SM-silver till Regborn – och Anfält spurtade ned Johan Olsson: ”Det får vi göra om …”

Helgens höjdare

1. Cykel-VM
Emilia Fahlin avslutar säsongen (även om hon, när jag pratade med henne inför VM-starten, flaggade för att det möjligen kunde bli ett litet endagarslopp som avslutning i början av oktober eller så) med landsvägsloppet vid cykel-VM i Bergen på lördagen. Banan består av åtta tuffa varv på en rätt centralt belägen 19,1-kilometersslinga, där det enligt Fahlin inte finns något utrymme någonstans för att vila. Årets VM är Örebrocyklistens tionde, men det första där hon inte är hjälpryttare åt Emma Johansson. Det kommer förstås bli spännande att se var det tar vägen, och vad benen räcker till. Ett längre, pluslåst förhandssnack med Fahlin kommer på na.se inom kort!

2. Orienterings-SM
Det mäktiga SM-året i Örebro län avslutas med medeldistans-SM i Åsbro på fredag (kval) och lördag (final) och stafett-SM i Ånnaboda på söndag. Bortsett Fredrik Bakkman är hela den svenska delen av världseliten på plats, och det ska bli spännande att äntligen få se Martin Regborn tävla (han har ju, av olika anledningar, missat de fem första SM-tävlingarna som avgjorts i länet), och därtill om Josefin Tjernlund kan förvalta höstens superform. Jag skrev ju lite inför tävlingarna redan i onsdagens blogginlägg.

3. Lidingöloppet och Berlin marathon
När Erik Anfält postade sitt senaste instagraminlägg var han fortfarande i valet och kvalet om han skulle dyka upp och kuta Lidingöloppet i morgon, och även Linus Rosdal (de två har ju haft några bataljer tidigare) saknas alltjämt i startlistan. Så vi får väl se, tills vidare är Fellingsbrolöparen Lisa Bergdahl det mest intressanta länsnamnet som garanterat startar i 30-kilometerstävlingen (jag har ju skrivit om det tidigare). Dagen därpå är det dags för Berlin marathon, som inte bara kommer innehålla ett världsrekordförsök utan dessutom ett gäng starka Örebro AIK-löpare med Morgan Pätsi, Sören Forsberg, Anders Larsson och Andreas Ingberg (om hans högervad håller).

Tourkungen fick stryk av världscupåkare – men tog lika snabb revansch

Först i dag kom resultaten från lördagens etapp av Moto tour, den lokala rullskidstouren. Men det var ju också en mycket speciell etapp som avgjordes i lördags, min favorit på hela touren: Jaktstarten uppför Ånnabodabacken. Precis som i fjol körde var och en av de tyvärr bara elva deltagarna tre kvalåk var uppför den kortare Sanatoriebacken i Garphyttan, där tiderna lades ihop och låg till grund för en jaktstart uppför den längre Ånnabodabacken. SK Bores Johannes Ringsby, som gjorde världscupdebut i vintras, dök upp och körde skiten ur de andra: Tog Sanatoriebacken tre gånger på 15.17 och gick ut på jaktstarten 1.18 före Moto tour-kungen Robert Brundin och nästan fyra minuter före alla andra, och drygade ut avståndet till 1.48 i mål och över fyra minuter till de andra (Frank Kiereck var trea).
”Bra pass och skaplig känsla. Jag vann och det var såklart kul att vinna”, skriver Ringsby i sin blogg där han även bjuder på några filmklipp från tävlingen.
Redan i går kväll fick Brundin dock revansch (om än inte på Ringsby, som hade åkt hem till Falun) när tourens sjunde etapp, en 13,6 kilometer lång masstart, avgjordes. Den vann Brundin på 31.37, 1.23 framför Erik Svensson (Viktor Hansson bröt). Olivia Hansson vann damklassen (inga damer kom till start i lördags) på 38.31, 7.42 före Kristina Lindqvist.
Hansson har därmed avgjort sammandraget på damsidan trots att två etapper återstår, liksom Brundin eftersom ende tidigare teoretiske utmanaren Daniel Olsson avstod båda veckans etapper.
Touren avslutas med två längre etapper, en individuell start över 16 kilometer den 13 september och en masstart över 29 kilometer dne 23 september.

För övrigt har jag skrivit två cykelnyheter på na.se i dag: En längre, pluslåst med Matthias Wengelin inför Bergslagsloppet på söndag och en kortare, öppen med Emilia Fahlin om att hon står över tempoloppet på VM i Bergen om två veckor.

Regborn har slagläge i världscuptotalen: ”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering”

Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.

Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.

Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.

I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.

Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.

Helgens höjdare (och hela veckans, för nu tar bloggen semester!)

Mitt i oktober, kan man ta semester då? Jodå, jag tänkte faktiskt göra det. Och när det är semester vet ni vad som gäller: Ingen blogg, ingen mobiltelefon, bara frid och fröjd (och helst torrdass, men det blir det nog inte den här gången, tror jag). Jag är tillbaka lagom till Åstadsloppet, men fram tills dess får ni klara er. Därför sträcker sig veckans ”helgens höjdare” även över nästa vecka. Men en given etta.

1) Cykel-VM
På tisdag smäller det. Emilia Fahlin kör sitt första tempolopp i VM på tre år, och efter att ha visat storform under stora delar av senaste året ska det förstås bli otroligt spännande att se hur Örebrocyklisten klarar sig på den pannkaksplatta banan i centrala Doha. Vi snackar 28,9 kilometer självspäkning, och alla de bästa är förstås på plats. Fahlin var nia på VM både 2010 och 2011, men har ju inte kört så många tempolopp efter OS 2012, och banan i EM passade henne inte alls och sa inget om vilken potential hon verkligen har. Därför kommer det bli extra intressant att se vart hon står nu. Linjeloppet avgörs nästa lördag.

2) 25-manna
Vilken är världens bästa orienteringsklubb? Tja, på lördag eftermiddag har vi svaret. Skrev ju häromdagen om Tisarens superlag. Frågan är om de någonsin haft en bättre uppställning, och med regerande världsmästaren Matthias Kyburz som ankare i sitt allra sista lopp efter tio år i Hallsbergs- och Kumlaklubben känns det som bäddat för succé. Kommer bli superintressant att följa. Laguppställningarna ska vara inlämnade senaste 21.00 i kväll och trillar in allteftersom här.

3) Hostruset
Martin Regborn är anmäld till femkilometersloppet i långloppscupen (hans första start i cupen sedan Startmilen, där han satte distriktets näst snabbaste tid någonsin på tio kilometer asfalt), och det ska bli högintressant att se vad han kan göra på en halvmil asfalt. Känns som en distans som borde passa en VM-sprinter alldeles utmärkt.

Bubblare: Moto eagle tour, den lokala rullskidscupen, avslutas med sjunde och sista etappen, en masstart på 30 kilometer med start utanför Kvistbro (söder om Hidinge) och mål allra längst uppe vid restaurangen i Ånnaboda. Där ska agnar skiljas från veten. Gropencrossen, deltävling fyra i svenska cupen i cykelcross, avgörs på söndag och det finns en hel del lokala namn i startlistan, bland annat Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck som brukar vara högt upp i resultatlistorna i mountainbike. Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, örebroaren som ju är VM-åkare i mountainbike men väldigt allround, är däremot ännu inte anmäld. Vi får väl se om hans namn dyker upp. I Hässelbyloppet blir länsfokuset på exil-hälleforsarna Louise Wiker och Haben Kidane, som båda kutar milen. Wiker har varit fyra–fyra–femma–fyra i sina fyra senaste starter i loppet men får den här gången bära favoritskapet med nummerlapp 1 001.

Sveriges största cykelprofil: ”Kanske är Fahlin de ska köra för”

I morgon är det exakt två veckor kvar till damernas tempolopp i cykel-VM i Doha, där Emilia Fahlin gör sitt första individuella VM-tempo på tre år, och fyra dagar senare avgörs linjeloppet där Sverige förutom Fahlin alltså ställer upp med ”Silver-Emma” Johansson, OS-hjälpryttaren Sara Mustonen-Lichan samt Alexandra Nessmar och Sara Penton. Det blir Örebrocyklistens nionde VM, och tolfte internationella seniormästerskap (addera två OS och ett EM), och i samtliga har hennes uppdrag varit att assistera Johansson (2008 även Susanne Ljungskog) på linjeloppet. Men i år, när Johansson gör sin förmodligen sista mästerskapsstart (hon har kontrakt med Wiggle-High5 även nästa år, och när jag pratade med henne på SM i Västerås i somras var hon inte helt på det klara med om karriären tar tvärslut i höst eller om hon ska trampa lite nästa år) tycker Sveriges största cykelprofil att det är dags att skifta fokus i landslaget och satsa på Fahlin. I ett blogginlägg skriver nämligen Roberto Vacchi, Eurosportkommentatorn som håvat in priser (bland annat som årets sport-tv-profil på Kristallen-galan) och blivit synonym med cykling i Sverige genom sin röst och kommentatorsstil, att svenska landslaget borde satsa minst lika hårt på Fahlin som på Johansson på de platta banorna i Doha.
”Nu när Emilia Fahlin ‘hittat’ tillbaka sin spurtförmåga så kanske det är henne de ska köra för. Jag menar inte att Emma inte kan spurta, för det kan hon, men de skulle kunna starta tävlingen på samma villkor och sen får man känna efter, allt eftersom loppet går, vem man ska köra för i finalen. En sådan tanke är positiv eftersom Emma är lika bra som alltid men det är nu Emilia som också hittat rätt”, skriver Vacchi och fortsätter: ”Från att i flera år haft en cyklist som haft chansen på VM har vi nu två. Dubbelt så bra.”
Vacchi grundar naturligtvis sitt resonemang på de allt bättre resultat Fahlin presterat ända sedan augusti i fjol, när formkurvan började peka spikrakt uppåt. Tour of Norway och (framför allt) cykel-VM var höjdpunkterna då, i år har hon följt upp med massor av tid i utbrytningar på stallet Alé-Cipollinis begära, bergatröjan i Tour of Chongming Island, priset för mest offensiva cyklist i Aviva Women’s tour och toppade sedan med att hjälpa Emma Johansson till OS-silver i Rio och därefter ta Sveriges första seger någonsin på cyklingens världstour.

Jag hittade för övrigt ett videoklipp på gårdagens spurt i Gran Premio Bruno Beghelli (med bra repriser från flera vinklar), där man ser att Fahlin verkligen utmanade och var nära fjärdeplatsen men inte hade ben nog för pallen just i detta lopp.

Fahlin del ett av tre – VM i backspegeln: "Tänk om …"

Förra veckan satt jag ned i närmare en timme på Café Java med Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 27. Ett samtal som först och främst handlade om att hon bytt lag från brittiska Wiggle-Honda till italienska Alé-Cipollini. Men vi hann också snacka om en hel del annat, och därför blir det nu Fahlin-special här på bloggen i dagarna tre. Först inlägget handlar om VM i Richmond i slutet av september, där Fahlin kom från ingenstans – eller snarare flera år av sjukdomsbekymmer som löstes först i juli – och gjorde succé. Först genom att vara en bidragande orsak till att Wiggle-Honda var mindre än 14 sekunder från att ta VM-medalj i lagtempo och sedan genom att vara med i en lång utbrytning i linjeloppet och vara på medaljplats bara tre kilometer från mål. En månad efteråt hade Fahlin haft tid att smälta allt det där.

– Om vi ser till hur det var i juni, när jag bara kunde träna någon timme varannan dag och inte ens visste om jag skulle kunna fortsätta cykla, så känns det rätt otroligt att jag kunde ta mig tillbaka och vara med och tävla på ett VM. Jag fick bra feedback efteråt från Emma (Johansson, svenska stjärnan som blev femma) och Martin (Vestby, förbundskaptenen), och många kom fram och var glada och sa: ”Oj, jäklar, kul att se dig tillbaka”. Jag är nöjd och har en positiv känsla. Men någonstans i bakhuvudet finns det ändå: ”Fan, tänk om den där utbrytningen gått hem och man fått chansen att spurta om det”, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Ja, vad är det för känslor kring det?
– Klart det finns en tanke: ”Tänk om …” Det hade varit kul att få testa att spurta om det. Man vet aldrig vad som kunde ha hänt om jag hade varit tillåten att jobba i utbrytningen, om jag hade fått prova att köra för det själv. Tänk om det hade hållit … Jag menar: Emma blev ändå ”bara” femma på slutet, och jag hade kanske inte kommit sämre heller. Det var ju ingen given medalj ändå. Men det är så det är i cykel. Det är synd ibland. Samtidigt var det här långt ifrån de scenarier vi målat upp på förhand. Visst hade jag tänkt: ”Vad häftigt om jag kan komma med i en utbrytning på VM.” Men egentligen var uppdraget att jag och Hanna Nilsson skulle ta hand om början av loppet, täcka attacker och gå med, och sedan skulle Sara (Mustonen-Lichan) sitta med Emma mot slutet, efter de hårda partierna. Men Sara hade ingen bra dag, så jag fick ta över båda rollerna. På så sätt var det bara kul att vara med och tävla med bra ben, men det är klart att det inte är ofta man kommer att sitta i utbrytning på sista varvet av VM. Det kanske aldrig händer igen, så klart det finns där i bakhuvudet: ”Tänk om utbrytning hade hållit och man fått prova.”
Har du kört den sista milen i huvudet, efteråt?
– Det har jag nog gjort, faktiskt (skratt). Och tänkt igenom: Vad skulle ha kunnat hända? Det gjorde jag redan då. Vad kan hända och vad ska jag göra? Jag fick försöka tänka mig in, eftersom det var så ovant.
Har du sett loppet på tv efteråt?
– Inte allt, men jo, jag har kollat lite. För att se vilka som körde och sådant man inte ser själv. Egentligen var det Holland som gjorde jobbet åt ”Lizzie” (brittiskan Elisabeth Armitsted som vann VM-guldet), för annars hade i stort sett alla nationer med åkare i utbrytningen. På så sätt kunde den ha gått hem. Hon hade tur där, ”Lizzie”, men hon körde också bra på slutet och har kört bra hela året. En värdig vinnare, verkligen.

Del två om Fahlin dyker upp på Konditionsbloggen i morgon.

Emilia Fahlin hemma i höstrusket i Örebro – med en gammal damcykel hon fått låna av sin mamma. Foto: Lennart Lundkvist
Emilia Fahlin hemma i höstrusket i Örebro – med en gammal damcykel hon fått låna av sin mamma. Foto: Lennart Lundkvist

Fahlin VM-trea kilometer före mål: "Började tänka: 'Fan, det här kan hålla!'"

Ja, jösses vilket race! Damernas linjelopp i cykel-VM innehöll allt drama man kan önska sig och mitt i alltihop var Emilia Fahlin trea uppför kullerstensbackarna bara 3,5 kilometer före mål (efter att ha kommit med i en nio cyklister stark utbrytning några varv före mål, och de blev inte inhämtade förrän då, någon kilometer före mål; Emilia rullade till slut över mållinjen som 26:a). Ingen överraskning för den här bloggens läsare att Fahlin haft grym form på slutet, men det här överträffade till och med hennes egna högt ställda förväntningar, berättade hon när Konditionsbloggen fick tag i henne på hotellrummet i Richmond, Virginia, natten mot söndag, svensk tid.

– Det gick faktiskt bättre än vad jag någonsin vågats hoppas på. Det var en rätt ovan situation att sitta i utbrytning på VM med inte så många kilometer kvar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur var taktiken?
– Det var allt för Emma (Johansson, den svenska stjärnan som jagade sitt första VM-guld men inte hade nog med kräm kvar i spurten och fick nöja sig med en femteplats i mål). När utbrytning gick iväg kände vi att jag var tvungen att komma med, men jag hade inget ansvar att köra eftersom jag hade Emma där bak. Sedan blev det lite nervöst när tidsavståndet blev så stort. Man började tänka: Ska det här hålla in till mål?
Ja, vad tänkte du då? Ville du att det skulle hålla, eller hoppades du att klungan skulle komma ikapp så att Emma skulle få chansen?
– Någonstans långt bak i huvudet hoppas man ju att det ska hålla. Och nästan alla länder var ju representerade där framme, så man visste inte om det fanns någon i klungan som skulle vilja göra jobbet. Ju längre det gick började man tänka: ”Fan, det här kan hålla.” Jag började fundera lite på hur jag skulle göra mot slutet, för kommer möjligheten måste man kunna göra bästa möjliga final. Men det är klart, i grunden hoppades jag på Emma. Det här var i princip hennes sista chans på världsmästartröjan och jag vet hur länge hon har kämpat för den. Men det var lite nervöst och ovant att vara där framme. Det var många tankar som hann gå genom huvudet på en. Det här var en häftig erfarenhet för mig, det var ett sånt här scenario jag drömde om på träningen i går, men jag vågade inte hoppas att det skulle bli verklighet.
Hur upplevde du avslutningen?
– Det blev lite attacker när klungan var på väg ikapp. Jag provade att kräma ur det allra sista i botten på den tredje backen. Om det ändå skulle gå ihop var det lika bra att försöka vara med långt framme så det fick bära eller brista. Bättre att vara i täten än att bli avhängd.
Hur var tävlingen annars?
– Det var kul, jag kände mig bra. När vi kom till backarna kändes det som att jag fick vila. Det var som en återhämtningsperiod, och ändå tog jag många positioner. Eftersom Hanna och Sara inte var med uppför backarna fick jag täcka alla attacker på toppen också, redan i början av loppet, och trots det kunde jag vara med till slutet.
Du måste vara i ditt livs form nu …
– Ja, det var länge sedan det kändes så här bra, i alla fall. Många, många år sedan. Ja, sett till linjelopp får jag nog nästan säga att jag aldrig varit bättre. Det här är ett stort steg i rätt riktning. At kunna vara med så länge mot så bra motstånd. Det är jäkla kul. Jag har ju själv vetat om min kapacitet, att det funnits där. Och jag har hela tiden haft människor runt mig som fortsatt tro. Men det är nog många som inte trott på mig också, och det är kul att få visa dem.
Du gjorde en laseroperation av näsmusslorna i slutet av juni, har det hjälpt dig till den grymma höstformen?
– Ja, det har hjälpt mig på det sättet att jag fått vara frisk. Efter operationen har jag varit frisk tre månader i sträck, jag har inte behövt justera min träning alls på grund av känningar, och det minns jag inte när det hände senast. Istället för att hela tiden få börja om på grund av sjukdomar och som bäst komma upp på någon halvnivå och sedan trilla ned på botten igen så har jag nu kunnat köra på. Det fungerade inte som det var tidigare. Samtidigt har flera andra bitar också fallit på plats.
Cyclingnews skriver att du är klar för italienska stallet Alé-Cipollini-Galassia …
– Jag kan inte säga något om det än. Vad jag ska göra nästa säsong blir officiellt om någon vecka. Nu blir det först lite semester. En vecka i Grekland där jag ska ta det lugnt och inte tänka någonting på cykel …

Det hände ju en hel del annat i dag också, men klockan är redan alldeles för mycket …
** Linus Rosdal och Erik Anfält gick en precis så tung duell i Lidingöloppet som bloggens förhandsspekulationer hade förväntat sig. Eller; det blev snäppet ännu värre när Rosdal (efter att inledningsvis ha legat bakom Anfält) spurtade in under 1.45 (med sex sekunders marginal!) och blev bäste svensk som totaltia i loppet och Anfält därefter sprutade ned Fredrik Bakkman (orienteringsvärldsmästaren) och knep en 13:e-plats som näst bäste svensk.
Kollega Hellsing har en längre intervju med Rosdal i söndagens papperstidning, där han bland annat berättar att han rankar loppet som det näst bästa i sin karriär:
– Det är väl SM-guldet på åtta kilometer terräng som jag rankar lite högre. Men efter det är väl det här det bästa jag gjort.
** Haben Kidane, som ni kan läsa en mycket gripande intervju med här, blev tvåa i Lidingöloppets P17-klass.
** Martin Regborn tog en ny urstark placering i Euromeeting (sexa i lördagens långdistans) och Daniel Attås blev 26:a av 81 startande (inte heller det illa pinkat i landslagsdebuten!). ”Förvånansvärt lättlöpt estnisk terräng” twittrade Regborn. I morgon avslutas tävlingarna i Estland med medeldistans.
** I morgon också en bloggintervju med örebroarna som överlevde Loch gu loch. Men det blir då, det!

Helgens höjdare: VM, för-VM och världsklass på Lidingö

1. Cykel-VM
Försnacket handlar som vanligt om Emma Johansson, Emma Johansson och Emma Johansson (när Emilia Fahlin, Sara Mustonen-Lichan och Hanna Nilsson nämns i TT:s text inför lördagens linjelopp avfärdas de i samma bisats med att ”Johansson räknar ändå med att – som vanligt – få anpassa sig till vad de starkaste lagen hittar på”). Well, jag skulle ändå vilja påstå att Fahlin har en hel del att bidar med i sin nuvarande form. Kommer ni ihåg att hon, när hon för en gångs skull fick chansen att gå själv i spurten, plockade ned Johansson i Tour of Norway i början av augusti. Men i VM:s linjelopp – som startar 19.00 på lördagskvällen, svensk tid, har beräknad målgång 22.25 och direktsänds i Viasat – blir Fahlin förstås först och främst hjälpryttare åt Johansson (men kanske kan det bli läge att ge sig av i utbrytning för att låta de starkare nationerna jaga livet och kraften ur sig i klungan och därmed hjälpa Johansson, som då lugnt kan sitta med, till beskedligare motstånd i spurten). Loppet körs över åtta varv på en 16,2 kilometer lång rundbana i downtown Richmond, Virginia, USA, vilket ger totalt knappt 13 mil. En ganska utmanande bana med massor av tekniskt tvära kurvor, tre rejäla backar på slutet (den näst sista över kullersten) och ett läckert motlut de sista 680 meterna in i mål/varvning (totalt 103 höjdmeter per varv, vilket alltså ackumuleras till över 800). För Fahlin är det säsongens sista race, och vad som sedan händer är klart men ej presenterat (så bloggen kan bara spekulera) – eftersom hon bara avslöjat att hon lämnar Wiggle-Honda men att hon skrivit kontrakt inför nästa säsong.

2. Euromeeting
Redan i eftermiddag smäller det i längdskidnästet Otepää i sydöstra Estland. Martin Regborn ska kunna utmana om segern i stadssprinten och Daniel Attås gör landslagsdebut. Attås går ut 14.44, svensk tid, och Regborn startar 15.36. Som vanligt lockar Euromeeting (som är någon typ av för-VM, och alltid arrangeras av landet där VM ska arrangeras två år senare) framför allt B-landslag, de verkliga kanonerna står över och laddar för världscupfinalen nästa helg. Euromeeting fortsätter med långdistans på lördagen (Attås startar 13.51 och kanske kan klämma sig in topp 20-topp 30, Regborn startar 14.03 och lär kunna vara med topp tio), och på söndag avslutas tävlingshelgen med medeldistans (Attås startar 11.09, Regborn 11.21).

3. Lidingöloppet
Jag har ju redan skrivit en del inför det här. Men visst är det kittlande med en länsduell mellan tre löpare på så hög nivå som Erik Anfält, Filip Dahlgren och Linus Rosdal. Dessutom extra kittlande med tre löpare som kommer in från olika håll och inte har särskilt många inbördes möten bakom sig. Något liknande har konditionslänet inte sett sedan Stockholm marathon 2014, när Louise Wiker (nia totalt, trea i SM-klassen på 2.49.01) tampades med Mikaela Kemppi (tia, fyra på 2.49.34) och Josefin Gerdevåg (13:e, sjua på 2.53.38).
På startlinjen i elitstartledet i det klassiska tremilsloppet finns dessutom Dan Bäck, Henrik Eknor, Albin Olausson och Magnus Palm. Örebro AIK:s Fredrik Johnsson kutar halva distansen, Lidingöloppet 15, som också avgörs på lördag medan Ulrika Hammarskiöld, Petra Henriksson, Lisa Schadewitz och Kristin Hinshaw Adamsson kvalat in i elitstartledet i söndagens tjejlopp över tio kilometer.

Bubblare: Jonas Rosengren jagar personligt rekord i Berlin marathon, Adam Axelsson kör en träningstävling under lägret i Salt Lake City, Mårten Vidlund och Matti Tordsson tar sig an swimruntävlingen Loch gu loch och KFUM Örebro arrangerar välgörenhetsloppet Spring för livet. Händer något mer? Hör av er med ett mail eller ett sms, kontaktuppgifterna finns här intill!

Fahlin byter stall – och Attås gör landslagsdebut

I går var hon 14 sekunder från att leda stallet till största framgången i dess historia. I dag står det klart att Emilia Fahlin, 26, lämnar brittiska Wiggle-Honda efter två framgångsrika år (som kunde ha varit ännu bättre om hon sluppit undan alla sjukdomar). Det avslöjar Fahlin själv på sitt Instagramkonto. Min känsla är att hon varit extremt uppskattad av sportdirektören Egon van Kessel, för sedan han kom in förra sommaren har hon fått åka alla stora tävlingar (och han har velat ha henne i världscuplagen även när hon inte varit helt hundra), men å andra sidan har han tydligt placerat henne i hjälpryttarfacket, och gett henne små möjligheter att ta egna chanser.
Vart Fahlin hamnar nu är oklart, men hon avslöjade för Konditionsbloggen redan för tre veckor sedan att hon gjort klart med ett team inför 2016 – utan att avslöja vilket. Min känsla var då att det handlade om en förlängning med Wiggle, men så var alltså inte fallet. Nu återstår att se om det är en hjälpryttarroll i något av topplagen eller en kaptensroll i ett lite mindre lag som lockat Fahlin. Eller något däremellan. Spännande, hur som helst.
Samtidigt bekräftar Wiggle i dag att de förlängt med sina båda italienska stjärnor, och sedan tidigare är världscuptrean Jolien d’Hoore klar för en fortsättning, plus det redan nu är klart att de värvat Emma Johansson, Amy Pieters och Lucy Garner.
Fahlin avslutar årets säsong med VM:s linjelopp på lördag, då hon kör för svenska landslaget – och för att hjälpa Johansson till ännu en VM-medalj.

Hallsbergsorienteraren Daniel Attås, 27, berättade ju om sin nya, offensiva satsning här på bloggen så sent som för två veckor sedan, och efter två framgångsrika SM-helger, med finalplatser både i lång- och medeldistans, belönar förbundskapten Håkan Carlsson honom redan nu med en landslagsplats. Snacka om att den satsning bar frukt tidigare än förväntat … Attås landslagsdebuterar redan på fredag, som en av tolv svenska herrar i Euromeeting i Estland där det då vankas sprint. På lördag följer långdistans och på söndag avslutas det hela med medeldistans. Även Martin Regborn finns med där, medan Lilian Forsgren istället kommer att springa världscupavslutningen helgen därpå. Oklart om Filip Dahlgren fått en plats dit, eller om han valt att avstå en plats i Euromeeting för att istället springa Lidingöloppet. Svaret får vi när världscuptruppen släpps (i kväll eller i morgon?).