Ingberg sprang på 2.48 i Valencia – Anfält bröt halvvägs: ”Besviken? Nej faktiskt inte”

Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.

Trots linnex och kompressionsbrallor ville låret inte riktigt springa en hel mara idag. Besviken? Nej, faktiskt inte. Hade redan innan start bestämt mig för att INTE göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en mega flopp. Uppvärmningen kändes "ok". Planen när starten gick var att springa och njuta av den fantastiska atmosfären runt detta lopp samt att jag skulle bryta om låret signalerar att det inte vill springa mer. Det kändes överaskande bra i låret första 20 kilometrarna. Så pass att jag nästan börjar tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. MEN så börjar låret dra ihop sig och krampa. Skit också. För att göra den "riktiga" brytningen lite lättare för mig själv stannar jag först till och gör 1:an vid en ganska torr palm 😃. Efter det ser jag ryggen på @freddaeriksson. Jobbar ifatt honom och den klungan han låg i men egentligen mest för att verkligen peppa Freddan som såg riktigt stark och fin ut. Sen klev jag av på riktigt vid ca 25 km. Väldigt nöjd med det beslutet. Hade varit väldigt besviken på mig själv om jag hade fortsatt trots att låret bad om att få stanna. Efter den definitiva brytningen stannar jag till ett tag för att heja på @ludvigborjesson, @mikaelasaga, @runningfrippe @ludvigborjesson som jag visste var bakom mig. De ser riktigt starka ut allihop 💪. Sen går jag någon kilometer genom en park bort mot mål för att kunna se målgången. Stort grattis till kanonlopp av @freddaeriksson, @mikaelasaga och @martingberg!! @ludvigborjesson och @runningfrippe krigar också på bra hela vägen in i mål. Och jag själv är långt ifrån ett bittert vrak. Låret fick bestämma, det kommer nya lopp och Valencia i goda vänners lag är inga fel 😎

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Vi hade i alla fall tur med vädret. Helt enligt gameplan till 30k, vettiga ben och bra flyt. Första krampen vid 32k, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan. Grym publik, fick höra mycket "Vamos Frippe". Kan verkligen rekommendera detta arrangemang! Och tack @julis76 för att du står ut med att jag leker löpare. Och tack @c.christian.mundt för ett riktigt bra träningsupplägg, har varit bra och kul! Nu blir det öl och snus, och glöm inte, maran är alltid maran. #löpning #jagspringer #running #laufen #juoksu #corrida #garmin #newbalance #ullmax #enervit #valenciamarathon #örebroaik #gubbarsomlubbar #race #kramp

A post shared by Fredrik Johnsson (@runningfrippe) on

I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.

I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.

Fahlin 2,5 minuter från ”lanterne rouge” och en del annat smått och gott …

Faktum är att det blev en rätt lugn lördag i konditionsidrottslänet, ändå.
** Emilia Fahlin klarade sig igenom ännu en etapp i Women’s tour utan några superben, och är nu med in till den pannkaksplatta och knixiga varvloppsavslutningen i London i morgon, och dit kommer hennes Wiggle-High5 förvisso utan den önskade etappsegern men i varje fall med en säkrad bergspriströja för Audrey Cordon. Fahlin är för örvigt bara 2,5 minuter från att vara ”lanterne rouge” i touren, 49.36 bakom totalledaren Katarzyna Niewiadoma.
** Maria Eriksson och Michael Welday tog hem 3 000-metersloppen i Närkespelen på 11.49,60 (nästan två minuter före 15-åriga Emelie Lindgren, som för övrigt vann Glanshammars terrängserie, som jag glömt rapportera om, i F15-klassen i år, där Eriksson var tvåa bakom Siri Englund i damklassen) respektive 9.24,30 (34 hundradelar före Per Arvidsson). Klara Frih (2.17,93) och Wilhelm Bergentz (2.12,10) vann 15-åringarnas lopp över 800 meter.
** Elin Ekerheim, mest känd för att springa och cykla för välgörenhet, vann lördagens upplaga av Örebro parkrun på 23.34, åtta sekunder före Annica Sjölund som ju tagit hem sex av de åtta tidigare upplagorna (Mikaela Kemppi tog de två andra). På herrsidan fick det veckovis återkommande loppet sin åttonde segrare på nio upplagor genom Pär Ehrling, som avverkade de fem kilometerna på 18.31. Maratonlöparen, orienteraren och konditionsbloggsbekantingen Fredrik Johnsson blev trea i debuten, på 19.15.
** Erica Olsson slutade på femte plats i sprinten i Årsunda som utgjorde femte deltävlingen svenska mountainbikeorienteringscupen. Karlskogingen blev därmed av med totalledningen i cupen till Fredrikshofs Nadia Larsson, men behåller andraplatsen. I morgon väntar en långdistans med masstart.
** Däremot lämnade samtliga långdistanslöpare från Örebro återbud till SAYO i Sollentuna.

Stockholm marathon – ur instagramflödets synvinkel: ”Maran är så brutalt ärlig”

Hur det gick i Stockholm marathon har ni säkert stenkoll på. Erik Anfält följde upp fjolårets fjärdeplats i SM med att, efter ett år där flera månader gick åt till skadebekymmer och ett halvår till rejäl rehab, med att bli femma i år – best of the rest bakom fyra tätlöpare inom 1.37 (Martin Öhman vann på 2.24.11, Anfält var femma på 2.29.24; Anfälts sjunde mara under 2.30 i karriären och den första sedan Rotterdam förra våren) och med en VM-guldmedaljör som Jonas Buud bakom sig. Och Mikaela Kemppi fick det precis så tufft som hon fruktat efter den tunga våren och fick nöja sig med en tiondeplats i SM-klassen på 2.57.37. Och de där båda topplöparna från Örebro AIK, med liknande karriärer och landslagsmeriter, fanns förstås med i mitt Instagramflöde under dagen. Men där fanns också en hel del annat – framgångar och besvikelser – från de 42 195 meterna runt Stockholms innerstad. Så, jag tänkte ta med er på en liten insta-odyssé.

Vi börjar med Anfält, som delade rum med en urstark finländare inför loppet, var mycket nöjd med resultat och bjöd på en highfive:

Kemppi skrev en mycket ärlig racerapport (där kontentan var ”Maran–Mikaela Kemppi 1–0”), men för att inte avskräcka sina följare att satsa på långlopp kasta hon sedan in ett riktigt positivt inlägg strax efteråt:

Lätt i knoppen, svårt i kroppen! Maran är så brutalt ärlig. Finns liksom inga genvägar. Är man inte genomtränad för den utgångsfart man startar i så straffar det sig efter 32k. Så är det bara. I mitt fall med grymma vadkramper. Jag har aldrig blivit stående eller gående på en mara förr för att det inte går att lyfta benet. Nu har jag testat det och det ska inte upprepas😂… Varför jag satte mig i denna situation? Jo jag trodde såklart att jag skulle kunna balansera upplägget. Men icke… Maran-Mikaela Kemppi 1-0. Finns inga ursäkter. Fördelen är att jag nu får se till att komma igång med träningen på allvar samt få utfall på den. Ta kommandot och sätta en plan. För revanschen ska levereras. Detta blev bara mer tändvätska på brasan! Jag bryter ihop och kommer igen… 😂😅🔥💥🙌 Stort grattis till alla fina kämparinsatser idag! Och ni som disponerade loppet bra är värda en extra eloge! Det och alla fina samtal idag om löpning inspirerar! #kämpakroppen #hatkärlektillmaran

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Fredrik Johnsson hade några riktigt tuffa avslutande kilometer (men gick ändå under 2.56!):

VM-triathleten Morgan Pätsi har blivit en riktig maratonräv på slutet, och slog till med en ny, fin tid i Stockholm:

Martin Ingberg höll också ihop det fint och gick med god marginal under tre timmar:

Peter Welander gick för tre timmar, men märkte halvvägs att han inte hade benen för dagen och fick backa av och nöja sig med 3.16:

Och avslutnings sammanfattade Mikael Edberger en känsla han nog var långt ifrån ensam om i en enda instagrambild:

Erik Bergentz, som tvingades avstå tävlingen på grund av sjukdom, har tyvärr låst instagramprofil, men för oss som följer henne bjussar hon på en bild på sonen Wilhelm, som kom trea i juniormaran. Men mer om det, och allt annat som swischat förbi under lördagen, kommer i morgondagens blogginlägg!

Svart på vitt: Tjernlund och Forsgren sprang till sig världscupplatserna

(UPPDATERAT 15 MAJ 10.30) Roade mig med att summera helgens elitseriefinal i Bollnäs med lite räknande. Fem svenska damer är ju redan uttagna till världscuppremiären, minitouren i Finland om knappt två veckor, men fyra platser återstår att fördelas. Och det ska de göras till stor del med utgångspunkt i helgens tre tävlingar. Så, vilka ska ha platserna? Jo, rent statistiskt faktiskt två Tisarenlöpare: Josefin Tjernlund (EM-debutant i fjol) och Lilian Forsgren (som tagit EM-silver, vunnit i världscupen och sprungit VM), plus Sara Hagström och ytterligare en löpare (Kristin Löfgren? Alva Olsson?). För kolla tabellen nedan, där helgens tre resultat är inskrivna (de kursiverade löparna är redan förhandsuttagna, de fetad placeringarna är respektive löpares bästa i helgen vilket tabellen i första hand är sorterad efter, resultatet på jaktstarten är sorterad på löptid, inte på slutplacering): Utöver världsstjärnorna Tove Alexandersson och Helena Jansson var det bara Tjernlund och Forsgren som lyckades ta topp tio-placeringar i alla tre loppen i helgen:

Tove Alexandersson: 11-2
Helena Jansson: 3-2-1

Karolin Ohlsson: 2-33-3
Emma Johansson: Ej start-3-ej start
Josefin Tjernlund: 7-4-5
Sara Hagström: 8-24-4
Kristin Löfgren: 17-4-17
Lina Strand: 4-17-ej start
Lilian Forsgren: 5-9-7
Alva Olsson: 6-21-10
Helena Karlsson: 12-23-6
Kajsa Risby: Ej start-6-14
Johanna Öberg: 15-7-11
Sara Eskilsson: 13-10-8
Anna Bachman: Ej start-8-ej start
Lisa Risby: 28-14-9
Moa Enmark: 9-stämplade fel-ej start
Emma Bjessmo: 10-25-19

Dagens lopp, då? Jo, Josefin Tjernlund startade som sjua i jaktstarten, 6.12 bakom Alexandersson och 4.36 efter tvåan Jansson, och tappade förvisso nästan 2,5 minuter mot världsettan och 4,5 mot segraren, men men hade sjätte bästa löptid av alla och tog sig förbi Forsgren och upp på sjätte plats i mål och därmed också i elitseriens slutställning. Forsgren hade sjunde bästa löptid, 28 sekunder sämre än Tjernlund, och tappade alltså klubbkompisen och blev därmed sjua i mål och i elitserien efter att ha startat jaktstarten som sexa. Ellinor Eriksson blev 13:e i sammandraget, Andrea Svensson 14:e. Daniel Attås sprang upp sig sju placeringar och därmed fick Tisaren en topp tio-placering i elitseriens sammandrag även på herrsidan (slutresultatet i söndagens jaktstart blir årets totalresultat). Filip Jacobssons tappade från fjärde till femte plats i sammandraget i H20-klassen efter att ha haft sjätte bästa tid på söndagen. Det var enda topp tio-placeringen för länet på juniorsidan.

En bild som Oskar Andrén bjusar på från i fredags – fem länslöpare som var topp fem i elitseriesprinten i Bollnäs: Filip Jacobsson (femma H20), Lilian Forsgren (femma), Martin Regborn (tvåa), Jonatan Gustafsson (femma H18, alltså samme Gustafsson som sprungit så bra på medeldistanstävlingarna i Inneserien i vinter). Foto: Oskar Andrén

Redan i går avgjordes ju Kungsholmen runt, en halvmara i Stockholm som alltid lockar stora startfält (och som var SM på distansen för några år sedan, men inte i år), med flera riktigt starka länslöpare på plats. Annemarie Eldholm var överlägset snabbaste 40-plussare och sjua totalt på 1.28.16, Ludvig Börjesson var bara 34 sekunder från personliga rekordet när han löpte in på elfte plats på 1.14.54, Mathias Lidson (numera LK Gränslöst) blev 15:e på 1.15.29 och Fredrik Johnsson persade med halvminuten när han tog 20:e-platsen på 1.16.52. Vilka som vann? Abraham Adhanom på 1.06.10 och Charlotte Karlsson på 1.17.16.

Örebro AIK-trion Fredrik Johnsson, Anders Larsson och Ludvig Börjesson njöt kall men alkoholfri öl efter målgång på Kungsholmen. Foto: Privat

Resultatlistan för Svillingeruset har nu dykt upp (och jag fick därtill ett antal bilder mailade till mig!), och det visar sig att Lisa Bergdahl, den Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade långlöparen som är nyligen junior-EM-kvalad (men ännu ej uttagen) på 10 000 meter var på plats och sprang 15-kilometersloppet på 1.02.31. Seger med över tio minuter i damklassen, en andraplats totalt endast slagen av Niklas Bitén, som jag rapporterade om redan i går vann på 56.57.

Lisa Bergdahl vann Svillingeruset. Foto: Elin Sundlöf
Niklas Bitén vann Svillingeruset. Foto: Elin Sundlöf

Även i dag löptes det i länet, om än inte lika intensivt som i går – den här söndagen handlade det ”bara” om klassiska Spratacusstafetten, som ger klubbpoäng i långloppscupen. Mikaela Kemppi var tillbaka och tog säsongens sjätte seger i cupen (även om hon inte får räkna den här individuellt) i ett Örebro AIK-lag med Erica Lech och Annika Larsson. Lech sprang den inledande sexkilometersslingan på 22.56, Larsson andrasträckans tre på 11.49 och Kemppi avslutade med niokilometerssträckan på 35.26. Laget ledde från start till mål, vann med nästan fem minuters marginal och var mindre än minuten från banrekordet som Kemppi i fjol satte tillsammans med Liduina van Sitteren och Ingrid Ziegler (totalt nu 1.10.11 över de 18 kilometerna, i fjol 1.09.16).  Banrekord blev det däremot både i herrklassen (IF Start på 1.02.00 med Heshlu Andemariam på 20.16, David Berg på 10.10 och Per Arvidsson på 31.34) och i mixedklassen (IF Start på 1.04.21 efter Elias Zikas 21.21, Siri Englunds 12.13 och Cimmi Wignells 30.47).

I orienteringstävlingen Garphytteträffen tog Rebecka Nylin andra segern på lika många dagar efter den i Fellingsbro på lördagen, och visade att hon egentligen borde varit på plats i Bollnäs för elitserien. Marcus Millegård, Sävedalen, vann herrklassen med femman Jakob Wallenhammar, Hagaby, som bästa länslöpare tio minuter efter över tolv kilometer Kilsbergsorientering.

I dag kördes mountainbiketävlingar i Vårgårda med UCI-status (som alltså räknas mot världsrankningen), och som utgjorde såväl nordiskt mästerskap som ingick i Sverigecupen och Västgötacupen (om jag nu förstått saken rätt). Hur som helst kom inte Matthias Wengelin till start efter missräkningen i långloppscupen i går (kroppen svarade tydligen inte alls, se hans instagraminlägg nedan), och i hans frånvaro blev Almbys Axel Lindh bästa (och enda) länscyklist i herrklassen med en 13:e-plats, nio minuter bakom segraren Emil Linde som tillsammans med tvåan Sasu Halme var i särklass. Almbys Linda Meijer veteran-VM-silvermedaljör var tillbaka i gammalt gott slag och tog hem NM-guldet i D30-klassen och Susanne Jarl tog brons i D40.

Och i svenska mountainbikeorienteringscupen medeldistanstävling i Kinna var Karlskoga 16-åriga supertalang Erica Olsson bara minuten från seger i damseniorklassen. Hon slutade tvåa bakom Kajsa Engström, OK Kåre.

Emilia Fahlin har ännu inte hunnit i mål på sista etappen av Tour of California, så det resultatet får jag lov att återkomma till i morgon!

Wengelin 19:e i prologen i monstertävlingen – och nu blir vädret en faktor: ”Verkar bli 36 grader”

Säg ”prolog” i idrottssammanhang, och man tänker på en rätt kort inledningstävling i ett etapplopp. Men Cape Epic är inte som andra tävlingar. Marknadsför man sig som mountainbikevärldens hårdaste och mest prestigefyllda etapplopp hör det väl till att även prologen är något utöver det vanliga: 26 kilometer, 750 höjdmeter och en segertid på över timmen. Hur som helst innebär söndagens prolog att äventyret nu är igång på allvar för Örebrocyklisten Mattias Wengelin och hans parhäst Calle Friberg där nere i Sydafrika.
För deras del slutade prologen med en 19:e-plats av av 290 startande lag i herrklassen, knappt sju minuter bakom täten och två minuter från topp tio. Och det trots att de höll igen på grund av att Friberg varit sjuk senaste dagarna och just nu går på en antibiotikakur. ”Det visade sig att hans kropp tillät honom att ta i en del ibland så det fanns några ställen där vi kunde höja tempot”, berättar Wengelin på Instagram.
Förhandsfavoriterna, regerande OS-segraren Nino Schurter och hans parhäst Matthias Stirnemann, Schweiz, ligger tvåa, drygt 1,5 minuter bakom ledande Manuel Fumic, Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien. Vilket är detsamma som ingenting i en tävling där segertiden i fjol låg på 28 timmar.
I morgon väntar första ordinarie etappen med 2 300 höjdmeter fördelat på dryg tio mils cykling och med en brant och teknisk nedförsbacke som det talas en hel del om. Men också vädret har blivit en snackis: ”På onsdag verkar det bli 36 grader”, skriver Wengelin på Instagram.
Svenska OS-segraren Jenny Rissveds visade för övrigt klass direkt när hon tillsammans med schweizaren Thomas Frichknecht var snabbas av alla på prologen i mixedklassen.

Jag har inte fått tag i Emilia Fahlin efter Trofeo Alfredo Binda (hennes första tävling på världstouren i år), så jag kan bara gissa att hon är halvnöjd med insatsen. Hennes lag Wiggle-High5 lyckades försvara Elisa Longo Borghinis ledartröja totalt i touren, men fick nöja sig med italienskans niondeplats som bästa resultat i tävlingen där Coryn Rivera tog hem klungspurten (och svenska Hanna Nilsson, som fått en strålande start på säsongen, följde upp 14:e-platsen i Strade Bianche med en 13:e-plats i dag). Fahlin själv, som agerade hjälpryttare åt bland andra Longo Borghini och Giorgia Bronzini i tävlingen, rullade i mål knappt tio minuter bakom täten.

Från sista deltävlingen i längdskidåkningens Sverigecup finns inte mycket att skriva hem om. Filip Danielsson stod över söndagens klassiska sprint för att spara kroppen inför SM nästa helg (han klev ju av gårdagens tremil efter två tredjedelar på grund av ömmande rygg och dålig allmänkänsla) och Axel Ekström var sliten efter gårdagens fjärdeplats och blev bara 44:a i prologen, 4,5 sekunder från att ta en topp 30-plats och avancera till kvartsfinalerna. Ekström slutar därmed på nionde plats totalt i Sverigecupen i år.

De flesta svenska löparfantaster hade förstås ögonen riktade mot New York när det gäller halvmaraton på söndagen (Sarah Lahtis mäktiga nya svenska rekord), men ur länsperspektiv var det i Nederländerna det hände. KFUM Örebros Thomas Chaillou, den till Örebro inflyttade och maratonsatsande fransmannen som underkastat sig Mikael Kroons träning i vinter sprang in på personliga rekordet 1.11.00 (efter att ha passerat tio kilometer på 32.29) vid tävlingen Stevensloop i Nijmegen, vilket gav en 16:e-plats. ”Kraftig blåst förstörde dagen”, skriver Kroon dock på twitter, vilket indikerar att det kunde ha gått ännu snabbare annars.
Blåste gjorde det även åtta mil åt nordväst, i Utrecht, där Örebro AIK-löparna Oskar Arlebo och Fredrik Johnsson sprang in på 16:e respektive 17:e plats totalt, och femte och sjätte plats i H35, i Utrecht science park marathons halvmaratonlopp, på 1.17.24 respektive 1.17.47. ”Tyvärr rejält blåsigt (tio meter i sekunden) och rejäl motvind sista fem gjorde det kämpigt”, skriver Johnsson, som har ett två år gammalt halvmarapers som är 25 sekunder bättre, i ett mail till Konditionsbloggen. Något som, vid sidan om tröttheten, förklarar att Johnsson hade ett snitt på 3.38 per kilometer fram till 15 kilometer och 3.53 sista 6,1.

Och så har ni väl inte missat min (förvisso pluslåsta) text om att Johan Röjler tillsammans med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson körde hem SK Winners tionde raka SM-guld i stafett, va? Det lär, om jag inte räknat fel, ha varit Röjlers 65:e SM-guld totalt (51 individuella är helt säkra, jag tror att han har tio i stafett och fyra i lagtempo också).

Här jagas Regborn av zombies (och, på ett mer seriöst plan, Wiker klar för terräng-NM)

Det är inte varje dag man får se en VM-orienterare bli jagad av zombies på Örebros gator, men så är det heller inte varje dag som Run for your lives arrangeras (kolla in NA:s direktsändning från tillställningen här). Martin Regborn (som i går för första gången någonsin fick en plats i orienteringens A-landslag, läs mer om det här) ställde hur som helst upp i eventet som är mer ploj än löpning (någon resultatlista tror jag inte att de tillverkar), och skrev på instagram efteråt: ”Känns tryggt att veta att man skulle överleva en zombieapokalyps. Så att man slipper gå runt och oroa sig menar jag.”

Tisaren kommer att gå ut i ledning när Smålandskavlen startar om i morgon bitti (den avgörs med två nattsträckor på lördagskvällen och tre dagsträckor på söndagsmorgonen) efter att Rebecka Nylin bara tappat drygt två minuter på dubbla världsmästaren Ida Bobach (över 45 minuters orientering) och sprungit in på tredje plats på första sträckan, och Andrea Svensson sedan gjort en monstersträcka och fört upp Tisaren i ledning med 39 sekunders marginal ned till IFK Göteborg på andra plats och nästan tre minuter till Bobachs Pan Århus på tredje (Svensson tog 5,5 minuter på Pan Århus Anneke Hald Bjørgum på sträckan). Återstarten sker 9.00 i morgon bitti, när Lovisa Persson ger sig ut de där 39 sekunderna före IFK Götebrogs Erica Pettersson. Därefter avslutar tvillingarna Tjernlund för Tisaren. På herrsidan går Tisaren ut som 16:e, 17 minuter bakom där ledande IFK Göteborg, sedan Gustav Hindér tappat 14 minuter som 28:a på första sträckan och Filip Jacobsson hämtat in tolv placeringar men tappat tre minuter till på andra.

Skrev en del om terräng-DM i Åsbro här, och egentligen finns väl inte så mycket mer att tillägga än att jag tippade våldsamt fel i herrklassen. Mina förhandsfavoriter Eknor, Andemariam och Eklöf blev trea, fyra och tia. Istället tog Andreas Ingberg hem DM-titeln närast före Fredrik Johnsson, som under stora delar av loppet bildade en tätkvartett med Eknor och Andemariam. ”Första segern någonsin. Riktigt nöjd med hur jag krigade idag och grymt skoj att sparra i den kvartetten vi var under större delen av loppet”, skriver Ingberg på Instagram. Mikaela Kemppi kan man däremot lita på, det tipset var ju stensäkert.
Långloppscupen, som redan var avgjord inför tävlingen, har redan hunnit uppdatera sin totalställning här.

På tal om terränglöpning blev det också häromdagen officiellt att Hälleforsbördiga Louise Wiker får en av de fem första platserna (truppen ska förmodligen kompletteras med ytterligare två namn) till terräng-NM i norska Kristiansand den 12 november (däremot kom inte Haben Kidane med; jag antar att han tackat nej för det vore orimligt att han inte blivit uttagen med tanke på de resultat han gjort i höst, men egentligen ska jag låta det var osagt). Föga överraskande förstås efter SM-bronset i lördags. Frågan nu är om det också kan bära till terräng-EM i december.

SM-guld till Hansson – och kanontid av Wiker: ”Älskar Köpenhamn”

Långdistans-SM i orientering slutade utan medaljer för länslöparna. Skrev en del om Martin Regborns fjärdeplats och Tisarens topp 20-trippel på damsidan här, liksom om Andrea Svenssons och Filip Jacobssons topp sex-placeringar i äldsta juniorklasserna.
I ungdoms-SM i Karlstad, som avslutades med mixedstafett på lördagen, blev Värmland med Karlskogalöparna Elin Lindblad och Frida Johansson i laget tia, medan Örebro län, med Nils Kylborn, Sofie Franzén, Simon Björklund och Elin Schagerström fick nöja sig med 44:e plats, 28 minuter bakom segrande Småland.
Och i Markaskogen avgjordes världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling för 82:a året i rad: Korpen. Anton Hallor vann längsta klassen 1.22 före Jan Kalander.

Men det blev SM-guld på annat håll i dag. På Gotland slog nämligen Garphyttans Olivia Hansson, 21, till och knep guldet i femmilen i klassisk stil i rullskids-SM efter att ha spurtat ned superrutinerade Nina Lintzén, 38, med 1,7 sekunder efter 52 kilometer och över två timmars stakande i klassisk stil. Det var dessutom revansch för Hansson som var tvåa bakom Lintzén i lördagens 15-kilometerslopp med individuella start i fristil, med 31 sekunder.

Fort gick det också i Copenhagen Half Marathon i Köpenhamn, där Hälleforsbördiga Louise Wiker dunkade in Sveriges tredje snabbaste halvmara i år (bara nio sekunder bakom Cecilia Norrboms tid som Sverigetvåa bakom ”omöjliga” Isabellah Andersson) – och personligt rekord på distansen med runt tre minuter: 1.15.26. En tid som tog henne till 15:e plats i tävlingen som näst bästa europé och näst bästa D35-löpare, åtta sekunder bakom danska Louise Langelund Batting i båda kategorierna. ”Jag älskar Köpenhamn”, utbrast Wiker på Instagram (se nedan). Etiopiska 21-åringen Hiwot Gebrekidan Gebremaryam, som tog JVM-brons på 3 000 meter 2012, vann på 1.08 blankt.
Örebro AIK:s äkta makar Julia och Fredrik Johnsson var också med i loppet, och korsade mållinjen på 1.32.38 respektive 1.18.41, som 17:e i D40-klassen respektive 20:e i H40-klassen.

Matthias Wengelin och Axel Lindh rushade direkt till Göteborg efter gårdagens lopp i Oslo, och körde den avslutande deltävlingen i svenska mountainbikecupen. Wengelin var med hela vägen in över sex tuffa varv men fick till slut ge sig med en sekunds marginal i spurten mot Gävles Emil Linde. Lindh vann i sin tur en spurtduell mot Emil Lindgren och fjärdeplatsen, tre minuter bakom Linde och Wengelin. ”Kraschade, körde fel, och sopade till langningen, allt under de första varven efter att legat bekvämt med i täten. Idag svarade det dock bra och jag tog mig i mål som fyra, vilket jag är väldigt nöjd med”, skriver Lindh, som var så missnöjd i går, på Instagram (se nedan).
Wengelin har missat två deltävlingar i cupen och fick nöja sig med en femteplats i sammandraget i svenska mountainbikecupen medan Lindh, som missat en, blev fyra. Lindgren, som alltså bara var femma i dag men som vann de två tävlingarna Wengelin inte körde, vann.

Adam Gillman, den 19-åringe skidåkaren från Kumla som kört i juniorlandslaget var med i Garphyttanlaget som i vintras skrev historia genom att vinna JSM-stafetten tre år i rad,  dök upp i Pålsboda och satte långloppscupens överlägsne ledare Jakob Nilsson på plats i klassiska Tarstaborgsrundan. Gillman var fyra sekunder snabbare över nio kilometer, vann på 34.08.
Rutinerade Kumlalöparen Åsa Höög, 45, var snabbaste dam på 39.04, vann 1.23 framför Örebro AIK:s Liduina van Sitteren. Men van Sitteren behöver ju segrar och inget annat om hon ska nå ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupstabellen.

I 100-milesloppet Black River Run i Västerås sprang exil-karlskogingen Ann-Sofie Forsmark, som fortfarande tävlar för Karlskogaklubben OK Djerf, in på andra plats med finfina tiden 19.24.34 över 160 kilometer. Örebroaren Lars Hagstedt tog sig förvisso i mål, vilket är en prestation i sig i ett så långt lopp, men slutade sist av de 26 herrar som gjorde det, på 27.44.29 (segraren Johnny Hällneby sprang på imponerande 16.39.14).

Och så avslutades Bergslagsklassikern i dag med Koppartramen, som kollega Birgitta Skoglund både skrev och gjorde webb-tv om.