redan tidigt under veckan på grund av sjukdomen han dragits med i två veckor: ”Åkte hem i tisdags. Nu blir det att ladda om och försöka få något lopp i benen innan premiären i U23-världscupen och sedan köra hårt där”, skriver han.

Själv tillbringade jag större delen av dagen på Örebro universitet, där andra upplagan (men jämfört med fjolåret betydligt bantade versionen) av Pennybridge open, Örebros största crossfittävling, avgjordes. Och döm om min förvåning när habile löparen och triathlen Mikael Selvin (tävlingsledare för Örebro triathlon) dök upp i Markskogen (där jag stod och hejade på den första grenen, som var tre kilometer terränglöpning). Just det momentet passade förstås Selvin som hand i handske (han blev 13:e på 12.54), men under de mer styrkekrävande momenten inne i idrottsalarna dalade han till en sammanlagd 62:a-plats.

Helgen rensade rejält – bara tre har chansen på cupsegern (och Nilsson har i praktiken avgjort)

Gjorde ju en liten poänggenomgång av förutsättningarna inför långloppscupens avslutning inför helgens dubbelövningar på Väster och i Nora. De båda loppen, men framför allt det faktum att nu bara fem deltävlingar återstår, har gjort att listan över potentiella vinnare nu skurits ned rejält.
Det finns nu bara några få löpare kvar som kan utmana de klara ledarna ledarna Mikaela Kemppi och Jakob Nilsson.
På damsidan finns hetaste kampen, där Liduina van Sitteren har en realistisk möjlighet att nå ikapp landslagslöparen och klubbkompisen i Örebro AIK. Men hon är alltjämt fyra poäng bakom och har redan slagit i taket av tio deltävlingar som får räknas. Därmed ger hennes nästa seger bara ett lyft på två (vanlig tävling) eller fyra poäng (DM). Därmed behöver hon vinna två (varav ett DM [alltså långa terräng-DM eller Åstadsloppet som är halvmaraton-DM]) eller tre tävlingar för att gå om, samtidigt som Kemppi inte får samla några fler poäng. Vinner Kemppi en av DM-tävlingarna säkrar hon totalsegern, vinner hon en av de andra tävlingarna som återstår (Hostruset, Kilsbergsleden eller Lucialoppet) krävs att van Sitteren vinner de fyra andra för att ta titeln. Även Anna Pettersson, IF Start, och Annika Larsson, Örebro AIK, har teoretiska chanser på titeln. Anna passerar Kemppi med en poäng om hon vinner alla tävlingar som återstår (men det känns lite långsökt eftersom hon inte vunnit någon tävling i år), och Larsson (som vann Fjugestaloppet) om hon vinner fyra och blir tvåa i en.
På herrsidan framstår Jakob Nilsson alltmer som mästare. Förvisso kan långloppskungarna Erik Anfält och Mattias Nätterlund fortfarande ta titeln, men det är mest en teoretisk exercis att räkna på de förutsättningarna. Nilsson har redan 54 poäng och Anfält når 56 om han vinner samtliga kvarvarande (och då ska man veta att han just nu rehabar mer än springer, knappast lär komma till start i Hostruset på lördag och om han blir i löpbart skick ska springa Frankfurt marathon den helgen det är terräng-DM. Nätterlund når just 54 poäng och tar titeln på fler segrar om han vinner alla tävlingar som återstår, men även han ska ju till Frankfurt (och dras inte med några skador som gör det tveksamt). Även Fredrik Johnsson, Heshlu Andameriem och Pär Englund kan teoretiskt nå 58, 57 respektive 54 (med fler segrar än Nilsson), men det känns än mer långsökt.

Ingen av de där är dock förhandsfavoriter till segern i Hostruset – eftersom Martin Regborn anmält sig. Fem kilometer asfalt borde passa en världens bästa sprintorienterare ypperligt, så räkna med en kanontid (varken Nilsson, Nätterlund eller Anfält finns bland de föranmälda). På damsidan är Erika Bergentz mest intressanta namnet, men i Kemppis och van Sitterens frånvaro (om de inte efteranmäler sig) så blir det förstås också intressant att se om Pettersson kan hålla cupspänningen vid liv.