Kemppi och Anfält skippade Göteborgsvarvet – slog rekord i parkrun: ”Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu”

För två år sedan sprang Örebro AIK:s Mikaela Kemppi och Erik Anfält i det svenska landslaget i den nordiska landskamp som arrangerades inom ramen för Stockholm marathon (Vad hände med den, förresten? Lades den ned efter kritiken?). I dag sprang de ihop igen, men på en något lägre nivå. Både Kemppi och Anfält avstod nämligen Göteborgsvarvet, världens största halvmaraton tillika SM på distansen, i sina uppladdningar inför årets upplaga av Stockholm marathon. Båda är ju kända för att aldrig banga ett lopp och använda tävlingar som hårda träningspass (hösten 2015 gjorde jag någon typ av bloggdokument om hur många tävlingar Anfält egentligen sprang – samtliga med topplaceringar – inom loppet av några månader; början på den finns här och det går att leta sig vidare här) och Kemppi är av samma skrot och korn även om hon för det mesta stannar hemma i länet (hon har vunnit sex av sju deltävlingar i långloppscupen den här våren och tagit hem fem DM-titlar). Men det senaste halvåret har båda haft strul. Anfält med skador, Kemppi med något som verkar vara mer sjukdomsrelaterat. Därav inget Göteborgsvarvet för någon av dem (Kemppi var anmäld men stannade hemma, Anfält anmälde sig aldrig). Kemppi skriver en hel del om sitt beslut på instagram: ”Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år. Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. […] I den ”dåliga form” jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran.”
Men ändå blev det alltså löpning, i samma lopp, för både Kemppi och Anfält på lördagen: I Örebro parkrun.
För Anfält var det andra gången, och liksom senast gjorde han det som en insprängd del av ett långpass (oklart exakt hur långt, men troligen åtminstone 30 kilometer), med skillnaden att han den här gången släppte på lite mer och tog
Om även Kemppi sprang långpass har jag dålig koll på (hon har ännu inte avrapporterat på instagram …), och tog inte bara segern (sjätte herrsegraren på sex upplagor) utan också banrekordet på 16.39 (med 51 sekunders marginal) och den femte snabbaste parkruntiden i Sverige någonsin. Finländske landslagsorienteraren Mårten Boström har rekordet på 16.17 (om man väljer att räkna bort honom för att han är finländare så är Markus Bohmans sekunden långsammare tid rekord; och i sådana fall skulle Anfält bli tvåa på listan eftersmo även trean och fyran är utländska medborgare).
Även Kemppi drog till med banrekord och femte bästa tiden i Sverige någonsin, 19.33 (enligt samma premisser som för Anfält, med utländska löpare, hade även hon varit tvåa om man bara räknat svenskar, Catherine Taylor som har rekordet på 18.14 är ju en brittisk landslagsorienterare; men Åsa Lundin har kutat på 19.23).
Överlag var det ett starkt startfält i sjätte upplagan av Örebro parkrun (trots Göteborg, men tack vare att det inte var några deltävlingar i långloppscupen i helgen), med löpare som VM-triathleten Morgan Pätsi, Fredrik Johnsson, Annika Larsson, Josefin Erlandsson, Anton Hallor – och Per Sjögren, som sprang med joggvagn (vilket han tidigare gjort i bland annat Sylvesterloppet och Kumla stadslopp). Något som gjorde att Annica Sjölund, som vunnit de fem första upplagorna, bara blev fyra trots nytt personligt rekrod. Totalt kom 54 löpare till start.
Massor med bilder från loppet går att se här, jag lånar (med tillstånd av arrangören), ett par på täten:

Mikaela Kemppi i sin debut i Örebro parkrun. Det slutade med seger och banrekord, förstås. Foto: Stefan Sjögren
Erik Anfält på väg mot nytt banrekord i Örebro parkrun, efter att dessförinnan redan ha avverkat nästan 20 kilometer av lördagens långpass … Foto: Stefan Sjögren
Per Sjögren sprang de fem kilometerna under 21 minuter, trots löpvagn. Foto: Stefan Sjögren

Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år 😢… Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. Göteborgsvarvet var tänkt som sista hårda passet inför maran. Sedan är det ju SM och det vill jag verkligen inte hoppa över… Men i den "dåliga form" jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran. Lycka till alla som tävlar idag! Jag är sååå avis… Kraft och mod! 👊💥🙌🙏 Jag kommer följa er på webben! I veckan har jag joggat men också kört två korta kvalitetspass. För att testa om kroppen kan tänka sig att hålla sig frisk och börja tåla lite fart… Ett löpbandspass 6×4 min med progressiv fartökning efter 1 min vila. Ett 15×60/60 dvs 60 sek snabbt och 60 sek jogg. 15 ggr. Kämpa kroppen! 🙏

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

I själva Göteborgsvarvet gjorde Anfält och Kemppis frånvaro (och även Louise Wikers och Josefin Gerdevågs, förstås) att Linus Rosdal och Erika Bergentz fick representera länet längst fram. Rosdal, som ju var bäste svensk i Lidingöloppet för två år sedan, slog till med 1.09.02 (bara 1.16 över perset från den svinsnabba banan i Haag i mars i fjol) och slutade på sjunde plats i SM-klassen, 3.45 bakom Mustafa Mohammed (och som 20:a totalt, ytterligare fem minuter bakom segraren Geoffrey Yegon). Bergentz var knappt två minuter över sitt årsgamla personbästa (satt på ÖAIK:s betydligt snällare bana) med 1.24.57, vilket räckte till en 16:e-plats av svenskarna och en tredjeplats bland svenska D40-löpare. Ingrid Ziegler var bara en placering bakom i D40-klassen, som 20:a totalt på 1.30.42 (Malin Strand, Sävedalen, vann SM på 1.17.53 och var 13:e löpare totalt över linjen, knappt tio minuter bakom Fancy Chemutai).
I de olika åldersklasserna tog även Ingmarie Johansson (Örebro AIK, sexa i D50) och Mohtar Bennis (Örebro AIK, åtta i H50) topp tio-placeringar.

Redan i går avgjordes ju det första av två VM-testlopp i orientering i Estland, med rejäl besvikelse från Martin Regborns sida efteråt. Örebrolöparen som haft en så strålande inledning på säsongen åkte på sitt första ”bakslag” (om man nu kan kalla en sjundeplats för det, men han själv var besviken på sin insats efteråt) när han bommade bort totalt tre minuter på två kontroller tidigt i långdistansen. Regborn, som har som mål att springa både långdistans och sprint i VM i juli, var 4,5 minuter bakom Gustav Bergman i mål (men det kommer ännu en långdistans, i världscupen i Finland nästa vecka, innan VM-uttagningen görs, och Regborn har inlett säsongen med att vara etta–etta–tvåa i sina tre värdelopp; elitserien i Huskvarna, Tiomilas förstasträcka och elitseriesprinten i Bollnäs).
”Ridå. Sjabblade bort mig både till 5:an och 6:an efter en riktigt bra inledning. Fick slita i värmen resten av banan”, skriver Regborn på instagram.
På damsidan har ju varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren visat riktig VM-klass den här våren (det är ju jävligt hårt att slå sig in i ett landslag med Tove Alexandersson och Helena Jansson när Sverige bara har tre/fyra startplatser per distans), och i dagens långdistans förbättrades inte möjligheterna när Tjernlund blev nia och Forsgren elva (Emma Johansson vann, Tove Alexandersson bröt, Tisarens tredje löpare Andra Svensson gjorde detsamma redan efter första kontrollen).

Och i dag var jag och kutade Stockholms brantaste, men mer om det i måndagens blogginlägg!

Helgens höjdare: Därför missar Louise Wiker Göteborgsvarvet

1. Göteborgsvarvet
Hälleforsfostrade friidrotts-VM-löparen Louise Wiker tillhörde förhandsfavoriterna i SM-fältet i världens största halvmaraton, men tvingas ställa in sitt deltagande på grund av en överansträngd sena i ena foten. Därmed får Enhörnas Emma Björkman och Huddinges Hanna Lindholm axla favoritskapet till SM-guldet, medan chanserna till länsmedaljer ter sig väldigt små. Men det finns ändå ett antal intressanta länslöpare i elitstartlistorna: Mikaela Kemppi (som var tia i SM-klassen förra året och då faktiskt före Wiker, men som slitit med dålig känsla under inledningen av säsongen), Erika Bergentz, Linus Rosdal, Thomas Chaillou och Ingrid Ziegler kommer till start. Totalt är nästan 1 200 länslöpare anmälda till loppen under Göteborgsvarvets vecka.

2. VM-tester i Estland
Redan nu om en halvtimme (10.30) drar årets kanske viktigaste tävling hittills igång för Martin Regborn. Gör han en bra insats även i dagens långdistans på plats i Estland finns inget, utom en skada, som kan stoppa honom från att få springa långdistans i VM. Jag skrev ju lite om de här VM-testerna tidigare i veckan, och om Forsgren, Tjernlund och Svensson som också löper i Estland.

3. Vincoloppet
Vi är redan framme vid deltävling tre av fem i svenska landsvägscupen, och en viss Monica Holler, från Laxå, finns på startlinjen i Ystad (oklart hur det är med övriga länscyklister, jag hittar ingen av dem i startlistan). Den förra proffscyklisten och vinnaren av NA:s guldklocka gjorde ju smygcomeback i fjol, och har nu åter dragit på sig cykelbyxorna, även om hennes satsning även i år främst är inriktad på triathlon.

Bubblare: Själv ska jag på lördag springa Stockholms brantaste för tredje gången, och på söndag är det dags för första deltävlingen i Degerforsklassikern (eftersom vinterns lägndskidåkning blev inställd): Vulkanloppet.

Fick ändra uppladdningen – efter sena beskedet om extra EM-distans: ”Lagt extra fokus”

Mitt tips om hur länslöparna i Göteborgsvarvets SM-klass skulle sköta sig placeringsmässigt (Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Linus Rosdal, Erika Bergentz, Ingrid Ziegler och Lukas Molander) var väl ungefär så fel som det någonsin kunde bli. Kemppi visade sig vara överlägset starkast av alla och krigade ned Wiker med över minuten, tia i SM-klassen på 1.20.11 respektive tolva på 1.21.24, och där bakom blev Bergentz länstrea (och 15:e totalt) på 1.23.47 och Gerdevåg ”bara” femma (20:e totalt) på 1.25.51 (vet inte om hon haft skade-/sjukdomsproblem in i helgen eller om något hände under loppet, men hon har ju betydligt större potential än så). Rosdal blev SM-25:a bland herrarna på 1.12.03 och Ziegler 27:a. Molander verkar inte ha kommit till start.

Hälleforslöparen Haben Kidane blev trea i Cityvarvets P19-klass, efter att ha avverkat de 4,3 kilometerna på 12.59, åtta sekunder långsammare än hemmalöparen Kriger Ahmed.
Kollar man på åldersklasserna i stora Göteborgsvarvet så visade Sören Forsberg som vanligt att han är fruktansvärt snabb i förhållande till sin ålder, löpte på 1.19.51 och blev tvåa i H50.
De där EM-kvalplatserna vi snackade om på förhand var till slut en bra bit bort för länslöparna. 1.16.30 var kravet, 3.41 fortare än Kemppi kutade, alltså.

I dagens EM-premiär i orientering slutade det ju med svensk diskning i mixedsprintstafetten, men man får väl skylla på att de tre länslöparna på plats hade ställts över. I morgon är det sprint på programmet, och den på förhand förväntat stora chansen till en riktig topplacering för en formtoppat Martin Regborn. Dessutom gör Tisarens nyförvärv Josefin Tjernlund mästerskapsdebut, och i en intervju på förbundets hemsida berättar hon att det krävt en viss omställning de senaste dagarna efter att hon fick beskedet att hon fått ta över Tove Alexandersson sprintplats och därmed inte bara får springa långdistansen i EM.
– Jag har lagt extra fokus på långdistansen under den senaste månaden efter att jag fick besked om att jag var uttagen där. Men jag tycker att jag har hunnit med de förberedelser som jag önskat inför sprinten i morgon, säger Tjernlund till Svenska orienteringsförbundet. Sprintfinalerna går att se i webb-tv (men det kostar, vilket är konstigt med tanke på att det internationella orienteringsförbundet borde vilja sprida sin sport så mycket det någonsin är möjligt), men liveresultat från både kval och final går förstås att följa gratis här.

Filip Jacobsson verkar inte ha fått till det på medeldistansen i helgens JVM-test, och fick nöja sig med en 19:e-plats i dag. Andrea Svensson tog det säkra före det osäkra med sitt knä, och startade inte.
Och i 5-Manna i Lindesberg tog KFUM Örebro en något överraskande seger före två rätt starka Tisarenlag.

Helgens höjdare – Regborn: ”Aldrig varit så här bra”

1. Orienterings-EM
I morgon sätter det igång, orienterings-EM. Efter Filip Dahlgrens återbud förvisso ”bara” med tre länslöpare, och utan lokala inslag i lördagens mixedsprintstafett. Men väl med Martin Regborn och Josefin Tjernlund i söndagens sprint och långdistansen på måndag/tisdag, och med Lilian Forsgren i medeldistansen på torsdag/fredag (plus att alla tre lär ligga bra till för en stafettsträcka på lördag). Kvällen innan mästerskapet drar igång ringde jag upp Regborn för att kolla läget, och det var en ovanligt positiv Örebrolöpare jag fick tag på.

– Formen är riktigt bra. Jag har nog aldrig varit så här bra som jag känner mig nu. Det handlar både om känslan och om hur det gått på de senaste passen inför EM, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Ja, det var ju en imponerande förstasträcka du gjorde i Tiomila …
– Det var jäkligt häftigt, en upplevelse, men samtidigt var det inget maxlopp på något sätt. Det var mer att springa igenom det.
Nu ska du springa sprint på söndag och långdistans måndag/tisdag, hur blir den omställningen?
– Det är inga konstigheter, egentligen. Jag tror inte att det kommer vara några problem. Och jag är van vid att träna väldigt varierat, jag kör ju allt från ren banlöpning till pass uppe i Kilsbergen, så jag är van vid att byta mellan olika underlag och själva tekniken sitter. Men när jag pratade med Håkan (Carlsson, förbundskapten) sa jag att jag gärna springer sprintstafett om det behövs, men jag bad om att inte vara förstaalternativ. Hade jag sprungit den också hade nog schemat blivit väl tufft med fem lopp på fyra dagar, jag vill ju ge långdistansen en rimlig chans. Det hade varit kul att springa sprintstafett också, men som schemat såg ut var jag inte riktigt sugen på den i det här mästerskapet.
När du blev uttagen pratade du om topp tio som en rimlig målsättning, är det så du tänker nu också?
– I sprinten var jag ju nia i världscuppremiären, och det vore kul att kunna toppa det här. I och med att jag aldrig sprungit någon annan distans än sprint på ett stort mästerskap så ser jag mest fram emot långdistansen, att få se hur jag står mig där. Och så har jag lite förhoppning om att få springa en sträcka i skogsstafetten.

2. Göteborgsvarvet
1 317 löpare är anmälda (men då är vissa dubbelnoterade, alla lopp är inräknade och några har redan lämnat återbud) till det som är inte bara är en av världens största halvmaraton utan också SM och svensk EM-uttagning. Louise Wiker, Josefin Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Linus Rosdal, Erika Bergentz, Ingrid Ziegler och Lukas Molander är länslöparna som springer i SM-klassen (rankade efter hur jag tror de hamnar placeringsmässigt; lite skillnad om man jämför med fjolårets obefintliga lokala elitfält i Göteborg) sedan Erik Anfält tvingats lämna återbud. Isabellah Andersson och Mikael Ekvall (med Abraham Adhanom som främste utmanare) är guldfavoriter.

3. Junior-VM-tester
Samtidigt som seniorlandslaget inleder jakten på de sex EM-medaljerna, som är det officiella målet i Tjeckien, jagar juniorerna JVM-platser på hemmaplan. JVM avgörs i vackra Engadindalen, i Schweiz, 9–15 juli, men de svenska platserna ska fördelas redan efter den här helgen, i Huskvarna. Regerande juniorvärldsmästaren Andrea Svensson ska enligt uppgift göra ett försök att starta, och jaga en JVM-plats, efter den inflammation i ena knäet som hämmat henne hela våren. Jag pratade med en ledare i Tisaren tidigare i veckan som tyckte det var ”jättedumt” att Andrea tänkte chansa på att försöka springa med knäet, ”men man kan ju inte stoppa någon”. Andrea har ju redan sprungit två JVM, sommarens skulle bli hennes sista (hon blir senior vid nyår), och fjolårets guld kom i stafett. ”Jag tror inte hon hade gjort det om hon hade haft en individuell JVM-titel, men nu vill hon jaga sista chansen att få en sådan”, sa Tisarenledaren. JVM-testerna inleddes med sprint i dag, och därifrån strök sig i varje fall Andrea, medan Filip Jacobsson, som jagar sitt första JVM, slutade först på delad tolfteplats trots att han var mindre än minuten bakom segrande Isac von Krusenstierna, OK Kåre. På lördagen löps det medeldistans, på söndagen långdistans.

Bubblare: I Lindesberg avgörs orienteringsstafetten 5-mannastafetten, med 34 anmälda lag. Och Örebrocyklisterna trampar 40 mil. Och så är det dags för herrarna i KFUM Örebro Friidrott att köra sin årliga seriematch. De håller, precis som damerna efter förra helgens degradering, till i division 1 Svealand och åker till Gävle för att göra upp med fem andra lag på Gunder Hägg-stadion (vinnaren får vara med i lag-SM-kvalet nästa år, femman och sexan åker ned i division 2). Medel- och långdistansgrabbarna har en medelålder strax under 17 år (!), med Tobias Tranderyd, 17, på 800 meter, Jonatan Gustafsson, 16, på 1 500, Olle Tyrsmo, 16, på 3 000 och åldermannen William Wickholm, 18, på 2 000 meter hinder.

För övrigt har jag helt missat att rapportera från världscuppremiäen i mountainbikeorientering, där Garphyttans Marcus Jansson varit sjua på långdistansen och tia i mixedstafetten (och 56:a och sist på medeldistansen efter att ha lagt bort sådär 16 av 18 minuter han var efter täten på en enda kontroll, förmodligen på grund av något tekniskt fel typ punktering).

Anfält tvingas ställa in Göteborgsvarvet: ”Kämpat med tämligen tung förkylning”

Foten. Vaden. Och så därtill en rejäl förkylning. Erik Anfält, 40, är Örebrolöparen som är van att kunna tävla precis hur mycket som helst, men förra helgen tvingades han avbryta Kungsholmen runt, och nu har han också känt sig nödgad att ställa in Göteborgsvarvet, som i år dubblerar som halvmaraton-SM, nästa helg. ”Trist, tror att årets lopp kommer bli riktigt häftigt med många starka svenskar som spänner bågen. Mitt stora mål, Stockholm marathon, har jag inte kastat in handduken till helt än. Vi får se. Först måste jag i alla fall se till att bli frisk …”, skriver Anfält på Instagram, där han också berättar om bakgrunden till beslutet: ”Har tyvärr kämpat med en tämligen tung förkylning sen i tisdags. Träning helt uteslutet”. Och så konstaterar han: ”Är det någon gång man ska passa på att bli sjuk så är det väl när man ändå dras med andra krämpor. Men det är aldrig roligt.” Riktigt trist, för känslan är ju att Anfält är betydligt snabbare nu än när han senast sprang halvmaran i Göteborg, 2012, på 1.12.02 (han gjorde ju till exempel Åstadsloppet i höstas på 1.08.49). Det hade varit kul att se honom spänna bågen mot Sverigeeliten.

Det blir ändå en hel del länslöpare i SM-klass i Göteborg: KFUM Örebro Friidrotts Linus Rosdal (bäste svensk i Lidingöloppet i höstas), Josefin Gerdevåg (som har en viss chans på en EM-plats i sommar) och Erika Bergentz och Lukas Melander, samt Örebro AIK:s Mikaela Kemppi (som landslagsdebuterade i maraton i fjol och tampas med Gerdevåg om sista halmstrået in i svenska halvmaralandslaget i år, men som kommer direkt från en längre sjukdomsperiod) och Ingrid Ziegler (herrarnas SM-startlista här, damernas här). Och sammanlagt brukar det komma mellan 1 000 och 1 500 länslöpare till start på gatorna i Göteborg.

Gerdevåg om nya EM-kravet: "Rätt dag med toppform kan allt hända"

I tisdags gick Lorenzo Nesi, ny landslagsledare för halvmaraton, maraton och terräng, ut med ett förtydligande, och en uppdatering, av de tidigare oklara uttagningskriterierna till de svenska halvmaratonlagen till friidrotts-EM i Amsterdam, ett lopp som avgörs den 10 juli.
Nesi förklarade att det när det gäller uttagningen av löpare som inte klarat kvaltiden (det är det bara Mustafa Mohamed och Isabellah Andersson som gjort) kommer gå till så här:
A) Löpare som springer under 1.06.30 på herrsidan respektive 1.16.30 på damsidan i Göteborgsvarvet.
B) Om det fortfarande inte finns tre löpare av någondera könet fylls det på med de som varit närmast utanför, endera Lars Södergård och/eller Cecilia Norrbom som sprungit 1.05.38 respektive 1.15.17 i internationella halvmaraton där svenska kvalgränsen till EM-laget varit 1.05 respektive 1.15, eller löpare som hamnar precis utanför 1.06.30/1.16.30 i Göteborgsvarvet.
Om många svenskar däremot skulle kuta under kvalgränsen i Göteborg var tanken från början att Sverige skulle ställa upp med fem löpare av respektive kön, så då kan lagen bli större.

I länet finns tre löpare som i teorin skulle kunna bli aktuella; Josefin Gerdevåg, Mikeala Kemppi (som sprang för maratonlandslaget i Stockholm marathon i fjol) och Linus Rosdal, som alla sprang ett par minuter över kvalgränsen i Haag: Gerdevåg på distriktsrekordet 1.16.41, Kemppi på 1.16.46 och Rosdal på 1.07.45.
Kan Gerdevåg slipa av elva sekunder till blir det EM – men då ska man veta att halvmaran i Haag är betydligt plattare än Göteborgsvarvet med sina påfrestande bropasseringar (och att Göteborgsvarvet dessutom dubblerar som SM i år kan bädda för ett taktiskt lopp om medaljer och placeringar).
– Rätt dag med toppform kan allt hända, men 1.16.30 är en väldigt bra tid på Göteborgsvarvet. Det är betydligt tuffare bana jämfört med Haag halvmarathon. Jag ser inte mig själv som speciell stark i uppförsbackar, tappar lätt tid. Trivs bättre på platta banor, skriver Gerdevåg till Konditionsbloggen på twitter.
– Det finns många tjejer som har förmåga att göra sub 75, vid rätt dag och toppform. Av någon anledning är det många av dessa kandidater som inte tävlat i år ännu… Men på ett SM är det svårt att springa för bra tid, blir lätt att man fokuserar på placering.

Gerdevåg har, på grund av sitt jobb, ännu inte bestämt hur tävlingsschemat kommer att se ut fram till Göteborgsvarvet den 21 maj. Däremot kommer Mikaela Kemppi, som precis som vanligt lagt upp ett digert tävlingsschema, att springa Örebro AIK halvmaraton på onsdag. Anmälda dit är också namn som Eskilstunas Abraham Adhanom, Hälleforskillen Haben Kidane (som också springer för Eskilstuna), Mattias Nätterlund och starka veteraner som Rose Marie Enmalm, Sören Forsberg och Per Börjesson. I skrivande stund är 1 310 länslöpare anmälda till Göteborgsvarvet.

Flaggar för övrigt redan nu för att jag i mrogondagens pappers-NA har ett jätteuppslag inför Nordenskiöldsloppet, med bland andra Olivia Hansson och Ivan Forsgren, och en text inför orienterarnas världscups- och EM-uttagningstävlingar i Skåne i helgen, med Daniel Attås. Missa inte det!

Dahlgren visade VM-kvalitet – Andrea vann elitserien

I dag avgjordes elitseriefinalen i orientering i Umeå, och även om det inte är någon observationstävling inför VM – truppen ska tas ut baserat på tidigare meriter, det som gjordes förra helgen och det som presteras i världscupen nästa vecka – så är det aldrig fel att visa bra form. Det gjorde verkligen Filip Dahlgren. Han passade på att springa han hade fjärde snabbaste löptid av alla under jaktstarten (bara 1.16 bakom segrande David Andersson över drygt 90 minuter orientering), och behöll också sin fjärdeplats i sammandraget. Fyra är ju också exakt det antal VM-platser det finns att slåss om på långdistansen, men man ska hålla i minnet att en del starka namn saknades i Umeå. Martin Regborns femteplats (dock i tid rejält distanserad av toppkvartetten) var egentligen en större överraskning, men har mindre bäring på VM-chanserna eftersom han främst konkurrerar om en plats i sprintlaget. Lilian Forsgren hade bara 17:e bästa löptid, var 9.14 bakom Tove Alexandersson (vem annars?) som var snabbast. Regborns lopp gjorde att han klättrade till tolfte plats i elitseriesammandraget. Forsgren tappade till nionde plats (Emma Klingenberg höll, trots Alexandersson storseger på söndagen, undan i totalen och vann totalt med 1.07).
Tisarens jättetalang Andrea Svensson fick fira en elitserieseger då hon var snabbast av alla i äldre juniorklassen på söndagne och Tilda Johansson, som delade ledningen inför jaktstarten och gick ut samtidigt, bara hade sjätte bästa tid på söndagen (men ändå lyckades ta andrplatsen i sammandraget). Ännu en skalp för Svensson som har en stor hög med USM- och JSM-guld samt O-ringen-segrar på meritlistan (och JVM-guld i orienteringsskytte!).

I Göteborgsvarvet i går tog Kopparbergs Elin-Marie Lönnström länets överlägset bästa placering med en 38:e-plats, på tiden 1.27.04. Inför tävlingen skrev jag att Hällefors Simon Sveder skulle få kämpa om en topp 100-placering, och det var just vad han gjorde. Med fyra sekunder marginal klarade han strecket och blev 97:a på 1.18.01. Ingen annan länslöpare slog sig in på topp 100, men sex var topp 50 i sin åldersklass (Johan Stunz i H35, Helena von Elern i D40, Fredrik Eliasson i H40, Ronny Collin i H45, IngMarie Johansson i D50 och Margareta Borg i D55).

Själv körde jag alltså en dubbelhelg med Stockholms brantaste i går och Vulkanloppet i dag – och plötsligt lossnade det på båda.
I Stockholm tonade jag ju ned förväntningarna, trodde inte jag skulle vara nära fjolårstiden (då jag inte var toppad men gjorde ett helt okej lopp) efter vinterns skadeproblem. Sprang på 19.53 förra året och tänkte att under 21 skulle vara godkänt nu. Men för att ändå maximera chanserna testade jag en annan taktik än förra året, lät det ”gå som det går” (med betoning på ”gå”) i uppförsbackarna och mosa utför och på platten som om det inte skulle finnas någon morgondag. Normalt sett är jag ju starkast uppför, men nu har backträningen blivit lidande på grund av fotskadan, och det här kändes som den mest vettiga taktiken. I botten av sista backen hade jag 3.30 på mig för att klara 20 minuter, så jag gav mig fan på det – och var i mål på 19.33 (tävlingen är 3,35 kilometer lång, men de tre uppförsbackarna om totalt drygt 250 höjdmeter gör att tiden som referens anses motsvara vad löparna klarar på fem släta kilometer). Alltså 20 sekunder bättre än förra året – mot alla odds. Svinnöjd med det, förstås, även om jag inte tror att det är något formbesked utan snarare ett utslag av taktisk smartness. Anders Kleist (Akeles bergsget som var fyra i Skåla opp, ett av de råaste lopp jag sprungit, 2010) vann som vanligt, men det var också kul att se Karlslunds längdskidstjärna och gamle JVM-guldmedlajör Patrik Karlsson som debuterade i backen (och gjorde comeback efter sin axeloperation) och tog en finfin fjärdeplats.
I dag cyklade jag Kommunrundan (andra delmomentet i årets Degerforsklassiker), 78,3 kilometer landsvägscykel, helt solo. Målet att gå under tre timmar, som jag skrev om här på bloggen i förväg, visade sig vara satt med alltför stor ödmjukhet inför hur mycket snabbare än racer av 2014 års modell är jämfört med den 30 år äldre variant jag cyklade på i fjol var. Nio minuters förbättring blev till slut 34 – jag rullade in i Degerfors på 2.35.02 jämfört med fjolårets 3.09. För att hålla uppe motivationen höjde jag målet efter vägen. När jag märkte att det var möjligt att hålla 30 kilometer i timmen blev det målet att klara hela tävlingen över den snitthastigheten – men då krävdes en rejäl kämpainsats. Började stumna rejält när det blev uppförsbacke och motvind från Svartå till Åtorp och vidare till Mokorset efter fem inledande mil som alla klockades på under 20 minuter. Tappade massor och hamnade i tidsskuld (snittfarten ramlade ned under 30 kilometer i timmen) inför den sista milen. Trampade som en galning i nedförsbackarna mot Degerfors och stoppade klockan utanför Korpens kansli på 30,30 kilometer i timmen. Mycket nöjd, mycket trött (på stapplande ben tog jag mig in på kansliet för att njuta av ostmackorna och förkunnade för Degerfors ironmanhjälte Patrik Eriksson att det var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, men han trodde inte på mig).
Efter fyra tävlingar på 16 dagar blir det nu tillbaka till rehab och grundträning – nästa inplanerade tävling är inte förrän den 14 juni, Degerforsklassikerns orienteringsmoment.

1 359 drar till Göteborg – då åker jag till Stockholm

Förutom Vårruset, Blodomloppet och, med liten marginal, Grabbhalvan och Åstadsloppet. Det är de lokala loppen (och Grabbhalvan, Vårruset och Blodomloppet är väl mer ”lokala” än lokala) som lockar fler deltagare än Göteborgsvarvet, om vi räknar länslöpare. I helgen kutar 1 271 länslöpare (om man ska våga tro Göteborgsvarvets egna sökfunktion i anmälningslistan) till Göteborg för att springa de 21 098 meterna (räknar man även in de kortare varianterna under den nästan veckolånga löpfesten blir det 1 359 deltagare från länet). Inga av de riktiga toppnamnen är dock anmälda, så den lokala täten lär bestå av topp 100-kandidater som Hällefors Simon Sveder, Örebro AIK:s Andréas Ingberg och Mokhtar Bennis, Kopparbergs Elin-Marie Lönnström och orienteraren Rebecka Nylin.

Det är förstås svinkul med lokala löpare i de stora loppen, och jag förstår att folk tycker det är kul att åka till en folkfest och kuta (jag gör det själv emellanåt). Men visst hade man hoppats att det skulle spilla över lite mer på de lokala lagen, som ofta dras med krympande startfält och svårigheter att få ihop arrangemangen. Så gärna ett rejält Göteborgsvarv – men varför inte en ÖAIK halvmaraton eller Hjulsjöjoggen först? Support your local race, typ.

Själv ska jag göra båda i helgen. Stockholms brantaste på lördag, Vulkanloppet på söndag. Kontrasten kunde knappast vara större. Stockholms brantaste försöker vara en modernt, söderhippt, och locka allt från elit till nybörjare att kuta tre gånger uppför Hammarbybacken. Vulkanloppet är Degerforskorpens cykeltävling som i år körs för 43:e gången, där startavgiften kostar 120 kronor, där det är fri starttid, hembakt i servicedepåerna och limpmacka och kaffe efter målgång. Efter att loppet kom med i Degerforsklassikern har det fått ett uppsving, och senaste åren haft 40–50 deltagare mot ungefär hälften de tynande åren dessförinnan.

Mina mål? Tja, i Stockholm vore det kul att förbättra fjolårstiden 19.53, men jag hade tränat betydligt mer (löpning) och betydlig mer specifikt (uppför) då, så det känns i det närmaste ogörbart. Under 21 är troligen bra med nuvarande fysiska konstitution. I Vulkanloppet trampade jag in på 3.09.18 i fjol (snitt 24,8 över 78,37 kilometer enligt gps:en), på min svågers gamla 80-talsracer. Med nya racerhojen borde det gå att slipa avsevärt på den tiden, oavsett form. Under tre timmar är inte alls orimligt.

Säsongen hittills:

Bloggaren på Oppebylöpet i Nyköping. Foto: Maria Åström
Bloggaren på Oppebylöpet i Nyköping. Foto: Maria Åström
Bloggaren testar nya hojen för första gången (cykelkläderna hade ännu inte anlänt!). Foto: Maria Åström
Bloggaren testar nya hojen för första gången (cykelkläderna hade ännu inte anlänt!). Foto: Maria Åström
Bloggaren uppför första backen i Kretsloppet i Karlskoga. Foto: Maria Åsröm
Bloggaren uppför första backen i Kretsloppet i Karlskoga. Foto: Maria Åsröm