Topplaceringar för actionrunvinnarna i Göteborg – men står över VM

Martin Bäckström och Sara Forsström, de inflyttade örebroarna som jag skrev en del om både före och efter att de tog hem Örebro actionrun i somras, slog till med nya, fina placeringar i hindarbanelöpning när Toughest Göteborg avgjordes i lördags.
Martin blev 18:e man på 43.47, bara lite drygt tre minuter från en topp fem-placering över åtta kilometer med 40 hinder. Sara blev 23:a på 1.03.04, 14 minuter bakom segrande Linnea Ivarsson.
Martin kvalade ju in till VM, som avgörs i kanadensiska Blue Mountain fredag–söndag den här veckan, i samband när han blev 18:e man i Toughest Stockholm i början av juni, men skriver på instagram att han beslutat sig för att inte åka dit i år ”på grund av diverse orsaker, men nästa år så”.
Loppet i Göteborg vanns av Jonathan Albon, en britt som tagit tre raka världsmästartitlar i hinderbanelöpning (får se om han dyker upp och försvarar sin titel i Kanada), och som 2016 och 2017 dessutom vunnit skyrunningvärldscupens extremklass (skyrunning är alltså bergslöpning, extremklassen består av de mest tekniska krävande loppen). Albion var hela var nästan två minuter snabbare än tvåan, David Nordström, och bara fyra löpare var inom 3.40 bakom honom. Bäckstörm var 7.10 bakom i mål. Garphytteboende Jonathan Kandelin sprang in på åttonde plats i Göteborg, på 41.24 och därmed mindre än två minuter från pallen. Han lär därmed redan nu ha kvalat in till nästa års VM (även om jag inte har stenkoll på kvalreglerna).

För övrigt är det nu klart att Emilia Fahlin stannar i stora, brittiska stallet Wiggle-High5 ännu en säsong (det blir andra raka och fjärde säsongen de senaste fem åren som Fahlin kör för det svartorangea laget). Kollega Lasse Wirström har skrivit lite om det här, och jag ska försöka få tag på Fahlin under dagen för ett längre (pluslåst) snack.

Redan förra helgen avgjordes 1 000 lakes, den tyska deltävlingen i världsserien i swimrun, med Bibben Nordblom och Lotta Nilsson på startlinjen, vilket jag får erkänna att jag helt hade bommat. Noraparet låg trea halvvägs in i tävlingen, men tvingades släppa Bibbens Ö till ö-kompanjon Maja Tesch (och hennes lagkompis Marika Wagner) under andra halvan. Bibben och Lotta höll ändå fjärdeplatsen i tävlingen, 36 minuter bakom segrande Ulrika Eriksson/Helena Sivertsson och sex bakom Tesch/Wagner på tredjeplatsen. Just över 5,5 timmar tog de 33,8 kilometerna löpning, 7,5 kilometerna simning och de 19 bytena mellan disciplinerna.

Hallsbergsorienterare tog VM-brons

Att Erik Anfält vann Ultravasan 45 gjorde jag en större, men pluslåst, intervju med honom om på na.se som går att läsa här (och där kan man också läsa om Josefin Gerdevåg, Erica Lechs och Erika Bergentz seger i Vasakvartetten samt Lisa Bergdahls seger i Vasastafetten), och under dagen har det dessutom blivit två artiklar om Emilia Fahlins framfart i Tour of Norway (ingen av dem pluslåsta, den ena om gårdagens framgångar och den andra om dagens praktskandal). Så, här i bloggen fokuserar vi istället på Mikael Pihel.

”Mikael, vem?” kanske ni säger, men vi snackar om en 44-årig orienterare från Hallsberg som gett sig på den ädla sporten orienteringsskytte och på fredagen slog till med ett VM-brons när världsmästerskapet i Sundsvall inleddes med den klassiska distansen. ”Bronset ordnades genom en helt igenom felfri punktorientering tillsammans med ett säkert skytte”, skriver Hans Mandahl i ett mail till NA. Sverige dominerade tävlingen och la beslag på samtliga medaljer på herrsida, och därtill tog Hallsbergs Gustav Hindér hem fjärdeplatsen (drygt 1,5 minuter bakom Pihel). Johan Eklöv tog hem VM-titeln på ett överlägset sätt, nästan 13 minuter före tvåan Robbin Kantarp som var 1,5 minuter före Pihel i mål.

OK Tisaren-orienterare i svenska landslagskläder: Gustav Hinder blev fyra och Mikael Pihel tog bronset när orienteringsskytte-VM i Sundsvall inleddes med klassisk distans på fredagen.  Foto: Hans Mandahl

I Kalmar ironman slutade förre swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom, från Nora, på 17:e plats i D25-klassen, 52:a plats totalt bland damerna, på 11.17.18 efter att ha simmat på 1.04.03, cyklat på 5.50.58, sprungit den avslutande maran på 11.17.18 och svarat för några av hela tävlingens snabbaste växlingar (1.51 mellan simning och cykel, 1.42 mellan cykel och löpning). Örebro AIK:s Ida Larsson blev fyra i samma klass (tolfte dam totalt) på finfina 10.35.52 (1.26.36/5.23.28/3.35.48).

Liduina van Sitteren vann sin debut i Örebro parkrun (i den 19:e upplagan som avgjordes på lördagen), och var bara 17 sekunder från Mikaela Kemppis banrekord (19.27 mot 19.10). Per Sjögren ställde upp för fjärde gången, men sprang för första gången utan joggvagn (tror jag), och noterade näst snabbaste tiden någonsin på banan, 16.10 (18 sekunder bakom Tim Sundströms rekord).

Mr. Örebro parkrun x 2 #örebroparkrun #parkrunsverige

A post shared by parkrun Sverige (@parkrunse) on

Och Martin Regborn, han värmde upp inför världscupen i Lettland med sen seger i OL-roundens sprint i Riddarhyttan.

Klart Regborn ska till world games – och så gick det när jag äntligen fick köra Vulkanloppet

När hade Örebro län senast en världscupledare i en konditionsidrott? På rak arm kan jag bara inte tänka mig att det hänt sedan orienteraren Marlena Jansson vann världscupen 1994 (eller möjligen om hon var i ledningen någon gång på väg till andraplatsen 1996) och dessförinnan Torgny Mogrens 1987. Hur som helst är Martin Regborn där nu. Han är inte bara Sveriges hetaste herrorienterare just nu, utan hela världens. Just nu verkar han inte ens kunna misslyckas med att ta en topp tio-placering i världscupen ens när han får springa utan karta (läs mer om det i den här pluslåsta långläsningen om Regborns succé). Nästa världscupdeltävling är VM, och det kommer förstås bli högintressant att se hur förbundskapten Håkan Carlsson väljer att utnyttja sin hetaste löpare, som lovar att vara i ännu starkare form då, där. Hade jag varit Carlsson hade jag låtit Regborn löpa både sprint, medeldistans och stafett (och kanske även mixedsprintstafett, som inte stör de andra distanserna, om benen känns pigga efter sprinten). Det enda som egentligen står emot det är Regborn egen högsta önskan om att få spring långdistansen … Men det kommer ju fler år.
För övrigt skulle jag bli väldigt förvånad om Regborn, som ju varit bäst i Sverige i sprint och medeldistans den här våren, inte får en av de två herrplatser Carlsson ska fördela till world games, där just sprint och medeldistans utgör hela programmet ihop med en mixedsprintstafett, under måndagen eller tisdagen. Det är nog rätt kul att vara Martin Regborn just nu …

Örebros VM-triathlet Morgan Pätsi är egentligen så gammal att han får tävla i H40-klass från och med i år, men valde i säsongspremiären i Hallsta triathlon i Västerås i dag att köra i herrarnas elitklass, och där tog han en fjärdeplats, fem minuter bakom segrande Jakob Karlsson, på 2.05.41 (tiden hade räckt till en andraplats i H40), vilket jag tror är personligt rekord över olympisk distans (Pätsi har ju mest kört längre distanser, och tävlat i VM i både ironman och långdistans). Ännu starkare placeringar tog Pätsis klubbkompisar i Örebro AIK, Ida Larsson och Sara Jakobsson, som var tvåa respektive trea bakom Mona Hallberg i damernas elitklass, även om avståndet upp till segrande Mona Hallberg var 17 respektive 24 minuter. Mikael Nordström vann H35-klassen på 2.04.03.

I årets första, stora svenska swimruntävling, Utö swimrun, slutade Noras ex-världsmästarduo Lotta Nilsson och Bibben Nordblom på femte plats, 20 minuter från segern och tio från pallen efter 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning, på 5.26.57. Kristin Larsson och Eva Nyström vann på 5.06.45. Och Heja Stina-laget, som den här gången bestod av Mårten Vidlund och Anders Ekholm, slutade på 60:e plats i herrklassen efter att ha missat att gå under sex timmar med en dryg minuts marginal. Där vann Pontus Lindberg och George Bjälkemo på 4.11.22.

I stafett-SM blev det inga överdrivna framgångar för länets medeldistanslöpare. KFUM Örebros P19-lag, med Alexander Larsson, Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson, var förvisso fyra, 12 sekunder bakom segrande Ullevi och sex från medalj, med tiden 6.04,22 (6,5 sekunder över det 27 år gamla distriktsrekordet som legendarer som Anders Sjöberg och Jonas Rosengren satte 1990).

Almbys Alexander Ehrlin vann juniorklassen i Långa lugnet, säsongens andra deltävling i svenska långloppscupen i mountainbike, och hans klubbkompis Johan Lindbom gjorde samma sak i yngsta veteranklassen, H30. I elitklassen slutade Matthias Wengelin sjua och Fredrik Berg nia, drygt sju respektive knappt åtta minuter bakom överlägsne segraren Michael Olsson. Berg är därmed fyra i sammandraget, Wengelin femma, efter två av nio deltävlingar.

Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson, som inför årets säsong tog klivet från junior- till elitklass, blev 14:e i fredagens backloppsprolog (tolv sekunder från segern över 1,3 kilometer uppförsbacke) och en 15:e-plats i lördagens GP-lopp när Vänersborgs tredagars avgjordes (hans lillebror Jonathan Ahlsson var tvåa i prologen och vann GP:t i P16-klassen, som dock bara hade två cyklister till start). I dag kördes också tredje etappen, men någon resultatlista har jag inte lyckas få tag i.

Själv cyklade jag, efter förra veckans tabbe, på förmiddagen äntligen Vulkanloppet (och mötte som vanligt på vägen mellan Svartå och Åtorp flera stora klungor av Vänern runt-cyklister), som på grund av att längdskidåkningen ställdes in blev årets första deltävling i Degerforsklassikern (eller ”jakten på bocken”, som jag väljer att kalla det). Jag fick för förta gången i mitt liv också prova att cykla klunga (även om den bara bestod av tre personer, och det bara varade i fem kilometer innan jag åkte av), men det var kul! Tog mig runt de 81 kilometerna på 2.46 helskinnad i varje fall, och fick både en ostmacka och en bingolotto (den sistnämnda utlottad på startnumret) vid sidan om den fina plaketten. Korpen i Degerfors levererar, och vi får väl se om jag blir miljonär på kuppen.

Helgens höjdare – Regborn avancerade till andraplatsen på vilodagen

1. Världscupen i orientering
Förstås. Världscuppremiären i Finland, som inletts med mixedsprintstafett och sprint, fortsätter på lördagen med medeldistans och avslutas på söndagen med en jaktstart över långdistans. Den sista kan bli helt avgörande för den svenska VM-uttagningen på distansen på herrsidan, där det väl egentligen bara känns som om Gustav Bergman är helt given. Sverige har tre platser, och Martin Regborn vill ju verkligen ha en av de andra två, så det gäller för honom att sätta sig i ett bra utgångsläge inför det allra sista uttagningsloppet.
Regborn ligger just nu tvåa i minitouren (sedan bonussekunder räknats av från hans segertid i sprintkvalet och fjärdeplatsen i finalen), 21 sekunder bakom ledande Matthias Kyburz efter att belgiske sprintspecialisten Yannick Michiels hoppat av touren efter sin seger i går. Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund är 24:a respektive 27:a inför helgen.

2. Utö swimrun
Äntligen drar den svenska swimrunsäsongen igång, och när hundratalet lag ger sig ut för 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning (fördelat på 20 löpnings- och 19 simsträckor på och runt Utö i Stockholms skärgård) står de på startlinjen tillsammans igen: Lotta Nilsson och Bibben Nordblom, mor och dotter från Nora som tog VM-guld tillsammans 2013 och 2014 och avslutade sin Ö till ö-karriär ihop med ett brons 2015 (Bibben fortsatte i det långa, tuffa VM-loppet ihop med Maja Tesch, och tog ett nytt brons). När Bibben börjar förberedelserna inför årets lopp (där hon återigen kommer köra med Tesch) blir det alltså tillsammans med Lotta. Med på startlinjen finns också Heja Stina-laget med Mårten Vidlund och Anders Ekholm från Örebro. Tävlingen avgörs på söndag och föregås på lördagen av en ”sprint” (vilket i de här sammanhangen innebär en mils löpning och två kilometer simning).

3. Stafett-SM
KFUM Örebro ställer upp med två medeldistanslag (över 3×800 meter) när stafett-SM avgörs i Malmö i helgen, och framför allt P19-laget ser riktigt intressant ut med Alexander Larsson, Jonatan Gustafsson och Jack Karlsson (det andra laget är ett P17-lag där jag inte har riktigt koll på vem som springer, men antar att bland andra Melker Forsberg är med). Båda klasserna avgörs på söndag.

Bubblare: VM-triathleten Morgan Pätsi och en hel del andra begår säsongspremiär i Hallsta triathlon i Västerås på söndag, en hel del Stockholm marathon-löpare kommer förmodligen genrepa med sjunde upplagan av Örebro parkrun, och långloppscupen i mountainbike fortsätter med Långa lugnet i Falun (där bland annat Matthias Wengelin, Axel Lindh, Fredrik Berg och Linda Meijer kommer till start). Och så pågår ju förstås Vänern runt (startade tidigare i dag), det 60 mil långa motionsloppet på cykel med start och mål i Örebro, med bland andra Uno Forsell på startlinjen för 40:e gången (!):

Uno Forsell från Eskilstuna kör Vänern runt för 40:e gången. Foto: Örebrocyklisterna

Ekström föll två gånger om – men Wiker stod på benen den här gången och satte landsvägspers: ”Friskt vågat, hälften vunnet”

Axel Ekström har ju radat upp finfina resultat i de svenska cuptävlingar han ställt upp i den här vintern – det var ju också därför han fick köra så mycket världscup i december och januari – och då företrädesvis i fristil. På lördagen hade Garphytteåkaren mycket väl kunnat ta en pallplats i klassisk stil, i Sverigecupens tremil med individuell start i Skellefteå, om det inte hade varit för två fall redan på det första av de tre varven. Det var nämligen det som gjorde att Ekström varvade först på 28:e plats, förklarar klubben på sin hemsida. Väl därefter körde Ekström betydligt bättre, och plockade placeringar successivt ända upp till en fjärdeplats i mål, 32 sekunder från pallen (Björn Sandström som vann var dock hela 1.37 bakom, efter att ha tagit 41 sekunder på det där första varvet och sedan drygat ut hela vägen).
Filip Danielsson hade det ännu jobbigare: Dålig känsla i kroppen och därtill ryggont som gjorde att han valde att kliva av efter 20 kilometer och att han funderar på att stå över sprinten som avslutar Sverigecupsäsongen i morgon, söndag. Det skriver han på sin blogg.

Birkebeinerrennet verkar inte ha inneburit någon strålande dag – förutom rent vädermässigt – för någon av bröderna Impola. Det var hårdkörning och uppsprucket tidigt, och redan vid första mellantiden i Skramstad var Bob fyra minuter bakom täten, som då bestod av en kvintett åkare, och Bill ytterligare 1,5 minuter efter. Uppe i Kvarstad skiljde nio respektive 13 minuter till täten, som då bara bestod av Martin Johnsrud Sundby (som sedermera vann, trots att han däremellan han bli nermejad av tv-skotern) och Simen Östensen. Och i mål var Bob 73:a och Bill 134:a, 18 respektive 25 minuter bakom Johnsrud Sundby, och sämsta resultaten i långloppscupen på mycket länge för båda. Tre deltävlingar, tre helger i rad, återstår av långloppsvärldscupen skiclassics.

Louise Wiker hade en betydligt roligare dag i sin comeback efter omkullspringningen på uppvärmningen inför Sevilla marathon i februari, som gjorde att Hälleforslöparen tvingades bryta loppet. I sydspanska Villa de Laredos tiokilometersloppet sprang hon in på sjätte plats med nya landsvägsperset 34.44.

På tal om löpning, och löpare med maratonambitioner så vann Per Carlsson, Mariestad, och Gunilla Axelsson, Borlänge, Nora marathon på respektive 3.02.43 respektive 3.34.19. Bästa länslöpare blev Örebro AIK-duon Peter Welander och Emma Ardland med andraplatser på 3.13.35 respektive 3.49.46. Bibben Nordblom, den trippla världsmästaren i swimrun och dubbla ironman-VM-triathleten, sprang in som trea på 3.51.28 (hennes mamma, som hon delat två av sina VM-titlar med, Lotta Nilsson blev fyra på halvmaran med 1.46.52).

Och så var det ju avslutning i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen), vinterns motsvarighet till Milans poängtävlingar. Och faktum är att det blev, i motsats till vad jag antydde i går, blev omkastningar vad gäller totalsegrarna både på dam- och herrsidan. en sjätteplats för Josefin Erlandsson, OK Milan, för att gå om i sammandraget, och det fixade hon med över tio minuters marginal när hon blev tvåa i finalen bakom klubbkompisen Therese Korkeakoski. Och på herrsidan valde ingen av topp tre att springa finalen (totalledarne Filip Jacobsson kutade, och vann, istället moderklubben Degerfors OK:s träningstävling upp i Råbäck, vilket gjorde att vinterseriens obestridde kung Daniel Attås kunde säkra fjärde raka totalsegern via sin 21:a deltävlingsseger (han toppar också maratontabellen för flest insprungna poäng genom tiderna).

I skridsko-SM i Göteborg lär Johan Röjler ha tagit karriärens 72:a individuella SM-medalj (ett silver) och därtill ett silver i lagtempo ihop med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson, men än så länge har jag inte sett någon resultatlista. I morgon avslutas SM, och i praktiken också skridskosäsongen, med stafett.

Och så bytte jag några ord med Emilia Fahlin över facebook, och Örebrocyklisten bekräftar att hon går in och ersätter en förkyld lagkamrat i söndagens Trofeo Alfredo Binda. Wiggle-High5 matchar ett som vanlig ramstarkt lag i världstourledaren ELisa Longo Borghini, dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini, Audrey Cordon, CLaudia Lichtenberg och Amy Roberts.

Bloggarna du inte ska missa: Wiker om Sevilla, Regborn om lägren, Nordblom kör crossfit …

Jag har ju tipsat om andra lokala konditionsidrottsbloggar tidigare, men tänkte att det är dags med en liten uppdatering av var man hittar det mesta av det bästa.

Fredrik Berg är bland de allra flitigaste och utförligaste när det gäller bloggandet. Mountainbikecyklisten (och tidigare enduromästaren) från Grythyttan har i år bytt till Almby och ersatt Matthias Wengelin (som gått till Örebrocyklisterna) både där och i Team Bergslagsloppet där han kommer att köra med Axel Lindh.

Bibben Nordblom ligger i andra änden av spektrumet och skriver väldigt sällan. Oftast bara racerapporter från swimrun-världsmästarens största tävlingar. Men å andra sidan är de desto mer intressanta att läsa. Och i vintras överraskade hon faktiskt med ett inlägg om att hon börjat med crossfit.

Louise Wiker fick jag aldrig tag i efter det misslyckade maratonloppet i Sevilla (hon tvingades bryta efter att ha sprungit omkull på uppvärmningen), men på sin egen blogg berättar friidrotts-VM-löparen från Hällefors om upplevelsen. När vi snackar löpare från Örebro är det däremot instagram snarare än bloggar som gäller: Där finns alla från Sören Forsberg, Erik Anfält och Mikaela Kemppi till Jonas Rosengren och Fredrik Johnsson.

Martin Regborn skriver inte heller överdrivet många inlägg, men desto matigare. EM-brons-orienteraren från Örebro har bland annat bjussat på mycket material från vinterns tre träningsläger. Landslagskompisen Lilian Forsgren (EM-silver-orienterare från Hallsberg) och nyblivna Tisaren-löparen Ellinor Eriksson (från Örebro) bloggar också bra.

Och på skidsidan är Filip Danielsson överlägset flitigast. Den förre JSM-guldmedaljören från Vedevåg kör liksom jag devisen ”ett inlägg per dag”.

Har du några tips på någon jag missat? Någon rolig bloggare (elitidrottare eller blåbärsmotionär, kvittar vilket) som man borde följa? Skriv en kommentar!

Världsmästare klar för Nora marathon

Inomhussäsongen avslutas inte förrän nästa helg (med Marsspelen i Tybblelundshallen där bland andra Mikaela Kemppi ska springa 3 000 meter och Maria Eriksson både 800 och 3 000) – men redan på lördag drar utomhussäsongen igång inom länslöpningen: Med Nora marathon som hade ”riktig” premiär i fjol efter teståret 2015 och nu väl får ses som en tradition.
Många riktiga maratonrävar finns i startlistan, bland annat Sveriges meste maratonlöpare Lennart Skoog, 70, från Stenungssund som gör sitt 883:e maratonlopp i karriären om han tar sig runt i Nora (det blir i sådana fall hans tredje i år; det 880:e kom i Decembermarathon i Tybblelundshallen i vintras).
Men den mest meriterade deltagaren på startlinje är en hemmalöpare: Bibben Nordblom. 25-åringen som numera bor i Gyttorp, strax utanför Nora, är trefaldig världsmästare och femfaldig VM-medaljör i swimrun, och har tävlat i triathlon-VM över ironmandistans på Hawaii och därmed gjort ett antal maratonlopp med 3,8 kilometer simning och 180 kilometer cykling i benen (minst sju stycken varav två under fyra timmar), men jag hittar ingen notering om att hon tidigare sprungit ett ”vanligt” maratonlopp. Det kommer givetvis bli högintressant att se vad hon går för här, även om man får ha klart för sig att hon förmodligen är mitt i grundträningen.
Som främsta motståndare, av de föranmälda, lär Bibben ha Gunilla Axelsson, Borlänge, som vann Karlstad 6-timmars med 66 096 meter i fjol och var 20:a på Ultravasan på 9.12. Däremot springer Bibbens mamma Lotta Nilsson, som var tvåa i Nora marathon i fjol, i år istället halvmaran (och inte heller fjolårssegraren Åsa Bergman, Västerås, verkar komma till start). Det arrangeras också kvartsmara, allt på en 10 549 meter lång varvbana runt Åsbosjön.
Fransmannen Thomas Chaillou, som i fjol sprang för Stockholmsklubben Fredrikshof men som flyttat till Örebro och i år representerar KFUM Örebro, vann herrklassen i fjol på banrekordet 2.33.51, men är inte heller anmäld. Och ärligt talat ser det rätt tunt ut med snabba löpare i år, men jag får erkänna att jag inte har stenkoll på alla namn.

Dagens stora nyhet var ju annars att Filip Dahlgren nu vänder hem även som orienterare (jag rapporterade ju i höstas om att han gick till KFUM Örebro som friidrottare), och jag tog ett längre snack med den skadedrabbade VM-orienterare i eftermiddags, vilket utmynnade i en längre pluslåst artikel som hittas här.

Jag jobbar för övrigt på reportage om Matthias Wengelin inför Cape-Epic som drar igång på söndag, men redan i morgon kommer örebroaren att köra inbjudningstävlingen MTO Champions’ Race på plats i Stellenbosch, Sydafrika, med massor av OS- och VM-medaljörer på startlinjen.

Made it to South Africa 🇿🇦 Looking forward to be in the @songoinfo champions race tomorrow! 📸: @calle_freemountain

A post shared by Matthias Wengelin (@m.wengelin) on

Nätterlund snabbast uppför backen någonsin – och Anfält slog sitt eget rekord: ”Men fjolårets lopp var bättre”

Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).

I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.

Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.

Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.

Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ‘Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.

Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson

 

Länslöparen slog världsrekord – och Pätsi kvalade till Hawaii med sitt livs lopp

Har tillbringat dagen i ett ömsom soligt, ömsom hällregnbeklätt Strömstad och sett Martin Regborn ta en sjundeplats i orienterings-VM (vilket jag skrivit om bland annat här och här). Därmed satt jag helt offside när en helt annan länslöpare i dag slog till med ett världsrekord. Och det är ju sannerligen inte varje dag som någon länslöpare står för en sådan bedrift, även om vi snackar veteranklass (H50-59) och en udda distans (4×800 meter). Men officiellt världsrekord blev det för Östanjös SK:s Patrik Johansson (ni vet, han som vann Inneserien i vintras) som i ett svensk ”landslag” tillsammans med Gunnar Durén, Mats Olsson och Per Björkman vid en tävling i Stockholm i dag. Johansson persade (inofficiellt, eftersom det var en stafettsträcka) på 800 meter med 2.07, och nya rekordet skrevs till 8.25,79 (över tio sekunder bättre än det gamla rekordet som Kanada innehade på 8.36,39).

Patrik Johansson och "arrangören" Gunnar Durén efter världsrekordet. Foto via Per Börjesson
Mats Olsson och Patrik Johansson efter världsrekordet. Foto via Per Börjesson

I Kalmar Ironman slog Morgan Pätsi till när man minst anade det. Örebrotriathleten som siktade så högt förra året (medalj på långdistans-VM, topp fem i ironman-VM) men inte nådde dem och sedan började årets säsong med ett gäng skador gjorde i dag karriärens bästa lopp. Han inte bara slog klubbrekord, han gick dessutom under nio timmar för första gången (med nästan åtta minuters marginal!) och kvalade in till årets ironman-VM med 6,5 minuters marginal (en femteplats hade räckt) efter att ha simmat 3,8 kilometer på 1.04.31, cyklat 18 mil på 4.36.58 och sprungit det avslutande maratonloppet på 3.05.12. En sjuk prestation. ”I dag ville kroppen vara med och leka. Grymt nöjd”, skriver Morgan på Facebook.
Gyttorps Bibben Nordblom persade med över 35 minuters marginal när hon blev tvåa  D21-klassen, men missade återigen en VM-plats med en placerings marginal då bara en enda VM-biljett stod på spel i den klassen. Bibben i mål på 10.38.41, Cathrin Axfors vann på 10.00.22. Härnäst väntar Ö till ö om två veckor, där Nordblom får räknas som favorit i damklassen.

Även Erik Anfält svarade för en grym prestation när han blev tvåa på Ultravasans 45-kilometersdistans i dag. Anfält var 3.38 bakom IFK Moras ryss Roman Ryapolov, men över 1,5 minuter före trea, norsken Tom Erik Halvorsen, och var mycket glad efteråt: ”Har aldrig varit så nöjd med en andraplats som i dag. Har heller aldrig känt mig så fysiskt sargad efter ett lopp som idag. Sista tio kilometernavar det en balansakt för att överhuvudtaget ta mig i mål. Hatten av till Roman Ryapolov som vann. Han var stark”, skriver Anfält på Instagram.
Numera utflyttade Hälleforslöparen Haben Kidane fick fira seger då han anförde ”Forest Runners Team Finspång Mix” till seger i Vasastafettens mixedklass genom att vara över två minuter före tvåan upp till Smågan (och näst snabbast av alla löpare över huvud taget, bakom herrtätens Andreas Åhwall). Det av örebroaren Lars Drageryd sammansatta laget ”Åshöjdens BK” (med bland andra KFUM Örebros Linus Rosdal) blev tvåa i herrklassen, Kumlabaserade LK Gränslöst slutade fyra. Örebro AIK:s lag blev 19:e i damklassen och 56:a i mixed.

Från dagens DM på 10 000 meter har jag ännu inte lyckats hitta någon resultatlista, men Mikaela Kemppi vann förstås damklassen därtill på ett nytt personligt rekord. Och på Instagram avslöjar hon att det blir SM-debut på distansen när friidrotts-SM inleds på fredag.

Närkes DM 10000m på bana. Sprang i A-heatet med grabbarna och trodde jag skulle få bra sparring och många bra ryggar att försöka haka på och jaga. Men många hade det tungt idag och flera av dem som är bättre än mig vek ned sig och tog det lite lugnt idag. Och ett par grabbar var för snabba för att jag skulle kunna haka på. Det var alltså bara att göra jobbet själv. Lyckades ändå fixa nytt PB och ett grymt härdat pannben! 😅 25-varvsfrossa skänker någon slags hatkärlek. Nytt PB, nytt klubbrekord och nytt banrekord för damer lyder nu på 35.45 och jag är grymt glad, nej lycklig är ett bättre ord, att lyckas prestera detta och fortfarande utvecklas i min löpning. Nu hoppas jag ha något lättare och piggare ben till på fredag kväll när jag debuterar i SM 10000m på bana. 🙏👊💥 Varför jag står på två prispallar? Jo, detta var både DM för seniorer och veteraner och får jag pris både som bästa dam och i min veteranklass damer40. Det är fördelen med att vara en äldre löpare 😅😅😅

A photo posted by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Däremot har resultaten trillat in från dagens lag-ungdoms-SM på Källbrinks IP i Huddinge där KFUM Örebro slutade på tionde plats av 14 deltagande lag. Och faktum är att två av de grenar där KFUM samlade flest poäng var killarnas 800 meter och 2 000 meter hinder. I hinder blev Olle Tyrsmo trea på 6.50,53 och slutade Tobias Tranderyd på femte plats med 2.00,96. Därtill blev Lisa Brorson tolva på 3 000 meter med 12.44,63.

Och redan i går avgjordes ju lagtempot i Vårgårdas världstourtävling, med Emilia Fahlin i comeback efter OS-succén och i Alé-Cipollinis färger. Det blev som väntat ingen framskjuten placering för det italienska stallet som varken hade tempoutrustning på plats eller hunnit köra särskilt mycket träning ihop i disciplinen, utan en elfteplats av 16 startande lag, 3,5 minuter bakom segrande Boels-Dolmans. Fahlin och lagkompisarna lär vara betydligt mer konkurrenskraftiga i morgondagens linjelopp.

Galna slutet efter dubbla rekord i Österrike – möttes i sjukvårdstältet: ”Spydde på röda mattan”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom, mor och dotter från Nora som mot alla odds tagit två VM-guld och nu senast ett VM-brons i swimrun tillsammans, började ju karriären som triathleter, och är kanske i grunden fortfarande just det. Båda har kvalat in och tävlat framgångsrikt i ironman-VM på Hawaii. Ja, Lotta tog ju till och med hem en träskål i höstas när hon tog en femteplats i D50-klassen.
Jag skrev ju en kort notering om att båda slog personliga rekord i Ironman Österrike i helgen, men nu har jag dessutom fått ta del av en helt unik inblick i deras resa mot persen, genom en racerapport skriven av Lotta. Bland annat berättar Lotta om att hon först spurtade till sig segern i D50-klassen (vilket hade gett en plats till ironman-VM som hon ändå inte hade tänkt utnyttja) men att det sedan visade sig att hon ändå var slagen med sju minuter eftersom det var valfri starttid och motståndaren, hemmahoppet Gabriele Pauer, hade valt att starta just sju minuter senare. Och därefter kollapsade Lotta, kräktes på målmattan och fördes till sjukvårdstältet där hon, när hon kvicknade till, fick se dottern ligga med dropp på en bår bredvid, efter att ha gjort samma sak som mamman: Spurtat ned en motståndare i slutet av det avgörande maratonloppet men sedan ändå blivit av med placeringen (en tredjeplats) på grund av den fria starttiden. Men, allt det där får Lotta själv berätta om nedan (och allra längst ned bjuder hon dessutom på lite bilder från Klagenfurt!).

”Förväntansfulla och lite trötta anlände vi i husbil till campingen i Klagenfurt am Wörther see redan på tisdagen i tävlingsveckan. På torsdagen var det dags för registreringen och att ta en titt på ironmanmässan. Fredag kväll var det pastaparty. Under lördagen märktes nervositeten av alltmer, och alla prylar skulle kollas en extra gång och sedan checkas in. Tropisk värme har det varit nu sedan vi anlände, och frågan var: ’Vad blir det för väder i morgon?’
Efter en regnig och lite kallare natt än tidigare ringer klockan 4.45 och då ska vi bort till växlingsområdet som ligger knappt en kilometer bort. Det som ska göras är att sätta dryckesflaskor på cykeln och kolla däckens lufttryck. Efter det går vi tillbaka och äter lätt frukost och besöker toaletten, som alla som blir nervösa av att tävla känner till. Nu ska våtdräkt krängas på och vi går mot starten som är vid Strandbad (ett stort utomhusbad). Denna tävling har så kallad rolling start, vilket betyder att man startar på den tid man tror att man ska simma på. Vi ställer oss i kön för simning under en timme, och släpper före ett lagom stort gäng av övertaggade simmare. Det är inte kul att bli översimmad i triathlon, men inte heller kul att fastna bakom långsamma simmare. 3,8 kilometer skulle avverkas, och sista delen av simningen simmas i en kanal som inte är så bred.’
Jag är nöjd med simningen! Det gäller att inte göra av med för mycket energi här, man vill ha en bra start på den långa dagen. Väl uppe ur vattnet ska man springa ett par hundra meter till växlingsområdet och transition (T1), byte till cykel.
Cykelbanan här är känd som en av de finaste och två varv skulle cyklas här, alltså 2×90=180 kilometer. Vi håller verkligen med om att den här banan borde få cyklas av alla (även av icketriathleter). Banan innehåller cirka 1 600 höjdmeter, så det blir aldrig tråkigt, det händer något hela tiden.
När vi har cirka 60-70 kilometer kvar börjar det regna, vilket inte är positivt: Det går långsammare, man måste ta det försiktigare, man blir blöt och till slut kall. Man ska fortsätta att dricka lika ofta som tidigare vilket vi kom fram till att båda hade missat. Klantigt? Svar: Ja, men lätt att missa! Rullar in mot T2 och börjar mentalt förbereda sig för den sista, men jobbigaste, delen i ett ironman: Maratonloppet.
Kliver av cykeln på förvånansvärt pigga ben. Hänger tillbaka den på sin plats och springer mot min påse: Av med hjälmen och på med löparskorna. Funktionärerna här är väldigt hjälpsamma och vill stoppa ner sakerna i påsen och hänga upp den på sin krok. Tack för det!
Första kilometern kändes prima för mig. Men de positiva tankarna grusades snart av ett alltmer tilltagande illamående. Men att börja gå är inte att tänka på då man ska ta sig igenom 42 kilometer, så jag försöker slå bort de tankarna och inser fakta: Jag måste tvinga i mig något på varje station för att komma i energibalans.
Under löpningen tittar solen fram och värmen tilltar. Det gäller att kyla ner sig också, får inte bli överhettad! Finns bara en väg – och den är framåt! Efter cirka tio kilometer får jag bukt med de värsta illamåendekänslorna, men får kämpa resten av loppet för att försöka hålla energibalansen. Och inte nog med det. Vid de sista två kilometerna dyker en i min åldersklass upp, och det hela slutar med en långspurt, där det hela avslutas med en idiotspurt på upploppet, på ”röda mattan”. Jag kan tala om att jag vann den spurten, men eftersom det var rolling start och jag hade startat tidigare än min rival så vann hon med nästan sju minuter över mig. Jag kom tvåa alltså. Direkt efter målgång spydde jag på röda mattan och allt snurrade. Sjukvårdpersonal tog mig till sjukvårdstältet för snabbare återhämtning och koll. Inte så allvarligt som det låter, det kan bara bli så ibland om man tar i lite mycket och lite länge, men det är ju frivilligt!
När jag hade legat i sjukvårdstältet en stund började jag titta mig omkring och såg Bibben liggandes på en bår med dropp. Hon hade också gjort slut på alla sina krafter. Hon kämpade om tredjeplatsen i sin åldersklass, D25-29. Hon sprang om tjejen som låg på tredjeplatsen, men då det var rolling start kom hon i alla fall på fjärde plats med tre min till trean.
Jag hade redan bestämt före loppet att även om jag skulle kvalificera mig för Ironman Hawaii (ironman-VM) så skulle jag inte ta platsen.
Denna tävling kan verkligen rekommenderas till alla som vill köra en ironman. Vi träffade många trevliga människor här i Klagenfurt, svenskar och även andra nationaliteter. Bibbens nästa kraftprov blir Kalmar Ironman den 20 augusti. För mig är det dags att börja fundera på nya utmaningar (inget bestämt i dagsläget), men först vila och njuta av vår sjätte genomförda ironman med nya personliga rekord!”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike - trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike – trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat

Johan Röjler och Peter Knoblach verkar ha haft ännu en finfin dag på leden (även om det i direktrapporten rapporterades om en liten svacka för Johan vid lunchtid). De gick i mål vid Ånnaboda precis som beräknat vid 18-tiden, och har nu klarat av mer än halva 28-milasträckan. ”Vilken härlig dag! I fjol löpte vi dag två på runt 14 timmar och 30 mininuter. I år, med fräschare kroppar efter målgång, på strax över tolv timmar. Vilken skillnad! Grym känsla! Detta bådar gott”, skrev grabbarna i direktrapporten en stund senare. I morgon börjar nedförsbacken, både bokstavligt (ned från Kilsbergen) och bildligt (andra halvan) på Bergslagsleden. Målet snart i sikte!

Idre tredagars startade i dag en finfin andraplats för Tisarens Daniel Attås i herrklassen (bara tolv sekunder bakom Göteborgs Johan Runesson, en kille med fyra VM på meritlistan och med bara två löpare inom fyra minuter bakom sig över 11,8 kilometer långdistans) och en nästan lika fin tredjeplats för klubbkompisen Josefin Tjernlund i damklassen (11.47 bakom Tove Alexandersson, världens förmodligen bästa orienterare just nu, men före en hel radda tunga namn). Martin Regborn, örebroaren som tog EM-brons i långdistans i våras och är klar för sitt tredje VM, har nu också anlänt till Idre och sprang en öppen bana i någon typ av träningsfart, slutade fyra, 6.49 bakom KFUM Örebros Michael Reinhart. I morgon avgörs en medeldistans i Idre.

Men framför allt är det i morgon förstås dags för örebroaren och Almbycyklisten Matthias Wengelins VM-start i mountainbikens sprintdisciplin i Nove Mesto. Kvalet startar 16.30, finalheaten 18.00. Banan ser ut så här.