Anfält vann Bergslagsleden ultra – krossade egna banrekordet

Redan när man läste på Erik Anfälts instragramkonto i går, att han bestämt sig för att starta Bergslagsleden ultra i dag, förstod man åt vilket håll det barkade. Örebrolöparna har ju superform just nu, förmodligen är han bättre än någonsin tidigare (och förhoppningsvis får han visa det också svart på vitt på en asfaltsmara i höst, i kanske Sevilla). När han sprang hem tävlingen med start i Digerberget och mål i Ånnaboda var varken själva segern eller marginalen, nästan 18 minuter till tvåan Edvin Karlsson och över 25 till trean Per Arvidsson, det mest imponerande utan marginalen till Anfälts egna, årsgamla banrekord. 2016 sprang han, med skadekänningar, hem segern på 3.46.17 (nio sekunder snabbare än i ovädret 2015 när han i bra form, men på grund av fel- och omkullspringningar i blöta, gjorde 3.46.26). I år? 3.38.56. En bra bit under 3.40 på 48 kilometer bitvis rätt teknisk stig, alltså. Med över 1 000 höjdmeter. Jisses!
IF Starts Maria Eriksson, som sprang Tjejmilen i går, tog en övertygande seger i damklassen på 5.05.13, efter att ha drygat ut avståndet till tvåan Sandra Lundqvist, Kristinehamn, från två till nästan sex minuter sista 15 kilometerna.
Per Eklöf (30 sekunder före Mathias Viktorsson) och Kajsa Rosdal (3.49 före Ingrid Ziegler) vann 14-kilometersloppet Kilsbergen trailrun som ingår i långloppscupen.

Gamla storlöparen Karin Forsberg (som fortfarande har back- och banrekordet i Kilsbergen trailrun) vann premiärupplagan av Run of mine i Zinkgruvans gruva, med över fem minuters marginal på milen på fjolårets VM-tia Frida Södermark. Forsberg vann på 43.08, Frida tvåa på 48.15. Zinkgruvans egna Sebastian Sundius och Oscar Johansson gjorde upp om segern i herrklassen, Sebastian drog längsta strået på 41.17, före Oscar på 42.34. Pluslåst bildextra finns här.

Josefin Tjernlund fortsätter, som jag skrev redan i går, att gå från klarhet till klarhet. I dag dyngade hon till med en andraplats, endast slagen av landslagskollegan Alva Olsson, över långdistansen som avslutade Euromeeting i Norge. Tisarenlöparen var 63 sekunder bakom Olsson över de knappa nio kilometerna (fågelvägen) och 67 sekunder före trean och resten av fältet. Överlag var det en mycket bra dag för Tisaren med Lilian Forsgren på femte plats, landslagsdebutanterna Ellinor Tjernlund och Ellinor Eriksson på tionde och elfte och Andrea Svensson på 17:e av 39 startande i damklassen. Och i herrklassen blev Daniel Attås elva, fyra minuter från pallen, av 45 löpare. Nu väntar ett landslagsläger i Norge innan världscupfinalen i Schweiz avslutar den internationella orienteringssäsongen.

På hemmaplan följde Viktor Larsson upp lördagens DM-guld i medeldistans med ett nytt i långdistans, återigen närmast före Johan Aronsson (som höll undan Jakob Wallenhammar med 19 sekunders marginal i silverstriden, Anton Hallor på fjärdeplatsen var däremot över nio minuter från medaljstriden). Medeldistansmästaren Josefin Erlandsson fick däremot nöja sig med en femteplats på medeldistansen, där Lovisa Persson tog hem guldet 1,5 minuter före Elin Winblad och med Josefine Wallenhammar på tredjeplatsen. I Värmlands långdistans-DM tog ex-Tisaren och -karlskogingen Linda Take brons medan karlskogingen Frida Johansson revansch på nattsilvret i fredags med ett guld.

Just nu sitter jag i pressrummet i Sandhamn och laddar för morgondagens Ö till ö. Lite uppsnack hittar ni här (pluslåst).

Tjernlund i succéform – följde upp med dubbla tredjeplatser i Norge

Förra helgen slog ju Tisarenlöparen Josefin Tjernlund till med sitt livs prestation när hon, som aldrig tidigare hade varit bättre än 25:a i en individuell världscupdeltävling, först var tredje snabbast av alla på sin sträcka i världscupstafetten i lettiska Cesis (trots att hon fick göra loppet själv, nästan fyra minuter bakom täten) och dagen därpå tog en niondeplats i sprint. Senaste två dagarna har hon visat att den formtoppen sitter i än: I Euromeeting, ett kombinerat B-EM och för-VM i orientering, i Norge var hon på fredagen trea i prologen som ledde upp till dagens jaktstart – där hon försvarade tredjeplatsen och bara var 26 sekunder bakom segraren Johanna Öberg, OK Linne. Och det alltså i konkurrens med några av världens bästa B-landslag: Betydligt mer rutinerade klubbkompisen Lilian Forsgren (EM-silver, VM-deltagande, världscupseger) var till exempel över två minuter bakom på sin sjätteplats. Landslagsdebutanterna Ellinor Eriksson och Ellinor Tjernlund, Josefins tvillingsyster, blev tia respektive 34:a, Andrea Svensson 17:e och Daniel Attås nia på herrsidan (som var betydligt jämnare, Attås var bara 45 sekunder bakom segraren Timo Sild, Estland).
Euromeeting avslutas med långdistans i morgon, men Tjernlund lär redan nu ha bokat en plats i laget till världscupfinalen i Schweiz i slutet av månaden.

Hemma i Lindesberg tog Josefin Erlandsson och Viktor Larsson hand om DM-titlarna i medeldistans i landslagslöparnas frånvaro. Erlandsson med 29 sekunders marginal till Lovisa Persson, medan Larsson vann med nästan tre minuter. I Värmlands natt-DM, som avgjordes i fredags, kom få Degerfors- och Karlskoga-löpare till start, och det mest anmärkningsvärda ur deras perspektiv var egentligen att Djerfs Frida Johansson, som vann natt-SM i Östansjö i våras i D18-klassen, fick nöja sig med silver i DM på samma distans.

Två orienterare som lämnade kartan hemma på lördagen var Hector Haines (VM-fyra i stafett i fjol) och hans fru Rachel. De båda skottarna, som bor på Lidingö, kutade nämligen hem varsin seger i den 21:a upplagan av Örebro parkrun, på 16.18 respektive 20.54. Hectors tid var dessutom den tredje snabbaste någonsin på banan, bakom Tim Sundströms 15.52 och Per Sjögrens 16.10 (men före Erik Anfälts 16.39).

Lördagens andra löptävling i länet var Utmattningen, ler- och hindertävlingen i Dalkarsberg, som i år lockade 21 startande (plus 13 i barnklassen). Största utropstecknet var blott tioåriga Kim Semstrand som sprang hem damernas korta klass på 25.30, med över tre minuters marginal till tvåan.

I Stockholm sprang Mikaela Kemppi in på 14:e plats på Tjejmilen med tiden 38.48, knappt fyra minuter bakom segrande Sara Holmgren, Sävedalen (34.52). Hanna Torold (39.34) blev 24:a, Maria Eriksson (43.33) 79:a.

Men dagens mest glädjande löparbesked var nog ändå att Erik Anfält bestämt sig för att springa Bergslagsleden ultra i morgon.

Emilia Fahlin tog en ny finfin placering, om än inte topp tio, när hon fick chansen i spurten på fjärde etappen av världstourtävlingen Boels dolmans tour, i går, fredag. Tolva den här gången, men framför allt bra erfarenhet inför framtiden, skriver hon på instagram (se nedan). På lördagen hade Fahlin, liksom resten av Wiggle-High5-stallet, en betydligt tuffare dag när det attackerades friskt i backarna mot slutet av de 14 milen, men Örebrocyklisten tog sig i mål i en klunga runt 4,5 minuter bakom täten. I morgon väntar 16 mil, och fler backar, på sista etappen.

I Bockestensturen i Varberg, deltävling i långloppscupen i mountainbike, vann Matthias Wengelin en spurt om femteplatsen 2,5 minuter bakom segraren Emil Lindgren efter tio mil. Almbys Alexander Ehrlin, som leder långloppscupens juniorklass, kom inte till start.

Och så var det väl ingen som missade att Stefan Johansson, degerforsaren som gjorde ironmandebut i Kalmar för två veckor sedan, blev av med sitt 25 år gamla svenska rekord på 10 000 meter gång (på bana) i dag? Perseus Karlström drämde i med 38.57,25 i Finnkampen på Stockholms stadion, fem sekunder under Johanssons notering från 1992. Johansson har dock kvar sitt Europarekord på 20 000 meter från samma sommar.

På måndag är det dags för Ö till ö, VM i swimrun, och jag matar på med förhandsartiklar. Här kan ni, pluslåst, läsa om örebroaren som ersätter rapparen Petter i lag Heja Stina, och om ironman-VM-femman Lotta Nilssons oväntade comeback.

Anfält dök upp och vann Blodomloppet – fem dagar efter Ultravasan

Snacka om bra återhämtningsförmåga. Erik Anfält kände sig tillräckligt fräsch i kroppen för att slänga in en efteranmälan till Blodomloppets tiokilometersklass – och bara fem dagar efter segern och banrekordet i Ultravasans 45-kilometersklass sprang han i kväll hem sin sjunde seger (på tio kilometer 2008, 2010, 2011, 2013, 2015, 2017, på fem kilometer 2009) och tionde pallplats (även tvåa 2012, 2014, trea 2007) och när tävlingen firade 20-årsjubileum. Anfält berättar om loppet på instagram: ”Ganska omgående får jag och Alexander (blivande tvåan) en lucka ner till övriga. Tycker att vi känns rätt jämnstarka men vid ungefär 7 km får jag några meter och kan sen ganska kontrollerat jobba mig vidare mot mål och segern i loppet. Tiden, 32.15 är jag riktigt nöjd med.” Faktum är att Anfält aldrig sprungit fortare i Blodomloppet, och på landsväg bara överträffat tiden två gånger (i Startmilen 2013 och 2016).
”Alexander” heter Söderberg i efternamn, tävlar för Spårvägen men bor numera (sedan 2014) i Karlskoga (har tidigare sprungit och pluggat på college i USA och gjort milen under 30) och tog andraplatsen på 32.29, över minuten före Hallsbergsorienteraren Daniel Attås som laddar för fullt för karriärens andra landslagsuppdrag i Euromeeting. 18-årige Jack Karlsson tog fjärdeplatsen på 34.41.
På damsidan tog förhandstippade Josefin Gerdevåg hem segern på 37.29 (fem dagar efter segern i Vasakvartetten), men utmanades hårt av Mikaela Kemppi, som efteranmälde sig och bara var fem sekunder bakom i mål. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen på 39.10, och även fyran Hanna Torold gick under 40 minuter.
Askersunds Evelina Päiväniemi (18.28) och KFUM Örebros William Wickholm (16.48) vann femkilometersklassen.
OS-cyklisten och blodomloppsambassadören Emilia Fahlin? Jodå, hon lyckades tygla tävlingsdjävulen och joggade runt femkilometersbanan på 36.50.
NA sänder för övrigt direkt från tävlingen, en sändning du kan se i efterhand här.

Formen håller i sig 😊 Även om det var rätt kämpigt att ladda om idag…. Insåg redan på startlinjen att om jag skulle ha chans att inte "bara" ta en pallplats utan t.o.m. bärga min sjunde seger i loppet skulle jag behöva springa riktigt bra. Starten går och ganska omgående får jag och Alexander (blivande tvåan) en lucka ner till övriga. Tycker att vi känns rätt jämnstarka men vid ungefär 7 km får jag några meter och kan sen ganska kontrollerat jobba mig vidare mot mål och segern i loppet ✌. Tiden, 32.15 är jag riktigt nöjd med. Sen hade vi picknick i gröngräset, jag och mina trevliga kollegor. Kort och gott en riktigt bra torsdagskväll. 📸Ann Hermasson Alm #blodomloppet #hyresgästföreningen #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Hallsbergsorienterare tog VM-brons

Att Erik Anfält vann Ultravasan 45 gjorde jag en större, men pluslåst, intervju med honom om på na.se som går att läsa här (och där kan man också läsa om Josefin Gerdevåg, Erica Lechs och Erika Bergentz seger i Vasakvartetten samt Lisa Bergdahls seger i Vasastafetten), och under dagen har det dessutom blivit två artiklar om Emilia Fahlins framfart i Tour of Norway (ingen av dem pluslåsta, den ena om gårdagens framgångar och den andra om dagens praktskandal). Så, här i bloggen fokuserar vi istället på Mikael Pihel.

”Mikael, vem?” kanske ni säger, men vi snackar om en 44-årig orienterare från Hallsberg som gett sig på den ädla sporten orienteringsskytte och på fredagen slog till med ett VM-brons när världsmästerskapet i Sundsvall inleddes med den klassiska distansen. ”Bronset ordnades genom en helt igenom felfri punktorientering tillsammans med ett säkert skytte”, skriver Hans Mandahl i ett mail till NA. Sverige dominerade tävlingen och la beslag på samtliga medaljer på herrsida, och därtill tog Hallsbergs Gustav Hindér hem fjärdeplatsen (drygt 1,5 minuter bakom Pihel). Johan Eklöv tog hem VM-titeln på ett överlägset sätt, nästan 13 minuter före tvåan Robbin Kantarp som var 1,5 minuter före Pihel i mål.

OK Tisaren-orienterare i svenska landslagskläder: Gustav Hinder blev fyra och Mikael Pihel tog bronset när orienteringsskytte-VM i Sundsvall inleddes med klassisk distans på fredagen.  Foto: Hans Mandahl

I Kalmar ironman slutade förre swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom, från Nora, på 17:e plats i D25-klassen, 52:a plats totalt bland damerna, på 11.17.18 efter att ha simmat på 1.04.03, cyklat på 5.50.58, sprungit den avslutande maran på 11.17.18 och svarat för några av hela tävlingens snabbaste växlingar (1.51 mellan simning och cykel, 1.42 mellan cykel och löpning). Örebro AIK:s Ida Larsson blev fyra i samma klass (tolfte dam totalt) på finfina 10.35.52 (1.26.36/5.23.28/3.35.48).

Liduina van Sitteren vann sin debut i Örebro parkrun (i den 19:e upplagan som avgjordes på lördagen), och var bara 17 sekunder från Mikaela Kemppis banrekord (19.27 mot 19.10). Per Sjögren ställde upp för fjärde gången, men sprang för första gången utan joggvagn (tror jag), och noterade näst snabbaste tiden någonsin på banan, 16.10 (18 sekunder bakom Tim Sundströms rekord).

Mr. Örebro parkrun x 2 #örebroparkrun #parkrunsverige

A post shared by parkrun Sverige (@parkrunse) on

Och Martin Regborn, han värmde upp inför världscupen i Lettland med sen seger i OL-roundens sprint i Riddarhyttan.

Helgens höjdare

1. Tour of Norway
Emilia Fahlin inledde världstouretapploppet söder om Oslo med en 32:a-plats i en supertät, kort tempoprolog, där hon var 13 sekunder bakom segrande Ellen van Dijk 3 400 meter med en snittfart på över 54 kilometer i timmen. I dag fortsätter etapploppet med en tio mil lång sträcka med start i Halden, på lördag väntar 14 mil med mål i Fredrikstad och på söndag en nästa 16 mil lång etapp med målgång i Halden.

2. Ultravasan (och de andra loppen mellan Sälen och Mora)
34 löpare från länet är anmälda till 90-kilometersloppet, men det största namnet återfinns på halva sträckan. Fjolårstvåan i 45-kilometersvarianten, Erik Anfält, är, liksom sin baneman då (Roman Ryapolov, IFK Mora), anmäld i år igen – och säkert sugen på revansch. På nya stafettvarianten Vasakvartetten, där fyra löpare delar på sträckan, lär Örebro få ett slagkraftig lag när Mikaela Kemppi, Josefin Gerdevåg, Erika Bergentz (och vem var den fjärde, jag hittar dem inte i startlistan …) gått ihop över klubbgränserna.

3. Veteran-SM i friidrott
Att lägga ett veteran-SM långt borta i någon landsände ger förstås ingen succé när det kommer till antalet deltagare. Så när årets VSM i friidrott i år avgörs i Karlskrona hittar jag bara tre länshopp i startlistan. Men de kan å andra sidan håva in ett antal medaljer. På medel- och långdistans, som bloggen bevakar, snackar vi Maria Eriksson på 1 500, 3 000 och 5 000 meter och Jan Myrtorp på 800 och 1 500 meter.

Bubblare: Och så är det förstås Sveriges enda ironman, i Kalmar, med bland andra tidigare swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom på startlinjen.

Därför spricker Kemppis DM-svit – men nyblivne brittiske mästaren (!) kommer till Viby marathon

Jag har ju uppdaterade er om Mikaela Kemppis svit av distriktsmästerskapsguld den här försommaren, men efter sex guldmedaljer (på tre lopp) spricker den på lördag. Kemppi är nämligen, av hennes instagramkonto att döma, på semester i Thailand och kommer därför inte komma till start i Viby marathon på lördag, och därmed missar hon gulden både i damklassen och veteranklassen i maraton (det kommer dock sex nya chanser till DM-titlar över 10 000 meter, halvmaraton och lång terräng med start den 5 augusti).
Inte heller regerande mästaren Erik Anfält är förhandsanmäld till Viby även om det förstås inte är omöjligt att han dyker upp (han slog banrekordet med 2.34.49 i fjolårets lopp som dubblerade som veteran-SM, och laddar som bäst för att dubbla Salomon 27K och Kia Fjällmaraton uppe i Årefjällen 29 juli respektive 5 augusti).
Men även om urstarke Anfält kommer till start kommer ha att få svårt att försvara titeln. På plats är nämligen en viss Lee Grantham, en britt som flyttat runt i jobbet, bott i Karlskoga och tävlat för Örebro AIK, men senaste åren fått ett stort brejk, persade med 2.21.43 i London marathon i våras (hade han fortfarande tävlat för Örebro AIK hade det trumfat Lars Hagbergs 34 år gamla distriktsrekord med tre sekunders marginal!) och som följde upp med att vinna brittiska mästerskapen över 100 kilometer på 6.42.42 i slutet av maj. En hygglig löpare, så att säga (kolla in hans blogg här!) …
I övrigt, då? Tja, hittills finns bara två damer, vara en yngre än 50 (Pansy Ståhl, IF Start) med i startlistan i tävlingsklass. Men vi får väl se om det spritter i några ben när lördagen närmar sig.

För övrigt bekräftades i dag det väntade beskedet att Kopparbergssonen Bob Impola förlängt med i Team Serneke, långloppsvärldscuplaget som dessutom värvat Anders Mølmen Høst och Andreas Holmberg.

Helgens höjdare – Wengelin vann och Anfält tog äntligen Ryapolovs skalp

1. Orsakajt’n/Orsabajk’n
Avgjordes redan nu på midsommarafton i Dalarna, och har blivit ett klassiskt svenskt lopp i gränslandet mellan terräng och trail. Kajt’n, den 25 kilometer långa löptävlingen längs Oreälven, avgjordes för 39:e gången och bajk’n, mountainbikeloppet längs samma sträckning, hade i år sin åttonde upplaga. Den sistnämnda vann Örebrocyklisternas Matthias Wengelin, som ju haft en väldigt tung vår och försommar, efter en spurtduell med Johan Landström, Lycka IF. Bara halvsekunden skiljde dem i slutändan, efter 49 minuters tävling. Bak till tredjeplatsen var det däremot över minuten (Wengelin sambo, den svenska mountainbikeförbundskaptenen Annie Söderberg blev tia i damklassen). Och länssuccé blev det även i kajt’n – där Erik Anfält ställde upp för tredje året i rad och äntligen lyckades ta gamle ryske VM-orienteraren Roman Ryapolovs skalp efter att ha varit tvåa bakom honom både i kajt’n och Ultravasan 45 förra året och trea bakom honom i kajt’n 2015. Anfält slog den sedan länge Moraboende ryssen med över två minuter, men han fick ändå nöja sig med tredjeplatsen då en viss David Nilsson (Högby) dök upp och plockade segern på 1.30.54 51 sekunder före Simon Hodler (IFK Mora) och 2.25 före Anfält.

2. Cykel-SM
Nä, det blev inget cykel-SM för Emilia Fahlin i år. Jag har fortfarande inte hunnit få tag i proffscyklisten från Örebro men man får väl i princip anta att det handlar om någon typ av sjukdom. Nere i Burseryd finns ändå en VM-cyklist från länet på plats: Veteranen, förra guldklockevinnaren och numera triathleten Monica Holler representerar alltjämt Laxå Cykelklubb när hon ställer sig på startlinjen och utmanar Hanna Nilsson, Sara Mustonen-Lichan för sju rätt tuffa 18-kilometersvarv i morgon.

3. Örebro parkrun
”Midsommar, juldagen, whatever …” skriver Örebro parkrun på sin facebooksida. I morgon, 9.30, är det, trots att det är röd dag, återigen dags för ett gratis femkilometerslopp nere vid Naturens hus. Den här gången bjuds det dessutom in till grillning efteråt. Låter som succé!

Anfält vann i Stockholm – och Niggli tog pallplats med ”fel” klubb

Eftersom jag själv sprungit hela helgen (eller ja, i varje fall 9.00–9.00 lördag–söndag; mycket mer om det i morgon) så blir det en högst summarisk genomgång av helgen som gått:
** Erik Anfält sprang – och vann, förstås – premiärupplagan av Ecotrail Stockholm, en internationell löparserie som nu för första gången hade ett stopp på svensk mark (det började i Paris för tio år sedan och arrangeras nu i sju städer i lika många länder). Anfält, som var femma i SM-klassen i Stockholm marathon på 2.29.24 för bara två veckor sedan) sprang de 45 kilometerna i storstadsdjungeln på 3.06.51; över 46 minuter snabbare än någon annan. Victoria Borg, som inlett året med att vinna både Mariebergs galleria marathon och Svampenmaran, var bästa svensk i damklassen på den längre distansen 80 kilometer, på 8.29.31 (81 minuter bakom segrande Sylvain Cussot, Frankrike).
** Mikaela Kemppi gjorde också ”comeback” efter maran och vann Fröviloppet på 39.21, drygt två minuter före Liduina van Sitteren. Heshlu Andemariam tog hem herrklassen efter att ha vunnit en spurtuppgörelse mot Habtom Tesfamichael: 34.49 mot 34.51. van Sitteren och Andemariam behåller därmd ledningen i långloppscupen.
** Sören Forsberg (som 53 år ung vann sprang Stockholmsmaran på 2.46.45 för två veckor sedan …) och Nina Eibring (Kristinehamn) vann Örebro backyard ultra på 26 respektive 17 timmar (mycket mer om det i morgon, alltså).
** Klara Frih fick en plats i Bauhausgalans B-heat på 800 meter, under förtävlingarna inför diamond league-tävlingen på Stockholms stadion på söndagseftermiddagen, och blev tvåa på 2.13,66. Därmed slog Frih Jenny Olssons 17 år gamla F15-distriktsrekord med nästan en sekunds marginal, och gick upp i överlägsen ledning i Sverigestatistiken för året.
** VM-reserven Lilian Forsgren gjrode en finfin förstasträcka i Jukolakavlen och skickade ut Ellinor Eriksson som trea, och även om Ellinor ”bara” hade 19:e bästa löptid på andrasträckan höll hon en fjärdeplats innan hon skickade ut Ellinor Tjernlund på tredje. Men Tjernlund tappade till 17:e (51:a bästa löptid) och systern Josefin Tjernlund ytterligare nio placeringar (67:e bästa löptid) ned till en slutgiltig 26:e-plats för Tisarens damlag som ansågs ha topp tio-potential. Herrlaget blev 50:e, efter att ha legat 82:a efter första sträckan (Filip Jacobsson) och sedan varit uppe och vänt på 19:e vid terdje växlingen (efter fina sträckor av Daniel Attås och Gustav Hindér). Men en Tisaren-löpare fick ändå ta plats på pallen: Simone Niggli, som sprang för sitt schweiziska lag OL Norska och visade att gammal är äldst när hon inte bara noterade bästa löptid på tredjesträckan utan dessutom sprang upp laget i en över minutstor ledning (men Sabine Hauswirth, även hon gammal världsmästare, tappat nästan 2,5 minuter och därmed segern på sistasträckan; kanske hade varit bättre att ha haft Niggli där med facit i hand).
** Marcus Jansson tog som väntat SM-guld i mountainbikeorientering – men två i stället för tre. Efter guld i fredagens sprint och lördagens medeldistans fick han nämligen nöja sig med en fjärdeplats i söndagens långdistans (han verkar ha haft någon typ av, måhända cykelrelaterade, problem till femte kontrollen där han tappade fyra minuter), 3.26 bakom överraskande segraren Viktor Larsson, Hagaby, som ju är en habil orienterare men nu slog till med SM-guld i mountainbikeorientering efter att ha varit fyra i sprinten och tagit brons i medeldistansen. Kanske ett namn för landslaget framöver?! Karin E Gustafsson, liksom Jansson från Garphyttan, hade placeringsraden sju–nio–fyra, unga karlskogingen Erica Olsson fem–tio–åtta. SM var också final i svenska mountainbikeorienteringscupen, där Olsson blev av med sin pallplats och Jansson var nära att köra till sig en trots att han bara kört fyra av nio tävlingar.
** 59 löpare dök upp för den tionde upplagan av Örebro parkrun, och och snabbast var Nicklas Forsling (18.46) och Annica Sjölund (22.58). Sjölund har varit med i alla upplagor och vunnit sju av dem, nu på nytt personbästa.
** Linda Meijer vann D30-klassen och blev totalfyra båda dagarna (lördag och söndag) under BCA-racet i Borås, en deltävling i Västgötacupen. Trots tre raka segrar är hon dock fortfarande ”bara” tvåa i totalen efter att hon missade de två första deltävlingarna.
** I två pluslåsta artiklar kan ni läsa om ishockey– och fotbollsprofilerna som körde Vätternrundan.

Stockholm marathon – ur instagramflödets synvinkel: ”Maran är så brutalt ärlig”

Hur det gick i Stockholm marathon har ni säkert stenkoll på. Erik Anfält följde upp fjolårets fjärdeplats i SM med att, efter ett år där flera månader gick åt till skadebekymmer och ett halvår till rejäl rehab, med att bli femma i år – best of the rest bakom fyra tätlöpare inom 1.37 (Martin Öhman vann på 2.24.11, Anfält var femma på 2.29.24; Anfälts sjunde mara under 2.30 i karriären och den första sedan Rotterdam förra våren) och med en VM-guldmedaljör som Jonas Buud bakom sig. Och Mikaela Kemppi fick det precis så tufft som hon fruktat efter den tunga våren och fick nöja sig med en tiondeplats i SM-klassen på 2.57.37. Och de där båda topplöparna från Örebro AIK, med liknande karriärer och landslagsmeriter, fanns förstås med i mitt Instagramflöde under dagen. Men där fanns också en hel del annat – framgångar och besvikelser – från de 42 195 meterna runt Stockholms innerstad. Så, jag tänkte ta med er på en liten insta-odyssé.

Vi börjar med Anfält, som delade rum med en urstark finländare inför loppet, var mycket nöjd med resultat och bjöd på en highfive:

Kemppi skrev en mycket ärlig racerapport (där kontentan var ”Maran–Mikaela Kemppi 1–0”), men för att inte avskräcka sina följare att satsa på långlopp kasta hon sedan in ett riktigt positivt inlägg strax efteråt:

Lätt i knoppen, svårt i kroppen! Maran är så brutalt ärlig. Finns liksom inga genvägar. Är man inte genomtränad för den utgångsfart man startar i så straffar det sig efter 32k. Så är det bara. I mitt fall med grymma vadkramper. Jag har aldrig blivit stående eller gående på en mara förr för att det inte går att lyfta benet. Nu har jag testat det och det ska inte upprepas😂… Varför jag satte mig i denna situation? Jo jag trodde såklart att jag skulle kunna balansera upplägget. Men icke… Maran-Mikaela Kemppi 1-0. Finns inga ursäkter. Fördelen är att jag nu får se till att komma igång med träningen på allvar samt få utfall på den. Ta kommandot och sätta en plan. För revanschen ska levereras. Detta blev bara mer tändvätska på brasan! Jag bryter ihop och kommer igen… 😂😅🔥💥🙌 Stort grattis till alla fina kämparinsatser idag! Och ni som disponerade loppet bra är värda en extra eloge! Det och alla fina samtal idag om löpning inspirerar! #kämpakroppen #hatkärlektillmaran

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Fredrik Johnsson hade några riktigt tuffa avslutande kilometer (men gick ändå under 2.56!):

VM-triathleten Morgan Pätsi har blivit en riktig maratonräv på slutet, och slog till med en ny, fin tid i Stockholm:

Martin Ingberg höll också ihop det fint och gick med god marginal under tre timmar:

Peter Welander gick för tre timmar, men märkte halvvägs att han inte hade benen för dagen och fick backa av och nöja sig med 3.16:

Och avslutnings sammanfattade Mikael Edberger en känsla han nog var långt ifrån ensam om i en enda instagrambild:

Erik Bergentz, som tvingades avstå tävlingen på grund av sjukdom, har tyvärr låst instagramprofil, men för oss som följer henne bjussar hon på en bild på sonen Wilhelm, som kom trea i juniormaran. Men mer om det, och allt annat som swischat förbi under lördagen, kommer i morgondagens blogginlägg!

Helgens höjdare – dubbla SM och garphytteorienterare gör världscupdebut

1) Orienterings-SM
Vid lunchtid i dag, fredag, drar sprint-SM i orientering igång med individuellt kval i kvarteren runt Sörbyängen och Ladugårdsängen, och på lördag och söndag är det individuella SM-finaler och mixedsprintstafett-SM i centrala stan. Mycket mer inför tävlingarna läser ni i de här två pluslåsta texterna (här och här) jag skrev på na.se i går.

2) Stockholm marathon
Även Stockholm marathon är ju SM, i maraton, och i fjol var Örebro AIK-duon Erik Anfält och Mikaela Kemppi fyra respektive femma. Sedan dess har båda haft strul, med skador respektive ”sjukdom”, eller vad man nu ska kalla det Kemppi drabbats av och som jag skriver om i en pluslåst artikel som dyker upp på na.se under eftermiddagen. För de som stannar kvar på hemmaplan, eller kanske tycker 42 kilometer är lite långt, går det förstås bra att kuta åttonde upplagan av Örebro parkrun.

3) Världscuppremiär i mountainbikeorientering
I helgen är det dessutom dags för mountainbikeorienterarna att dra igång den internationella säsongen med tre världscuplopp på lika många dagar – medeldistans på lördagen, sprint på söndagen och långdistans på måndagen. Alltihop i österrikiska Waldviertel. Att Garphyttans Marcus Jansson, som var dominant på herrisdan i Sverige förra året, finns med i truppen är förstås ingen skräll, men med i truppen finns också hans klubbkompis Karin Gustafsson, som gör landslagsdebut.
– Vi åker dit med en känsla av att vi kan ta ett kliv framåt i år. På herrsidan genom fler världscuppoäng och fler åkare i orange/röd startgrupp till mästerskapen senare under säsongen. När det gäller damerna ger vi två nya åkare chansen att förbereda sig för framtida mästerskap och där gäller det främst att skaffa sig erfarenheter från internationella arrangemang, säger Peter Olsson, förbundskapten som händelsevis är från Karlskoga, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.