Regborn vann världsrankningstävling i Turkiet

Martin Regborn antydde (hehe) på twitter häromdagen att jag skrev lite väl mycket om tävlingarna, som han betecknar som träningar, under hans pågående träningsläger i Turkiet. Men som jag helt ärligt svarade Regborn: Han är nu på en nivå som gör att all typ av bevakning är befogad: Är man världens fjärde bästa orienterare och har chans på segern varje gång man ställer sig på startlinjen (även i VM) så är varje tävling, även träningstävling, faktiskt rätt intressant att följa – och det tror jag fler än jag tycker.
Hur som helst; Regborn inledde ju lägret i Turkiet med en sprint i Ankara förra söndagen som jag fortfarande inte hittat resultatlistan från, och åkte sedan vidare till Antalya för en femdagarstävling som faktiskt innehöll sex etapper (där ”bonusen” var en nattorientering som inte räknades mot slutresultatet). Facit när veckan summerades? Tre etappsegrar: I tisdagens långdistans, fredagens medeldistans och söndagens sprint. Därtill blev det en elfteplats i måndagens medeldistans, en femteplats i den där nattorienteringen i onsdags som inte riktigt räknades (ett ändå imponerande resultat med tanke på att Regborn ytterst sällan springer nattorientering), och en tolfteplats i lördagens medeldistans. Någon totalställning har jag däremot inte lyckats hitta än, men man får väl förutsätta att Regborn placerade sig rätt hyggligt, med tanke på sina tre segrar.
Lördagens och söndagens tävlingar hade världsrankningsstatus (precis som till exempel Örebro city spring, som återkommer till sommaren), men efter Regborn redan har så pass många bra resultat med sig i bagaget kommer inte den segern ge någon boost på världsrankningen (resultatet är inte kalkylerat ännu, men på sin höjd skulle segern kunna ge honom en extra poäng, vilket skulle bättra hans rankning från 5 675 poäng till 5 676, men troligen påverkas den inte alls; hur som helst så är Regborn alltjämt nia på världsrankningen med landslagskollegan William Lind närmast före på 5 692 poäng). Lind var med på tävlingen i Turkiet, liksom Isac von Krusenstierna (tvåa i söndagens sprint, sju sekunder bakom Regborn men en före Oskar Sjöberg).

I dag var det ju också dags för Alla helgona swimrun, länets enda swimruntävling som först och främst är ett välgörenhetsevenemang för att samla in pengar till Barncancerfonden genom Heja Stina-kampanjen. Jag har inte sett någon resultat, men NA sände direkt (pluslåst) från starten, med intervjuer och hela tjofaderittan!

Vid sidan om Kilsbergsleden avgjordes ju även den 30:e upplagan av Örebro parkrun i går (Mikael Sandberg deltog för 26:e gången). Det var massor av starka damer på plats: Sara Gunnarsson (20.39), Frida Hedlund (20.58, Bella Lagrange (21.41) och Katja Kozjek (21.57) var alla topp åtta totalt. Men snabbast av alla, och ensam under 20 minuter, var Erik Högkvist på 18.54.

Regborns VM-guld kommer – men det dröjer lite till …

Det skulle ju ha passat Martin Regborn som hand i handsken, det gröna helvetet under orienterings-VM:s långdistans i de ogästvänliga, sydestniska skogarna. Och visst, en topp tio-placering i en VM-debut i långdistans är ett prima toppresultat (av löparna på topp tolv var Regborn en av endast två ”nykomlingar”, övriga hade rutin från just långdistansen på tidigare VM [och alla andra på topp tolv hade tidigare sprungit skogsdistans på VM]), men när jag pratade med honom mindre än en timme efter målgång kunde jag inte undgå att höra ett stänk av besvikelse i rösten. Den här vårformen har ju lovat ännu mer. Segrarna i långdistans-VM-testet i Huskvarna, i medeldistans-VM-testet i Estland, på Tiomilas förstasträcka och framför allt den medeldistansen i världscuppremiären i Finland har, tillsammans med övriga toppresultat som tagit honom till ledning i sammanlagda världscupen, gjort att åtminstone min känsla varit att Regborn skulle kunna drämma till med en medalj i sin skogsdebut på VM. Nu blev han i stället tredje svensk, och förlorade till på köpet kanske också sin plats i svenska stafettlaget på lördag.
Som tur är för orienterarna går det inte, som i många OS-grenar, fyra år mellan urladdningarna: Även om Regborn inte får springa mer i VM så väntar world games i Polen redan om ett par veckor, och nästa år är det både VM och EM … Och Regborn är alltjämt bara 25 år gammal: Vill och orkar han har han minst tio år kvar på toppen. Som jag skrev redan efter sjundeplatsen på VM i Strömstad i fjol: En dag kommer Regborn ta VM-guld.
Om dagens lopp kan ni läsa en torr, öppen text här – och en pluslåst intervju här.

Hemma i Oskarsvik, mellan Nora och Lindesberg, gjorde Hagabys andre orienterare med långdistans-VM-meriter (tia 2014) säsongens första start i Milans poängtävling. Dahlgren vann 1.39 före Tisarens Erik Lindgren och 3.20 före klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan totalledaren Simon Hedlund fick nöja sig med en femteplats, över sju minuter bakom Dahlgren. Tisarens Ellinor Eriksson var bästa dam på 13:e plats, men Hagabys Elin Winblad (knappt tre minuter bakom) är alltjämt klart bästa dam i sammandraget med en fjärdeplats.

För övrigt får jag erkänna att det var en stor skandal att jag helt missade att Silverleden på en dag arrangerades i lördags, denna fina, 64 kilometer långa trailtävling som jag tyvärr aldrig haft chansen att springa. 47-åriga Karlstadslöparen Mia Gyllenberg tog fjärde segern på fem försök (i fjol var hon tvåa bakom Patrizia Strandman) efter att ha gått ifrån med 7,5 minuter redan till Käxtjärnen efter sju kilometer och halvvägs, i Silvergruvan, haft ledningen med över 28 minuters marginal. I mål hade marginalen dock krympt till 15.25 före Karlstadslöparen Linda Bengtsson. Bästa länslöparna delade 13:e-platsen, Anna Karin Frih och Linda Harradine 2,5 timmar bakom Gyllenberg (som tog mållinjen på 7.20.09 och bara hade tre av 130 startande herrar före sig).
I herrklassen öppnade Johan Röjler konservativt och var 31:a efter sju kilometer och 23:a efter 13,5, men klättrade successivt och var sjua halvvägs, femma efter 57 kilometer och i mål till slut hela vägen uppe på pallen, som trea (Röjler var vid ett läge 32 minuter bakom Erik Högkvist, men i mål bara 6,5 minuter efter Örebro AIK-klubbkompisen på andraplatsen). Åt segrande göteborgaren Patrik Lindegårdh fanns dock inget att göra. Han korsade mållinjen 55 minuter före Högkvist, på 6.15.48 (vilket ändå var över timmen från André Rangelinds galna banrekord på 5.13.09 från 2015).

Mer överblivet från helgen:
** I 80 kilometer långa norska rullskidsloppet Olaf Skoglunds minnelöp Karlslunds Maria Gräfnings på tredje plats, bara minuten bakom en viss Justyna Kowalczyk efter nästan fyra timmars stakande, och i herrklassen blev Kopparbergsbördige Bob Impola 26:a, drygt 40 minuter bakom segrande Morten Eide Pedersen (sex minuter bakom Gräfnings).
** I Inge Bråten memorial, rullskidssprinttävlingen i Sunne som lockar stora delar av (framför allt den svenska och norska delen av) världseliten, tog sig Vedevågs Filip Danielsson, som precis som Bob Impola numera representerar Torsbyklubben SK Bore, till kvartsfinal.

Och på tal om rullskidor: När första distansen avgjordes på SM-veckan idag slutade Danielsson på 19:e plats, 1,5 minuter bakom segrande Karl-Johan Westberg och bäst av de som inte orkade gå med i 15-mannaklungan som gjorde upp om fjärdeplatsen över 20 kilometer i fristil.