Jacob Ahlsson gjorde seniordebut i Belgien: ”En helt annan liga, en helt annan cykelkultur”

Återväxten på elitsidan i Örebrocyklisterna har ju varit lite si och så bakom Emilia Fahlin (och Matthias Wengelin, som gått över till klubben från Almby inför årets säsong), framför allt som Adam Axelsson, som ju körde junior-EM, valde att styra över sin satsning helt mot skridskosporten. Men ett namn finns i varje fall på väg upp: Jacob Ahlsson, 18, från Kumla. Han är förstaårssenior, och i helgen gjorde han karriärens första tävlingar utomlands i två kermesse-lopp i Belgien.
Pappa Jonas Ahlsson berättar via facebook att lördagens lopp gick över tolv varv på en smal och knixig sexkilometersslinga, att U23-landslagets Hannes Frisk kom med i en utbrytning och blev tvåa med Jacob satt med i huvudklungan i 76 av 78 kilometer men tvingades släppa på slutet och rullade i mål strax bakom; och att lördagens lopp gick över 18 varv på en sju kilometer lång slinga där Jacob orkade gå med i huvudklungan i 80 kilometer innan han åter tvingades släppa. ”Det var en snitthastighet på 43 kilometer i timmen och enorm kantvind som gjorde att det var svårt att följa”, skriver Jonas.
Jag tog ett snack med Jacob inför säsongen för ett par veckor sedan, och då berättade han om planerna på att köra i Belgien.

– Det är en helt annan liga där nere, en helt annan cykelkultur, och det ska bli kul att känna på den. Det finns hur många cyklister som helst där nere och konkurrensen är jättetuff, säger Ahlsson till Konditionsbloggen.
Var har du för mål i år?
– I och med att det är första året som senior så handlar mycket om att känna på hur det är, att testa sig fram i elitklassen. Det är ett ganska stort steg att gå från junior till senior, men det har varit en bra vinter och jag har tränat mer än någonsin, så känslan är bra. Det har känts som att jag utvecklats mycket i vinter. Jag ska köra så mycket jag kan, tanken är att köra hela Sverigecupen (den består i år av enbart fem deltävlingar, Kinnekulle Cyclassic den 22 april, Skandis GP den 14 maj, Vincoloppet den 21 maj, Ringenloppet den 22 juli och Svanesunds tredagars 25–27 augusti) och en del annat, så många elittävlingar det går. Och SM är förstås ett stort mål, även om det kommer bli tufft.
Du är i praktiken själv på herrsidan i Örebrocyklisterna, hur är det i cykel som trots allt är rätt mycket en lagidrott?
– Jag har inte så mycket att jämföra med eftersom det aldrig funnits något direkt ”lag” i Örebro. Jag har ju tränat en del med Adam, men han har mycket annat, och så … Men det är klart man märker skillnaden är man kommer på tävlingar och andra föreningar har fem–sex stycken i ett lag som tränat ihop i flera år. Då är det ganska tufft.

Starten av lördagens tävling i Belgien. Foto: Jonas Ahlsson
Jacob Ahlsson gjorde senior- och utlandsdebut i Belgien i helgen. Foto: Jonas Brännmyr

Matthias Wengelin och hans parhäst Calle Friberg tappade 37 minuter på täten på den första ordinarie etappen av Cape Epic i dag. Därmed tappade de från 19:e till 27:e palts i sammandraget, totalt 44 minuter efter Manuel Fumic Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien, som drygade ut ledningen. I morgon väntar 102 nya kilometer med 2 350 höjdmeter för cyklisterna att plocka.

Fahlin: ”Kanske kunde ha hittat ytterligare energidepåer i kroppen”

Emilia Fahlin var bara 3,9 sekunder från karriärens sjätte SM-guld i dag. Örebrocyklisten ledde med 0,6 sekunder vid vändpunkten, halvvägs på det 25,5 kilometer långa tempoloppet i Västerås, men tappade 4,5 sekunder mot världsrankningsettan Emma Johansson i medvinden på vägen tillbaka in igen. Jag var själv på plats i Västerås och pratade bara med förbundskapten Martin Vestby (som hyllade Fahlin och på stående fot lovade nya landslagsuppdrag: ”Både jag och Emma hade tippat Emilia som vinnare, för banan passade henne och hon har visat en otrolig styrka i de senaste tävlingarna. Nu blev det en riktig kämpaseger för Emma till slut, men hon har aldrig pressats så hårt på ett SM-tempo tidigare. För Emma var det här en seger som betyder mycket. Jag önskar att Emilia, om hon är motiverad, fokuserar extra just på tempo inför EM och VM.”) Mer om honom i morgondagens pappers-NA, där även Fahlin förstås är intervjuad. Men som vanligt blir det lite bloggextra med Fahlin. Och vi börjar förstås med känslorna kring det där silvret (”Det är aldrig kul att komma tvåa”, sa Fahlin i speakerintervjun precis när Emma passerat mållinjen), och även en timme, en nedcykling och en dusch senare var Fahlin rätt besviken.

– Nej, när det är så pass nära i slutändan så är man inte nöjd, mycket vill ha mer. Jag trodde inte att det skulle vara så pass jämnt. Klart att det alltid finns förhoppningar om att vinna och så, men jag vet ju hur bra Emma är och trodde att hon skulle ta hem det med lite mer marginal. När man hör att det var så pass tajt på slutet så känns det lite surt, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Emma gick ut 31 minuter efter dig och hade dina tider att gå på, hur mycket spelade den matchningen in, tror du?
– Svårt att säga, men när det är så pass tajt är det klart att det är en fördel att få tider att gå på. Hade jag fått veta att jag var tre sekunder från guldet hade jag kanske hittat något lite till. I dag kunde jag bara gå in och göra mitt eget lopp, och det var skönt att inte ha någon stress på det viset, men hade jag vetat de sista fem kilometerna att det var så tajt kunde jag kanske ha hittat ytterligare energidepåer i kroppen. Men det är så det är.
Hur bra var det här loppet från din sida?
– Det kändes ganska bra, även om det alltid är svårt att veta när man kör, speciellt när man går ut så tidigt. Jag var väldigt osäker inför loppet, hur mycket man skulle kunna gå på, men jag tycker att jag hittade en bra balans, att jag disponerade loppet på ett bra sätt. Jag visste att man var tvungne att gå ut hårt i motvinden på första halvan eftersom det inte går att ta in så mycket på vägen hem, men ändå måste man ha lite krafter kvar. Och jag var ju snabbast ut och tappade bara fyra sekunder hem, så det får jag väl egentligen vara nöjd med. Och härifrån kan det egentligen bara bli bättre med mer träning, tävling och tävlingsrutin, det här var trots allt mitt första riktiga tempolopp i år.
Det här loppet borde väl räcka till att få köra både EM och VM i tempo i höst?
– Jo, det tror jag. Sedan kanske det behövs lite mer för att utmana om topplaceringarna. Men med ett sånt här lopp i bagaget har man något att bygga vidare från. Man måste börja någonstans. Det skulle vara kul att köra mer tempo framöver, att hitta tillbaka (Fahlin tog tre SM-guld, var VM-nia två gånger och cyklade OS i tempo 2009–2012, men körde knappt några tempolopp alls under de sjukdomsförföljda åren 2013–2015), köra lite fler tävlingar i tempo, få göra något mästerskap och fila lite mer på det.
Emma har ju inte bestämt om hon ska köra OS-tempot än (Sverige har bara en plats dit, och Emma har fått den men inte bestämt om hon ska utnyttja den), finns det en chans att du som ändå är på plats i Rio kan ersätta henne?
– SOK brukar inte vilja fylla ut platserna, de vill att man ska ha visat något på internationell nivå innan, och det har jag inte hunnit göra den här gången. Det är problemet med deras uttagningar i det här fallet, så jag tror tyvärr inte att det kan bli aktuellt. Nu lägger jag fullt fokus på linjeloppet i OS. Sedan får jag försöka satsa mer på tempo till kommande tävlingar.
Ligger du i fas inför OS?
– Jag vill inte säga att jag är klar, men jag har en okej grund att stå på nu. Det finns små bitar att slipa på, jag vill höja mig lite till. Men det är några veckor kvar.

Fahlin kör linjeloppet i SM på lördag och flyger redan på söndag till Livigno för ett höghöjdsläger. Därefter direkt till Tyskland för Thüringen rundfahrt 15–21 juli och sedan är det bara dagar kvar till avresan till Brasilien.
Fahlins klubbkompis Jacob Ahlsson slutade för övrigt på 13:e plats i herrjuniorernas tempolopp på SM, 2.41 bakom segrande Motalacyklisten Linus Kvist.

Någon resultatlista från kvällens DM på 5 000 meter på Transtensvallen i Hallsberg har ännu inte publicerats på nätet, men jag ringde upp sekretariatet som var väldigt behjälpliga och fixade segrartider och medaljörer. Och faktum är att Erik Anfält hade efteranmält sig och sprang in på personliga rekordet 15.21,42 (hela 15 sekunder under det tre år gamla perset, satt just på DM), en tid som gör honom till Sverigetolva på distansen i år, trots att han egentligen satsar på maraton. Mikaela Kemppi tog som väntat segern på damsidan, på 17.27,31 (två sekunder över hennes pers), vilket gör henne också till Sverigetolva. Mattias Nätterlund och Liduina van Sitteren tog silver, Jakob Nilsson och Anna Pettersson brons. Samtliga medaljörer utom Pettersson, som tävlar för IF Start, springer för Örebro AIK. Resultaten gör att Kemppi och van Sitteren nu delar ledningen i långloppscupen, medan Nilsson toppar herrklassen.

Se och lär, ungdomar – men Bergentz seger var till ingen nytta

Just nu maratonsatsande Erika Bergentz, 43, visade att gammal är äldst när hon besegrade Rebecka Öberg, 24, Cornelia Alm, 16, Hilda Lindberg, 15, Ellen Westman Persson, 19, och Alexandra Bartée, 21, i 1 500-metersloppet i lag-SM-kvalet i Enskede i går. Tiden? 4.55,12. Men Bergentz seger blev en av endast två för KFUM Örebro Friidrott i de 18 grenarna, och när laget tvingades räkna in tio sista- och näst sista-platser blev det respass direkt ned i andradivisionen igen (avgörandet blev dock dramatiskt, hade Gefle diskats efter en tveksam växling i den avslutande stafetten hade Örebro smitit om och hängt kvar med en poängs marginal, men domarna friade).
Efter återbud från både Antje Torstensson och Josefin Gerdevåg mönstrades det i konditionsgrenarna 15-åriga Maja Hagelvik (femma på 800 meter med 2.37,44), 17-åriga Lisa Brorsson (fyra på 5 000 meter med 21.44,41) och Erika Drageryd (femma på 2 000 meter hinder med 9.27,53).

Tiomila skrev kollegorna om här i går (själv var jag i Stockholm på Eurovision!) och jag själv följde upp herrstafetten här. Vad som är värt att notera är Martin Regborn alltså var tvåa, efter en liten, liten tabbe ut från sista kontrollen (om min observatör framför tv-sändning såg rätt) på förstasträckan, bara två sekunder från sträcksegern, och att KFUM Örebros löparkung Per Sjögren sprang in på tolfte plats på samma sträcka, 1.18 bakom sträcksegrande spanjoren Antonio Martinez Perez och före namn som belgiske VM-femman Yannick Michiels och lag som IFK Göteborg. Garphyttans Filip Dahlgren tog in minuten på täten och tog IFK Lidingö från åttonde till sjunde plats på sträcka åtta, men avståndet upp var likväl över fyra minnuter och i slutändan blev klubben, som jagade första Tiomilasegern på 65 år, fyra. Och Tisaren fick alltså sena återbud som gjorde att laget fick stuva om rejält i uppställningen.
På damsidan tappade Lovisa Persson över 5,5 minuter på försatsträckan och växlade först som 85:e löpare, och det var ett alltför otacksamt utgångsläge för resten av laget. Laget siktade på topp fem men fick nöja sig med en 18:e-plats. Gamla juniorvärldsmästaren Beata Falk tog Hagaby till en 18:e-plats på förstasträckan, bara 1,5 minuter från tät. Men resten av laget höll, liksom Hagabys herrlag i Regborns fall och KFUM:s herrlag i Sjögrens fall, inte riktigt samma fart.

Haben Kidane vann som väntat Hälleforsterrängen. Lite mer oväntat att det skedde i snö på 14 maj … Eftersom hemmalöparen numera tävlar för Eskilstuna får han ju inte räkna några poäng i långloppscupen. där i stället hans forna klubbkompisar Peter Wiker, Simon Sveder och Fredrik Rådström fixade en fin trippel. Örebro AIK:s Liduina van Sitteren dök upp och tog damsegern tio sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. IF Starts Maria Eriksson trea. van Sitteren gick därmed om Mikaela Kemppi och är ny etta i långloppscupen efter sex av 25 deltävlingar, medan Wiker klättrar till tredje plats på herrsidan.
På söndagen följde van Sitteren upp med seger – tillsammans med Kemppi och Ingrid Ziegler – och därtill banrekord i Spartacusstafetten. 1.09.16 var nästan fem minuter snabbare än något damlag någonsin avverkat de 18 kilometerna tidigare, och över 5,5 minuter bättre än tvåan i loppet. Även på herrsidan blev det nytt banrekord, av nybildade Örebrobaserade klubben LK Gränslöst, som sprang in på 1.03.41 (två minuter snabbare än Kopparbergs banrekord – satt i mixedklassen – i fjol). Stafetten räknas in i lagtävlingen i långloppscupen, där Örebro AIK redan tagit ett järngrepp om titeln.
Närmaste månaden är det bara ett enda lopp i cupen (mycket på grund av Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, förstås); Fjugestaloppet den 1 juni. Men redan tisdag–onsdag avgörs ju Gubbracet och Vårruset.

I GIF-spelen Skölvboslätts IP blev det ingen Klara Frih på 800 meter i ruskvädret (hon nöjde sig med 80 meter), men däremot Wilhelm Bergentz (Erikas son, alltså) andraplatsen, nedspurtad med en halvsekund av Motalas Kevin Bodén, i P15-loppet.

Matthias Wengelin fick lite revansch för förra söndagens EM-tävling i Huskvarna när han krossade konkurrenterna och vann 78 kilometer långa Billingeracet, första deltävlingen i svenska långloppscupen, med 50 sekunders marginal på lördagen. Grythyttans Fredrik Berg blev sjua och Wengelins klubbkompis i Almby, Axel Lindh, slutade på 23:e plats. Linda Meijer verkar ha brutit i D30-klassen.
Dagen därpå avgjordes andra deltävlingen i svenska svenska mountainbikecupen, Vårgårda CK MTB, och där slutade Wengelin på femte plats, 3.18 bakom segrande Martin Loo, medan Lindh blev 22:a, drygt tio minuter bakom.

Och så tog Jacob Ahlsson en finfin fjärdeplats i Skandis GP, fjärde deltävlingen i svenska seniorcupen i landsvägscykel (där Adam Axelsson, som ännu inte kommit till start i år, är regerande mästare), 20 sekunder bakom segrande Gustav Dejert.