Bloggaren tillbaka på anständig nivå – och långloppscupen lever in i finalen

Precis hemkommen från Kilsbergsleden, och för en gångs skull stod jag själv på startlinjen. Annars brukar jag vara sliten, sjuk eller allmänt indisponibel just den här helgen (även om jag varit på plats vid Karlslunds motionscentral fem år i rad eller så), och enda gången jag tidigare deltagit var som pacer åt sambon för tre år sedan (det slutade med att hon trampade snett och fick ägna andra halvan av loppet åt att överleva. Men den här gången löpte jag själv, och målet efter två riktigt bra träningsmånader blev för mig rätt tuffa 65 minuter. Jag trodde länge att det var omöjligt, sedan att jag klarade det – men i mål stannade klockan på 1.05.11. En liten miss, men mitt stora mål var egentligen att hålla under 4.30-tempo hela vägen, och det klarade jag (räknade på förhand märkligt nog på att loppet var 14,4 kilometer – det var därför jag trodde att jag hade klarat målet när jag passerade 13 kilometer med 4.30-snitt på klockan och kände att jag skulle orka hålla det –  men det är 14,7, vilket gör att jag hade behövt hålla 4.25-snitt, och jag landade på 4.26). Att jag dessförinnan ett tag trodde att jag inte skulle klara det berodde på att jag kände mig rätt sliten i vaderna redan efter sex kilometer, men det lättade, och halvvägs (efter 7,3, jag har ett mentalt märke där, eftersom jag gjort många träningsvarv i Karlslund) så kände jag mig plötsligt lätt och plockade massor av ryggar på vägen tillbaka. Med fyra kilometer kvar fick jag på långt håll syn på Maria Erikssons rygg, men Startlinnet närmade sig alltför långsamt, och i sista kurvan hade jag gett upp möjligheten att komma ikapp. Men med en riktig långrökare till spurt lyckades jag på något sätt (det kändes rent tarvligt, faktiskt) kliva förbi precis före mållinjen (i resultatlistan är jag 1,1 sekund före). Det sköna med det var att jag fick ta ut mig totalt, tömma de sista krafterna, i det som blev mitt sista riktiga lopp den här säsongen (det har ju inte blivit så många – av mållopp blev det bara Örebro backyard ultra sedan jag tvingades ställa in Bergslagsleden ultra). Tack för den ryggen, Maria!
Även om jag inte riktigt nådde målet om 65 minuter så känns det skönt att vara tillbaka på en (för mig) anständig nivå. Sommaren 2016–sommaren 2017 var en vråltung period där alla min kurvor pekade spikrakt nedåt trots att jag tränade enligt ordning. Men nu känns det som att jag fått ordning på kroppen igen (det verkar ha varit det brutalt dåliga blodvärdet som spökade), och det känns skönt att kunna trycka på lite igen.
Nu blir det tårta. Eller i varje fall marängsviss. För att tjäna några kilo (och därmed sekunder) brukar jag alltid sluta äta godis och fikabröd den sista mars (i år dock den sista februari), och sedan hålla i det tills tävlingssäsongen är över. Inget sött förrän sista mållinjen är tagen. Den togs i dag. Nu blir det att ladda om för nästa år som, åtminstone, kommer att innehålla Örebro backyard ultra, Niesenlauf, Lur backyard ultra, Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra. Vi ses på nästa startlinje!

I täten dök både Valencia marathon-satsande Erik Anfält och rehabande Mikaela Kemppi upp i det äldsta och finaste loppet som deras Örebro AIK arrangerar. Ingen av dem fick dock med någon segerkrans hem: De la i stället Finspångs Johan Fagerberg (tvåa bakom Linus Rosdal) och Motalas Johanna Eriksson beslag på. Anfält blev tvåa i herrklassen på sin näst bästa tid i tävlingen (2015 hade han draghjälp av Rosdal och sprang in som tvåa på 48.19, nu gick han in på 49.45, 49 sekunder bakom Fagerberg). Kemppi blev trea, och fick för andra helgen i rad se sig slagen av klubbkompisen Liduina van Sitteren (som i långa terräng-DM senast blev den första länslöparen vid sidan om Josefin Gerdevåg att besegra Kemppi utomhus på 4,5 år), som i sin tur blev tvåa bakom Eriksson. Eriksson på 56.28, van Sitteren på 58.23, Kemppi på 1.03.07 (i fjol vann Kemppi på 57.50). I herrklassen blev Ludvig Börjesson trea på 52.39.
Femman på herrsidan, Per Arvidsson, såg till att hålla liv i långloppscupen till finaltävlingen i Östansjö den 9 december (Lucialoppet). Eller, egentligen var det totalledaren Per Sjögren som gjorde det genom att inte starta. Resultatet innebär hur som helst att Arvidsson nu tar hem cupen om han vinner Lucialoppet samtidigt som Sjögren inte blir topp sex. Vid alla andra scenarior tar Sjögren hem totalsegern på herrsidan (på damsidan har ju Kemppi redan säkrat titeln).

Mikaela Kemppi gjorde comeback – och tog hem långloppscupen (och tolv DM-guld 2017)

Efter över två månader utan tävling – en evighet med Mikaela Kemppis mått mätt – och hennes längsta uppehåll från löpningen sedan hon senast blev mamma för fem år sedan (nu på grund av förkylning och en ”gnällig sena i baksida lår/rumpa”) gjorde den förra landslagslöparen från Örebro på lördagen comeback i långa terräng-DM. Hur det gick? Tja, förvisso fick hon för första gången sedan korta terräng-DM i april 2013 se sig slagen av en annan länslöpare än Josefin Gerdevåg i en tävling i långloppscupen (en nätt liten skalp för Liduina van Sitteren), men Kemppi lämnade ändå Knottebo i Åsbro med fyra tunga titlar: Veteran-DM-guld, lag-DM-guld, veteranlag-DM-guld och totalseger i långloppscupen för femte året i rad. Tja, och så ett silver i DM, då, efter att ha avverkat de åtta kilometerna på 33.26, 42 sekunder långsammare än van Sitteren (men 28 snabbare än trean Julia Johnsson). Samtliga tre springer för Örebro AIK som därmed cashade in lagguldet med mer än elva minuters marginal, och i veteranlaget fick Kemppi och Johnsson sällskap av Märta Sjölander högst upp på prispallen.
Kemppi blir den är den första löparen genom tiderna att vinna långloppscupen fem år i rad, och är nu bara en titel från Åsa Höögs rekord på sex (Erik Anfält har också fem).
På herrsidan tog orienteraren Daniel Attås, som sprang i blågult i Euromeeting i september och står precis utanför det ordinarie landslaget, hem tävlingen med tiden 42.40 över tolv kilometer, närmast före Per Arvidsson (40 sekunder bakom) och fjolårsmästaren Andreas Ingberg (56 efter) som nu fick nöja sig med att vara bäste veteran.
I herrarnas långloppscup skapar Arvidssons sju poäng spänning i toppen: Med Kilsbergsleden och Lucialoppet kvar att springa har han nu 47 poäng, och är bara fem bakom Sjögren. Arvidsson har sprungit nio tävlingar och får alltså räkna en till (utan att behöva räkna bort den sämsta), vilket innebär att en seger i Kilsbergsleden eller Lucialoppet räcker för att han ska gå förbi Per Sjögren (om ”Peiza” inte tar någon mer poäng; även två andraplatser eller en andra- och en tredjeplats räcker för Arvidsson). Hamnar de på samma poäng vinner däremot Sjögren på fler segrar totalt (just nu 7–1). Heshlu Andemariam är borta från kampen om totalsegern efter sin femteplats på lördagen.
Vid sidan om Ingberg (M35) och Kemppi (K40) fick även Magnus Persson (M40), Ulf Hallmén (M45), Patrik Johansson (M50), Jonny Larsson (M55), Tauno Mertala (M60), Mats Stenmarck (M65), Sven-Olov Olofsson (M70), Arne Evertsson (M75, Anders Källman (M80), Lisa Hjalmarsson (K35), Marie Dasler (K45), Märta Sjölander (K50), Maria Engström (K55), Rose-Marie Enmalm (K60), Susanne Malmqvist (K65) och Birgitta Jansson (K75) med sig varsitt veteran-DM-guld hem. IF Start vann herrarnas lagtävling med Arvidsson, Heshlu Andemariam och Johan Ingjald i laget, medan Örebro AIK vann veteranlagtävlingen på herrsidan med Ingberg, ROnny Collin och Roger Elimä.
Noterbart är att KFUM Örebro, distriktets största friidrottsklubb (just nu sexa i långloppscupens lagtävling) med löpare som Per Sjögren, Martin Regborn, Josefin Gerdevåg och en lång rad mycket lovande juniorer, bara hade en startande i dagens tävling: Gösta Carlsson (2.28.27 på maran 1973), som blev trea i M70-klassen.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson.
2017: Mikaela Kemppi/Per ?

Så här gick det för Mikaela Kemppi i DM-tävlingarna 2017:
Korta terräng-DM, damer: Guld nummer ett.
Korta terräng-DM, D40: Guld nummer två.
Korta terräng-DM, damlag: Guld nummer tre.
Korta terräng-DM, veterandamlag: Guld nummer fyra.
Halvmaraton, damer: Guld nummer fem.
5 000 meter, damer: Guld nummer sex.
5 000 meter, D40: Guld nummer sju.
Maraton, damer: Ej start, Kerstin Liljerås tog guldet.
Maraton, D40: Ej start, ingen kom till start (!).
10 000 meter, damer: Guld nummer åtta.
10 000 meter, D40: Guld nummer nio.
Halvmaraton, D40: Ej start, Erica Lech tog guldet.
Långa terräng-DM, damer: Silver bakom Liduina van Sitteren.
Långa terräng-DM, D40: Guld nummer tio.
Långa terräng-DM, damlag: Guld nummer elva.
Långa terräng-DM, veterandamlag: Guld nummer tolv.

Helgens höjdare – Kemppi anmäld till terräng-DM

1) Långa terräng-DM
För andra året i rad avgörs på lördagen långa terräng-DM i Åsbro, på en fyrakilometersbana (som löps ett, två eller tre varv) med start och mål vid Knottebo. Det största utropstecknet är att regerande mästaren Mikaela Kemppi anmält sig, och kommer hon verkligen till start (hon har haft skadebekymmer och inte tävlat sedan början av augusti, läs mer på hennes instagramkonto här) räcker en femteplats för att säkra totalsegern i långloppscupen. Skulle hon vinna, och om Örebro AIK samtidigt tar hem lagsegern på damsida, så inkasserar Kemppi dessutom DM-guld nummer nio (damer), tio (damveteraner) och elva (lagtävlingen) av 14 möjliga den här säsongen. På herrsidan är regerande mästaren Andreas Ingberg anmäld, och han har dessutom hunnit bli veteran sedan senast, så han kan också ta dubbla, eller trippla, DM-guld. Han utmanas främst av Daniel Attås, om jag inte missar något starkt namn i listan eller om någon (Per Sjögren?) dyker upp och efteranmäler sig.

2) Växjö marathon
Maran i Växjö var tidigare ofta Sveriges näst största bakom Stockholm, sett till antalet deltagare, men har senaste åren halkat nedåt i statistiken. I år är det ändå 317 föranmälda mot 129 fullföljande i fjol, och bland de finns IF Starts Elias Zika som gör en intressant start.

3) Örebro parkrun
Löpning, löpning … och löpning! Med cykel-, triathlon och orienteringsäsongerna i stort sett över och innan skidorna och skridskorna dragit igång så är det löpning som gäller för hela slanten. Och för den som inte vill betala den där slanten alls finns Örebro parkrun, varje lördag 9.30 alldeles gratis. Helgens upplaga är den 28:e i ordningen.

van Sitteren utmanar Kemppi i långloppscupen

Den som trodde att långloppscupen var helt avgjord på damsidan (alltså undertecknad) får kanske tänka om. För efter att Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som i går sprang Örebro parkrun på 19.17, i dag fick tog hem klassiska Tarstaborgsrundan, nio kilometer terräng på 38.20 (4,5 minuter före tvåan, IFK Noras Christina Ryngevall) så är hon nu bara två poäng bakom klubbkamraten Mikaela Kemppi i sammandraget. Och i och med att Kemppi, som brukar tävla så frenetiskt, dragits med sjukdom på höstkanten finns en liten, teoretisk möjlighet att det blir kamp i cupsammandraget (även om det givetvis är väldigt tråkigt om det ska ske på grund av sjukdom). van Sitteren är nu två poäng bakom, men har sedan länge uppnått maxantalet tävlingar (tio) som får räknas, vilket innebär att hon bara kan förbättra sig en poäng per lopp, och även om hon vinner två lopp till (vilket skulle ta henne till 62–62 med Kemppi) så kommer Kemppi ha 9–7 i förstaplatser, så van Sitteren skulle behöva vinna minst fem av de sex loppen som är kvar för att gå om. Men det fina i kråksången är att det återstår en DM-tävling, med extra poäng i potten, vilket gör van Sitteren har möjligheten att nå 64 poäng. Kommer Kemppi på benen och tar tre poäng till (en fjärdeplats i en vanlig tävling eller en sjätteplats i långa terräng-DM) så är cupen dock definitivt avgjord.
På herrsidan kom ingen från topp fem i långloppscupen (Per Sjögren toppar den) till start i Tarstaborgsrundan, men Stocksäters Michael Welday klättrade till en sjätteplats i cupen genom att vinna loppet på 34.39, elva sekunder före Henrik Eknor.

I samma hörn av länet (i varje fall åt samma håll) avgjordes på lördagen Östansjö–Vretstorp, en lite småskaligare löpartävling över dryga milen, som arrangörsklubbens (Vertstorps IF:s, alltså) Sebastian Macliver och Helena Jerlström vann på 40.05 respektive 1.09.53, 35 sekunder före Örebro AIK:s Andreas Österlund respektive knappt fyra minuter före Östansjös Angela Börjesson.

Söndagens stora begivenhet var förstås långdistans-SM i orientering med start och mål i Klockhammar, där jag var på plats och skrev åt både NA (pluslåsta artiklar här och här), Dalarnas Tidningar (också pluslåst, fungerar med samma inlogg som på NA), Länstidningen och Hela Häslingland. Största grejen var förstås Josefin Tjernlunds SM-brons, Tisarenlöparens första medalj i karriären.

Helgens höjdare

1. Norasjön runt
Säsongens femte och näst sista veteran-DM i löpning (Mikaela Kemppi har vunnit alla utom maraton) avgörs i halvmaran Norasjön runt i helgen, och dyker Kemppi upp (hon finns inte bland de föranmälda) och vinner så kommer hon även att säkra totalsegern i långloppscupen trots att sju deltävlingar återstår. Bland de hittills anmälda är Liduina van Sitteren, som är den enda som har kvar en teoretisk chans att knipa cuptiteln av Kemppi, överlägset starkast. På herrsidan är Per Sjögren anmäld, och det borgar för att det kan gå fort. Även om Norasjön runt inte bjuder på en någon klassisk pers-bana (det är för kuperat) så kan hans tid ge en fin fingervisning om vad som väntar inför Åstadsloppet, som jag skrev om tidigare i veckan (han tar över ledningen i långloppscupen om han blir topp sex). Vi får väl se om Erik Anfält dyker upp också …

2. Bergslagsloppet
Efter två år som långlopps-SM i mountainbike är Bergslagsloppet i år ”bara” Bergslagsloppet. Vi snackar en 67 kilometer lång slinga som efter starten i Ånnaboda bär iväg söderut till Suttarboda och sedan rakt norrut till Lockhyttan innan den slingrar sig tillbaka mot Ånnaboda igen via Bocksboda, Blackstahyttan och Tomasboda. Det bjuds på stigar, grusvägar och några riktigt rejäla klättringar. Frågan är om någon kan utmana Serneke-Allebike-cyklisterna Emil Lindgren (etta i fjol), Michael Olsson (tvåa i fjol), Johan Norén och Dennis Wahlqvist. Tillsammans har de lagt beslag på sju av åtta segrar i svenska långloppscupen den här säsongen, och tagit 17 av 24 pallplatser.

3. Orienterings-DM
Viktor Larsson har redan tagit tre guld (långdistans, medeldistans, sprintstafett) och ett silver (sprint, fyra sekunder från guld) i orienterings-DM i år, men något femte blir det inte när natt-DM avgörs i kväll. Larsson är inte anmäld (och det är inte så många andra heller), och i stället lär segerkampen stå mellan löpare som Erik Lindgren och Anton Hallor. Josefin Erlandsson (som tog guldet i medeldistans förra helgen) känns som ett givet guldtips på damsidan. När det på söndag är dags för stafett-DM är Larsson tillbaka och jagar en fjärde titel för året, och tillsammans med Jakob Wallenhammar och Oskar Eklöf lär hans Hagabylag vara de enda som kan utamana Tisarens Filip Jacobsson, Johan Aronsson och Daniel Attås om guldet. På damsidan känns Tisarens uppställning med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Ellinor Tjernlund (precis hemkommen från landslagsdebut) känns som givet guldlag.

Bubblare: På söndag kör Emilia Fahlin Madrid challenge, säsongens sista tävling för Wiggle-High5, och hennes näst sista tävlingsdag över huvud taget (bara linjeloppet på VM återstår). Och så avgörs ju 22:a upplagan av Örebro parkrun.

Tjernlund i succéform – följde upp med dubbla tredjeplatser i Norge

Förra helgen slog ju Tisarenlöparen Josefin Tjernlund till med sitt livs prestation när hon, som aldrig tidigare hade varit bättre än 25:a i en individuell världscupdeltävling, först var tredje snabbast av alla på sin sträcka i världscupstafetten i lettiska Cesis (trots att hon fick göra loppet själv, nästan fyra minuter bakom täten) och dagen därpå tog en niondeplats i sprint. Senaste två dagarna har hon visat att den formtoppen sitter i än: I Euromeeting, ett kombinerat B-EM och för-VM i orientering, i Norge var hon på fredagen trea i prologen som ledde upp till dagens jaktstart – där hon försvarade tredjeplatsen och bara var 26 sekunder bakom segraren Johanna Öberg, OK Linne. Och det alltså i konkurrens med några av världens bästa B-landslag: Betydligt mer rutinerade klubbkompisen Lilian Forsgren (EM-silver, VM-deltagande, världscupseger) var till exempel över två minuter bakom på sin sjätteplats. Landslagsdebutanterna Ellinor Eriksson och Ellinor Tjernlund, Josefins tvillingsyster, blev tia respektive 34:a, Andrea Svensson 17:e och Daniel Attås nia på herrsidan (som var betydligt jämnare, Attås var bara 45 sekunder bakom segraren Timo Sild, Estland).
Euromeeting avslutas med långdistans i morgon, men Tjernlund lär redan nu ha bokat en plats i laget till världscupfinalen i Schweiz i slutet av månaden.

Hemma i Lindesberg tog Josefin Erlandsson och Viktor Larsson hand om DM-titlarna i medeldistans i landslagslöparnas frånvaro. Erlandsson med 29 sekunders marginal till Lovisa Persson, medan Larsson vann med nästan tre minuter. I Värmlands natt-DM, som avgjordes i fredags, kom få Degerfors- och Karlskoga-löpare till start, och det mest anmärkningsvärda ur deras perspektiv var egentligen att Djerfs Frida Johansson, som vann natt-SM i Östansjö i våras i D18-klassen, fick nöja sig med silver i DM på samma distans.

Två orienterare som lämnade kartan hemma på lördagen var Hector Haines (VM-fyra i stafett i fjol) och hans fru Rachel. De båda skottarna, som bor på Lidingö, kutade nämligen hem varsin seger i den 21:a upplagan av Örebro parkrun, på 16.18 respektive 20.54. Hectors tid var dessutom den tredje snabbaste någonsin på banan, bakom Tim Sundströms 15.52 och Per Sjögrens 16.10 (men före Erik Anfälts 16.39).

Lördagens andra löptävling i länet var Utmattningen, ler- och hindertävlingen i Dalkarsberg, som i år lockade 21 startande (plus 13 i barnklassen). Största utropstecknet var blott tioåriga Kim Semstrand som sprang hem damernas korta klass på 25.30, med över tre minuters marginal till tvåan.

I Stockholm sprang Mikaela Kemppi in på 14:e plats på Tjejmilen med tiden 38.48, knappt fyra minuter bakom segrande Sara Holmgren, Sävedalen (34.52). Hanna Torold (39.34) blev 24:a, Maria Eriksson (43.33) 79:a.

Men dagens mest glädjande löparbesked var nog ändå att Erik Anfält bestämt sig för att springa Bergslagsleden ultra i morgon.

Emilia Fahlin tog en ny finfin placering, om än inte topp tio, när hon fick chansen i spurten på fjärde etappen av världstourtävlingen Boels dolmans tour, i går, fredag. Tolva den här gången, men framför allt bra erfarenhet inför framtiden, skriver hon på instagram (se nedan). På lördagen hade Fahlin, liksom resten av Wiggle-High5-stallet, en betydligt tuffare dag när det attackerades friskt i backarna mot slutet av de 14 milen, men Örebrocyklisten tog sig i mål i en klunga runt 4,5 minuter bakom täten. I morgon väntar 16 mil, och fler backar, på sista etappen.

I Bockestensturen i Varberg, deltävling i långloppscupen i mountainbike, vann Matthias Wengelin en spurt om femteplatsen 2,5 minuter bakom segraren Emil Lindgren efter tio mil. Almbys Alexander Ehrlin, som leder långloppscupens juniorklass, kom inte till start.

Och så var det väl ingen som missade att Stefan Johansson, degerforsaren som gjorde ironmandebut i Kalmar för två veckor sedan, blev av med sitt 25 år gamla svenska rekord på 10 000 meter gång (på bana) i dag? Perseus Karlström drämde i med 38.57,25 i Finnkampen på Stockholms stadion, fem sekunder under Johanssons notering från 1992. Johansson har dock kvar sitt Europarekord på 20 000 meter från samma sommar.

På måndag är det dags för Ö till ö, VM i swimrun, och jag matar på med förhandsartiklar. Här kan ni, pluslåst, läsa om örebroaren som ersätter rapparen Petter i lag Heja Stina, och om ironman-VM-femman Lotta Nilssons oväntade comeback.

Anfält dök upp och vann Blodomloppet – fem dagar efter Ultravasan

Snacka om bra återhämtningsförmåga. Erik Anfält kände sig tillräckligt fräsch i kroppen för att slänga in en efteranmälan till Blodomloppets tiokilometersklass – och bara fem dagar efter segern och banrekordet i Ultravasans 45-kilometersklass sprang han i kväll hem sin sjunde seger (på tio kilometer 2008, 2010, 2011, 2013, 2015, 2017, på fem kilometer 2009) och tionde pallplats (även tvåa 2012, 2014, trea 2007) och när tävlingen firade 20-årsjubileum. Anfält berättar om loppet på instagram: ”Ganska omgående får jag och Alexander (blivande tvåan) en lucka ner till övriga. Tycker att vi känns rätt jämnstarka men vid ungefär 7 km får jag några meter och kan sen ganska kontrollerat jobba mig vidare mot mål och segern i loppet. Tiden, 32.15 är jag riktigt nöjd med.” Faktum är att Anfält aldrig sprungit fortare i Blodomloppet, och på landsväg bara överträffat tiden två gånger (i Startmilen 2013 och 2016).
”Alexander” heter Söderberg i efternamn, tävlar för Spårvägen men bor numera (sedan 2014) i Karlskoga (har tidigare sprungit och pluggat på college i USA och gjort milen under 30) och tog andraplatsen på 32.29, över minuten före Hallsbergsorienteraren Daniel Attås som laddar för fullt för karriärens andra landslagsuppdrag i Euromeeting. 18-årige Jack Karlsson tog fjärdeplatsen på 34.41.
På damsidan tog förhandstippade Josefin Gerdevåg hem segern på 37.29 (fem dagar efter segern i Vasakvartetten), men utmanades hårt av Mikaela Kemppi, som efteranmälde sig och bara var fem sekunder bakom i mål. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen på 39.10, och även fyran Hanna Torold gick under 40 minuter.
Askersunds Evelina Päiväniemi (18.28) och KFUM Örebros William Wickholm (16.48) vann femkilometersklassen.
OS-cyklisten och blodomloppsambassadören Emilia Fahlin? Jodå, hon lyckades tygla tävlingsdjävulen och joggade runt femkilometersbanan på 36.50.
NA sänder för övrigt direkt från tävlingen, en sändning du kan se i efterhand här.

Formen håller i sig 😊 Även om det var rätt kämpigt att ladda om idag…. Insåg redan på startlinjen att om jag skulle ha chans att inte "bara" ta en pallplats utan t.o.m. bärga min sjunde seger i loppet skulle jag behöva springa riktigt bra. Starten går och ganska omgående får jag och Alexander (blivande tvåan) en lucka ner till övriga. Tycker att vi känns rätt jämnstarka men vid ungefär 7 km får jag några meter och kan sen ganska kontrollerat jobba mig vidare mot mål och segern i loppet ✌. Tiden, 32.15 är jag riktigt nöjd med. Sen hade vi picknick i gröngräset, jag och mina trevliga kollegor. Kort och gott en riktigt bra torsdagskväll. 📸Ann Hermasson Alm #blodomloppet #hyresgästföreningen #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Därför spricker Kemppis DM-svit – men nyblivne brittiske mästaren (!) kommer till Viby marathon

Jag har ju uppdaterade er om Mikaela Kemppis svit av distriktsmästerskapsguld den här försommaren, men efter sex guldmedaljer (på tre lopp) spricker den på lördag. Kemppi är nämligen, av hennes instagramkonto att döma, på semester i Thailand och kommer därför inte komma till start i Viby marathon på lördag, och därmed missar hon gulden både i damklassen och veteranklassen i maraton (det kommer dock sex nya chanser till DM-titlar över 10 000 meter, halvmaraton och lång terräng med start den 5 augusti).
Inte heller regerande mästaren Erik Anfält är förhandsanmäld till Viby även om det förstås inte är omöjligt att han dyker upp (han slog banrekordet med 2.34.49 i fjolårets lopp som dubblerade som veteran-SM, och laddar som bäst för att dubbla Salomon 27K och Kia Fjällmaraton uppe i Årefjällen 29 juli respektive 5 augusti).
Men även om urstarke Anfält kommer till start kommer ha att få svårt att försvara titeln. På plats är nämligen en viss Lee Grantham, en britt som flyttat runt i jobbet, bott i Karlskoga och tävlat för Örebro AIK, men senaste åren fått ett stort brejk, persade med 2.21.43 i London marathon i våras (hade han fortfarande tävlat för Örebro AIK hade det trumfat Lars Hagbergs 34 år gamla distriktsrekord med tre sekunders marginal!) och som följde upp med att vinna brittiska mästerskapen över 100 kilometer på 6.42.42 i slutet av maj. En hygglig löpare, så att säga (kolla in hans blogg här!) …
I övrigt, då? Tja, hittills finns bara två damer, vara en yngre än 50 (Pansy Ståhl, IF Start) med i startlistan i tävlingsklass. Men vi får väl se om det spritter i några ben när lördagen närmar sig.

För övrigt bekräftades i dag det väntade beskedet att Kopparbergssonen Bob Impola förlängt med i Team Serneke, långloppsvärldscuplaget som dessutom värvat Anders Mølmen Høst och Andreas Holmberg.

Sjögren slog Sjögrens rekord – och Kemppi checkade av DM-guld nummer fem och sex i år

Örebro backyard ultra ledde till lite baksmälla här på bloggen (och därtill har jag farit runt som en skottspoling mellan speedway- och fotbollsmatcher senaste dagarna), men här kommer en snabbrepris av vad ni (förhoppningsvis ändå inte) missat i konditionsidrottslänet senaste dygnen:

Per Sjögren inte bara höll för favoritskapet, han fullständigt krossade dessutom både konkurrensen och banrekordet, när DM över 5 000 meter avgjordes ute på Skölvboslätts IP (klicka er vidare på tweeten nedan så får ni se när förre rekordhållaren, Kjell-Arne Sjögren, grattade ”Peiza” till rekordet. Sjögren, som ju varit urstark under våren, vann på finfina 15.02,16, 44,5 sekunder före Tisarens Erik Lindgren på andraplatsen och 1.15 före Per Arvidsson på tredje.

Mikaela Kemppi, då? Jo, hon fortsatte sin DM-svit, som jag ju gjorde en lite checklista på i våras. Efter 18.19,85 får hon två nya ”check” nedan (seger i damklassen 54 sekunder före Liduina van Sitteren och K40-klassen knappt två minuter före Maria Eriksson som tog bronset i damklassen):

Korta terräng-DM, damer: Check.
Korta terräng-DM, D40: Check.
Korta terräng-DM, damlag: Check.
Halvmaraton, damer: Check.
5 000 meter, damer: Check.
5 000 meter, D40: Check.
Maraton, damer: 1 juli.
Maraton, D40: 1 juli.
10 000 meter, damer: 5 augusti
10 000 meter, D40: 5 augusti.
Halvmaraton, D40: 9 september.
Långa terräng-DM, damer: 21 oktober.
Långa terräng-DM, D40: 21 oktober.
Långa terräng-DM, damlag: 21 oktober.

Kolla alla videos från DM här (Johan Ingjald som fixat som vanligt!).

I långloppscupen knappade Kemppi in ännu en poäng på van Sitteren, men van Sitteren har redan nu nått upp till maximala tio tävlingar som får räknas, så hon måste nu börja räkna bort en tävling för varje nytt toppresultat. Sjögren tog i sin tur in tre pinnar på Heshlu Andemariam i herrklassen och är fyra bakom.

Emilia Fahlin kom, av någon anledning (jag har inte hunnit få tag i henne) till start i onsdagens SM-tempo, och därmed kan man ju börja undra hur det ska gå med den disciplinen för henne i stundande EM- och VM-uttagningar. Fahlin har ju inte kört ett enda tempolopp hittills i år, och SM skulle ge henne chans att visa klass. I Fahlins frånvaro blev det två triathleter på förstaplatserna i SM-tempot – OS-silver-Lisa Nordén före Åsa Lundström, med vårens succécyklist Hanna Nilsson på tredje plats.
Det 126 kilometer långa linjeloppet avgörs på lördag, vi får se om Fahlin har frisknat till tills dess.

Och så har tredje etappen i lokala rullskidscupen Moto eagle tour avgjorts över 14 kilometer masstart med start vid Fjugestakorset och mål uppe i Ånnaboda. För tredje gången i rad med Olivia Hansson och Robert Brundin som segrare (Hansson ensam dam, elva totalt, och Brundin 43 sekunder före Viktor Hansson), och återigen med över 20 skidåkare till start.

Anfält vann i Stockholm – och Niggli tog pallplats med ”fel” klubb

Eftersom jag själv sprungit hela helgen (eller ja, i varje fall 9.00–9.00 lördag–söndag; mycket mer om det i morgon) så blir det en högst summarisk genomgång av helgen som gått:
** Erik Anfält sprang – och vann, förstås – premiärupplagan av Ecotrail Stockholm, en internationell löparserie som nu för första gången hade ett stopp på svensk mark (det började i Paris för tio år sedan och arrangeras nu i sju städer i lika många länder). Anfält, som var femma i SM-klassen i Stockholm marathon på 2.29.24 för bara två veckor sedan) sprang de 45 kilometerna i storstadsdjungeln på 3.06.51; över 46 minuter snabbare än någon annan. Victoria Borg, som inlett året med att vinna både Mariebergs galleria marathon och Svampenmaran, var bästa svensk i damklassen på den längre distansen 80 kilometer, på 8.29.31 (81 minuter bakom segrande Sylvain Cussot, Frankrike).
** Mikaela Kemppi gjorde också ”comeback” efter maran och vann Fröviloppet på 39.21, drygt två minuter före Liduina van Sitteren. Heshlu Andemariam tog hem herrklassen efter att ha vunnit en spurtuppgörelse mot Habtom Tesfamichael: 34.49 mot 34.51. van Sitteren och Andemariam behåller därmd ledningen i långloppscupen.
** Sören Forsberg (som 53 år ung vann sprang Stockholmsmaran på 2.46.45 för två veckor sedan …) och Nina Eibring (Kristinehamn) vann Örebro backyard ultra på 26 respektive 17 timmar (mycket mer om det i morgon, alltså).
** Klara Frih fick en plats i Bauhausgalans B-heat på 800 meter, under förtävlingarna inför diamond league-tävlingen på Stockholms stadion på söndagseftermiddagen, och blev tvåa på 2.13,66. Därmed slog Frih Jenny Olssons 17 år gamla F15-distriktsrekord med nästan en sekunds marginal, och gick upp i överlägsen ledning i Sverigestatistiken för året.
** VM-reserven Lilian Forsgren gjrode en finfin förstasträcka i Jukolakavlen och skickade ut Ellinor Eriksson som trea, och även om Ellinor ”bara” hade 19:e bästa löptid på andrasträckan höll hon en fjärdeplats innan hon skickade ut Ellinor Tjernlund på tredje. Men Tjernlund tappade till 17:e (51:a bästa löptid) och systern Josefin Tjernlund ytterligare nio placeringar (67:e bästa löptid) ned till en slutgiltig 26:e-plats för Tisarens damlag som ansågs ha topp tio-potential. Herrlaget blev 50:e, efter att ha legat 82:a efter första sträckan (Filip Jacobsson) och sedan varit uppe och vänt på 19:e vid terdje växlingen (efter fina sträckor av Daniel Attås och Gustav Hindér). Men en Tisaren-löpare fick ändå ta plats på pallen: Simone Niggli, som sprang för sitt schweiziska lag OL Norska och visade att gammal är äldst när hon inte bara noterade bästa löptid på tredjesträckan utan dessutom sprang upp laget i en över minutstor ledning (men Sabine Hauswirth, även hon gammal världsmästare, tappat nästan 2,5 minuter och därmed segern på sistasträckan; kanske hade varit bättre att ha haft Niggli där med facit i hand).
** Marcus Jansson tog som väntat SM-guld i mountainbikeorientering – men två i stället för tre. Efter guld i fredagens sprint och lördagens medeldistans fick han nämligen nöja sig med en fjärdeplats i söndagens långdistans (han verkar ha haft någon typ av, måhända cykelrelaterade, problem till femte kontrollen där han tappade fyra minuter), 3.26 bakom överraskande segraren Viktor Larsson, Hagaby, som ju är en habil orienterare men nu slog till med SM-guld i mountainbikeorientering efter att ha varit fyra i sprinten och tagit brons i medeldistansen. Kanske ett namn för landslaget framöver?! Karin E Gustafsson, liksom Jansson från Garphyttan, hade placeringsraden sju–nio–fyra, unga karlskogingen Erica Olsson fem–tio–åtta. SM var också final i svenska mountainbikeorienteringscupen, där Olsson blev av med sin pallplats och Jansson var nära att köra till sig en trots att han bara kört fyra av nio tävlingar.
** 59 löpare dök upp för den tionde upplagan av Örebro parkrun, och och snabbast var Nicklas Forsling (18.46) och Annica Sjölund (22.58). Sjölund har varit med i alla upplagor och vunnit sju av dem, nu på nytt personbästa.
** Linda Meijer vann D30-klassen och blev totalfyra båda dagarna (lördag och söndag) under BCA-racet i Borås, en deltävling i Västgötacupen. Trots tre raka segrar är hon dock fortfarande ”bara” tvåa i totalen efter att hon missade de två första deltävlingarna.
** I två pluslåsta artiklar kan ni läsa om ishockey– och fotbollsprofilerna som körde Vätternrundan.