Helgens höjdare: Därför missar Louise Wiker Göteborgsvarvet

1. Göteborgsvarvet
Hälleforsfostrade friidrotts-VM-löparen Louise Wiker tillhörde förhandsfavoriterna i SM-fältet i världens största halvmaraton, men tvingas ställa in sitt deltagande på grund av en överansträngd sena i ena foten. Därmed får Enhörnas Emma Björkman och Huddinges Hanna Lindholm axla favoritskapet till SM-guldet, medan chanserna till länsmedaljer ter sig väldigt små. Men det finns ändå ett antal intressanta länslöpare i elitstartlistorna: Mikaela Kemppi (som var tia i SM-klassen förra året och då faktiskt före Wiker, men som slitit med dålig känsla under inledningen av säsongen), Erika Bergentz, Linus Rosdal, Thomas Chaillou och Ingrid Ziegler kommer till start. Totalt är nästan 1 200 länslöpare anmälda till loppen under Göteborgsvarvets vecka.

2. VM-tester i Estland
Redan nu om en halvtimme (10.30) drar årets kanske viktigaste tävling hittills igång för Martin Regborn. Gör han en bra insats även i dagens långdistans på plats i Estland finns inget, utom en skada, som kan stoppa honom från att få springa långdistans i VM. Jag skrev ju lite om de här VM-testerna tidigare i veckan, och om Forsgren, Tjernlund och Svensson som också löper i Estland.

3. Vincoloppet
Vi är redan framme vid deltävling tre av fem i svenska landsvägscupen, och en viss Monica Holler, från Laxå, finns på startlinjen i Ystad (oklart hur det är med övriga länscyklister, jag hittar ingen av dem i startlistan). Den förra proffscyklisten och vinnaren av NA:s guldklocka gjorde ju smygcomeback i fjol, och har nu åter dragit på sig cykelbyxorna, även om hennes satsning även i år främst är inriktad på triathlon.

Bubblare: Själv ska jag på lördag springa Stockholms brantaste för tredje gången, och på söndag är det dags för första deltävlingen i Degerforsklassikern (eftersom vinterns lägndskidåkning blev inställd): Vulkanloppet.

Louise Wiker äntligen klar för friidrotts-VM – och Glanshammarslöpare klarade junior-EM-kval

I dag kom så till slut beskedet. Över ett halvår efter att Louise Wiker krossade både sitt personliga rekord (med över fyra minuter!) och VM-kvalgränsen över maratondistansen i Amsterdam i oktober gav förbundskapten Karin Torneklint till slut beskedet om att hon också är uttagen till sommarens friidrotts-VM i London. Ett besked som måste vara otroligt skönt för en löpare som blivit nobbad från terräng-EM och friidrotts-EM trots att hon varit kvalificerad, och som blev inbjuden till sitt första friidrotts-VM, i Peking för två år sedan, med armbågen efter en hel handfull återbud trots sin starka kvaltid. Men den här gången fanns inget som kunde stoppa den Hälleforsfostrade löparen (inte ens uppvärmningsknocken i Sevilla i februari). och 13 augusti står hon på startlinjen i London (och kan redan nu börja förbereda sig och ladda upp på ett helt annat sätt än inför sitt förra VM).

Uttagen är ännu inte Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade långdistansaren Lisa Bergdahl, men på måndagskvällen klarade 21-åringen i varje fall kvalgränsen till U22-VM (”äldre junior-VM”) i friidrott i Bydgoszcz, Polen, i juli, på 10 000 meter när hon lekte hem Göteborgs-DM .på Slottsskogsvallen (Bergdahl har flyttat till Göteborg för att studera och gör sin andra säsong i Sävedalens AIK) på 35.43,98. Kvalgränsen till U22-VM är 36 blankt, så den klarade hon med över 16 sekunders marginal, trots att hon tvingades springa solo och var nästan tre minuter före tvåan i heatet (och DM) Linnea Ivarsson (Lerum) som Bergdahl varvade två gånger. Den slutgiltiga U22-VM-truppen tas inte ut förrän den 3 juli, tio dagar före mästerskapet, och än har inte en enda idrottare fått beskedet, så vi får väl se hur snabba friidrottsförbundet är att ta ut Bergdahl. Att hon hade något stort på gång anade man ju för övrigt redan när hon sprang hem Startmilen före Mikaela Kemppi för en månad sedan. Hade Bergdahl alltjämt tävlat för en Örebroklubb hade hennes tid för övrigt gjort henne till den femte snabbaste 10 000-meterslöparen i distriktet genom tiderna och den näst snabbaste U22-löparen.

I kväll var det för övrigt dags för säsongens fjärde poängtävling i OK Milans regi, den här gången vid Ramsjön söder om Nora. En viss Martin Regborn dök upp, som vanligt, men man vet ju aldrig vad man har att vänta sig av honom i de här sammanhangen. Den här gången sprang VM-löparen från Örebro, som ibland joggar igenom poängtävlingarna en bit från täten, hem segern nästan fyra minuter före tvåan Anton Hallor och ytterligare nästan tre före trean Jakob Wallenhammar. Elin Winblad var återigen bästa dam och drygade därmed liksom Regborn ut sin ledning i sammandraget (det är ju mixedklass som gäller, och Winblad är nu uppe på fjärde plats totalt).

 

Byrén sprang runt Balatonsjön – Wiker tvingades bryta igen

Löparprofilen Hasse Byrén, 52, från Örebro klarade sitt stora mål för våren, som han pratade en hel del om i samband med Marieberg galleria marathon: Fyradagarsloppet runt Balatonsjön i Ungern (Lake Balaton supermarathon), ett äventyr på 193,3 kilometer fördelat på 48,2, 52,9, 42,5 respektive 49,7 kilometer per dag. Han sprang tillsammans med Fellingsbros Roland Eriksson, och passerade mållinjen efter de fyra dagarna på 22 timmar och 5,5 minuter (Eriksson fem sekunder före Byrén, enligt den officiella tidtagningen, men jag har svårt att se att de spurtade om det). Tiderna gjorde dem till 140:e respektive 141:a i tävlingen, och 70:e respektive 29:a i åldersklasserna (M45 respektive M50). Hemmalöparen Péter Steib vann ppå mäktiga tiden 13.51.36 (4.18 i snitt per kilometer över nästa 20 mil).

Louise Wiker, den Hälleforsbördiga löparen som sprang maraton i friidrotts-VM för två år sedan och klarat kvaltiden även till sommarens mästerskap i London, verkar ha haft en betydligt jobbigare helg. Jag känner inte till fler detaljer än hennes instagrampost avslöjar (se nedan), men uppenbarligen skulle hon ha sprungit ett halvmaraton i Nederländerna (oklart vilket) som hon tvingats bryta (av oklar anledning). Wiker föll ju olyckligt och skadade ena knäet under uppvärmningen inför Sevilla marathon i februari men var tillbaka och satte karriärens bästa miltid på landsväg (34.43) förra lördagen.

Och så lyckades jag ju glömma rapportera resultaten från Varvetmilen, seedningsloppet inför Göteborgsvarvet som avgjordes på Väster i Örebro på söndagen. Anna Pettersson, IF Start, vann damklassen sex sekunder före Örebro AIK:s Ida Nilsson, men det var bara stockholmaren Fredrik Westerdahl, Fredrikshofs IF, som klarade att kvala in till elitstartgruppen (vann herrklassen på 34.43, gränsen är 35 minuter). Pettersson och Nilsson får båda plats i startgrupp fyra (42.06 är gränsen för startgrupp tre, Pettersson sprang på 42.23). Eric Segelberg, örebroare som springer för LK Gränslöst, blev bäste länslöpare i herrklassen med en tredjeplats på 36.31 vilket ger en plats i första startled (precis bakom elitledet) i Göteborg om knappt två månader.

Bloggarna du inte ska missa: Wiker om Sevilla, Regborn om lägren, Nordblom kör crossfit …

Jag har ju tipsat om andra lokala konditionsidrottsbloggar tidigare, men tänkte att det är dags med en liten uppdatering av var man hittar det mesta av det bästa.

Fredrik Berg är bland de allra flitigaste och utförligaste när det gäller bloggandet. Mountainbikecyklisten (och tidigare enduromästaren) från Grythyttan har i år bytt till Almby och ersatt Matthias Wengelin (som gått till Örebrocyklisterna) både där och i Team Bergslagsloppet där han kommer att köra med Axel Lindh.

Bibben Nordblom ligger i andra änden av spektrumet och skriver väldigt sällan. Oftast bara racerapporter från swimrun-världsmästarens största tävlingar. Men å andra sidan är de desto mer intressanta att läsa. Och i vintras överraskade hon faktiskt med ett inlägg om att hon börjat med crossfit.

Louise Wiker fick jag aldrig tag i efter det misslyckade maratonloppet i Sevilla (hon tvingades bryta efter att ha sprungit omkull på uppvärmningen), men på sin egen blogg berättar friidrotts-VM-löparen från Hällefors om upplevelsen. När vi snackar löpare från Örebro är det däremot instagram snarare än bloggar som gäller: Där finns alla från Sören Forsberg, Erik Anfält och Mikaela Kemppi till Jonas Rosengren och Fredrik Johnsson.

Martin Regborn skriver inte heller överdrivet många inlägg, men desto matigare. EM-brons-orienteraren från Örebro har bland annat bjussat på mycket material från vinterns tre träningsläger. Landslagskompisen Lilian Forsgren (EM-silver-orienterare från Hallsberg) och nyblivna Tisaren-löparen Ellinor Eriksson (från Örebro) bloggar också bra.

Och på skidsidan är Filip Danielsson överlägset flitigast. Den förre JSM-guldmedaljören från Vedevåg kör liksom jag devisen ”ett inlägg per dag”.

Har du några tips på någon jag missat? Någon rolig bloggare (elitidrottare eller blåbärsmotionär, kvittar vilket) som man borde följa? Skriv en kommentar!

Schagerström bästa 2000-talist i Tjejvasan – men Roberto kom inte till start: ”Genomgår behandling för inväxta blodkärl”

Karlslunds Kristina Roberto, som varit dominant som länets bästa långloppsåkare de senaste fem säsongerna (men som haft väldigt problem med ena hälen senaste två åren) var, som jag skrev i helgens höjdare, anmäld till Tjejvasan i helgen, men var aldrig nära att komma till start. Jag sms:ade med henne på fredagen och fick redan då beskedet att hon varken kommer köra Tjejvasan eller Vasaloppet nästa helg – och lördagens tremiladrabbning mellan Oxberg och Mora var första gången hon missade Tjejvasan sedan debuten 2008 (hennes allra första skidlopp överhuvudtaget, och det som grundlade en karriär som tog henne till topp fem i sammanlagda långloppsvärldscupen). ”Jag genomgår en behandling för inväxta blodkärl i hälsenan och ska då inte belasta något i onödan”, berättar Roberto i sms.
Med både henne, Maria Gräfnings (kört Tartu marathon i morgon) och Olivia Hansson (sparar ryggen inför Vasaloppet) ur spel fanns inga länsåkare kvar i elitledet, och istället blev Garphyttans Josefine Wallenhammar, som startade i ledet därbakom, bästa länsåkare på 49:e plats med tiden 1.28..08, 2,5 minuter före klubbkompisen Elin Fjellström som blev 64:a. Coolaste prestationen svarade nog ändå Elin Schagerström för. 16-åringen från Latorp, som tog ungdoms-EM-brons i skidorientering för två veckor sedan, blev allra bästa åkare född på 2000-talet, och hade slutat fyra om Tjejvasan haft en D18-klass som nästan alla andra skidtävlingar i Sverige. Just i det här loppet sorteras dock alla juniorer in i samma klass, D20, och där slutade Schagerström på tionde plats med tiden 1.32.19. I sammandraget blev hon 82:a, trea av länsåkarna, i det som var hennes debut i Tjejvasan.
Karlslunds Åsa Fjellström blev fjärde bästa länsåkare på 108:e plats totalt, och var sexa i D45-klassen.
Kortvasan i går? Tja, där var det inte så mycket att skriva hem om. Ingan av länets toppåkare kom till start, men förre ÖSK-målvakten Johan Kanto tog en sjundeplats (bästa veteran!) på 1.16.35.

Apropå skidor kom redan i går nyheten att Axel Ekström som en av fyra svenska herrar blivit uttagen i landslaget till den skandinaviska cupens final i lettiska Madona nästa helg (det är fri anmälan, så det blir betydligt fler svenskar med – just nu är 20 svenska herrar anmälda – men de som kör för landslaget får resa och uppehälle betalt). I Lettland blir det en minitour med sprint i fristil på fredagen, distanslopp i klassisk stil över 10 kilometer på lördagen och jatkstart på totalresultatet över 15 kilometer fristil på söndagen.

Emilia Fahlin tvingades ställa in årspremiären och comebacken i Wiggle-High5 på grund av sjukdom. Grace Garner, som skulle ha vilats till morgondagens Omloop van het Hageland, tog Fahlins plats, men någon jätteframgång blev det inte för laget. Elisa Longo Borghini slutade femma och Jolien d’Hoore sjua i ett lopp som Lucinda Brand, Nederländerna och Team Sunweb, vann. Fahlin är hemma i Girona, och vi får väl se om hon flyger till Belgien till för onsdagens Le Samyn eller om hon avvaktar med debuten till Ronde van Drenthe om två veckor.

Ett litet fel smög sig in i Helgens höjdare även vad gällde inomhus-SM – och återigen berodde det på att man inte ska lita på startlistor. För det var aldrig tänkt att Per Sjögren och Thomas Chaillou skulle springa försöken på 1 500 meter i kväll, båda hade redan från börjat bespetsat sig på eftermiddagens 3 000-meterslopp, där Sjögren gjorde sitt snabbaste 3 000-meterslopp inomhus på två säsonger och Chaillou sprang snabbare än han någonsin gjort.
Sjögren blev SM-sjua (bäste 70-talist!) med tiden 8.34,02, och den franske, maratonsatsande klubbkompisen Chaillou blev fyra i B-finalen, 13:e totalt, på 8.43,41.

På Cypern blev Matthias Wengelin femma i prologen/första etappen av Cyprus Sunshine cup, tia på andra etappen och 30:e på tredje etappen. Totalt ligger han på 19:e plats, över fem minuter från täten. Axel Lindh var 18:e på prologen och sedan 16:e på andra etappen och 34:e på tredje, och ligger 24:a i sammandraget. I morgon avslutas etapploppet med en varvbana av världscupsnitt.

Och så lämnar Louise Wiker ett skönt besked efter knäskadan hon ådrog sig när hon föll på uppvärmningen inför Sevilla maraton:

Im back on track🏃💨. Tack kroppen för läkningsförmågan. #hokaoneone #backontrack

A post shared by Louise Wiker (@lwiker) on

Och så avslutningsvis en grej jag missade i tisdags: Bella Lagrange, örebroaren som är enda dam att ha klarat av att ta sig i mål i Ice race vintages historia men som missade årets upplaga på grund av sjukdom, tog revansch när hon blev bästa dam i Runn 200, ett annat 20-milalopp i skridsko, i Dalarna. Lagrange klarade av sträckan på supertiden 8.54.41 och var bästa dam, fyra av de fem som tog sig i mål.

Wiker föll på uppvärmningen – bröt Sevilla marathon med ”mycket ömmande knä” (då vann Erica Lech ett maraton i 30-gradig värme)

Efter fyra timmars direktsändning, 5.45–9.45, från Marieberg galleria marathon är man rätt mör. Ni kan kolla in sändningen (som efter ett sent chefsbeslut liksom reprisen blev gratis!) i efterhand här. Jag dravlar mycket, men det går ju alltid att trycka på mute eller snabbspola till intervjuerna … Det bjuds på snack med segrarna Victoria Borg och Svein-Erik Bakke, Tomas Fridh, Hasse Byrén, Elias Zika, Alexander Ulltjärn, Johan Rosenqvist, Ninni Laurila och arrangörerna Ola och Marie Nordahl. Plus en hel del annat smått och gott. Men så höll vi också på i fyra timmar …

Annars, då? Tja, Louise Wiker, först och främst. Hon gick ju för personligt rekord i Sevilla marathon men gick istället i backen redan före start, berättar hon på instagram: ”Missade att trottoaren tog slut och åkte i backen på uppvärmningen. Startade ändå men när jag inte kunde springa med ordentligt steg blev jag alltför trött. Statusen nu är ett mycket ömmande knä förhoppningsvis lägger det sig när svullnaden går ned. Sånt är livet.”
Wiker passerade milen på 36.59 och 15 kilometer på 55.54 men klev sedan av före 20-kilometerspasseringen. Återstår att se hur illa det är med knäet för den redan friidrotts-VM-kvalade Hälleforslöparen.

Dagens bästa maratonprestation av en länslöpare får därmed istället tillskrivas Erica Lech. All respekt åt Mariebergslöparna, men Örebro AIK-löparen vann Fort Lauderdale marathon med åtta minuters marginal i 30-gradig värme, på 3.10.32. En prestation i klass med när hon gick under tre timmar och blev 18:e i Stockholm marathon i somras (även om hon även nu gick för under tre och passerade halvmaran på 1.29.42), även om hon själv beskriver tävlingen som ett ”långpass med sällskap” på sitt (låsta) instagramkonto. ”Den 30-gradiga värmen tog bokstavligen knäcken på mig och jag ramlade in på 3.10. Värmen till trots lyckades jag vinna loppet och är nu i efterhand mycket nöjd och glad över min prestation i dag”, skriver hon vidare.

Bill Impola var ju anmäld till tjeckiska deltävlingen i långloppsvärldscupen, Jizerska Padesatka, i dag, men valde liksom lillebrorsan Bob att ställa in starten. Till skillnad från Bob berodde det dock inte på sjukdom, utan på att Bill istället valde att köra 45 kilometer långa Skinnarloppet i Malung – som han tog hem efter att ha gått loss tillsammans med Boxholm-Ekebys 49-årige superveteran Peo Svahn och sedan ha avgjort före upploppet. Bill var 16,2 sekunder före Svahn i mål och ytterligare över tre minuter före tremannaklungan Robin Bryntesson (Wadköpingsloppssegraren), Adam Sten och Dan Moberg.
Olivia Hansson, som haft problem med ryggen i vinter, blev nia, 14,5 minuter bakom segrande Ulrica Persson, Sunne, men 7,5 före elvan Elin Fjellström, Garphyttan. Genrep inför Tjejvasan för båda, förstås.
Karlslunds Kalle Gräfnings avstod Skinnarloppet och åkte istället Bessemerloppet – och fick äntligen kliva överst på pallen efter tre topp fem-placeringar utan fullträff senaste två veckorna.

I Falun avslutade Vedevågssonen Filip Danielsson minitouren i Sverigecupen allra bäst utifrån antalet klättrade placeringar. Danielsson startade söndagens jaktstart över 15 kilometer i fristil som 29:a, och tog mållinjen som 18:e man (efter att ha haft 17:e bästa åktid för dagen). ”Fick en massa energi också av att jag kom ikapp fler och fler personer framför som började bli trött! Riktigt bra känsla”, bloggar Danielsson. Axel Ekström hade sjätte bästa åktid, och tappade från fjärde till sjätte plats i sammandraget efter att ha blivit tvåa i en tremannaspurt om femteplatsen mot Piteåduon Johan Häggström och Björn Sandström. Ekströms klubbkompis Lucas Lennartsson åkte in på 14:e plats, med 13:e bästa åktid för dagen.
Juniorerna avslutade sin Sverigecup i Falun med distriktsstafett där Garphyttans Adam Gillman svarade för en ny stark insats på andrasträckan (efter att Zinkgruvans Oskar Johansson hängt med tätklungan på förstasträckan) och gick loss tillsammans med Smålands Leo Johansson. Men på tredje sträckan åt Dalarnas Hugo Jacobsson in åttasekundersförsprånget Markus Johansson hade när han skickades ut i ledning, och Zinkgruvesprintern fick se sig besegrad på upploppet, men höll Smålands Edvin Andersson bakom sig. På damsidan fick Örebro län inte ihop lag.

Resultaten från Lilla lospåret? De hittar ni här. Alma Olsson och Simon Nilsson, Garphyttan respektive Granbergsdal, vann äldsta klasserna.

I junior-SM i friidrott slutade Alexander Larsson på sjätte plats i P17-finalen på 1 500 meter. Larsson sprang in på nya perset 4.17,41. ”Med stenhård öppning precis enligt coach Kroons instruktioner. Bra jobbat”, skriver just coachen Mikael Kroon på Facebook.

Inga länsåkare kom till start i maraton-SM i skridsko. Då var det å andra sidan ett väldigt tunt startfält (om än naggande gott med Nils van der Poel!), men å andra sidan krockade tävlingen med klassiska Vikingarännet som Ice race vintage-dubbelsegraren och exil-karlskogingen Fredrik Nylén tog hem.

Helgens höjdare – två maraton, tre 1 500-meterslopp och massor av skidor

1) Marieberg galleria marathon
5.45 på söndag morgon går NA:s direktsändning igång, och det kommer naturligtvis bli riktigt roligt att sända det här lika unika som galna loppet. 20 grader varmt och vindstilla, räknar arrangörerna med enigt senaste rapporterna vad gäller vädret inne i köpcentret …
Om favoriten i damklassen (nu har ytterligare en löpare, Elin Durgé som sprang Svampenmaran på 4.23 i motionsklass i fjol och som sprungit ett maraton på en Finlandsfärja [!], anmält sig, men hon utgör inget hot om segern, tror jag) kan ni läsa i den här pluslåsta artikeln. Och mycket mer om maratonloppet finns redan på na.se och ännu mer kommer under morgondagen.
Hur ni gör för att se sändningen? Jo, det kan ni läsa om här.
Och så hoppas jag att ni heller inte missar den (dito pluslåsta) artikeln om Hälleforslöparen Louise Wiker, som redan klarat kvalgränsen till friidrotts-VM och på söndag tänker släppa alla hämningar och springa snabbare än någonsin i Sevilla.

2) Junior-SM i fridrott
Sveriges bästa 17-, 19- och 22-åringar samlas i Friidrottens hus i Göteborg för att göra upp om medaljerna i helgen, och bloggen fokuserar naturligtvis helt och hållet på 1 500 meter (några andra medel- eller långdistansgrenar finns inte med på JSM-programmet, och resten kvalar inte in under min snäva definition av konditionsidrott). Kollar man på årsbästalistorna finns tre löpare från Örebro på svenska topp tio-listan på 1 500 meter och fem på topp 20: William Fransson har 20:e bästa tiden på 1 500 meter i 22-årsklassen (4.18,91, över halvminuten upp till ”palltid”), Jonatan Gustafsson (som löpt så bra i Inneserien) och William Wickholm har åttonde respektive tionde bästa tid i P19-klassen (4.06,95 respektive 4.08,16; två svenskar har gått under fyra minuter i vinter), och Alexander Larsson och Olle Tyrsmo är sjua respektive elva i P17-klassen (4.18,31 respektive 4.24,30; tre svenskar har gått under 4.10). Lustigt nog är det också exakt de fem namnen – ingen saknas, ingen har tillkommit – från länet som jag hittar i startlistan. Försöksloppen avgörs 14.00–15.30 på lördagen, finalerna 12.20–13.20 på söndagen. Och med tanke på hur Örebrolöparna ligger till i statistiken så får man väl anta att långsamma lopp med spurtavgöranden är att föredra från deras synvinkel den här gången.

3) Skidfesten fortsätter
Jag har ju redan skrivit en del inför Sverigecupens minitour och juniorernas reguljära deltävlingar i Falun i helgen, där åkare som Axel Ekström, Filip Danielsson och Markus Johansson finns på plats. Men helgens stora begivenhet är kanske ändå Jizerska padesatka, det klassiska tjeckiska långloppet över 50 kilometer, som i år verkar kunna köras på originalbanan (trots vinterns snöbrist i övriga Europa, och trots att just Jizerska ställdes in 2015 och kördes på en kortkort varvbana 2016). Både Bob och Bill Impola är anmälda, och kanske är det dags för en liten framgång igen för någon av Kopparbergsbröderna? Hemmavid är det också dags för 87:e upplagan av Skinnarloppet i Malung, och där är Olivia Hansson mest intressanta lokala namnet i anmälningslistan (ingen Kalle Gräfnings kör i stället Bessemerloppet). 45 kilometer är det som gäller där. Och I Hällefors körs ungdomstävlingen Lilla lospåret.

Wikers sköna besked: ”Mer stöttning från friidrottsförbundet”

Redan när Louise Wiker dundrade till med sitt livs lopp, maran på 2.36.39 (personligt rekord med över fyra minuters marginal!) i Amsterdam i höstas kvalade den Hälleforsbördiga långlöparen in till VM i London i sommar (2.39 är den internationella kvalgränsen), men Sverige har deklarerat att någon slutgiltig uttagning inte kommer att ske förrän den 2 maj (och det beror främst på att fler har chansen att klara kvalgränsen än de tre som varje nation får ställa upp med på distansen). För Wiker – som åkt på ett par smällar när hon bland annat blev nekad deltagande i terräng-EM 2011 trots att hon själv hade stora förhoppningar om att få åka och som först efter ett antal återbud, och efter att ha missat chansen till en ordentlig uppladdning, med armbågen blev inbjuden till maratonloppet vid friidrotts-VM i Peking 2015 – lär det betyda några månaders orolig sömn till, men förra veckan fick hon i varje fall ett besked så positivt som något kan vara idet här läget: Hon har blivit uttagen i Svenska friidrottsförbundets mästerskapsgrupp inför säsongen 2017. Exakt vad det innebär, och hur stor den truppen är, är lite oklart eftersom mästerskapsgruppens hemsida inte uppdaterats sedan 2015, men Wiker låter i varje fall väldigt positiv på instagram: ”Glada nyheter […]. Jag är för första gången med i ”mästerskapsgruppen”, det innebär mer stöttning från friidrottsförbundet i min satsning mot VM i London.” Det kommer bli intressant att följa Wikers fortsatta väg mot London.

Det tävlades ju i skidor i helgen, inte bara i Deer Valley, Söderhamn och Ånnaboda – utan också i Filipstad, där Zinkgruvans Daniela Bjärmark, som går sista året på skidgymnasiet i Torsby, slog till med en andraplats i det nystartade och inför Tjejvasan seedningsgrundande Team Sportia tjejlopp över 16 kilometer på konstsnöspåret i Kalhyttan. Daniela förlorade en spurtduell mot Malungs Amelia Furunäs, men besegrade bland annat tvåfaldiga Vasaloppssegraren Ulrica Persson med 19 sekunder. Samma Persson som dagen efter tog hem segern i halvvarianten av värmländska Mattila ski marathon – där Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson (som lämnade SM-veckan efter kvartsfinaluttåget i torsdagens sprint) tog hem herrklassen efter att ha spurtat ned klubbkompisen Oscar Johansson. Zinkgruvan skriver mer om de tre starka insatserna på sin hemsida.

Axelsson klar för Kanadaresa: ”Då ska jag vara i form”

Jag summerade ju Adam Axelssons insatser i U23-världscupens andra deltävling i italienska Collalbo i söndagens blogginlägg, men i dag fick jag tag i skridskotalangen från Askersund i egen hög person, och han berättade om känslan där och planen inför framtiden.

– Helgen var bra, det var en bra känsla i kroppen, men …. Egentligen hade jag förväntat mig bättre resultat, men om man tänker efter kanske jag inte ha borde förväntat mig det med tanke på all träning jag missat i vinter. Jag har inte riktigt kommit tillbaka orkesmässigt än: Jag har farten, jag känner mig väldigt sprintig i kroppen och bra upp till 700 meter, men uthålligheten saknas. Det jag behöver nu är att komma igång med de längre intervallerna igen, det är de passen som blivit lidande när jag varit sjuk så mycket, och det är de jag kommer att prioritera nu när jag är hemma igen. Det positiva är att jag mår bra nu, att det känns som att det är på rätt håll och att åkningen fungerar väldigt bra tekniskt. Och snabbheten finns, jag var väldigt snabb i starten på 1 500-metersloppet den här helgen också, precis som på SM, men jag tappade en sekund mot planen på näst sista varvet och sista varvet handlade bara om att överleva. Och på 1 000 meter fick jag tyvärr ett felskär i starten som gjorde att jag tappade ganska mycket. Först kom jag fram på skridskon och sedan hamnade jag bakpå, och man har ju bara 50 meter på sig fram till första kurvan, så det kostade en hel del, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Men du får inte köra 500 meter i U23-världscupen, trots att du kanske skulle göra dig bäst där just nu?
– Så är det. Kvaltiden är 37,0 och jag har gjort 37,15. Men jag har förhoppningar om att klara tiden vid en tävling i Inzell nästa helg så jag får köra 500 meter i Erfurt, i finalen av U23-världscupen. Det känns om att det borde gå.
Hur ser planen ut framöver?
– Jag kommer träna på hemmaplan och flyga ned till Inzell nästa fredag. Det blir 500 och 1 000 meter på lördagen och 500 och 1 500 meter på söndagen, det är bra att få några lopp i kroppen, tävling är väldigt bra träning. Sedan blir det tävling den helgen, och så blir jag kvar där nere till världscupfinalen i Erfurt helgen efter. Sedan ska jag till Hamar för tävling två helger i rad, så det blir tävlingar alla helger i februari. Och nu har jag bokat resan till Calgary, jag flyger över den 6 mars och kör tävlingar två helger i rad som avslutning på säsongen.

Från helgen som gick ska också noteras att redan friidrotts-VM-kvalade maratonlöparen Louise Wiker sprang ett halvmaraton som träning, och som avslutning på ett flera veckor långt läger i Sydafrika, och vann Bert’s bricks great brick run i Potchefstroom på 1.25.13 (nästan tio minuter från hennes personbästa, men så var det som sagt också först och främst träning och inte tävling det handlade om). Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon resultatlista från tävlingen som har den speciella regeln att de 100 första i mål som haft en tegelsten med sig runt banan fick ett sexpack öl som hederspris. Påminner lite om det gamla ”backpriset” i Grabbhalvan …

Inneserien tillbaka – och växer till fyra deltävlingar (och VM-löparna träningstävlade som segrare)

Jag måste erkänna att jag älskade iniativet Inneserien, löparcupen som startade med tre deltävlingar över 1 000, 2 000 och 3 000 meter inne i Tybblelundshallen förra vintern (se text och bildextra från sista deltävlingen här), och där det inte bara var först i mål som gällde, utan där tiderna räknades om med hänsyn till kön och ålder (enligt internationella veteranfriidrottsförbundet WMA:s omvandlingstabell) för att utse en totalsegrare. Östansjös Patrik Johansson, som sedan dess hunnit sätta veteranvärldsrekord, vann då efter att ha noterat 89,67, 88,75 respektive 86,45 procent av världsrekord eller matematiskt världsbästa i årskullen över 1 000, 2 000 respektive 3 000 meter (2.50,15 över 1 000 meter av en då 50-årig löpare är väl sannolikt den enskilt vassaste tiden). IF Starts Rose-Marie Enmalm var näst bäst men hade en omvänd kurva med bästa procentnoteringen på 3 000 (12.50,50 av en 61-åring motsvarade 89,18 procent; Mikaela Kemppi, som inte sprang alla distanserna, noterade enskilt bästa procenten med 90,38 genom 9.57,63). Ja, ni ser. Bara jag ska göra en snabb återblick på fjolåret blir det en lång nördig odyssé – exakt så kul var Inneserien.
Och nu är den tillbaka – ännu större. 1 500 meter införs på programmet, och därmed växer serien från tre till fyra tävlingar: Den första redan nästa onsdag, den 14 december. Därefter följer 1 500, 2 000 och 3 000 meter under januari-mars nästa år (datum ej bestämda).
Vad innebär det då i praktiken att 1 500 meter införs och vem är favorit den här säsongen? Tja, ännu en medeldistans (gränsen till långdistans inom friidrotten är väl flytande mellan 1 500 och 5 000 meter, men i min värld ligger den någonstans runt 2 500 meter) torde gynna en löpare som Patrik Johansson jämfört med en som Rose-Marie Enmalm, om man tittar på fjolårets tider (hade man i stället lagt till 4 000 meter hade vågskålen däremot kunnat tippa åt andra hållet). De båda var så överlägsna förra vintern att egentligen bara Mikaela Kemppi eller Martin Regborn skulle kunna hota dem om någon av dem gjorde en satsning, nu när Josefin Gerdevåg är höggravid (eller nyförlöst, oklart vilket) och Erik Anfält rehabar. Well, för att vara helt på den säkra sidan slänger jag in en liten brasklapp om Jonatan Gustafsson, som varit så kvick på slutet och som tog hem 1 000-metersloppet i Triumfglasspelen framför bland andra Regborn, och Erika Bergentz, vars svenska D40-rekord på 1 000 meter motsvarar någonstans just över 88 procent för åldersklassen (och hon är liksom Patrik en som borde gynnas av tre medeldistanslopp). Men jag har ju förstås ingen aning om vilka som ställer upp. Klart är i varje fall att man måste delta i alla fyra loppen för att få en slutplacering.

En liten orienteringsnyhet bjöds det också på under söndagen (eller egentligen redan på lördagskvällen, då jag twittrade om det efter att ha sett det i en facebookgrupp): Erik Fernlund, 25, flyttade från Hedemora till Askersund i våras och väljer nu att byta klubb från Säterbygden till Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren (som ju kan behöva lite påfyllning på herrsidan efter sina schweiziska tapp). I en kul intervju på klubbens hemsida, som Oskar Andrén gjort, får Fernlund bland annat svara på fråga om ”hur det känns som orienterare att hugga ned skog?” apropå att han jobbar på Sveaskog. Fernlund svarar: ”Jag är glad att jag inte är områdesansvarig över Nyckelhult och Tisarens område, men annars går det bra. Det är inget som känns konstigt annars.”

Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv, Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén
Erik Fernlund med Tisarens tidigare nyförvärv Ellinor Eriksson. Foto: Tomas Hallmén

Martin Regborn och Josefin Erlandsson (Milanlöparen) sprang (och vann) i dag första etappen i Arboga OK:s Julserien. Den fortsätter med tävlingar 11, 18 och 26 december. Båda är regerande mästare, vilket också verkar vara en av anledningarna till att i varje fall Regborn är tillbaka. ”Terrängen är väl inte den bästa, men traditioner tummar man inte på. Särskilt inte som man är fast i en evig loop då priset för totalseger är fria starter till nästa år …”, skriver han på instagram.

Och apropå VM-löpare som träningstävlar (som Regborn): I London passade Louise Wiker, precis som i går, på att träningstävla på semestern. Den här gången blev det den tredje av vinterns sex deltävlingar i serien Mornington chasers Regents park 10 k (ett tiokilometerslopp som hon kutade som en del av ett långpass med sju kilometer före och sju kilometer efter på 35.34). Tiden gjorde Wiker till bästa dam med si sådär sju minuters marginal, och till trea totalt av 392 startande.

Missa förresten inte min intervju med bragdmannen Bob Impola, som jag fick tag i när han landat på Arlanda strax efter lunch i dag.

I morgon släpps för övrigt svenska truppen till världscupdeltävlingen i längdskidor i Davos till helgen. 30 kilometer i fristil kanske skulle vara något för en sådan som Axel Ekström. Just sayin’ … Å andra sidan handlar det förstås mycket om vilka, och framför allt hur många, av de stora stjärnorna som är sugna. Olsson? Hellner? Halfvarsson? Richardsson? Sedan finns det inte så många platser över i det svenska sexmannalaget …