SM-silver till Regborn – och Anfält spurtade ned Johan Olsson: ”Det får vi göra om …”

Nu börjar tävlingskalendern för 2018 ta form – och här är löparna som springer (och inte springer) Lidingöloppet

Startmilen den 7 april, Svartåloppet den 11 augusti, Blodomloppet i Örebro den 23 augusti och Hostruset den 6 oktober. Där har ni fyra första loppen i länet som ansökt om sanktion för 2018, med datum och allt. Det är Närkes friidrottsförbund som löpande uppdaterar listan med lopp som sökt sanktion.
Tiokilometersasfaltsloppet Startmilen kommer precis som i år alltså arrangeras första lördagen i april, 14-kilometersterrängloppet Svartåloppet som alltid andra lördagen i augusti och Blodomloppet, med sina fem- och tiokilometersklasser på asfalt, precis som vanligt den fjärde torsdagen i augusti. Snabblöpta femkilometersloppet Hostruset har, sedan det återupptogs 2015, flyttats tidigare och tidigare i kalendern, från tredje lördagen i oktober 2015 till andra lördagen i oktober 2016 till första lördagen i oktober 2017, och där verkar loppet ha funnit sin plats, eftersom det är där loppet kommer ligga även 2018.
Nu väntar vi med spänning på att det ska dyka upp några nya eller nygamla lopp i listan, något att börja se fram emot och planera in i sin kalender för 2018 när höstmörkret sänker sig.

Det saknas tyvärr många roliga namn i startlistan till Lidingöloppet på lördag. Erik Anfält har ju velat kring om han kommer att springa, Filip Dahlgren har ju dragits med skador, Linus Rosdal är av någon anledning inte förhandsanmäld, Martin Regborn springer medeldistans-SM i Hallsberg, Mikaela Kemppi dras med sjukdom, Josefin Gerdevåg är inte anmäld, Erika Bergentz har skadeproblem … Så, vem kommer egentligen bli bästa länslöpare? Tja, bara fem länslöpare kommer till start i elitstartledet i 30-kilometersloppet: Örebro AIK:s Ludvig Börjesson, KFUM Örebros Magnus Palm, Starts Per Arvidsson, Kumlas Dan Bäck och Karlskogas Fredrik Skogman (Erica Lech och Ingrid Ziegler. I tiokilometersklassen, som nu inte bara är för damer utan bytt namn till Rosa Bandet-loppet och öppnat upp för herrarna, gör Maria Eriksson (Start) och Lisa Brorson (Thoren) spännande starter, i H22-klassen borde Starts Heshlu Andemariam kunna blanda sig i topp tio-striden, och i 15-kilometersloppet startar ÖAIK:s Fredrik Johnsson.

SM-medaljer, Lidingöloppssegrar och Wengelins dubbelseger

Har hängt hela dagen på STCC-finalen på Ring Knutstorp och ska precis sätta mig i bilen för de fem-sex timmarna hemåt. Så, det blir bara en väldigt summarisk sammanfattning av en intensiv konditionsidrottslördag i länet.

** Martin Regborn tog karriärens tredje senior-SM-medalj i orientering när han blev trea i medeldistans-SM i Karlskrona, en sekund före Ruslan Glebov och Jonas Leandersson som delade fjärdeplatsen och tre före Johan Runesson på sjätte (Albin Ridefeldt och Gustav Bergman, som tog guld oc hsilver, var 59 respektive 52 sekunder före). Andrea Svensson (silver, D20) och Filip Jacobsson (brons, H20) skänkte också medaljglans åt länet medan Lilian Forsgren fick nöja sig med en sjätteplats i damklassen. I morgon avslutas SM-säsongen med stafetter.
** I veteran-SM:s medeldistans blev det tre brons till länet. KFUM Örebro-paret Malin och Pontus Halldin tog varsin tredjeplats i D40 respektive H45 och Stig Israelsson nådde sama placering i H75.
** Ex-Hälleforslöparen Haben Kidane kutade hem segern i Lidingöloppets P19-klass, över tio kilometer, efter att ha spurtat ned klubbkompisen (i Eskilstuna) Merih Hagos och korsat mållinjen på 33.20. Och över 30 kilometer dök örebroaren Erika Bergentz upp och efteranmälde sig, och sprang in på sjätte plats, på 2.09.19 (18 minuter snabbare än i hennes debut och hittills enda Lidingölopp 1999), medan Linus Rosdal var 20-talet sekunder långsammare än i fjol (1.45.18 nu), när han blev bäste svensk, och fick nöja sig med att vara åttonde blågule löpare i mål i år och 14:e totalt. Mattias Nätterlund blev 50:e man på 1.54.12.
** Emilia Fahlin fick som väntat tufft med den vägg till avslutning som Giro dell’Emilia i Bologna bjuder på (det är snorplatt i 97 av 99 kilometer och sedan är det tioprocentigt motlut, nästan 200 höjdmeter sist två kilometerna) och var drygt fyra minuter bakom segrande Elisa Longo Borghini i mål. Ale-Cipollini-stallet hade överlag en mycket tung dag och hade ingen cyklist på topp 30. Återstår att se om GP Bruno Beghelli i morgon passar bättre. Den tävlingen blir hur som helst Fahlins genrep inför VM.
** Matthias Wengelin gjorde exakt vad som krävdes och tog hem den svenska långloppscupen i mountainbike. VM-femman från Örebro vann finalracet Västgötaloppet, och när tidigare totalledaren Michael Olsson bara blev trea smet Wengelin om i sammandraget och tog förstapriset på 15 000 kronor. Wengelins landslags- och klubbkompis (i Almby) Axel Lindh blev femma.
** Och i den sjunde av nio deltävlingar i lokala rullskidstouren Moto eagle tour (men den kanske finaste tävlingen, Kilsbergen skyrace med prolog bestående av tre individuella klättringar uppför Sanatoriebacken i Garphyttan följt av en jaktstart uppför Ånnabodabacken) tog Robert Brundin säsongens tredje seger (han har också tre andraplatser och en fjärdeplats) på sammanlagda tiden 33.26 uppför alla fyra backarna. Erik Svensson var 38 sekunder efter när de tre prologerna summerades, men förmådde inte hämta igen upp mot Ånnaboda utan tappade i stället ytterligare drygt en minut.

SM-brons på medeldistans!! #smblekinge2016 #Orientering #Hagaby #alltidiform #vforvictory

A photo posted by Martin Regborn (@martinregborn) on

Martin Regborn intervjuas av Bosse Magnusson på P4 Örebro efter bronsmedaljen. Foto: Sverker Regborn
Martin Regborn intervjuas av Bosse Magnusson på P4 Örebro efter bronsmedaljen. Hör intervjun här, och Bosses snack med Andrea och Filip här. Foto: Sverker Regborn
Filip Jacobssons och Andrea Svenssons medaljjubel. Foto: Tomas Hallmén
Filip Jacobssons och Andrea Svenssons medaljjubel. Foto: Tomas Hallmén

Helgens höjdare: ”Skönt att få ett par tävlingar”

1) Lidingöloppet och Berlin marathon
Jag är ju svag för löpning, som ni alla vet, och i helgen smäller det två gånger om. Först ska Linus Rosdal, Mattias Nätterlund och de andra (ex-hälleforsaren Haben Kidane gör ju till exempel en väldigt intressant start i P19-klassen; i fjol var han tvåa i P17 och i år har han ju radat upp personliga rekord hela sommaren) ut i Lidingöloppet, och på söndag är det dags för Berlin marathon med Mikaela Kemppi och Sören Forsberg, bland många andra.

2) Orienterings-SM, medeldistans och stafett
SM-säsong i orientering avslutas med medeldistans i morgon, lördag , och på söndag är det dags för stafett. Alla tunga namn från länet är på plats med ett undantag: Filip Dahlgren som ju tvingats lägga ned säsongen efter alla skadebekymmer. Men faktum är att dagens medeldistanskval innebar att ett par tunga namn föll bort. Hallsbergslöparen Daniel Attås, som vid den här tiden förra året sprang så bra att han fick göra landslagsdebut lite senare under hösten, bommade A-final med över två minuters marginal (efter att ha lagt bort över tre minuter till andra kontrollen, visar sträcktiderna; undantaget den bommen hade han varit fyra i kvalheatet, nu i stället 14:e), och både Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund får nöja sig med B-final medan Rebecka Nylin får springa C-final (förra helgen var alla tre i A-final i långdistans). Några glada överraskningar, då? Jo, KFUM Örebros Ellinor Eriksson fortsätter att visa god form och tog sig till A-final liksom Hagabys doldis Viktor Larsson, 27. Och länets fem mästerskapslöpare 2016 – Martin Regborn, Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Filip Jacobsson (H20) och Andrea Svensson (D20) – tog sig alla till A-final med bred marginal (Regborn var inte bara snabbast i sitt heat utan snabbast av alla i hela kvaltävlingen; även Jacobsson vann sitt kvalheat). Milans Josefin Erlandsson (D20) och Saga Sander (D18), exil-örebroaren Maria Magnusson (damer) och KFUM Örebros Jonatan Gustafsson (H18) är också vidare till A-final i morgon.
Dessutom avgörs veteran-SM med sprint i dag, medeldistans i morgon och långdistans på söndag. Det är inte mer än en dryg handfull lokala löpare på plats nere i Blekinge, men det blev ändå två medaljer redan på fredagen: Lindebygdens Asta Sjöberg (hur många SM-medaljer har hon tagit genom åren?!) tog silver i D75 och Hagabys Arne Yngström tog brons i H80.

3) Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli
Emilia Fahlin genrepar inför cykel-VM (i dag kom beskedet att hon får köra både tempo- och linjelopp även där) och gör allra sista tävlingshelgen för det italienska Alé-Cipollini-stallet som hon representerat i år.
– Båda tävlingarna är nya för mig. Giro dell’Emilia ser ut som en tävling som skulle ha passat mig perfekt om det inte hade varit avslutning uppför, och GP Bruno Beghelli är en helt ny tävling för damerna, så där vet jag inte vad som väntar. Men det är skönt att få ett par tävlingar till så det inte blir så lång väntan på VM, sa Fahlin till Konditionsbloggen tidigare under veckan.
Fahlin kör med Marta Bastianelli, Martina Alzini, Ane Santesteban, Anna Trevisi och Malgorzata Jasinska på lördagen, medan  Beatrice Rossato ersätter Alzini på söndagen.
– Det är en viktig möjlighet för alla tjejer att avsluta 2016 på bästa möjliga sätt. Vi är i slutet av en säsong som varit full av entusiasm och kommer ta oss an de här två race med självförtroende, bestämdhet och med stora ambitioner, säger sportdirektören Fortunato Lacquaniti i ett pressmeddelande.

Bubblare: På lördag avgörs dessutom årets roligaste etapp i rullskidstouren Moto eagle tour. Vi snackar ”Kilsbergen skyrace”. En individuell prolog bestående av tre varv uppför Sanatoriebacken i Garphyttan följs av en jaktstart på sträckan Lannafors–Ånnaboda. Mjölksyrefest utlovas! Dessutom avslutas den svenska långloppscupen i mountainbike med 78 kilometer långa Västgötaloppet i Ulricehamn. Örebros VM-femma Matthias Wengelin ligger femma inför avslutningen, och har viss chans på titeln och 15 000 kronor i prispengar (tvåan får nöja sig med 8 000 spänn). Men i sådana fall måste Almbycyklisten ta in 29 poäng på Michael Olsson, Serneke Allebike. Men i sådana fall måste Wengelin vinna tävlingen samtidigt som Olsson inte blir tvåa. Grythyttans Fredrik Berg ligger fyra, men har stor chans på tredjeplatsen och 6 000 kronor om han kör bra.

I fjol bäste svensk – i år tänker Rosdal springa fortare: ”Men ‘Musse’ och David sticker nog redan i starten”

2015 års Lidingölopp bjöd på ett par riktiga knallar när Linus Rosdal blev bäste svensk närmast före Erik Anfält. Örebrolöpare både som bästa och näst bästa svensk. Men när 52:a upplagan av det klassiska terrängloppet avgörs på  lördag avstår Anfält på grund av skadekänningar och Rosdal spelade ned sina chanser när jag ringde upp honom för att kolla läget inför loppet.

– Det saknades väldigt många bra löpare förra året. Man ska inte kunna bli bäste svensk när man går precis under 1.45, det kändes faktiskt lite konstigt, säger Rosdal som klockades för 1.44.56 då. I år är ”Musse” (Mustafa Mohamed) och David (Nilsson) med, och de lär sticka ifrån mig redan i starten. Men jag tycker bara att det är kul, det ska vara tuff konkurrens på Lidingö. I år är startfältet bättre, och då blir det mer drag, säger Rosdal till Konditionsbloggen.
Jag har ju sett att du satte banrekord i Vretaloppet och försvarade segern i Lasse-Maja-loppet, men hur är formen egentligen?
– Jag tror att formen är god, även om det precis som förra året är lite oklart. Men träningen senaste månaden har gått bra. I Lasse-Maja-loppet sprang jag nästan två minuter långsammare än förra året där, så det var inget jättepositivt besked. Men jag vet inte hur jag ska värdera det eftersom jag kört ett annat upplägg och tränat hårdare närmare in på det här året.
Hur har säsongen varit annars?
– Jag hade som vanligt problem i våras. Kanske berodde det på allergi, men förmodligen var det överträning, för jag körde väldigt hårt i vintras. Våren fungerade inte alls, jag kom igång igen med träningen först i mitten av juni, så jag har inte velat tävla någonting förrän senaste veckorna. Jag var så mycket sämre än jag vill vara i somras. Nu måste jag utvärdera hur jag lägger upp träningen på vintern och se om jag kan göra något annorlunda.
Hur blir upplägget på Lidingö?
– Planen förra året var att öppna väldigt lugnt, och när vi väl var iväg kändes det dessutom riktigt dåligt första tio kilometerna. I år kommer jag försöka öppna lite tuffare, och lyckades det känns det som att jag kan plocka en eller två minuter första tolv kilometerna. Känslan är att jag borde kunna kapa ungefär så mycket på fjolårstiden i den form jag har nu. Och det är roligare att försöka göra något bättre än att bara gå för samma tid som förra året.
Det är ett lopp som passar dig rätt bra, va?
– Ja, det känns så. Jag är bra när när rytmen störs, med mycket svängar och upp och ned, som det är på Lidingö. Jag är ganska stark, starkare än jag är snabb, och kuperade banor passar därför ganska bra. Och så är det ju väldigt fint på Lidingö också, det är en bonus.
Vad händer sedan?
– Det blir förmodligen terräng-SM, Hässelbyloppet och Åstadsloppet, om jag inte blir för sliten efter Lidingö. Det är det som är planen, det som återstår av säsongen.

Förutom Rosdal, som tävlar för KFUM Örebro, startar även Örebro AIK-kvartetten Mattias Nätterlund, Henrik Eknor, Pär Englund, Marcus Stoor och Andreas Engström samt Kopparbergs Johan Eriksson och Kumlas Dan Bäck – men inga damer – i första startgrupp på lördag.

Wengelin blev av med tröjan – och Hagaby med titeln

Jag har fortfarande fått tag i någon resultatlista, men av direktrapporteringen av döma blev örebroaren Matthias Wengelin av med sin svenska mästerskapströja i långlopp (han har ju dock kvar dem i OS-disciplinen crosscountry och i grenen cykelkross) när maraton-SM i mountainbike avgjordes i samband med Bergslagsloppet i dag. Wengelin lär ha rullat i mål som trea, på behörigt avstånd bakom en duo där Emil Lindgren spurtade ned Michael Olsson och tog guldet efter två timmar, 31 minuter, 38 sekunder och nästan 75 kilometers cykling i kuperad Kilsbergsterräng. På samma sätt har jag lyckats läsa mig till att Jennie Sternerhag tog sitt fjärde raka SM-tecken i disciplinen. Men vi får väl återkomma när arrangörerna publicerat en lista.
Förre elitskidåkaren och juniorvärldsmästaren Patrik Karlsson tog hem själva Bergslagsloppet, den 65 kilometer långa ”motionsklassen”, med 50 sekunders marginal till tvåan Mathias Helin, Borås, (Helin är bara 19 år och därför stod som segrare i ”ungdomsklassen) efter att ha avverkat sträckan på knappt två timmar och 32 minuter. Örebroaren Malin Olsson var tvåa i damklassen, bara 26 sekunder bakom Stjärnhovs Pernilla Svensson efter över 200 minuters cykling.

I säsongens sista, och kanske mest prestigefyllda DM-lopp i orientering – stafett – lyckades Hagaby inte försvara fjolårstiteln på herrsidan trots att de nu toppat laget med EM-bronsmedaljören och VM-sjuan Martin Regborn. Orsaken? Att Tisaren, som var arrangör och därför inte kom till start i fjol, i år ställde upp med ett ramstarkt lag där Gustav Hindér sprang upp en lucka på nästan två minuter på förstasträckan och Oskar Andrén utökade till över 3,5 minuter efter två, där Hagaby hade Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar. Som om inte det räckte drygade ex-landslagsmannen Daniel Attås faktiskt ut ytterligare när det väl var Regborns tur på sistasträckan, och i mål var Tisaren över fem minuter före Hagaby. Tisarens andra- och tredjelag fixade dessutom tredje- och fjärdeplatserna, men var 18 respektive 29 minuter bakom.
På damsidan ryckte två Hagabylag på förstasträckan, men när Lovisa Persson växlade till Rebecka Nylin, nybliven distriktsmästare i nattdisciplin, så var Tisaren strax ikapp och förbi, och VM-löparen och EM-medaljören Lilian Forsgren drygade ut en 3,5-minutersledning vid växling till nästan elva minuter i mål för att fixa dubbeln. Hagaby? Tja, de båda lagen föll igenom rejält och blev fyra och femma, istället tog KFUM Örebro och Tisarens andralag, med Bergslagsleden ultra-succén Anette Carlsson respektive förra juniorvärldsmästaren Andrea Svensson på sistasträckorna, hand om silver- och bronspengarna.

Uppe i Örnsköldsvik avgjordes säsongens allra sista deltävling i svenska mountainbikeorienteringscupen, och Erica Olsson från Karlskoga tog ännu en seger. Över långdistans med masstart vann hon med nästan 3,5 minuters marginal till tvåan, Hanninges Jennifer Andersson, och därmed kan hon summera cupsäsongen med sex segrar och fyra andraplatser i cupen, och maxpoängen 370 poäng (eftersom just fyra sämsta tävlingarna ska räknas bort). Garphyttans Marcus Jansson var inte på plats i helgen, men hade redan säkrat totalsegern på nästanmaxet 360 (seger i dagens tävling, finalen, gav tio bonuspoäng som Jansson missade, men han vann de åtta första tävlingarna och har därmed redan tvingats räkna bort två segrar.

Svealandsmästerskapen, som jag skrev om i går, avslutades i dag med nya medaljer till Klara Frih (tvåa på 2 000 meter i F14 med 7.02,84) och Wilhelm Bergentz (tvåa på samma distans i P14 med 6.25,06). Frih kutar ju inte bara de långa distanser bloggen rapporterar om, utan inkasserade även medaljer på 80 meter, 300 meter och 4×80 meter (och så var hon 14:e i längdhopp).

Så här veckorna före Lidingöloppet är det kutym att testa formen i terräng, och för Linus Rosdal, KFUM Örebro, som i fjol var bäste svensk just i Lidingöloppet värmde som nu upp med klassiska Lasse-Maja-loppet i Arboga, som i dag avgjordes för 44:e gången. Någon resultatlista har jag ännu inte sett, men enligt rapporter från Per Sjögren, det just nu handgipsade konditionsfenomenet, som var på plats blev det en ny seger på Rosdal. Dock på en eller två minuter sämre tid än i fjol (1.17 blankt, då). Dessutom vann Örebro AIK:s Annika Larsson på cirka 1.51, och Linus syster Kajsa Rosdal, IF Start, vann tolvkilometersklassen.

Segrare är vi allihop. Annika Larsson, Kajsa Rosdal och Linus Rosdal efter Lassemajaloppet. Foto: Per Sjögren
Segrare är vi allihop. Annika Larsson, Kajsa Rosdal och Linus Rosdal efter Lasse-Maja-loppet. Foto: Per Sjögren

"Träffade inte Loch Ness-odjuret – men en bock med jättestora horn"

Tuffare och ruffigare löpning än väntat gjorde Loch gu loch till en betydligt längre swimruntävling än Örebroduon Mårten Vidlund och Matti Tordsson hade räknat med på förhand. Beräknade åtta timmar och 20 minuter tickade iväg till nio timmar, 16 minuter och 33 sekunder innan Örebroduon kravlade upp på Loch ness södra strand och korsade mållinjen efter 47 kilometer löpning och åtta kilometer simning. Och då var de ändå elfte herrlag i mål, på 16:e plats totalt av 53 startande. Någon timmes välbehövlig återhämtning senare ringde Tordsson upp Konditionsbloggen och berättade om ett av sitt livs hårdaste dagar (kolla in massor av fina bilder från loppet här!).

– Ja, vi har haft en fantastisk resa i dag, men det var ett otroligt tufft lopp, måste jag säga. Tuffare än vi hade förväntat sig, och det säger de andra tävlande också. Det var fler höjdmeter och mycket mer obanad terräng än vi hade förväntat oss. De hade lagt in en extra, riktigt sadistisk stigning precis på slutet, helt i obanad terräng och brantare än Storstenshöjden, säger Tordsson till Konditionsbloggen.
Hur var det annars?
– Miljön här är helt sagolik. Att springa uppe i bergen på hedarna, över kullarna, bland småsjöarna. Fantastiskt. Vi har inte väggat utan kunnat ta oss framåt hela tiden, men ingen av oss hade någon perfekt dag. Det hade börjat gå lite tungt när vi kom till en 15-kilometerslöpning ungefär fem timmar in i tävlingen. När vi tittat på höjdkurvan i förväg såg den ut att vara platt, men det var svagt uppför hela tiden och avslutades med ett berg. Då var det riktigt tungt.
Och ni klarade er från Loch Ness-odjuret?
– Ja, det träffade i inte på. Men när vi hade kommit upp på en platå efter första löpning, efter nio kilometer med ganska många höjdmeter, sprang vi igenom en fårhage där en bock med jättestora horn bräkte till precis när vi passerade. Vi hoppade till rejält och trodde att vi skulle bli attackerade, men han lugnade ned sig. Det var väl det närmaste vi kom odjur.
Är ni nöjda?
– Ja, skapligt. Vi känner att vi gjort ett bra lopp även om man alltid tänker på hur bra det kunde ha gått om man haft en perfekt dag.
Nu ska ni köra Koster swimrun redan på lördag. Hur ska ni hinna återhämta er efter det här monsterloppet?
– Vi får äta ordentligt nu, och sedan är det bara att vila i veckan och hoppas att vi är i bra form nästa helg också. Det blir nog en liten annan typ av tävling då, med betydligt kortare löpning men förmodligen med tuffare simning. I dag var det nästan spegelblankt vatten, det är det ju sällan på Västkusten …

Liksom för grabbarna i Skottland tog det längre tid än tänkt för Jonas Rosengren att genomföra Berlin marathon på söndagsmorgonen. Trots otroligt många fler meter och mer målmedveten träning än för två år sedan nådde han inte samma tid (då 2.39.25 på max tre pass i veckan; nu 2.40.05 på nio pass i veckan sista månaderna, totalt 107 mil bara i juli och augusti). Rosengrens mål var 2.39 för godkänt, helst båda halvorna under 1.20, nedåt 2.36 om han ”fick på hela skiten”. Allt sprack.
”Rutten känsla från start. Hoppades att det skulle släppa med en lugn första femma, men jag fick slita för att öka farten. Låren gav upp redan efter 25 kilometer. Jag krigade så gott det gick för att gå under 2.40, för att koma undan med lite ära, men det räckte inte. 2.40.05 suger. Så jävla trist att vara sämst när det gäller”, twittrar Rosengren och fortsätter: ” Inte många rätt i dag. Fick slita för farter som jag joggat i på träning. Jag får använda besvikelsen som tändvätska för att hålla motivationen brinnande. Nöjer jag mig med mindre blir jag sämre. Det som svider mest är att jag måste träna mer och springa igen. Tänker inte ge mig förrän jag får på hela skiten.”

I Estland avslutade Daniel Attås Euromeetinghelgen tillika landslagsdebuten med vassaste loppet hittills i blågult. Slutade på 16:e plats, som femte bästa svensk, fyra minuter bakom segrande Albin Ridefelt och inte mycket mer än två minuter från en topp fem-position. Martin Regborn avslutade en urstark helg med en 20:e-plats, sjunde bäst av de tolv svenskarna. En placering han inte var gôrnöjd med, om en säger: ”Nej, i dag var det inget vidare. Sega ben och seg skalle. Bom på fyran och noll fokus efter det. Tar med mig två bra lopp hem från Estland”, twittrar örebroaren. Om det var säsongsavslutning för orienterarna som inte får vara med på världscupavslutningen nästa helg? Njäe, det ska vi väl inte tro. På hemmaplan stundar ju 25-manna (om jag tolkar Hagaby rätt kutar Regborn förstasträckan i förstalaget), och Regborn är säkert sugen på terräng-SM också. Den som lever får se.

Wilhelm Bergentz, som figurerat här på bloggen med sina fina medeldistanstider tidigare (redan snabbare än mamma …) blev trea i Lidingöloppets P13-klass på söndagen, sju sekunder bakom finska segraren Mikko Vesma. Svartås Kristin Hinshaw Adamsson bästa länslöpare i tjejloppet, på 57:e plats med tiden 46.28 över terrängmilen.

Fahlin VM-trea kilometer före mål: "Började tänka: 'Fan, det här kan hålla!'"

Ja, jösses vilket race! Damernas linjelopp i cykel-VM innehöll allt drama man kan önska sig och mitt i alltihop var Emilia Fahlin trea uppför kullerstensbackarna bara 3,5 kilometer före mål (efter att ha kommit med i en nio cyklister stark utbrytning några varv före mål, och de blev inte inhämtade förrän då, någon kilometer före mål; Emilia rullade till slut över mållinjen som 26:a). Ingen överraskning för den här bloggens läsare att Fahlin haft grym form på slutet, men det här överträffade till och med hennes egna högt ställda förväntningar, berättade hon när Konditionsbloggen fick tag i henne på hotellrummet i Richmond, Virginia, natten mot söndag, svensk tid.

– Det gick faktiskt bättre än vad jag någonsin vågats hoppas på. Det var en rätt ovan situation att sitta i utbrytning på VM med inte så många kilometer kvar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur var taktiken?
– Det var allt för Emma (Johansson, den svenska stjärnan som jagade sitt första VM-guld men inte hade nog med kräm kvar i spurten och fick nöja sig med en femteplats i mål). När utbrytning gick iväg kände vi att jag var tvungen att komma med, men jag hade inget ansvar att köra eftersom jag hade Emma där bak. Sedan blev det lite nervöst när tidsavståndet blev så stort. Man började tänka: Ska det här hålla in till mål?
Ja, vad tänkte du då? Ville du att det skulle hålla, eller hoppades du att klungan skulle komma ikapp så att Emma skulle få chansen?
– Någonstans långt bak i huvudet hoppas man ju att det ska hålla. Och nästan alla länder var ju representerade där framme, så man visste inte om det fanns någon i klungan som skulle vilja göra jobbet. Ju längre det gick började man tänka: ”Fan, det här kan hålla.” Jag började fundera lite på hur jag skulle göra mot slutet, för kommer möjligheten måste man kunna göra bästa möjliga final. Men det är klart, i grunden hoppades jag på Emma. Det här var i princip hennes sista chans på världsmästartröjan och jag vet hur länge hon har kämpat för den. Men det var lite nervöst och ovant att vara där framme. Det var många tankar som hann gå genom huvudet på en. Det här var en häftig erfarenhet för mig, det var ett sånt här scenario jag drömde om på träningen i går, men jag vågade inte hoppas att det skulle bli verklighet.
Hur upplevde du avslutningen?
– Det blev lite attacker när klungan var på väg ikapp. Jag provade att kräma ur det allra sista i botten på den tredje backen. Om det ändå skulle gå ihop var det lika bra att försöka vara med långt framme så det fick bära eller brista. Bättre att vara i täten än att bli avhängd.
Hur var tävlingen annars?
– Det var kul, jag kände mig bra. När vi kom till backarna kändes det som att jag fick vila. Det var som en återhämtningsperiod, och ändå tog jag många positioner. Eftersom Hanna och Sara inte var med uppför backarna fick jag täcka alla attacker på toppen också, redan i början av loppet, och trots det kunde jag vara med till slutet.
Du måste vara i ditt livs form nu …
– Ja, det var länge sedan det kändes så här bra, i alla fall. Många, många år sedan. Ja, sett till linjelopp får jag nog nästan säga att jag aldrig varit bättre. Det här är ett stort steg i rätt riktning. At kunna vara med så länge mot så bra motstånd. Det är jäkla kul. Jag har ju själv vetat om min kapacitet, att det funnits där. Och jag har hela tiden haft människor runt mig som fortsatt tro. Men det är nog många som inte trott på mig också, och det är kul att få visa dem.
Du gjorde en laseroperation av näsmusslorna i slutet av juni, har det hjälpt dig till den grymma höstformen?
– Ja, det har hjälpt mig på det sättet att jag fått vara frisk. Efter operationen har jag varit frisk tre månader i sträck, jag har inte behövt justera min träning alls på grund av känningar, och det minns jag inte när det hände senast. Istället för att hela tiden få börja om på grund av sjukdomar och som bäst komma upp på någon halvnivå och sedan trilla ned på botten igen så har jag nu kunnat köra på. Det fungerade inte som det var tidigare. Samtidigt har flera andra bitar också fallit på plats.
Cyclingnews skriver att du är klar för italienska stallet Alé-Cipollini-Galassia …
– Jag kan inte säga något om det än. Vad jag ska göra nästa säsong blir officiellt om någon vecka. Nu blir det först lite semester. En vecka i Grekland där jag ska ta det lugnt och inte tänka någonting på cykel …

Det hände ju en hel del annat i dag också, men klockan är redan alldeles för mycket …
** Linus Rosdal och Erik Anfält gick en precis så tung duell i Lidingöloppet som bloggens förhandsspekulationer hade förväntat sig. Eller; det blev snäppet ännu värre när Rosdal (efter att inledningsvis ha legat bakom Anfält) spurtade in under 1.45 (med sex sekunders marginal!) och blev bäste svensk som totaltia i loppet och Anfält därefter sprutade ned Fredrik Bakkman (orienteringsvärldsmästaren) och knep en 13:e-plats som näst bäste svensk.
Kollega Hellsing har en längre intervju med Rosdal i söndagens papperstidning, där han bland annat berättar att han rankar loppet som det näst bästa i sin karriär:
– Det är väl SM-guldet på åtta kilometer terräng som jag rankar lite högre. Men efter det är väl det här det bästa jag gjort.
** Haben Kidane, som ni kan läsa en mycket gripande intervju med här, blev tvåa i Lidingöloppets P17-klass.
** Martin Regborn tog en ny urstark placering i Euromeeting (sexa i lördagens långdistans) och Daniel Attås blev 26:a av 81 startande (inte heller det illa pinkat i landslagsdebuten!). ”Förvånansvärt lättlöpt estnisk terräng” twittrade Regborn. I morgon avslutas tävlingarna i Estland med medeldistans.
** I morgon också en bloggintervju med örebroarna som överlevde Loch gu loch. Men det blir då, det!

Regborns succé i Tallin – och därför ställer Dahlgren in Lidingöloppet

Man vill ju inte säga vad var det jag sa, så istället drar jag till med: ”Vad var det jag skrev?” I helgens höjdare-inlägget i förmiddags tippade jag att Martin Regborn skulle vara med och tampas om segern i Euromeetingsprinten i Otepää i dag, och även om det inte var någon särskilt vågad gissning – Regborn har ju sprungit VM två år i rad och ställdes framför allt mot B-landslagslöpare – så svarade han för en riktigt stark prestation. Bara hemmalöparen Timo Sild och schweizaren Andreas Rüedlinger klarade av de tre kilometerna (4,2 optimal löpsträcka och 90 höjdmeter, enligt PM:et) och 21 kontrollerna på snabbare tid. Estländaren i mål på 15 minuter blankt, Rüedlinger tolv sekunder bakom och Regborn 14 efter.
– Det här känns jättebra . Pallen i en internationell tävling; det är därför man håller på. Min vår blev helt värdelös på grund av allergiproblem. Egentligen är det först nu på hösten som jag kunnat prestera som jag vill. Nu ser jag verkligen fram mot resten av helgen, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Det var galet jämnt med 21 löpare inom minuten och 57 inom två minuter. Landslagsdebuterande Daniel Attås, som även om han slog Regborn på DM-sprinten i somras knappast är någon sprintspecialist, slutade på 61:a plats, 2.13 bakom. 90 löpare kom till start, 87 hittade runt. Euromeetinghelgen fortsätter med långdistans på lördagen och avslutas med medeldistans på söndagen.

På fredagen blev det också klart att Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson – precis som väntat – får springa inofficiella junior-EM (junior european cup, samma tävling där Oskar Andrén landslagsdebuterade i fjol) i Tyskland om två veckor. Svensson är den enda länslöparen i 24-mannatruppen.

Däremot blir det inget Lidingöloppet för Filip Dahlgren. Han väljer istället att vila sig i form inför världscupavslutningen i orientering i Schweiz nästa helg. Ja, schemat hade blivit närmast omänskligt om Garphyttekillen kutat på Lidingö i morgon med tanke på att han kommer från två raka SM-helger i orientering och världscupfinalens tre lopp på lika många dagar avgörs på 2 000 meters höjd. Dahlgren meddelar sitt beslut via Twitter:
– Återbud på mig. Jag har valt att prioritera världscupen och återhämtning efter SM, så det blir bra tryck i buggarna nästa helg, skriver Dahlgren som åker ned till Schweiz på onsdag.
Hade du spöat Erik Anfält och Linus Rosdal annars?
– Troligen inte. Det är för bra (hårt) underlag på Lidingö, och det är två riktigt bra löpare. Jag tror båda gör under 1.45.

För övrigt kan jag tipsa om två hemsidor att spana in: Här kan man följa örebroarnas kamp i Loch gu loch live i morgon, och här kan man ta del av diverse racarapporter från olika lopp (att jag kommit i kontakt med den sidan beror på att de hörde av sig och ville låna min rapport från Tromsö skyrace, och det fick de naturligtvis; sidan verkar vara ett jätteroligt initiativ och ett bra ställe att hitta inspiration och nya utmaningar).

Helgens höjdare: VM, för-VM och världsklass på Lidingö

1. Cykel-VM
Försnacket handlar som vanligt om Emma Johansson, Emma Johansson och Emma Johansson (när Emilia Fahlin, Sara Mustonen-Lichan och Hanna Nilsson nämns i TT:s text inför lördagens linjelopp avfärdas de i samma bisats med att ”Johansson räknar ändå med att – som vanligt – få anpassa sig till vad de starkaste lagen hittar på”). Well, jag skulle ändå vilja påstå att Fahlin har en hel del att bidar med i sin nuvarande form. Kommer ni ihåg att hon, när hon för en gångs skull fick chansen att gå själv i spurten, plockade ned Johansson i Tour of Norway i början av augusti. Men i VM:s linjelopp – som startar 19.00 på lördagskvällen, svensk tid, har beräknad målgång 22.25 och direktsänds i Viasat – blir Fahlin förstås först och främst hjälpryttare åt Johansson (men kanske kan det bli läge att ge sig av i utbrytning för att låta de starkare nationerna jaga livet och kraften ur sig i klungan och därmed hjälpa Johansson, som då lugnt kan sitta med, till beskedligare motstånd i spurten). Loppet körs över åtta varv på en 16,2 kilometer lång rundbana i downtown Richmond, Virginia, USA, vilket ger totalt knappt 13 mil. En ganska utmanande bana med massor av tekniskt tvära kurvor, tre rejäla backar på slutet (den näst sista över kullersten) och ett läckert motlut de sista 680 meterna in i mål/varvning (totalt 103 höjdmeter per varv, vilket alltså ackumuleras till över 800). För Fahlin är det säsongens sista race, och vad som sedan händer är klart men ej presenterat (så bloggen kan bara spekulera) – eftersom hon bara avslöjat att hon lämnar Wiggle-Honda men att hon skrivit kontrakt inför nästa säsong.

2. Euromeeting
Redan i eftermiddag smäller det i längdskidnästet Otepää i sydöstra Estland. Martin Regborn ska kunna utmana om segern i stadssprinten och Daniel Attås gör landslagsdebut. Attås går ut 14.44, svensk tid, och Regborn startar 15.36. Som vanligt lockar Euromeeting (som är någon typ av för-VM, och alltid arrangeras av landet där VM ska arrangeras två år senare) framför allt B-landslag, de verkliga kanonerna står över och laddar för världscupfinalen nästa helg. Euromeeting fortsätter med långdistans på lördagen (Attås startar 13.51 och kanske kan klämma sig in topp 20-topp 30, Regborn startar 14.03 och lär kunna vara med topp tio), och på söndag avslutas tävlingshelgen med medeldistans (Attås startar 11.09, Regborn 11.21).

3. Lidingöloppet
Jag har ju redan skrivit en del inför det här. Men visst är det kittlande med en länsduell mellan tre löpare på så hög nivå som Erik Anfält, Filip Dahlgren och Linus Rosdal. Dessutom extra kittlande med tre löpare som kommer in från olika håll och inte har särskilt många inbördes möten bakom sig. Något liknande har konditionslänet inte sett sedan Stockholm marathon 2014, när Louise Wiker (nia totalt, trea i SM-klassen på 2.49.01) tampades med Mikaela Kemppi (tia, fyra på 2.49.34) och Josefin Gerdevåg (13:e, sjua på 2.53.38).
På startlinjen i elitstartledet i det klassiska tremilsloppet finns dessutom Dan Bäck, Henrik Eknor, Albin Olausson och Magnus Palm. Örebro AIK:s Fredrik Johnsson kutar halva distansen, Lidingöloppet 15, som också avgörs på lördag medan Ulrika Hammarskiöld, Petra Henriksson, Lisa Schadewitz och Kristin Hinshaw Adamsson kvalat in i elitstartledet i söndagens tjejlopp över tio kilometer.

Bubblare: Jonas Rosengren jagar personligt rekord i Berlin marathon, Adam Axelsson kör en träningstävling under lägret i Salt Lake City, Mårten Vidlund och Matti Tordsson tar sig an swimruntävlingen Loch gu loch och KFUM Örebro arrangerar välgörenhetsloppet Spring för livet. Händer något mer? Hör av er med ett mail eller ett sms, kontaktuppgifterna finns här intill!