Kemppi och Anfält skippade Göteborgsvarvet – slog rekord i parkrun: ”Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu”

För två år sedan sprang Örebro AIK:s Mikaela Kemppi och Erik Anfält i det svenska landslaget i den nordiska landskamp som arrangerades inom ramen för Stockholm marathon (Vad hände med den, förresten? Lades den ned efter kritiken?). I dag sprang de ihop igen, men på en något lägre nivå. Både Kemppi och Anfält avstod nämligen Göteborgsvarvet, världens största halvmaraton tillika SM på distansen, i sina uppladdningar inför årets upplaga av Stockholm marathon. Båda är ju kända för att aldrig banga ett lopp och använda tävlingar som hårda träningspass (hösten 2015 gjorde jag någon typ av bloggdokument om hur många tävlingar Anfält egentligen sprang – samtliga med topplaceringar – inom loppet av några månader; början på den finns här och det går att leta sig vidare här) och Kemppi är av samma skrot och korn även om hon för det mesta stannar hemma i länet (hon har vunnit sex av sju deltävlingar i långloppscupen den här våren och tagit hem fem DM-titlar). Men det senaste halvåret har båda haft strul. Anfält med skador, Kemppi med något som verkar vara mer sjukdomsrelaterat. Därav inget Göteborgsvarvet för någon av dem (Kemppi var anmäld men stannade hemma, Anfält anmälde sig aldrig). Kemppi skriver en hel del om sitt beslut på instagram: ”Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år. Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. […] I den ”dåliga form” jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran.”
Men ändå blev det alltså löpning, i samma lopp, för både Kemppi och Anfält på lördagen: I Örebro parkrun.
För Anfält var det andra gången, och liksom senast gjorde han det som en insprängd del av ett långpass (oklart exakt hur långt, men troligen åtminstone 30 kilometer), med skillnaden att han den här gången släppte på lite mer och tog
Om även Kemppi sprang långpass har jag dålig koll på (hon har ännu inte avrapporterat på instagram …), och tog inte bara segern (sjätte herrsegraren på sex upplagor) utan också banrekordet på 16.39 (med 51 sekunders marginal) och den femte snabbaste parkruntiden i Sverige någonsin. Finländske landslagsorienteraren Mårten Boström har rekordet på 16.17 (om man väljer att räkna bort honom för att han är finländare så är Markus Bohmans sekunden långsammare tid rekord; och i sådana fall skulle Anfält bli tvåa på listan eftersmo även trean och fyran är utländska medborgare).
Även Kemppi drog till med banrekord och femte bästa tiden i Sverige någonsin, 19.33 (enligt samma premisser som för Anfält, med utländska löpare, hade även hon varit tvåa om man bara räknat svenskar, Catherine Taylor som har rekordet på 18.14 är ju en brittisk landslagsorienterare; men Åsa Lundin har kutat på 19.23).
Överlag var det ett starkt startfält i sjätte upplagan av Örebro parkrun (trots Göteborg, men tack vare att det inte var några deltävlingar i långloppscupen i helgen), med löpare som VM-triathleten Morgan Pätsi, Fredrik Johnsson, Annika Larsson, Josefin Erlandsson, Anton Hallor – och Per Sjögren, som sprang med joggvagn (vilket han tidigare gjort i bland annat Sylvesterloppet och Kumla stadslopp). Något som gjorde att Annica Sjölund, som vunnit de fem första upplagorna, bara blev fyra trots nytt personligt rekrod. Totalt kom 54 löpare till start.
Massor med bilder från loppet går att se här, jag lånar (med tillstånd av arrangören), ett par på täten:

Mikaela Kemppi i sin debut i Örebro parkrun. Det slutade med seger och banrekord, förstås. Foto: Stefan Sjögren
Erik Anfält på väg mot nytt banrekord i Örebro parkrun, efter att dessförinnan redan ha avverkat nästan 20 kilometer av lördagens långpass … Foto: Stefan Sjögren
Per Sjögren sprang de fem kilometerna under 21 minuter, trots löpvagn. Foto: Stefan Sjögren

Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år 😢… Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. Göteborgsvarvet var tänkt som sista hårda passet inför maran. Sedan är det ju SM och det vill jag verkligen inte hoppa över… Men i den "dåliga form" jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran. Lycka till alla som tävlar idag! Jag är sååå avis… Kraft och mod! 👊💥🙌🙏 Jag kommer följa er på webben! I veckan har jag joggat men också kört två korta kvalitetspass. För att testa om kroppen kan tänka sig att hålla sig frisk och börja tåla lite fart… Ett löpbandspass 6×4 min med progressiv fartökning efter 1 min vila. Ett 15×60/60 dvs 60 sek snabbt och 60 sek jogg. 15 ggr. Kämpa kroppen! 🙏

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

I själva Göteborgsvarvet gjorde Anfält och Kemppis frånvaro (och även Louise Wikers och Josefin Gerdevågs, förstås) att Linus Rosdal och Erika Bergentz fick representera länet längst fram. Rosdal, som ju var bäste svensk i Lidingöloppet för två år sedan, slog till med 1.09.02 (bara 1.16 över perset från den svinsnabba banan i Haag i mars i fjol) och slutade på sjunde plats i SM-klassen, 3.45 bakom Mustafa Mohammed (och som 20:a totalt, ytterligare fem minuter bakom segraren Geoffrey Yegon). Bergentz var knappt två minuter över sitt årsgamla personbästa (satt på ÖAIK:s betydligt snällare bana) med 1.24.57, vilket räckte till en 16:e-plats av svenskarna och en tredjeplats bland svenska D40-löpare. Ingrid Ziegler var bara en placering bakom i D40-klassen, som 20:a totalt på 1.30.42 (Malin Strand, Sävedalen, vann SM på 1.17.53 och var 13:e löpare totalt över linjen, knappt tio minuter bakom Fancy Chemutai).
I de olika åldersklasserna tog även Ingmarie Johansson (Örebro AIK, sexa i D50) och Mohtar Bennis (Örebro AIK, åtta i H50) topp tio-placeringar.

Redan i går avgjordes ju det första av två VM-testlopp i orientering i Estland, med rejäl besvikelse från Martin Regborns sida efteråt. Örebrolöparen som haft en så strålande inledning på säsongen åkte på sitt första ”bakslag” (om man nu kan kalla en sjundeplats för det, men han själv var besviken på sin insats efteråt) när han bommade bort totalt tre minuter på två kontroller tidigt i långdistansen. Regborn, som har som mål att springa både långdistans och sprint i VM i juli, var 4,5 minuter bakom Gustav Bergman i mål (men det kommer ännu en långdistans, i världscupen i Finland nästa vecka, innan VM-uttagningen görs, och Regborn har inlett säsongen med att vara etta–etta–tvåa i sina tre värdelopp; elitserien i Huskvarna, Tiomilas förstasträcka och elitseriesprinten i Bollnäs).
”Ridå. Sjabblade bort mig både till 5:an och 6:an efter en riktigt bra inledning. Fick slita i värmen resten av banan”, skriver Regborn på instagram.
På damsidan har ju varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren visat riktig VM-klass den här våren (det är ju jävligt hårt att slå sig in i ett landslag med Tove Alexandersson och Helena Jansson när Sverige bara har tre/fyra startplatser per distans), och i dagens långdistans förbättrades inte möjligheterna när Tjernlund blev nia och Forsgren elva (Emma Johansson vann, Tove Alexandersson bröt, Tisarens tredje löpare Andra Svensson gjorde detsamma redan efter första kontrollen).

Och i dag var jag och kutade Stockholms brantaste, men mer om det i måndagens blogginlägg!

Så besegrade Anton Hallor världsmästaren i ultra-SM-terrängen …

Det är inte varje dag konditionsbloggs-kändisen Anton Hallor (”kändis” och ”kändis”, men han är i varje fall taggad i 20 inlägg sedan jag av en slump sprang på honom i Tromsö häromåret) klår upp en världsmästare som Gustav Bergman, men i dag hände det. Och ”som vanligt” är det i orienteringstävlingarna öppna klasser det händer. Båda löparna sprang ultra-SM i Lekhyttan i går (Bergman tog ännu ett guld efter att ha löpt solo större delen av vägen, Hallor noterade en 22:a-plats som var seniorkarriärens bästa placering i ett SM) – och på söndagen valde båda att återvända till terrängen för att springa igång benen efter urladdningen med Närkedubbelns ”öppen motion 8”, en 4,5 kilometer lång bana för de som inte ville ge sig på herrklassens 9,5 kilometer dagen efter SM. Bergman joggade runt, Hallor la in lite mer kraft i det hela, och i mål var Hallor segrare på 36.18 med världsmästaren på behörigt avstånd som tvåa, nästan fem minuter bakom (ytterligare fem minuter bakom, på samma bana, blev Milans Josefin Erlandsson sexa, minuten och två placeringar före exil-örebroaren Maria Magnusson som tog ultra-SM-brons på lördagen).
Nåväl. Allt det där var förstås väldigt kuriöst, eftersom det handlade om träning mer än tävling; inga fulla insatser. Mer intressant egentligen att Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson visade gryende form inför elitseriefinalen i Bollnäs till helgen, då hon följde upp lördagens andraplats med seger nu, om än utan namnkunnigt motstånd. Gustav Hindér anförde en Tisartrippel i herrklassen med Daniel Attås och Tomas Hallmén knappt 2,5 respektive fem minuter bakom.

Erik Anfält kurerade sig från sin förkylning och lekte hem Run Stockholms tiokilometerslopp på 37.29 (två minuter före tvåan Johan Sandler, Fredrikshof, som var den ende som var inom sex minuters marginal bakom Örebros ex-landslagslöpare). ”Ett riktigt roligt och lite annorlunda lopp. Helt ok känsla med tanke på förkylning under veckan”, skriver Anfält på instagram:

Fredrik Berg, Grythyttecyklisten som kör för Almby i år, blev åtta i Lidingöloppet mtb i går, 2.22 baom segrande Emil Lindgren över 63 kilometer, medan Matthias Wengelin, örebroaren som bytt Almby mot Örebrocyklisterna, bröt i norska Rye terrengsykkelfestival:

Kemppi tog fjärde – och 19:e – raka i Kumla (och så lite annat som hände på lördagen …)

Mikaela Kemppi har ju varit löparen att slå i länet de senaste åren (även om Josefin Gerdevåg hade ett visst övertag inbördes 2015), och den här våren kanske mer än någonsin: När klassiska tiokilometerstävlingen Kumla stadslopp avgjordes på lördagen tog Kemppi fjärde fullpoängaren på fyra tävling i långloppscupen i vår efter Startmilen (då hon var tvåa men bästa länslöpare), korta terräng-DM och halvmaraton-DM (Örebro AIK halvmaraton, alltså). Ja, räknar man alla lopp Kemppi ställt upp i så var det här 19:e raka i långloppscupen där hon tog full poäng, en svit som håller sedan Åstadslopppet 2015. Loppet i Kumla är knixigt och bjuder sällan på några jättetider, och Kemppi bärgade segern på 38.12, 1.26 före Gerdevåg som smyger vidare med sin comeback efter vinterns barnafödande. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen, ytterligare ett par minuter bakom.
På herrsidan anförde en viss Erik Anfält en Örebro AIK-trippel i Kumla, med ett lopp på 33.45 (Jakob Nilsson tvåa på 34.35, Ludvig Börjesson trea på 34.42), och klättrade därmed förbi Tiomilalöpande Per Sjögren och upp i topp i långloppscupen.

Tiomila, ja. Herrloppet startar nu vid 21, och hur det gick för Tisaren i damloppet kan ni läsa mer om i den här pluslåsta artikeln. Eller ja, resultatet vet ni förstås: Tisaren, som siktade på topp fem, fick nöja sig med en femteplats sedan Josefin Tjernlund inte lyckats komma med i tätklungan på den raka tredjesträckan och avståndet framåt då istället växte rejält, men alla kommenterar finns att läsa i den där artikeln. Näst bästa länslag? Milan, på 103:e plats, tätt före Tisarens andralag på 107:e och Hagabys förstalag på 109:e.

I Örebro actionrun höll mina två favorittippade löpare (inflyttade örebroarna Martin Bäckström och Sara Forsström), och segerintervjuer och en hel del annat kan ni se här.

Emilia Fahlin och hennes Wiggle-High5 fick ett par framgångar i Tour de Yorkshire: Tyskan Claudia Lichtenberg var först uppför Côte de Lofthouse och vann därmed bergspristävlingen, och italienskan Giorgia Bronzini blev tvåa i klungspurten om andraplatsen bakom utbrytaren Elizabeth Deignan, trea totalt alltså. Fahlin rullade i mål som 47:a, åtta minuter bakom (i en stor grupp med cyklisterna från 18:e plats och nedåt).

Från premiären i Sverigecupen i mountainbike, Klippingracet i Säter, har jag inte sett mer än en pallbild med Emil Lindgren före Emil Linde och med Örebrocyklisten Matthias Wengelin på tredje plats. Vi får väl se när det dyker upp en resultatlista (och när det gör det från Närkeserien i MTB, som visst körde igång i tordags och som har sju deltävlingar planerade den här säsongen, närmast i Kilsmo den 11 maj):

Och själv då? Jo, jag sprang för första gången Örebro parkrun i förmiddags. Det var trevligt, men kämpigt. Formen saknas fortfarande helt (jag kan väl skylla på blodbrist, sömnbrist, att jag varken hann värma upp eller gå på toa, men det är bara undanflykter), och jag hade blodsmak i munnen när jag korsade mållinjen ganska exakt fyra minuter över mitt femkilometerspers. En 60-taggare seglade förbi mig halvvägs och drygade sedan ifrån med nästan en minut, och när jag korsade mållinjen stannade klockan på 23.46. Förbättringspotential saknas ju i varje fall inte. VM-triathleten Morgan Pätsi sprang tävlingen som en fartökning på sitt långpass och vann på 18.21. Annica Sjölund tog tredje segern på damsidan av tre möjliga, nu på 24.17.

Helgens höjdare – en galet intensiv löparhelg, Tiomila och cykel …

1) Löparfest och två gånger direktsändningar på na.se
Om tekniken är med oss (koncernen Mittmedia, som NA ingår i, har ju haft ett enormt teknikhaveri senaste två dygnen) så blir det som jag tidigare skrivit om dubbla direktsändningar i helgen: Örebro actionrun på lördagen och Svampenmaran på söndagen. I hinderbaneloppet actionrun ska jag försöka bilda mig en uppfattning om vilka löpare som kan tänkas vara snabba senare i dag (fjolårets segrare Per Sjögren kommer ju inte till start, och av namnen i elitstartlistan känner jag inte till särskilt många), men i Svampenmaran går 100-kilometers-VM-löparen André Rangelind för nytt banrekord och under tre timmar, och händer inget extremt oförutsett så kommer han förstås att vinna tävlingen (hela startlistan hittar ni här). Jag snackade med André redan förra veckan, och texten kommer, om tekniken är med oss, ut på na.se under dagen.
Vid sidan om dess båda tävlingar är det på lördagen både Kumla stadslopp (med Erik Anfält!), Munkastigen trailrun (med Hasse Byrén och Roland Eriksson som dubblerar de 44 kilometerna med söndagens 42,2 i Svampenmaran!) och tredje upplagan av Örebro parkrun (som kan få svårt att locka något jättestartfält i konkurrens med alla andra tävlingar).

2) Tiomila
Helgens största tävling är ju dock otvetydigt orienteringsstafetten Tiomila, som i år avgörs i Göteborg. Jag har redan skrivit en hel del om Tisarens lag inför tävlingen, och nu står det också klart att vi kan se fram emot att få se både Martin Regborn (Hagaby) och Per Sjögren (KFUM Örebro) på förstasträckan i år igen. Damstafetten startar 13.15 på lördagen med beräknad målgång för segrarlaget vid 17.45 medan herrstafetten startar 21.00 med beräknad målgång vid 7.00.

3) Fahlin i England och svensk mountainbikepremiär
Tanken var ju att Emilia Fahlin skulle ha fått en träningsperiod inför etapploppet Tour of California 11–14 maj, men nu är hon plötsligt på plats i England och kommer att köra Tour de Yorkshire (som namnet till trots är ett endagarslopp) på lördagen. Ett race som inte är med på världstouren, men som är på nivån precis under och som lockar ett starkt startfält med Boels-Dolmans nederländska OS-segrare Anna van der Breggen (som svarade för en ”omöjlig” trippel när hon på en vecka vann Amstel gold race, Vallonska pilen och Liège-Bastogne-Liège) i spetsen. Fahlin kör tillsammans med Giorgia Bronzini, Jolien d’Hoore, Claudia Lichtenberg, Audrey Cordon och Lucy Garner för sitt Wiggle-High5 som blivit flitiga på att uppdatera på twitter. Själva tävlingen är 122,5 kilometer lång och har en rejäl backe (nästan 200 höjdmeter ska tas på 1,7 kilometer) mitt på men är i övrigt rätt flack och ser ut att kunna passa Fahlin bra.
Dessutom drar Sverigecupen i mountainbike igång i Säter (barndomsmarker för inflyttade Örebrocyklisten Matthias Wengelin) och Klippingracet. Räkna med att både Wengelin och Almbys Axel Lindh och Fredrik Berg är på plats, plus säkerligen ett stort gäng veteraner, juniorer och ungdomar.

En kort natts sömn (och så gick det när Anfält sprang Örebro parkrun)

1.59 stod klockan på när jag rullade ut från parkeringen på natt-SM i orientering. Då skippade jag ändå den oändliga prisceremonin (topp tio i alla sex klasserna skulle upp på scen) efter att 18-åringarnas medaljer var utdelade och att ha lyssnat av, skrivit, gjort bilder publicerat (läs den pluslåsta texten här) och kört hem till Karlskoga var jag i säng strax efter fem. 7.55 ringde klockan – dags att kliva upp för att springa Örebro parkrun. Självpåtaget båda delar – jag bytte in mig på ledig dag för att få bevaka orienteringen och loppet var det ju bara jag själv som ville springa – men visst är man lite sliten så här i efterhand.

Om Frida Johanssons SM-guld, Maria Magnussons brons och Ellinor Erikssons och Filip Jacobssons fjärdeplatser får ni därmed läsa i texten jag länkar till ovan, men om förmiddagens löpning blir det några rader här. Det var ju andra upplagan av Örebro parkrun (den första hölls för två veckor sedan, förra lördagen blev det inställt på grund av snön), och ett par minuter före start dök ett Örebro AIK-gäng upp med Erik Anfält i täten upp. Efter segern i Örebro AIK halvmarathon i onsdags ”joggade” Anfält nu runt de fem bitvis rätt hårt vindpinade kilometerna vid Hjälmarens strand på 17.44. Om han släppte fram klubbkompisen Ludvig Börjesson eller om de båda spurtade om ”segern” vet jag inte, men Börjesson korsade i varje fall mållinjen först på 17.43, nytt banrekord. Även Andreas Ingberg, ironman-VM-triathleten Morgan Pätsi, Sören Forsberg och Anders Larsson tillhörde det där Örebro AIK-gänget och samtliga gick under 20 minuter. Mest imponerade dock 14-årige Wilhelm Bergentz, son till Erika Bergentz (som var med som funktionär), som blev trea på 18.13 och slog nytt banrekord vad gäller den köns- och ålderskorrigerade procentpoängen (77,86 procent). Annica Sjölund var, precis som första gången, snabbaste dam, nu på 24.12 (26 sekunder bättre än senast). Jag, då? Jo, jag joggade runt med Alice, 6, som höll ruskigt bra tempo och blev bästa löpare under elva år med 36.18 (jag var fyra sekunder bakom). Totalt kom 57 löpare till start.

Ludvig Börjesson (i blå tröja) och Erik Anfält blev etta och tvåa i Örebro parkrun. Foto: Petter Segerås
Wilhelm Bergentz var kanske den som imponerade mest under andra upplagan av Örebro parkrun. 14 år gammal var hhan snabbare än rutinerade löpare som Morgan Pätsi och Andreas Ingberg. Dessutom satte han nytt banrekord i ålders-/könkorrigerad procentpoäng Foto: Petter Segerås
Annica Sjölund (jag hoppas att det är rätt person på bilden!) var snabbaste dam andra veckan i rad. Foto: Petter Segerås

 

Inte bara natt-SM – nu brakar orienteringssäsongen loss

I morgon kväll är jag på plats i skogarna utanför Östansjö och bevakar natt-SM i orientering. Och som ni som har plusabonnemang på na.se säkert redan noterat så har jag skrivit en hel del inför det hela. Allt finns samlat på den här samlingssidan (där det kommer fyllas på med orienterings-SM-artiklar under hela året). Men natt-SM, som också är säsongens tredje deltävling i elitserien (Swedish league) är ju långt ifrån den enda orienteringen som löps i helgen. På söndag är det dags för årets kanske viktigaste nationella tävling, en långdistans i Huskvarna som förutom elitseriedeltävling också är uttagningstävling för världscuppremiären som i sin tur till stor del kommer ligga till grund för VM-uttagningen. För den som vill vara med i racet om VM-platserna gäller det således att prestera på söndag (72 herrar och 70 damer är anmälda i elitklasserna, däribland Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson, Ellinor Eriksson, Rebecka Nylin, Marion Aebi och Gusav Hindér från Tisaren, Hagabys Martin Regborn och Viktor Larsson samt KFUM Örebros Erik Lindgren).
På hemmaplan avgörs Tisarträffen (i lite mindre format än vanligt, som en publiktävling dagen efter natt-SM; i fjol lockades 800 löpare när tävlingen var en del av Närkekvartetten) på lördagen med 247 löpare anmälda, och därtill Degerfors OK:s och OK Djerfs gemensamma arrangemang Letälvsträffen och Boforsloppet med 244 respektive 307 löpare anmälda lördag och söndag (i år arrangeras tävlingarna på Vikenkartan söder om Degerfors och lockar hyggliga löpare som Elin Winblad, Per Eklöf, Josefine Höög och gamla landslagsorienteraren från Karlskoga, Linda Take).

Nu har också officiella resultatlistan från Örebro AIK halvmaraton publicerats, och där kan man läsa att Erik Anfält sprang på 1.11.49 och vann med nästan två minuters marginal. Både han och Kemppi har dessutom instagramrapporterat från loppet, där en dagen efter loppet sjuk Kemppi förklarar sin (med sina mått mätt) dåliga tid.

Fjärde DM-titeln till Kemppi? Check!

Mikaela Kemppi tog hem säsongens fjärde DM-titel av fyra möjliga hittills trots att hon ”bara” blev tvåa i Örebro AIK halvmaraton (hon missade alltså att vinna tävlingen för femte året i rad, och hon var över sju minuter långsammare än i fjol – 1.19.10 då [banrekordet på 1.18.08 från 2015], 1.26.34 nu), men fick ändå med sig DM-guldet eftersom segraren Susanne Bornmar från Linköping tävlar för klubben IK NocOut som kommer från just Linköping och därför inte konkurrerar om DM-titlar i Närke (de officiella resultaten kommer senare i kväll, tack till Cristoffer Stockman för de preliminära!).

Så, en liten DM-checklista för Kemppi att skriva ut och bocka av (det finns tio titlar kvar att konkurrera om!):
Korta terräng-DM, damer: Check.
Korta terräng-DM, D40: Check.
Korta terräng-DM, damlag: Check.
Halvmaraton, damer: Check.
5 000 meter, damer: 21 juni.
5 000 meter, D40: 21 juni.
Maraton, damer: 1 juli.
Maraton, D40: 1 juli.
10 000 meter, damer: 5 augusti
10 000 meter, D40: 5 augusti.
Halvmaraton, D40: 9 september.
Långa terräng-DM, damer: 21 oktober.
Långa terräng-DM, D40: 21 oktober.
Långa terräng-DM, damlag: 21 oktober.

Liduina van Sitteren blev trea i loppet och tog DM-silvret på 1.29.52, Akeles Jenny Rask blev fyra på 1.31.07 och Anna Pettersson tog DM-bronset på 1.34.42 (jag tippade alltså DM-pallen rätt, om man får slå sig för bröstet). Bornmar, som alltså vann, sprang på 1.23.12.
På herrsidan dök en viss Erik Anfält upp och vann (jag har ingen tid på honom än, men han passerade milen på 33.40). Sedan kom trea löpare från andra distrikt, innan liksom Anfält efteranmälde Ludvig Börjesson på femte plats tog DM-silvret och Andreas Ingberg på sjätte tog bronset (fem av sex DM-medaljer till Örebro AIK i dag, därmed; Pettersson tävlar ju för Start).

Emilia Fahlin bröt världscuptävlingen La Fleche Wallonne, Vallonska pilen, i dag, men (och här finns en stor reservation för att jag inte hunnit prata med henne) det betyder nog inte mer än att hon valde att inte kämpa sig igenom den vidrigt tuffa målgången uppför Mur de Huy efter att hon fullgjort sitt arbete som hjälpryttare och ändå inte hade något med täten att göra. Hur som helst blev det ingen jättedag för hennes lag Wiggle-High5, som hade tidigare världstourledaren Elisa Longo Borghini på sjuk och fick förlita sig på Audrey Cordon i finalen, och den franska cyklisten slet sig in på elfte plats, 1.02 bakom urstarka nederländska Anna van der Breggen, Boels-Dolmans. Som jag skrev om i en pluslåst artikel om Fahlin tidigare i veckan så väljer hon nu att stå över Liège-Bastogne-Liège på söndag för att istället flyga hem till Örebro cykelfestival som arrangeras på lördag.

OK Milans poängtävling i går? Jo, Martin Regborn var med men joggade runt som ett träningspass, som han gör ibland, och blev femma, 3.11 bakom KFUM Örebros Oskar Arlebo som vann 18 sekunder före Milans veteran Per Eklöf. Hagabys Elin Winblad blev bästa damlöpare, nästan åtta minuter före Milans Josefin Erlandsson. Regborn och Winblad ligger bäst till i sammandraget.

Anfält redo för Paris marathon: ”Extremt nöjd med att känslan”

Ni som följer Erik Anfält, eller den här bloggen, känner ju till exakt hur bra – och mycket – Örebro AIK:s 40-årige landslagsmaratonlöpare brukar kuta. Ta 2015 som exempel: Då gjorde han 19 tävlingar (om inte Örebro AIK:s statistiker missat att få med någon) varav sex maraton eller längre. Men när han sprang Startmilen i lördags var det, som jag skrev redan inför det loppet, hans första tävling på över fem månader. Vintern har ägnats åt ändlösa rehabpass, och hans instgramkonto har fyllts av bilder på rullskidor, cykel, crosstrainers och nu senast en Elliptigo arc (!). Men även om Anfält själv var missnöjd med tiden i Startmilen (”[L]everansen […] var lite halvmesig faktiskt. En halvminut bättre tid och en minut bättre känsla hade jag hoppats på.”) så verkar han riktigt peppad inför den stora comebacken, Paris marathon på söndag: ”Hur det än går i Paris på söndag känner jag mig extremt nöjd med att känslan i löpningen på sista ‘riktigaä passet innan loppet var det bästa jag har upplevt på väldigt länge. Alla pass på cykeln och crosstrainern börjar äntligen ge lite pay-off även i löpningen”, skriver Anfält på instagram.

Anfält sprang – men Sjögren (och Jack!) stal showen

Förhandssnacket handlade om att Erik Anfält skulle göra sin första tävling på över fem månader, och det gjorde han också när Startmilen avgjordes på lördagen. Men en annan efteranmäld löpare gjorde ännu större avtryck: Den ständigt vinnande Per Sjögren. Killen som springer hem hinderbanelopp, sätter rekord uppför trappor, är i topp på sin sträcka på Tiomila trots att han knappt orienterar längre och cyklar hem mountainbikelopp (och däremellan, allt som oftast, har skadeproblem i en omfattning som gör att han har svårt att få ihop träningsdoserna) och som senaste jag skrev om honom sprang hem det svenska M35-rekordet på 5 000 meter inomhus, slängde in en anmälan timmen före start – och tog hem lördagens lopp, som också var premiär i årets långloppscup, på 33.25.
I fjol gick det, som de flesta kanske mins, betydligt snabbare med Nasir Dawuod som segrare på 30.11 och Martin Regborn som tvåa på distriktets näst bästa tiokilometerstid (på landsväg) genom tiderna (30,29), men man kan ju inte göra mer än att slå de andra som är på plats, och det gjorde Sjögren sannerligen. Efter andraplatser 2010 (på 31.43) och 2015 (32.19) och en tredjeplats 2008 (32.54) var Sjögren nu fem sekunder före tvåan, klubbkompisen (i KFUM Örebro) Jack Karlsson, i mål som segrare för första gången i just Startmilen (i övrigt har han ju vunnit det mesta som går att vinna i Örebro med omnejd). 17-åringe Karlsson som var Sverigefemma på 3 000 meter, i P17-klassen, förra året startade alltså årets utomhussäsongen med urstarka 33.30 och var alltså bara slagen med fem sekunder och dessutom före Anfält som tog tredjeplatsen på 33.33.
Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro och är fostrad i Glanshammars IF men som sedan ett drygt år tillbaka bor i Göteborg och tävlar för Sävedalen, vann damklassen på 36.53 närmast före Mikaela Kemppi på 37.36 (den regerande mästaren i långloppscupen fick därmed full poäng i årets premiärtävling som första distriktslöpare över linjen, men var inte direkt nöjd med varken tid eller känsla efteråt: ”Det var inte direkt tjo och tjim för min del. […] Hade förväntat mig en något högre lägstanivå”, skriver hon på instagram) och Elmina Saksi, Tjalve, på 39.21.

Erik Anfält gör comeback – klar för Startmilen

Jag skrev så sent som i förmiddags om att det inte skulle bli någon Erik Anfält i Startmilen i morgon. Jag kunde inte haft mera fel. Nu på eftermiddagen avslöjade nämligen Örebro AIK:s maratonlandslagsman att han kommer använda just Startmilen för att göra comeback, fem månader och två dagar efter sitt senaste lopp. Anfält, som gjort sig känd för att klämma in så många lopp det bara går i kalendern, men fick efter förra årets återkommande skadebekymmer bita i det sura rehabäpplet rejält i vinter, och för oss som följer honom på instagram gick det vecka efter vecka med cykel-, rullskids- och styrketräningsbilder mellan sporadiska, lugna löppass, innan han för några veckor sedan långsamt började trappa upp löpningen igen. Och nu känner han sig alltså redo för att göra en attack mot 33 minuter på Startmilen som ett test inför Paris marathon nästa helg. Anfält var fyra i fjolårets lopp på 31.39. Ingen av topp tre då – Nasir Dawuod, Martin Regborn (på landslagsläger i Estland) eller Linus Rosdal är föranmälda.

Hallå där kroppen! Redo för att göra milen SUB 33 imorgon? Hmm, kanske … 🤔 #startmilen #tävlasigiform

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

För övrigt är Anfält tia på den splitternya Sverigerankningen av traillöpare som Trailrunning Sweden satt samman. Undertecknat är 875:a.