Två superstjärnor lämnar, en kommer in – här är Emilia Fahlins lagkompisar 2018

I går stod det ju klart att Emilia Fahlin tilldelas NA:s och Löpex Sports pulsklocka för framgångarna under 2017. Och nu dröjer det ju faktiskt inte förrän cykelsäsongen 2018 drar igång. Fahlin lär förvisso vänta med sin säsongspremiär till mars, men hennes stall Wiggle-High5 (som hon representerar för andra året i rad och fjärde av de senaste fem åren) är redan nu på plats med ett lag i Australien för att kicka igång säsongen med Santos tour 11–14 januari.
Därför tänkte jag att det vore på sin plats att gå igenom vad som hänt i laget sedan VM avslutade säsongen i höstas.
Fahlin är alltså kvar, liksom Elisa Longo Borghini, Audrey Cordon, Amy Cure, Nettie Edmondson, Julie Leth, Lucy Garner och Grace Garner.
Däremot har teamet tappat två starka namn i Giorgia Bronzini, den italienska spurtstjärnan (dubbel världsmästare i linjelopp 2010 och 2011) som efter fem säsonger i Wiggle bytt till Cylance Pro cycling, och Jolie d’Hoore, den belgiska superspurtaren som tog 14 segrar bara under 2017, som efter tre säsonger i Wiggle i stället skrivit på för Michelton-Scott (gamla Orica-Scott/Orica-AIS).
Å andra sidan har Wiggle fått in en riktig prestigevärvning i nederländska Kirsten Wild från just Cylance Pro cycling. 35-åringen har 70 proffssegrar under bältet och är fortfarande en av världens bästa spurtare. Dessutom finns ytterligare sju nyförvärv: Tyska Lisa Brennauer från Canyon-SRAM tog fyra proffsegrar 2016 och var dessutom tvåa på både tempo- och linjeloppen vid tyska mästerskapen. Martina Ritter, som vann båda disciplinerna på österrikiska mästerskapen i somras, ansluter från det mindre stallet Drops, och dubbla japanska mästaren Eri Yonamine ansluter från FDJ Nouvelle Aquitaine. Dessutom är brittiska Katie Archibald, från Team WNT, italienska Rachele Barbierie, från Cyalnce Pro cycling, brittiska Elinor Barker, från Matrix Fitness (men hon körde för Wiggle 2013 och 2014), och australiska Macey Stewart, som körde för Orica-AIS 2016 men hade ett uppehåll från tävlande 2017, klara för teamet.
Vid sidan om Bronzini och d’Hoore lämnar också Mayuko Hagiwara (japanskan som tävlade sparsamt under 2017, har gått till Fahlins gamla stall Alé Cipollini),  brittiska Amy Roberts som gått till det mindre laget Parkhotel Valkenburg, och både tyskan Claudia Lichtenberg och spanjorskan Anna Sanchis har lagt av.
Det mesta intressanta bland alla dessa namn blir förstås att se vilken roll Emilia Fahlin får, om förändringarna innebär att hon kan ta ännu lite mer utrymme i det som alltjämt är ett av världens tre–fyra största stal, och om hon kan få fler chanser att visa vad hon går för.
I säsongspremiären i Australien ställer Wiggle upp med sina tre australier Edmondson, Cure och Stewart, plus Cordon, Yonamine och Barbieri. Damernas väldstour startar med Strade Bianche den 3 mars.

Emilia Fahlin vann NA:s och Löpex sports pulsklocka 2017

Emilia Fahlin, proffs- och landslagscyklisten från Örebro, är vinnaren av NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2017, den fjärde upplagan av priset. Det stod klart när läsaromröstningen om priset stängde vid midnatt mellan nyårsafton och nyårsdagen. Landslagsorienteraren Martin Regborn och Fahlin turades om att vara i ledningen under den första veckan omröstningen pågick, medan Regborn ledde större delen av den andra veckan. Men de sista 1,5 dygnen gick Fahlin ikapp och förbi, och till slut vann hon med klar marginal. Slutställningen i omröstningen om Pulsklockan 2017:

1) Emilia Fahlin, cykel, 613 röster
2) Martin Regborn, orientering, 454
3) Per Sjögren, löpning, 205
4) Maria Gräfnings, längdskidor, 141
5) Axel Ekström, längdskidor, 92
6) Josefin Tjernlund, orientering, 58
Totalt antal röster: 1 563.

Fahlin följer efter Adam Axelsson (2014), Josefin Gerdevåg (2015) och Martin Regborn (2016) i raden av mottagare av priset som går till länets främsta och populäraste konditionsidrottsprestation respektive år. Priset är en pulsklocka som Löpex Sport skänker, och kommer att delas ut under den närmsta tiden.

Motiveringen till Emilia Fahlins kandidatur: Fjolårets succésäsong följdes av en strulig vår med återkommande sjukdomsperioder och inte ett enda resultat att prata om – men med start i slutet av juli svarade 29-åringen från Örebro för en remarkabel vändning: Hon slutade fyra i etapploppet Bene ladies tour, tia på linjeloppet i EM, åtta i svenska världstourtävlingen Vårgårda GP och krönte säsongen med en sensationell niondeplats i linjeloppet i VM, trots det svenska lagets knapphändiga resurser (landslaget hade inte ens råd med teamradio, så Fahlin visste inte att hon spurtade om medalj).

Tidigare vinnare av NA:s och Löpex Sports pulsklocka:
2016:
 Martin Regborn, orientering.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning.
2014: Adam Axelsson, skridsko och cykel.

 

Wengelin och Lindh lämnar sina Örebroklubbar – och nu är det upp till SOK att besluta om Anderssons OS-plats

Det finns ju inga tävlingar att rapportera om i dag, eftersom Örebro parkrun blev inställt och varken Filip Danielsson eller Axel Ekström valde att köra sprinten i skandinaviska cup-premiären i Finland. Så därför blir det ett par nyheter i korthet, i stället:

** Internationella skridskoförbundet har nu bekräftat den inofficiella listan jag rapporterade om natten mot måndag: Alltså att Örebroskrinnaren David Andersson fixat en plats åt Sverige på 1 500 meter (och en plats som andrareserv som SOK får chansen att utnyttja om ett par av de 18 länderna som delar på de 36 platserna på 1 000 meter tackar nej, och en plats som femtereserv om några av de 17 länderna som delar på de 36 platserna på 500 meter tackar nej). Nu återstår bara att se om Svenska olympiska kommittén tackar ja till platsen och skickar David till Sydkorea (Sverige har också en plats på 5 000 meter som Nils van der Poel åkte hem, samt en plats som sjättereserv på 10 000 meter).

** Såväl Matthias Wengelin som Axel Lindh, de båda VM-meriterade mountainbikecyklisterna som bor i Örebro, byter klubbar inför 2018. Wengelin, som flyttade till Örebro i november 2015, tävlade 2016 för Almby och 2017 för Örebrocyklisterna, men kommer 2018 inte att köra för någon Örebroklubb utan för Stockholmsklubben Länna Sport CK, meddelar han på instagram. Bytet medför också att han byter från Bianchi till Scott. ”Ser fram emot att få köra i samma klubb som bland annat Johan Possman som var en av mina idoler när han tävlade i downhill och Dennis Dertell som var en av mina största konkurrenter under ungdomsåren. Jag kommer även få med mig Jack Kok ut på tävlingar både här hemma i Sverige och internationellt vilket kommer bli jäkligt kul”, skriver Wengelin på instagram. Lindh, som flyttade till Örebro i februari 2016, har ännu inte meddelat vilken klubb han kommer köra för 2018, bara att han lämnar Almby som han tävlat för de två senaste säsongerna. ”. Utan stöd så som erat fungerar det inte att driva en elitsatsning. Ni är jättemycket värda”, skriver han som tack till Almby på instagram.

** Och vill ni läsa mer om att det blir Tiomila i Ånnaboda 2022 så finns det en hel del att läsa på Svenska orienteringsförbundets hemsida.

Såhär kommer det att se ut nästa år! Jag kommer tävla för @lannasport/@lannasport_ck på cyklar ifrån #Scott. Ser fram emot att få köra i samma klubb som bl.a. @johanpossman som var en av mina idoler när han tävlade i downhill och @dennisdertell som var en av mina största konkurrenter under ungdomsåren. Jag kommer även få med mig @jack.kok ut på tävlingar både här hemma i Sverige och internationellt vilket kommer bli jäkligt kul! 👊🏼 #Repost @lannasport ・・・ Matthias Wengelin (@m.wengelin ) har bestämt sig för att han vill vara en del av Länna Sport familjen och kommer därför att cykla för Länna Sport CK nästkommande säsong. Vi är oerhört stolta och glada att Matthias ansluter till vår satsning på att bli ännu bättre på cyklar och vi hoppas att vi kan lära oss mycket av honom och hans erfarenheter kring proffscykling på allra högsta nivå. Matthias har en imponerande meritlista med flera SM-guld och tre totalsegrar i långloppscupen och kommer att utgöra spetsen i ett riktigt starkt team som tar sig an säsongen 2018! En längre presentation av Matthias finns att läsa på Länna CKs blogg som ni hittar på vår hemsida. Även u23-landslagscyklisten Jack Kok ansluter som ett starkt tillskott. @lannasport_ck @bikeonscott #lännasport #lännasportck #bikeonscott #noshortcuts

A post shared by Matthias Wengelin (@m.wengelin) on

Ingen Inneserie i vinter: ”Möjligen kan det bli en miniserie längre fram” (Men nya detaljer om Kvinnersta 6h MTB)

Det blir ingen Inneserie i vinter. Tävlingsserien, som genomförts de senaste två åren och som förra året innehöll distanserna 1 000, 1 500, 2 000 och 3 000 meter, har blivit någon sorts motsvarighet till sommarens långloppsserien, och lockat rätt stora startfält med löpare inte bara från Örebro. Men i år blir det inget, meddelar arrangören Börje Larsson per mail.
”Orsaken är det strul som varit med målkameran. På både Vinterspelen och nu i lördags (Tybblelundshallen) så har det krånglat och gjort att vi tappat tid. Jag har i dag skrivit till berörda, det vill säga KFUM, hallkomittén, arrangörsföreningar, Närkes Friidrottsförbund och lite inblandade privatpersoiner”, berättar Larsson och fortsätter: ”Vi har tre kameror, en från 1996, en något nyare och en från hallens tillkomst. Tre olika kameror, tre olika system, två svartvita, en färg. En jävla massa kablar kors och tvärs, som egentligen bara Sture Bodare vet hur de ska kopplas ihop. Och i lördags blev han sjuk Kontentan av strulet blev redan att [Anders] Tollstern (chef för hallkommittén) tagit kontakter lite varstans och det är lösningar på gång. Möjligen kan det bli en ‘miniserie’ längre fram när vi vet att allt fungerar.”

En annan tävlingsledare, Ola Nordahl, mailar också angående gårdagens nyhet att han kommer starta ett tidslopp i mountainbike 2018. Nu är fler detaljer klara. Kvinnerstagymnasiet blir tävlingscentrum och banan, som ännu inte är uppmätt, kommer att gå på delvis samma bana (men åt andra hållet) som Örebro backyard ultra. ”Förhoppningsvis [blir den] något längre än backyardbanan (som är 6,7 kilometer)”, skriver Nordahl som och berättar att det blir fem klasser (herrar, damer samt tvåmannalag för damer, herrar och mixed), och totalt 160 startplatser varav 60 för soloåkare och 100 för 50 tvåmannalag. ”Tanken är att tidslopp i mountainbike blir återkommande då Kvinnerstagymnasiet till hösten 2018 startar Äventyrsturism där nyttjande av cykel är en del av utbildningen”, skriver Nordahl. Namnet på tävlingen? Kvinnersta 6h MTB.

Och så till sist en lite rättelse. Jag tolkade genom tiderna-listan på Närkes friidrottsförbunds hemsida helt galet. Bara de löpare som har ett bättre inomhuspers än utomhuspers står upptagna under rubriken ”inomhus” på statistiken över bästa 1 000-meterslöparna genom tiderna, vilket lurade mig. Därför finns inte Allan Bodare, Glanshammars IF, som sprungit på 2.31,89 utomhus med, till exempel. Trots att han sprang på 2.32,92 inne i Bosöhallen på Lidingö den 11 januari 1987, och därmed var 1,5 sekunder snabbare än Jonatan Gustafsson och Jack Karlsson, som jag felaktigt påstod blev etta och tvåa genom tiderna i distriktet genom sina tider i Triumfglasspelen i helgen. Allt detta hälsar statistikern Gunnar Johansson i en kommentar på bloggen, som jag tackar ödmjukast för.

Rusakulan vertikal tour 2018 blir min chans till revansch (och Örebro ser ut att få ultratävling i mountainbike)

I onsdags släppte Random events, evenemangsföretaget som Johan Röjler och Peter Knoblach står bakom och som bland annat arrangerar Bergslagsleden på fem dagar, Hjälmartempot och Ice race vintage, datumen för den andra upplagan av Rusakulan vertikal tour. Backlöpningenscupen hade ju premiär i fjol, då tre något olika vägar från Klockhammar upp till Rusakulans topp löptes och cyklades tre eftermiddagar/kvällar under en veckas tid, och där deltagarna samlade poäng i herr- och damklasser i löpning och mountainbike.
Själv deltog jag, på grund av jobb, bara i en av de tre tävlingarna, och noterade den sämsta tiden av alla herrlöpare som över huvud taget deltog i någon tävling. Men då var jag också nere på den absoluta botten formmässigt som jag någonsin varit på sedan jag började springa. I höst har löpningen rullat på väldigt mycket bättre, och jag hoppas få chans till revansch i touren 2018.
Upplägget verkar vara detsamma i år, med tre bestigningar till Rusakulans topp. Datumen, då? Jo, måndag 16 april, onsdag 18 april och fredag 20 april (fungerar som en fin uppladdning inför Munkastigen trailrun den 28 april!). Boka in dem i kalendern redan nu!
Fredrik Berg (mountainbike herrar), Martin Nilsson (löpning herrar) och Maria Åström (löpning damer) är regerande mästare (inga damer kom till start i cykelklassen).

114sport, som arrangerat massor av löptävlingar som Decembermarathon och Lindesbergs sextimmars och som 2018 kommer hålla den tredje upplagan av Örebro backyard ultra, hintar på sin facebooksida om att det även blir en ultratävling i mountainbike 2018 (om man nu kan kalla sex timmar på sadeln för ”ultra”, i cykel är ju den typen av tävlingstider rätt normala). Ola Nordahl skriver på sidan: ”En föreningsnyhet är att vi troligtvis arrangerar 6h MTB under våren 2018! Vi räknar få klart med lokal inom en vecka och då kunna officiellt gå ut med datum och tider mm. Soloklasser eller parklasser (dam, herr och mix).”

Dags att börja planera 2018 – tävlingskalendrarna klara i löpning och orientering

Ägnade en del av gårdagen åt att planera Mittmedias orienteringssatsning inför 2018. Årets satsning blev som den blev, men nästa år ska vi försöka ta ett större grepp nästa säsong. Och vilken säsong det ser ut att bli. Kolla bara:
7 april: SM, ultralång distans (även första deltävlingen i elitserien). Vireda, nordöst om Jönköping.
13–15 april: Tre deltävlingar i elitserien. Kågeröd.
20 april: SM, natt (även femte deltävlingen i elitserien). Riddersberg, sydöst om Jönköping.
22 april: Final i elitserien, jaktstart. Linköping.
28–29 april: Tiomila i Nynäshamn.
6–12 maj: EM (som också gäller som tre deltävlingar i världscupen). Ticino, Schweiz.
2 juni: SM, sprint. Jönköping.
3 juni: SM, sprintstafett. Jönköping.
16–17 juni: Jukola. Lahti, Finland.
21–27 juli: O-ringen. Höga Kusten.
4–11 augusti: VM (som också gäller som tre deltävlingar i världscupen). Riga/Sigulda, Lettland.
31 augusti–2 september: Världscup (två deltävlingar plus stafett). Östfold, Norge.
9 september: SM, långdistans. Rävaskans, söder om Jönköping.
15 september: SM, medeldistans. Vaggeryd.
16 september: SM, stafett. Vaggeryd.
4–7 oktober: Världscupfinal (två deltävlingar plus stafett). Prag, Tjeckien.
13 oktober: 25-manna. Stockholm.
Men det där kollandet ledde mig också till att titta lite djupare i den lokala tävlingskalender för vintern och nästa säsong: Den 26 november drar Löpex vinterserie, också känd som Nattcupen, igång med den första av åtta deltävlingar (den andra avgörs den 6 december, övriga sex är efter årsskiftet med finalen den 18 mars). En knapp månad senare, den 10 april, avgörs den första av Milans tolv poängtävlingar (finalen den 14 augusti). Distriktsmästerskapet avgörs med sprint och sprintstafett i Nora den 10 juni, medel- och långdistans strax utanför Örebro 25–26 augusti och natt-DM i Kungsör den 24 augusti, i ett samarrangemang med Södermanland och Västmanland. Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringsarrangemang, avgörs inte förrän den 16 september (2018 i Karlslundsskogen, som det verkar), och de nationella tävlingarna Tisarträffen, Närkekvartetten och Klackenloppet avgörs tre helger i rad i maj (Letälvsträffen/Boforsloppet avgörs sista helgen i april). Men allra roligast är förstås att Örebro city spring, som brukar locka stora delar av Sverigeeliten, återkommer efter uppehållet som föranleddes av årets SM-arrangemang med både individuell sprint (med världsrankningsstatus) och sprintstafett söndagen den 24 juni.

Ni missade väl förresten inte min stora, pluslåsta intervju med Emilia Fahlin, om valet att stanna i Wiggle-High5 och mycket annat, som gick ut på na.se i går?

För övrigt har nu också Wedevågsloppet (liksom tidigare den första måndagen i maj), Lindesjönloppet (på nationaldagen) och Stripastafetten (andra lördagen i augusti, samma dag som Svartåloppt) ansökt om sanktion från Svenska friidrottsförbundet och därmed kommit med i tävlingskalendern för nästa år (sista datum för sanktion till ordinarie avgift var 30 september, men till förhöjd avgift kan det fortsätta att göras). Det betyder att de enda löptävlingarna i länet som hade sanktion i år, men som ännu inte ansökt om sanktion för 2018, är Dalenrundan och de tre stora trailloppen Munkastigen trailrun, Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra. Inget av loppen har, mig veterligen, heller bekräftat på sina hem- eller facebooksidor att de verkligen kommer bli av 2018, så vi får väl vänta och se.

Topplaceringar för actionrunvinnarna i Göteborg – men står över VM

Martin Bäckström och Sara Forsström, de inflyttade örebroarna som jag skrev en del om både före och efter att de tog hem Örebro actionrun i somras, slog till med nya, fina placeringar i hindarbanelöpning när Toughest Göteborg avgjordes i lördags.
Martin blev 18:e man på 43.47, bara lite drygt tre minuter från en topp fem-placering över åtta kilometer med 40 hinder. Sara blev 23:a på 1.03.04, 14 minuter bakom segrande Linnea Ivarsson.
Martin kvalade ju in till VM, som avgörs i kanadensiska Blue Mountain fredag–söndag den här veckan, i samband när han blev 18:e man i Toughest Stockholm i början av juni, men skriver på instagram att han beslutat sig för att inte åka dit i år ”på grund av diverse orsaker, men nästa år så”.
Loppet i Göteborg vanns av Jonathan Albon, en britt som tagit tre raka världsmästartitlar i hinderbanelöpning (får se om han dyker upp och försvarar sin titel i Kanada), och som 2016 och 2017 dessutom vunnit skyrunningvärldscupens extremklass (skyrunning är alltså bergslöpning, extremklassen består av de mest tekniska krävande loppen). Albion var hela var nästan två minuter snabbare än tvåan, David Nordström, och bara fyra löpare var inom 3.40 bakom honom. Bäckstörm var 7.10 bakom i mål. Garphytteboende Jonathan Kandelin sprang in på åttonde plats i Göteborg, på 41.24 och därmed mindre än två minuter från pallen. Han lär därmed redan nu ha kvalat in till nästa års VM (även om jag inte har stenkoll på kvalreglerna).

För övrigt är det nu klart att Emilia Fahlin stannar i stora, brittiska stallet Wiggle-High5 ännu en säsong (det blir andra raka och fjärde säsongen de senaste fem åren som Fahlin kör för det svartorangea laget). Kollega Lasse Wirström har skrivit lite om det här, och jag ska försöka få tag på Fahlin under dagen för ett längre (pluslåst) snack.

Redan förra helgen avgjordes 1 000 lakes, den tyska deltävlingen i världsserien i swimrun, med Bibben Nordblom och Lotta Nilsson på startlinjen, vilket jag får erkänna att jag helt hade bommat. Noraparet låg trea halvvägs in i tävlingen, men tvingades släppa Bibbens Ö till ö-kompanjon Maja Tesch (och hennes lagkompis Marika Wagner) under andra halvan. Bibben och Lotta höll ändå fjärdeplatsen i tävlingen, 36 minuter bakom segrande Ulrika Eriksson/Helena Sivertsson och sex bakom Tesch/Wagner på tredjeplatsen. Just över 5,5 timmar tog de 33,8 kilometerna löpning, 7,5 kilometerna simning och de 19 bytena mellan disciplinerna.

SM-silver till Regborn – och Anfält spurtade ned Johan Olsson: ”Det får vi göra om …”

Helgens höjdare

1. Cykel-VM
Emilia Fahlin avslutar säsongen (även om hon, när jag pratade med henne inför VM-starten, flaggade för att det möjligen kunde bli ett litet endagarslopp som avslutning i början av oktober eller så) med landsvägsloppet vid cykel-VM i Bergen på lördagen. Banan består av åtta tuffa varv på en rätt centralt belägen 19,1-kilometersslinga, där det enligt Fahlin inte finns något utrymme någonstans för att vila. Årets VM är Örebrocyklistens tionde, men det första där hon inte är hjälpryttare åt Emma Johansson. Det kommer förstås bli spännande att se var det tar vägen, och vad benen räcker till. Ett längre, pluslåst förhandssnack med Fahlin kommer på na.se inom kort!

2. Orienterings-SM
Det mäktiga SM-året i Örebro län avslutas med medeldistans-SM i Åsbro på fredag (kval) och lördag (final) och stafett-SM i Ånnaboda på söndag. Bortsett Fredrik Bakkman är hela den svenska delen av världseliten på plats, och det ska bli spännande att äntligen få se Martin Regborn tävla (han har ju, av olika anledningar, missat de fem första SM-tävlingarna som avgjorts i länet), och därtill om Josefin Tjernlund kan förvalta höstens superform. Jag skrev ju lite inför tävlingarna redan i onsdagens blogginlägg.

3. Lidingöloppet och Berlin marathon
När Erik Anfält postade sitt senaste instagraminlägg var han fortfarande i valet och kvalet om han skulle dyka upp och kuta Lidingöloppet i morgon, och även Linus Rosdal (de två har ju haft några bataljer tidigare) saknas alltjämt i startlistan. Så vi får väl se, tills vidare är Fellingsbrolöparen Lisa Bergdahl det mest intressanta länsnamnet som garanterat startar i 30-kilometerstävlingen (jag har ju skrivit om det tidigare). Dagen därpå är det dags för Berlin marathon, som inte bara kommer innehålla ett världsrekordförsök utan dessutom ett gäng starka Örebro AIK-löpare med Morgan Pätsi, Sören Forsberg, Anders Larsson och Andreas Ingberg (om hans högervad håller).

Wengelin vann igen: ”Fick slita en del …”

Matthias Wengelin hittade, efter en småstruliga sommar med mycket oflyt, tillbaka till vinnarspåret när Bergslagsloppet avgjordes i Ånnaboda förra helgen, och på lördagen följde Örebrocyklisten upp med ännu en seger, i 40 kilometer långa mountainbiketävlingen Hammarby Hill. Någon resultatlista har arrangörerna ännu inte lyckats prestera, men ett kort videoklipp där Wengelin diskuterar med tvåan Calle Friberg (lagkompisen från Cape Epic i våras). ”Fick slita en del för att se till så jag hade snabbaste hardtailen/cykeln för dagen i Hellas! Blev en hård fight med Calle hela vägen in till mål på en grym bana”, skriver Wengelin själv på instagram.

Kvalet till långdistans-SM i orientering var förstås lördagens största begivenhet i länet, men det skriver jag om i en olåst artikel på na.se som ni hittar här (och i morgon är jag förstås på plats och bevakar finalen!).

När säsongens 16:e och sista Blodomloppet-arrangemang avgjordes i Visby i dag var Maria Eriksson och Johan Ingjald, Start-löparna som tävlar så flitigt, på plats och sprang hem varsina pallplatser i femkilometersklassen. Eriksson var tvåa, bara 17 sekunder från segern på 21.56, och Ingjald trea, drygt en minut från täten.

I dag var jag själv för övrigt på plats och sprang Örebro parkrun (joggade med sjuåringen), som hade bjudit in Örebro AIK till en specialupplaga av tävlingen och då fick se största deltagarantalet sedan premiären i april (då 97 löpare, nu 83). Erik Anfält dök upp, men verkar inte ha haft med sig någon streckkod, så Jakob Nilsson tog hem segern på 16.25 (fjärde snabbaste tiden någonsin på banan, och snabbare än Anfälts rekord). Liduina van Sitteren var snabbaste dam med 19.17, och persade därmed på banan med tio sekudners marginal. Därmed har hon bara sju sekunder kvar till Mikaela Kemppis banrekord (Kemppi som dragit på sig en förkylning och istället för att springa därför var volontär på loppet). Mycket mer från lördagens parkrun blir det i början på nästa vecka.