Wengelin 19:e i prologen i monstertävlingen – och nu blir vädret en faktor: ”Verkar bli 36 grader”

Säg ”prolog” i idrottssammanhang, och man tänker på en rätt kort inledningstävling i ett etapplopp. Men Cape Epic är inte som andra tävlingar. Marknadsför man sig som mountainbikevärldens hårdaste och mest prestigefyllda etapplopp hör det väl till att även prologen är något utöver det vanliga: 26 kilometer, 750 höjdmeter och en segertid på över timmen. Hur som helst innebär söndagens prolog att äventyret nu är igång på allvar för Örebrocyklisten Mattias Wengelin och hans parhäst Calle Friberg där nere i Sydafrika.
För deras del slutade prologen med en 19:e-plats av av 290 startande lag i herrklassen, knappt sju minuter bakom täten och två minuter från topp tio. Och det trots att de höll igen på grund av att Friberg varit sjuk senaste dagarna och just nu går på en antibiotikakur. ”Det visade sig att hans kropp tillät honom att ta i en del ibland så det fanns några ställen där vi kunde höja tempot”, berättar Wengelin på Instagram.
Förhandsfavoriterna, regerande OS-segraren Nino Schurter och hans parhäst Matthias Stirnemann, Schweiz, ligger tvåa, drygt 1,5 minuter bakom ledande Manuel Fumic, Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien. Vilket är detsamma som ingenting i en tävling där segertiden i fjol låg på 28 timmar.
I morgon väntar första ordinarie etappen med 2 300 höjdmeter fördelat på dryg tio mils cykling och med en brant och teknisk nedförsbacke som det talas en hel del om. Men också vädret har blivit en snackis: ”På onsdag verkar det bli 36 grader”, skriver Wengelin på Instagram.
Svenska OS-segraren Jenny Rissveds visade för övrigt klass direkt när hon tillsammans med schweizaren Thomas Frichknecht var snabbas av alla på prologen i mixedklassen.

Jag har inte fått tag i Emilia Fahlin efter Trofeo Alfredo Binda (hennes första tävling på världstouren i år), så jag kan bara gissa att hon är halvnöjd med insatsen. Hennes lag Wiggle-High5 lyckades försvara Elisa Longo Borghinis ledartröja totalt i touren, men fick nöja sig med italienskans niondeplats som bästa resultat i tävlingen där Coryn Rivera tog hem klungspurten (och svenska Hanna Nilsson, som fått en strålande start på säsongen, följde upp 14:e-platsen i Strade Bianche med en 13:e-plats i dag). Fahlin själv, som agerade hjälpryttare åt bland andra Longo Borghini och Giorgia Bronzini i tävlingen, rullade i mål knappt tio minuter bakom täten.

Från sista deltävlingen i längdskidåkningens Sverigecup finns inte mycket att skriva hem om. Filip Danielsson stod över söndagens klassiska sprint för att spara kroppen inför SM nästa helg (han klev ju av gårdagens tremil efter två tredjedelar på grund av ömmande rygg och dålig allmänkänsla) och Axel Ekström var sliten efter gårdagens fjärdeplats och blev bara 44:a i prologen, 4,5 sekunder från att ta en topp 30-plats och avancera till kvartsfinalerna. Ekström slutar därmed på nionde plats totalt i Sverigecupen i år.

De flesta svenska löparfantaster hade förstås ögonen riktade mot New York när det gäller halvmaraton på söndagen (Sarah Lahtis mäktiga nya svenska rekord), men ur länsperspektiv var det i Nederländerna det hände. KFUM Örebros Thomas Chaillou, den till Örebro inflyttade och maratonsatsande fransmannen som underkastat sig Mikael Kroons träning i vinter sprang in på personliga rekordet 1.11.00 (efter att ha passerat tio kilometer på 32.29) vid tävlingen Stevensloop i Nijmegen, vilket gav en 16:e-plats. ”Kraftig blåst förstörde dagen”, skriver Kroon dock på twitter, vilket indikerar att det kunde ha gått ännu snabbare annars.
Blåste gjorde det även åtta mil åt nordväst, i Utrecht, där Örebro AIK-löparna Oskar Arlebo och Fredrik Johnsson sprang in på 16:e respektive 17:e plats totalt, och femte och sjätte plats i H35, i Utrecht science park marathons halvmaratonlopp, på 1.17.24 respektive 1.17.47. ”Tyvärr rejält blåsigt (tio meter i sekunden) och rejäl motvind sista fem gjorde det kämpigt”, skriver Johnsson, som har ett två år gammalt halvmarapers som är 25 sekunder bättre, i ett mail till Konditionsbloggen. Något som, vid sidan om tröttheten, förklarar att Johnsson hade ett snitt på 3.38 per kilometer fram till 15 kilometer och 3.53 sista 6,1.

Och så har ni väl inte missat min (förvisso pluslåsta) text om att Johan Röjler tillsammans med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson körde hem SK Winners tionde raka SM-guld i stafett, va? Det lär, om jag inte räknat fel, ha varit Röjlers 65:e SM-guld totalt (51 individuella är helt säkra, jag tror att han har tio i stafett och fyra i lagtempo också).

Ekström föll två gånger om – men Wiker stod på benen den här gången och satte landsvägspers: ”Friskt vågat, hälften vunnet”

Axel Ekström har ju radat upp finfina resultat i de svenska cuptävlingar han ställt upp i den här vintern – det var ju också därför han fick köra så mycket världscup i december och januari – och då företrädesvis i fristil. På lördagen hade Garphytteåkaren mycket väl kunnat ta en pallplats i klassisk stil, i Sverigecupens tremil med individuell start i Skellefteå, om det inte hade varit för två fall redan på det första av de tre varven. Det var nämligen det som gjorde att Ekström varvade först på 28:e plats, förklarar klubben på sin hemsida. Väl därefter körde Ekström betydligt bättre, och plockade placeringar successivt ända upp till en fjärdeplats i mål, 32 sekunder från pallen (Björn Sandström som vann var dock hela 1.37 bakom, efter att ha tagit 41 sekunder på det där första varvet och sedan drygat ut hela vägen).
Filip Danielsson hade det ännu jobbigare: Dålig känsla i kroppen och därtill ryggont som gjorde att han valde att kliva av efter 20 kilometer och att han funderar på att stå över sprinten som avslutar Sverigecupsäsongen i morgon, söndag. Det skriver han på sin blogg.

Birkebeinerrennet verkar inte ha inneburit någon strålande dag – förutom rent vädermässigt – för någon av bröderna Impola. Det var hårdkörning och uppsprucket tidigt, och redan vid första mellantiden i Skramstad var Bob fyra minuter bakom täten, som då bestod av en kvintett åkare, och Bill ytterligare 1,5 minuter efter. Uppe i Kvarstad skiljde nio respektive 13 minuter till täten, som då bara bestod av Martin Johnsrud Sundby (som sedermera vann, trots att han däremellan han bli nermejad av tv-skotern) och Simen Östensen. Och i mål var Bob 73:a och Bill 134:a, 18 respektive 25 minuter bakom Johnsrud Sundby, och sämsta resultaten i långloppscupen på mycket länge för båda. Tre deltävlingar, tre helger i rad, återstår av långloppsvärldscupen skiclassics.

Louise Wiker hade en betydligt roligare dag i sin comeback efter omkullspringningen på uppvärmningen inför Sevilla marathon i februari, som gjorde att Hälleforslöparen tvingades bryta loppet. I sydspanska Villa de Laredos tiokilometersloppet sprang hon in på sjätte plats med nya landsvägsperset 34.44.

På tal om löpning, och löpare med maratonambitioner så vann Per Carlsson, Mariestad, och Gunilla Axelsson, Borlänge, Nora marathon på respektive 3.02.43 respektive 3.34.19. Bästa länslöpare blev Örebro AIK-duon Peter Welander och Emma Ardland med andraplatser på 3.13.35 respektive 3.49.46. Bibben Nordblom, den trippla världsmästaren i swimrun och dubbla ironman-VM-triathleten, sprang in som trea på 3.51.28 (hennes mamma, som hon delat två av sina VM-titlar med, Lotta Nilsson blev fyra på halvmaran med 1.46.52).

Och så var det ju avslutning i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen), vinterns motsvarighet till Milans poängtävlingar. Och faktum är att det blev, i motsats till vad jag antydde i går, blev omkastningar vad gäller totalsegrarna både på dam- och herrsidan. en sjätteplats för Josefin Erlandsson, OK Milan, för att gå om i sammandraget, och det fixade hon med över tio minuters marginal när hon blev tvåa i finalen bakom klubbkompisen Therese Korkeakoski. Och på herrsidan valde ingen av topp tre att springa finalen (totalledarne Filip Jacobsson kutade, och vann, istället moderklubben Degerfors OK:s träningstävling upp i Råbäck, vilket gjorde att vinterseriens obestridde kung Daniel Attås kunde säkra fjärde raka totalsegern via sin 21:a deltävlingsseger (han toppar också maratontabellen för flest insprungna poäng genom tiderna).

I skridsko-SM i Göteborg lär Johan Röjler ha tagit karriärens 72:a individuella SM-medalj (ett silver) och därtill ett silver i lagtempo ihop med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson, men än så länge har jag inte sett någon resultatlista. I morgon avslutas SM, och i praktiken också skridskosäsongen, med stafett.

Och så bytte jag några ord med Emilia Fahlin över facebook, och Örebrocyklisten bekräftar att hon går in och ersätter en förkyld lagkamrat i söndagens Trofeo Alfredo Binda. Wiggle-High5 matchar ett som vanlig ramstarkt lag i världstourledaren ELisa Longo Borghini, dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini, Audrey Cordon, CLaudia Lichtenberg och Amy Roberts.

SM-silver till Adam Gillman – och så slutade Fahlins säsongspremiär: ”Skönt vara tillbaka i klungan”

Han har smugit senaste veckan, Adam Gillman. Segern i stafettvasan, femteplatsen i masstarten i junior-SM  – och i dag slog 19-åringen från Kumla, som tävlar för Garphyttans IF, till med ett junior-SM-silver i distansloppet över tio kilometer i klassisk stil. Gillman var ju uttagen i juniorlandslaget som H18-åkare och var med i Garphyttans lag som tog JSM-guld i stafett i fjol, men det här får nog ändå räknas som hans största framgång i karriären. Gillman låg trea vid mellantiden efter första varvet på den fem kilometer långa banan i Kalix, men plockade in de sex sekunder Fredrik Andersson, Sollefteå, fått i försprång och åkte ifrån med fyra för att säkra silvermedaljen. Upp till guldmedaljören Jonas Eriksson, Falun Borlänge, skiljde 32 sekunder. Zinkgruvans Oscar Johansson och Markus Johansson sltuade på 17:e respektive 22:a plats, 1.46 respektive 2.15 bakom.
Emil Hagström blev 13:e i H18, 1.52 bakom William Poromaa (gamle vallabossen Larrys son), Johannisbergs AIK, och Elin Schagerström, skidorienteraren, tog en 14:e-plats i D18-klassen (som körde fem kilometer, 1.31 bakom segrande Frida Karlsson, Sollefteå, men bara 48 sekunder från medalj.

Wiggle-High5 fick lämna etapploppet Setmana Ciclista Valenciana utan några större enskilda framgångar men med solida resultat i placeringsraden 4–4–2–4 för tvåfaldiga världsmästaren Giorgia Bronzini, som trots det ”bara” blev sexa i sammandraget. Precis som på fredagen var Örebrocyklisten Emilia Fahlin med i den stora klungan in i mål på den avslutande, 96 kilometer långa och pannkaksplatta etappen på lördagen. Några smärre luckor i gruppen gjorde dock att hon i stället för samma tid som segraren noterades som 51 sekunder bakom på sin 102:a-plats i klungan. Totalt blev det en 63:e-plats för Fahlin i etapploppet, vilket är en placering som saknar värde eftersom hon körde för att väcka kroppen och assistera lagkompisarna. Nu väntar några dagars media- och teambuildningsläger på Mallorca för Fahlin och lagkompisarna och därefter några träningsdagar hemma i Girona innan det är dags för säsongens första test för Fahlin: Världstourloppet i Gent-Wevelgem den 26 mars.

Skridskostjärnan Nils van der Poel blev sjuk och tvingades kasta in handduken från SK Winners avslutningstävling i Behrn arena, som bjuder den udda kombinationen 300 + 10 000 meter, där snittiden över 500 meter för de båda distanserna läggs ihop (alltså 300-meterstiden multiplicerad med 1,67 adderat med 10 000-meterstiden dividerad med 20) för en sammanlagd poäng som ska vara så låg som möjligt. I van der Poels frånvaro var Johan Röjler i en klass för sig, och vann på 89,62 poäng (25,49 på 300 meter, 15.42,76 på 10 000 meter). Wilhelm Ekenskär, Trollhättan, blev tvåa på 91,33 (en marginal på 34,2 sekunder på 10 000 meter eller 1,03 sekunder på 300 meter) medan hemmaåkaren David Hjalmarsson blev trea på 93,41. Ann-Marie Lindqvist, IFK Göteborg, vann en mycket jämn damklass på 106,43 poäng, bara 0,33 poäng före Karolin Palmertz Cerne, Södermalms IK (avståndet motsvarade 0,22 sekunder på 300-metersloppet).

Klara Frih stod över 1 000-metersloppet i Tybblelundsspelen (hon sprang istället 60 och 200 meter) vilket gjorde att det inte blev några länssegrar på medeldistansen där.

Wiker föll på uppvärmningen – bröt Sevilla marathon med ”mycket ömmande knä” (då vann Erica Lech ett maraton i 30-gradig värme)

Efter fyra timmars direktsändning, 5.45–9.45, från Marieberg galleria marathon är man rätt mör. Ni kan kolla in sändningen (som efter ett sent chefsbeslut liksom reprisen blev gratis!) i efterhand här. Jag dravlar mycket, men det går ju alltid att trycka på mute eller snabbspola till intervjuerna … Det bjuds på snack med segrarna Victoria Borg och Svein-Erik Bakke, Tomas Fridh, Hasse Byrén, Elias Zika, Alexander Ulltjärn, Johan Rosenqvist, Ninni Laurila och arrangörerna Ola och Marie Nordahl. Plus en hel del annat smått och gott. Men så höll vi också på i fyra timmar …

Annars, då? Tja, Louise Wiker, först och främst. Hon gick ju för personligt rekord i Sevilla marathon men gick istället i backen redan före start, berättar hon på instagram: ”Missade att trottoaren tog slut och åkte i backen på uppvärmningen. Startade ändå men när jag inte kunde springa med ordentligt steg blev jag alltför trött. Statusen nu är ett mycket ömmande knä förhoppningsvis lägger det sig när svullnaden går ned. Sånt är livet.”
Wiker passerade milen på 36.59 och 15 kilometer på 55.54 men klev sedan av före 20-kilometerspasseringen. Återstår att se hur illa det är med knäet för den redan friidrotts-VM-kvalade Hälleforslöparen.

Dagens bästa maratonprestation av en länslöpare får därmed istället tillskrivas Erica Lech. All respekt åt Mariebergslöparna, men Örebro AIK-löparen vann Fort Lauderdale marathon med åtta minuters marginal i 30-gradig värme, på 3.10.32. En prestation i klass med när hon gick under tre timmar och blev 18:e i Stockholm marathon i somras (även om hon även nu gick för under tre och passerade halvmaran på 1.29.42), även om hon själv beskriver tävlingen som ett ”långpass med sällskap” på sitt (låsta) instagramkonto. ”Den 30-gradiga värmen tog bokstavligen knäcken på mig och jag ramlade in på 3.10. Värmen till trots lyckades jag vinna loppet och är nu i efterhand mycket nöjd och glad över min prestation i dag”, skriver hon vidare.

Bill Impola var ju anmäld till tjeckiska deltävlingen i långloppsvärldscupen, Jizerska Padesatka, i dag, men valde liksom lillebrorsan Bob att ställa in starten. Till skillnad från Bob berodde det dock inte på sjukdom, utan på att Bill istället valde att köra 45 kilometer långa Skinnarloppet i Malung – som han tog hem efter att ha gått loss tillsammans med Boxholm-Ekebys 49-årige superveteran Peo Svahn och sedan ha avgjort före upploppet. Bill var 16,2 sekunder före Svahn i mål och ytterligare över tre minuter före tremannaklungan Robin Bryntesson (Wadköpingsloppssegraren), Adam Sten och Dan Moberg.
Olivia Hansson, som haft problem med ryggen i vinter, blev nia, 14,5 minuter bakom segrande Ulrica Persson, Sunne, men 7,5 före elvan Elin Fjellström, Garphyttan. Genrep inför Tjejvasan för båda, förstås.
Karlslunds Kalle Gräfnings avstod Skinnarloppet och åkte istället Bessemerloppet – och fick äntligen kliva överst på pallen efter tre topp fem-placeringar utan fullträff senaste två veckorna.

I Falun avslutade Vedevågssonen Filip Danielsson minitouren i Sverigecupen allra bäst utifrån antalet klättrade placeringar. Danielsson startade söndagens jaktstart över 15 kilometer i fristil som 29:a, och tog mållinjen som 18:e man (efter att ha haft 17:e bästa åktid för dagen). ”Fick en massa energi också av att jag kom ikapp fler och fler personer framför som började bli trött! Riktigt bra känsla”, bloggar Danielsson. Axel Ekström hade sjätte bästa åktid, och tappade från fjärde till sjätte plats i sammandraget efter att ha blivit tvåa i en tremannaspurt om femteplatsen mot Piteåduon Johan Häggström och Björn Sandström. Ekströms klubbkompis Lucas Lennartsson åkte in på 14:e plats, med 13:e bästa åktid för dagen.
Juniorerna avslutade sin Sverigecup i Falun med distriktsstafett där Garphyttans Adam Gillman svarade för en ny stark insats på andrasträckan (efter att Zinkgruvans Oskar Johansson hängt med tätklungan på förstasträckan) och gick loss tillsammans med Smålands Leo Johansson. Men på tredje sträckan åt Dalarnas Hugo Jacobsson in åttasekundersförsprånget Markus Johansson hade när han skickades ut i ledning, och Zinkgruvesprintern fick se sig besegrad på upploppet, men höll Smålands Edvin Andersson bakom sig. På damsidan fick Örebro län inte ihop lag.

Resultaten från Lilla lospåret? De hittar ni här. Alma Olsson och Simon Nilsson, Garphyttan respektive Granbergsdal, vann äldsta klasserna.

I junior-SM i friidrott slutade Alexander Larsson på sjätte plats i P17-finalen på 1 500 meter. Larsson sprang in på nya perset 4.17,41. ”Med stenhård öppning precis enligt coach Kroons instruktioner. Bra jobbat”, skriver just coachen Mikael Kroon på Facebook.

Inga länsåkare kom till start i maraton-SM i skridsko. Då var det å andra sidan ett väldigt tunt startfält (om än naggande gott med Nils van der Poel!), men å andra sidan krockade tävlingen med klassiska Vikingarännet som Ice race vintage-dubbelsegraren och exil-karlskogingen Fredrik Nylén tog hem.

Gräfnings första världscupseger – med över två minuters marginal: ”Så mycket känslor och glädje”

Maria Gräfnings, 32-åringen från Falun som var topp 20 i världscupen så sent som för två år sedan och inför årets säsong bytte moderklubben Falun-Borlänge mot Örebroklubben Karlslund, hade ett av sitt livs bästa skiddagar på söndagen. I franska fristilslångloppet La Transjurassienne (som körts sedan 1980 och egentligen är 76 kilometer långt men i år på grund av snöbristen kortat till runt 50 kilometer) gick hon solo och vann med över två minuters marginal till tvåan, hemmaåkaren Aurelie Dabudyk (och det är ingen liten seger, loppet är ett av världens mest prestigefyllda i fristil, och på herrsidan var det idel OS-medaljörer på pallen i Robin Duvillard, Jean Marc Gaillard och Ivan Perrillat Boiteux). ”I dag var det min dag! Så mycket känslor och glädje! Jag kan inte ens sätta ord på hur glad jag är”, skriver Gräfnings på Instagram (hon har också postat segerintervjun, men jag lyckas inte skruva upp högtalarna nog högt för att urskilja vad hon säger i euforin).
Jag skrev ju redan inför helgen om Gräfnings framfart i Fis worldloppet cup (det som är den internationella skidförbundets ”riktiga” och sanktionerade långloppsvärldscup även om den är betydligt mindre prestige- och pengastinn än ski classics, som samlat alla de största långloppen och som vanligtvis brukar benämnas långloppsvärldscupen här på bloggen).
I sammandraget befäste Gräfnings sin andraplats bakom Dabudyk och knaparade in 20 poäng på franskans 94-poängsledning. Tre lopp återstår, härnäst väntar Tartu maraton i Estland om två veckor.

Marias storebror Kalle Gräfnings ville förstås inte vara sämre (men jo, det var han just den här dagen) och tog även han en pallplats: Bäste svensk och trea totalt i Engelbrektsloppet. Mest anmärkningsvärt med det? Att det var dagen efter Gräfnings var femma i Grönklitt skimarathon. Robert Brundin följde upp tiondeplatsen i Wadköpingsloppet med en 15:e-plats i Engelbrektsloppet, drygt nio minuter bakom Gräfnings och knappt tolv bakom segrande norrmannen Sindre Odberg Palm. Malin Olsson var bästa länsdam i sexmilaloppet, på 17:e plats (men Garphyttans Elin Fjellström var elva över halva distansen i Kristinaloppet i går). Det blev ingen start alls för Anton Hallor, orienteraren och bergslöparen från Örebro som företagit sig att staka hela Vasaloppet. På sin hemsida berättar han målande om helvetesnatten mot söndagen till följd av sjukdomsutbrott: ”I natt har jag genomlidit en av de värsta nätterna på länge med många konstiga drömmar, yrsel, hög feber, ont i halsen och smärta i hela kroppen. I morse när jag vaknade tog det en timma innan jag samlat tillräckligt med ork för att gå till kylskåpet och hämta mig ett glas blåbärssoppa. Det är sjukt hur naiv man kan vara, jag tänkte i natt att jag nog ändå orkar staka 60 kilometer om några timmar, för jag orkade ju en gång mitt i natten faktiskt gå på toa. Det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan, och nog trodde jag att jag kunde åka, man vill inte känna efter riktigt. Man tror att alla symtom som tyder på tydligt sjukdomsfall helt plötsligt ska gå över. Det gör dem inte.”

I Västgötaloppet kom ingen av länets toppåkare till start. Gustav Hindér, mer känd som orienterare i Tisaren, var ende på topp 50 med en 49:e-plats.
Från Aspelundsrundan till Stig Ingvarssons minne, en tiokilometerstävling i klassisk stil i Zinkgruvan, bjuder kollega Samuel Borg på ett matigt reportage här. Hemmaåkaren och JVM-reserven Markus Johansson var som väntat snabbast av alla (seniorklassen inkluderad, trots att han är junior) men fick en oväntat tuff match av klubbkompisen Oscar Johansson som bara var åtta sekunder bakom (26.24 respektive 26.32). Närmast bakom kom ytterligare en junior, Olle Windahl. Malungs Amelia Furunäs knep damsegern före hemmaåkaren Daniel Bjärmark, som liksom Johansson går sista året på skidgymnasiet i Torsby.
USM i Borås avslutades med stafetter där Garphyttan slutade på tolfte plats i tjejklassen och 18:e plats i killklassen. En grej jag helt bommade när jag skrev om inledningen på mästerskapet i går var att Garphyttans H15-grabbar tog brons i lagtävlingen (tre bästa åkarnas tider summerade) i distansloppet över fem kilometer i fredags. Något Garphyttan själva skriver mer om på sin hemsida.

Filip Jacobssons junior-VM-silver i skidorientering (och Elin Schagerströms fjärde-/femteplats i ungdoms-EM) har jag förstås skrivit mer om på na.se, bara in och läs där!

Adam Axelsson slutade på sjunde plats i säsongens sista lopp i U23-världscupen i skridsko (1 000 meter i tyska Erfurt) på 1.15,34. Därmed tar Kumlakillen poäng som torde innebära att han slutar topp tio i totala U23-världscupen både på 1 000 och 1 500 meter, även om internationella skridskoförbundet ISU ännu inte uppdaterat sina listor.

En lördag med Filip och Fredrik (men Elin svarade för största prestationen): ”Trodde verkligen inte det skulle räcka så långt”

Filip och Fredrik tänker ni som läser rubriken. Well, det här blogginlägget kommer till ganska stor del att handla om Filip Jacobsson, Filip Danielsson och Fredrik Nylén, så that’s why. Men dagens största och mest oväntade prestation stod ändå Elin Schagerström för. 16-åringen från Latorp, som inte ens kunde känna sig säker på sin plats i den svenska truppen till mästerskapet men som i alla individuella lopp (lördagens medeldistans var det tredje och sista efter onsdagens sprint och torsdagens långdistans) tog nämligen brons i ungdoms-EM i skidorientering. Schagerström verkar ha öppnat kontrollerat (eller bommat första kontrollen), för enligt mellantiderna var hon en av de långsammaste till första kontrollen, och det dröjde till den nionde av de 15 kontrollerna, tidsmässigt två tredjedelar in i loppet, innan hon var uppe och nosade på palltider (det var individuell start). Till den 13:e och näst sista ”riktiga” kontrollen (den 15:e satt i början av upploppet) var Schagerström alltjämt bara femma, men en urstark avslutning gjorde att hon knep tredjeplatsen nio respektive tio sekunder före bulgariska Andreja Dyaksova och ryska Olesia Riazanova (upp till toppduon Veronika Kalinia, Ryssland, och Siiri Sallo, Finland var det drygt två respektive 1,5 minuter).
”Jag gjorde några dåliga vägval och hade inget flyt i orienteringen, men skidåkningen kändes bra. Fast jag trodde verkligen inte att det skulle räcka så långt som det gjorde”, sms:ar Schagerström glatt till Konditionsbloggen från Finland.
I JVM, som avgörs parallellt med EM och UEM i finska Imatra blev Filip Jacobsson för andra dagen i rad fyra. Liksom Schagerström klättrade Degerforssonen under loppets gång, var sjua efter två tredjedelar men knaprade hela tiden in på landslagskompisen Rasmus Wickbom som knep bronset. Ett tag skiljde över halvminuten dem emellan, i mål sju sekunder till Wickboms fördel (vem som tog guldet? Vladislav Kiselev för tredje tävlingsdagen i rad, förstås).
”Jag är nöjd. Visst är det lite segt att vara så nära pallen, men det är väldigt roligt att ta ytterligare en fjärdeplats”, sms:ar Jacobsson.
Eftersom skidorienteringsstafetter ofta tenderar bli trekejsarslag mellan Sverige, Finland och Ryssland ligger både Schagerström och Jacobsson bra till för medaljer i morgon: Schagerström kör förstasträckan i svenska UEM-laget medan Jacobsson tar hand om andrasträckan i JVM-laget (han var med och tog brons i fjol).

Filip Danielsson, då? Jo, försteårssenioren från Vedevåg körde sitt första långlopp för säsongen och hade massor av meriterade namn bakom sig i resultatlistan när han blev tvåa, slagen med ”bara en fotlängd” (enligt egen utsago) av IFK Moras Anders Solin i Grönklitt skimarathon. Bakom fanns bland andra Karlslunds Kalle Gräfnings (fyra i Wadköpingsloppet förra helgen, femma nu), veteranen Dan Moberg, Falun-Borlänges Simon Andersson som så sent som förra veckan tog SM-brons på 15 kilometer och som plockat världscuppoäng i vinter, och så vidare … Danielsson bloggar om den finfina andraplatsen: ”Hade en riktigt fin resa hela loppet igenom och tyckte att jag kunde gå med utan att slösa allt för mycket energi! La in ett ryck i sista backen och fick Anders med mig som jag sen hade en spurtstrid med som jag tyvärr fick se mig besegrad i! Men är ändå riktigt nöjd med känslan och resultatet.”
I övrigt i skidvärlden? Tja, Bob Impola verkar inte ha kommit till start i Toblach–Cortina i morse (och ingen annan länsåkare heller för den delen). Och systrarna Andersdotter var enda länsåkarna som överlevde kvalet i USM-sprinten i Borås. Båda klarade sig dessutom förbi kvartsfinalerna, men försvann sedan i semifinalerna. Ett år äldre Ronja blev tia i D16-klassen medan Anja blev tolva i D15. I morgon lär de köra tillsammans när USM avslutas med stafetter.

Fredrik Nylén svarade för en helt sjuk prestation när han tog hem Ice race vintage och pressade sig under sitt ”oslagbara” banrekord från i fjol med 30 sekunder efter 200 kilometers skridskoåkning. Den nya rekordtiden? Åtta timmar, 23 minuter och 30 sekunder. Alla andra bröt (Thomas Jansson, som var en av tre som tog sig i mål i fjol, kom näst längst men valde att kliva av när Nylén var i mål; då hade Jansson gjort 153 kilometer; varvtiderna han presterade såg annars ut att räcka för att ta honom under maxtiden på 10.59 – Bella Lagrange som var tvåa i fjol blev sjuk dagen före tävlingen och tvingades kasta in handduken före start). Nylén satte också nytt varvrekord på banan med 24 minuter på sitt andra varv (hans snitt över 17 varv, inklusive matstopp, var 29.37).
I U23-världscupfinalen i tyska Erfurt slutade Adam Axelsson nia av lika många startande över 1 500 meter, på 1.59,63 (nästan 4,5 sekunder från årsbästat). I morgon avslutas världscupsäsongen för Kumlakillens del med 1 000 meter.

Helgens höjdare: ”Fredrik kommer gå för att slå tiden” (Och så börjar vi ladda för 1 000 meter med kast av ärtpåsar)

1) Ice race vintage
Jag har ju redan skrivit ett och annat inför 20-milaloppet som startar på Hjälmarens is klockan 5.00 på lördagsmorgonen, men för att få en sista statusuppdatering ringde jag nu på eftermiddagen även upp Håkan Röjler, som tillsammans med sina bröder Johan och Ola står som arrangörer för tävlingen.

– Jag och Johan har varit ute hela dagen och markerat banan med käppar och borrat i isen för att se hur tjock den är vid de passager vi anser vara kritiska. Och ingenstans är den mindre än tio centimeter tjock. Det har ju snöat lite i dag och blåst samtidigt, så det har blivit en del drivor, men om det inte kommer mer snö blir det inget problem och kommer det mer får vi väl ge oss ut och skotta före start, säger Röjler till Konditionsbloggen.
Hur är själva kvaliteten på isen, kan det gå lika snabbt som i fjol för Fredrik Nylén? Den där tiden var ju ”omöjlig” …
– Kvaliteten på isen är bättre i år, i fjol var den mer sliten. Så om bara vinden kommer ned lite, vilket prognoserna säger att den ska göra, så kan det nog gå fort. Jag tror absolut att Fredrik kommer att gå för att slå tiden från i fjol.
Hur ser anmälningsläget ut, har det tillkommit några namn på slutet?
– Roberth Gyllberg, som skulle ha debuterat, har tyvärr fått problem med ryggen och meddelat att han inte kommer till start, men istället tillkommer Fredrik Holmgren, en gammal kompis som spelat bandy (i ÖSK:s B-lag 2008/09, i Uppsala Bois 2012–2014 enligt nätets statistiksidor), och min bror Ola. Så det är sex åkare som kommer att starta.

2) U23-världscupfinalen i skridsko
Som om det inte vore nog skridsko hemma i Örebro så avgörs ju dessutom U23-världscupsfinalen, med Kumlas Adam Axelsson som ende svenske representant, i tyska Erfurt i helgen. 1 000 meter (där Axelsson ligger på 13:e plats i totala världscupen) på lördagen, 1 500 meter (där han ligger sexa) på söndagen. Säsongen har ju varit kantad av sjukdomar för Axelsson som utöver SM bara kört fem lopp sedan början av oktober, men det ska bli intressant att se var han står nu, efter en veckas träning i Inzell. Efter helgen väntar två tävlingshelger i Norge innan Axelsson kommer avsluta säsongen med en resa över Atlanten till den snabba isen i Calgary. Det sistnämnda gör att han lär missa den svenska SM-avslutningen med stafett, lagtempo och masstart i Göteborg 17–19 mars, då det även kommer att tävlas i discipliner som 100-metersheat, 500 meter ”åt fel håll” och 1 000 meter med ärtpåsekast (men utan SM-status, då …).

3) Skidbonanza
Trodde ni att det lugnade ned sig efter skid-SM, Wadköpingsloppet och U23-VM förra helgen? Glöm det. På lördag är det dags för Toblach–Cortina i ski classics, med en efter en helgs tävlingsuppehåll och efter magsjuka nyladdad Bob Impola på startlinjen, och på söndag avgörs La Transjurassienne i Fis marathon cup, med Karlslunds totaltvåa Maria Gräfnings. Dessutom avgörs Engelbrektsloppet (som man kan räkna istället för Vasaloppet i svenska klassikern, om man så vill) med bland andra Kalle Gräfnings och inför Vasaloppet staksatsande Anton Hallor i startlistan samt Västgötaloppet där Olivia Hansson har flaggat för en efteranmälan. Och på söndag är det dessutom dags för Aspelundsrundan till Stig Ingvarssons minne nere i Zinkgruvan, bland andra hemmaåkaren Markus Johansson, som var reserv till JVM-laget, till start i det tio kilometer långa loppet i klassisk stil (till start finns också åkare som Oscar Johansson, Jack Karlsson, Daniel Bjärmark och Tom Forsberg, så det kan bli viss fart på loppet. Ja, och så är det förstås ungdoms-SM med ett antal länsåkare, i Borås.

Bubblare: I Finland avslutas junior-VM och ungdoms-EM (och så ”riktiga” EM, men utan lokalt deltagare) i skdorientering, och framför allt i söndagens stafett har både Filip Jacobsson och Elin Schagerström klara medaljchanser.

Karlslundsåkarens toppresultat i nya teamet – tvåa i långloppsvärldscupen: ”Lever drömmen”

Häromveckan skrev jag ju om att Maria Gräfnings, den tidigare världscupåkaren som från och med den här säsongen liksom sin bror Kalle representerar Karlslund, blev tia i Marcialonga, i det som var hennes långloppsdebut som Karlslundsåkare. Riktigt så var det inte, visar det sig när jag läst ikapp resultatlistorna. Redan helgen före blev Gräfnings nämligen femma i Dolomitenlauf (på grund av snöbristen kortat till 42 kilometer), säsongens andra deltävling i den med ”långloppsvärldscupen” ski classics konkurrerande (betydligt mindre prestigefyllda, men av internationella skidförbundet Fis officiellt erkända) långloppsvärldscupen Fis worldloppet cup (som blandar långlopp i klassisk stil och fristil) där även Marcialonga ingår (det är enda tävlingen som dubblerar mellan båda cuperna). Femteplatsen i Österrike och tiondeplatsen i Tyskland toppades i helgen av en andraplats i tyska klassikern König Ludwig lauf (kortat till 38 kilometer i år, ni vet varför …) där Gräfnings och franska åkaren Aurelie Dabudyk gick loss men Karlslundsåkaren fick ge sig med 0,7 sekunder efter en tuff upploppsbatalj. Resultaten gör att Gräfnings nu även klättrat till andra plats i sammandraget, bakom just Dabudyk, och på söndag står hon på startlinjen igen när franska La Transjurassienne (kortat till 47 kilometer). Cupen fortsätter därefter med estniska Tartu maraton den 26 februari, schweiziska Engadin skimarathon den 12 mars och ryska Ugra skimarathon den 8 april. ”Lever drömmen”, skriver Gräfnings på instagram.
Tilläggas ska dock att Gräfnings inte kör de här tävlingarna i Karlslundsdress, utan för långloppslaget Team SAS TG Hütten.

Några resultat från gårdagskvällens etapp av Tour de Kif har ännu inte ramlat in, men när de gör det gör de det på den här länken (läs det där tre gånger snabbt, om du kan!).

na.se har jag i dag skrivit både om Filip Jacobssons (fyra!) och Elin Schagerströms (femma!) framfart i junior-VM respektive ungdoms-EM i skidorientering samt som plusläsning om utdelningen av Pulsklockan till Martin Regborn (där han bland annat berättar om varför det eventuellt bara blir ett enda SM-lopp för honom 2017; i fjol körde han ju fyra i orientering, ett i roddmaskin och två i friidrott/löpning, va?) 2017, samt om Bella Lagranges tankar inför Ice race vintage på lördag (och hur det var när hon gick igenom isen på Hjälmaren under ett träningspass).

Här är favoriterna i första upplagan av galna galleriamaran

Nu är det bara elva dagar kvar till Marieberg galleria marathon, den kreativa arrangören Ola Nordahls senaste påhitt (efter bland annat fem maratonlopp inne i Tybblelundshallen, tre sextimmarslopp i Lindesberg, Svampenmaran och Örebro backyard ultra). Banan utgörs, som namnet på loppet antyder, av gångarna på bottenvåningen i Mariebergs galleria, och är 350 meter lång (lite mindre än en vanlig friidrottsarena, alltså). Det innebär att löparna kommer springa drygt 120 varv för att nå maratondistansen.
Häromdagen släpptes den första startlistan till tävlingen (det går fortfarande att efteranmäla sig eftersom det finns platser över, och det ryktas om att ytterligare några vassa damer är på väg in), och det finns framför allt tre toppnamn som ska bli spännande att se (men ingen som är i närheten av så snabb eller meriterad som Frida Södermark eller Gjermund Sørstad som vann Svampenmaran i fjol): Victoria Borg som har banrekordet i maraton inne i Tybblelundshallen och som så sent som förra helgen klarade 70 kilometer i Karlstad 6-timmars, Tomas Fridh som vunnit fyra av fem maratonlopp inne i Tybbleundshallen, har banrekordet där och var tvåa bakom Sørstad i Svampenmaran i fjol (före Sören Forsberg!) och ultralöpningslegendaren Hasse Byrén som plockade ned mig i Örebro backyard ultra i somras men som kanske inte har chans att utmana Tomas på en så ”kort” distans som maraton.
Jag jobbar just nu för att vi på NA ska kunna direktsända tävlingen, och återkommer med besked.

Ett väldigt efterlängtat besked kom förresten i dag när det stod klart att Ice race vintage, 200-kilometerskridskoloppet på Hjälmarens is, blir av på lördag. Läs mer om det här.

Vintrosas skidorienteringslöfte Elin Schagerström, som tävlar för Garphyttans IF, inledde sitt första landslagsuppdrag med att bli bästa svenska i sprinten på ungdoms-EM i finska Imatra i dag. Schagerström blev 15:e totalt, 1.55 bakom segrande schweiziskan Lea Widmer men mindre än 1,5 minuter från pallen och nästan 2,5 minuter före näst bästa svensk.
Hallsbergsboende degerforsaren Filip Jacobsson, som tävlar för Tisaren i orientering och Öset i skidorientering, slutade på 26:e plats, som fjärde bästa svensk, i junior-VM i samma disciplin. Jacobsson var nästan tre minuter bakom segrande Vladislav Kiselev, Ryssland, och knappt 2,5 bakom landslagskompisen Robin Salen på tredjeplatsen.
I morgon avgörs långdistansen.

Ett varv till med stakfria zonerna: ”Är ett stort skämt”

Jag var själv ute på en del annan idrott i dag och hann inte se herrstafetten från längdskid-SM i Söderhamn, men jag tror att det räcker med att läsa kommentarerna för att förstå att de stakfria zonerna återigen orsakade parodiska scener. Martin Holmststrad, teamchefen i starkt länsförankrade Team Serneke, skriver bland annat att ”zonerna i sig är som bekant ett stort skämt men det är skönt att flera åkare fortsätter gå sin linje och ändå väljer att staka. De är verkligen nya generationens skidåkare” efter att Östersunds Oskar Kardin (som kör för teamet) och IFK Moras Andreas Holmberg (som var bäste svensk i Marcialonga i söndags) valt att köra sistasträckorna för sina lag utan fästvalla och ”fejkdiagonalat” i de stakfria zonerna. ”Vi kan nog inte konstatera annat än att hela stafetten hade fått ett annat utfall om alla hade fått åka så snabbt som möjligt från punkt A till B”, skriver Holmstrand apropå IFK Mora tappade från första till femte plats på sistasträckan och Östersund fick nöja sig med sjätte.
Filip Danielssons och Bill Impolas SK Bore, med Oscar Persson på sistasträckan, blev åtta i stafetten och Garphyttan, med Marcus Lennartsson, Adam Gillman och Lucas Lennartsson, slutade på tolfte plats, 3.50 bakom segrande Falun-Borlänge.
Bob Impola var för övrigt inte på plats i dag heller, och bekräftar i sms till Konditionsbloggen att han inte kommer att köra varken skiathlonloppet i SM eller Wadköpingsloppet i morgon, utan i stället laddar om för nästan helgs Toblach–Cortina i långloppsvärldscupen.
”Magsjuka […] drabbade Bob direkt efter loppet vilket var gott svar nog att kroppen helt slutade fungera med ca 10–15 kilometer kvar”, skriver Holmstrand på Team Sernekes hemsida apropå Marcialonga.

En längre text om Axel Ekströms tankar kring att bli bäste svenske herråkare i U23-VM går ut som plusläsning på na.se i morgon bitti. Missa inte den!

Martin Regborn var tydligt märkt av senaste veckans sjukdom och valde att kliva av 3 000-metersloppet i Raka spåret. Per Sjögren dyngade däremot till med årsbästa med elva sekunders marginal och franske klubbkompisen Thomas Chaillou satte personligt rekord med 8.43,71. I 1 500-metersloppet, som lockade KFUM Örebros yngre förmågor, lyckades Jonatan Gustafsson inte riktigt pressa sig till nytt årsbästa, men med 4.10,11 var han ändå klart snabbast av kvintetten från klubben.

Arrangörerna har ännu inte fått upp någon resultatlista från lördagens tävlingar i veteran-SM i Borås, men av rapporterna att döma följde Erika Bergentz upp fredagskvällens överlägsna guld på 3 000 meter med ett nytt på 1 500 på 4.48. Mikaela Kemppi kom inte till start på grund av sin förkylning.

Adam Axelsson verkar för övrigt ha ställt in sitt deltagande i tävlingarna i Inzell i dag, jag hittar i varje fall inte hans namn i resultatlistan, men jag har inte fått tag i honom så jag vet inte vad det beror på.