Sprang tidernas längsta (?!) långsträcka – 29,5 kilometer över Kilsbergen: ”Första vi diskuterade var hur vi skulle göra om det”

Det känns lite förmätet att skriva det här blogginlägget, eftersom Martin Regborn själv redan skrivit den ultimata berättelsen av den fantastiska idén som han, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar sprang i lördags. Så läs det i stället, här. Men om ni ändå fortsätter läsa här måste jag ju berätta: VM-orinteraren Regborn pusslade redan för 1,5 år sedan ihop alla kartor över Kilsbergen, och ihop med Larsson drog han ihop en långsträcka på 29,5 kilometer från en grusväg sydväst om Suttarboda till en annan väg en bit öster om Norasjön.
Trion sprang rakt på (de hade givit sig själva tillåtelse att avvika 100 meter från ideallinjen, vilket de lyckades hålla med två små undantag som skedde av misstag), och klarade av de 29,5 kilometerna fågelvägen på 31,7 obanade och bitvis både genomblöta och stentuffa kilometer, med en effektiv löptid på 4.50 från söder till norr (exklusive två stopp för energipåfyllning).
Kartbladet var, trots att skalan var 15 000-del, 2,2 meter långt! Det kan mycket väl vara tidernas längsta långsträcka, och säkerligen en av de vackraste, i varje fall för oss Kilsbergsälskare. Så, in och kolla bilderna på länken ovan, om ni nu inte gjort det. Och jag förstår verkligen vad Regborn menar med den där avslutande meningen: ”Det första vi diskuterade i bilen hem var hur vi skulle göra om det nästa år!”

Markus Johansson utslagen av Northug i seniordebuten (men fel Northug …)

Zinkgruvans sprintraket Markus Johansson gjorde seniorpremiär och tog en topp tio-placering direkt. I fristilssprinten som på söndagen avslutade Bruksvallspremiären tog Johansson en 13:e-plats i kvalet, och slog sedan ut en lucky loser-plats som fyra i den sista, överlägset snabbaste, kvartsfinalen (hans åktid som fyra var snabbare än vinnartiderna i samtliga fyra andra kvartsfinaler) innan det tog stopp i semifinalen (som det ofta gör när man får åka i kvartsfinal fem och sedan gå på direkt i första semifinalen, återhämtningen blir väldigt mycket kortare än för de som kört i tidigare kvartsfinaler). Men det var heller inget dussinmotstånd som Johanson ställdes mot. Han var femma i mål i semifinalen (vilket gav honom en tiondeplats totalt i tävlingen), bakom bland annat tre norrmän där Petter Northugs lillebor Even var den allra mest namnkunniga. Even som dessförinnan hade hunnit slå ut Vedevågssonen Filip Danielsson i sin kvartsfinal – Danielsson som var klart bästa länsåkare i lördagens distanslopp över 15 kilometer i fri stil med en sjundeplats totalt, som tredje bästa svensk bakom Åsarnas Simon Lageson och Anton Lindblad (1.25 bakom segrande Chris Andre Jespersen men bara 32 sekunder från pallen). Ingen av de övriga länsåkarna tog topp 50-placeringar där. I sprinten placerades Danielsson som 17:e åkare i resultatlistan, Garphyttans Marcus Lennartsson, som också åkte ut i kvartsfinalen, som 22:a.
Petter Northug? Näe, han strök sig från start både på lördagen och söndagen.
Pål Trøan Aune och Moa Olsson vann sprinttävlingarna i Bruksvallarna, Emma Wikén damernas distanstävling.

Även i Orsa-Grönklitt kördes det skidor på lördagen, en tre mil lång långloppspremiär benämnd Grönklittspremiären där Karlslunds Maria Gräfnings slutade tvåa efter att ha förlorat en spurtduell mot erfarna norska Laila Kveli om andraplatsen bakom överlägsna Britta Johansson Norgren efter tre mils åkning (Britta vann med drygt 2,5 minuter bak till Kveli som var sekunden fören Gräfnings i mål). ”Trots allt glad över att bli trea i premiären”, skriver Gräfnings på Instagram.
På herrsidan gick fem Lager 157-åkare loss tillsammans med Rikard Tynell, men där bakom tog Karlslunds nysatsande Linus Larsson en finfin tiondeplats, bara 1.43 bakom segrande Anton Karlsson. ”Pigg i kroppen men saknade lite toppfart”, skriver Linus.

I samband med orienteringsgalan i Kolmården, där Marcus Jansson inte blev utsedd till årets mountainbikeorienterare, sprang landslagslöparna en sprint i två steg inne i själva djurparken, med prolog och jaktstart, där Martin Regborn tog tredjeplatsen på herrsidan och efter att ha tappat andraplatsen han hade från prologen till en tredjeplats i mål, 14 sekunder bakom Emil Svensk (ett tag var han dock nere på femteplatsen under jaktstarten, som innehöll 25 kontroller på 14 minuters löpning, men Regborn kom tillbaka).
Roligast var dock att topp tre i en tävling öppen för allmänheten, på prologbanan, fick möta landslagslöparna i jaktstarten – och där slog sig Tisarens Ellinor Tjernlund, tvillingssyster till landslagslöparen Josefin, in. I ett startfält med 112 löpare vann Tjernlund en sprintprolog med över minutens marginal till tvåan Hanna Öberg – och av landslagslöparna (som alltså sprang separat klass där) var det bara fyra som var snabbare. I jaktstarten spurtade Josefin (som var bakom i kvalet) dock förbi och tog en sjundeplats, åtta sekunder före Ellinor (men 2.14 bakom segrande Karolin Ohlsson).

När det i helgen var uppehåll från långloppscupen och andra större löparrangemang passade en snabblubbare som Ludvig Börjesson på att använda Örebro parkrun för att testa formen sex dagar före Valencia marathon. Börjesson har förvisso sprungit tre sekunder snabbare tidigare (i trevligare förhållanden i maj), men visade ändå tydligt var skåpet ska stå när han avverkade femkilometersbanan på 16.54. ”Nollgradigt, blött och blåsigt. Det är bara att gilla läget ibland. En hård femma ville jag ha och det var precis vad Parkrun i Örebro hade att erbjuda i dag”, skriver Börjesson på instagram.
Bella Lagrange tog fjärde segern på tre månader i damklassen, om än något långsammaste löpning hittills i tävlingen, 23.19. Även Eric Segelbergs 17.58 måste förstås nämnas.

Regborn vann världsrankningstävling i Turkiet

Martin Regborn antydde (hehe) på twitter häromdagen att jag skrev lite väl mycket om tävlingarna, som han betecknar som träningar, under hans pågående träningsläger i Turkiet. Men som jag helt ärligt svarade Regborn: Han är nu på en nivå som gör att all typ av bevakning är befogad: Är man världens fjärde bästa orienterare och har chans på segern varje gång man ställer sig på startlinjen (även i VM) så är varje tävling, även träningstävling, faktiskt rätt intressant att följa – och det tror jag fler än jag tycker.
Hur som helst; Regborn inledde ju lägret i Turkiet med en sprint i Ankara förra söndagen som jag fortfarande inte hittat resultatlistan från, och åkte sedan vidare till Antalya för en femdagarstävling som faktiskt innehöll sex etapper (där ”bonusen” var en nattorientering som inte räknades mot slutresultatet). Facit när veckan summerades? Tre etappsegrar: I tisdagens långdistans, fredagens medeldistans och söndagens sprint. Därtill blev det en elfteplats i måndagens medeldistans, en femteplats i den där nattorienteringen i onsdags som inte riktigt räknades (ett ändå imponerande resultat med tanke på att Regborn ytterst sällan springer nattorientering), och en tolfteplats i lördagens medeldistans. Någon totalställning har jag däremot inte lyckats hitta än, men man får väl förutsätta att Regborn placerade sig rätt hyggligt, med tanke på sina tre segrar.
Lördagens och söndagens tävlingar hade världsrankningsstatus (precis som till exempel Örebro city spring, som återkommer till sommaren), men efter Regborn redan har så pass många bra resultat med sig i bagaget kommer inte den segern ge någon boost på världsrankningen (resultatet är inte kalkylerat ännu, men på sin höjd skulle segern kunna ge honom en extra poäng, vilket skulle bättra hans rankning från 5 675 poäng till 5 676, men troligen påverkas den inte alls; hur som helst så är Regborn alltjämt nia på världsrankningen med landslagskollegan William Lind närmast före på 5 692 poäng). Lind var med på tävlingen i Turkiet, liksom Isac von Krusenstierna (tvåa i söndagens sprint, sju sekunder bakom Regborn men en före Oskar Sjöberg).

I dag var det ju också dags för Alla helgona swimrun, länets enda swimruntävling som först och främst är ett välgörenhetsevenemang för att samla in pengar till Barncancerfonden genom Heja Stina-kampanjen. Jag har inte sett någon resultat, men NA sände direkt (pluslåst) från starten, med intervjuer och hela tjofaderittan!

Vid sidan om Kilsbergsleden avgjordes ju även den 30:e upplagan av Örebro parkrun i går (Mikael Sandberg deltog för 26:e gången). Det var massor av starka damer på plats: Sara Gunnarsson (20.39), Frida Hedlund (20.58, Bella Lagrange (21.41) och Katja Kozjek (21.57) var alla topp åtta totalt. Men snabbast av alla, och ensam under 20 minuter, var Erik Högkvist på 18.54.

Regborn vann långdistanstävling – i Antalya (men han blev inte nominerad till orienteringsgalan)

Man trodde ju att orienteringssäsongen var slut när Smålandskavlen var lagd till handlingarna i söndags. Men icke sa nicke. Delar av det svenska landslaget, och däribland Martin Regborn, har nämligen flugit till Turkiet för lägerliv och en sprinttävling i Ankara (som avgjordes i söndags, någon resultatlista har jag inte lyckats finna) och Antalyas femdagars med start på måndagen. I den inledande etappen (dit Regborn kom med bara tre timmars nattsömn i bagaget på grund av ett försenat flyg, skriver han på instagram) blev det bara en elfteplats, nio minuter bakom Isac von Krusenstierna på en medeldistans, men i dag gick det betydligt bättre: På en långdistans tog Regborn hem segern med över minutens marginal till tvåan William Lind, som tog VM-medalj i disciplinen i augusti.
Femdagarsorienteringen fortsätter med en nattorientering på onsdagen (som inte räknas mot totalställningen, och det är väl tveksamt om Regborn, som inte är något fan av nattorientering, springer den etappen alls), vilodag på torsdag, medeldistanser på fredag och lördag (lördagens har världsrankningsstatus) och en avslutande sprint på söndag.

För övrigt har nomineringarna till årets orienteringsgala nu kommit. Trots karriärens klart bästa säsong, med två världscupsegrar och en fjärdeplats i totala världscupen (som bästa svenska herrlöpare där) är inte Regborn nominerad till något pris (för att nå dit räcker inte jämnhet, utan internationella medaljer verkar krävas). Inte heller är Tisarens Josefin Tjernlund nominerad till årets komet, vilket man kanske kunnat vänta sig efter hennes succéhöst (Linnea Golsäter, Markus Lundholm och Emil Svensk gör upp om den titeln), men Garphyttans Marcus Jansson har i varje fall chansen att bli årets mountainbikeorienterare (han totaldominerade svensk mtbo på herrsidan och blev tia på långdistansen på VM, och ställs mot junioreuropamästaren Elvira Larsson och landslagskollegan Linus Mood).

Efter succéhösten: Josefin Tjernlund klar för A-landslaget (men Lilian Forsgren åker ur utvecklingslandslaget)

Lilian Forsgren, den Hallsbergsbördiga orienteraren som fortfarande tävlar för moderklubben OK Tisaren fast hon sedan 2013 bor i Göteborg, gjorde flera säsonger i det svenska A-landslaget fram till och med 2015 (2014 tog hon EM-silver i stafett, 2015 en världscupseger i mixedsprintstafett, och på VM fick hon springa både medeldistans och mixedsprintestafetten det året). Men senaste åren har hon inte presterat på samma nivå – eller om det är de andra löparna som höjt sig. För efter att de två senaste säsongerna fått nöja sig med en plats i utvecklingslandslaget åkte den nu 27-åriga löparen, när 2018 års trupper presenterades, på onsdagen helt ur landslaget. Detsamma hände, inte lika dramatiskt, med Andrea Svensson som haft ett tungt förstaår som senior.
Forsgren fick chansen i världscupen i Finland i våras, men var bara topp 20 i sprinten. Sedan blev det inga fler landslagsuppdrag förrän Euromeeting, B-VM i Norge i september, där hon förvisso tog en femteplats men uppenbarligen inte presterade nog för att få förtjäna en fortsatt plats i landslagstruppen. Nu får hon i stället börja om utanför landslaget 2018, vilket inte alls behöver betyda att dörren är stängd till EM i Schweiz i maj, om hon presterar i vårtävlingarna.
– Vi vet att många duktiga löpare har bra stöd och möjligheter i sina hemmaklubbar och elitmiljöer, och en landslagsplats nu är inte alls synonymt med en biljett till EM. Till våren är det upp till bevis, för alla. EM-testerna sker i samband med Swedish League-tävlingar i Skåne i mitten av april, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Desto roligare nyheter att länet, vid sidan om givne världscupfyran Martin Regborn (örebroaren som tävlar för Hagaby), fick ytterligare en orienterare i A-landslaget på onsdagen: Höstens succélöpare Josefin Tjernlund, som tävlar för Kumla- och Hallsbergsklubben Tisaren, tar plats som en av endast sju damer i A-landslaget (tillsammans med namn som Tove Alexandersson och Helena Bergman …).
– Enkelt uttryckt kan man säga att alla i den spännande trion har slagit genom internationellt i år. De har bevisat att de nu kan vara med och konkurrera på allvar i den yttersta eliten, och alla tre har hög potential i internationella mästerskap, säger Carlsson till hemsidan.
På damsidan har en rejäl bantning skett av landslaget: Från 18 till elva löpare (Emma Johansson lägger ned sin satsning och lämnar A-landslaget, Anna Bachman, Amilia Björklund, Elin Carlsson, Forsgren, Tilda Johansson, Elin Månsson, Lisa Risby och Svensson åker ur utvecklingslandslaget, Linnéa Golsäter kommer in där, medan Tjernlund, Sara Hagström och Lisa Risby flyttas upp från utvecklingslandslaget till A-landslaget). På herrsidan är A-landslaget helt intakt (elva löpare), medan utvecklingslandslaget krympts med en löpare (Simon Hector in, Johan Högstrand och Ola Martner ut).
– Landslagsgrupperna baseras dels på resultat under 2017; vilka löpare visar potential att nå världstoppen i orientering? Sedan har vi också tittat på löparnas utvecklingskurva de senaste åren. Vi väljer att ta ut lite färre löpare i utvecklingslandslaget i år. Ekonomiskt vill vi under 2018 lägga mer resurser på att höja kvaliteten ytterligare på de tekniska förberedelserna och träningarna på vinterns landslagsläger, säger Carlsson till förbundets hemsida.
Förutom EM i Schweiz vankas det också VM i Lettland och världscup nästa säsong. I vinter väntar landslagsläger i Kolmården, Alicante, Madrid, Barecelona och Göteborg.

Rättvisa skipades till slut: Regborn inte längre diskad

Nej, det är klart att man inte ska bli diskad för att funktionärerna visar en fel så att man springer för långt, även om det som tidigare påpekats naturligtvis är så att det är upp till varje deltagare att ha koll på banan i till exempel löp- och skidtävlingar. Men nu har tävlingsledningen för Åstadsloppet i varje fall gjort det enda rätta och dragit tillbaka diskningarna av segraren Johan Fagerberg och tvåan Martin Regborn, och den återigen korrigerade resultatlistan finns nu att läsa här. Jag har också skrivit en längre, pluslåst, artikel om beslutet som går att läsa här.
I långloppscupen, som också uppdaterat sina poäng nu, innebär ändringen främst att Erik Anfält och Ludvig Börjesson tappar varsin poäng i kampen om platserna bakom topp tre (ja, Anfält har ju chans på andraplatsen fortfarande, om han springer de tre tävlingar som är kvar, men det är väl mer tveksamt om han gör; å andra sidan kutade han ju både lång terräng-DM och Lucialoppet för två år sedan, senast han var frisk den tiden på året, så man ska väl inte säga inte).
I genom tiderna-statistiken innebär resultatet att Regborn redan i sin debut i halvmaratonsammanhang (eller i sin fösta målgång, ska man väl skriva, eftersom han startat Åstadsloppet en gång tidigare men då brutit) slår sig in som sjua i distriktet genom alla tider, två sekunder före Kjell-Arne Sjögren (som är den enda som gjort landsvägsmilen snabbare än Regborn, 30.27 mot 30.30). Men med lite mer asfalt i benen lär Regborn ha en bra chans på distriktsrekordet på halvmaran, om han skulle vilja och satsa på det.
En intressant reflektion i sammanhanget, som statistikern Gunnar Johansson mailar mig om, är att Malungs Håkan Eriksson, den ende som var före Kjell-Arne i ”rekordloppet” i Örebromilen 1983 faktiskt sprang Åstadsloppets tiokilometersklass i helgen. och den numera 56-årige löparen kan än: Han klämde i med milen på 34.25. Ruskigt imponerande!

Anfält vann Åstadsloppet – när ”vinnaren” och Regborn diskades: ”Snöpligt tilldelad förstaplatsen”

Efter en arbetsdag i Stockholm kom jag hem till Örebro och nåddes av märkliga besked. Både ettan och tvåan i Åstadsloppet, Johan Fagerberg från Finspång och Örebros orienteringsstjärna Martin Regborn, diskades – efter att av förcyklisten ha letts fel och sprungit för långt (!). Jag har tyvärr inte hunnit prata med någon av de inblandade, och nu är klockan lite mycket för att börja ringa runt, men det är ju inte utan att man drar en direkt parallell till Bill Impolas diskning i La Diagonela häromåret (då han i klar ledning och på väg mot karriärens största seger leddes fel av tv-skotern). Man har ju alltid som idrottare ett personligt ansvar att hålla koll på banan, men det är ruggigt snöpligt när funktionärerna visar fel väg. Och frågan är varför de kände sig tvungna att diska Fagerberg och Regborn, enligt min mening ger Svenska friidrottsförbundets paragrafer för landsvägslopp ett visst utrymme för tolkningar: ”Tävlade får tillfälligt lämna markerad bana under förutsättning att han/hon därmed ej förkortar sin löpsträcka” och även om de kom upp på vägen längre fram så är det bara ”normalt” och inget krav att ”tävlande [skall] gå in på bana på samma ställa som han/hon lämnade bana”. Om löparna inte vann någon fördel av fadäsen, vilket jag förstått att de inte gjort, och det inte heller fanns någon intention att fuska, vilket det definitivt inte gjorde, borde det därmed finnas utrymme för att låta resultaten stå. Men KFUM Örebro, som arrangerar tävlingen, kände sig uppenbarligen tvungna att diska duon (och jag har alldeles för lite fakta för att bedöma om det var riktigt, jag vet ju inte ens var de sprang fel), vilket gjorde att Erik Anfält fick segern i herrklassen på 1.10.58 (exakt två minuter före Akeles Fredrik Eriksson, Ludvig Börjesson blev näst bästa länslöpare på sjätte plats med 1.16.06, även Oskar Arlebo, Fredrik Johnsson och Fredrik Rådström, på 1.18.01, 1.19.46 respektive 1.19.58 gick under 1.20). Fagerbergs och Regborns strukna tider var 1.08.39 respektive 1.09.01 (vilket hade gjort Regborn till sjua genom tiderna i distriktet, men liksom i sin första halvmara fick han inte heller nu i sin andra något resultat med sig …).
Inte det roligaste sättet att få en seger, naturligtvis, vilket Anfält konstaterade på instagram: ”Jag har vunnit loppet två gånger tidigare. Och i år blev jag, ganska snöpligt, tilldelad förstaplatsen igen. För tyvärr, och det menar jag verkligen, blev den rättmätiga ettan Johan Fagerberg och den rättmätiga tvåan Martin Regborn felvisade lite drygt halvvägs in i loppet.”
”Har tagit det rätt lugnt i veckan och är inte alls tränad för 21 kilometer platt asfalt, så tiden 69.01 är inte så mycket att skryta med. Tyvärr inte pb då jag och vinnaren i loppet blev visade fel av ledarcykeln på ett parti av banan. Blev visserligen 20 meter längre för oss, men vi sprang ju inte den korrekta banan. Brorsan Fredrik Regborn innehar därmed fortsatt familjerekordet på halvmaran”, skriver Regborn på sitt instagramkonto.
Regborn tog ju på något sätt ändå hem den av mig så emotsedda superfajten (om man räknar den strukna tiden, men löpmässigt var han ju i varje fall starkare än Anfält för dagen även om det var lätt ironiskt att det var orienteraren som sprang fel), som kom av sig lite när Linus Rosdal lämnade DNS och Thomas Chaillou sprang (och vann) tiokilometersklassen i stället.

Förra året ströks ju alla poäng från Karlslundsloppet i långloppscupen när funktionärer viftade täten åt fel håll, men då var det fler än två löpare som sprang fel, och dessutom påverkade resultatet totalställningen i cupen vilket inte är fallet den här gången (Fagerberg tävlar ju för Finspång, och Regborn gjorde sin första start för året).
Josefin Gerdevåg var starkast av länsdamerna på halvmaran, om än nästa 7,5 minuter över sitt eget distriktsrekord från förra våren (sedan dess har hon ju hunnit föda barn) när hon tog andraplatsen bakom Finspångs Ida-Maria Nicklasson på 1.24.05. Erica Lech och Liduina van Sitteren var övriga damer under 1.30, med 1.24.46 respektive 1.25.12.
Den insats som imponerade mest på mig var nog ändå 15-årige Wilhelm Bergentz seger, och tid, i herrarnas femkilometersklass: 16.36. Fem år äldre Abdiqani Khadar var fyra sekunder bakom, hade möjligen vunnit om det inte vore före att även han sprang fel i början (men han klarade sig från diskning).
Julia Johnsson var bästa länsdam på milen, trea totalt på 42.08 bakom Götas Anne Ellström och Team Cykelcitys elittriathlet Emma Graaf, medan Louise Sundström var snabbast på femkilometaren med 19.30, 18 sekunder bakom segraren Jennie Hurkmans från Tureberg.
Kollegorna från allmänredaktionen bjussar på massor av bilder och tv från tävlingen i den här pluslåsta artikeln!

Bild från dagens Å-stadslopp. Ett mycket fint lopp och arrangemang som jag har deltagit i de flesta upplagor sen 2006 då loppet arrangerades för första gången. Jag har vunnit loppet två gånger tidigare. Och i år blev jag, ganska snöpligt, tilldelad första platsen igen. För tyvärr, och det menar jag verkligen, blev den rättmätiga ettan Johan Fagerberg och den rättmätiga tvåan @martinregborn felvisade lite drygt halvvägs in i loppet. Men åter till mitt lopp. Tiden i mål 1.10.58 är jag ganska nöjd med. Ingen kanon tid men i alla fall årsbästa och två minuter bättre än förra året. När det gäller känslan i kroppen (rygg/ljumske) så var den på rätt väg… 📸Daniel Edwall #åstadsloppet #salomonrunningswe #örebroaik

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Jacobsson hängde (nästan) på Regborn och Niggli spöade männen (om jag tolkat resultatlistan rätt)

Sitter och försöker tyda resultaten från 25-manna, men eftersom jag inte är någon expert på att tolka stafettresultat (det har jag noga fått påpekat när jag vid ett flertal tillfällen läst fel vad gäller sträck- och totaltider och -placeringar), så vågar jag inte dra några exakta slutsatser om vad som egentligen hände Tisarens topptippade förstalag. Jag är relativt säker på att det var en felstämpling av Göran Attås på en av ”spåren” på fjärdesträckan som gjorde att laget blev diskat. Diskade är de i varje fall, och det är trist att vi inte fick se vad superlaget räckte till, de allra flesta av de tunga namnen kom ju mycket senare i laguppställningen. Laget sprang ändå klart, men jag vet inte hur mycket sluttiden 6.44.28 (som hade gett en 21:a plats) egentligen säger. Det verkar nämligen mycket märkligt att alla landslagslöpare på sjättesträckan ska ha tappat så mycket som det står att de gjort mot täten (och alla har fått kilometertider mellan elva och 12,5 minuter, helt orimligt), så vi får väl se hur det ser ut när allt sorteras ut. Därför vågar jag heller inte dra alltför stora växlar av att Simone Niggli verkar ha vunnit (eller i varje fall slagit alla topplagens löpare, jag har inte orkat gå igenom alla lag) den korta 23:e sträckan, trots att hon mötte idel herrlöpare i de andra topplagen.
Bästa länslag blev hur som helst Hagaby, där Martin Regborn var med i tätklungan (på femte plats, nio sekunder från ledning) på förstasträckan (där även Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson var med bara lite längre bak, 24 sekunder från ledning, på elfte plats), och Filip Dahlgren sprang ett av spåren på sjundesträcken på ett föredömligt sätt (gick ut sist och kom in som tvåa av de löparna på sträckan).
Resultatet blev en 31:a-plats, 43.32 bakom segrande Tampereen Pyrintö. Exilörebroaren Maria Magnusson gjorde comeback för sitt Sävedalen och sprang andrasträckan när Göteborgslaget blev 13:e.
KFUM Örebro slutade på 72:a plats, inga andra länslag tog sig in på topp 100.

Hostruset har inte presterat några resultat än, och att det var Run of hope i dag hade ingen ens bemödat höra av sig om i förväg, annars hade de naturligtvis fått publicitet här på bloggen (och några resultat tror jag inte de publicerar). Trots de båda arrangemangen sprang ändå hela 80 löpare Örebro parkrun i dag. Skridskoåkaren Bella Lagrange och maratonlubbaren Anders Larsson var snabbast av alla med tiderna 21.11 respektive 18.48. Värt också att ntoera att Fredrik Sandberg gjorde sin 23:e start på 26 upplagor av tävlingen.

Alla orienteringsstjärnorna klara för 25-manna – Tisaren har sex landslagslöpare i uppställningen

Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund, Ellinor Eriksson, Andrea Svensson, Daniel Attås … Ja, alla sju länsorienterare som sprungit i blågult den här säsongen (plus tidigare stjärnor som Filip Dahlgren och Beata Falk) finns med i de preliminära listorna (Tisarens finns här, Hagabys här) inför helgens 25-manna även om de definitiva laguppställningarna inte behöver vara inlämnade förrän 21.00 på fredag (starten går 9.00 på lördagsmorgonen). Tävlingen, som berömmer sig för att utse världens bästa klubb (till skillnad från de stora klubblagsstafetterna Tiomila och Jukola som utser världens bästa lag), avgörs med start och mål vid Ensta gård i Botkyrka, och det här året är det herrarna som startar och damernas som avslutar (tävlingen har ju ett lite speciellt format och inleds med två vanliga stafettsträckor innan sträcka tre–sju består av fyra skilda ”spår” där alla fyra löparna på sträcka sju måste in innan den ensamme löparen på sträcka 23 [som kommer närmast efter sträcka sju …] skickas ut; de tre sista sträckorna fungerar liksom de första två som en vanlig stafett – därtill finns regler för vilka sträckor som måste springas av ungdoms-/junior-/veteranlöpare och vilka där det måste vara damer).
Regborn står uppsatt på förstasträckan för Hagaby, en position han är van vid sedan Tiomila (Hagaby har ju svårt att få ihop lag som kan konkurrera i absoluta toppen hela vägen, och brukar därför lägga krutet i början), medan Filip Dahlgren springer en av sjundesträckorna.
Tisaren har inte offentliggjort så mycket av sin indelning ännu, men klart är i varje fall att höstens succélöpare Josefin Tjernlund blir ankare i laget och får spurta mot de allra största namnen på sistasträckan.
Både Tisaren och Hagaby har anmält två lag var, KFUM Örebro har slagit till med tre, Djerf två och Milan ett (plus ett kombinationslag med Lindebygden och Järnbärarna).
Tisaren slutade femma förra året, men hade då spetsat laget med ett gäng schweizare som världscupsegraren Matthias Kyburz (som dock tappade en tredjeplats vid sista växlingen till en femteplats i mål) och Simone Niggli, världens bästa orienterare någonsin.

Hur snabb är Sjögren? På lördag får vi svaret

Per Sjögren har fått vara relativt frisk och skadefri senaste året – något han inte varit bortskämd med under sin långa karriär som medel- och långdistanslöpare – och presterat några av karriärens bästa resultat, som 37-åring. Dubbel-tia på friidrotts-SM (5 000 och 10 000 meter), han vann SM-milens M35-klass på 31.34  (bara tio sekunder över hans landsvägspers), och satte i vintras svenskt veteranrekord över 5 000 meter inomhus, med 14.49,36. Men hur snabbt kan Sjögren egentligen springa utomhus, på landsväg? På lördag får vi svaret. På SM gjorde Sjögren 5 000 meter på 14.41,79 – men räcker det för att bräcka Martin Regborns banrekord i Hostruset (femkilometersloppet på Väster som berömmer sig för att vara Sveriges plattaste och snabbaste)? Det kommer bli väldigt intressant att se, och det hade förstås varit jättekul att få se ett kungamöte mellan Regborn (som lär kunna rida vidare på formtoppen efter världscupfinalen nu när den internationella orienteringssäsongen är över) och Sjögren, men frågan är ju om Regborn känner sig frisk och pigg nog så tätt efter helgens sjukdom (och efterföljande urladdning i mixedsprintstafetten) och om han har motivation nog. Vi får väl se. Sjögren är i varje fall anmäld redan nu, liksom maratonsatsande klubbkompisen Thomas Chaillou, som kom tvåa bakom Sjögren i Annaloppet i går.
På damsidan fortsätter Liduina van Sitteren jaga in poäng i kampen för att komma ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupen, och hon utmanas främst av Maria Eriksson, om man kollar på de föranmälda löparna (i fjol vann Erika Bergentz på 18.06).

För övrigt har ytterligare några tävlingar nu ramlat in i nästa års kalender: Nora marathon ligger kvar tredje lördagen i mars, Svillingeruset kommer precis som i år krocka med Hälleforsterrängen (och därmed troligen inte komma in i långloppscupen 2018 heller), Fjugestaloppet är kvar fjärde torsdagen i maj, Gubbracet/Vårruset ligger kvar sista tisdagen/onsdagen i maj (Rallarrundan, som avgjordes dagen före Gubbracet förra året, byter däremot vecka och avgörs måndagen därpå, den 4 juni), Norasjön runt löps andra lördagen i september, och Annaloppet söndagen den 30 september (i stället för i år söndagen den 1 oktober). Och ja, det blir ett Sylvesterlopp i Nora på nyårsafton även nästa år.
Däremot byter Spartacusstafetten helg, och kommer inte längre att ligga dagen efter Hälleforsterrängen utan dagen efter Göteborgsvarvet, vilket kanske egentligen är värre ur synvinkeln att locka de mest kompetenta långlöparna till tävlingen (söndag 20 maj avgörs stafetten i Karlslundsspåret).