David Andersson slog svenskt rekord på 1 000 meter – och kvalade till OS på 1 500 meter

Snacka om att pricka formen vid precis rätt tillfälle. David Andersson, skrinnaren som tävlar för Örebroklubben SK Winner, visade ju att något stort var på gång redan i fredags, då han slog personligt rekord med över halvsekunden på 500 meter och bara var en hundradel från Eric Zachrissons över tolv år gamla svenska rekord på distansen.
När tävlingen, världscupen på den erkänt extremt snabba gamla OS-ovalen i Salt Lake City, fortsatta på lördagen gjorde Andersson, med 63 hundradelars marginal sitt bästa 1 500-meterslopp på två år – och tiden 1.46,05 räckte till att knipa den 35:e och näst sista OS-kvalplatsen på distansen. Nu ska man inte riktigt ropa hej för det – jag återkommer till det nedan.
Men på söndagskvällen, svensk tid, avslutade Andersson hur som helst tävlingarna i Utah med helgens allra bästa resultat när han sänkte sitt eget över två år gamla svenska rekord på  1 000 meter med hela 38 hundradelar: Från 1.09,44 till 1.09,06. Hygglig leverans i alla tre lopp den här helgen, för att uttrycka det milt …
Men tillbaka till det där med OS-platsen: Andersson 1 500-meterslopp innebär att han nu säkrat en OS-plats åt Sverige, och att Svenska olympiska kommittén (SOK) därför kommer få frågan av Internationella olympiska kommittén (IOK) om de vill utnyttja den. Det ska man inte alls vara säker på att de vill göra. SOK kräver nämligen ofta att idrottarna de tar ut har visat topp åtta-potential inför OS (och det kan Andersson med bästa vilja i världen inte sägas ha gjort, dit upp hade han 2,5 sekunder i helgen), framför allt av idrottare som redan gjort ett OS (och Andersson var ju med i Sotji för fyra år sedan, även om hans mästerskap den gången förstördes av vadskada som gjorde att han inte kunde göra sig själv rättvisa; han slutade 38:a av 40 startande både på 1 000 och 1 500 meter). Någon gång i slutet av december eller början av januari lär SOK komma med ett besked. 1 500-metersloppet i OS avgörs den 13 februari.
Faktum är att det finns en liten möjlighet att Andersson, om han blir uttagen, också får åka 1 000-metersloppet, trots att han inte kvalat in dit. Söndagens svenska rekord gav honom nämligen en plats som första reserv bakom (hade han åkt åtta hundradelar fortare hade han säkrat en plats åt Sverige även där), och tackar något av de 18 länderna som delar på 36 kvalplatserna tackar nej till någon av platserna så kommer SOK vara först att få frågan om de vill skicka en i stället.
Förutom Andersson har Nils van der Poel säkrat en OS-plats åt Sverige på 5 000 meter, och eftersom han inte var med i Sotji lär han ha större chans att få åka till Pyeongchang. Och faktum är ju att SOK skulle kunna ge honom platserna på de distanserna som Andersson kvalat för, om de bara vill.

Helgens höjdare – duellen i Vretstorp och Örebroskrinnaren en hundradel från svenskt rekord

1) Lucialoppet
Så ska den då äntligen avgöras; herrklassen i långloppscupen. Det är dags för säsongens 27:e och sista deltävling (varav 25:e individuella), och förutsättningarna är sådana att IF Starts Per Arvidsson behöver vinna tävlingen samtidigt som KFUM Örebros Per Sjögren inte blir topp sex för att han ska gå om. Under alla andra omständigheter tar Sjögren sin andra titel i karriären. Till saken hör också att Sjögren är föranmäld, och att han förutom Wedevågsloppet i våras vunnit varenda deltävling han sprungit i, medan Arvidsson inte föranmält sig. Därmed kan cupen vara avgjord redan när startskottet går, om nu inte Arvidsson åker till Östansjö och efteranmäler sig. För det är där, i Vretstorp, som Lucialoppet avgörs. Det handlar om ett tiokilometerslopp på asfalts- och grusvägar, med start och mål på Fredriksbergs IP.
”Jag har aldrig sprungit loppet men ser framemot att få bekänna färg igen. Två månader med förkylning har varit katastrof för formen. Målet är sub 35′ [under 35 minuter]. Det kan gå. På rutin”, skriver Sjögren som gjort 31.24 på landsväg (SM-milen i Malmö 2015) och 30.48 på bana (friidrotts-SM i somras)
Damklassen i långloppscupen är ju redan avgjord, Mikaela Kemppi säkrade ännu en titel i och med andraplatsen i terräng-DM, och hon har inte föranmält sig. Det har däremot Liduina van Sitteren (som vann på 41.31 i fjol), klubbkompis med Kemppi i Örebro AIK, som varit länets snabbaste löpare i höst och som slagit Kemppi i två raka tävlingar (terräng-DM och Kilsbergsleden; fast hon har å andra sidan 0–7 i inbördes möten med Josefin Gerdevåg i år, men Gerdevåg har bara gjort en tävling sedan juli). Den här gången finns inga riktiga utmanare i anmälningslistan, men Elin Larsson, Ester Skoglund och Marie Dasler kan ju springa hyggligt fort.
På herrsidan finns ÖAIK:s Erik Högkvist, som varit stark på slutet, KFUM Örebros unga Melker Forsberg, Wedevågs Habtom Tesfamichael och Starts Johan Ingjald. Men ingen som kan matcha Sjögren mål om att gå under 35 minuter (Högkvist har sprungit Lucialoppet på 37.17 och har ett pers som är en sekund snabbare från Startmilen 2015 och 2016 [!]). Regerande mästaren Ludvig Börjesson (34.29 i fjol) är inte föranmäld.

2) Världscupen i skridsko
Världscupdeltävlingen i Salt Lake City i helgen är absolut sista chansen att påverka sina OS-chanser, och David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner och som var med i Sotji för fyra år sedan men som varit en bra bit från OS-kval under inledningen av vinter, visade på fredagen omedelbart att han vill ta den. På 500-metersdistansen som inledde världscupdeltävlingen på fredagen klockades Andersson för 35,45 sekunder, persponligt rekord med över en halv sekund och över en sekund snabbare än han åkt tidigare den här säsongen (oändligheter i sammanhanget) och bara en ynka hundradel från Eric Zachrissons över tolv år gamla svenska rekord på 35,44 (tiden gjorde att Andersson passerade Joel Eriksson och nu är näst bäste svensk genom tiderna). Problemet är att det fanns 40-talet skrinnare som var snabbare i tävlingen, världseliten i skridsko håller en snuskigt hög nivå … I morgon väntar 1 500 meter, och på söndag avgörs 1 000-metersloppet.

3) Björnjakten
I söndags gjorde han världscupdebut. Den här helgen åker Vedevågssonen Filip Danielsson … Björnjakten i Älvdalen. En tävling av en lite annan dignitet, men som alla vet är tävling den bästa träningen och det finns faktiskt en hel del hyggligt meriterade namn i startlistan, både från distans- och långloppssammanhang. På seniorsidan finns förutom Danielsson, som tävlar för Torsbyklubben SK Bore, också Garphyttans Adam Gillman och Kevin Henriksson samt Karlslunds Linus Larsson. Det handlar om två tiokilometerslopp, ett i fristil med intervallstart på lördagen och ett i klassisk stil med jaktstart på söndagen.

 

Röjlers tolv år gamla rekord rök – och Andersson var nära slå sitt eget

När tredje omgången av världscupen i skridsko 2017/18 avgjordes i Calgary i helgen slog Trollhättans Nils van der Poel, svensk skridskos största talang på de längre distanserna under 2010-talet och som är på väg mot OS-debut i vinter, örebroaren Johan Röjlers drygt tolv år gamla svenska rekord på distansen. Röjler gjorde 6.18,35 på den snabba ovalen i Salt Lake City i november 2005, månader före hans andra OS (det blev totalt tre). Så långt var Röjler och Sandvikens Sebastian Falk de enda som hade gått under Tomas Gustafssons gamla toppnotering på 6.44,51 från 1987, men sedan dess har även Joel Eriksson, David Andersson, Daniel Friberg och så förstås van der Poel puttat ned den trefaldige OS-guldmedaljören till sjunde plats på svenska genom tiderna-listan. Nya svenska rekordet? 6.16,03. Vilket dessvärre, för van der Poels del, inte riktigt räcker för att utmana om några medaljer: 20 åkare var snabbare i Calgary och segraren, en viss Sven Kramer, noterade 6.07,04. 21:a-platsen gav ändå fem färska världscuppoäng som gör van der Poel till 26:a efter tre 5 000-meterslopp i vinter.
Man kan för övrigt notera att Röjler redan förra vintern blev av med sitt svenska rekord på 10 000 meter till just van der Poel. Men det på 3 000 meter (3.42,68 från Calgary, veckan innan 5 000-metersloppet i Salt Lake City 2005) har Röjler kvar (Röjler som för övrigt fick beröm av ÖSK Bandys nye skyttekung i en pluslåst artikel i helgen).
David Andersson, som liksom van der Poel kommer från Trollhättan men som sedan flera år tillbaka tävlar för Örebroklubben SK Winner, är sedan två år tillbaka Sveriges snabbaste 1 000-metersskrinnare genom tiderna med sitt rekord 1.09,44, och i Calgary var han bara tre tiondelar från att nå den tiden igen när han gick in på säsongsbästat 1.09,74 (åtta tiondelar bättre än han gjorde som bäst förra vintern, för övrigt).
Det räckte dock inte till någon världscuppoäng den här gången heller (Andersson blev 45:a av 57 startande på 1 000 meter, och 44 av 60 startande på 1 500 meter med säsongsbästat 1.46,68), och OS-platsen börjar te sig allt mer avlägsen för Andersson som ju var Sveriges ende skridskoåkare i Sotji för fyra år sedan.
Men en chans till att sätta avtryck blir det i varje fall innan OS-kvalperioden löper ut och internationella olympiska kommittén delar ut kvotplatserna för ländernas nationella kommittéer att fylla med namn (eller, som SOK emellanåt gör, tacka nej till): Världscupen i Salt Lake City i helgen.
Andersson ställde för övrigt även upp i masstartsloppet (den ena semifinalen, alltså) i Calgary, men gick där omkull tidigt och bröt. ”David blev trängd och fastnade med sin skridsko i motståndarens ben och som slutade med ett fall”, skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida.

Till sist kan man ju också konstatera att det är roligt att Svenska Dagbladets guldmedalj gick till en simmare, men visst fanken hade det varit ännu roligare om Tove Alexandersson fått det?! Vad mer kan man göra än att totalt dominera två sporter och ta totalt sex VM-guld (tre i varje) plus vinna båda världscuperna …

David Andersson imponerade i säsongspremiären: ”Ligger på OS-plats”

Trollhättekillen David Andersson tävlar för tredje säsongen i rad för Örebroklubben SK Winner, och jagar en plats på sitt andra raka olympiska spel. OS i Sotji blev ju, på grund av skadekänningar, inte alls vad Andersson hade hoppats, men att han fyller 24 under mästerskapet i februari (han var alltså 19/20 i OS-debuten) och redan gjort ett OS gör att han kanske inte längre räknas som ”ung och lovande” av SOK, vilket i sin tur gör det svårare för honom att bli uttagen (en gång kan man vara med för att ”se och lära”, annars är det stenhårda krav på att man ska ha chans att ta en topp åtta-placering).
Hur som helst inledde Andersson säsongen mycket lovande vid världscuppremiären i nederländska Heerenveen i helgen. Resultatraden – 32:a av 55 startande på 1 00 meter, 38:a av 55 på 1 500 meter, 48:a av 50 på 500 meter och sist i sin semifinal i masstarten – kanske inte ser ut att vara mycket att skriva hem om, men tiderna, som redan tidigt i november var i paritet med det bästa Andersson presterade på hela förra säsongen (fem hundradelar ifrån på 1 000 meter, tre tiondelar ifrån på 500 meter, åtta tiondelar ifrån på 1 500) skvallrar om att det kan vara något bättre på gång.
Bara topp 28 får världscuppoäng, så några sådana blev det inte för Andersson i premiären, men han har i varje fall nog med rankningspoäng på de speciella OS-poänglistan för att just nu se ut att greja en OS-plats åt Sverige (som SOK sedan får bestämma om de vill besätta eller inte), skriver Svenska skridskoförbundet på sin hemsida: ”Såväl Nils (van der Poel) som David ligger nu på OS-plats enligt ISU:s lista, men i slutändan är det ju SOK som tar ut de aktiva.”
Nästa världscuptävling avgörs redan till helgen, i Stavanger. Därefter väntar den nordamerikanska delen av säsongen med tävlingar i Calgary och Salt Lake City i december (de sista som räknas mot den speciella OS-kvalrankningen), innan det blir allround-EM i Ryssland och världscup i Tyskland i januari, OS i februari och sprint-VM i Kina, allround-VM i Amsterdam och världscupfinal i Minsk i mars.
Kumalskrinnaren Adam Axelsson, som drogs med sjukdomsproblematik hela förra säsongen och in i sommaren, har ännu inte gjort säsongsdebut.

Gräfnings topp tio i långloppsdebuten för Karlslund – och Torstensson djävulskt bra (bokstavligen!) i ultradebuten

Ingen lördagsblogg borde väl betyda dubbel söndagsblogg, right? Well, kanske ändå inte. Men ett svep över konditionsidrottsvärlden (i det här fallet snarare konditionsidrottslänet, förvisso) ska man väl ändå kunna bjussa på.

Helgens stora begivenhet var förstås Marcialonga, och Maria Gräfnings gjorde debut i långloppsvärldscupen som Karlslundsåkare och fortsatte prestera på den höga nivå hon höll 2014, när hon senast åkte de stora långloppen regelbundet. Faluåkaren, som bytte till Örebroklubben inför årets säsong tillsammans med sin bror Kalle, fick förvisso släppa när det eldades på i tätgruppen någon mil in i den på grund av snöbristen förkortade italienska klassikern, men gick med i en klunga med hyperrutinerade schweiziskan Seraina Boner, norskan Kari Vikhagen Gjeitnes och österrikiskan Barbara Jezersek som låg sjua–tia. Uppför den avslutande Cascataklättringen fick hon dock ge sig mot konkurrenterna, och slutade därmed på tionde plats, minuten bakom Gjeitnes som var starkast i gruppen och tog sjundeplatsen och drygt 10,5 minuter bakom segrande Katerina Smutna, som spurtade ned Britta Johansson Norgren. Sara Lindborg, som tävlar för Örebroanknutna Team Serneke, var best of the rest och tog tredjeplatsen 4.22 bakom toppduon efter att ha kört ifrån Astrid Øyre Slind med över 40 sekunder uppför den drygt två kilometer långa backen till målet.
Bröderna Impola låg väl med inledningsvis, men sedan var det som vanligt de senaste loppen: Bill fick släppa först, och sedan också Bob, som höll ihop och räddade några cuppoäng som 47:a i mål (Bill blev 62:a) men var nästan sju minuter bakom täten (där Tord Asle Gjerdalen vann närmast före ytterligare sju norrmän. Bob tappade därmed till fjärde plats i U26-tävlingen som han ledde efter de två första deltävlingarna (prologen och La sgambeda) och i sammanlagda cupen tappade han från 14:e till 19:e placering.

Skrinnaren David Anderssons försök att kvala till allround-VM via starka resultat i världscupen i Berlin föll inte så väl ut. 1.50,47 på 1 500 meter (drygt två sekunder över årsbästat) och 6.46,87 på 5 000 (drygt åtta över personbästat) lär inte räcka så långt, och förbundskapten Mattias Hadders konstaterade krasst på twitter att han lämnade Berlin ”utan några större framgångar”. Det Andersson ändå kan ta med sig är erfarenheten av att tävla i världscupens A-division, där han nu för första gången fick vara med (på 1 500 meter) efter de starka resultaten i Heerenveen i december.

Det passar väl rätt bra att säga att Antje Torstensson stod för en djävulskt bra ultradistansdebut när hon noterade 66,66 kilometer på de sex timmarna på 200-metersovalen i Våxnäshallen i Karlstad 6-timmars (det motsvarar 5.24 minuter per kilometer).  ”I ledning i cirka fyra timmar. Sen blev avsaknad av rutin och långpass påtagliga”, twittrar Örebrolöparen som blev omsprungen av Victoria Borg (Vingåkerlöparen som har hallrekordet i maraton i Tybblelundsallen) som till slut hann varva Torstensson 18 gånger och passera den magiska sjumilagränsen innan målskottet ljöd (det har bara 15 svenska damer genom tiderna klarat om den här listan är uppdaterad, men Borg har faktiskt ett pers på 72 590 meter, vilket hon inte riktigt mäktade med i lördags) och noterade 70,32 kilometer. Stämmer listan var Torstenssons notering för övrigt distriktsrekord på sex timmar (drygt 2,5 kilometer längre än Laxås Åsa Carlsson noterade i Skövdes sextimmarslopp 2008), men det låter jag alltså vara osagt (herrarnas distriktsrekord satte Örebro AIK:s Hugo Liss redan 1985; 84 390 meter).
I herrklassen blev örebroaren Daniel Johansson, som tävlar för LK Gränslöst, trea på 67,83 kilometer (grymma hemmalöparen André Rangelind vann på 82,33 kilometer!).

När de två första grenarna i skidorienterings-SM tvingades byta helg och ort på grund av snöbrist (förra helgen mot den här helgen, Sollefteå mot Skellefteå) så kom inte en enda länsåkare till start.

I morgon stänger för övrigt anmälan till två första distanserna vid längdskids-SM i Söderhamn. Vill ni redan spana in nu vilka som kommer till start går det att se här. Och på tisdagkväll, svensk tid, drar avgörs första distansen i U23-VM i längdskidor, med Axel Ekström. Det lär därmed bli mycket skidor på bloggen i veckan!

Helgens höjdare – ett kortat Marcialonga som ser ut att passa Impola: ”Inte orolig att det blir topp 15”

1) Marcialonga
Dags för fjärde deltävlingen i långloppsvärldscupen ski classics bara i januari, och den sjätte av 13 totalt – och därtill en av de mest klassiska. Bröderna Impola, Bob och Bill, var ju inte i huvudrollerna i La diagonela förra helgen direkt, men årets upplaga av Marcialonga lär kunna passa åtminstone Bob som handen i handsken. För på grund av den stora snöbristen kommer tävlingen i år att starta på 1 400 meters höjd i Campestrin, och från Canazei efter fem kilometer och hela vägen ned till Molina blir det svagt nedför, och åkarna kommer tappa nästan 600 höjdmeter på 45 kilometers åkning dit, innan den avslutande Cascata-klättringen upp till Cavalese. Och just att staka i motlut i slutet av en tävling är något många som borde passa Bob.
Team Sernekes serviceman Tom Lindström skriver om sina intryck av Bob på lagets blogg: ”Piggare för varje dag och sett bra ut under de intervaller/impulser vi kört. Den där studsiga Bob börjar visa sig och vi börjar känna igen hans 110 procent insats på varje stavtag. Vi får se hur utvecklingen går under veckan, men som det ser ut nu är jag inte orolig att det blir topp 15 och en ny riktigt bra placering för Bob.” Teamet har också varit ute på bergsbestigning i veckan.
Söndag är det som gäller. Damerna startar 8.50, herrarna 9.00, och SVT sänder som vanligt.

2) Karlstad 6-timmars
Det blev ju inget renodlat tidslopp i länet 2016, eller över huvud taget sedan sommaren 2015 då sista (senaste?) upplagan av Linde sextimmars löptes. Men IF Göta  i Karlstad håller fanan högt och kör på med sin sextimmarstävling på 200-metersbanan inne i Våxnäshallen. Victoria Borg från Vingåker (som för övrigt har hallrekordet i maraton i Tybblelundshallen) ”brukar” vinna tävlingen (även om hon inte kom till start i fjol) och var så sent som 2015 bara lite drygt 600 meter från den magiska sjukilometersgränsen (vilket motsvarar 5.08 per kilometer) efter att ha avverkat drygt 358 varv på de sex timmarna. Men i år utmanas hon av KFUM Örebros Antje Torstensson (som värmde upp med Inneseriens 1 500 meter på 5.31,16 i går kväll) som ju trots en del bekymmer vann Decembermarathon för en månad och då gick under 3.24 – vilket motsvarar ett tempo på 4.50 per kilometer. Det blir spännande att se om hon pallar att hänga i under 5.00-minuterstempo i ytterligare en timme.

3) Världscupen i skridsko
Den femte av säsongens sex deltävlingar i skridskon världscup, som avgörs i Berlin i dagarna tre, handlar om mycket mer än bara världscupen för den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson. Det här är nämligen i praktiken sista chansen att kvala in till allround-VM i Hamar i början av mars, och Andersson tar chansen genom att starta på både specialdistansen 1 500 meter (i eftermiddag) och den för honom mycket mer ovanliga 5 000-metersdistansen (i morgon, lördag). Det är nämligen det sammanlagda resultatet i de båda disciplinerna som ligger till grund för VM-kvalet. Andersson lär väl dessutom komma till start på 1 000 meter på söndag, kan man tänka.

Sjögren krossade sitt eget tävlingsrekord: ”Trots stela vader och ömma muskler”

Efter lördagens mäktiga 3 000-metersdrabbning i Tybblelundshallen var det på söndagen upplagt för returmatch för alla utom segraren, Nasir Dawuod, när halva distansen avgjordes på sista dagen av Örebro indoor games. Men inte heller den här gången avgick Martin Regborn med segern – utan i stället smet Per Sjögren ifrån klungan och visade att gammal är äldst. 37-åringen, som i sina medeldistansmässiga glansdagar gjorde 1 500 meter på 3.48,69 (fjärde bäst i distriktet genom tiderna, näst bäst de sista 20 åren och inte alltför långt från en Finnkampsplats), detroniserade sitt eget tävlingsrekord med över nio sekunder när han korsade mållinjen på 4.01,57 (en tid som verkar göra Sjögren till en, troligen högst tillfällig men ändå, Sverigeetta på 1 500 meter inomhus i vinter) – över 5,5 sekunder före Regborn. 17-årige Jonathan Gustavsson, som sprang 800 i stället för 3 000 meter i går, nöp tredjeplatsen ytterligare 2,5 sekunder bakom men även han under Sjögrens gamla tävlingsrekord.
”Under dagens 1 500-meterslopp var känslan i löpningen lite bättre [än i går], trots stela vader och ömma muskler, och jag lyckades navigera mig fram bra i det stora startfältet. Så bra att jag tillslut låg först och kunde trycka på hela vägen in i mål. […] Nu får spikskorna vila ett tag känner jag, för vaderna har fått vad de tål”, skriver Sjögren på instagram.
På damsidan kom inga länslöpare till start på 1 500, men i F17-klassen tog Lisa Hallmén en fjärdeplats på 5.20,43. I P17 kom Örebrograbbarna på andra, tredje och fjärdeplats, med sekundmellanrum. Alexander Larsson snabbast på 4.29,62 och bara tolv hundradelar från segern (som gick till AIK:s Gustav Gahne).

Skridsko-SM:s avslutande dag skrev jag massor om på vanliga na.se tidigare i kväll, men i sammandrag kan man säga att SK Winner-skrinnarna David Andersson (fyra guld, tre silver), Johan Röjler (fyra brons) och Adam Axelsson (tre brons) håvade in 14 medaljer av 21 möjliga i herrseniorklassen. Inte så illa pinkat … Dessutom vann Marcus Hjalmarsson den yngsta veteranklassen, H35, men då förstås för att Röjler valde att köra bland seniorerna i stället.
Frågade förstås även Röjler om Ice race vintage kan komma att avgöras på lördag, och det är inte alls omöjligt, hälsade han. Besked på onsdag kväll.

Elin Winblad och Lucas Lennartsson tog hem DM i längdskidor, 15 kilometer i klassisk stil över nio varv i det 1 700 meter långa konstsnöspåret i Ånnaboda, på söndagen. Elin var 1.15 före Josefine Wallenhammar i en tävling som väl led lite av att varken Kristina Roberto eller Olivia Hansson kom till start, medan Lucas, som imponerat med starka resultat i de nationella tävlingarna i vinter och nog är länets näst starkaste åkare bakom Axel Ekström (Filip Danielsson och Impolas tävlar ju för klubbar utanför länet), slog lillebror Marcus med hela 1.41 och var drygt två minuter före trean Joel Lager.
I Tour de Kif, där DM ingick som en deltävling, innebär resultaten att Winblad sticker iväg i ensam ledning i damklassen medan Erik Svensson, fyra i DM, drygade ut sin ledning i herrklassen. Nästa deltävling är ett skiathlon nästa onsdag.
Apropå skidåkning fick Vedevågssonen Filip Danielsson, som tävlar för Torsbyklubben SK Bore, äntligen ett positivt formbesked efter en lätt strulig vinter när han ställde av övriga åkare (han var själv i seniorklass, förstaårssenior som han är, men åkte med juniorerna) och tog hem Valbergsrännet, som kördes över nio kilometer med masstart i fristil. Zinkgruvans Oscar Johansson var tvåa sammanlagt som segrare i H20.
Karlslunds Kalle Gräfnings var en av tre som orkade hänga med i tätgruppen hela vägen i Skistart.com ski marathon i Långberget, den andra deltävlingen i svenska långloppscupen, men i spurten fick han se sig slagen av Vinjar Skogsholm, Team Parkettpartner, och Adam Steen, Axa SC. Nästa deltävling är Wadköpingsloppet den 5 februari. Må det snöa så inte även den tävlingen måste köras på 1 700 meter konstsnö …

Axelsson tog tre SM-brons: ”I morgon vill jag ha en finare medalj” (och Röjler kan än!)

Adam Axelsson, 20, från Kumla har ju haft en besvärlig vinter med långa sjukdomsperioder utan att läkarna kunnat hitta något fel. Men lagom till SM har kroppen börjat svara upp hyggligt, och redan när de första SM-medaljerna delades ut efter fredagskvällens 1 000-meterslopp fick Axelsson kliva upp på prispallen för att ta emot bronspengen. På lördagen följde han upp med ytterligare två tredjeplatser, på 500 meter (sammanlagt efter två lopp, med start på inner- respektive ytterbana) och i sprintkombination (sammanlagd poäng efter två 500- och två 1 000-meterslopp). Västgöten David Andersson, som för tredje vintern är lagkamrat med Axelsson i Örebroklubben SK Winner, tog guld på alla tre distanserna (SM-guld nummer 19, 20 och 21 i karriären, och därmed bara 30 kvar upp till rekordhållaren Johan Röjler) och följde sedan upp med ett silver bakom Trollhättans Nils van der Poel, som dominerar svensk långdistans just nu, i lördagseftermiddagens 5 000-meterslopp (som Axelsson stod över). Men det mest anmärkningsvärda där var nog ändå att Johan Röjler, 35, som la ned sin elitsatsning för flera år sedan, gjorde sitt tredje och sista OS för sju år sedan och numera bara tränar skridsko sporadiskt, tog bronset bakom van der Poel och Andersson där. Ett resultat som gör att ligger mycket bra till för att knipa ännu ett brons, i allround (och varför inte ett på 10 000 meter också?!) när SM avslutas på söndagen (då står, förutom 10 000, även 1 500 meter på programmet). Jag ringde naturligtvis upp Axelsson för en kommentar om de tre tredjeplatserna som på mindre än 24 timmar fördubblade hans total samling individuella senior-SM-medaljer (se alla Röjlers, Axelssons och Anderssons SM-medaljer nedan).

– Jag är riktigt nöjd. Nu svarar kroppen som den ska, och det är lovande inför resten av säsongen. Det har varit jämna och hårda tävlingar i väldigt bra förhållanden trots att det är utomhus i Stockholm, fin is och nästan ingen vind. Och väldigt roligt just att det är så jämnt, då pressar vi varandra till bra tider istället för att någon sticker iväg och vinner med två sekunder. På 1 000 meter i går var jag bara sex tiondelar bakom David, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
– Sedan är jag riktigt nöjd med att jag slog Nils, det hade jag aldrig trott. I dag gick jag andra 500-metersloppet på 38,45 och var sju hundradelar snabbare än Kevin Mercanton, men han var tre tiondelar snabbare än mig i går, så det räckte inte för att ta silvret. 38,20 som jag gjorde i går är inte så långt från mitt Sverigebästa – och jag öppnade med 10,3 sekunder på första hundringen vilket är vad jag gjort som snabbast, och 17,7 på första 200-ingen är lika bra som i säsongsbästat i Inzell – och på 1 000 meter satte jag Sverigepers i går med 1.16,47.
Men du stod ändå över 5 000 meter. Varför?
– Tja, kanske hade jag kunnat knipa ett brons där också, men det känns inte som om 5 000 och 10 000 meter skulle ge mig så mycket just nu. Det vore bara dumt med tanke på att jag har viktiga tävlingar framöver. Jag laddar om för 1 500 meter i morgon i stället och hoppas på en ny medalj där. Och förhoppningsvis en finare än brons. David är så klart favorit där också, men där bakom kan det bli hård kamp. Jag och David kommer gå i näst sista par, och så kommer Nils och Kevin i sista. Det betyder att de har mina tider att gå på vilket kan vara en liten fördel, men jag hoppas jag kan ta dem ändå.
Vad säger du om Johan, då?
– Han var riktigt stark på 5 000 meter. Han sa att han siktade på 8.00–8.05, och så gick han i mål på 7.31. Hans sämsta varv var på 37 sekunder, men han avslutade med en 33-runda … Riktigt bra gjort, och jag tror han tar bronset totalt också, han har ju varit med topp fem på alla distanser.

Johan Röjlers alla individuella SM-medaljer:
51 guld: Allround (1999, 2000, 2003, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012), sprintkombination (2003, 2010, 2012, 2013), 500 meter (2003, 2010, 2012, 2013), 1 000 meter (2003, 2010, 2012), 1 500 meter (2000, 2003, 2004, 2009, 2011, 2012, 2013, 2014), 5 000 meter (1999, 2000, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012), 10 000 meter (1999, 2000, 2003, 2004, 2005, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012).
Elva silver: Sprintkombination (2006, 2009), 500 meter (2006, 2011), 1 000 meter (2006, 2007, 2009, 2013), 1 500 meter (2006, 2007, 2010),
Nio brons: Allround (2013), sprintkombination (2007, 2011), 500 meter (2007, 2009), 1 000 meter (2011), 5 000 meter (2013, 2017), 10 000 meter (2013).

Adam Axelssons alla individuella SM-medaljer:
Ett silver: 1 000 meter (2016).
Fem brons: Sprintkombination (2017), 500 meter (2017), 1 000 meter (2017), 1 500 meter (2012, 2016).

David Anderssons alla SM-medaljer:
21 guld: Allround (2013, 2014, 2015, 2016), sprintkombination (2014, 2015, 2016, 2017), 500 meter (2014, 2015, 2016, 2017), 1 000 meter (2013, 2014, 2015, 2016, 2017), 1 500 meter (2015, 2016), 5 000 meter (2015), 10 000 meter (2015).
Elva silver: Sprintkombination (2013), 500 meter (2013), 1 500 meter (2013, 2014), 5 000 meter (2013, 2014, 2016, 2017), 10 000 meter (2011, 2013, 2016).
Ett brons: 10 000 meter (2014).

I det uppsnackade 3 000-metersloppet i Örebro indoor games i Tybblelundshallen på lördagskvällen blev det en högst väntad pall med Eskilstunas flerfaldige SM-medaljör Nasir Dawuod närmaste före Örebros VM-orienterare Martin Regborn och allkonstnären Per Sjögren, om än i något lusigare tempo än vad man trott. Dawoud och Regborn hängde ihop länge, men den tidigare terräng-VM-tolvan gled iväg på det 15:e och sista varvet och vann komfortabelt på 8.36,48, drygt tre sekunder före Regborn (8.39,57; nästan 24 sekunder över hans egna, knappt årsgamla, distriktsrekord på distansen – men då var det förstås ett helt annat lopp i ett helt annat sällskap i inomus-SM) och ytterligare nästan åtta före Sjögren (8.47,29). ”Ingen av oss var sugna på att dra så det blev ganska behagligt tempo i 2 800 meter för att sedan se mig omspurtad sista varvet. Två på tiden 8.39. Nya möjligheter till snabbare tider blir det redan imorgon då det vankas 1 500 meter”, skriver Regborn på Instagram. ”Något för bekvämt genomfört. Led inte tillräckligt”, twittrar Sjögren. Även KFUM Örebros franske nyförvärv Tomas Chaillou gick under nio minuter och blev fyra på 8.54,39.
På 800 meter fortsatte 17-årige Jonathan Gustavsson att visa klass och vann herrseniorernas lopp på 1.58,96. Ett år äldre William Wickholm var näst bäste länslöpare där med en fjärdeplats på 2.01,93. IF Starts långloppscupsfyra Maria Eriksson var enda kvinna till start på 3 000 meter, och fick löpa med herrarna. I mål på 11.53,01.

Någon förklaring till varför (sjukdom, sviter efter Kinaresan?) har jag inte fått, men det verkar som om Bob Impola aldrig kom till start i Kaiser Maximilian lauf i Österrike i morse (i varje fall kom han inte i mål, eller; i varje fall saknas hans namn i resultatlistan). Däremot slet sig brorsan Bill Impola till en 29:e-plats, 2.45 bakom segrande Andreas Nygaard, och Bobs lagkompis Oskar Kardin blev bäste svensk på sjätte plats och säkrade viktiga poäng åt Team Serneke i lagtävlingen (vilket i ännu högre grad gällde Sara Lindborg, som blev fyra på damsidan). Loppet var annars en stor besvikelse rent tv-mässigt eftersom väderförhållandena gjorde att helikoptern som förmedlar signalen från tv-kamerorna på skotern inte kunde lyfta, varför det mest bara blev grafik och gps-tracking i rutan. Hoppas på bättre väder till La diagonela på lördag!

Helgens höjdare

1) Örebro indoor games
När en av Sveriges bästa löpare, Nasir Dawuod, kommer till Örebro – och Martin Regborn och Per Sjögren båda kommer till start – är det förstås givet vilken tävling som toppar listan. Jag skrev ju en hel del inför tävlingen häromdagen, och nu är dessutom tidsprogrammen spikade. 3 000-metersloppet, som är hela tävlingens kulmen, kommer att avgöras 19.30 på lördagskvällen. 800 meter löps vid 14-tiden på lördagen och 1 500-metersloppen spring på söndag eftermiddag mellan 15.15 och 16.00. Allt i Tybblelundshallen, förstås. För att få lite bättre koll på vad man kan förvänta sig av de lokala långlöparna, och då specifikt de som tävlar för arrangörsklubben KFUM Örebro, så hörde jag av mig till tränaren Mikael Kroon häromdagen.
Kroon meddelade bland annat att Tobias Tranderyd bara kommer springa 400 meter och att Jack Karlsson avvaktar med årsdebuten på grund av känningar i höften, men han tror att Regborn ”kommer kunna löpa snabbt”, att Tomas Chaillous tider på tränign ”indikerar en bra bit under nio minuter på 3 000 meter”, att William Wickholm och Jonathan Gustavsson ”ser väldigt starka ut” och ”kommer trilla in på nya fina pb:n om de är beredda att betala priset”, att det ”kommer gå undan” för Melker FOrsberg, Olle Tyrsmo och Alexander Larsson samt att man ska ”hålla ett öga” på William Wickholm. Jamen, då gör vi så!

2) Skridsko-SM
Skrev ju det mesta av intresse inför mästerskapet, som avgörs i Stockholm med start redan i kväll, i går. Vill man fördjupa sig i tävlingsprogrammet eller rankningslistan inför mästerskapet kan man kolla här. Klart är att David Andersson, som tävlar för Örebroklubben SK Winner, är favorit till de fyra SM-gulden upp till 1 500 meter (500, 1 000, 1 500 och sprintkombination) medan Trollhättans Nils van der Poel är favorit på 5 000 och 10 000 meter. Allroundkombinationen? Tja, där lär det bli tuff fajt. Adam Axelsson lär få göra upp om silver och brons på de kortare distanserna med van der Poel och Sundsvalls Kevin Mercanton, som gått bra under inledningen av säsongen samtidigt som Axelsson haft sjukdomsbekymmer.

3) Kaiser Maximilian lauf
9.45 på lördag morgon (herrarna startar 15 minuter senare) går starten för det österrikiska långloppet, och därmed också för den intensiva, kontinentaleuropeiska delen av långloppsvärldscupen med fem tävlingar på sex helger. Tävlingen kommer att avgöras på den krävande originalbanan, på runt 1 200 meters höjd, och med ett konstant motlut på totalt över 300 meter mellan kilometermarkeringarna 32 och 50. Det är väl där någonstans det kan spricka upp, även om huvudtipset är att det blir en rätt stor klunga som gör upp om förstaplatsen på upploppet i Seefeld. Bill Impola är tillbaka på startlinjen, lillebror Bob fortsätter jaga den rosa U26-tröjan, och SVT sänder. Bara att ställa klockan och koka kaffe, med andra ord!

Bubblare: På söndag avgörs årets DM i längdskidor, 15 kilometer i klassisk stil på konstsnöspåret i Ånnaboda. Och i Långberget körs andra deltävlingen i svenska långloppscupen i längdskidor, Skistart.com ski marathon, med bland andra Karlslunds Kalle Gräfnings på startlinjen.

Röjler ställer upp i rubbet i ”nya” skridsko-SM: ”Om jag orkar …”

Skridsko-SM har en helt ny utformning i år. I stället för separata sprint- och allroundmästerskap avgörs alltihop (utom lagtempo, stafett och masstart) under tre fullspäckade dagar där det delas ska delas ut SM-medaljer på 500, 1 000, 1 500, 5 000 och 10 000 meter samt i sprint- och allroundkombinationerna (och därtill en utmärkelse, men ingen medalj, som grand champion till den som presterar bäst sett över alla loppen). För den som ska köra allt blir det därmed sju lopp på tre dagar (500 och 1 000 meter körs dubbelt, där fredagens 500-meterslopp räknas både mot SM-medaljer på 500 meter [sammanlagd tid efter båda loppen, inner-/ytterbana, gäller], sprintkombinationen och allroundkombinationen, och fredagens 1 000-meterslopp både är om medaljerna på distansen och en del av sprintkombinationen medan lördagens 1 000-meterslopp bara är en del av sprintkombinationen).
Bland herrseniorerna (det är där länsintresset finns) är tio åkare anmälda, varav fyra anmält sig till rubbet och därmed har chansen att göra upp om titeln som grand champion. Och tre av de fyra tävlar faktiskt för Örebroklubben SK Winner: Johan Röjler, den trefaldige olympiern (2002, 2006, 2010) som också är skridsko-Sveriges mest mästare genom tiderna (51 individuella SM-tecken, plus ett gäng i lagtempo och stafett), David Andersson, som dominerat de senaste åren, åkte OS i Sotji 2014 och slog Europapers i EM så sent som i helgen, och Adam Axelsson, Kumlakillen som haft så mycket problem i inledningen av säsongen. Axelsson flaggade dock för att det är högst osannolikt att han kör varken 5 000 eller 10 000 meter när jag talade med honom i söndags, så förmodligen blir det bara Röjler, Andersson och Trollhättans Nils van der Poel (långdistansaren som också körde EM i helgen) som kommer att göra upp om titeln som grand champion på Östermalms IP på söndag eftermiddag.
– Jag kommer köra allt om jag orkar, men det blir nog tufft. Börjar, och sedan får vi se vad som händer, säger Röjler till Konditionsbloggen.
– Jag tror att både Nils och David ska köra allt, så jag ska inte ha en chans. Jag har inte tränat så mycket skridsko, så det blir mest en kul grej, men lite nervös börjar jag bli och jag kommer så klart göra mitt bästa när starten går.
Winner har ytterligare tre skrinnare anmälda: David Hjalmarsson kommer köra allroundkombinationens fyra lopp och Markus Hjalmarsson och Karl-Göran Vahlström kör i veteranklassen.
Tävlingarna inleds 18.00 på fredagskvällen, och 20.37 koras den förste svenske mästaren på herrsidan då 1 000-metersloppen avgjorts. På lördag delas medaljerna ut för distanserna 500 meter och 5 000 meter samt i sprintkombination, och på söndag avgörs 1 500 och 10 000 meter samt allroundkombination.

En liten miss från gårdagens skidrapportering var att jag skrev att Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson fått nobben av förbundskaptenen inför junior-VM. Det stämde inte helt och fullt eftersom han tilldelats en reservplats i det svenska laget, vilket Markus själv berättar om på sin blogg: ”Jag ska göra en uppladdning som om jag skulle åka dit. Det kan ju faktiskt inträffa att någon av de ordinarie blir sjuka. Det är viktigt att vara förberedd även om jag troligtvis inte kommer bli kallad. Om jag får åka kan jag senast få reda på den 18 januari, så fram tills dess ska jag träna på enligt plan. Blir det ingen resa till USA blir det i stället en sväng till Söderhamn för att köra senior-SM.”

Och så till sist resultaten från gårdagskvällens deltävling i Tour de Kif: Karlslunds Elin Winblad vann damklassen på 33.51 (över tio kilometer i fristil) medan sambon (och klubbkamraten) Tobias Karlsson fick nöja sig med en tredjeplats i herrklassen bakom Garphyttans Gustav Sundström, som gått på skidgymnasiet i Mora, som vann på 31.09, 7,5 sekunder före Karlslunds Erik Svensson i mål. Näste deltävling är DM på söndag.