Regborn tvåa i världscupen inför finalen – har avgörandet i egna händer

Martin Regborns världscupsuccé fortsätter. Den mäktiga placeringsraden 4–1–8 (efter att ha tagit fel karta vid kartbytet och tvingats springa följa John-orientering)–7–9–4–4, där de avslutande fjärdeplatserna är från fredagens medeldistans och söndagens sprint i Lettland, gör att Örebroorienteraren nu återtagit andraplatsen i den sammanlagda världscupen, och att han 33 poäng bakom ledande ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz, Schweiz, har allt i egna händer inför finalen i just Schweiz 29–30 september (två segrar där skulle ge Regborn 200 poäng, med Kyburz då inte ens skulle behålla sin ledning om han plockade hem två andraplatser eftersom de ”bara” skulle ge 160 poäng). Fyra topp fyra-placeringar och sju topp tio-placeringar skvallrar en hel del om vilken nästan unik lägstanivå Regborn haft i förhållande till resten av världseliten den här säsongen (det är egentligen bara tillfälligheter som gjort att han tvingats lämna både VM och world games medaljlös) – och även den förra då han tog topp tio-placeringar i sex av sju världscuplopp (totalt alltså topp tio i 13 av sin 14 senaste världscupstarter efter att dessförinnan aldrig ha varit bättre än 15:e. I helgen var Regborn bara tre sekunder från pallen i medeldistansen och bara 18 sekunder från segern i sprinten (där han inledde söndagen med att vinna sitt kvalheat). Därtill växlade han som fyra, i tätklungan, i lördagens stafett.
Även Tisarens Josefin Tjernlund bjöd på dubbla styrkebesked i helgen, med en fjärdeplats i stafetten (där hon förde upp Sveriges tredjelag från 18:e till åttonde plats genom att notera tredje bästa tid på andrasträckan efter en mindre lyckad inledningssträcka av klubbkompisen Lilian Forsgren; Karolin Ohlsson tog sedan laget i mål) och en finfin niondeplats i söndagens sprint, Tjernlunds överlägset bästa individuella världscupplacering i karriären (tidigare hade hon som bäst varit 25:a), vilken lyfte henne till en 39:e-plats i sammanlagda världscupen (Forsgren, som var 21:a på söndagen, är 32:a där, elva poäng före). Tjernlund var bara 21 sekunder från andraplatsen i en mycket tajt sprint.

På hemmaplan var det Golden weekend i Köping som gällde för orienterarna, och där tog Tisarens euromeetingladdande Daniel Attås en dubbelseger i herrklassen, 39 sekunder före Hagabys Viktor Larsson i lördagens medeldistans och 1.32 före klubbkompisen Johan Aronsson i söndagens lopp över samma distans. Milans Josefin Erlandsson var trea på lördagen men bärgade segern före Rebecka Nylin (som sprang Östansjöloppet på lördagen) på söndagen. Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, lockade 117 löpare till Nora i sin 83:e inkarnation. KFUM Örebro-löparen Jonatan Gustafsson var starkaste av de som valde att kuta längsta klassen.

Per Sjögren fortsätter visa grym form, och i friidrotts-SM i Helsingborg dundrade den mångsidige löparen (eller konditionsidrottaren, ska man väl skriva) till med länets snabbaste veterantider genom alla tider på både 5 000 och 10 000 meter. Och därtill personligt rekord på 10 000, 38 år gammal (det ska sägas att Sjögren tidigare under karriären prioriterade medeldistans). I fredagens final på 10 000 meter blev han tia på 30.48,70 (hans första lopp under 31), och på söndagen dundrade han till med 14.41,79 över halva distansen. En tid som förmodligen kunde varit ännu bättre om Sjögren fått gå i A-finalen, men trots fredagens tiondeplats seedades han in i B-heatet där han fick göra jobbet själv framme i täten. Segern där gav ännu en tiondeplats totalt (sedan Napoleon Salomon i A-heatet diskats). Lisa Bergdahl blev tolva i damernas 5 000-meterslopp på 17.35,86. Skadeförföljde Tim Sundström kom aldrig till start på 1 500 meter.

I mountainbikeorienterings-VM nådde Garphyttans Marcus Jansson i fredags till slut sitt stora mål att ta en individuell topp tio-placering, och som han gjorde det: Över en två timmar lång långdistans var han bara fyra minuter från medalj på sin tiondeplats. När VM på lördagen avslutades med sprint fick han däremot nöja sig med en 40:e-plats. Karlskogingen Erica Olsson avslutade VM med en 22:a- och en 26:e-plats i juniorklassen, där hon har tre år kvar.

Maria Eriksson följde upp sina dubbla medaljer från veteran-SM i friidrott förra helgen med ett brons i K40-klassen när veteran-SM i halvmaraton avgjordes i samband med Mariestadsloppet. IF Start-löparen avverkade de 21,1 kilometerna på 1.37.23. Kumlas Åsa Höög fick kliva hela vägen upp på prispallen efter seger i K45-klassen på 1.25.47, medan Starts Elias Zika blev fyra i M35.

I Alliansloppet, ett av säsongens största rullskidrace, lämnade Bob Impola återbud till start, men Karlslundskollegan Maria Gräfnings visade imponerande styrka när hon gick med i en tätgrupp med åkare som Britta Joansson Norgren, Katerina Smutna och Laila Kveli. Och faktum är att Gräfnings höll sig före både Kveli och Britta i spurten efter 48 kilometer, men fick se sig slagen av Maja Dahlqvist, Maria Nordström och Smutna, åtta sekunder bakom efter två timmars stakning.

Östansjöloppet var något åderlåtet av torsdagens BlodomloppetI men Liduina van Sitteren sprang båda (trea i Örebro, etta i Östansjö) och gjorde vad hon kunde för att hålla liv i sammandraget i långloppscupen, där hon fortfarande har en teoretisk möjlighet att nå ikapp Mikaela Kemppi. van Sitteren avverkade de tio kilometerna stig med individuell start på 40.59, och var med det nästan fyra minuter snabbare än tvåan Rebecka Nylin. På herrsidan stärkte Per Arvidsson sin tredjeplats i cupen genom att vara snabbast av alla på 36.12, närmast före IF Start-junioren Mohamed Hassan på 37.23.

De riktiga snabblöparna saknades även i Örebro parkrun, vars 20:e upplaga lockade 40 löpare där Elin Winblad (20.34) och Anton Calmerfalk (18.50) noterade de snabbaste tiderna runt de fem kilometerna.

Beata Falk, den gamla juniorvärldsmästaren i orientering, visade att löpformen alltjämt är god när hon sprang hem Sälen fjällmaraton på 3.42.52, med dryga minutens marginal till tvåan Åsa Eriksson.

Och Matthias Wengelin fick lite revansch för senaste tidens strul när han tog hem Billingeloppet XC, en deltävling i Västgötacupen. Någon resultatlista från tävlingen har jag däremot inte lyckats hitta ännu.

Helgens höjdare

1. Världscupen i orientering och VM i mountainbikeorientering
I Lettland står medeldistans, stafett och sprint på programmet för världscuptvåan Martin Regborn, Tisarduon Lilian Forsgren (bara sprint) och Josefin Tjernlund och de andra i världscpen i orientering, och en bit söderut, i Litauen, avslutas VM i mountainbikeorientering för Garphyttans Marcus Jansson och karlskogingen Erica Olsson med långdistans i dag, fredag, och sprint i morgon, lördag.

2. Friidrotts-SM
I sprint och hopp kan länet håva in ett gäng medaljer när årets friidrotts-SM avgörs i Helsingborg med start i dag. På medel- och långdistans finns inte riktigt de förutsättningarna. Men Tim Sundström, som varit rejält skadedrabbad i år, är först ut och springer 1 500-metersförsök 15.00 i eftermiddag, och 18.10 i kväll springer Per Sjögren 10 000 meter, måhända med Erik Anfälts distriktsrekord för H35-löpare, 31.44,37, på näthinnan. På lördagen är det eventuell 1 500-metersfinal för Sundström, och på söndag springer både Sjögren och Lisa Bergdahl 5 000 meter.

3. Östansjöloppet
Långloppscupen enda tävling med individuell start börjar bli något av en klassiker nu när det är inne på sitt 14:e år. En finfin miltävling på stigar. Många verkar ha valt att springa Blodomloppet i går i stället, men några starka namn finns ändå i startlistan; som Liduina van Sitteren (trea i Blodomloppet i går, tvåa i långloppscupen), orienteraren Rebecka Nylin, Johan Ingjald, Dan Bäck och Henrik Eknor. Men man vet ju aldrig vilka som kommer och efteranmäler sig …

Emilia Fahlin hemma – för att ”springa” Blodomloppet: ”Risk att tävlingshornen kommer fram”

Emilia Fahlin har ju, efter en på grund av sjukdomar till stora delar förstörd vår och försommar, kommit igång och toppresterat senaste månaden (i BeNe Ladies Tour, EM, Vårgårda GP och Ladies tour of Norway) och om allt det, och kommande uppdrag, passade jag på att snacka med henne om tidigare i dag. Det kommer i en pluslåst intervju på na.se under de närmaste dagarna. Men redan i morgon gör Fahlin sitt nästa lopp – och det med löparskor på fötterna. Fahlin är nämligen ”lokal ambassadör” för Blodomloppet (i fjol var det Martin Stenmarck), som firar 20-årsjubileum i Örebro i morgon. Det innebär att hon kommer vara på plats och prata och skriva autografer – och själv delta i femkilometersloppet.

– Jag blev tillfrågad tidigt i vintras, och tyckte att det var kul att bli påtänkt. Och jag visste att jag skulle vara hemma under den perioden, mellan Norge och Holland, så det passade bra. Blodomloppet har ju hållit på i så många år och är för en så bra sak (loppet uppmuntrar till blodgivande), så känner de att jag kan göra någonting för att bidra vill jag givetvis hjälpa till, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur hårt kommer du springa?
– Jag var ambitiös först och tänkte springa tiokilometersloppet, men sedan kom verkligheten i kapp mig. Jag insåg att Holland ligger så nära (Boels rentals tour drar igång på måndag), och jag har inte kört någon löpning, så risken är att jag inte kan cykla nästa vecka om jag går på för hårt (skratt). Så jag kommer nog jogga runt femkilometaren. Risken är att tävlingshornen kommer fram, men jag får försöka tagga ned.
Cyklister är inte så mycket för att springa generellt sett, va?
– Nja (skratt). Norskorna brukar gilla löpning, de tycker att det är bra som nedvarvning. Men jag tycker att det sätter sig i musklerna. Jag tycker det är slitigt att göra det under säsong. Jag har sprungit lite på vintrarna förut, det är ju enkelt att komma ut och köra. Men det är inte som cykel, det går ju inte att vila i nedförsbackarna …

Per Sjögren vann herrarnas femkilometersklass på 16.14 förra året, men står i år över Blodomloppet eftersom han laddar för friidrotts-SM i helgen. Inte heller damsegraren på distansen, Cecilia Svedin, verkar komma till start. Och den ende topp fem-löparna från fjolårets tiokilometerslopp jag hittar i startlistan är damfemman Ingrid Ziegler, som kutade på 41.11 då (och blev femma). Vilka som kommer till start är jag däremot sämre påläst om, eftersom det är svårt att hitta bland de 4 725 anmälda, men Josefin Gerdevåg är i varje fall anmäld och får givetvis räknas som förhandsfavorit.

Stafetterna i mountainbikeorienterings-VM? Tja, Sverige blev åtta på damsidan och nia på herrsidan. På damerna var Erica Olsson, karlskogingen som har tre år kvar som junior, ankare i seniorlaget, och försvarade den tiondeplacering som Nadia Larsson och Sara Forsgren fört henne till (men väl i mål räknades Finlands och Rysslands andralag bort, varför det slutgiltiga resultatet blev en åttondeplats). Garphyttans Marcus Jansson körde andrasträckan för Sveriges herrlag, och förde via femte bästa sträcktid upp Sverige från 14:e till åttonde plats (Linus Karlsson Mood tappade över fem minuter på täten på förstasträckan), Marcus Wadell på tredje tappade sedan till elfte plats innan andralagen räknades bort. I morgon är det vilodag.

I går var det förresten säsongens näst sista deltävling i Närkeserien i mountainbike, i Lindesberg, och NA var på plats (läs en pluslåst artikel med massor av bilder här). Någon resultatlista har jag däremot inte sätt än.

Regborn inför världscupen: ”Laddat upp mentalt med fina myspass i Kilsbergen”

Martin Regborn tog ju ledningen i världscupen redan efter andra tävlingsdagen, och behöll den över de nästkommande två. Schweizaren Daniel Hubmann klev om i samband med långdistansen på VM, och drygade ut försprånget när Örobroorienteraren inte blev uttagen till medeldistansen där. Men Regborn är alltjämt kvar på andraplatsen när det är dags för den tredje av säsongens fyra världscuphelger, i lettiska Cesis, som bjuder medeldistans på fredag, stafett på lördag och sprint på söndag.
Världscupens regler säger att poängen från en av de åtta första deltävlingar måste räknas bort (för Regborns del blir det förstås VM-medeldistansen som han inte fick springa) inför finalen i Schweiz i september (där världscupen avslutas med en lång- och en medeldistans som båda måste räknas). Något som gör att Hubmann, som sprungit alla sex tävlingar hittills med en 15:e-plats som sämsta resultat, i praktiken bara är 13 poäng före Regborn och inte 39 som världscupställningen visar. Däremot behöver inte jagande Matthias Kyburz (sju poäng bakom Regborn), Olav Lundanes (44 poäng bakom) eller Magne Daehli (46 poäng bakom) räkna bort några tävlingar.
Svenska orienteringsförbundet har snackat med Regborn inför tävlingarna i Lettland, och där är han, med tanke på utgångsläget, rätt blygsam i sin målsättning inför världscupavslutningen.
– Topp-tre är en dröm, men jag tror att topp-fem är ett mer realistiskt mål i år, säger han till förbundets hemsida.
Regborn berättar också i intervjun att han känner sig i riktigt bra fysiskt slag, men att det tagit tid att ladda om mentalt efter VM och world games tidigare i somras.
– Mentalt har det varit lite tuffare efter VM och World Games. För mig tar det väldigt mycket energi att ladda upp mentalt inför viktiga tävlingar så det blir rätt tomt efteråt, säger han och berättar om tricket för att ladda om:
– Jag har inte gjort något speciellt överhuvudtaget utan bara varit hemma i Örebro och tagit det lugnt efter en ganska intensiv vår och sommar med många resor. Laddat upp mentalt med fina myspass i Kilsbergen helt enkelt.
Förutom Regborn är också Tisarduon Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren uttagna till världscupen i Lettland. Tjernlund till båda de individuella distanserna, Forsgren bara till sprinten (Anna Bachman, Lidingö, tar hennes plats på medeldistansen). Forsgren är 33:a i världscupen och Tjernlund ligger på 49:e plats, men båda lider förstås poängmässigt av att inte ha fått med sig några poäng från VM, dit de inte blev uttagna. Regerande världscupsegraren Tove Alexandersson (hon har vunnit totalen de tre senaste åren) toppar sammandraget i år också efter tre vinster och en andraplats på de sex första tävlingarna.
På herrsidan har någon svensk inte vunnit totala världscupen sedan Johan Ivarssons triumf 1996 (då var Regborn fyra år gammal …), och senaste pallplatsen tog Peter Öberg 2009.

Mountainbikeorienterings-VM fortsatte i dag med masstart, men Marcus Jansson lyckades inte upprepa gårdagens succé med en 15:e-plats. I stället fick han nöja sig med en 28:e-plats i de litauiska skogarna, efter att ha gått i mål drygt sex minuter efter något som måste ha varit en episk spurtduell med fyra cyklister inom en sekund och sju inom sex sekunder (italienaren Luca Dallavalle tog guldet), och hela 14 cyklister kom i mål inom en minut. Linus Karlsson Mood blev bästa svensk på 18:e plats. Karlskogingen Erica Olsson, enda svensk i damernas juniorklass, slutade på 20:e plats. I morgon är det dags för stafetter.

Marcus Jansson inledde VM med bästa placeringen någonsin – närmare sig stora målet

I dag inleddes VM i mountainbikeorientering – för fjärde året i rad med Marcus Jansson på startlinjen. Garphyttecyklisten har, sedan jag snackade med honom första gången (det måste ha varit inför VM 2015), haft en uttalad målsättning att bli förste svenske herråkare att nå en topp tio-placering på VM, och i dag kom han – placeringsmässigt – närmare än någonsin tidigare. För efter att tidigare ha haft två 17:e-placeringar som bästa resultat, från fjolårets VM, slog Jansson i dag till med en 15:e-plats när årets VM, som avgörs i litauiska Vilnius, inleddes med medeldistans. Tidsmässigt skiljde nu tre minuter och tio sekunder upp till den där tiondeplatsen (när Marcus blev 17:e i sprinten i fjol hade han bara 42 sekunder upp, men det går förstås inte att jämföra olika distanser på det sättet), men det skiljde bara drygt två minuter till elfteplatsen. Precis som vanligt var han bäste svensk, landslagskompisen Linus Karlsson Mood var elva placeringar och över fyra minuter bakom i mål.
Förbundskapten Peter Olsson, från Karlskoga, var mycket nöjd med Janssons insats:
– Det är riktigt bra faktiskt. Klart att vi alltid hoppas nå podiet, men det är väldigt tight och Marcus bör vara nöjd med dagens placering, säger han till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Karlskogas Erica Olsson, som är enda svenska juniordam på plats i Litauen, hade en tuffare dag och var distanserad med nästan 28 minuter (motsvarande över 50 procent av segrartiden) på sin 24:e-plats. Men så ställs supertalangen också mot tre år äldre motståndare i junior-VM.
VM fortsätter med masstart i morgon, stafett på onsdag och långdistans på fredag innan det avslutas med sprint på fredag. Ytterligare tre chanser för Marcus att nå den där topp tio-placeringen, alltså.

Alla Marcus Jonssons VM-resultat som senior:

2014:
Långdistans: 34.
Medeldistans: 35.
Sprint: 78.
(Åtta i stafett)

2015:
Långdistans: 24.
Medeldistans: 22.
Sprint: 33.
(Felstämplade i stafett)

2016:
Långdistans: 17.
Medeldistans: 42.
Masstart: Ej start.
Sprint: 17.
(Sjua i stafett)

2017:
Medeldistans: 15.

Tre länshopp i EM-truppen – med Marcus Jansson som Sveriges största stjärna

Sveriges förbundskapten i mountainbikeorientering, Peter Olsson som händelsevis kommer från Karlskoga, presenterade i dag den trupp han, tillsammans med övriga landslagsledningen, tagit ut till EM i Frankrike om en månad, ett mästerskap som förutom seniorernas tävlingar också rymmer ungdoms- och junior-EM. Med i truppen fanns förstås Garphyttans Marcus Jansson, som är Sveriges just nu störste stjärna i sporten, men också hans klubbkompis Karin E Gustafsson som nu får göra mästerskapsdebut. Förbundsledningen tror uppenbarligen hårt på Gustafsson som inte gjort några jätteresultat varken i landslagsdebuten i världscuppremiären i våras eller i SM förra helgen.
Lika självskriven som Jansson är däremot förstås karlskogingen Erica Olsson, som numera pluggar på idrottsgymnasium uppe i Dalarna och tävlar för IFK Mora. Olsson har ju den här säsongen tagit klivet upp i seniorklass i Sverige för att få någon som helst konkurrens, men tävlar internationellt alltjämt i ungdomsklass (trots att hon redan för två år sedan var med och tog EM-silver i stafett i juniorklassen, och där lär hon även i år vara en given del av det svenska laget även om hon på övriga distanser kommer att tävla mot sina jämnåriga konkurrenter från andra länder i D17-klassen).
Mästerskapet inleds med en sprint för alla ålderskategorier den 30 juli, och fortsätter med medeldistans den 1 augusti, långdistans den 3 augusti, sprintstafett endast för seniorerna den 4 augusti och stafett för seniorer och juniorer den 5 augusti.
EM startar bara dagar efter O-ringen, så vi får väl se hur många av de uttagna cyklisterna som väljer att ställa upp där i år.

En på kontrolldefinitionen felaktigt utskriven kontrollsiffra gjorde att damklassen ströks (i varje fall verkar det bli resultatet, det kanske fortfarande är uppe till förhandling) när Idreveckan i dag fortsatte med första etappen av Idre 3-dagars. Synd för Tisaren Ellinor Eriksson, som verkar ha varit på väg mot en topp fem-placering, åtminstone. VM-nobbade Fredrik Bakkman vann för tredje dagen i rad, nu med Tisarens Daniel Attås på femte plats, och i juniorklasserna tog Milans Saga Sander en seger (den här gången med åtminstone några motståndare) och KFUM Örebros Jacob Eriksson en andraplats.

Anfält vann i Stockholm – och Niggli tog pallplats med ”fel” klubb

Eftersom jag själv sprungit hela helgen (eller ja, i varje fall 9.00–9.00 lördag–söndag; mycket mer om det i morgon) så blir det en högst summarisk genomgång av helgen som gått:
** Erik Anfält sprang – och vann, förstås – premiärupplagan av Ecotrail Stockholm, en internationell löparserie som nu för första gången hade ett stopp på svensk mark (det började i Paris för tio år sedan och arrangeras nu i sju städer i lika många länder). Anfält, som var femma i SM-klassen i Stockholm marathon på 2.29.24 för bara två veckor sedan) sprang de 45 kilometerna i storstadsdjungeln på 3.06.51; över 46 minuter snabbare än någon annan. Victoria Borg, som inlett året med att vinna både Mariebergs galleria marathon och Svampenmaran, var bästa svensk i damklassen på den längre distansen 80 kilometer, på 8.29.31 (81 minuter bakom segrande Sylvain Cussot, Frankrike).
** Mikaela Kemppi gjorde också ”comeback” efter maran och vann Fröviloppet på 39.21, drygt två minuter före Liduina van Sitteren. Heshlu Andemariam tog hem herrklassen efter att ha vunnit en spurtuppgörelse mot Habtom Tesfamichael: 34.49 mot 34.51. van Sitteren och Andemariam behåller därmd ledningen i långloppscupen.
** Sören Forsberg (som 53 år ung vann sprang Stockholmsmaran på 2.46.45 för två veckor sedan …) och Nina Eibring (Kristinehamn) vann Örebro backyard ultra på 26 respektive 17 timmar (mycket mer om det i morgon, alltså).
** Klara Frih fick en plats i Bauhausgalans B-heat på 800 meter, under förtävlingarna inför diamond league-tävlingen på Stockholms stadion på söndagseftermiddagen, och blev tvåa på 2.13,66. Därmed slog Frih Jenny Olssons 17 år gamla F15-distriktsrekord med nästan en sekunds marginal, och gick upp i överlägsen ledning i Sverigestatistiken för året.
** VM-reserven Lilian Forsgren gjrode en finfin förstasträcka i Jukolakavlen och skickade ut Ellinor Eriksson som trea, och även om Ellinor ”bara” hade 19:e bästa löptid på andrasträckan höll hon en fjärdeplats innan hon skickade ut Ellinor Tjernlund på tredje. Men Tjernlund tappade till 17:e (51:a bästa löptid) och systern Josefin Tjernlund ytterligare nio placeringar (67:e bästa löptid) ned till en slutgiltig 26:e-plats för Tisarens damlag som ansågs ha topp tio-potential. Herrlaget blev 50:e, efter att ha legat 82:a efter första sträckan (Filip Jacobsson) och sedan varit uppe och vänt på 19:e vid terdje växlingen (efter fina sträckor av Daniel Attås och Gustav Hindér). Men en Tisaren-löpare fick ändå ta plats på pallen: Simone Niggli, som sprang för sitt schweiziska lag OL Norska och visade att gammal är äldst när hon inte bara noterade bästa löptid på tredjesträckan utan dessutom sprang upp laget i en över minutstor ledning (men Sabine Hauswirth, även hon gammal världsmästare, tappat nästan 2,5 minuter och därmed segern på sistasträckan; kanske hade varit bättre att ha haft Niggli där med facit i hand).
** Marcus Jansson tog som väntat SM-guld i mountainbikeorientering – men två i stället för tre. Efter guld i fredagens sprint och lördagens medeldistans fick han nämligen nöja sig med en fjärdeplats i söndagens långdistans (han verkar ha haft någon typ av, måhända cykelrelaterade, problem till femte kontrollen där han tappade fyra minuter), 3.26 bakom överraskande segraren Viktor Larsson, Hagaby, som ju är en habil orienterare men nu slog till med SM-guld i mountainbikeorientering efter att ha varit fyra i sprinten och tagit brons i medeldistansen. Kanske ett namn för landslaget framöver?! Karin E Gustafsson, liksom Jansson från Garphyttan, hade placeringsraden sju–nio–fyra, unga karlskogingen Erica Olsson fem–tio–åtta. SM var också final i svenska mountainbikeorienteringscupen, där Olsson blev av med sin pallplats och Jansson var nära att köra till sig en trots att han bara kört fyra av nio tävlingar.
** 59 löpare dök upp för den tionde upplagan av Örebro parkrun, och och snabbast var Nicklas Forsling (18.46) och Annica Sjölund (22.58). Sjölund har varit med i alla upplagor och vunnit sju av dem, nu på nytt personbästa.
** Linda Meijer vann D30-klassen och blev totalfyra båda dagarna (lördag och söndag) under BCA-racet i Borås, en deltävling i Västgötacupen. Trots tre raka segrar är hon dock fortfarande ”bara” tvåa i totalen efter att hon missade de två första deltävlingarna.
** I två pluslåsta artiklar kan ni läsa om ishockey– och fotbollsprofilerna som körde Vätternrundan.

Helgens höjdare – konditionsbloggaren ställs mot mannen som gick 88 timmar i sträck

1. Örebro backyard ultra
Ni kan ju försöka argumentera för att det finns saker nedan som är betydligt hetare ur ett rent sportsligt perspektiv – men för mig är Örebro backyard ultra årets höjdpunkt. Med start lördag 9.00 ska jag försöka att springa så långt och länge det bara går, 6 706 meter i timmen. Bland de startande finns, förutom jag själv, bland andra Nina Eibring (som vann i fjol och har svenskt rekord i den här typen av löptävling; 31 timmar i Trosa i våras), Fredrik Forsström (som vann och satte rekord i Fotrally 2015 när han gick i fem kilometer i timmen i nästa 88 timmar i sträck [tre dygn och 16 timmar utan vila alltså, helt sinnessjukt!]), Hasse Byrén (som vann i fjol, sprungit långt och länge både här och där och slagit svenskt rekord i 24-timmarslöpning på löpband) och Sören Forsberg (som är Sveriges bästa 50-plussare i maratonlöpning, vunnit RM i 24-timmarslöpning och tillhört ultralandslaget). Plus en hel del andra väldigt meriterade namn. Men det fina med just det här loppet är att oavsett hur fort man springer så ligger alla lika på nästa startlinje, klockan 10, 11, 12, 13 och så vidare. Först i mål betyder inget, sist kvar på banan är allt, bara man tar sig runt de där 6,7 kilometerna. Vi får väl se hur länge jag härdar ut den här gången. Jag ska försöka få upp en tweetkedja som ni kan följa här via bloggen.

2. Jukolakavlen
Tisaren har ett riktigt intressant lag på gång, och har flyttat Lilian Forsgren från sista- till förstasträckan efter fjolårets debacle då Marion Aebi skickade ut Josefin Tjernlund som 77:a, tre minuter från täten. Med Ellinor Eriksson och systrarna Tjernlund på övriga sträckor kan laget mycket väl utmana om topp tio, kanske rentav topp fem, i världens största stafett. Jag skrev mer om laget i onsdagens blogginlägg.

3. Mountainbikeorienterings-SM
Redan i dag drar SM i mountainbikeorientering igång i Södertälje och Eskilstuna, och jag skrev en hel del om det tidigare i veckan. Blir det tre SM-guld till Marcus Jansson och hur bra är egentligen Karin Gustafsson?

Bubblare: Långloppscupen rullar på lördagen vidare med Fröviloppet, Örebro parkrun firar tio upplagor, ute på Örebrotravet avgörs Color obstacle rush (som ersatt fjolårssuccén Color me rad) och så avgörs förstås Vätternrundan, tyvärr dock utan Axel Lindh som går och väntar på operation:

Jansson värmde upp inför SM – med överlägsen seger i Råbäck

Fredag–söndag avgörs sprint-, medel- och långdistans-SM i mountainbikeorientering, och Garphyttans Marcus Jansson, som ju gjorde urstarka resultat i världscuppremiären men stått över en hel del av säsongens inledande program på hemmaplan, kommer att finnas på plats och köra samtliga distanser i Södertälje. Där blir han förstås favorit till att plocka tre guld, men i orientering kan ju allting hända. Det blir förstås också spännande att följa Erica Olsson, som gör sitt första senior-SM, och Karin Gustafsson, som fick göra landslagsdebut i världscuppremiären men som inte ställt upp i de nationella cuptävlingarna och mätt sig med övriga Sverigeeliten under inledningen på säsongen. De tre tävlingarna är dessutom de tre avslutande deltävlingarna i svenska mountainbikeorienteringscupen, där Olsson ligger tvåa.
Jansson värmde för övrigt upp inför SM i mina hemtrakter i går kväll: I Råbäckskogarna i Degerfors, där jag sprang Degerforsklassikerns orientering i söndags, vann Garphyttestjärnan med nästan tio minuters marginal ned till tvåan Stefan Wennberg, Skattkärr, över 44 minuters cykling.

Helgens stora begivenhet vad gäller orientering är ju förstås Jukola, världens största stafett, där det ska bli spännande att följa framför allt Tisarens damlag och Hagabys herrlag. Jag återkommer i ämnet när de lämnat in laguppställningarna.

Jag är för övrigt skyldig er resultaten från femte deltävlingen i Närkeserien i mountainbike, där en viss Matthias Wengelin var ensam åkare i huvudklass på både herr- och damsidan.
Ja, och så gick det riktigt bra för Heja Stina i Borås swimrun i helgen: Anders Ekhorn och Mårten Vidlund var 17:e av 49 lag över fem kilometer simning och 29 kilometer löpning med 1 100 höjdmeter.

Fahlin bakom stallets viktiga seger – och själv tog jag femte raka …

På sista dagen slog de till, Wiggle-High5 i Women’s tour. Emilia Fahlins brittiska proffsstall hade ju som mål att ta minst en etappseger i världstouretapploppet på hemmaplan, och den kom på den mest prestigefyllda etappen: Det avslutande varvloppet inne i centrala London. Belgiska spurtaren Jolien D’hoore var först över linjen, men det var i allra högsta grad en lagseger där Fahlin och och Giorgia Bronzini var med allra längst fram och hjälpte D’hoore fram i spurten (Bronzini rullade i mål som sjua i jätteklungan, Fahlin som 14:e). Audrey Cordon hade ju dessutom redan säkrat bergatröjan, så på det hela taget blev det väl en rätt bra vecka för stallet, och Fahlin verkar ju ha blivit bättre och bättre efter att ha varit långt efter på tre första etapperna men i tätklungan på de två sista. Nästa vecka väntar SM för Örebrocyklisten.

När vi ändå är inne på cykel så har jag förstås inte missat att Tjejvättern och Halvvättern avgjordes i helgen – men det är ju liksom Vätternrundan rena motionslopp utan resultatlistor, så de får ursäkta här på bloggen.

Mer intressant då att mountainbikecyklisten Fredrik Berg följde upp femteplatsen i Billingeracet med att bli sexa i Lida Loop, säsongens tredje deltävling i långloppscupen. ”Även om en topp fem-placering hade varit kul såklart så är jag väldigt nöjd med dagen och resultatet”, skriver han på sin blogg. Resultatet gör att han ligger trea i sammandraget. Axel Lindh har varit sjuk och kom inte till start, Matthias Wengelin bröt, och Marcus Jansson slutade på 15:e plats. Alexander Ehrlin blev tvåa i juniorklassen.

I Örebroloppet i multisport blev det hemmaseger i damklassen genom Emma Ardland och Anna Kero. Text och tv och bildextra från tävlingen finns i den här pluslåsta artikeln.

I sprint-DM i orientering tog Ellinor Eriksson och Oskar Andrén hem segrarna när länets fyra landslagslöpare uteblev. Eriksson vann med nästan minutstor marginal över Lovisa Persson och nästa 1,5 minuter före trean Elin Winblad medan Andrén bara var fyra sekunder före tvåan Viktor Larsson (men 46 före trean Erik Fernlund) över en väldigt lång sprint (20–21 minuters segrartider). Även sprintstafett-DM avgjordes under dagen, men arrangörerna verkar ha haft jätteproblem att få fram tider och det enda resultat jag hört ryktesvägen är att Viktor Larsson och Oskar Eklöf lär ha vunnit herrklassen. Eriksson och Persson känns ju oslagbara på damsidan, men där har jag inte hört något alls.

Erica Olsson var femma för andra dagen i rad i svenska mountainbikeorienteringscupen, och behåller därmed andraplatsen i sammandraget. I dag var det långdistans med masstart på programmet, och Olsson gick i mål 8,5 minuter bakom segrande Nadia Larsson.

Och så klämde Lisa Bergdahl, som redan gått under U22-EM-kvalgränsen på 10 000 meter, till med ett nytt toppresultat: 9.54,24 över 3 000 meter, vilket inte bara var personligt rekord och tävlingsrekord i Sävedalsspelen utan dessutom gör henne till Sverigetrea i år bakom Meraf Bahta och Isabelle Brauer.

Själv lyckades jag ta femte segern på fem försök i Degerforsklassikerns orienteringsmoment (den första upplagan arrangerades 2012; jag missade tävlingen 2014 på grund av utlandsresa). Att det berodde på utebliven konkurrens var lika sant den här gången som de tidigare åren (men man kan ju bara slå de som dyker upp, så att säga), och jag fick en bra genomkörare inför nästa helgs Örebro backyard ultra med 5,5 kilometer (enligt gps-klockan) väldigt lätt orientering på 28.56. Jag la väl bort runt 45 sekunder på att helt korkat springa åt fel håll vid två tillfällen, men annars gick jag rent. Bilder från tävlingen (bland annat en på min målstämpling och en annan på min återhämtning) finns här.

Konditionsbloggaren i mål (med buffen nyss avsliten) som segrare i Degerforsklassikerns orientering det här året också. Foto: Jonas Brännmyr