Regborn uttagen till världscuppremiären – och sedan sprang han hem Milans … (och Ekström till A-landslagets träningsgrupp)

Tidigare i dag kom det mycket väntade beskedet att Martin Regborn är en av de första uttagna till världscuppremiären tillika minitouren i Estland i maj (däremot, och ungefär lika väntat, fanns ingen av Tisarens starka damer med bland de förhandsuttagna, de får fortsätta visa resultat för att få chansen). Inte bara baseras ju uttagningen delvis på resultat från förra året (där få kan matcha Regborn med tre topp fyra-placeringar på EM och en sjundeplats i det enda lopp han blev uttagen till på VM, plus sex topp tio-placeringar på sju lopp i världscupen vilket gav en åttondeplats i sammandraget), utan han slog ju dessutom till med en seger i den första och hittills enda uttagningstävlingen (de två följande avgörs om drygt två veckor). Lite senare på kvällen ”joggade” (enligt egen utsago i ”behaglig fart, cirka 80–85 procent”) Regborn hem den tredje deltävlingen i Milans poängtävlingsserie. Regborn tog sin andra seger för året med nästan 7,5 minuters marginal till tvåan Simon Hedlund, och trean Jakob Wallenhammar var den ende löparen i övrigt som klämde sig inom inom elva minuters marginal över sju kilometers orientering (han drygar därmed förstås ut ledningen i sammandraget rejält, även om det inte uppdaterats än). Regborns klubbkompis Elin Winblad (som också redan toppade i sammandraget) var åter bästa dam, också drygt sju minuter före tvåan, Evelina Ericsson från Söders-Tyresö. Att döma av uppdateringarna i sociala medier var Regborn också nöjd med själva orienteringen:

Desto tråkigare besked från Per Sjögren (mannen som är konditionsidrottens svar på en schweizisk armékniv; möjligen inte ifråga om att kunna vika ihop sig själv men vad gäller mångsidighet) som ju bestämt sig för att skippa Örebro actionrun, där han är regerande mästare, för att springa Tiomila med sitt KFUM Örebro på lördag (där han gjorde en bejublad insats på den prestigefyllda förstasträckan i fjol, bara 1.12 bakom täten). Sjögren berättar nämligen på twitter att han trampade snett på Milans tiomilaträning (som avgjordes i samband med poängtävlingen och där Tisarens Daniel Attås, som efter mitt bloggomnämnande av honom i söndags berättade för mig att han stod över elitseriedeltävlingen i Huskvarna på grund av sviterna efter att ha varit banläggare i natt-SM och därmed uppe hela natten mellan fredag och lördag, var snabbast) i kväll och tvingades bryta, och att det därför är oklart om han alls kan springa i helgen:

Dagens stora nyhet var ju annars att Klockhammarsonen Axel Ekström, som ju fick ett magiskt genombrott i senioreliten i november–december–januari, flyttas upp i längdlandslagets högsta träningsgrupp inför den stundande OS-säsongen. Tio man ingår i gruppen, och om man räknar bort gamla rävar med comebackmöjligheter och möjliga genombrottsmän som lämnats utanför slåss alltså Ekström om i praktiken en plats i distanslaget till Pyongyang bakom givna kvartetten Marcus Hellner, Calle Halfvarsson, Jens Burman och Daniel Richardsson (om han hittar tillbaka) om en plats med Viktor Thorn (som liksom Ekström tog sina första världscuppoäng i vinter, men som Ekström hade bakom sig i Tour de ski-totalen och på alla distansloppen i U23-VM), om man räknar med att Emil Jönsson, Teodor Peterson, Oskar Svensson och Karl-Johan Westberg främst konkurrerar om sprintplatserna. Det kan med andra ord bli en riktigt spännande vinter … För Ekström är, tillsammans med Westberg, för övrigt de enda av de åtta åkarna i vinters ”utvecklingslandslag” som nu får ta klivet upp i ”träningsgrupp ett” (övriga var redan i högsta gruppen; och man kan notera att det ändras lite i benämningar och upplägg inför den nya säsongen).
Spännande blir för övrigt att se vad skidförbundet menar med den avslutande meningen i sitt pressmeddelande: ”För att ytterligare bemöta generationsväxlingen och få ett mer långsiktigt arbete med att etablera nya talanger kommer inom kort ytterligare en nyhet att presenteras vad gäller laguppsättningarna.”

Fjärde DM-titeln till Kemppi? Check!

Mikaela Kemppi tog hem säsongens fjärde DM-titel av fyra möjliga hittills trots att hon ”bara” blev tvåa i Örebro AIK halvmaraton (hon missade alltså att vinna tävlingen för femte året i rad, och hon var över sju minuter långsammare än i fjol – 1.19.10 då [banrekordet på 1.18.08 från 2015], 1.26.34 nu), men fick ändå med sig DM-guldet eftersom segraren Susanne Bornmar från Linköping tävlar för klubben IK NocOut som kommer från just Linköping och därför inte konkurrerar om DM-titlar i Närke (de officiella resultaten kommer senare i kväll, tack till Cristoffer Stockman för de preliminära!).

Så, en liten DM-checklista för Kemppi att skriva ut och bocka av (det finns tio titlar kvar att konkurrera om!):
Korta terräng-DM, damer: Check.
Korta terräng-DM, D40: Check.
Korta terräng-DM, damlag: Check.
Halvmaraton, damer: Check.
5 000 meter, damer: 21 juni.
5 000 meter, D40: 21 juni.
Maraton, damer: 1 juli.
Maraton, D40: 1 juli.
10 000 meter, damer: 5 augusti
10 000 meter, D40: 5 augusti.
Halvmaraton, D40: 9 september.
Långa terräng-DM, damer: 21 oktober.
Långa terräng-DM, D40: 21 oktober.
Långa terräng-DM, damlag: 21 oktober.

Liduina van Sitteren blev trea i loppet och tog DM-silvret på 1.29.52, Akeles Jenny Rask blev fyra på 1.31.07 och Anna Pettersson tog DM-bronset på 1.34.42 (jag tippade alltså DM-pallen rätt, om man får slå sig för bröstet). Bornmar, som alltså vann, sprang på 1.23.12.
På herrsidan dök en viss Erik Anfält upp och vann (jag har ingen tid på honom än, men han passerade milen på 33.40). Sedan kom trea löpare från andra distrikt, innan liksom Anfält efteranmälde Ludvig Börjesson på femte plats tog DM-silvret och Andreas Ingberg på sjätte tog bronset (fem av sex DM-medaljer till Örebro AIK i dag, därmed; Pettersson tävlar ju för Start).

Emilia Fahlin bröt världscuptävlingen La Fleche Wallonne, Vallonska pilen, i dag, men (och här finns en stor reservation för att jag inte hunnit prata med henne) det betyder nog inte mer än att hon valde att inte kämpa sig igenom den vidrigt tuffa målgången uppför Mur de Huy efter att hon fullgjort sitt arbete som hjälpryttare och ändå inte hade något med täten att göra. Hur som helst blev det ingen jättedag för hennes lag Wiggle-High5, som hade tidigare världstourledaren Elisa Longo Borghini på sjuk och fick förlita sig på Audrey Cordon i finalen, och den franska cyklisten slet sig in på elfte plats, 1.02 bakom urstarka nederländska Anna van der Breggen, Boels-Dolmans. Som jag skrev om i en pluslåst artikel om Fahlin tidigare i veckan så väljer hon nu att stå över Liège-Bastogne-Liège på söndag för att istället flyga hem till Örebro cykelfestival som arrangeras på lördag.

OK Milans poängtävling i går? Jo, Martin Regborn var med men joggade runt som ett träningspass, som han gör ibland, och blev femma, 3.11 bakom KFUM Örebros Oskar Arlebo som vann 18 sekunder före Milans veteran Per Eklöf. Hagabys Elin Winblad blev bästa damlöpare, nästan åtta minuter före Milans Josefin Erlandsson. Regborn och Winblad ligger bäst till i sammandraget.

Regborn vann första poängtävlingen ”The very soul of orienteering” (och allt annat som hänt när jag var på semester)

Efter en vecka i Funäsdalen/Bruksvallarna är jag tillbaka på hemmaplan igen, och medan jag åkt upp och ned på fjället med både utförsåknings- och längdåkningsskidor så har det förstås hänt en hel del. Allra viktigast? Det måste väl ändå vara säsongspremiären av Milans poängorienteringar, ”the very soul of orienteering”, som Martin Regborn uttrycker saken på instagram och tillägger ömsint: ”Det är vetskapen om Milans som tar en igenom den långa mörka vinterträningen.” Så stod han också som segrare i premiären, Regborn (som vann serien 2014, var tvåa bakom nygamle klubbkompisen Filip Dahlgren 2015 men i fjol ”bara” blev nia i sammandraget eftersom han bara ställde upp i fem av 14 tävlingar och de sex bästa resultaten räknas). Den första av säsongens tolv deltävlingar avgjordes i Lindesberg i tisdags, och Regborn var nästan fem minuter snabbare än tvåan, Simon Hedlund (den Örebroboende löparen som tävlar för Eskilstunaklubben Ärla), vilket motsvarade en segermarginal på över 13 procent (Per Sjögren, som gått fram som en virvelvind genom Inneserien och Startmilen och terräng-DM och allt annat han tagit sig för den här vårvintern noterade säsongens minst framskjutna placering med en 23:e-plats). Bland damerna var Hagabys Elin Winblad bäst med en 15:e-plats (Milans poängtävlingar är mixedtävlingar utan herr- och damklasser), knappt två minuter före Milans Saga Sander.

I helgen fortsatte orienteringssäsongen med klassiska Stigtomtakavlen, som för herrarna inleds med tre nattsträckor på fredagskvällen och avslutas med jaktstart över tre dagsträckor på lördagsmorgonen (då damerna och övriga klasser kör sina tre enda sträckor), där Regborn skulle ha sprungit för Hagaby om inte Harald Larsson hade bommat ut laget på tredje nattsträckan. Regborn berättar återigen på instagram: ”Klockan ringer 06.00, vaknar och famlar efter mobilen. Ser ett sms med det tråkiga beskedet att vi är felstämplade på en av nattsträckorna. Överläggning. Fyra timmar i bil tur och retur för att springa i 1,5 decimeter snö? Nää…” Istället slutade lördagen med träning i Surahammar för EM-bronsmedaljören: ”Drömterräng till tusen.” (Missa heller inte Regborns blogg om säsongsinledningen.)
Bästa länslag i Ålberga blev istället Tisarens båda damlag. Förstalaget, med Lovisa Persson och landslagslöparna Andrea Svensson och Josefin Tjernlund blev sjua, medan andralaget med Ellinor Eriksson, Marion Aebi och EM-silvermedaljören Lilian Forsgren slutade på tolfte plats, 3.35 respektive 7.22 bakom segrande OK Ravinen med en viss Helena Jansson på sistasträckan (hon sprang upp laget från 17:e-plats i växlingen till vinst).

Apropå orientering har startlistorna till natt-SM i Östansjö på fredag släppts, och det är utan Regborn, Forsgren, Tjernlundsystrarna och Dahlgren, bland annat … Men mer om det när det närmar sig! Missa förresten heller inte Svenska orienteringsförbundets intervju med Garphyttans mountainbikeorienteringsstjärna Marcus Jansson inför årets säsong.

På lördagen avgjordes Premiärloppet, en tio kilometer lång landsvägstävling i Göteborg, där KFUM Örebros Linus Rosdal gjorde säsongsdebut som segrare på 31.40 (bara 32 sekunder över perset från SM-milen 2015).

Däremot avgjordes inte den andra upplagan av Örebro parkrun, på grund av det plötsliga bakslaget i vårvädret.

I morgon gör Emilia Fahlin comeback, tre veckor efter senaste loppet, efter en räcka sjukdomsproblem i säsongsinledningen som kostat Örebrocyklisten bland annat kostat henne säsongspremiären Omloop Het Nieuwsblad och nu senast hennes stora vårmål i Flandern runt. Comebacken sker i Amstel gold race, ett klassiskt nederländskt lopp på herrsidan som damerna nu för första gången sedan 2003 får köra och som plockats rätt in i deras världstour. Wiggle har flera tunga namn som Jolien d’Hoore och Amy Cure på ban-VM och vilar Giorgia Bronzini, men kommer ändå till start med en stark uppställning i Fahlin, Elisa Longo Borghini, Claudia Lichtenberg, Audrey COrdon, Nettie Edmondson och Mayuko Hagiwara.

”Avdankad orienterare” vann Milans – och Bob krossade på GIH

”Avdankad orienterare […], sugen på att vara vältränad igen, men inte på att träna.” Så beskriver sig Oskar Arlebo, 39, i sin twitterprofil. I kväll tog KFUM Örebro-orienteraren i varje fall ett litet steg åt det hållet (i varje fall på papperet) när han tog hem årets upplaga av Milans poängtävlingar och därmed tog över tronen efter VM-orienterarna Martin Regborn (seger 2014, då Arlebo var fyra) och Filip Dahlgren (seger 2015 då Arlebo var femma). Ja, faktum är att 39-åringen vann redan på förhand, då Regborn var enda hotet (han behövde ta sig i mål inom två minuter och 56 sekunder bakom Arlebo i sista deltävlingen i Gamla Pershyttan i kväll för att säkra totalsegern) och valde att inte springa med tanke på lördagens VM-start.
Arlebo blev trea i avslutningen, bakom Södertäljes Johan Ek-Larsson och Hagabys Jakob Wallenhammar, och slutade därmed på 29 395 poäng (av 30 000 möjliga), 480 poäng (motsvarande åtta minuter) före Wallenhammar och ytterligare 297 före Simon Hedlund, Ärla. Elsa Ekelin blev bästa dam både i kväll och i sammandraget, men eftersom det är mixedklass blir det ingen titel för KFUM Örebro-orienteraren.

Uppe på löparbanorna vid GIH avgjordes säsongens femte deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour över 12,5 varv och totalt 5 000 meter. Bob Impola gjorde som vanligt och tog tredje segern på lika många starter i årets cup, på 14.22, 59 sekunder före Larz Andersson. Robert Brundin, som vunnit de två loppen där Impola inte ställt upp och varit tvåa i de två övriga, fick nöja sig med en fjärdeplats nu. Några damer (läs: Olivia Hansson) kom inte till start.

Uppdaterade för övrigt gårdagens bloggpost om Emilia Fahlin med lite snack.

Tillbaka efter tre veckor – detta har hänt

Well, ni vet att jag brukar skriva ganska mycket om ganska små händelser.
Så, vad ska man skriva när man missat Emilia Fahlins OS-deltagande (ja, jag skrev förstås krönikor både före och efter silverracet, bara för att jag inte kunde låta bli), Lilian Forsgren och Josefin Tjernlunds student-VM-medaljer och massor av annat under tre veckors underbar semester? Tja, vi får väl ta ett lite snabbt svep över vad som egentligen hänt.

Men först kan jag konstatera att jag själv hunnit med tre ”tävlingar” på lika många semesterhelger. Först ett lokalt litet lopp uppe i Kramfors (som omväxlande kallas ”Finnmarksloppet”, ”Mjövattnet runt” och ”Gå, lunka, löp”) där jag blev fyra av 41 (på 29.55 över sex kilometer måttligt kuperad terräng), 7,5 minuter bakom överlägsne segraren Philip Berggren men bara två minuter från andraplatsen. Sedan blev jag tredje sist (av tiotalet tävlande) i motionsklassen över 200 meter i Degernässimmet. Och i lördags avslutade jag med en direkt bedrövlig insats i Svartåloppet, där jag blev 17:e av 31 på 1.14.04 över 14,3 kilometer med runt 200 höjdmeter – för två år sedan var jag nio minuter snabbare på samma bana (jag vet ärligt inte om jag hade en riktigt dålig dag eller är så dålig just nu, har tränat rätt bra på slutet men får inte ut så mycket av det för tillfället). Härnäst blir det Bergslagsleden ultra om en knapp månad. Bryter ihop och kommer igen tills dess.

Så, vad har man missat de här tre veckorna? Vi tar en snabbcheck sport för sport:
Löpning: Hårt skadedrabbbade löparesset Per Sjögren tog sin första seger i långloppscupen sedan Kumla stadslopp när han vann Dalenrundan på 19.59, 42 sekunder före överlägsne cupledaren Jakob Nilsson. Liduina van Sitteren tog över totalledningen från Mikaela Kemppi med en poängs marginal när hon vann samma lopp på 25.11, 15 sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. I helgen avgjordes dessutom Stripastafetten, som ger klubbpoäng i cupen (Örebro AIK och IF Start går återigen en kamp om förstaplatsen där). Löparkungen Erik Anfält mötte hårt motstånd i sitt stora mållopp för sommaren, Salomon 27K under fjällmaratonhelgen i Åre, och fick för ovanlighetens skull nöja sig med en femteplats. Han har därefter hunnit anmäla sig till, men på grund av skadekänningar ändå funderat på att avstå från, Ultravasan 45. Bloggbekantingen och Kumlakommunalpolitikern (C) Cristoffer Stockman sprang Tromsö skyrace (som jag kutade i fjol) men föll till föga för de tuffa reptiderna och tvingades bryta (däremot tog örebroarna Adam Jonsson och Linus Ahlstrand målflagg på 80:e respektive 121:a plats efter över tolv timmars kämpande i den stentuffa nordnorska terrängen). IF Starts Kajsa Rosdal kutade det kortare loppet Tromsdalstind skyrace och tog en finfin elfteplats i hård konkurrens, medan Örebro AIK:s Ann-Sofie Berg blev 81:a där). Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker (som driver en trevlig blogg) kutade fem kilometer på 17.57 i en träningstävling under ett läger i USA. Och samtidigt har en annan löpare lämnat Hällefors bakom sig – Haben Kidane som nu tagit flyttlasset till löpargymnasiet i Sollentuna (efter att ha avslutat med att persa på 3 000 meter i Karlstad GP, med 8.48,37).
Cykel: Fahlins OS-lopp är redan nämnt. Därutöver svarade Fredrik Berg för en urstark insats i Finnmarksturen när han spurtade ned Matthias Wengelin (som hade haft problem tidigare i loppet, och som dagen innan vunnit Grenserittet), och tog nya poäng för att försvara pallplatsen i sammandraget. Wengelin var sedan bara en centimeter från att vinna Cykelvasan i helgen (kolla målfotot!).
Orientering: Tja, förutom student-VM har det ju också hunnit vara O-ringen, där Andrea Svenssons fjärdeplats i D20-klassen var största framgången ur länsperspektiv. Dessutom två deltävlingar i Milans poängtävlingsserie med Oskar Arlebo respektive Filip Jacobsson som segrare. Med en deltävling kvar att springa (i morgon) är det därmed bara Martin Regborn (som springer VM på lördag) som kan hota Arlebo i sammandraget. Och så var det Askersundsträffen i helgen, också. (Hur det gick för Tobias Karlsson och hans brorsa i fjällorienteringstävlingen Bamm? De kom tyvärr inte ens till start).
Triathlon: Samma dag (hör och häpna!) avgjordes både Vretstorps triathlon och Hälleby triathlon (och därtill Gôrslitet i Karlstad med bland andra Morgan Pätsi). Per Sjögren slog till även här, och vann Vretstorps sprint (250 meter simning, 20 kilometer cykel, sex kilometer löpning) med över 13 minuters marginal, medan örebroaren Ulrika Hammarskiöld vann en betydligt tätare damklass två minuter före Kumlas Hanna Henriksen. I Hälleby ännu kortare tävling (225 meter simning, 8,4 kilometer simning och 2,6 kilometer löpning) vann Mats Carlberg, mest känd som skidåkare och rullskidsarrangör, dryga minuten före Daniel Nordström medan Helena Yourstone krossade motståndet i damklassen och vann med över 2,5 minuter. Någon vecka tidigare vann Jenny Dollerup och regerande mästaren Mathias Jansson Vikers triathlon med två minuter respektive 34 sekunder på en delvis ny bana (markägarna stoppade fjolårets tävling på 2014 års bana; oklart exakt hur lång den nya banan var).
Mountainbikeorientering: Karlskogas Erica Olsson tog ungdoms-EM-brons i stafett och guld på den inofficiella långdistansen i ett mästerskap som avgjordes parallellt med seniorernas VM i Portugal. Där blev Garphyttans Marcus Jansson bäste svensk i samtliga discipliner, men nådde inte sitt mål att ta den första svenska topp tio-placeringen i ett individuellt herrlopp det här året heller. En åttondeplats i stafetten blev bästa resultatet. Jansson, som totaldominerat svensk mtbo i år, missade sedan guldet på medeldistans-SM (hans första förlust mot svenskt motstånd i år) och fick nöja sig med silvret tolv sekunder bakom Moras Linus Mood i fredags, men revanscherade sig med seger i lördagens sprinttävling i svenska cupen och söndagens långdistans-SM (Erica Olsson vann förstås alla tre tävlingarna i D16- respektive D20-klasserna). Jansson har därmed vunnit tre av fyra SM-tävlingar i år och sex av sex deltävlingar i svenska cupen.
Swimrun: Danny Hallmén hade ingen superlyckad avslutning på den egentliga tävlingssäsongen, men laddar om för en solotävling till helgen.

Här är Dahlgrens roll i jakten på första segern – på 65 år

Så har även Hagaby, KFUM Örebro och IFK Lidingö (som har Garphyttans Filip Dahlgren i klubben) lämnat sina Tiomilalag, och mest intressant är förstås att se hur EM-uttagna och VM-meriterade länsorienterarna Martin Regborn och Dahlgren matchas. Svaret? Regborn lubbar förstasträckan i Hagabys lag medan Dahlgren springer sträcka åtta, den tredje längsta (och tredje mest prestigefyllda, kanske man kan säga, efter långa natten och avslutningssträckan), för ett IFK Lidingö som efter andraplatsen 2014 och den på sista sträckan tappade ledningen i fjol nu fortsätter jaga första Tiomilasegern sedan 1951 (vilket alltså innebär att den titeln fyller folkpensionär i dagarna …).

Pratade för övrigt med både uttagningskommitté och löpare i Tisarens lag i dag, så det blir en matig förhandsartikel i pappers-NA inför helgen samt lite extramaterial här på bloggen, vad det lider.

Det har ju redan kutats orientering också. Milans poängtävling, i går. Men varken Dahlgren eller Regborn var på plats så här dagarna före Tiomila (och veckan före EM), och i deras frånvaro blir det ju inte riktigt samma stjärnglans runt träningstävlingen … Ärlas Simon Hedlund tog hem en överlägsen seger i huvudklassen, nästan sex minuter före jagande duon Anders Lindeus, Hagaby, och Per Eklöf, Milan. Elsa Ekelin, KFUM Örebro, bästa dam, fyra minuter före Milans Lisa Westerberg. Hedlund leder nu också sammandraget (om än tillfälligt, om nu Dahlgren och Regborn bestämmer sig för att samla ihop fem tävlingar i år också …).

Så här en vecka i efterhand har för övrigt resultaten från sista deltävlingen i Glanshammars terrängserie ramlat ut på nätet. Henrik Eknor noterade årets bästa tid (8.32) förra tisdagen och knep därmed segern både i deltävlingen och sammandraget, precis som Maria Eriksson som sprang 2,5-kilometersslingan på 10.10 (på damsidan hade dock Sabina Forsberg säsongens bästa tid, 9.54).

Och på tal om sent rapporterade resultat får bloggen ta på sig att ultralöpande kommunpolitikern Cristoffer Stockmans (C, Kumla) galna lopp i ett stormigt, regnigt, snöigt och fullständigt vidrigt Lakeland förra helgen. Stockman mosade sig i mål på sjunde plats i elitklassen i Great Lakeland 3Day efter 14 mil, 9 000 höjdmeter och nästan 27,5 timmars ”löpning” fördelat på tre dagar. Konditionsbloggaren lyfter ovanligt mycket på hatten.
På temat missade resultat kan ju också noteras att KFUM Örebros Lukas Melander blev först på 20 år att springa under timmen på lilla (sju löpare) men naggande goda loppet Askersund-Vretstorp för ett par veckor sedan.

Wengelin minns Örebro City Sprint Cross Country: ”Kanske dags att återuppliva” (och Emma Igelström till Örebro!)

I går träffade jag Matthias Wengelin i Markaspåret för att snacka mounatinbike-EM (i Huskvarna med start på fredag), OS-satsningen, klubbytet, flytten och Team Bergslagsloppet, ett reportage som går att läsa i onsdagens pappers-NA. Han berättade också om uppladdningen inför EM, sjundeplatsen hemma i Säter i helgen, men det lyckades jag inte klämma in i papperet.
– Det var skitkul att få tävla på hemmaplan, vi har inte haft någon stor tävling i Säter förut, och nu var det inte bara svensk cuptävling utan dessutom en internationell rankningstävling som lockade åkare från bland annat Norge och Estland. Det var jäkligt mycket folk som kollade, och det var skitkul att få köra inför vänner och bekanta, att få visa vad man egentligen håller på med, säger Wengelin som slutade sjua i tävlingen.
– Ett helt okej resultat. Jag hade varit krasslig i 1,5 veckor, förkylning och feber, och det här var första gången jag tog ut mig efter det. Det blev ett skönt kvitto på att kroppen fungerade som den skulle, jag kunde blåsa ur mig totalt. Nu är det bara att bygga vidare sista veckan mot EM. I övrigt har jag fått vara frisk hela vinter, så den här sjukdomen har inte stressat upp mig. Jag har låtit det ta den tid det tagit, och nu är det bara att gasa.
Nyinflyttade örebroaren Wengelin mindes också tillbaka till Örebro City Sprint Cross Country, som avgjordes mitt i centrala stan, runt slottet, 2004 och 2005 (se bilden längst ned i blogginlägget). Ett minne för livet för Sätergrabben som då var i övre tonåren, men också ett sätt att ta mountainbiken till folket, att visa sporten för nya, potentiella utövare.
– Det var en jäkligt häftig tävling, man åkte nedför trapporna vid slottet och runt där, och det var massor av folk som tittade. Kanske vore dags att återuppliva den tävlingen, funderade Wengelin som nu alltså tävlar för Almby, som arrangerade tävlingen när det begav sig (med två EM-åkare i klubben, Wengelin och Axel Lindh, känns det väl som en given satsning).

Ett lopp jag hade missat helt tills jag var och sprang i trappan på Kvarntorpshögen (fråga inte hur det gick!) i måndags är Sydnärkespolisens arrangemang Grisrundan. Det avgörs på torsdag eftermiddag, och verkar vara en Tjurruset-inspirerad tävling. Av den sparsmakade hemsidan att döma verkar det vara tredje upplagan som avgörs i Östansjö på torsdag, med 70 startande 2014 (Andreas Björk och Åsa Carlsson vann) och 118 2015 (Patrik Johansson och Åsa Carlsson vann).

Dan efter världscuppremiärens avslutning i Polen var det förstås stjärnfritt när fjärde deltävlingen i Milans poängtävling avgjordes i Lockhyttan på tisdagskvällen. Eller ja, några kända konditionsbloggsnamn fanns förstås med, som Anton Hallor som vann huvudklassen i överlägsen stil, med nästan fyra minuters marginal till tvåan Oskar Arlebo, KFUM Örebro, och Per Sjögren, som följde upp lördagens DM-silver i terräng med seger i poängtävlingens klass två. Det var inga damer till start i huvudklassen den här gången, men Josefin Erlandsson, Milan, var bäst i klass två.

I Glanshammar följdes lördagens DM upp med avslutning av terrängsserien i vårsolen i kväll, men de resultaten (som kommer att ramla in på den här länken) är ännu inte publicerade.

Och så släppte Örebro triathlon i kväll nyheten att Emma Igelström, den fyrfaldiga världsmästaren i simning som la av 2005, kommer att springa medeldistanstävlingen den 6 juni. Igelström gör tydligen en seriös ironmansatsning i år för att via Kalmar Ironman kvala in till VM i Hawaii.
– Jag hopps kunna vara med och slåss om en kvalplats, säger Igelström till Örebro triathlons hemsida.
Jag intervjuade faktiskt Igelström lite kort en annan gång när hon var i Örebro
Totalt är 37 triathleter hittills anmälda till Örebro triathlon i medeldistansklassen, och ytterligare 15 i den korta motionsklassen.

Mattias Karlsson, Mattias Stenberg och Mattias Bergkvist i Örebro City Sprint Cross Country 2004.  Foto: Kicki Nilsson
Mattias Karlsson, Mattias Stenberg och Mattias Bergkvist i Örebro City Sprint Cross Country 2004. Foto: Kicki Nilsson

EM-skrällen: ”Blev jätteöverraskad”

I dag kom så uttagningen världscuppremiären i Polen och EM i Tjeckien, och orienteringens förbundskapten, örebroaren Håkan Carlsson, vet att överraska. I höstas tog han ju ut jätteskrällen Daniel Attås till euromeeting. Nu lyfte han in Josefin Tjernlund, 23, i EM-truppen (hon får springa långdistans där och sprint i världscupen). Josefin av två tvillingar som blev kommer från Olofström, bor i Göteborg och började springa för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren inför årets säsong. Vem är Josefin, frågade jag Håkan.
– Det får du nästan fråga henne själv om. Ärligt talat visste inte jag heller vem hon var förrän i helgen. Det här var allra första gången jag pratade med henne. Hon har inte varit med i landslaget alls tidigare, varken på junior- eller seniornivå. Men hon presterade riktigt, riktigt bra och var bara fyra minuter efter världstoppslöparna på en tuff långdistans, och då hade hon ändå gjort ett par misstag på vägen. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan göra på EM, svarade Carlsson och syftade på resultaten i testtävlingen i Brösarp i helgen där Josefin var 19:e på medeldistansen, 15:e på sprinten och nia på långdistansen.
Sagt och gjort ringde jag också upp Josefin själv och frågade: ”Vem är du?” Eller i varje fall: Hur kommer det sig att du tävlar för Tisaren?

– Jag har tränat en hel del med Lilian Forsgren och Lovisa Persson från Tisaren, som också bor här i Göteborg, och eftersom vi (Josefin och tvillingsystern Ellinor) tävlade för en så liten klubb (OK Vilse 87 från Olofström) tidigare passade det bra att komma med i Tisaren som ordnar träningsläger och har stafettlag. Vi var med på en del aktiviteter med klubben redan förra året, och nu kändes det naturligt att byta, säger Tjernlund till Konditionsbloggen.
Men du har inte varit med i landslaget förut?
– Nej, och därför känns det extra kul att få chansen nu. När jag var sistaårsjunior var jag med på någon samling, men jag fick aldrig springa något mästerskap.
Så hur kändes det när Håkan ringde?
– Jag blev otroligt glad och tackade ja på en gång, förstås. Jag var inte alls förberedd på det. Det gick ju bra i helgen, och några påpekade att jag skulle kunna komma med. Men själv jag trodde absolut inte att jag skulle bli uttagen. Jag blev jätteöverraskad när Håkan ringde i måndags.
Är det en medveten satsning som betalar sig nu, har du tränat hårdare än tidigare i vinter?
– Nej, inte hårdare, men jag har legat i och haft motivation hela vintern. Tränat på. Och jag kände mig i väldigt bra form i helgen, det gjorde jag. Jag intalar mig att jag är bättre nu än förra året.
Hur kommer uppladdningen se ut, springer du natt-SM i helgen?
– Nej, det blir inget SM. Men jag är anmäld till swedish league (elitserien) i Göteborg nästa helg, och tror att jag ska springa det trots att det blir världscupen.
Hur blir det att dra på sig den blågula dressen för första gången, då?
– Det kommer vara nervöst, förstås. Så kändes det i varje fall först, även om det börjat lägga sig lite nu. Jag ska försöka landa i det här. Men lite nervös ska man väl vara?

I världscup- och EM-trupperna finns dessutom såväl Hallsbergs och OK Tisarens Lilian Forsgren, som tagit EM-silver och som VM-debuterade i fjol, som Örebros och Hagabys Martin Regborn, som sprungit två VM, och Garphyttans och IFK Lidingös Filip Dahlgren, som varit VM-tia i långdistans.
Regborn får allra tuffaste schemat, kommer få springa samtliga tre distanser i världscupen med sprintkval och sprintfinal den 30 april, medeldistans den 1 maj och mixedsprintstafett den 2 maj. I EM eventuell mixedsprintstafett den 21 maj, sprintkval och sprintfinal den 22 maj, långdistanskval den 23 maj och långdistansfinal den 24 maj. Tävlingar tre och möjligen fyra dagar i rad.

– Det blir tufft så klart, men inte omöjligt. Jag brukar kunna tävla bra flera dagar i rad, så det ska nog inte vara några problem. Och det är klart man kommer behöva springa fort på kvalen, men kanske inte fullt, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Var det de här distanserna du ville springa?
– Ja, det är precis det här jag satsat mot och hoppats på hela vintern.
Vad har du för mål i EM?
– Det är svårt att ha ett resultatmål, det går bara att gå in och göra så bra lopp som möjligt. Konkurrensen på ett EM är kanske tuffare än på VM, eftersom toppnationerna får ställa upp med sex löpare här mot tre på VM. Å andra sidan springer inte alla de bästa alla distanser här. Jag hoppas att jag får till en riktig fullträff, i helgen gick det ju bra trots att jag inte toppat mig alls, så förhoppningsvis kommer jag vara i ännu på EM.
Kommer du köra några andra tävlingar i vår?
– Nej, det blir inga tävlingar här hemma före EM. Vill man kan man köra två tävlingar per helg hela våren, men det gäller att fokusera på träning och formtoppningen inför EM.

Till sist vad jag också förbundskapten Carlsson berätta lite om var och en av de uttagna länslöparna (ja, vad han sa om Tjernlund kan ni ju läsa ovan).

– – Martin har verkligen tagit ett kliv fysiskt under vintern och fick ut väldigt bra resultat av det i helgen. Han har tagit ett kliv närmare världstoppen, och håller han bara ihop det tekniskt också kan han vara med allra längst fram. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan hitta på internationellt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Filip då, han var inte riktigt lika stark i helgen men har stor potential, va?
– Ja, definitivt. Han har varit en av våra bästa långdistansare de senaste åren med SM-guld, fjärdeplats på världscupen och tiondeplats på VM. Han har en bra meritlista. Det lopp han presterade i söndags var tillräckligt bra för att han ska få chansen, och han är på väg i bättre och bättre form under våren. Han kommer springa medeldistans på världscupen och långdistans i EM.
Och Lilian, hur ser du på henne?
– Hon gjorde lite småmisstag i helgen, på uttagningarna. Men tittar man på sprinten såg man att hon har väldigt hög kapacitet. Hon missade förstakontrollen men höll ihop det väldigt bra. Hon var uttagen som sprintlöpare till VM i Skottland förra året, och jag tror att hon har mer att plocka ut när det är dags för världscup och EM än hon visade i helgen. Lilian springer både medeldistans och sprint i världscupen och sprint i EM.
Vad har landslaget för mål i EM?
– Sex medaljer varav två guld, det står sedan länge i vår dokumentation. Men fokus ligger inte på att räkna medaljer utan på att vi ska göra bra förberedelser, pricka form och fokusera på lopp och genomförande. Då kommer resultaten komma.
Hur tänker du kring mixedsprintstafetten i EM?
– Vi får bara ställa upp med ett lag där, två killar och två tjejer. Men i världscupen före får vi ha tre lag, så där kommer vi testa lite. Om Martin blir uttagen till EM kommer det bli tävlingar fyra dagar i rad för honom, men han är genomtränad och återhämtar sig bra, så det fixar han i sådana fall.
Hur viktigt är ett bra EM-resultat om man vill springa VM?
– Ett riktigt bra EM-resultat är naturligtvis meriterande i uttagningen till VM, men viktigast är testtävlingarna veckorna efter EM. Det blir en sammanvägning, men det krävs riktigt bra resultat på EM för att det ska väga över på VM. Där har vi bara tre platser per distans, och det betyder att truppen blir ungefär hälften så stor som till EM. Jag räknar med 12–15 löpare i VM, och då blir det väldigt hård konkurrens om platserna.

På något lite lägre orienteringsnivå, och då framför allt på grund av att varken Filip eller Martin (som tillsammans vann nio av 13 deltävlingar i fjol) kom till start, avgjordes första deltävling i Milans poängtävling i går. KFUM Örebros Oskar Arlebo tog segern i längsta klassen, klubbkompisen Elsa Ekelin var bästa dam. Samma dag avgjordes den av Almby arrangerade labyrintorienteringen på Friends arena. Och redan dagen före avgjordes senaste deltävlingen i Örebro AIK:s prestigefyllda klubbmästerskap, över 1 500 meter frisim, med Mats Einarsson och Lisa Hjalmarsson som segrare.

I kväll avgjordes Örebro AIK halvmaraton (deltävling två i långloppscupen), och jag var på plats och filmade en mäktig spurtstrid om tredjeplatsen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund om tredjeplatsen. Förhoppningsvis finns det på na.se om en liten stund.
Hälleforslöparen Kidane, 18, gjorde karriärens längsta lopp och spurtade ned Örebro AIK:s rutinerade Mattias Nätterlund i kampen på tiden 1.12.35.
– Jag kan inte beskriva det, helt fantastiskt. Att springa så långt kändes helt okej. Jag har hållit runt 3.27 per kilometer och det har gått bra. Jag var egentligen inte så intresserad av att spurta ned Mattias, målet var inte att slå honom. Men jag ville spurta bra, säger Kidane som har stora mål med säsongen.
– Framför allt friidrotts-SM i augusti och terräng-SM i höst. Jag vill ta en bra placering där. Jag tränar mest för 5 000 meter och sådana distanser. Fram till dess är det bara träning, jag tar alla tävlingar som träning.
Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom krossade både banrekord och konkurrenter när han tog segern på 1.06.09 – femte snabbaste halvmaran av en svensk i år.
Mikaela Kemppi, 43, vann damklassen överlägset på 1.19.10, minuten över hennes eget banrekord och 2,5 minuter över personliga rekordet från Haag i mars.

Och efter att ha kraschat före och sedan startat men brutit Durango–Durango i går var Emilia Fahlin i dag tillbaka i sadeln och tog ännu en topp tio-plats (säsongens femte) i stenhårt motstånd i prologen till Emakumeen Bira. Jag skrev en artikel om det på na.se tidigare i kväll.

Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin "landslagsorienterare från länet", även om hon inte kommer härifrån utan "bara" tävlar för en länsklubb.  Foto: Privat
Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin ”landslagsorienterare från länet”, även om hon inte kommer härifrån utan ”bara” tävlar för en länsklubb. Foto: Privat

Så ska Sverige bli ännu bättre i hemma-VM: "En miss vi inte gör om"

På tisdagen släppte förbundskaptenen för orienteringslandslaget, örebroaren Håkan Carlsson, en lista på elva förhandsnominerade löpare till världscupfinalen i schweiziska Arosa i oktober. Det handlar om samtliga svenskar som endera tog medalj på VM i Skottland i början av augusti eller som ligger på topp 15 i totala världscupen. I den andra kategorin kvalar Hallsbergslöparen Lilian Forsgren in. Med tre poängs marginal ned till schweiziska Sarina Jenzer håller hon 15:e-platsen i sammandraget, men avstånden upp till topp tio är små inför långdistanstävlingen den 2 oktober och medeldistansen som dagen därpå avslutar årets individuella världscupsäsong.
Konditionsbloggen ringde upp Carlsson (Forsgren själv är på semester i Grekland) för att byta några ord om det – och höra hur förberedelserna går inför VM på Västkusten nästa år.

– Vi vill ge de här löparna chansen att förbereda sig på bästa sätt, därför kommer vi med ett så tidigt besked, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Vad säger du om Lilians VM-debut så här med några veckors distans?
– Vi håller på med en ordentlig utvärdering, där jag sitter ned med var och en av VM-löparna. Vi ska vara klara i mitten av september, men jag har inte hunnit med Lilian än. Men det jag kan säga är att hon gjorde det bra på VM. I sprintstafetten gick Danmark på knock, så avståndet såg stort ut på papperet. Men där bakom var Lilian med i klungan med tvåan, och gjorde precis det hon skulle. På medeldistansen gjorde hon några tekniska missar men visade hög fart på slutet.
Ni klarade det tuffa målet att ta sex medaljer i Skottland, men finns det några förbättringar att göra inför hemma-VM?
– Mycket gjorde vi rätt, naturligtvis. Vi hade fem–sex löpare som inte fick ut sin kapacitet på grund av skador och sjukdomar, då klev istället andra löpare fram och tog sina första internationella medaljer. Det visar att det breda tänket vi haft runt landslaget har varit rätt, det har gjort att vi har en väldigt stor bredd nu. Vi har många som har möjlighet och kapacitet att ta medalj, och är inte så sårbara. Dessutom har vi haft bra förberedelser, bra läger, bra prestationsfokus i laget på träningarna. Mycket bra att bygga vidare på.
– Det jag på rak arm kan säga är att vi hade tränat för lite i den terräng som väntade på stafetten. Det var en miss som vi inte kommer att göra om. Vi hade gjort analysen att det skulle vara bokskog, men trodde inte att det skulle vara så extremt snabbt. Det var väldigt snabblöpt bokskog med negativ kurvbild, medan vi hade väntat oss, och tränat, på tyngre terräng, med hög ljung och tuff undervegetation. Hade vi förstått vad som väntade hade vi lagt in läger på hemmaplan eller i Danmark, där det finns liknande terräng. Men nästa år vet vi vad som väntar, med bohusländsk storskog med tuffa brantkanter och rejäl storskog och ordentliga höjder på alla skogsdistanserna.
Hur kommer upplägget inför hemma-VM att se ut?
– Vi sitter med verksamhetsplaneringen just nu. Hela 2016 blir ett jättehäftigt år med EM i Tjeckien i maj i kuperad, kontinental terräng och så VM på hemmaplan. På måndag samlas landslaget i Strömstad för ett veckolångt läger med relevanta träningar i relevant terräng under rätt årstid då vegetationen är precis som den kommer att vara på VM. Vi kommer att skaffa oss en ännu bättre bild av vilka krav som kommer att ställas under VM, och vad vi behöver träna specifikt på. Sedan är det två SM-helger, Euromeeting och världscupfinalen innan säsongen är över och löparna går in i en träningsperiod. Sedan startar vi om med en höstsamling i Göteborg andra helgen i november för både senior- och juniorlandslagen. Världscupen 2016 startar i Polen i maj, och resten av vårprogrammet är just nu ute på remiss. Men det kommer bli en blandning av läger i Skåne, Halland, Strömstad och i Europa. Dessutom blir det värdetävlingar med Swedish league, EM och VM-uttagningar i Strömstad och Lysekil andra helgen i juni.

Hagabys Martin Regborn, örebroaren som varit i VM-final i sprint två år i rad, och Garphyttans Filip Dahlgren, som tävlar för IFK Lidingö och var VM-tia i långdistans i fjol, aspirerar på de återstående tre herrplatserna till världscupfinalen. Och i andra hand till någon av de tolv svenska herrplatserna i Euromeeting i Estland.
– Absolut, de är sådana som finns med i tankarna och som har en bra chans att få springa någon av tävlingarna. Det är däremot inte troligt att mer än någon enstaka löpare kommer springa både Euromeeting och världscupen, eftersom det blir ett väldigt tufft program. Dessutom går världscupen på hög höjd, och det finns en vits att åka dit tidigt, säger Carlsson som tar ut de resterande löparna efter SM-helgerna.

Regborn och Dahlgren gick en förpostfäktning i skogarna på östra sidan av Norasjön i eftermiddag, där säsongens sista ordinarie poängtävling i OK Milans regi avgjordes. Dahlgren hade redan säkrat totalsegern (varje löpare får bara räkna fem bästa tävlingarna, och Dahlgren hade redan vunnit fem tävlingar vilket ingen annan hade chans att nå), men i dag fick han vika ned sig mot Regborn som var 2.12 före i mål i medeldistanstävlingen. Regborn slutade därmed tvåa, på 24 725 poäng av 25 000 möjliga (som Dahlgren alltså nådde). I inbördes möten slutade det dock 4–2 till Regborn – Dahlgren tog tre av sina segrar i tävlingar som Regborn inte ställde upp i.
Hemmalöparen Per Eklöf blev trea i kväll och trea totalt. Tisarens Rebecka Nylin bästa dam på 16:e plats med 19 573 poäng, knappt 500 före Hagabys Elin Vinblad.

Louise Wiker är nu bara fyra dagar från VM-debuten, och i dag fick hon göra en helt annan debut – med karriärens allra första presskonferens. Där fick maratonlöparen från Hällefors (som jag hade ett stort reportage med i torsdagens pappers-NA förra veckan, den går fortfarande att köpa som e-tidning på na.se) bland annat svara på frågor om ryska konkurrenten Liliya Shobukhova, som fått sin dopningsavstängning kortad som tack för att hon angett andra dopade idrottare.
– Vad säger man, det förekommer och det gäller att bara inte tänka på det. Det finns ett regelverk, jag är van att rätta mig efter det. Regelverket är så att har man avtjänat sitt straff så har man det. Det är det rättssystemet man har i USA i civila processer. Vi har inte det i Sverige och det är i den andan jag är fostrad. Som jurist är det en värdering de gör som inte hör hemma i min tradition. Har man fått ett straff så … , säger Wiker, som i det civila alltså är advokat, till Aftonbladet.
Även Expressen har talat dopning med Wiker, och de har dessutom gjort en separat artikel om cirkusen kring uttagningen.

På hemmaplan jagade Josefin Gerdevåg karriärens första 5 000-meterslopp under 17 minuter vid Sommarspelen på Stockholms stadion, men av tiden att döma blev det en tung kväll. Gerdevåg passerade 3 000 meter på 10.19 och tappade sedan ytterligare tempo under de två avslutande kilometerna. I mål på 17.25,57, som tredje bästa dam.

På förekommen anledning kommer här också en länk till resultaten från Vrestorps triathlon, som avgjordes redan den 1 augusti men som bloggen inte rapporterat om. Tur att andra på tidningen skötte sig bättre.