Därför spricker Kemppis DM-svit – men nyblivne brittiske mästaren (!) kommer till Viby marathon

Jag har ju uppdaterade er om Mikaela Kemppis svit av distriktsmästerskapsguld den här försommaren, men efter sex guldmedaljer (på tre lopp) spricker den på lördag. Kemppi är nämligen, av hennes instagramkonto att döma, på semester i Thailand och kommer därför inte komma till start i Viby marathon på lördag, och därmed missar hon gulden både i damklassen och veteranklassen i maraton (det kommer dock sex nya chanser till DM-titlar över 10 000 meter, halvmaraton och lång terräng med start den 5 augusti).
Inte heller regerande mästaren Erik Anfält är förhandsanmäld till Viby även om det förstås inte är omöjligt att han dyker upp (han slog banrekordet med 2.34.49 i fjolårets lopp som dubblerade som veteran-SM, och laddar som bäst för att dubbla Salomon 27K och Kia Fjällmaraton uppe i Årefjällen 29 juli respektive 5 augusti).
Men även om urstarke Anfält kommer till start kommer ha att få svårt att försvara titeln. På plats är nämligen en viss Lee Grantham, en britt som flyttat runt i jobbet, bott i Karlskoga och tävlat för Örebro AIK, men senaste åren fått ett stort brejk, persade med 2.21.43 i London marathon i våras (hade han fortfarande tävlat för Örebro AIK hade det trumfat Lars Hagbergs 34 år gamla distriktsrekord med tre sekunders marginal!) och som följde upp med att vinna brittiska mästerskapen över 100 kilometer på 6.42.42 i slutet av maj. En hygglig löpare, så att säga (kolla in hans blogg här!) …
I övrigt, då? Tja, hittills finns bara två damer, vara en yngre än 50 (Pansy Ståhl, IF Start) med i startlistan i tävlingsklass. Men vi får väl se om det spritter i några ben när lördagen närmar sig.

För övrigt bekräftades i dag det väntade beskedet att Kopparbergssonen Bob Impola förlängt med i Team Serneke, långloppsvärldscuplaget som dessutom värvat Anders Mølmen Høst och Andreas Holmberg.

Helgens höjdare – Wengelin vann och Anfält tog äntligen Ryapolovs skalp

1. Orsakajt’n/Orsabajk’n
Avgjordes redan nu på midsommarafton i Dalarna, och har blivit ett klassiskt svenskt lopp i gränslandet mellan terräng och trail. Kajt’n, den 25 kilometer långa löptävlingen längs Oreälven, avgjordes för 39:e gången och bajk’n, mountainbikeloppet längs samma sträckning, hade i år sin åttonde upplaga. Den sistnämnda vann Örebrocyklisternas Matthias Wengelin, som ju haft en väldigt tung vår och försommar, efter en spurtduell med Johan Landström, Lycka IF. Bara halvsekunden skiljde dem i slutändan, efter 49 minuters tävling. Bak till tredjeplatsen var det däremot över minuten (Wengelin sambo, den svenska mountainbikeförbundskaptenen Annie Söderberg blev tia i damklassen). Och länssuccé blev det även i kajt’n – där Erik Anfält ställde upp för tredje året i rad och äntligen lyckades ta gamle ryske VM-orienteraren Roman Ryapolovs skalp efter att ha varit tvåa bakom honom både i kajt’n och Ultravasan 45 förra året och trea bakom honom i kajt’n 2015. Anfält slog den sedan länge Moraboende ryssen med över två minuter, men han fick ändå nöja sig med tredjeplatsen då en viss David Nilsson (Högby) dök upp och plockade segern på 1.30.54 51 sekunder före Simon Hodler (IFK Mora) och 2.25 före Anfält.

2. Cykel-SM
Nä, det blev inget cykel-SM för Emilia Fahlin i år. Jag har fortfarande inte hunnit få tag i proffscyklisten från Örebro men man får väl i princip anta att det handlar om någon typ av sjukdom. Nere i Burseryd finns ändå en VM-cyklist från länet på plats: Veteranen, förra guldklockevinnaren och numera triathleten Monica Holler representerar alltjämt Laxå Cykelklubb när hon ställer sig på startlinjen och utmanar Hanna Nilsson, Sara Mustonen-Lichan för sju rätt tuffa 18-kilometersvarv i morgon.

3. Örebro parkrun
”Midsommar, juldagen, whatever …” skriver Örebro parkrun på sin facebooksida. I morgon, 9.30, är det, trots att det är röd dag, återigen dags för ett gratis femkilometerslopp nere vid Naturens hus. Den här gången bjuds det dessutom in till grillning efteråt. Låter som succé!

Anfält vann i Stockholm – och Niggli tog pallplats med ”fel” klubb

Eftersom jag själv sprungit hela helgen (eller ja, i varje fall 9.00–9.00 lördag–söndag; mycket mer om det i morgon) så blir det en högst summarisk genomgång av helgen som gått:
** Erik Anfält sprang – och vann, förstås – premiärupplagan av Ecotrail Stockholm, en internationell löparserie som nu för första gången hade ett stopp på svensk mark (det började i Paris för tio år sedan och arrangeras nu i sju städer i lika många länder). Anfält, som var femma i SM-klassen i Stockholm marathon på 2.29.24 för bara två veckor sedan) sprang de 45 kilometerna i storstadsdjungeln på 3.06.51; över 46 minuter snabbare än någon annan. Victoria Borg, som inlett året med att vinna både Mariebergs galleria marathon och Svampenmaran, var bästa svensk i damklassen på den längre distansen 80 kilometer, på 8.29.31 (81 minuter bakom segrande Sylvain Cussot, Frankrike).
** Mikaela Kemppi gjorde också ”comeback” efter maran och vann Fröviloppet på 39.21, drygt två minuter före Liduina van Sitteren. Heshlu Andemariam tog hem herrklassen efter att ha vunnit en spurtuppgörelse mot Habtom Tesfamichael: 34.49 mot 34.51. van Sitteren och Andemariam behåller därmd ledningen i långloppscupen.
** Sören Forsberg (som 53 år ung vann sprang Stockholmsmaran på 2.46.45 för två veckor sedan …) och Nina Eibring (Kristinehamn) vann Örebro backyard ultra på 26 respektive 17 timmar (mycket mer om det i morgon, alltså).
** Klara Frih fick en plats i Bauhausgalans B-heat på 800 meter, under förtävlingarna inför diamond league-tävlingen på Stockholms stadion på söndagseftermiddagen, och blev tvåa på 2.13,66. Därmed slog Frih Jenny Olssons 17 år gamla F15-distriktsrekord med nästan en sekunds marginal, och gick upp i överlägsen ledning i Sverigestatistiken för året.
** VM-reserven Lilian Forsgren gjrode en finfin förstasträcka i Jukolakavlen och skickade ut Ellinor Eriksson som trea, och även om Ellinor ”bara” hade 19:e bästa löptid på andrasträckan höll hon en fjärdeplats innan hon skickade ut Ellinor Tjernlund på tredje. Men Tjernlund tappade till 17:e (51:a bästa löptid) och systern Josefin Tjernlund ytterligare nio placeringar (67:e bästa löptid) ned till en slutgiltig 26:e-plats för Tisarens damlag som ansågs ha topp tio-potential. Herrlaget blev 50:e, efter att ha legat 82:a efter första sträckan (Filip Jacobsson) och sedan varit uppe och vänt på 19:e vid terdje växlingen (efter fina sträckor av Daniel Attås och Gustav Hindér). Men en Tisaren-löpare fick ändå ta plats på pallen: Simone Niggli, som sprang för sitt schweiziska lag OL Norska och visade att gammal är äldst när hon inte bara noterade bästa löptid på tredjesträckan utan dessutom sprang upp laget i en över minutstor ledning (men Sabine Hauswirth, även hon gammal världsmästare, tappat nästan 2,5 minuter och därmed segern på sistasträckan; kanske hade varit bättre att ha haft Niggli där med facit i hand).
** Marcus Jansson tog som väntat SM-guld i mountainbikeorientering – men två i stället för tre. Efter guld i fredagens sprint och lördagens medeldistans fick han nämligen nöja sig med en fjärdeplats i söndagens långdistans (han verkar ha haft någon typ av, måhända cykelrelaterade, problem till femte kontrollen där han tappade fyra minuter), 3.26 bakom överraskande segraren Viktor Larsson, Hagaby, som ju är en habil orienterare men nu slog till med SM-guld i mountainbikeorientering efter att ha varit fyra i sprinten och tagit brons i medeldistansen. Kanske ett namn för landslaget framöver?! Karin E Gustafsson, liksom Jansson från Garphyttan, hade placeringsraden sju–nio–fyra, unga karlskogingen Erica Olsson fem–tio–åtta. SM var också final i svenska mountainbikeorienteringscupen, där Olsson blev av med sin pallplats och Jansson var nära att köra till sig en trots att han bara kört fyra av nio tävlingar.
** 59 löpare dök upp för den tionde upplagan av Örebro parkrun, och och snabbast var Nicklas Forsling (18.46) och Annica Sjölund (22.58). Sjölund har varit med i alla upplagor och vunnit sju av dem, nu på nytt personbästa.
** Linda Meijer vann D30-klassen och blev totalfyra båda dagarna (lördag och söndag) under BCA-racet i Borås, en deltävling i Västgötacupen. Trots tre raka segrar är hon dock fortfarande ”bara” tvåa i totalen efter att hon missade de två första deltävlingarna.
** I två pluslåsta artiklar kan ni läsa om ishockey– och fotbollsprofilerna som körde Vätternrundan.

Stockholm marathon – ur instagramflödets synvinkel: ”Maran är så brutalt ärlig”

Hur det gick i Stockholm marathon har ni säkert stenkoll på. Erik Anfält följde upp fjolårets fjärdeplats i SM med att, efter ett år där flera månader gick åt till skadebekymmer och ett halvår till rejäl rehab, med att bli femma i år – best of the rest bakom fyra tätlöpare inom 1.37 (Martin Öhman vann på 2.24.11, Anfält var femma på 2.29.24; Anfälts sjunde mara under 2.30 i karriären och den första sedan Rotterdam förra våren) och med en VM-guldmedaljör som Jonas Buud bakom sig. Och Mikaela Kemppi fick det precis så tufft som hon fruktat efter den tunga våren och fick nöja sig med en tiondeplats i SM-klassen på 2.57.37. Och de där båda topplöparna från Örebro AIK, med liknande karriärer och landslagsmeriter, fanns förstås med i mitt Instagramflöde under dagen. Men där fanns också en hel del annat – framgångar och besvikelser – från de 42 195 meterna runt Stockholms innerstad. Så, jag tänkte ta med er på en liten insta-odyssé.

Vi börjar med Anfält, som delade rum med en urstark finländare inför loppet, var mycket nöjd med resultat och bjöd på en highfive:

Kemppi skrev en mycket ärlig racerapport (där kontentan var ”Maran–Mikaela Kemppi 1–0”), men för att inte avskräcka sina följare att satsa på långlopp kasta hon sedan in ett riktigt positivt inlägg strax efteråt:

Lätt i knoppen, svårt i kroppen! Maran är så brutalt ärlig. Finns liksom inga genvägar. Är man inte genomtränad för den utgångsfart man startar i så straffar det sig efter 32k. Så är det bara. I mitt fall med grymma vadkramper. Jag har aldrig blivit stående eller gående på en mara förr för att det inte går att lyfta benet. Nu har jag testat det och det ska inte upprepas😂… Varför jag satte mig i denna situation? Jo jag trodde såklart att jag skulle kunna balansera upplägget. Men icke… Maran-Mikaela Kemppi 1-0. Finns inga ursäkter. Fördelen är att jag nu får se till att komma igång med träningen på allvar samt få utfall på den. Ta kommandot och sätta en plan. För revanschen ska levereras. Detta blev bara mer tändvätska på brasan! Jag bryter ihop och kommer igen… 😂😅🔥💥🙌 Stort grattis till alla fina kämparinsatser idag! Och ni som disponerade loppet bra är värda en extra eloge! Det och alla fina samtal idag om löpning inspirerar! #kämpakroppen #hatkärlektillmaran

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Fredrik Johnsson hade några riktigt tuffa avslutande kilometer (men gick ändå under 2.56!):

VM-triathleten Morgan Pätsi har blivit en riktig maratonräv på slutet, och slog till med en ny, fin tid i Stockholm:

Martin Ingberg höll också ihop det fint och gick med god marginal under tre timmar:

Peter Welander gick för tre timmar, men märkte halvvägs att han inte hade benen för dagen och fick backa av och nöja sig med 3.16:

Och avslutnings sammanfattade Mikael Edberger en känsla han nog var långt ifrån ensam om i en enda instagrambild:

Erik Bergentz, som tvingades avstå tävlingen på grund av sjukdom, har tyvärr låst instagramprofil, men för oss som följer henne bjussar hon på en bild på sonen Wilhelm, som kom trea i juniormaran. Men mer om det, och allt annat som swischat förbi under lördagen, kommer i morgondagens blogginlägg!

Helgens höjdare – dubbla SM och garphytteorienterare gör världscupdebut

1) Orienterings-SM
Vid lunchtid i dag, fredag, drar sprint-SM i orientering igång med individuellt kval i kvarteren runt Sörbyängen och Ladugårdsängen, och på lördag och söndag är det individuella SM-finaler och mixedsprintstafett-SM i centrala stan. Mycket mer inför tävlingarna läser ni i de här två pluslåsta texterna (här och här) jag skrev på na.se i går.

2) Stockholm marathon
Även Stockholm marathon är ju SM, i maraton, och i fjol var Örebro AIK-duon Erik Anfält och Mikaela Kemppi fyra respektive femma. Sedan dess har båda haft strul, med skador respektive ”sjukdom”, eller vad man nu ska kalla det Kemppi drabbats av och som jag skriver om i en pluslåst artikel som dyker upp på na.se under eftermiddagen. För de som stannar kvar på hemmaplan, eller kanske tycker 42 kilometer är lite långt, går det förstås bra att kuta åttonde upplagan av Örebro parkrun.

3) Världscuppremiär i mountainbikeorientering
I helgen är det dessutom dags för mountainbikeorienterarna att dra igång den internationella säsongen med tre världscuplopp på lika många dagar – medeldistans på lördagen, sprint på söndagen och långdistans på måndagen. Alltihop i österrikiska Waldviertel. Att Garphyttans Marcus Jansson, som var dominant på herrisdan i Sverige förra året, finns med i truppen är förstås ingen skräll, men med i truppen finns också hans klubbkompis Karin Gustafsson, som gör landslagsdebut.
– Vi åker dit med en känsla av att vi kan ta ett kliv framåt i år. På herrsidan genom fler världscuppoäng och fler åkare i orange/röd startgrupp till mästerskapen senare under säsongen. När det gäller damerna ger vi två nya åkare chansen att förbereda sig för framtida mästerskap och där gäller det främst att skaffa sig erfarenheter från internationella arrangemang, säger Peter Olsson, förbundskapten som händelsevis är från Karlskoga, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.

Kungen är tillbaka på tronen – Per Sjögren vann Gubbracet

Efter att i fjol ha lånat ut kronan till Haben Kidane visade Per Sjögren i kväll att det bara finns en kung i Grabbhalvan/Gubbracet. Med nio sekunders marginal sprang örebroaren hem sin åttonde seger i femkilometerstävlingen, och därtill kan han lägga tre andraplatser. Det här året vann han närmast före Stockholm marathon-genrepande Erik Anfält – Sjögren på 15.44 (nio sekunder över Kidanes banrekord från i fjol), Anfält på 15.53 och trean Oskar Andrén på 16.14. 18-årige Jonatan Gustafsson, som tävlat frenetiskt senaste veckan med seriematch och stafett-SM, blev sexa på 16.37. Daniel Attås var först till spurtpriset efter en kilometer och sprang resten av loppet med en påse med sponsorprodukter (som den som var först till spurtpriset hade möjlighet att plocka) och föll sedan tillbaka till 31:a plats på 18.02.
Precis som i fjol gick åtta man under 17 minuter, 27 klarade 18 minuter (två mer än förra året), 46 gick under 19 (fyra fler än i fjol) och 76 klarade 20 jämnt (åtta färre än 2016).
Vad gäller utvecklingen av antalet deltagare så fortsatte den backa något (dock inte lika kraftigt som vid skilsmässan från Grabbhalvan inför förra året):
2008: 1 482.
2009: 1 309 (-11,7 procent).
2010: 1 182 (-9,7 procent).
2011: 1 172 (-0,8 procent).
2012: 1 128 (-3,8 procent).
2013: 1 104 (-2,1 procent).
2014: 1 077 (-2,4 procent).
2015: 1 094 (+1,6 procent).
2016: 681 (Gubbracet; -37,8 procent).
2017: 585 (-14,1 procent).

Så har resultaten från Rallarrundan äntligen ramlat in, och det visar sig att Habtom Tesfamichael och Michael Welday, Wedevåg respektive Stocksäter, 47 respektive 60 sekunder bakom Filip Jacobsson vars officiella tid skrevs till fina 15.53 (samma tid som Anfält hade som tvåa i Gubbracet i kväll, alltså). På damsidan blev det spurtduell om andraplatsen som Christina Ryngevall knep på 20.18, en sekund före Maria Eriksson men 44 sekunder bakom Liduina van Sitteren. Resultat som alltså gör att van Sitteren tar över ledningen från Mikaela Kemppi i långloppscupen.

I morgon avslutas den löptävlingsintensiva inledningen på veckan med Vårruset.

Kemppi och Anfält skippade Göteborgsvarvet – slog rekord i parkrun: ”Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu”

För två år sedan sprang Örebro AIK:s Mikaela Kemppi och Erik Anfält i det svenska landslaget i den nordiska landskamp som arrangerades inom ramen för Stockholm marathon (Vad hände med den, förresten? Lades den ned efter kritiken?). I dag sprang de ihop igen, men på en något lägre nivå. Både Kemppi och Anfält avstod nämligen Göteborgsvarvet, världens största halvmaraton tillika SM på distansen, i sina uppladdningar inför årets upplaga av Stockholm marathon. Båda är ju kända för att aldrig banga ett lopp och använda tävlingar som hårda träningspass (hösten 2015 gjorde jag någon typ av bloggdokument om hur många tävlingar Anfält egentligen sprang – samtliga med topplaceringar – inom loppet av några månader; början på den finns här och det går att leta sig vidare här) och Kemppi är av samma skrot och korn även om hon för det mesta stannar hemma i länet (hon har vunnit sex av sju deltävlingar i långloppscupen den här våren och tagit hem fem DM-titlar). Men det senaste halvåret har båda haft strul. Anfält med skador, Kemppi med något som verkar vara mer sjukdomsrelaterat. Därav inget Göteborgsvarvet för någon av dem (Kemppi var anmäld men stannade hemma, Anfält anmälde sig aldrig). Kemppi skriver en hel del om sitt beslut på instagram: ”Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år. Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. […] I den ”dåliga form” jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran.”
Men ändå blev det alltså löpning, i samma lopp, för både Kemppi och Anfält på lördagen: I Örebro parkrun.
För Anfält var det andra gången, och liksom senast gjorde han det som en insprängd del av ett långpass (oklart exakt hur långt, men troligen åtminstone 30 kilometer), med skillnaden att han den här gången släppte på lite mer och tog
Om även Kemppi sprang långpass har jag dålig koll på (hon har ännu inte avrapporterat på instagram …), och tog inte bara segern (sjätte herrsegraren på sex upplagor) utan också banrekordet på 16.39 (med 51 sekunders marginal) och den femte snabbaste parkruntiden i Sverige någonsin. Finländske landslagsorienteraren Mårten Boström har rekordet på 16.17 (om man väljer att räkna bort honom för att han är finländare så är Markus Bohmans sekunden långsammare tid rekord; och i sådana fall skulle Anfält bli tvåa på listan eftersmo även trean och fyran är utländska medborgare).
Även Kemppi drog till med banrekord och femte bästa tiden i Sverige någonsin, 19.33 (enligt samma premisser som för Anfält, med utländska löpare, hade även hon varit tvåa om man bara räknat svenskar, Catherine Taylor som har rekordet på 18.14 är ju en brittisk landslagsorienterare; men Åsa Lundin har kutat på 19.23).
Överlag var det ett starkt startfält i sjätte upplagan av Örebro parkrun (trots Göteborg, men tack vare att det inte var några deltävlingar i långloppscupen i helgen), med löpare som VM-triathleten Morgan Pätsi, Fredrik Johnsson, Annika Larsson, Josefin Erlandsson, Anton Hallor – och Per Sjögren, som sprang med joggvagn (vilket han tidigare gjort i bland annat Sylvesterloppet och Kumla stadslopp). Något som gjorde att Annica Sjölund, som vunnit de fem första upplagorna, bara blev fyra trots nytt personligt rekrod. Totalt kom 54 löpare till start.
Massor med bilder från loppet går att se här, jag lånar (med tillstånd av arrangören), ett par på täten:

Mikaela Kemppi i sin debut i Örebro parkrun. Det slutade med seger och banrekord, förstås. Foto: Stefan Sjögren
Erik Anfält på väg mot nytt banrekord i Örebro parkrun, efter att dessförinnan redan ha avverkat nästan 20 kilometer av lördagens långpass … Foto: Stefan Sjögren
Per Sjögren sprang de fem kilometerna under 21 minuter, trots löpvagn. Foto: Stefan Sjögren

Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år 😢… Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. Göteborgsvarvet var tänkt som sista hårda passet inför maran. Sedan är det ju SM och det vill jag verkligen inte hoppa över… Men i den "dåliga form" jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran. Lycka till alla som tävlar idag! Jag är sååå avis… Kraft och mod! 👊💥🙌🙏 Jag kommer följa er på webben! I veckan har jag joggat men också kört två korta kvalitetspass. För att testa om kroppen kan tänka sig att hålla sig frisk och börja tåla lite fart… Ett löpbandspass 6×4 min med progressiv fartökning efter 1 min vila. Ett 15×60/60 dvs 60 sek snabbt och 60 sek jogg. 15 ggr. Kämpa kroppen! 🙏

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

I själva Göteborgsvarvet gjorde Anfält och Kemppis frånvaro (och även Louise Wikers och Josefin Gerdevågs, förstås) att Linus Rosdal och Erika Bergentz fick representera länet längst fram. Rosdal, som ju var bäste svensk i Lidingöloppet för två år sedan, slog till med 1.09.02 (bara 1.16 över perset från den svinsnabba banan i Haag i mars i fjol) och slutade på sjunde plats i SM-klassen, 3.45 bakom Mustafa Mohammed (och som 20:a totalt, ytterligare fem minuter bakom segraren Geoffrey Yegon). Bergentz var knappt två minuter över sitt årsgamla personbästa (satt på ÖAIK:s betydligt snällare bana) med 1.24.57, vilket räckte till en 16:e-plats av svenskarna och en tredjeplats bland svenska D40-löpare. Ingrid Ziegler var bara en placering bakom i D40-klassen, som 20:a totalt på 1.30.42 (Malin Strand, Sävedalen, vann SM på 1.17.53 och var 13:e löpare totalt över linjen, knappt tio minuter bakom Fancy Chemutai).
I de olika åldersklasserna tog även Ingmarie Johansson (Örebro AIK, sexa i D50) och Mohtar Bennis (Örebro AIK, åtta i H50) topp tio-placeringar.

Redan i går avgjordes ju det första av två VM-testlopp i orientering i Estland, med rejäl besvikelse från Martin Regborns sida efteråt. Örebrolöparen som haft en så strålande inledning på säsongen åkte på sitt första ”bakslag” (om man nu kan kalla en sjundeplats för det, men han själv var besviken på sin insats efteråt) när han bommade bort totalt tre minuter på två kontroller tidigt i långdistansen. Regborn, som har som mål att springa både långdistans och sprint i VM i juli, var 4,5 minuter bakom Gustav Bergman i mål (men det kommer ännu en långdistans, i världscupen i Finland nästa vecka, innan VM-uttagningen görs, och Regborn har inlett säsongen med att vara etta–etta–tvåa i sina tre värdelopp; elitserien i Huskvarna, Tiomilas förstasträcka och elitseriesprinten i Bollnäs).
”Ridå. Sjabblade bort mig både till 5:an och 6:an efter en riktigt bra inledning. Fick slita i värmen resten av banan”, skriver Regborn på instagram.
På damsidan har ju varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren visat riktig VM-klass den här våren (det är ju jävligt hårt att slå sig in i ett landslag med Tove Alexandersson och Helena Jansson när Sverige bara har tre/fyra startplatser per distans), och i dagens långdistans förbättrades inte möjligheterna när Tjernlund blev nia och Forsgren elva (Emma Johansson vann, Tove Alexandersson bröt, Tisarens tredje löpare Andra Svensson gjorde detsamma redan efter första kontrollen).

Och i dag var jag och kutade Stockholms brantaste, men mer om det i måndagens blogginlägg!

Så besegrade Anton Hallor världsmästaren i ultra-SM-terrängen …

Det är inte varje dag konditionsbloggs-kändisen Anton Hallor (”kändis” och ”kändis”, men han är i varje fall taggad i 20 inlägg sedan jag av en slump sprang på honom i Tromsö häromåret) klår upp en världsmästare som Gustav Bergman, men i dag hände det. Och ”som vanligt” är det i orienteringstävlingarna öppna klasser det händer. Båda löparna sprang ultra-SM i Lekhyttan i går (Bergman tog ännu ett guld efter att ha löpt solo större delen av vägen, Hallor noterade en 22:a-plats som var seniorkarriärens bästa placering i ett SM) – och på söndagen valde båda att återvända till terrängen för att springa igång benen efter urladdningen med Närkedubbelns ”öppen motion 8”, en 4,5 kilometer lång bana för de som inte ville ge sig på herrklassens 9,5 kilometer dagen efter SM. Bergman joggade runt, Hallor la in lite mer kraft i det hela, och i mål var Hallor segrare på 36.18 med världsmästaren på behörigt avstånd som tvåa, nästan fem minuter bakom (ytterligare fem minuter bakom, på samma bana, blev Milans Josefin Erlandsson sexa, minuten och två placeringar före exil-örebroaren Maria Magnusson som tog ultra-SM-brons på lördagen).
Nåväl. Allt det där var förstås väldigt kuriöst, eftersom det handlade om träning mer än tävling; inga fulla insatser. Mer intressant egentligen att Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson visade gryende form inför elitseriefinalen i Bollnäs till helgen, då hon följde upp lördagens andraplats med seger nu, om än utan namnkunnigt motstånd. Gustav Hindér anförde en Tisartrippel i herrklassen med Daniel Attås och Tomas Hallmén knappt 2,5 respektive fem minuter bakom.

Erik Anfält kurerade sig från sin förkylning och lekte hem Run Stockholms tiokilometerslopp på 37.29 (två minuter före tvåan Johan Sandler, Fredrikshof, som var den ende som var inom sex minuters marginal bakom Örebros ex-landslagslöpare). ”Ett riktigt roligt och lite annorlunda lopp. Helt ok känsla med tanke på förkylning under veckan”, skriver Anfält på instagram:

Fredrik Berg, Grythyttecyklisten som kör för Almby i år, blev åtta i Lidingöloppet mtb i går, 2.22 baom segrande Emil Lindgren över 63 kilometer, medan Matthias Wengelin, örebroaren som bytt Almby mot Örebrocyklisterna, bröt i norska Rye terrengsykkelfestival:

Kemppi tog fjärde – och 19:e – raka i Kumla (och så lite annat som hände på lördagen …)

Mikaela Kemppi har ju varit löparen att slå i länet de senaste åren (även om Josefin Gerdevåg hade ett visst övertag inbördes 2015), och den här våren kanske mer än någonsin: När klassiska tiokilometerstävlingen Kumla stadslopp avgjordes på lördagen tog Kemppi fjärde fullpoängaren på fyra tävling i långloppscupen i vår efter Startmilen (då hon var tvåa men bästa länslöpare), korta terräng-DM och halvmaraton-DM (Örebro AIK halvmaraton, alltså). Ja, räknar man alla lopp Kemppi ställt upp i så var det här 19:e raka i långloppscupen där hon tog full poäng, en svit som håller sedan Åstadslopppet 2015. Loppet i Kumla är knixigt och bjuder sällan på några jättetider, och Kemppi bärgade segern på 38.12, 1.26 före Gerdevåg som smyger vidare med sin comeback efter vinterns barnafödande. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen, ytterligare ett par minuter bakom.
På herrsidan anförde en viss Erik Anfält en Örebro AIK-trippel i Kumla, med ett lopp på 33.45 (Jakob Nilsson tvåa på 34.35, Ludvig Börjesson trea på 34.42), och klättrade därmed förbi Tiomilalöpande Per Sjögren och upp i topp i långloppscupen.

Tiomila, ja. Herrloppet startar nu vid 21, och hur det gick för Tisaren i damloppet kan ni läsa mer om i den här pluslåsta artikeln. Eller ja, resultatet vet ni förstås: Tisaren, som siktade på topp fem, fick nöja sig med en femteplats sedan Josefin Tjernlund inte lyckats komma med i tätklungan på den raka tredjesträckan och avståndet framåt då istället växte rejält, men alla kommenterar finns att läsa i den där artikeln. Näst bästa länslag? Milan, på 103:e plats, tätt före Tisarens andralag på 107:e och Hagabys förstalag på 109:e.

I Örebro actionrun höll mina två favorittippade löpare (inflyttade örebroarna Martin Bäckström och Sara Forsström), och segerintervjuer och en hel del annat kan ni se här.

Emilia Fahlin och hennes Wiggle-High5 fick ett par framgångar i Tour de Yorkshire: Tyskan Claudia Lichtenberg var först uppför Côte de Lofthouse och vann därmed bergspristävlingen, och italienskan Giorgia Bronzini blev tvåa i klungspurten om andraplatsen bakom utbrytaren Elizabeth Deignan, trea totalt alltså. Fahlin rullade i mål som 47:a, åtta minuter bakom (i en stor grupp med cyklisterna från 18:e plats och nedåt).

Från premiären i Sverigecupen i mountainbike, Klippingracet i Säter, har jag inte sett mer än en pallbild med Emil Lindgren före Emil Linde och med Örebrocyklisten Matthias Wengelin på tredje plats. Vi får väl se när det dyker upp en resultatlista (och när det gör det från Närkeserien i MTB, som visst körde igång i tordags och som har sju deltävlingar planerade den här säsongen, närmast i Kilsmo den 11 maj):

Och själv då? Jo, jag sprang för första gången Örebro parkrun i förmiddags. Det var trevligt, men kämpigt. Formen saknas fortfarande helt (jag kan väl skylla på blodbrist, sömnbrist, att jag varken hann värma upp eller gå på toa, men det är bara undanflykter), och jag hade blodsmak i munnen när jag korsade mållinjen ganska exakt fyra minuter över mitt femkilometerspers. En 60-taggare seglade förbi mig halvvägs och drygade sedan ifrån med nästan en minut, och när jag korsade mållinjen stannade klockan på 23.46. Förbättringspotential saknas ju i varje fall inte. VM-triathleten Morgan Pätsi sprang tävlingen som en fartökning på sitt långpass och vann på 18.21. Annica Sjölund tog tredje segern på damsidan av tre möjliga, nu på 24.17.

Helgens höjdare – en galet intensiv löparhelg, Tiomila och cykel …

1) Löparfest och två gånger direktsändningar på na.se
Om tekniken är med oss (koncernen Mittmedia, som NA ingår i, har ju haft ett enormt teknikhaveri senaste två dygnen) så blir det som jag tidigare skrivit om dubbla direktsändningar i helgen: Örebro actionrun på lördagen och Svampenmaran på söndagen. I hinderbaneloppet actionrun ska jag försöka bilda mig en uppfattning om vilka löpare som kan tänkas vara snabba senare i dag (fjolårets segrare Per Sjögren kommer ju inte till start, och av namnen i elitstartlistan känner jag inte till särskilt många), men i Svampenmaran går 100-kilometers-VM-löparen André Rangelind för nytt banrekord och under tre timmar, och händer inget extremt oförutsett så kommer han förstås att vinna tävlingen (hela startlistan hittar ni här). Jag snackade med André redan förra veckan, och texten kommer, om tekniken är med oss, ut på na.se under dagen.
Vid sidan om dess båda tävlingar är det på lördagen både Kumla stadslopp (med Erik Anfält!), Munkastigen trailrun (med Hasse Byrén och Roland Eriksson som dubblerar de 44 kilometerna med söndagens 42,2 i Svampenmaran!) och tredje upplagan av Örebro parkrun (som kan få svårt att locka något jättestartfält i konkurrens med alla andra tävlingar).

2) Tiomila
Helgens största tävling är ju dock otvetydigt orienteringsstafetten Tiomila, som i år avgörs i Göteborg. Jag har redan skrivit en hel del om Tisarens lag inför tävlingen, och nu står det också klart att vi kan se fram emot att få se både Martin Regborn (Hagaby) och Per Sjögren (KFUM Örebro) på förstasträckan i år igen. Damstafetten startar 13.15 på lördagen med beräknad målgång för segrarlaget vid 17.45 medan herrstafetten startar 21.00 med beräknad målgång vid 7.00.

3) Fahlin i England och svensk mountainbikepremiär
Tanken var ju att Emilia Fahlin skulle ha fått en träningsperiod inför etapploppet Tour of California 11–14 maj, men nu är hon plötsligt på plats i England och kommer att köra Tour de Yorkshire (som namnet till trots är ett endagarslopp) på lördagen. Ett race som inte är med på världstouren, men som är på nivån precis under och som lockar ett starkt startfält med Boels-Dolmans nederländska OS-segrare Anna van der Breggen (som svarade för en ”omöjlig” trippel när hon på en vecka vann Amstel gold race, Vallonska pilen och Liège-Bastogne-Liège) i spetsen. Fahlin kör tillsammans med Giorgia Bronzini, Jolien d’Hoore, Claudia Lichtenberg, Audrey Cordon och Lucy Garner för sitt Wiggle-High5 som blivit flitiga på att uppdatera på twitter. Själva tävlingen är 122,5 kilometer lång och har en rejäl backe (nästan 200 höjdmeter ska tas på 1,7 kilometer) mitt på men är i övrigt rätt flack och ser ut att kunna passa Fahlin bra.
Dessutom drar Sverigecupen i mountainbike igång i Säter (barndomsmarker för inflyttade Örebrocyklisten Matthias Wengelin) och Klippingracet. Räkna med att både Wengelin och Almbys Axel Lindh och Fredrik Berg är på plats, plus säkerligen ett stort gäng veteraner, juniorer och ungdomar.