Gräfnings tvåa i grisigt före, Roberto tvåa och Hansson trea – och Dahlgren vinnare i vinterserien

Årets upplaga av det klassiska franska fristilslångloppet La Transjurasienne var den 40:e i ordningen, och en av de grisigare. Eller, som arrangörerna av långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup skriver på sin hemsida: ”Först snöade det, sedan snöade det kraftigt, sedan slog det om till snöblandat regn, men ändå var det inte någon värme.” För Karlslunds Maria Gräfnings blev det etter värre när hon dessutom bröt staven i första backen. I mål var hon tvåa, som vanligt numera endast slagen av Worldloppetstjärnan Aurelie Dabudyk som vann cupen i fjol och nu tog tredje segern av tre möjliga i år. Den här gången 3,5 mintuer före Gräfnings efter 68 kilometers åkning (som tog 2.37 för Dabudyk).
”I dag var det supertufft för alla, väderförhållandena var verkligen hårda. När jag blev av med staven tappade jag en del tid, men Aurelie var superstark i dag, så jag är väldigt glad att jag tog andraplatsen. Runt tio kilometer före mål hade jag legat och sparat lite energi som jag använde för att rycka ifrån Roxane (Lacroix, som blev trea, 1.20 bakom Gräfnings)”, säger Gräfnings till arrangörens hemsidan.
Med två andra- och en tredjeplats är Gräfnings, som blev tvåa i cupen i fjol, 80 poäng bakom Dabudyk i sammandraget med fyra lopp kvar. Härnäst väntar 63 kilometer långa Tartu maraton som är säsongens andra (och sista) lopp i klassisk stil. ”Nu ser jag verkligen fram emot nästa helg, att få åka i cupen vid mitt andra hem i Estland, säger Karlslundsåkaren till Worldloppet.

I fjärde och näst sista deltävlingen i den svenska långloppscupen, 42 kilometer långa Västgötaloppet i Ulricehamn (som kördes över sex varv på en sjukilometersslinga), tog Olivia Hansson tredje raka pallplatsen i cupen efter tredjeplatsen i Skistart ski maraton och andraplatsen i Wadköpingsloppet. Av mellantiderna att döma låg hon med i en tätgrupp med fyra damer efter första varvet, men släppte runt milmarkeringen för att sedan komam ikapp en tröttnande Sara Karlsson, Gnosjö, efter 30 kilometer (då var hemmaåkaren Catharina Ramhult och Delsbos Marika Sundin redan 1.45 före). Karlsson kunde inte hålla Hanssons rygg, och i mål efter 42 kilometer var Hansson trea, 2.18 bakom Ramhult men bara 1.35 bakom Sundin (som låg ihop med Ramhult vid 38-kilometerspasseringen men sedan tröttnade rejält), medan Karlsson var över minuten bakom på fjärdeplatsen. I herrklassen tog Wadköpingsloppets etta och tvåa samma placeringar igen, men den här gången vann Pontus Nordström, Östervåla, med 35 sekunders marginal till Ludwig Tärning, SK Bore (i Ånnaboda skiljde en sekund). Karlslunds Linuns Larsson tog en åttondeplats, 1.37 bakom täten men bara 13 sekunder från fjärdeplatsen. Nästa helg avslutas cupen med Skinnarloppet, som vi i Mittmedia sänder (går bland annat att se på na.se).

I klassiska Engelbrektsloppet (som vi i Mittmedia sände, bland annat på na.se) tog en annan Wadköpingsloppssegrare, Falun-Borlänges Emilia Lindstdt, en ny seger – men på andra plats slog sig Karlslunds Kristina Roberto in, slagen med drygt fyra minuter över sex mil. Ännu ett steg i Robertos comeback efter häloperation. Robert Brundin var bäst på herrsidan med en 16:e-plats, knappt tio minuter bakom segrande långloppsräven Jimmie Johnsson, Rembo.

I ungdoms-SM (som vi i Mittmedia också sände, bland annat på na.se) avslutade enda deltagande länsklubben Garphyttan med en elfteplats i mixedstafetten och en 17:e-plats i pojkstafetten (där Nils Schagerström var nia till första växlingen).

På temat skidor, men mindre tävlingar, avgjordes dessutom två i länet i helgen – 15-kilometersloppet Hyttrännet (en tävling som faktiskt är äldre än både Wadköpingsloppet och Lospåret) med start och mål vid Digerberget på lördagen och ungdomstävlingen (med motionsklass för vuxna) Aspelundsrundan i Zinkgruvan på söndagen. Jag har inte lyckats hitta någon resultatlista från den senare än (men bilder och snack finns i den här pluslåsta artikeln), men uppe i Nora vann ”som vanligt” Per Eklöf, drygt fyra minuter före Klas Larsson (Emma Larsson var ensam startande dam; och ja, det finns en pluslåst artikel med bilder och snack även därifrån).

I femte deltävlingen av Löpex vinterserie, också känd som Nattcupen, gjorde Martin Regborn mycket riktigt en start i dag som en del av ett långpass. Därmed var han inte med och konkurrerade om topplaceringarna, utan joggade in på en elfteplats, knappt 24 minuter bakom klubbkompisen och förre VM-löparen Filip Dahlgren, som var överlägsen (i Daniel Attås frånvaro) och vann drygt sex minuter före Jakob Wallenhammar. Dahlgren hade ju en enorm potential som långdistansare när han kom fram, och blev tia i sitt hittills enda VM-lopp, men har fått se de senaste åren (egentligen ända sedan VM-starten 2014) bli helt sönderslagna av skador. Återstår att se om 2018 blir året då han äntligen kommer tillbaka igen.
Lovisa Persson tog fjärde segern på lika många starter, den här gången drygt tre minuter före Lisa Westerberg på andraplatsen och hela tio före Josefine Ahlbäck på tredje (båda tävlandes för Milan), och övertog därmed ledningen i sammandraget. På herrsidan behåller Attås totalledningen trots sin no-show.
För Regborn väntar nu utlandsläger, inte i Alicante som jag tidigare skrivit (där har han ju för böveln redan varit i vinter …) utan i Turkiet, om jag förstått saken rätt. Nästa deltävling i Löpex vinterserie avgörs den 28 februari.

Bergentz vann DM i fel sport, Attås slog Dahlgren och uppskjuten monstertävling

Veteran-EM-silvermedaljören och veteran-SM-segraren Erika Bergentz drogs ju med skador under större delen av löparsäsongen, även om hon ju blev trea i D40-klassen i Göteborgsvarvet och vann Vasakvartetten. Men inget ont som inte har något gott med sig – kan man inte springa får man alternativträna, och Bergentz visade att hon skött rehaben perfekt när hon på onsdagen tog DM-guld i längdskidåkning. Visst, det var en stafett, men faktum är att Bergentz hade bästa åktid på båda sina sträckor (och de enda som noterade bättre åktider var Bergentz lagkompis Tina Åkesson och Karlslunds långloppspecialist Olivia Hansson).
Tävlingen kördes på konstsnöspåret i Ånnaboda, som nu är cirka 1 700 meter långt, och seniorerna åkte två varv per sträcka, två sträckor per lagmedlem, i tvåmannalag. Bergentz och Åkesson (som representerar Garphyttan) vann till slut 2.19 före Hansson och Paulina Hellström (Karlslund). Åsa Fjellström och Elin Winblad tog bronset ytterligare 33 sekunder bakom.
På herrsidan var segermarginalen ännu större, och med samma utgång: Garphyttan före Karlslund. Emil Hagström och Joel Lager var snabbast på alla fyra sträckorna och vann 2.26 före Robert Brundin och Tobias Karlsson (smygcomebacken fortsätter!) med Dan Larsson och Erik Svensson på tredjeplatsen.
Hela 52 tvåmannalag kom till start.

Slaget om Kilsbergen. Del 1 Ikväll är det efter 1 års vila dags för länets skidderby, kanske förutom duellen Mora Vs. Falun Borlänge på SM stafetten kanske Sveriges största rivalmöte? På 2000 – talet uppstod det som skulle bli ”slaget om Kilsbergen", en sprintstafett infördes som distriktsmästerskap istället för 3×10 km. Succéns kom direkt med 10 lag till start första året och sedan har det alltjämt varit mellan 15-30 lag till start. Rivaliteten mellan slättens giganter Karlslunds IF och bergens talangfabrik Garphyttans IF har alltid funnits där. Garphyttan med de tyngsta meriterna på nationell nivå och Karlslund som vuxit sig starkare år efter år som etablerad långloppsklubb med flera åkare i långloppselit. Garphyttan med sin blomstrande ungdomsverksamhet mot Karlslund med sin fina verksamhet för vuxna och lite aggressivare värvningstaktik runt elitåkare. Fler klubbar har såklart åkt i stafetterna fast hittills har ingen utan ovan nämnda frångått med segern i herrklassen. I damklassen har Zinkgruvans IF lånat titeln några gånger fast även här är det KIF och GIF som normalt slåss om titeln Kilsbergens drottningar. Rivalitet är ordet… Något som också hörts de gånger Örebroarna tagit titeln länets snabbaste i Vasaloppet. Då har det mullrats från bergen… ”Jag får gratulera till det, trots att du är Karlslundare, men det får inte hända igen. ” Historik Under det unga 2000 hade GIF via bröderna Torben och Tryggve Malm knallhårda strider mot Karlslund, ofta anförda av Klas Larsson och Mats Carlberg. Pokalen vandrade från år till år mellan bergen och slätten. När Karlslund värvade hem storåkaren Daniel Cornelius vidtog en lång period av KIF segrar. Vid det här laget fostrade Garphyttan fram en ung kille vid namn Patrik Karlsson. Garphyttan letade sig närmre och närmre och år 2009 fick den nu pilsnabbe Karlsson köra hem guldet. Med sig i laget då på klassiska sträckorna hade han en heroisk kämpande Joel Hultin som överträffade sig själv och bet sig fast i de stakstarka Karlslundarna. Insatsen gav slagläge och sedemera en knock out för Patrik på fristilssträckorna Giflägret utbrast glatt – änligen! Så gött att få sätta dit de där ”kaxiga” =) forts.

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

Slaget om Kilsbergen. Dela gärna egna minnen och psyka i kommentarfältet. Del 2 Därefter följde många år av Gifdominans… Tills Karlslund värvade över ovan nämnde Karlsson med orden. ”Kan vi inte slå dem får vi värva sönder dem”  Sagt och gjort, 2013 till dags dato är det Karlslund som varit i förarsätet oftast framförda av Tobias Karlsson med ovan nämnda fristilsvirtuos Patrik Karlsson. På damsidan gjorde Karlslund detsamma, Olivia Hansson åkte hem på tok för mycket till GIF. Vilket innebar att operation ”söndervärvning” togs till. Fast… Gif de fyller ju på med brutala åkare och  i dagsläget står GIF som skyhöga favoriter om man ställer upp mangrant, problemet är bara att mitt i veckan är det svårt att få hem stjärnor som Axel Ekström, Joel Lager mfl. Så ikväll kommer pokalen åter hemföras till Närkeslätten. Garphyttans IF, juniorerna, Kevin Henriksson och Jack Karlsson får vänta. Pensionärerna i Garphyttan, Danne Olsson och Per Wedin, de får längta, men mer än så blir det inte. Till Norabygdens Skidklubb med Johan Karbing och Klas Larsson. Tack för att ni deltager. Almby IK, skönt med fler cityvargar på jakt. Men bytet är vårt!! . . Ikväll åker pokalerna hem till där de hör hemma, till the home of KIF power! #kifpower

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

På onsdagskvällen avgjordes också första deltävlingen i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen) sedan årsskiftet, och i Martin Regborns frånvaro (han är på landslagsläger i Spanien) passade en hel del råttor på att dansa på bordet, eller vad man nu säger. I en masstartstävling i Brickebacken luftade skadeförföljde VM-löparen Filip Dahlgren benen för första gången på länge och tog en tredjeplats bakom Tisaren-duon Daniel Attås, som sprungit flera landslagsuppdrag, och Filip Jacobsson, som är förstaårssenior efter ett par juniorår där han inte riktigt fick ut sin fulla potential (i helgen debuterade han ju dessutom som senior i skidorientering, där han har JVM-medaljer på meritlistan). Jacobsson ledde 40 minuter in i tävlingen, men ett par missar på slutet gjorde att Attås gick ifrån och vann med 74 sekunder efter 45 minuters löpning. Dahlgren var ytterligare drygt en minut bakom. Även konditionsbloggsbekantingar som Jonatan Gustafsson (femma) och Per Sjögren (14:e) fanns med i resultatlistan.
På damsidan tog Lovisa Persson, Tisaren, andra segern på två starter, men det satt långt inne mot Saga Sander, Milan, som bara var sex sekunder bakom. Tisarens Rebecka Nylin trea, 1.40 efter, och behåller därmed ledningen i sammandraget.
På herrsidan tog Attås över ledningen från Regborn. Nästa deltävling löps i Laxå den 31 januari.

Och så till sist ett tråkigt besked: Det blir, trots is som bär, inget Ice race vintage på lördag. Monstertävlingen – 200 kilometer skridsko på Hjälmarens is – är inställd på grund av det ymniga snöfallet.
Arrangörerna av tävlingen, som varje år avgörs den första lördagen då isen är duglig, skriver själva på facebook: ”Vi är besvikna att vi trots all vår tidigare entusiasm tvingas tillkännage att det inte blir något lopp på lördag den 20 januari. Isen är täckt med 10–15 centimeter snö efter det senaste dygnets kraftiga snöfall. Vi har varit i kontakt med de som skottar isen på Rynningeviken, och de har informerat oss om att isen under snön är för tunn för att de ska kunna ge sig ut. Vi hoppas att det håller sig kallt och klart så att vi får möjlighet att köra tävlingen väldigt snart.”

van Sitteren kämpar på för långloppscuptiteln – och förtydligande om Tisarens 25-mannainsats

Liduina van Sitteren gör allt hon kan för att ge alltjämt rehabande Mikaela Kemppi en match om titeln i långloppscupen i år. På lördagen sprang Örebro AIK-löparen hem tredje raka segern i cupen: Efter Tarstaborgsrundan och Annaloppet nu också Hostruset. Det gör att hon nu är tvåa i cupen på 62 poäng, lika många som Kemppi men med färre segrar. Problemet för van Sitterens del är dock att hon nått maxantalet tävlingar att räkna med sex-poängare, vilket är vad man får för seger i vanliga tävlingar. Hennes enda möjlighet att ta sig om Kemppi är därför en första- eller andraplats i långa terräng-DM i om två veckor (eller, om hon misslyckas med det, vinner både Åstadsloppet, Kilsbergsleden och Lucialoppet – de tre i övrigt kvarvarande tävlingarna – och då kommer upp på 9–9 i antalet segrar med Kemppi och vinner på fler andraplatser, 5–0). Men även om van Sitteren vinner DM och går upp på 64 poäng (hennes maximala poängtal i år), så räcker det med att Kemppi blir trea i någon tävling (eller femma i DM, där alltså fler poäng delas ut) för att nå ointagliga 65.
I Hostruset vann van Sitteren enkelt på 18.11, nästan två minuter före Ö till ö-åttan Marie Dasler på 20.08 och frenetiskt tävlande Maria Eriksson på 20.18. På herrsidan blev Per Sjögren sjuk och tvingades ställa in sin start, men maratonsatsande fransmannen Thomas Chaillou, som jobbar på Örebro universitet och tävlar på KFUM Örebro, fick ändå fint motstånd av fyra betydligt yngre klubbkpmpisar i KFUM Örebro. Chaillou gick i mål på 15.49, följd av William Wickholm, 19 år (16.01), Jack Karlsson, 18 år (16.39), Alexander Larsson, 17 år (16.45) och Abdigani Khadar, 20 år (16.52). Även Thorens Wilhelm Bergentz, 15 år, förtjänar förstås ett omnämnande för perset 16.54.
Sjögren behåller, trots att han inte startade, ett starkt grepp om långloppscupen, som han leder tolv poäng före Heshlu Andemariam och Per Arvidsson. Erik Anfält på fjärdeplatsen har nu inte längre någon chans på totalsegern eftersom bara 26 poäng återstår att springa om.

Har förresten fått inte mindre än tre mail/meddelanden efter mitt inlägg om Tisaren i 25-manna. Klart är att Göran Attås, Daniels pappa, missade en kontroll och att det var orsaken till att laget diskades. Reglerna säger att lag som diskas inte får gå ut på nästa sträcka (eller näst-nästa, som det blir, eftersom det måste hinna upptäckas att det stämplats fel) förrän en halvtimme efter att ledarlaget passerat ut på sträckan. Därför fick 11.58.23 fick Andrea Svensson stå och vänta i 23 minuter, Lovisa Persson i 23 minuter, Ellinor Tjernlund i 22 och Ellinor Eriksson i 19 minuter från det att föregående löpare kom in tills de kunde ge sig ut, vilket förklarar deras märkliga sträcktider. Drar man av de där 19 minuterna på Tisarens sluttid hade laget varit sexa. Eller ännu bättre.
Daniel Attås, som sprang näst sista sträckan för Tisaren, berättar också att han tog lite speciella hänsyn eftersom han sprang utom tävlan: ”Jag sprang till exempel i en klunga med Hagaby, men valde att vara väldigt passiv i den för att inte påverka tävlingen.”
Apropå Simone Nigglis kanonlöpning ska också tilläggas att den sträckan var enbart för veteraner. Men nog var det ändå imponerande att hon blev tvåa av 364 på sträckan (näst bästa dam var på 27:e plats). Tack till alla som mailat!

I dag följdes ju 25-manna av den individuella tävlingen 25-mannamedeln, Lovisa Persson tog bästa placeringen av länslöparna med en sjundeplats (Simone Niggli blev bara 17:e efter en minutstor bom redan till första kontrollen och en tabbe till den sjunde som kostade över 3,5 minuter), 2,5 minuter bakom segrande Moa Leijon Lind, Södertälje. Minicomebackande Filip Dahlgren blev elva i herrklassen, knappt sju minuter bakom Gustav Bergman. FIlip Jacobsson var sjua av herrjuniorerna.

Jacobsson hängde (nästan) på Regborn och Niggli spöade männen (om jag tolkat resultatlistan rätt)

Sitter och försöker tyda resultaten från 25-manna, men eftersom jag inte är någon expert på att tolka stafettresultat (det har jag noga fått påpekat när jag vid ett flertal tillfällen läst fel vad gäller sträck- och totaltider och -placeringar), så vågar jag inte dra några exakta slutsatser om vad som egentligen hände Tisarens topptippade förstalag. Jag är relativt säker på att det var en felstämpling av Göran Attås på en av ”spåren” på fjärdesträckan som gjorde att laget blev diskat. Diskade är de i varje fall, och det är trist att vi inte fick se vad superlaget räckte till, de allra flesta av de tunga namnen kom ju mycket senare i laguppställningen. Laget sprang ändå klart, men jag vet inte hur mycket sluttiden 6.44.28 (som hade gett en 21:a plats) egentligen säger. Det verkar nämligen mycket märkligt att alla landslagslöpare på sjättesträckan ska ha tappat så mycket som det står att de gjort mot täten (och alla har fått kilometertider mellan elva och 12,5 minuter, helt orimligt), så vi får väl se hur det ser ut när allt sorteras ut. Därför vågar jag heller inte dra alltför stora växlar av att Simone Niggli verkar ha vunnit (eller i varje fall slagit alla topplagens löpare, jag har inte orkat gå igenom alla lag) den korta 23:e sträckan, trots att hon mötte idel herrlöpare i de andra topplagen.
Bästa länslag blev hur som helst Hagaby, där Martin Regborn var med i tätklungan (på femte plats, nio sekunder från ledning) på förstasträckan (där även Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson var med bara lite längre bak, 24 sekunder från ledning, på elfte plats), och Filip Dahlgren sprang ett av spåren på sjundesträcken på ett föredömligt sätt (gick ut sist och kom in som tvåa av de löparna på sträckan).
Resultatet blev en 31:a-plats, 43.32 bakom segrande Tampereen Pyrintö. Exilörebroaren Maria Magnusson gjorde comeback för sitt Sävedalen och sprang andrasträckan när Göteborgslaget blev 13:e.
KFUM Örebro slutade på 72:a plats, inga andra länslag tog sig in på topp 100.

Hostruset har inte presterat några resultat än, och att det var Run of hope i dag hade ingen ens bemödat höra av sig om i förväg, annars hade de naturligtvis fått publicitet här på bloggen (och några resultat tror jag inte de publicerar). Trots de båda arrangemangen sprang ändå hela 80 löpare Örebro parkrun i dag. Skridskoåkaren Bella Lagrange och maratonlubbaren Anders Larsson var snabbast av alla med tiderna 21.11 respektive 18.48. Värt också att ntoera att Fredrik Sandberg gjorde sin 23:e start på 26 upplagor av tävlingen.

Regborn borde köpa sig en tyrolerhatt – följde upp VM med två raka segrar i Österrike

Jag tyckte ju att det verkade jobbigt att springa både VM och world games samma månad, och frågade Örebroorienterare Martin Regborn en del om det när det stod klart att han skulle få representera Sverige på två världsomspännande orienteringsmästerskap under juli månad. Men Regborn svarade oförstående att det var några veckor emellan, och nu visar det sig att han inte ens använder dem för rekreation – utan att han istället åkt till Österrike för att springa en femdagarsorientering (kanske som kompensation för att han missar O-ringen på grund av world games) med det fyndiga namnet 5days TyrOL. Och snacka om att han har formen med sig från VM-starterna – på de två första etapperna i Alperna söder om Innsbruck har Regborn stämplat in två segrar, först elva sekunder före nyblivne VM-bronsmedaljören William Lind i måndagens sprint och sedan 19 sekunder före norske Eirik Kamstrup Hovind (och 1.45 före alla andra) i dagens medeldistans 1 500 meter över havet som också gav världsrankningspoäng (det var den enda av de fem etapperna som gör det). Tisaren har också ett gäng löpare på plats, och bland annat har Oskar Andrén tagit en elfte- och en 23:e-plats i herrklassen. Femdagarsorientering i Tyrolen avslutas med etapper onsdag, fredag och lördag.

På Gotland har Tisarens ex-megastjärna Simone Niggli smugit igång inför O-ringen med en jätteseger i den inledande etappen av Gotlands 3-dagars, en medeldistans som hon vann med över fyra minuters marginal till Järlas Elsa Jansson på andraplatsen. En viss Håkan Carlsson (förbundskaptenen bakom Sveriges bästa VM någonsin) slutade på 20:e plats i herrelitklassen i KFUM Örebros tröja, drygt elva minuter bakom segrande Gustav Bergman.

Och hemma i skogarna strax söder om Nora sprang Daniel Attås hem sin första seger för året i Milans poängtävling, 1.23 före förre VM-orienteraren Filip Dahlgren. Anna Hallmén var bästa dam knappa minuten före Frida Johansson. Men Simon Hedlund och Elin Vinblad (den förstnämnde kom inte till start i dag, den sistnämnde gjorde säsongens sämsta resultat och får räkna bort det i sammandraget) leder totalen när nu bara tre tävlingar (1, 8 och 15 augusti) återstår. Regborn behöver delta i en tävling till för att ta hem totalsegern, han ligger just nu femma eftersom han inte nått upp till maxantalet tävlingar som får räknas.

Regborns VM-guld kommer – men det dröjer lite till …

Det skulle ju ha passat Martin Regborn som hand i handsken, det gröna helvetet under orienterings-VM:s långdistans i de ogästvänliga, sydestniska skogarna. Och visst, en topp tio-placering i en VM-debut i långdistans är ett prima toppresultat (av löparna på topp tolv var Regborn en av endast två ”nykomlingar”, övriga hade rutin från just långdistansen på tidigare VM [och alla andra på topp tolv hade tidigare sprungit skogsdistans på VM]), men när jag pratade med honom mindre än en timme efter målgång kunde jag inte undgå att höra ett stänk av besvikelse i rösten. Den här vårformen har ju lovat ännu mer. Segrarna i långdistans-VM-testet i Huskvarna, i medeldistans-VM-testet i Estland, på Tiomilas förstasträcka och framför allt den medeldistansen i världscuppremiären i Finland har, tillsammans med övriga toppresultat som tagit honom till ledning i sammanlagda världscupen, gjort att åtminstone min känsla varit att Regborn skulle kunna drämma till med en medalj i sin skogsdebut på VM. Nu blev han i stället tredje svensk, och förlorade till på köpet kanske också sin plats i svenska stafettlaget på lördag.
Som tur är för orienterarna går det inte, som i många OS-grenar, fyra år mellan urladdningarna: Även om Regborn inte får springa mer i VM så väntar world games i Polen redan om ett par veckor, och nästa år är det både VM och EM … Och Regborn är alltjämt bara 25 år gammal: Vill och orkar han har han minst tio år kvar på toppen. Som jag skrev redan efter sjundeplatsen på VM i Strömstad i fjol: En dag kommer Regborn ta VM-guld.
Om dagens lopp kan ni läsa en torr, öppen text här – och en pluslåst intervju här.

Hemma i Oskarsvik, mellan Nora och Lindesberg, gjorde Hagabys andre orienterare med långdistans-VM-meriter (tia 2014) säsongens första start i Milans poängtävling. Dahlgren vann 1.39 före Tisarens Erik Lindgren och 3.20 före klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan totalledaren Simon Hedlund fick nöja sig med en femteplats, över sju minuter bakom Dahlgren. Tisarens Ellinor Eriksson var bästa dam på 13:e plats, men Hagabys Elin Winblad (knappt tre minuter bakom) är alltjämt klart bästa dam i sammandraget med en fjärdeplats.

För övrigt får jag erkänna att det var en stor skandal att jag helt missade att Silverleden på en dag arrangerades i lördags, denna fina, 64 kilometer långa trailtävling som jag tyvärr aldrig haft chansen att springa. 47-åriga Karlstadslöparen Mia Gyllenberg tog fjärde segern på fem försök (i fjol var hon tvåa bakom Patrizia Strandman) efter att ha gått ifrån med 7,5 minuter redan till Käxtjärnen efter sju kilometer och halvvägs, i Silvergruvan, haft ledningen med över 28 minuters marginal. I mål hade marginalen dock krympt till 15.25 före Karlstadslöparen Linda Bengtsson. Bästa länslöparna delade 13:e-platsen, Anna Karin Frih och Linda Harradine 2,5 timmar bakom Gyllenberg (som tog mållinjen på 7.20.09 och bara hade tre av 130 startande herrar före sig).
I herrklassen öppnade Johan Röjler konservativt och var 31:a efter sju kilometer och 23:a efter 13,5, men klättrade successivt och var sjua halvvägs, femma efter 57 kilometer och i mål till slut hela vägen uppe på pallen, som trea (Röjler var vid ett läge 32 minuter bakom Erik Högkvist, men i mål bara 6,5 minuter efter Örebro AIK-klubbkompisen på andraplatsen). Åt segrande göteborgaren Patrik Lindegårdh fanns dock inget att göra. Han korsade mållinjen 55 minuter före Högkvist, på 6.15.48 (vilket ändå var över timmen från André Rangelinds galna banrekord på 5.13.09 från 2015).

Mer överblivet från helgen:
** I 80 kilometer långa norska rullskidsloppet Olaf Skoglunds minnelöp Karlslunds Maria Gräfnings på tredje plats, bara minuten bakom en viss Justyna Kowalczyk efter nästan fyra timmars stakande, och i herrklassen blev Kopparbergsbördige Bob Impola 26:a, drygt 40 minuter bakom segrande Morten Eide Pedersen (sex minuter bakom Gräfnings).
** I Inge Bråten memorial, rullskidssprinttävlingen i Sunne som lockar stora delar av (framför allt den svenska och norska delen av) världseliten, tog sig Vedevågs Filip Danielsson, som precis som Bob Impola numera representerar Torsbyklubben SK Bore, till kvartsfinal.

Och på tal om rullskidor: När första distansen avgjordes på SM-veckan idag slutade Danielsson på 19:e plats, 1,5 minuter bakom segrande Karl-Johan Westberg och bäst av de som inte orkade gå med i 15-mannaklungan som gjorde upp om fjärdeplatsen över 20 kilometer i fristil.

Regborn (och Forsgren!) i VM-truppen – och Dahlgrens smygcomeback

Martin Regborn såg ut att stå lite i bakgrunden på dagens presskonferens där den svenska VM-truppen i orientering presenterades (se bilden här), men med EM-bronset förra året och som världscupledare borde örebroaren vara ett householdname (hur säger man det på svenska; ”köksbordsnamn”?) i varenda idrottsintresserad familj vid det här laget. Hur som helst fick han som han vill: Regborn får springa långdistansen vid orienterings-VM i Estland om en knapp månad. Efter tre år och tre världsmästerskap där han ”bara” tävlat i individuell sprint är Hagabylöparen nu klar både för sprint och långdistans – och inte bara det. Med tanke på resultaten den här våren är han därtill en av de absoluta guldfavoriterna.
Målet för svenska truppen är sex medaljer varav tre guld i de nio grenar (fyra på damsidan, fyra på herrsidan, en mixed) som avgörs i VM.
– Många löpare har höjt sig ett snäpp och därmed kan vi också sikta ännu lite högre. För oss ligger allt fokus på prestation, men om allt går som vi hoppas kan vi nå medaljmålet. Just nu ser det väldigt bra ut, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Stafett- och mixedsprintstafettlagen är ännu inte uttagna (förutom att Gustav Bergman är förhandsuttagen till stafetten och Helena Jansson till mixedsprintstafetten), så det kan bli fler distanser för Regborn på VM. Där ligger stafetten närmast till hands; dels prioriterade Regborn bort sprintstafetten vid världscuppremiären och dels ligger den fel i programmet för hans del mitt emellan lördagens sprint och tisdagens långdistans. Stafetten avgörs dock inte förrän fredagen efter långdistansen, och dit lär Regborn vara högaktuell.
En liten skräll i truppen var att Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren, mot sin egen tro på att det var kört, blivit uttagen i VM-truppen om än som reserv. Om någon av Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson eller Lina Strand inte kan springa sprintkvalet den 30 juni så är Forsgren förstereserv (på samma sätt är Regborn förstereserv för Bergman, Albin Ridefelt och Johan Runesson på medeldistansen) och får kliva in. Forsgren är välbekant med uppgiften, redan vid VM i Schweiz 2012 var hon reserv i den svenska truppen (utan att få springa) och i Skottland för två år sedan var hon uttagen som mixedsprintstafettlöpare men reserv på övriga distanser, och då fick hon hoppa in på medeldistansen där hon sprang in på 22:a plats.

En annan tidigare VM-löpare från länet, den till Hagaby numera återbördade men svårt skadeförföljde Filip Dahlgren, smög under långhelgen igång säsongen uppe i Hälsingland. Efter att som lagledare, på grund av sjukdom i truppen, fått hoppa in och täckt upp på en sträcka under Tiomila i våras var det nu ”riktig” tävlingsdebut för året i de tre sista etapperna av fyradagarstävlingen Ösaträffen, och Dahlgren verkar ha dragit på rätt ordentligt. I söndagens medeldistans, med 69 startande, var han enbart slagen av VM-uttagne Ridefeldt, i måndagens medeldistans var han trea och i tisdagens medeldistans fyra. Av Dahlgrens instagram att döma verkar formbeskedet duga för start i Jukolakavlen, världens största orienteringsstafett, nästa helg:

I kväll var det också säsongens andra deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour, och liksom i den första och i de flesta av förra årets tävlingar hette segrarna Olivia Hansson och Robert Brundin. Brundin vann den här gången med exakt en minuts marginal till tvåan Daniel Olsson, Hansson var återigen ensam dam till start men slog 13 av 19 herrar.

I morgon kväll är tanken att jag, och förhoppningsvis många med mig, ska springa Gallaberget trailrun utanför Laxå.

Bommade veteran-VM-medalj – med en placering (och här gjorde Filip Dahlgren smygcomeback)

93 löpare kom till start i D45-klassen i långdistans i veteran-VM i orientering på Nya Zeeland i helgen. Då var Karlskogalöparen (och min klubbkompis, ska jag skriva för transparensens skull) Charlotte Flansbjer bara en enda placering från att knipa en medalj. Hon hade 89 löpare bakom sig – det hade krävts 90 för att få ett brons runt halsen, och upp till tredjeplatsen skiljde bara en minut och 22 sekunder (och då ska man veta att Flansbjer tappade över två minuter på en tidig bom). I sprinten tidigare i veckan blev Flansbjer åtta, 1.24 från bronset, och hennes klubbkompis (i OK Djerf) Åsa Zetterberg-Eriksson (som är mer känd som EM-medaljör i skidorientering) blev sexa i långdistansen och åtta i sprinten i D40-klassen.

Men Tiomila var förstås söndagens stora orienteringsbegivenhet, och Martin Regborn visade återigen att han är grymt stark även utan formtoppning (i år måste han ju bara få springa långdistansen på VM!) när han kutade ifrån övriga lag på förstasträckan med över fyra minuter. Jag pratade både Tiomila och VM och Filip Dahlgrens smygcomeback med Regborn i den här pluslåsta artikeln på na.se.

Annars ägnade jag en stor del av arbetsdagen åt Svampenmaran, som ni kan se bildextra från här, segerintervju från här, och highlightsklipp från här (ett tips är att spola till början). André Rangelind och Victoria Borg vann som förväntat (och André gick under både banrekord och tretimmarsgräns), men mest imponerad var jag nog ändå av Hasse Byrén som efter att ha kutat Munkastigen trailruns 44 kilometer under fyra timmar på lördagen följde upp med att göra Svampenmarans 42 på under 3.50. Vilken dubbel!

På tal om Munkastigen trailrun, stigloppet mellan Olshammar och Laxå som ingår i Peppes trailruncup (den svenska cupen för traillopp), så sprangs det alltså i går. Uppsalalöparna Thomas Stevens (åtta sekunder från att gå under tre timmar!) och Johan Arnqvist (drygt tre minuter bakom) blev etta och tvåa med stockholmaren Peter Nilsson distanserad med över 21 minuter på tredjeplatsen. Sarts Per Arvidsson blev bäste länslöpare på femteplasen på 3.38, hans klubbkompis Johan Ingjald blev tia i ultradebuten på 3.48 och Byrén slutade på 17:e plats på 3.55. På damsidan blev Karlskogalöparen Jennie Grahn bästa länslöpare på femte plats, före Starts Maria Engström, på 5.04 respektive 5.11, långt över timmen bakom segrande Sofie Strömberg, från Norrköping, som vann över en timmes marginal till tvåan Katarina Hildingsdotter, Stockholm.

Från lördagen har jag nu också lyckats få tag i resultatlistorna från Klippingracet, premiären i Sverigecupen i mountainbike, där Matthias Wengelin alltså blev trea men också Fredrik Berg slutade på 13:e plats. Och Linda Meijer ställde upp (och vann förstås!) i D30.

Till sist ett litet instagramsvep från Kumla stadslopp i går:

Inte alls i fas eller form men upplevde ändå genuin löpglädje idag! 🙏🙌 För att bli snabb måste man träna en hel del kvalitet men min kropp svarar inte alls som den brukar utan jag blir istället upprepat sjuk eller sänkt på ett sätt som jag inte är van vid. Jag har fått lyssna på signalerna, backa och "skynda långsamt". Försöker intala mig att det är långt till juni och Stockholm marathon. Det är då jag ska vara i form! 👊💥Men det är tufft att motivera sig när det är motigt. Värdesätter att träffa alla härliga löpare och blir inspirerad och peppad av det. Även av att delta i ett fint arrangerat lopp med bra publik peppar, tack Kumla Stadslopp! Även tack till IF Start för härlig bild!

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Världsmästare klar för Nora marathon

Inomhussäsongen avslutas inte förrän nästa helg (med Marsspelen i Tybblelundshallen där bland andra Mikaela Kemppi ska springa 3 000 meter och Maria Eriksson både 800 och 3 000) – men redan på lördag drar utomhussäsongen igång inom länslöpningen: Med Nora marathon som hade ”riktig” premiär i fjol efter teståret 2015 och nu väl får ses som en tradition.
Många riktiga maratonrävar finns i startlistan, bland annat Sveriges meste maratonlöpare Lennart Skoog, 70, från Stenungssund som gör sitt 883:e maratonlopp i karriären om han tar sig runt i Nora (det blir i sådana fall hans tredje i år; det 880:e kom i Decembermarathon i Tybblelundshallen i vintras).
Men den mest meriterade deltagaren på startlinje är en hemmalöpare: Bibben Nordblom. 25-åringen som numera bor i Gyttorp, strax utanför Nora, är trefaldig världsmästare och femfaldig VM-medaljör i swimrun, och har tävlat i triathlon-VM över ironmandistans på Hawaii och därmed gjort ett antal maratonlopp med 3,8 kilometer simning och 180 kilometer cykling i benen (minst sju stycken varav två under fyra timmar), men jag hittar ingen notering om att hon tidigare sprungit ett ”vanligt” maratonlopp. Det kommer givetvis bli högintressant att se vad hon går för här, även om man får ha klart för sig att hon förmodligen är mitt i grundträningen.
Som främsta motståndare, av de föranmälda, lär Bibben ha Gunilla Axelsson, Borlänge, som vann Karlstad 6-timmars med 66 096 meter i fjol och var 20:a på Ultravasan på 9.12. Däremot springer Bibbens mamma Lotta Nilsson, som var tvåa i Nora marathon i fjol, i år istället halvmaran (och inte heller fjolårssegraren Åsa Bergman, Västerås, verkar komma till start). Det arrangeras också kvartsmara, allt på en 10 549 meter lång varvbana runt Åsbosjön.
Fransmannen Thomas Chaillou, som i fjol sprang för Stockholmsklubben Fredrikshof men som flyttat till Örebro och i år representerar KFUM Örebro, vann herrklassen i fjol på banrekordet 2.33.51, men är inte heller anmäld. Och ärligt talat ser det rätt tunt ut med snabba löpare i år, men jag får erkänna att jag inte har stenkoll på alla namn.

Dagens stora nyhet var ju annars att Filip Dahlgren nu vänder hem även som orienterare (jag rapporterade ju i höstas om att han gick till KFUM Örebro som friidrottare), och jag tog ett längre snack med den skadedrabbade VM-orienterare i eftermiddags, vilket utmynnade i en längre pluslåst artikel som hittas här.

Jag jobbar för övrigt på reportage om Matthias Wengelin inför Cape-Epic som drar igång på söndag, men redan i morgon kommer örebroaren att köra inbjudningstävlingen MTO Champions’ Race på plats i Stellenbosch, Sydafrika, med massor av OS- och VM-medaljörer på startlinjen.

Made it to South Africa 🇿🇦 Looking forward to be in the @songoinfo champions race tomorrow! 📸: @calle_freemountain

A post shared by Matthias Wengelin (@m.wengelin) on

Bloggen avslöjar: Därför byter VM-orienteraren klubb (”förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bli riktigt bra igen”) – och här är hela listan på löpare som går till Thoren

I dag släppte Svenska friidrottsförbundet listan på alla (alla betyder alla som är födda 2002 eller tidigare och tävlat under 2016, för övriga krävs inte anmäla föreningsbyte på samma sätt) som byter klubb inför den nya friidrottssäsongen (som startar tisdag den 15 november, friidrottarnas säsong löper alltid 15 november första kalenderåret–14 november andra kalenderåret). Mest spännande var på förhand att se hur många, och vilka, friidrottare i Örebro som nu tar klivet över till nya Thoren track and field (tio tog ju klivet redan i somras och Erika Bergentz blev i helgen klubbens första svenska mästare). Men ur länsperspektiv överskuggades det där (som jag istället återkommer till neda) av en större nyhet: Filip Dahlgren, VM-orienteraren från Garphyttan, byter nämligen friidrottsklubb – från IFK Lidingö till KFUM Örebro.
Den stora frågan var därmed om det här betyder att Filip, som bor i Örebro men som tävlat för Lidingö i både orientering och friidrott de senaste åren, kommer vända hem klubbmässigt även i sin huvudsport. Men det dementerade han via sms till Konditionsbloggen på torsdagskvällen.
”Klubbytet är bara för friidrott och för att jag ska kunna träna med klubben. Så ingen förändring vad gäller orienteringen”, skriver Dahlgren.
Och själva poängen med att 28-åringen vill träna med KFUM är de väldiga skadebekymmer han dragits med senaste åren, och som bland annat förstört hans chanser att springa VM både i Skottland 2015 och på hemmaplan 2016 (i sitt hittills enda VM, 2014 blev han tia i långdistansen, som näst bäste svensk, vilket säger en hel del om den väldiga potentialen). Jag har skrivit en mängd inlägg om Dahlgren och hans problematik senaste åren, bland annat när han förra sommaren jagade en VM-plats och senaste nu i våras, när han verkade vara på gång och presterade bra i ett EM-test.
I år har Dahlgren knappt kunnat tävla alls (största avtrycket var, förutom sjätteplatsen i det där EM-testet som gav en världscupplats han tvingades tacka nej till, när han spelade en viktig roll i IFK Lidingös lag som blev tvåa i Jukola, världens största stafett). Och nu försöker han alltså komma tillrätta med bekymren genom att ta hjälp av KFUM Örebro-tränaren Mikael Kroon, som är en av pusselbitarna bakom Martin Regborns explosionsartade utveckling, och som också har löpare som Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per SJögren, Thomas Chaillou och juniorer som Jack Karlsson, Jonatan Gustafsson, William Wickholm, William Fransson och Alexander Larsson i sin träningsgrupp.
”Det har gått segt med kroppen och det är fortfarande inte helt bra. Valde därför att testa nåt nytt och börja träna med Kroons träningsgrupp. Förhoppningsvis kan det hjälpa mig att bli hel och bli riktigt bra igen på lång sikt”, skriver Dahlgren i sms:et.

Så var det det här med de som byter KFUM mot Thoren, då. Där snackar vi totalt 28 idrottare (men då är förstås långtifrån alla löpare, bland dem finns till exempel OS-spjutkastaren Jiannis Smalios, dövvärldsmästaren i spjut Theodor Thor och juniorlandslagssprintern Fanny Runheim), där den mest välbekanta löparnamnen är Lisa Brorson (som tog ett mycket överraskande senior-SM-brons som 15-åring i fjol).
Hela listan finns här (inklusive ett antal andra övergångar; noteras bör att Thoren också får en sprinter från Hakarpspojkarna, att KFUM får en tidigare svensk mästare i spjut, att Finnkampsmeriterade häcklöparen Malin Eriksson byter KFUM mot IFK Lidingö, och att lovande långdistanslöparen Melker Forsberg går från Glanshammar till KFUM och lär väl också sorteras in i Kroons gäng).