Fahlin hyllas efter segern: "Täckte upp för mig och lotsade mig i spurten"

Well, ni vet hur det brukade låta förra säsongen? När stjärngänget Wiggle-Honda, som slutade året som etta på cykelstallens världsrankningen, plockade seger efter seger hyllades Emilia Fahlin för sitt fantastiska jobb som hjälpryttare; att hon alltid var alert och svarade på attacker, alltid fanns på rätt plats för att assistera stjärnorna och aldrig var rädd  att offra de egna benen för lagkamraternas vinning. I nya, betydligt mindre och stjärnfattigare Alé-Cipollini trodde man kanske att det skulle bli annorlunda – att lagets segrar skulle bli färre men att Fahlin skulle få chansen att använda krafterna för egen vinning oftare – och så kan det naturligtvis fortfarande bli. Men säsongen började på klassiskt vis när Fahlin i dag guidade Marta Bastianelli till seger i belgiska vårklassikern Omloop van het Hageland.
”Jag vill tacka alla mina lagkompisar för hjälpen. De täckte upp för mig hela racet och lotsade fram mig till den bästa spurten så jag kunde komma fram med 150 meter kvar, och där gav jag allt jag hade”, säger Bastianelli i ett pressmeddelande som Ale-Cipollini skickat ut nu på kvällskvisten.
För trots att såväl Marta Tagliaferro som Dalia Muccioli och Martina Alzini tvingats kliva av under loppets gång och Ale-Cipollini bara hade tre cyklister med i den 62 man starka tätklungan in på upploppet i Tielte lyckades Fahlin och lagkompisen Malgorzata Jasinska sätta upp en spurt som Bastianelli kunde utnyttja för att ta hem segern närmast före kanadicken Leah Kirchmann, men och i konkurrens med stora delar av den etablerade världseliten och namn som Emma Johansson (bara 15:e), Annemiek van Vleuten, Chloe Hosking, Lucy Garner, Megan Guarnier, Giorgia Bronzini och Elisa Longo Borghini. Jo, Bastianelli är en gammal världsmästare (från 2007!), men det var en megapraktskräll fram till i dag en av endast två segrar hon tagit som proffs (den andra var en etapp i inte särskilt högt rankade Tour Languedoc Roussillon 2013) och hon var till exempel bara 39:a på italienska mästerskapen i fjol. Inte konstigt att hon var alldeles till sig efteråt.
”Jag vill tillägna segern åt min man Roberto och framför allt åt vår vackra dotter Clarissa Victoria, det är de som ger mig energi och drivet att ge allt åt cyklingen”, jublade Marta i pressmeddelandet. ”Marta är en helt ny cyklist än tiidgare. Hon har utvecklat sin fart och taktik och i dag besegrade hon de bästa spurtarna i världen. Jag tror förresten inte bara hon blivit snabbare, utan snarare en mer komplett cyklist”, säger sportdirektören Fortunato Lacquantiti.
Nästa helg drar damernas nya världstour igång med en deltävling som blir särdeles speciell för Ale-Cipollini eftersom den går i Italien. Dessförinnan ska jag se till att få tag i Fahlin för lite snack om säsongsinledningen.

I dag gjorde jag förresten den första av fem kvalgrenar till crossfit-VM, eller crossfit games, som det egentligen heter. För en gångs skull handlade det si sådär 99 procent om just kondition, framför allt för oss som inte är muskelknuttar utan tävlar i den ”skalade” klassen (alltså nybörjarklassen, med lättare vikter och moment; vilket innebär att man automatiskt blir placerad bakom alla som ens försökt i elitklassen (runt 100 000 pers) och därmed inte har någon möjlighet att gå vidare (de 30 bästa i Europa och tio bästa i Afrika från det här VM-kvalet gör tillsammans upp om fem platser i VM vid en regionskvaltävling i maj). Hur som helst gick den här första grenen (för oss som kör ”skalad” version, alltså) ut på att göra så många varv som möjligt av 7,5 meter utfallssteg med 20-kilosskivstång i ”rack” (vad heter det på svenska? ”frontböjposition”?), åtta burpees över stången, 7,5 meter utfallssteg med stången och åtta räckhäv med möjlighet att hoppa upp (stången skulle vara minst 18 centimeter över huvudet när man stod på golvet och armarna var tvungna att vara raka mellan varje repetion (så i praktiken blev man trött i vaderna av hoppen snarare än i armarna som vid ett vanligt räckhäv). Elva varv, 7,5 meter och tre burpees gör att jag just nu (men det är ett dygn kvar på kvaltiden) ligger sexa i Sverige i klassen. Helt ok!
Varför jag ”tävlar” i crossfit, som egentligen bara är en lattjo grej jag gör för att få roligare styrketräningspass att varva löpningen med? Tja, det är roligt, helt enkelt.