Regborn (och Forsgren!) i VM-truppen – och Dahlgrens smygcomeback

Martin Regborn såg ut att stå lite i bakgrunden på dagens presskonferens där den svenska VM-truppen i orientering presenterades (se bilden här), men med EM-bronset förra året och som världscupledare borde örebroaren vara ett householdname (hur säger man det på svenska; ”köksbordsnamn”?) i varenda idrottsintresserad familj vid det här laget. Hur som helst fick han som han vill: Regborn får springa långdistansen vid orienterings-VM i Estland om en knapp månad. Efter tre år och tre världsmästerskap där han ”bara” tävlat i individuell sprint är Hagabylöparen nu klar både för sprint och långdistans – och inte bara det. Med tanke på resultaten den här våren är han därtill en av de absoluta guldfavoriterna.
Målet för svenska truppen är sex medaljer varav tre guld i de nio grenar (fyra på damsidan, fyra på herrsidan, en mixed) som avgörs i VM.
– Många löpare har höjt sig ett snäpp och därmed kan vi också sikta ännu lite högre. För oss ligger allt fokus på prestation, men om allt går som vi hoppas kan vi nå medaljmålet. Just nu ser det väldigt bra ut, säger förbundskapten Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Stafett- och mixedsprintstafettlagen är ännu inte uttagna (förutom att Gustav Bergman är förhandsuttagen till stafetten och Helena Jansson till mixedsprintstafetten), så det kan bli fler distanser för Regborn på VM. Där ligger stafetten närmast till hands; dels prioriterade Regborn bort sprintstafetten vid världscuppremiären och dels ligger den fel i programmet för hans del mitt emellan lördagens sprint och tisdagens långdistans. Stafetten avgörs dock inte förrän fredagen efter långdistansen, och dit lär Regborn vara högaktuell.
En liten skräll i truppen var att Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren, mot sin egen tro på att det var kört, blivit uttagen i VM-truppen om än som reserv. Om någon av Tove Alexandersson, Karolin Ohlsson eller Lina Strand inte kan springa sprintkvalet den 30 juni så är Forsgren förstereserv (på samma sätt är Regborn förstereserv för Bergman, Albin Ridefelt och Johan Runesson på medeldistansen) och får kliva in. Forsgren är välbekant med uppgiften, redan vid VM i Schweiz 2012 var hon reserv i den svenska truppen (utan att få springa) och i Skottland för två år sedan var hon uttagen som mixedsprintstafettlöpare men reserv på övriga distanser, och då fick hon hoppa in på medeldistansen där hon sprang in på 22:a plats.

En annan tidigare VM-löpare från länet, den till Hagaby numera återbördade men svårt skadeförföljde Filip Dahlgren, smög under långhelgen igång säsongen uppe i Hälsingland. Efter att som lagledare, på grund av sjukdom i truppen, fått hoppa in och täckt upp på en sträcka under Tiomila i våras var det nu ”riktig” tävlingsdebut för året i de tre sista etapperna av fyradagarstävlingen Ösaträffen, och Dahlgren verkar ha dragit på rätt ordentligt. I söndagens medeldistans, med 69 startande, var han enbart slagen av VM-uttagne Ridefeldt, i måndagens medeldistans var han trea och i tisdagens medeldistans fyra. Av Dahlgrens instagram att döma verkar formbeskedet duga för start i Jukolakavlen, världens största orienteringsstafett, nästa helg:

I kväll var det också säsongens andra deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour, och liksom i den första och i de flesta av förra årets tävlingar hette segrarna Olivia Hansson och Robert Brundin. Brundin vann den här gången med exakt en minuts marginal till tvåan Daniel Olsson, Hansson var återigen ensam dam till start men slog 13 av 19 herrar.

I morgon kväll är tanken att jag, och förhoppningsvis många med mig, ska springa Gallaberget trailrun utanför Laxå.

Regborn om dubbla mästerskap i juli: ”Är ett ganska snällt program”

Den svenska VM-truppen i orientering presenteras inte förrän på onsdag, men att världscupledaren Martin Regborn får en plats är förstås givet (frågetecknet är vilka distanser han kommer att få springa, han är ju i praktiken aktuell för samtliga fem), och i går fick han dessutom en av två svenska herrplatser till world games som förbundskapten Håkan Carlsson hade att fördela. Jag pratade med Regborn i egenskap av banläggare i sprint-SM i går (läs den pluslåsta artikeln det renderade i här, och läs också om Lilian Forsgrens förhoppningar inför helgen här), och passade givetvis på att höra hur han ser på att springa två mästerskap under samma månad (orienterings-VM 30 juni–8 juli, orienteringen i world games 25–27 juli).

– Det är ett ganska snällt program ändå. Det är 2,5 veckor emellan och det ska inte vara några problem att hinna ladda om och ha bra form på båda, säger Regborn till Konditionsbloggen.
I world games är det tre distanser på tre dagar, blir det tufft, då?
– Jag tänker att det blir samma för alla. Man kör allt man har på alla lopp, det kommer alla att göra.
Hur värderar du world games, är det snäppet under VM och EM vad gäller prestige?
– Ja, world games är mer en möjlighet att visa upp orienteringen. Det är svårt att värdera sportsligt. Men det blir givetvis full insats från min sida. Och det är speciellt att få åka dit, det är bara vart fjärde år, det är få löpare som får springa och ganska exklusivt, och det är ju så nära ett OS som vi kommer.
Finns det en chans att orienteringen kommer med i OS i framtiden?
– Internationella orienteringsförbundet har ju det som vision, men jag har dålig koll på förutsättningarna.
Vad händer fram till VM?
– Nu är det mesta av jobbet gjort, nu handlar det mer om formtoppning.

Missa förresten inte Regborns egen blogg om VM-testerna i Estland och världscuppremiären i Finland!

Klart Regborn ska till world games – och så gick det när jag äntligen fick köra Vulkanloppet

När hade Örebro län senast en världscupledare i en konditionsidrott? På rak arm kan jag bara inte tänka mig att det hänt sedan orienteraren Marlena Jansson vann världscupen 1994 (eller möjligen om hon var i ledningen någon gång på väg till andraplatsen 1996) och dessförinnan Torgny Mogrens 1987. Hur som helst är Martin Regborn där nu. Han är inte bara Sveriges hetaste herrorienterare just nu, utan hela världens. Just nu verkar han inte ens kunna misslyckas med att ta en topp tio-placering i världscupen ens när han får springa utan karta (läs mer om det i den här pluslåsta långläsningen om Regborns succé). Nästa världscupdeltävling är VM, och det kommer förstås bli högintressant att se hur förbundskapten Håkan Carlsson väljer att utnyttja sin hetaste löpare, som lovar att vara i ännu starkare form då, där. Hade jag varit Carlsson hade jag låtit Regborn löpa både sprint, medeldistans och stafett (och kanske även mixedsprintstafett, som inte stör de andra distanserna, om benen känns pigga efter sprinten). Det enda som egentligen står emot det är Regborn egen högsta önskan om att få spring långdistansen … Men det kommer ju fler år.
För övrigt skulle jag bli väldigt förvånad om Regborn, som ju varit bäst i Sverige i sprint och medeldistans den här våren, inte får en av de två herrplatser Carlsson ska fördela till world games, där just sprint och medeldistans utgör hela programmet ihop med en mixedsprintstafett, under måndagen eller tisdagen. Det är nog rätt kul att vara Martin Regborn just nu …

Örebros VM-triathlet Morgan Pätsi är egentligen så gammal att han får tävla i H40-klass från och med i år, men valde i säsongspremiären i Hallsta triathlon i Västerås i dag att köra i herrarnas elitklass, och där tog han en fjärdeplats, fem minuter bakom segrande Jakob Karlsson, på 2.05.41 (tiden hade räckt till en andraplats i H40), vilket jag tror är personligt rekord över olympisk distans (Pätsi har ju mest kört längre distanser, och tävlat i VM i både ironman och långdistans). Ännu starkare placeringar tog Pätsis klubbkompisar i Örebro AIK, Ida Larsson och Sara Jakobsson, som var tvåa respektive trea bakom Mona Hallberg i damernas elitklass, även om avståndet upp till segrande Mona Hallberg var 17 respektive 24 minuter. Mikael Nordström vann H35-klassen på 2.04.03.

I årets första, stora svenska swimruntävling, Utö swimrun, slutade Noras ex-världsmästarduo Lotta Nilsson och Bibben Nordblom på femte plats, 20 minuter från segern och tio från pallen efter 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning, på 5.26.57. Kristin Larsson och Eva Nyström vann på 5.06.45. Och Heja Stina-laget, som den här gången bestod av Mårten Vidlund och Anders Ekholm, slutade på 60:e plats i herrklassen efter att ha missat att gå under sex timmar med en dryg minuts marginal. Där vann Pontus Lindberg och George Bjälkemo på 4.11.22.

I stafett-SM blev det inga överdrivna framgångar för länets medeldistanslöpare. KFUM Örebros P19-lag, med Alexander Larsson, Jack Karlsson och Jonatan Gustafsson, var förvisso fyra, 12 sekunder bakom segrande Ullevi och sex från medalj, med tiden 6.04,22 (6,5 sekunder över det 27 år gamla distriktsrekordet som legendarer som Anders Sjöberg och Jonas Rosengren satte 1990).

Almbys Alexander Ehrlin vann juniorklassen i Långa lugnet, säsongens andra deltävling i svenska långloppscupen i mountainbike, och hans klubbkompis Johan Lindbom gjorde samma sak i yngsta veteranklassen, H30. I elitklassen slutade Matthias Wengelin sjua och Fredrik Berg nia, drygt sju respektive knappt åtta minuter bakom överlägsne segraren Michael Olsson. Berg är därmed fyra i sammandraget, Wengelin femma, efter två av nio deltävlingar.

Örebrocyklisternas Jacob Ahlsson, som inför årets säsong tog klivet från junior- till elitklass, blev 14:e i fredagens backloppsprolog (tolv sekunder från segern över 1,3 kilometer uppförsbacke) och en 15:e-plats i lördagens GP-lopp när Vänersborgs tredagars avgjordes (hans lillebror Jonathan Ahlsson var tvåa i prologen och vann GP:t i P16-klassen, som dock bara hade två cyklister till start). I dag kördes också tredje etappen, men någon resultatlista har jag inte lyckas få tag i.

Själv cyklade jag, efter förra veckans tabbe, på förmiddagen äntligen Vulkanloppet (och mötte som vanligt på vägen mellan Svartå och Åtorp flera stora klungor av Vänern runt-cyklister), som på grund av att längdskidåkningen ställdes in blev årets första deltävling i Degerforsklassikern (eller ”jakten på bocken”, som jag väljer att kalla det). Jag fick för förta gången i mitt liv också prova att cykla klunga (även om den bara bestod av tre personer, och det bara varade i fem kilometer innan jag åkte av), men det var kul! Tog mig runt de 81 kilometerna på 2.46 helskinnad i varje fall, och fick både en ostmacka och en bingolotto (den sistnämnda utlottad på startnumret) vid sidan om den fina plaketten. Korpen i Degerfors levererar, och vi får väl se om jag blir miljonär på kuppen.

Gerdevåg vann 10 000 kronor i Eskilstuna – Regborn fick noll för världscupsegern

Det är, generellt sett, rätt skralt med prispengar i konditionsidrott. Det har väl blivit lite bättre i längdskidåkningen på slutet, och i friidrottens diamond league är väl pengarna hyggliga. Men annars får man leta länge efter prischeckar, och det är inte för inte som ”brödrostlopp” är ett begrepp. Hur mycket Martin Regborn fick för sin första världscupseger i dag (som ni läser mycket mer om i en öppen och en pluslåst artikel på na.se här)? Exakt noll kronor. Håller han i totalledningen över morgondagens jaktstart får han dock 800 euro, motsvarande ungefär 7 750 kronor, som belöning. Det känns, ärligt talat, rätt klent i en sport som kräver så mycket fysisk och psykisk träning och förberedelse och renlevnad året runt.
Betydligt rimligare då att Josefin Gerdevåg fick kliva upp på en scen i Eskilstuna i dag och ta emot en prischeck på 10 000 kronor efter att ha vunnit Å-loppet, en kvartsmaraton (10 549 meter).
– Jag körde mitt första långpass på ett och ett halvt år förra veckan och det här är min första tävling sedan Göteborgsvarvet 2016 (om man då räknar bort de lokala tävlingar i långloppscupen och DM-silvret i terräng). Så med tanke på den bakgrunden är jag nöjd, säger Josefin till tidningen Spring efter segern på 41.24.
Örebro AIK:s Ida Larsson blev trea på 44.52 (hemmalöparen Tsega Fsiha tvåa på 42.30), medan David Nilsson vann herrklassen på fina 31.26 (och belönades även han med 10 000 spänn för besväret), 12 sekunder före Abraham Adhanom.
I långloppscupen i mountainbike får slutsegraren i cupen 15 000 kronor i förstapris. Men andra deltävling där, Långa Lugnet, avgörs först i morgon.
Jag antar att jag borde fullfölja någon typ av tanke kring prispengar här, nu. Men min inställning är helt enkelt att konditionsidrottare är underbetalda i allmänhet och i Sverige i synnerhet, och det gäller både pris- och sponsorpengar. Mer cash åt alla, helt enkelt, och mycket kredd till Eskilstuna Friidrott som lyckats vaska fram hygglig kosing till sitt lopp, i varje fall.

Mikaela Kemppi på väg mot banrekord och andra raka segern i Örebro parkrun – och mot Stockholm marathon. Foto: Petter Segerås

I parkrun förekommer däremot varken prispengar eller anmälningsavgift. I lördagens solgass bjöd örebroaren på bästa uppslutningen sedan premiären när hela 68 löpare sprang den veckovis återkommande femkilometerstävlingen med start och mål vid Naturens hus.
Mikaela Kemppi sprang det som en del i ett 13-kilometerspass inför Stockholm marathon nästa lördag, och vann för andra veckan i rad, på nya banrekordet 19.10 (det näst snabbaste någon sprungit ett parkrun på i Sverige, efter brittiska landslagsorienteraren  Catherine Taylors 18.14 i Haga parkrun).
På herrsidan blev Ludvig Börjesson först till två segrar efter att de sex första upplagorna sett sex olika namn överst i listan. Han löpte på 16.51, nästan två minuter snabbare än tvåan, Tisarenorienteraren och -ledaren Tomas Hallmén (de två var de enda som var snabbare än Kemppi).

5k distans + 5k fartökning + 3k nedjogg = bra start på dagen. Om en vecka springer jag maran och gör vad jag kan för att få upp lite fart i kroppen till dess. Kan verkligen tipsa om ParkRun. Det är störst i England men finns i 14 länder. I Sverige anordnas det i Stockholm och Örebro. I Örebro är det varje lördag 09.30 som gäller. Startar snart i Göteborg. Ett gratis event som drivs av volontärer. Gå, lunka eller spring 5 km. Det enda du behöver göra är att registrera dig på deras hemsida och skriva ut din streckkod. Jag har kört det två lördagar i rad nu. Som en del av mina distanspass. Ta med vänner, familj, hund, ungar och barnvagnar. Alla är välkomna! Enkelt, lättillgängligt, socialt, inkluderande och i fina löparmiljöer. De som vill fikar efteråt. På dagens ParkRun var det många nationaliteter som deltog. En del åker runt i hela världen för att springa dessa… Testa gärna själv och tipsa andra… Perfekt träning! 👌🙌

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

I stafett-SM i Malmö är det i morgon det smäller för KFUM Örebros medeldistanslag – men redan på lördagen tog Lisa Bergdahl SM-guld med sitt Sävedalen över K22-damernas 4×800 meter. Den Fellingsbro- och Glanshammarsfostrade löparen har ju gått från klarhet till klarhet den här våren och bland annat vunnit Vårruset, Startmilen, Svillingeruset och kvalat till sommarens U22-EM, och nu sprang hon öppningssträckan på ovana distansen 800 meter, betydligt kortare än normalt för en långskubbbare som Bergdahl. Ändå var hon i rygg på Mölndals Elin Brink, som växlade i ledning efter 2.16,06. Sara Christiansson förde upp Sävedalen i ledningen på andra sträckan, och sedan drygade Linn Söderholm och Gaël de Coninck ut segermarginalen till SM-historiens största (enligt friidrottaren.com), över 42 sekunder före Täby IS.

Helgens höjdare – Regborn avancerade till andraplatsen på vilodagen

1. Världscupen i orientering
Förstås. Världscuppremiären i Finland, som inletts med mixedsprintstafett och sprint, fortsätter på lördagen med medeldistans och avslutas på söndagen med en jaktstart över långdistans. Den sista kan bli helt avgörande för den svenska VM-uttagningen på distansen på herrsidan, där det väl egentligen bara känns som om Gustav Bergman är helt given. Sverige har tre platser, och Martin Regborn vill ju verkligen ha en av de andra två, så det gäller för honom att sätta sig i ett bra utgångsläge inför det allra sista uttagningsloppet.
Regborn ligger just nu tvåa i minitouren (sedan bonussekunder räknats av från hans segertid i sprintkvalet och fjärdeplatsen i finalen), 21 sekunder bakom ledande Matthias Kyburz efter att belgiske sprintspecialisten Yannick Michiels hoppat av touren efter sin seger i går. Tisarens Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund är 24:a respektive 27:a inför helgen.

2. Utö swimrun
Äntligen drar den svenska swimrunsäsongen igång, och när hundratalet lag ger sig ut för 37,6 kilometer löpning och 5,2 kilometer simning (fördelat på 20 löpnings- och 19 simsträckor på och runt Utö i Stockholms skärgård) står de på startlinjen tillsammans igen: Lotta Nilsson och Bibben Nordblom, mor och dotter från Nora som tog VM-guld tillsammans 2013 och 2014 och avslutade sin Ö till ö-karriär ihop med ett brons 2015 (Bibben fortsatte i det långa, tuffa VM-loppet ihop med Maja Tesch, och tog ett nytt brons). När Bibben börjar förberedelserna inför årets lopp (där hon återigen kommer köra med Tesch) blir det alltså tillsammans med Lotta. Med på startlinjen finns också Heja Stina-laget med Mårten Vidlund och Anders Ekholm från Örebro. Tävlingen avgörs på söndag och föregås på lördagen av en ”sprint” (vilket i de här sammanhangen innebär en mils löpning och två kilometer simning).

3. Stafett-SM
KFUM Örebro ställer upp med två medeldistanslag (över 3×800 meter) när stafett-SM avgörs i Malmö i helgen, och framför allt P19-laget ser riktigt intressant ut med Alexander Larsson, Jonatan Gustafsson och Jack Karlsson (det andra laget är ett P17-lag där jag inte har riktigt koll på vem som springer, men antar att bland andra Melker Forsberg är med). Båda klasserna avgörs på söndag.

Bubblare: VM-triathleten Morgan Pätsi och en hel del andra begår säsongspremiär i Hallsta triathlon i Västerås på söndag, en hel del Stockholm marathon-löpare kommer förmodligen genrepa med sjunde upplagan av Örebro parkrun, och långloppscupen i mountainbike fortsätter med Långa lugnet i Falun (där bland annat Matthias Wengelin, Axel Lindh, Fredrik Berg och Linda Meijer kommer till start). Och så pågår ju förstås Vänern runt (startade tidigare i dag), det 60 mil långa motionsloppet på cykel med start och mål i Örebro, med bland andra Uno Forsell på startlinjen för 40:e gången (!):

Uno Forsell från Eskilstuna kör Vänern runt för 40:e gången. Foto: Örebrocyklisterna

Sjögren slog äldsta rekordet – och Attås tog tung seger i Fjugestaloppet

Lite för mycket som hänt senaste dygnet – lite för lite tid att teckna ned allt. Så här blir en mer övergripande odyssé runt konditionsidrottslänet:

** Martin Regborn fortsatte i dag sin urstarka streak av resultat som inleddes med elitseriesegern i Huskvarna, fortsatte med Tiomilakrossen i Göteborg, andraplatsen i elitseriesprinten i Bollnäs och segern i VM-testet i medeldistans i Estland (sjundeplatsen i långdistansen där är väl glömd?). I dag vann Regborn kvalet och slutade på fjärde plats, en sekund från pallen, i finalen i den sprint som inledde världscupsäsongen i orientering. Jag skrev en del om det, och om Lilian Forsgrens och Josefin Tjernlunds prestationer, i en öppen artikel på na.se här.

** KFUM Örebros herrlag avancerade från division 1 Svealand till nästa års lag-SM-kval i friidrott genom seger i dagens seriematch i Eskilstuna (läs allt om det i den här pluslåsta texten), och i den bidrog medel- och och långdistanslöparna med två andra- och två tredjeplatser på fyra lopp. Mest noterbart att Per Sjögren slog Åke Durkfeldts 65 år gamla distriktseteranrekord i över 3 000 meter i M35-klassen (IFK Lindesbergs-löparen, född 1917, sprang på 8.53,8 den 31 juli 1954, Sjögren kutade på 8.45,40 i dag efter att ha fått draghjälp av Eskilstunas Nasir Dawuod; därmed har Sjögren nu M35-distriktsrekorden på 1 500–5 000 meter inomhus och 3 000–5 000 meter utomhus), Jonatan Gustafsson blev tvåa (av löparna som tillhörde lag i division 1) över 1 500 meter på 4.14,14 och Alexander Larsson (2.05,02 på 800 meter) och Melker Forsberg (6.55,29 på 2 000 meter hinder) tog tredjeplatser. KFUM:s damlag blev tvåa, och där hade det räckt att Josefin Gerdevåg vunnit sin spurtuppgörelse mot Huddinges Camilla Elofsson på 1 500 meter för att laget skulle klämt sig förbi och tagit lag-SM-kvalplatsen även på damsidan. Men Gerdevåg var fem hundradelar bakom Elofsson över mållinjen, och fick ge sig även över 3 000 meter där hon var nio tio tiondelar bakom Huddingelöparen. Ida Pettersson (7.32,85 på 1 500 meter hinder) och Linnéa Bodin (3.10,44 på 800 meter) bidrog med två respektive en poäng som trea och fyra av fyra lag.

** Med få av långlopscupens vanliga topplöpare på plats vann Julia Johnsson och Daniel Attås det fem kilometer långa Fjugestaloppet i går. Tisarenorienteraren Attås, som sprang för svenska landslaget i euromeeting för snart två år sedan, noterade 16.23,1 på den lätt kuperade banan med blandat underlag, och vann 21 sekunder före Per Arvidsson, IF Start (men Attås klubbkompis i Tisaren, Filip Jacobsson, sprang var egentligen tvåa och bara fyra sekunder bakom, men sprang utom tävlan i motionsklassen). Johnsson vann på 20.54,9 fem sekunder före Maria Eriksson, IF Start. Enda påverkan på toppstriden i långloppscupen var att Heshlu Andemariam, som toppar herrklassen tack vare många starter tidigt under säsongen, blev fyra och inkasserade tre nya poäng.

** Inte särskilt långt från Fjugesta avgjordes samtidigt första deltävlingen i lokala rullskidscupen Moto eagle tour, och precis som förra året kopplade Olivia Hansson och Robert Brundin greppet om sammandraget från start, med segertider på 41.04 respektive 46.53 över 17 kilometer. Brundin vann med en drygt minutstor marginal till Daniel Olsson, medan Hansson var enda dam (men nia totalt av 22 startande).

Sverige vann – och Lilian Forsgren gjorde starkt lopp i märklig situation

(UPPDATERAD) Martin Regborn stod över – och Lilian Forsgren fick ett rätt märkligt utgångsläge när världscupen i världscupen i orientering brakade igång 2017 års säsong med mixedsprintstafett i Finland, några mil väster om Helsingfors, på onsdagen. Tisarenlöparen fick springa sistasträckan för svenska andralaget, men dels stämplade Lina Strand fel redan på första sträckan (vilket gjorde att laget sprang resten av loppet utom tävlan) och dels sprang Forsgrens klubbkompis Josefin Tjernlund en herrsträcka (den tredje, vilket gjorde att laget halkade ned från XXX , och att Tjernlund fick ett test i princip utan värde eftersom hon bara kunde mäta sig med herrarnas tider), vilket gjorde att Forsgren fick gå ut som 20:e lag på sistasträckan. Trots det noterade hon fjärde bästa sträcktiden av samtliga lag på sista sträckan, bättre än löpare som Merja Rantanen och Ida-Marie Naess Björgul.
Därmed blev det inga länsinsatser alls att rapportera från stafetten som Sverige, med Karolin Ohlsson, Emil Svensk, Jonas Leandersson och Helena Jansson i förstalaget, ändå vann 13 sekunder före tvåan Schweiz och över minuten före trean Storbritannien, efter att ha varit i ledningen från start till mål (men så verkade det inte under själva loppet, där Danmarks Maja Alm pressade Jansson i en stenhård spurtduell som Jansson vann; men Alm blev senare diskad för att ha missat en kontroll).
I morgon springer både Forsgren, Tjernlund och Regborn när världscupens minitour startar med sprintkval på 10.00 på förmiddagen, finsk tid.

Vakna bloggläsare har upplyst mig om att Martin Bäckströms tid i Studenthalvan, som jag skrev om i går, nog verkligen var för bra för att vara sann. Det verkar nämligen som om Bäckström sprang fel, och av misstag genade, på vägen till 15.27 över de fem kilometerna som därmed kanske inte blev just fem kilometer … (hur som helst gjorde han från sista startgrupp och i halvmaratondebuten urstaka 1.22.31 i Göteborgsvarvet i helgen):

19.00 i kväll kommer det ut en pluslåst artikel på na.se om KFUM Örebro och deras satsning på lagmatchen i division 1 Svealand som avgörs i morgon, torsdag. KFUM ställer upp med starka lag och kan mycket väl ta klivet upp till lag-SM-kvalet (seger i division 1 krävs för att ta plats bland de 4+12 klubbarna i högsta divisionen) till nästa säsong både på herr- och damsidan. Vad gäller medel- och långdistansare mönstrar KFUM Josefin Gerdevåg (1 500 och 3 000 meter), Per Sjögren (3 000 meter), Jonatan Gustafsson (1 500 meter), Melker Forsberg (2 000 meter hinder), Alexander Larsson (800 meter), Lisa Hallmén (1 500 meter hinder) och Cornelia Fernsten (800 meter). En inte helt uppdaterad startlista finns här.

Kemppi och Anfält skippade Göteborgsvarvet – slog rekord i parkrun: ”Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu”

För två år sedan sprang Örebro AIK:s Mikaela Kemppi och Erik Anfält i det svenska landslaget i den nordiska landskamp som arrangerades inom ramen för Stockholm marathon (Vad hände med den, förresten? Lades den ned efter kritiken?). I dag sprang de ihop igen, men på en något lägre nivå. Både Kemppi och Anfält avstod nämligen Göteborgsvarvet, världens största halvmaraton tillika SM på distansen, i sina uppladdningar inför årets upplaga av Stockholm marathon. Båda är ju kända för att aldrig banga ett lopp och använda tävlingar som hårda träningspass (hösten 2015 gjorde jag någon typ av bloggdokument om hur många tävlingar Anfält egentligen sprang – samtliga med topplaceringar – inom loppet av några månader; början på den finns här och det går att leta sig vidare här) och Kemppi är av samma skrot och korn även om hon för det mesta stannar hemma i länet (hon har vunnit sex av sju deltävlingar i långloppscupen den här våren och tagit hem fem DM-titlar). Men det senaste halvåret har båda haft strul. Anfält med skador, Kemppi med något som verkar vara mer sjukdomsrelaterat. Därav inget Göteborgsvarvet för någon av dem (Kemppi var anmäld men stannade hemma, Anfält anmälde sig aldrig). Kemppi skriver en hel del om sitt beslut på instagram: ”Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år. Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. […] I den ”dåliga form” jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran.”
Men ändå blev det alltså löpning, i samma lopp, för både Kemppi och Anfält på lördagen: I Örebro parkrun.
För Anfält var det andra gången, och liksom senast gjorde han det som en insprängd del av ett långpass (oklart exakt hur långt, men troligen åtminstone 30 kilometer), med skillnaden att han den här gången släppte på lite mer och tog
Om även Kemppi sprang långpass har jag dålig koll på (hon har ännu inte avrapporterat på instagram …), och tog inte bara segern (sjätte herrsegraren på sex upplagor) utan också banrekordet på 16.39 (med 51 sekunders marginal) och den femte snabbaste parkruntiden i Sverige någonsin. Finländske landslagsorienteraren Mårten Boström har rekordet på 16.17 (om man väljer att räkna bort honom för att han är finländare så är Markus Bohmans sekunden långsammare tid rekord; och i sådana fall skulle Anfält bli tvåa på listan eftersmo även trean och fyran är utländska medborgare).
Även Kemppi drog till med banrekord och femte bästa tiden i Sverige någonsin, 19.33 (enligt samma premisser som för Anfält, med utländska löpare, hade även hon varit tvåa om man bara räknat svenskar, Catherine Taylor som har rekordet på 18.14 är ju en brittisk landslagsorienterare; men Åsa Lundin har kutat på 19.23).
Överlag var det ett starkt startfält i sjätte upplagan av Örebro parkrun (trots Göteborg, men tack vare att det inte var några deltävlingar i långloppscupen i helgen), med löpare som VM-triathleten Morgan Pätsi, Fredrik Johnsson, Annika Larsson, Josefin Erlandsson, Anton Hallor – och Per Sjögren, som sprang med joggvagn (vilket han tidigare gjort i bland annat Sylvesterloppet och Kumla stadslopp). Något som gjorde att Annica Sjölund, som vunnit de fem första upplagorna, bara blev fyra trots nytt personligt rekrod. Totalt kom 54 löpare till start.
Massor med bilder från loppet går att se här, jag lånar (med tillstånd av arrangören), ett par på täten:

Mikaela Kemppi i sin debut i Örebro parkrun. Det slutade med seger och banrekord, förstås. Foto: Stefan Sjögren
Erik Anfält på väg mot nytt banrekord i Örebro parkrun, efter att dessförinnan redan ha avverkat nästan 20 kilometer av lördagens långpass … Foto: Stefan Sjögren
Per Sjögren sprang de fem kilometerna under 21 minuter, trots löpvagn. Foto: Stefan Sjögren

Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år 😢… Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. Göteborgsvarvet var tänkt som sista hårda passet inför maran. Sedan är det ju SM och det vill jag verkligen inte hoppa över… Men i den "dåliga form" jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran. Lycka till alla som tävlar idag! Jag är sååå avis… Kraft och mod! 👊💥🙌🙏 Jag kommer följa er på webben! I veckan har jag joggat men också kört två korta kvalitetspass. För att testa om kroppen kan tänka sig att hålla sig frisk och börja tåla lite fart… Ett löpbandspass 6×4 min med progressiv fartökning efter 1 min vila. Ett 15×60/60 dvs 60 sek snabbt och 60 sek jogg. 15 ggr. Kämpa kroppen! 🙏

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

I själva Göteborgsvarvet gjorde Anfält och Kemppis frånvaro (och även Louise Wikers och Josefin Gerdevågs, förstås) att Linus Rosdal och Erika Bergentz fick representera länet längst fram. Rosdal, som ju var bäste svensk i Lidingöloppet för två år sedan, slog till med 1.09.02 (bara 1.16 över perset från den svinsnabba banan i Haag i mars i fjol) och slutade på sjunde plats i SM-klassen, 3.45 bakom Mustafa Mohammed (och som 20:a totalt, ytterligare fem minuter bakom segraren Geoffrey Yegon). Bergentz var knappt två minuter över sitt årsgamla personbästa (satt på ÖAIK:s betydligt snällare bana) med 1.24.57, vilket räckte till en 16:e-plats av svenskarna och en tredjeplats bland svenska D40-löpare. Ingrid Ziegler var bara en placering bakom i D40-klassen, som 20:a totalt på 1.30.42 (Malin Strand, Sävedalen, vann SM på 1.17.53 och var 13:e löpare totalt över linjen, knappt tio minuter bakom Fancy Chemutai).
I de olika åldersklasserna tog även Ingmarie Johansson (Örebro AIK, sexa i D50) och Mohtar Bennis (Örebro AIK, åtta i H50) topp tio-placeringar.

Redan i går avgjordes ju det första av två VM-testlopp i orientering i Estland, med rejäl besvikelse från Martin Regborns sida efteråt. Örebrolöparen som haft en så strålande inledning på säsongen åkte på sitt första ”bakslag” (om man nu kan kalla en sjundeplats för det, men han själv var besviken på sin insats efteråt) när han bommade bort totalt tre minuter på två kontroller tidigt i långdistansen. Regborn, som har som mål att springa både långdistans och sprint i VM i juli, var 4,5 minuter bakom Gustav Bergman i mål (men det kommer ännu en långdistans, i världscupen i Finland nästa vecka, innan VM-uttagningen görs, och Regborn har inlett säsongen med att vara etta–etta–tvåa i sina tre värdelopp; elitserien i Huskvarna, Tiomilas förstasträcka och elitseriesprinten i Bollnäs).
”Ridå. Sjabblade bort mig både till 5:an och 6:an efter en riktigt bra inledning. Fick slita i värmen resten av banan”, skriver Regborn på instagram.
På damsidan har ju varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren visat riktig VM-klass den här våren (det är ju jävligt hårt att slå sig in i ett landslag med Tove Alexandersson och Helena Jansson när Sverige bara har tre/fyra startplatser per distans), och i dagens långdistans förbättrades inte möjligheterna när Tjernlund blev nia och Forsgren elva (Emma Johansson vann, Tove Alexandersson bröt, Tisarens tredje löpare Andra Svensson gjorde detsamma redan efter första kontrollen).

Och i dag var jag och kutade Stockholms brantaste, men mer om det i måndagens blogginlägg!

Ett lopp jag gruvar mig över att missa – och Regborn laddade med Milans: ”Joggade runt, njöt och samlade mental energi”

Det finns två lopp jag aldrig tänker missa (om jag inte bryter ett ben eller träffas av en meteorit eller liknande): Örebro backyard ultra och Bergslagsleden ultra. Det är utefter de två heliga graalarna (notera att rättstavningsprogrammet här vill ändra till ”gravlaxarna”) som jag planerar resten av min tävlingskalender under året. Och det var därför jag blev riktigt ledsen när jag såg att nya, på papperet superroliga, milloppet Run of mine avgörs just den 3 september, samma dag som Bergslagsleden ultra. Ett lopp i Zinkgruvans gruva, där tiokilometersklassen har vändpunkt tre kilometer (och 350 höjdmeter) under jord (så lutningen på de sex kilometer som är under jord är alltså nästan tolv procent nedför i tre kilometer följt av nästan tolv procent uppför i tre kilometer – mumma!). Och givetvis måste man ha hjälm på sig under loppet. Hade det inte varit för krocken finns inget som hade gjort att jag missat ett sådant lopp (ända sedan Dunderdygnet la ned 2006 [jag hade tänkt åka upp 2007] har jag grämt mig över att jag aldrig fick kuta det), men nu får jag önska de 500 andra lyckliga som anmäler sig ett trevligt lopp i stället, och så får jag hoppas på att arrangemanget återkommer på ett bättre datum nästa år. ”Om det här blir lyckat vill vi gärna att det blir ett årligt återkommande arrangemang” säger arrangören Monika Andersson till kollega Åsa Eriksson som skriver lite mer om Run of mine i en pluslåst artikel här.

Världscuppremiären i orientering nästa helg, där alltså tre länslöpare kommer att finnas på startlinjen, föregås av VM-tester i Estland den här veckan: Långdistans på fredag och medeldistans på söndag, och Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund finns förstås på plats, men också Tisarens förstaårsseniora landslagslöpare Andrea Svensson, som tar chansen att visa upp sig för förbundskapten Håkan Carlsson trots att hon inte får följa med till Finland nästa vecka.
Regborn inledde sin förladdning inför en extremt intensiv tävlingsperiod – två lopp i Estland och fem i Finland på tio dagar – med att jogga runt Milans sjätte poängtävling för året i går. Det gav en tredjeplats bakom klubbkompisen Jakob Wallenhammar och Milans egen Per Eklöf, och återtagen ledning i sammandraget eftersom Simon Hedlund för första gången i år inte kom till start.
Inte heller Elin Winblad, totalledaren på damsidan (även om det egentligen är en mixedtävling där hon ligger på fjärde plats totalt), kom till start, och i hennes frånvaro var Josefin Erlandsson snabbast runt.
”Drömterräng deluxe […]. Joggade runt, njöt och samlade mental energi inför det som komma skall”, skriver Regborn på instagram om Milans:

Om två veckor är det dags för Vårruset i Örebro, men redan i kväll avgjordes femkilometerstävlingen tio mil västerut. Inga toppnamn från Örebro hade valt att göra resan till Karlstad, men ex-karlskogingen och ex-Tisaren-/landslagsorienteraren Linda Take, som haft för vana att vinna den där tävlingen, tog i varje fall en tredjeplats, 40 sekunder bakom Malungs Sandra Olsson.

Tjernlund visade världscupklass, Kemppis svit bröt när Gerdevåg vann – och Wengelin femma på VM men bara fyra i länet

Mycket annat på jobbagendan i dag, så i kväll blir det bara en snabb odyssé genom resultaten för länsidrottarna.

** Emilia Fahlins Wiggle-High5 hade bästa dagen hittills i Tour of California. Italienska lagkompisen Giorgia Bronzini spurtade in som trea bakom Coryn Rivera, USA/Team Sunweb, och Arlenis Sierra, Kuba/Astana Womes Team, över den 118 kilometer långa och pannkaksplatta etappen med mål i Sacramento. Fahlin själv fanns med längre bak i den 75 cyklister starka tätklungan. Ingen av cyklisterna i Wiggles decimerade lag har något med sammandraget, som Katie Hall leder, att göra.

** Tisarns Josefin Tjernlund visade världscupklass när hon följd upp gårdagens sjundeplats i sprinten med en fjärdeplats i medeldistansen i Swedish league-tävlingen som vi sände på na.se. Hennes mer meriterade klubb- och landslagskompis Lilian Forsgren, som var femma i går, tog en niondeplats i dag (och Andrea Svensson blev elva). Och ja, jag har ju inte skrivit något om gårdagens sprint, insåg jag nu – och där var det stora utropstecknet förstås Martin Regborn som i sin tredje värdetävling för året tog sin tredje topp två-placering (seger i världscuputtagningstävlingen i Huskvarna, seger på Tiomilas förstasräcka, andraplats i går) efter att ha varit i ledning under stora delar av sprinten. Ännu ett steg närmare en långdistans- och sprintdubbel på VM för Regborn, alltså. Han avstår nu resten av elitseriehelgen i Bollnäs, men joggade på lördagen runt en öppen bana. I morgon avslutas det hela (för alla utom Regborn …) med jaktstart på totalresultatet i elitserien. Där går en viss Tove Alexandersson (seger i går, seger i dag) ut i ledning på damsidan, 1.36 före Helena Jansson. Forsgren är öfrsat länslöpare att starta, sex minuter efter att Alexandersson gett sig iväg (som sexa, med 3.24 upp till en pallplats) och tolv sekunder senare sticker Tjernlund iväg (drygt en minut senare fyller Ellinor Eriksson och Svensson på; i herrklassen går Daniel Attås ut som 17:e, 8.48 bakom ledande Emil Svensk). Redan i dag avslutades elitseriens U23-cup, och även om några officiella resultat ännu inte publiceras så är jag rätt säker på att Eriksson tappade till tredje plats bakom Sara Hagström och Johanna Öberg.

** För ovanlighetens skull var Matthias Wengelin (Örebrocyklisten som var VM-femma i fjol) bara fjärde bästa länscyklist, och 18:e totalt, i en nationell mountainbiketävling. Oklart vad som hände där. Men hans vapendragare Axel Lindh blev i varje fall fyra, best of the rest bakom en Serneke Allebike-trio med Emil Lindgren, Michael Olsson och Dennis Wahlqvist som bröt sig loss och distanserade övriga fältet med över fyra minuters marginal över 78 kilometer i svenska långloppscupens premiärlopp Billingeracet. Lindh kom loss med Almbykollegan Fredrik Berg där bakom, och de båda tog fjärde- och femteplatserna, medan Wengelin var över elva minuter bakom täten på sin 18:e-plats (slagen även av tiondeplacerade Almbycyklisten Johan Lindbom, som vann H30-klassen).

** I Hälleforsterrängen blev det en trippel för hemmalöparna i herrklassen – Peter Wiker 1.38 före Simon Sveder och ytterligare sju sekunder före Fredrik Rådström  med Kopparbergs maraton- och ultralöpningsveteran Johan Eriksson på fjärde plats – medan Josefin Gerdevåg kastade in en efteranmälan i damklassen och tog hem den 65 sekunder före förhandsfavoriten Liduina van Sitteren och ytterligare 54 före Annika Larsson. Därmed bröts Mikaela Kemppis svit med fem raka segrar i långloppscupen (hon kom inte till start i dag), men i sammandraget behåller hon förstås ändå ledningen.

** Från Svillingeruset har jag inte sett mer än att klubben på facebook skriver att Niklas Bitén vann långa herrklassen, 15 kilometer, på 56.57.

** Och jag har inte hittat något resultat alls från Lilla barnets lopp i Örebro – och jag vet inte ens om det tas tid i det välgörenhetsloppet.

** Energi- och miljöloppet i Karlskoga hade infört tidtagning till årets lopp (det kunde de, tycker jag högst egoistiskt i efterhand, att de kunde struntat i eftersom min kropp för tillfället inte svarar alls och jag slutade först på 30:e plats) vilket gjorde att vi bland annat kan utläsa att Oskar Eklöf vann herrklassen efter att ha gått nästan minuten under det årsgamla banrekordet på den 5,8 kilometer långa banan med 235 meters klättring. Hagabyorienteraren vann på 22.58, tio sekunder före Karlskogas Fredrik Skogman. Ida Larsson vann damklassen på 28.21, 2.14 före Sara Jakobsson.

** Annica Sjölund radade upp femte raka segern i damklassen i Örebro parkrun, och satte därtill nytt banrekord med 23.34. På herrsidan såg Oskar Larsson till att femte upplagan fick femte segraren, efter Per Arvidsson, Ludvig Börjesson, Morgan Pätsi och senast David Berg. I dag kom, trots konkurrensen från alla andra lopp, 50 löpare till start.

** I GIF-spelen i Garphyttan var Axel Sandberg, KFUM Örebro, den ende 17-åringen som kutade 800 meter. Han gjorde det på 2.19,28 (av 15-åringarna var Motalakillen Kevin Bodén snabbast på 2.11,61).

** Rebecka Nylin vann Fellingsbroträffen (liksom Umeås Lukas Peterson, som blev var 1.52 före Milanveteranen Per Eklöf i herrklassen).

** Erica Olsson var bara sekunder från finalen i seniordebuten (ja, fast hon har ju egentligen flera år kvar som junior, hon är fortfarande bara 16 år) i svenska mountainbikeorienteringscupen, 3.29 bakom segrande Nadia Larsson, Fredrikshofrs IF, och 26 sekunder bakom tredjeplacerade Kajsa Engström över en halvtimmeslång ”sprint”.