Fin premiär för Impola, trång premiär för Danielsson och fortsatt tufft för Ekström

Filip Danielsson råkade ut för exakt det där som Axel Ekström fick uppleva förra året – hur det är att komma in som världscupdebutant och köra masstartslopp när man inte hunnit sänka sina Fis-poäng (det internationella skidförbundets seedningssystem): Otroligt trångt. Första kilometerna blir en enda lång start- och stopp-övning när fältet dras ut och trycks ihop i backarna, och det här startgärdet i Lillehammer hade därtill bara trespårsbredd, vilket innebar att 21-åringen från Vedevåg, som var rankad som 62:a av de 72 som kom till start, hade 20 åkare före sig bara i sitt spår, och därtill ytterligare 40 i de två andra spåren …
Som om det inte var nog berättade Danielsson för mig (läs den pluslåsta artikeln här) att han varken hade kroppen eller fästet han hade behövt för att göra ett riktigt bra resultat den här dagen. Men han tog sig igenom sin första världscupstart och fick med sig massor av nyttig erfarenhet. Det är värt långt mer än den 55:e-plats man kan läsa om i resultatlistan. Danielsson håller tävlingsschemat lite öppet närmaste tiden, men troligen blir det Björnjakten i Älvdalen nästa helg och Skandinaviska cupen i Finland helgen därpå.

Då var WC-debuten avklarad! Långt ifrån ett topplopp men riktigt skojj var de!👊🏼 Foto: @rolfzetterberg_photo

A post shared by Filip Danielsson (@filipdanielsson) on

I La Sgambeda, det italienska 35-kilometersloppet som fungerar som premiär för långloppsvärldscupen Skiclassics, lyckades Bob Impola förvisso inte upprepa fjolårets fantastiska femteplats, men Karlslundsåkaren (som är uppvuxen i Kopparberg och boende i Fjugesta) infriade ändå förväntningarna genom att hänga med den 21 man starka tätklungan ända in i mål och där spurta in på 15:e plats. Det gjorde honom till tredje bästa svensk och fjärde bästa U26-åkare i tävlingen. Eftersom ett par av toppåkarna avstod prologen förra helgen ligger Impola nu 13:e i totala långloppsvärldscupen. Nästa deltävling är Kaiser Maximilian lauf den 13 januari.

Axel Ekström hade en ny tung helg när Sverigecupen hade premiär i Idre. Efter att A-landslagsåkaren från Klockhammar bara var 74:e i första loppet innan han på grund av sjukdom avbröt Sverigepremiären i Gällivare för två veckor sedan hoppades han förstås på bättre känsla den här helgen, men icke. I söndagens 15-kilometerslopp i fristil, normalt Ekströms paradgren, slutade han först på 37:e plats, slagen med 2.16 av segrande Simon Lageson och med klubbkompisarna Marcus Lennartsson (13:e man, 1.24 bakom Lageson) och Adam Gillman (22:a, 1.50 efter) före sig i resultatlistan. På lördagen var Ekström 25:a i kvalet innan han åkte ut i kvartsfinalen i sprinten i klassisk stil.
Även Markus Johansson, som jag hade stora förhoppningar på, och Lennartsson åkte ut i kvartsfinalen där. Karlslunds Maria Gräfning skrällde med en seger i sin kvartsfinal, men hade sedan bränt allt krut och blev sist i sin semifinal. Störst framgång sprinten i Idre nådde istället Garphyttans Emil Hagström, som tog sig hela vägen till final och blev femma i den yngre juniorklassen, H18.
Gräfnings blev tolva i söndagens tiokilometerslopp, 53 sekunder bakom segrande Ebba Andersson.

I 34:e upplagan av Örebro parkrun, som avgjordes på lördagen, tog Johan Ingjald tredje raka segern även om han inte klarade sig under 19 minuter den här gången. 19.02 stannade klockan på. Hans sambo Maria Eriksson tog sin andra segern (den första kom i september) på 20.33, och var med den tiden trea av alla 36 som kom till start.

Ingberg sprang på 2.48 i Valencia – Anfält bröt halvvägs: ”Besviken? Nej faktiskt inte”

Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.

Trots linnex och kompressionsbrallor ville låret inte riktigt springa en hel mara idag. Besviken? Nej, faktiskt inte. Hade redan innan start bestämt mig för att INTE göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en mega flopp. Uppvärmningen kändes "ok". Planen när starten gick var att springa och njuta av den fantastiska atmosfären runt detta lopp samt att jag skulle bryta om låret signalerar att det inte vill springa mer. Det kändes överaskande bra i låret första 20 kilometrarna. Så pass att jag nästan börjar tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. MEN så börjar låret dra ihop sig och krampa. Skit också. För att göra den "riktiga" brytningen lite lättare för mig själv stannar jag först till och gör 1:an vid en ganska torr palm 😃. Efter det ser jag ryggen på @freddaeriksson. Jobbar ifatt honom och den klungan han låg i men egentligen mest för att verkligen peppa Freddan som såg riktigt stark och fin ut. Sen klev jag av på riktigt vid ca 25 km. Väldigt nöjd med det beslutet. Hade varit väldigt besviken på mig själv om jag hade fortsatt trots att låret bad om att få stanna. Efter den definitiva brytningen stannar jag till ett tag för att heja på @ludvigborjesson, @mikaelasaga, @runningfrippe @ludvigborjesson som jag visste var bakom mig. De ser riktigt starka ut allihop 💪. Sen går jag någon kilometer genom en park bort mot mål för att kunna se målgången. Stort grattis till kanonlopp av @freddaeriksson, @mikaelasaga och @martingberg!! @ludvigborjesson och @runningfrippe krigar också på bra hela vägen in i mål. Och jag själv är långt ifrån ett bittert vrak. Låret fick bestämma, det kommer nya lopp och Valencia i goda vänners lag är inga fel 😎

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Vi hade i alla fall tur med vädret. Helt enligt gameplan till 30k, vettiga ben och bra flyt. Första krampen vid 32k, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan. Grym publik, fick höra mycket "Vamos Frippe". Kan verkligen rekommendera detta arrangemang! Och tack @julis76 för att du står ut med att jag leker löpare. Och tack @c.christian.mundt för ett riktigt bra träningsupplägg, har varit bra och kul! Nu blir det öl och snus, och glöm inte, maran är alltid maran. #löpning #jagspringer #running #laufen #juoksu #corrida #garmin #newbalance #ullmax #enervit #valenciamarathon #örebroaik #gubbarsomlubbar #race #kramp

A post shared by Fredrik Johnsson (@runningfrippe) on

I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.

I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.

Filip Danielsson bara sex sekunder bakom Hellner – på Hellnerstadion: ”Kingkänsla”

Vedevågssonen Filip Danielsson, som inför förra vintern bytte Garphyttans IF mot Torsbyklubben SK Bore, ser urstark ut i säsongsinledningen. Han inledde med bra resultat i Sverigepremiären i Bruksvallarna förra helgen, och på lördagen var han bara sex sekunder från att spöa självaste Marcus Hellner på Hellnerstadion i Gällivare, över 15 kilometer i klassisk stil. Hellner blev 28:a, 1.15 bakom unge ryska segraren Alexander Bolshunov (det var tre ryssar i topp och åttan Calle Halfvarsson var ensam svensk på topp tio), medan elva år yngre andraårssenioren Danielsson var 30:e man, 1.21 bakom. Med det var Danielsson åttonde bäste svensk (nio ska tas ut till världscuppremiären nästa helg) och före en hel del rutinerade namn (Emil Jönsson, som även om han är sprinter ju satsat en del på 15-kilometerslopp genom åren, var till exempel 61:a, 1.34 bakom Danielsson). ”Kingknäsla i dag med”, skriver Danielsson på sin blogg.
Axel Ekström? Näe, han kom faktiskt inte till start. Jag har inte hunnit prata med honom, men man kan ju misstänka någon typ av sjukdomsproblematik efter fredagen tunga race. Kanske hade han redan då något i kroppen?
Bob Impola fortsatte att visa att distans- och långloppsåkning är två helt skilda saker, även i klassisk stil, och körde in först på 108:e plats, drygt fem minuter efter Bolshunov.
På damsidan gjorde Impolas klubbkompis Maria Gräfnings en ny stark insats och blev 36:a, som 14:e bästa svensk, 2.48 bakom Charlotte Kalla över tio kilometer (1.23 från en topp tio-plats). Och Gräfnings var faktiskt före namn som dubbelt regerande juniorvärldsmästaren Anna Dyvik.
I morgon avslutas Gällivarepremiären med sprinttävlingar, där bara Danielsson och Gräfnings kommer till start av länsåkarna.

Det här påminde mig om när Danielsson, 16 år gammal, fick träna och tävla mot Hellner (i en handikapptävling) uppe i Gällivare 2012. Den gången besegrade han Hellner. Arkivfoto: Richard Ström

I dagens Örebro parkrun, den 32:a upplagan, tog Annica Sjölund sin elfte seger (men den första sedan i juli) i sin 21:a start, med tiden 24.00. Johan Ingjald var snabbast av herrarna på 19.11, även Nicklas Forsling gick under 20 minuter.

Ekström, Gräfnings, Impola, Danielsson … här är alla åkarna att hålla koll på i Gällivarepremiären

Förra helgens Sverigepremiär i Bruksvallarna blev ju, ärligt talat, rätt fisljummen när Petter Northug drog sig ur och det sedan tidigare var klart att Emma Wikén var enda svenska landslagsåkaren som skulle köra. Men i helgen smäller det på riktigt. I dagarna tre, och i direktsändning i SVT, tampas det om svenska världscupplatser i Gällivarepremiären, och alla svenska toppåkare är på plats liksom en hel del utländska toppnamn och massor av svenska nästan-elit-åkare. Allt som allt är hela 265 åkare anmälda bara till fredagens tävlingar, då de inte finns några juniorklasser utan bara herr och dam (Stina Nilsson, Anna Haag står över just fredagen).
Vi snackar, förutom Charlotte Kalla, Marcus Hellner, Calle Halfvarsson och resten av Sverigeeliten, också om namn som Dario Coogna, Sergej Ustiugov, Devon Kershaw, Julia Tjekaleva, Kikkan Randall och Masako Ishida (just ryssarnas deltagande, de kommer med ett 50-tal åkare, har det ju varit den del snack om efter dopningsavstängningarna). Och så alla tre toppåkare från länet: A-landslagsåkaren Axel Ekström, som redan nu måste börja visa klass för att haka på världscuptåget mot OS, samt långloppsåkarna Maria Gräfnings (som bor kvar i Falun men för andra säsongen i rad tävlar för Karlslund och som i år kommer hårdsatsa på Worldloppet cup som avgörs med start i Dolomitenlauf den 21 januari),  Kopparbergsbördige Bob Impola (som liksom förra året kommer köra Ski classics för Team Serneke, men som i år flyttat ”hem” till Fjugesta och som på nationell nivå bytt SK Bore mot Karlslund) och Vedevågsbördige Filip Danielsson (som liksom i fjol tävlar för SK Bore, och som är den ende av de fyra som – med framgång, dessutom – tävlade i Bruksvallarna förra helgen).
Vad bjuds det på, då? Jo, fem respektive tio kilometer i fristil på lördagen (den viktigaste värdemätaren för Ekström medan det för Gräfnings är en ovanligt kort distans och för Impola en stil han vanligtvis inte tävlar i), tio respektive 15 kilometer i klassisk stil på lördagen (Gräfnings och Impolas viktigaste lopp för att stämma av formen; för Danielsson lär de två första tävlingarna vara av ungefär samma vikt) och sprint i klassisk stil på söndag (dit är det bara Danielsson och Gräfnings av de fyra länsåkarna som anmält sig, och båda lär få det tufft att ta sig vidare från prologen).
Vad väntar sen? Jo, första svenska världscuptruppen för säsongen tas ut på måndag, och där hoppas förstås Ekström få en plats. För övriga (Danielsson och kanske Gräfnings) väntar premiären i Sverigecupen i Idre 2–3 december, medan långloppssäsongen startar med Ski classics lagtempo i Pontresina nästa helg (Impola) och italienska 35-kilometersloppet La Sgambeda den 2 december (Impola och kanske Gräfnings).

Markus Johansson utslagen av Northug i seniordebuten (men fel Northug …)

Zinkgruvans sprintraket Markus Johansson gjorde seniorpremiär och tog en topp tio-placering direkt. I fristilssprinten som på söndagen avslutade Bruksvallspremiären tog Johansson en 13:e-plats i kvalet, och slog sedan ut en lucky loser-plats som fyra i den sista, överlägset snabbaste, kvartsfinalen (hans åktid som fyra var snabbare än vinnartiderna i samtliga fyra andra kvartsfinaler) innan det tog stopp i semifinalen (som det ofta gör när man får åka i kvartsfinal fem och sedan gå på direkt i första semifinalen, återhämtningen blir väldigt mycket kortare än för de som kört i tidigare kvartsfinaler). Men det var heller inget dussinmotstånd som Johanson ställdes mot. Han var femma i mål i semifinalen (vilket gav honom en tiondeplats totalt i tävlingen), bakom bland annat tre norrmän där Petter Northugs lillebor Even var den allra mest namnkunniga. Even som dessförinnan hade hunnit slå ut Vedevågssonen Filip Danielsson i sin kvartsfinal – Danielsson som var klart bästa länsåkare i lördagens distanslopp över 15 kilometer i fri stil med en sjundeplats totalt, som tredje bästa svensk bakom Åsarnas Simon Lageson och Anton Lindblad (1.25 bakom segrande Chris Andre Jespersen men bara 32 sekunder från pallen). Ingen av de övriga länsåkarna tog topp 50-placeringar där. I sprinten placerades Danielsson som 17:e åkare i resultatlistan, Garphyttans Marcus Lennartsson, som också åkte ut i kvartsfinalen, som 22:a.
Petter Northug? Näe, han strök sig från start både på lördagen och söndagen.
Pål Trøan Aune och Moa Olsson vann sprinttävlingarna i Bruksvallarna, Emma Wikén damernas distanstävling.

Även i Orsa-Grönklitt kördes det skidor på lördagen, en tre mil lång långloppspremiär benämnd Grönklittspremiären där Karlslunds Maria Gräfnings slutade tvåa efter att ha förlorat en spurtduell mot erfarna norska Laila Kveli om andraplatsen bakom överlägsna Britta Johansson Norgren efter tre mils åkning (Britta vann med drygt 2,5 minuter bak till Kveli som var sekunden fören Gräfnings i mål). ”Trots allt glad över att bli trea i premiären”, skriver Gräfnings på Instagram.
På herrsidan gick fem Lager 157-åkare loss tillsammans med Rikard Tynell, men där bakom tog Karlslunds nysatsande Linus Larsson en finfin tiondeplats, bara 1.43 bakom segrande Anton Karlsson. ”Pigg i kroppen men saknade lite toppfart”, skriver Linus.

I samband med orienteringsgalan i Kolmården, där Marcus Jansson inte blev utsedd till årets mountainbikeorienterare, sprang landslagslöparna en sprint i två steg inne i själva djurparken, med prolog och jaktstart, där Martin Regborn tog tredjeplatsen på herrsidan och efter att ha tappat andraplatsen han hade från prologen till en tredjeplats i mål, 14 sekunder bakom Emil Svensk (ett tag var han dock nere på femteplatsen under jaktstarten, som innehöll 25 kontroller på 14 minuters löpning, men Regborn kom tillbaka).
Roligast var dock att topp tre i en tävling öppen för allmänheten, på prologbanan, fick möta landslagslöparna i jaktstarten – och där slog sig Tisarens Ellinor Tjernlund, tvillingssyster till landslagslöparen Josefin, in. I ett startfält med 112 löpare vann Tjernlund en sprintprolog med över minutens marginal till tvåan Hanna Öberg – och av landslagslöparna (som alltså sprang separat klass där) var det bara fyra som var snabbare. I jaktstarten spurtade Josefin (som var bakom i kvalet) dock förbi och tog en sjundeplats, åtta sekunder före Ellinor (men 2.14 bakom segrande Karolin Ohlsson).

När det i helgen var uppehåll från långloppscupen och andra större löparrangemang passade en snabblubbare som Ludvig Börjesson på att använda Örebro parkrun för att testa formen sex dagar före Valencia marathon. Börjesson har förvisso sprungit tre sekunder snabbare tidigare (i trevligare förhållanden i maj), men visade ändå tydligt var skåpet ska stå när han avverkade femkilometersbanan på 16.54. ”Nollgradigt, blött och blåsigt. Det är bara att gilla läget ibland. En hård femma ville jag ha och det var precis vad Parkrun i Örebro hade att erbjuda i dag”, skriver Börjesson på instagram.
Bella Lagrange tog fjärde segern på tre månader i damklassen, om än något långsammaste löpning hittills i tävlingen, 23.19. Även Eric Segelbergs 17.58 måste förstås nämnas.

Gräfnings vann nya niomilsloppet – och Sjögren kopplade grepp om långloppscupen

Både det tråkigast – sjukdomen som gjorde att Martin Regborn inte fick chansen att utmana om världscuppallen i sammandraget – och roligaste – att han kvicknade till och tog karriärens andra världscupsegern (plus att Josefin Tjernlund förstås tog sin bästa placering någonsin på en skogsdistans i världscup) – som hände i den konditionsidrottsmässigt i länet i helgen har jag skrivit texter om på na.se. Men vad har hänt annars i länet, då?

Jo, Karlslunds Maria Gräfnings visade att försäsongsformen är fortsatt god när hon tog hem premiärupplagan av niomilsloppet Klarälvsloppet. Hon var nästan 1,5 minuter före rutinerade långloppsåkaren Emilia Lindstedt i mål. Kifs Olivia Hansson tog fjärdeplatsen efter att ha varit med och krigat om pallplatserna tills 15 kilometer återstod. Till slut fick hon dock ge sig med drygt två minuter mot Evelina Bångman. I herrklassen var Kifs Bob Impola med i en nio man stor tätklunga, och spurtade in på sjätte plats, fyra sekunder bakom segraren Jens Eriksson (John Kristian Dahl blev tvåa och Markus Ottosson trea). Robert Brundin, Moto tour-kungen, slutade på 25:e plats, 24 minuter bakom täten.

Photo: @tom.william.media @klaralvsloppet

A post shared by Maria Gräfnings (@m_grafnings) on

Per Sjögren tog en favoritseger i Annaloppet i Nora, vann med betryggande 30 sekunders marginal före klubbkompisen (i KFUM Örebro) Thomas Chaillou efter att ha avverkat 5,2 kilometer terräng på 16.14 (Michael Welday, Stocksäter, var trea på 1.07). Därmed tog Sjögren ett bastant grepp om långloppscupens sammandrag, där han redan hade ledningen. Sjögren har nu 52 poäng på kontot med, med 32 kvar att springa om (för att kunna ta sig förbi måste en löpare ha 20 poäng fördelat på max fem tävlingar på kontot, och det har bara tre löpare; Heshlu Andemariam, Per Arvidsson och Erik Anfält). Numera 20-årige Abdiqani Khadar, som för några år sedan var en av KFUM Örebros största långloppstalanger men som inte sprungit så mycket senaste åren, blev sexa bakom två respektive ett år yngre klubbkompisarna Jack Karlsson och William Wickholm.
På damsidan tog Liduina van Sitteren säsongens femte segern i cupen, och därmed är hon nu bara en poäng bakom Mikaela Kemppi, som är igång med sin rehabträning men inte tävlar än (Kemppi behöver en fjärdeplats i någon av de kvarvarande tävlingarna för att säkra cupsegern), i sammandraget. Annika Larsson och Anna Pettersson tog pallplatserna bakom van Sitteren, 1.41 respektive 2.01 bakom.

I 25:e upplagan av Örebro parkrun, som arrangerades i samarbete med IF Start på lördagen, var Maria Eriksson (som blev fyra i Annaloppet på söndagen) och Jakob Nilsson snabbast på 21.50 respektive 16.39.

I europeiska juniorcupen i orientering, inofficiella junior-EM, blev Filip Jacobssons lag 19:e i stafetten i fredags, och individuellt blev OK Tisaren-löparen, som avslutade juniorkarriären i och med den här tävlingen, 29:a i lördagens långdistans och 20:e i söndagens sprint.

Lovisa Persson och Oskar Eklöf vann Dubbelfajtens individuella seniorklasser, men först och främst är Garphyttans orienteringstävling, som i år avgjordes på nya stafett-SM-kartan uppe i Ånnaboda en patrulltävling för ungdomar, och där vann Emil och Johan Alpberg den äldsta klassen.

Örebroaren en sekund från sub-2.40 i Berlin – och Jacobsson fick avsluta juniortiden med SM-silver

Eliud Kipchoge, den regerande olympiske mästaren som gjort 2.00.25 på maran i Nikes galna sub 2-försök (ej giltigt som världsrekord, förstås) vann trekejsarslaget i Berlin marathon på 2.03.32 (Gladys Cherono vann den inte riktigt lika upphaussade damklassen på 2.20.23), men där bakom fanns också en hel del fina prestationer av länslöpare. Allra snabbast var Morgan Pätsi, den tidigare VM-triathleten som i år riktat in sig helt på löpning. Hans mål var sub-2.40 (alltså att gå under 2.40) på nettotiden (tid från startlinje till mållinje, den officiella tiden, bruttotiden, tas från startskott till mållinje och är därmed oftast några sekunder upp till minuten längre i de stora marorna med mycket folk som trängs bakom startlinjen). Facit? 2.40.00. Alltså en sekund ifrån målet. Men 2.40.17, som den officiella tiden blev, är förstås ändå sjukt bra, och nästan tre minuter under Pätsis pers (från den enda fristående mara han sprungit sedan han blev elitmotionär, Frankfurt i fjol). Genom alla tider är det bara 50 länslöpare som gjort under 2.40, och under 2000-talet bara sex. Därtill sprang Pätsi maran med positiv splitt, alltså snabbare andra halva än första: 1.20.36 på första, 1.19.24 på andra halvmaran (där de 17 förlorade sekunder i starten dessutom ska läggas på första halvan). ”Missade målet lite men ett nytt fint PB 2.40.00!! Jag är jäkla nöjd i alla fall!”, jublar Pätsi på sitt instagramkonto.
Andreas Ingberg var bara 23 sekunder bakom Örebro AIK-klubbkompisen i mål, och landade på officiella tiden 2.40.40 – ett pers med över sju minuter i Ingbergs åttonde mara. En grymt imponerande utveckling med tanke på att förra personbästat sattes just i Berlin för ett år sedan. ”Kaboom! Sååå jäkla nöjd!”, skriver Ingberg på sin instagram.
Gustav Grek persade med nästan lika mycket, landade på 2.49.00, medan Sören Forsberg förvisso var nästan fem minuter över sitt pers och tre minuter från tiden i Stockholm i somras (som gör honom till tvåa i svenska H50-statistiken i år) men ändå gick under 2.50 (2.49.07), Anders Larsson sprang på 2.51.38, Jesper Damström på 2.56.07 och Jonas Karlsson på 2.56.44.

Uppe i Ånnaboda slog Filip Jacobsson till i sin allra sista SM-tävling som junior (springer man allt hinner man med 28 SM-tävlingar under sina fyra juniorår i orientering) när SM-året i Örebro län avslutades med stafett-SM på söndagen. efter förstasträckor av Olle Josarp (tolva, 1.26 från täten) och Valter Pettersson (sprang upp laget till femte plats) avslutade juniorlandslagsmannen Jacobsson med att plocka OK Orion, Jönköpings OK och OK Kolmården och föra Tisarens H20-lag i mål som silvermedaljörer, 3.17 bakom segrarna från Stora Tuna (Jacobsson sprang sin sträcka 1.58 snabbare än Borlängeklubbens ankare Jesper Svensk, men startade över fem minuter bakom).
Tisaren tillhörde ju annars förhandsfavoriterna främst på damsidan, men ett rejält bortfall på grund av sjukdommar gjorde att klubben, som haft fem damer på landslagsuppdrag i år, inte fick med ens tre av dem till start. I stället gick förstasträckan till Lovisa Persson, som tappade nästan sex minuter på täten där, och för Ellinor Tjernlund på andrasträckan försvann ytterligare över elva, så när formstarka Josefin Tjernlund gav sig ut på sistasträckan var loppet redan kört. Hon förde ändå upp fjolårets SM-fyra från 21:a plats vid växlingen till tolfte i mål.
Betydligt roligare då på herrsidan, där Erik Lindgren bet sig fast i tätgruppen på första varvet, där Oskar Andrén växlade som sexa efter andra, och där Daniel Attås långt in på sista sträckan fajtades om en pallplats i konkurrens med idel landslagslöpare som Stora Tunas Emil Svensk, Malungs William Lind, IFK Göteborgs Fredrik Bakkman, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, OK Ravinens Gustav Bergman, OK Vivills Johan Runesson och Rehns Jerker Lysell. Till slut fick Attås ge sig, och som femma i mål var Tisaren 5,5 minuter från guld (som Stora Tuna tog) och fyra minuter från medalj (IFK Göteborg). Det är Tisarens bästa resultat på herrsidan sedan fjärdeplatsen 2012 (även då med Attås i laget).

I Rosa bandet-loppet, tiokilometersloppet som tidigare hette Lidingö tjejlopp men som nu är öppet även för herrar, blev Maria Gräfnings, som på skidor tävlar för Karlslund, sjua på 38.01 (tre av svenskarna) och Maria Eriksson 28:a på 45.48. Danska Sylvia Mmboga Medugu vann på 33.54, Madeleine Larsson var bästa svenska på femte plats med 37.57.

I veteran-SM i orientering, som avgjordes i Motala i helgen, blev det fyra medaljer till länet varav två guld: Järnbärarnas Maud Mossberg vann sprinten i D70-klassen, Lindesbygdens Anna-Maria Backryd vann långdistansen i D50-klassen, och Lindebygdens Annika Brodin och Hagabys Olof Olofsson tog varsina brons i medeldistansen i D55- respektive H60-klasserna.

Ny seger för Bergdahl – och Gräfnings före Kowalczyk (men efter uppför Alpe Cermis)

Bara tre dagar efter att Lisa Bergdahl sprang förstasträckan när hennes lag vann Lindholmstafetten tog den Göteborgsbaserade Fellingsbrolöparen, som kutade U22-EM i somras, också en individuell seger. I Kretsloppet i Borås sprang Bergdahl hem sexkilometersklassen med 50 sekunders marginal till tvåan, Aynalem Desalgn, på tiden 22.38.

Även Karlslunds Maria Gräfnings fick kliva upp på pallen, två gånger om dessutom, i Val di Fiemme. Där avgjordes den fjärde och sista deltävlingen i rullskidslångloppscupen Guide world classic tour, och Gräfnings tog en tredjeplats där vilket också gav en tredjeplats i sammandraget, närmast före en viss Justyna Kowalczyk. Tävlingen, och rullskidssäsongen, avslutades med den klassiska Tour de ski-klättringen (men på asfalt) uppför Alpe Cermis. I botten var Gräfnings tillsammans med Kowalczyk och norska världscupåkaren Astrid Øyre Slind, men i den brutala och 20 minuter långa stigningen tvingades Gräfnings släppa 1.40 till polskan, som vann fyra sekunder före Slind. Bakom sig hade Gräfnings rutinerade långloppsåkare som Sara Lindborg och starka distansåkare som ryska VM-skidåkaren Julia Tikhonova. Bob Impola, och resten av Team Serneke, var också på plats. Kopparbergssonen, som flyttat till Fjugesta och liksom Gräfnings tävlar för Karlslund i år, blev 25:a i herrklassen, 8.13 bakom segrande ryssen Ilja Tjernousov.

Regborn tvåa i världscupen inför finalen – har avgörandet i egna händer

Martin Regborns världscupsuccé fortsätter. Den mäktiga placeringsraden 4–1–8 (efter att ha tagit fel karta vid kartbytet och tvingats springa följa John-orientering)–7–9–4–4, där de avslutande fjärdeplatserna är från fredagens medeldistans och söndagens sprint i Lettland, gör att Örebroorienteraren nu återtagit andraplatsen i den sammanlagda världscupen, och att han 33 poäng bakom ledande ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz, Schweiz, har allt i egna händer inför finalen i just Schweiz 29–30 september (två segrar där skulle ge Regborn 200 poäng, med Kyburz då inte ens skulle behålla sin ledning om han plockade hem två andraplatser eftersom de ”bara” skulle ge 160 poäng). Fyra topp fyra-placeringar och sju topp tio-placeringar skvallrar en hel del om vilken nästan unik lägstanivå Regborn haft i förhållande till resten av världseliten den här säsongen (det är egentligen bara tillfälligheter som gjort att han tvingats lämna både VM och world games medaljlös) – och även den förra då han tog topp tio-placeringar i sex av sju världscuplopp (totalt alltså topp tio i 13 av sin 14 senaste världscupstarter efter att dessförinnan aldrig ha varit bättre än 15:e. I helgen var Regborn bara tre sekunder från pallen i medeldistansen och bara 18 sekunder från segern i sprinten (där han inledde söndagen med att vinna sitt kvalheat). Därtill växlade han som fyra, i tätklungan, i lördagens stafett.
Även Tisarens Josefin Tjernlund bjöd på dubbla styrkebesked i helgen, med en fjärdeplats i stafetten (där hon förde upp Sveriges tredjelag från 18:e till åttonde plats genom att notera tredje bästa tid på andrasträckan efter en mindre lyckad inledningssträcka av klubbkompisen Lilian Forsgren; Karolin Ohlsson tog sedan laget i mål) och en finfin niondeplats i söndagens sprint, Tjernlunds överlägset bästa individuella världscupplacering i karriären (tidigare hade hon som bäst varit 25:a), vilken lyfte henne till en 39:e-plats i sammanlagda världscupen (Forsgren, som var 21:a på söndagen, är 32:a där, elva poäng före). Tjernlund var bara 21 sekunder från andraplatsen i en mycket tajt sprint.

På hemmaplan var det Golden weekend i Köping som gällde för orienterarna, och där tog Tisarens euromeetingladdande Daniel Attås en dubbelseger i herrklassen, 39 sekunder före Hagabys Viktor Larsson i lördagens medeldistans och 1.32 före klubbkompisen Johan Aronsson i söndagens lopp över samma distans. Milans Josefin Erlandsson var trea på lördagen men bärgade segern före Rebecka Nylin (som sprang Östansjöloppet på lördagen) på söndagen. Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, lockade 117 löpare till Nora i sin 83:e inkarnation. KFUM Örebro-löparen Jonatan Gustafsson var starkaste av de som valde att kuta längsta klassen.

Per Sjögren fortsätter visa grym form, och i friidrotts-SM i Helsingborg dundrade den mångsidige löparen (eller konditionsidrottaren, ska man väl skriva) till med länets snabbaste veterantider genom alla tider på både 5 000 och 10 000 meter. Och därtill personligt rekord på 10 000, 38 år gammal (det ska sägas att Sjögren tidigare under karriären prioriterade medeldistans). I fredagens final på 10 000 meter blev han tia på 30.48,70 (hans första lopp under 31), och på söndagen dundrade han till med 14.41,79 över halva distansen. En tid som förmodligen kunde varit ännu bättre om Sjögren fått gå i A-finalen, men trots fredagens tiondeplats seedades han in i B-heatet där han fick göra jobbet själv framme i täten. Segern där gav ännu en tiondeplats totalt (sedan Napoleon Salomon i A-heatet diskats). Lisa Bergdahl blev tolva i damernas 5 000-meterslopp på 17.35,86. Skadeförföljde Tim Sundström kom aldrig till start på 1 500 meter.

I mountainbikeorienterings-VM nådde Garphyttans Marcus Jansson i fredags till slut sitt stora mål att ta en individuell topp tio-placering, och som han gjorde det: Över en två timmar lång långdistans var han bara fyra minuter från medalj på sin tiondeplats. När VM på lördagen avslutades med sprint fick han däremot nöja sig med en 40:e-plats. Karlskogingen Erica Olsson avslutade VM med en 22:a- och en 26:e-plats i juniorklassen, där hon har tre år kvar.

Maria Eriksson följde upp sina dubbla medaljer från veteran-SM i friidrott förra helgen med ett brons i K40-klassen när veteran-SM i halvmaraton avgjordes i samband med Mariestadsloppet. IF Start-löparen avverkade de 21,1 kilometerna på 1.37.23. Kumlas Åsa Höög fick kliva hela vägen upp på prispallen efter seger i K45-klassen på 1.25.47, medan Starts Elias Zika blev fyra i M35.

I Alliansloppet, ett av säsongens största rullskidrace, lämnade Bob Impola återbud till start, men Karlslundskollegan Maria Gräfnings visade imponerande styrka när hon gick med i en tätgrupp med åkare som Britta Joansson Norgren, Katerina Smutna och Laila Kveli. Och faktum är att Gräfnings höll sig före både Kveli och Britta i spurten efter 48 kilometer, men fick se sig slagen av Maja Dahlqvist, Maria Nordström och Smutna, åtta sekunder bakom efter två timmars stakning.

Östansjöloppet var något åderlåtet av torsdagens BlodomloppetI men Liduina van Sitteren sprang båda (trea i Örebro, etta i Östansjö) och gjorde vad hon kunde för att hålla liv i sammandraget i långloppscupen, där hon fortfarande har en teoretisk möjlighet att nå ikapp Mikaela Kemppi. van Sitteren avverkade de tio kilometerna stig med individuell start på 40.59, och var med det nästan fyra minuter snabbare än tvåan Rebecka Nylin. På herrsidan stärkte Per Arvidsson sin tredjeplats i cupen genom att vara snabbast av alla på 36.12, närmast före IF Start-junioren Mohamed Hassan på 37.23.

De riktiga snabblöparna saknades även i Örebro parkrun, vars 20:e upplaga lockade 40 löpare där Elin Winblad (20.34) och Anton Calmerfalk (18.50) noterade de snabbaste tiderna runt de fem kilometerna.

Beata Falk, den gamla juniorvärldsmästaren i orientering, visade att löpformen alltjämt är god när hon sprang hem Sälen fjällmaraton på 3.42.52, med dryga minutens marginal till tvåan Åsa Eriksson.

Och Matthias Wengelin fick lite revansch för senaste tidens strul när han tog hem Billingeloppet XC, en deltävling i Västgötacupen. Någon resultatlista från tävlingen har jag däremot inte lyckats hitta ännu.

Regborns VM-guld kommer – men det dröjer lite till …

Det skulle ju ha passat Martin Regborn som hand i handsken, det gröna helvetet under orienterings-VM:s långdistans i de ogästvänliga, sydestniska skogarna. Och visst, en topp tio-placering i en VM-debut i långdistans är ett prima toppresultat (av löparna på topp tolv var Regborn en av endast två ”nykomlingar”, övriga hade rutin från just långdistansen på tidigare VM [och alla andra på topp tolv hade tidigare sprungit skogsdistans på VM]), men när jag pratade med honom mindre än en timme efter målgång kunde jag inte undgå att höra ett stänk av besvikelse i rösten. Den här vårformen har ju lovat ännu mer. Segrarna i långdistans-VM-testet i Huskvarna, i medeldistans-VM-testet i Estland, på Tiomilas förstasträcka och framför allt den medeldistansen i världscuppremiären i Finland har, tillsammans med övriga toppresultat som tagit honom till ledning i sammanlagda världscupen, gjort att åtminstone min känsla varit att Regborn skulle kunna drämma till med en medalj i sin skogsdebut på VM. Nu blev han i stället tredje svensk, och förlorade till på köpet kanske också sin plats i svenska stafettlaget på lördag.
Som tur är för orienterarna går det inte, som i många OS-grenar, fyra år mellan urladdningarna: Även om Regborn inte får springa mer i VM så väntar world games i Polen redan om ett par veckor, och nästa år är det både VM och EM … Och Regborn är alltjämt bara 25 år gammal: Vill och orkar han har han minst tio år kvar på toppen. Som jag skrev redan efter sjundeplatsen på VM i Strömstad i fjol: En dag kommer Regborn ta VM-guld.
Om dagens lopp kan ni läsa en torr, öppen text här – och en pluslåst intervju här.

Hemma i Oskarsvik, mellan Nora och Lindesberg, gjorde Hagabys andre orienterare med långdistans-VM-meriter (tia 2014) säsongens första start i Milans poängtävling. Dahlgren vann 1.39 före Tisarens Erik Lindgren och 3.20 före klubbkompisen Jakob Wallenhammar, medan totalledaren Simon Hedlund fick nöja sig med en femteplats, över sju minuter bakom Dahlgren. Tisarens Ellinor Eriksson var bästa dam på 13:e plats, men Hagabys Elin Winblad (knappt tre minuter bakom) är alltjämt klart bästa dam i sammandraget med en fjärdeplats.

För övrigt får jag erkänna att det var en stor skandal att jag helt missade att Silverleden på en dag arrangerades i lördags, denna fina, 64 kilometer långa trailtävling som jag tyvärr aldrig haft chansen att springa. 47-åriga Karlstadslöparen Mia Gyllenberg tog fjärde segern på fem försök (i fjol var hon tvåa bakom Patrizia Strandman) efter att ha gått ifrån med 7,5 minuter redan till Käxtjärnen efter sju kilometer och halvvägs, i Silvergruvan, haft ledningen med över 28 minuters marginal. I mål hade marginalen dock krympt till 15.25 före Karlstadslöparen Linda Bengtsson. Bästa länslöparna delade 13:e-platsen, Anna Karin Frih och Linda Harradine 2,5 timmar bakom Gyllenberg (som tog mållinjen på 7.20.09 och bara hade tre av 130 startande herrar före sig).
I herrklassen öppnade Johan Röjler konservativt och var 31:a efter sju kilometer och 23:a efter 13,5, men klättrade successivt och var sjua halvvägs, femma efter 57 kilometer och i mål till slut hela vägen uppe på pallen, som trea (Röjler var vid ett läge 32 minuter bakom Erik Högkvist, men i mål bara 6,5 minuter efter Örebro AIK-klubbkompisen på andraplatsen). Åt segrande göteborgaren Patrik Lindegårdh fanns dock inget att göra. Han korsade mållinjen 55 minuter före Högkvist, på 6.15.48 (vilket ändå var över timmen från André Rangelinds galna banrekord på 5.13.09 från 2015).

Mer överblivet från helgen:
** I 80 kilometer långa norska rullskidsloppet Olaf Skoglunds minnelöp Karlslunds Maria Gräfnings på tredje plats, bara minuten bakom en viss Justyna Kowalczyk efter nästan fyra timmars stakande, och i herrklassen blev Kopparbergsbördige Bob Impola 26:a, drygt 40 minuter bakom segrande Morten Eide Pedersen (sex minuter bakom Gräfnings).
** I Inge Bråten memorial, rullskidssprinttävlingen i Sunne som lockar stora delar av (framför allt den svenska och norska delen av) världseliten, tog sig Vedevågs Filip Danielsson, som precis som Bob Impola numera representerar Torsbyklubben SK Bore, till kvartsfinal.

Och på tal om rullskidor: När första distansen avgjordes på SM-veckan idag slutade Danielsson på 19:e plats, 1,5 minuter bakom segrande Karl-Johan Westberg och bäst av de som inte orkade gå med i 15-mannaklungan som gjorde upp om fjärdeplatsen över 20 kilometer i fristil.