Schagerström uttagen till juniorlandskamp – utan att ha åkt en tävling i vinter: ”Utmärkt tillfälle att mäta krafterna”

Jag klagade ju lite på att det inte fanns någon skidorienterare från länet att skriva om i söndags, och i går fick jag svar på tal när förbundskapten Ann Enman tog ut Garphyttans Elin Schagerström till den nordiska juniorlandskampen i Norge 20–21 januari. Schagerström tillhörde dem som stod över helgens säsongspremiär i Övertorneå, men hon är uttagen till landskampen på fjolårsmeriter (hon tog ju brons på medeldistans i ungdoms-EM då).
”Ett utmärkt tillfälle för våra åkare att mäta krafterna med grannländernas åkare”, säger Enman till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I juniorlandskampen kommer Schagerström att tävla i D18-klassen, men internationellt är det 17- och 20-årsklasser som gäller för ungdomar respektive juniorer, så ska Schagerström köra ett mästerskap i vinter blir det i tuff konkurrens som förstaårsjunior i JVM i Bulgarien 3–8 februari. För att ha en chans att bli uttagen dit lär det krävas ruskigt bra prestationer både i Norge och i observationstävlingen i Mora i helgen, där inte bara Schagerström gör säsongspremiär utan också bland andra förstaårssenioren Filip Jacobsson, som avslutade juniorkarriären med VM-silver i stafett för lite mindre än ett år sedan.

Lokala längdskidcupen Tour de Kifs tredje etapp avgjordes på onsdagskvällen, och enligt egna uppgifter innebar de 34 som kom till start i masstarten över tio kilometer fristil i konstsnöspåret i Ånnaboda rekordeltagande i cupens historia. Tobias Karlsson (ni vet han som hann med både att spela i allsvenskan med Örebro Hockey och vara halvprofessionell skidåkare innan han la av med elitidrotten innan han fyllt 30 – men som framför allt bjöd bloggen på en av de mest spektakulära berättelserna någonsin) spurtade ifrån Pär Wedin och Robert Brundin och vann herrklassen med fem respektive åtta sekunders marginal, medan Olivia Hansson tog tredje raka segern i damklassen, nästan sex minuter före tvåan Lovisa Berg.

Jag noterade för övrigt också att Karlslunds Maria Gräfnings, i väntan på första deltävlingen i den av de två långloppsvärldscuperna hon satsar på, Fis Worldloppet cup (som drar igång med Dolomitenlauf nästa helg), kör tredje deltävlingen i den andra långloppsvärldscupen, Skiclassics, i helgen. Gräfnings är, liksom förstås Bob Impola, med bland de 85 föranmälda svenskarna till Kaiser Maximilian lauf i Österrike på lördag.

Johan Röjler en tiondel från att slå OS-klara Nils van der Poel i säsongspremiären

NWT och Svenska skridskoförbundet haussar OS-klara 5 000-metersskrinnaren Nils van der Poels prestation på Tingvalla isstadion i dag som ”ett möjligt världssrekord”. Trollhätteskrinnaren avverkade nämligen ett helt allroundprogram (den ”stora fyrkampen”, alltså 500, 1 500, 5 000 och 10 000 meter) inom loppet av 59 minuter. Men jag fastnade ändå för en helt annan prestation när jag läste resultatlistan: Att Johan Röjler, den 36-årige örebroaren som gjorde sina sista internationella mästerskap 2010 (OS och allround-VM) och sedan bara tävlat sparsamt på nationell nivå, bara var en tiondel från att slå van der Poel på 500 meter. Visst, 500 meter är inte van der Poels specialdistans (men det var inte Röjlers specialdistans heller), och han hade ju lite annat att tänka på under den där timmen i Karlstad, men ändå … van der Poel avverkade 500 meter på 41,26, Röjler gick på 41,36 (svenske juniorlandslagsmannen Wilhelm Ekensskär var trea på 42,45). På 5 000 meter möttes de båda igen, men då visade van der Poel mer av sin klass och vann på 7.41,20 medan Röjler blev trea på 8.12,40, fem sekunder bakom Ekensskär.
– Jag har slagit svenskt rekord här på 3 000 och tycker om att tävla här. Banan är bra och på våren kunde det vara helt fantastiskt. Roligt att komma hit igen, säger Röjler till NWT (som berättar att Röjler har banrekorden på 3 000 och 5 000 meter på Tingvalla, 3.57,50 respektive 14.41,32).
Även dubbel Ice race vintage-segraren Fredrik Nylén (som är uppvuxen i Karlskoga och har spelat hockey i Bik Karlskoga) fanns med på isen (både som deltagare och arrangör), men misslyckades med sitt mål att klara SM-kvalgränsen i seniorklassen på 5 000 meter.

Det har förresten gått en hel vecka sedan första deltävlingen i Tour de Kif avgjordes, och jag har dag efter dag glömt att rapportera om den. Det blev väntade segrare i Olivia Hansson och Tobias Karlsson med tiderna 27.50 respektive 23.48 över 8,4 kilometer i klassisk stil med intervallstart uppe i konstsnöspåret i Ånnaboda (förmodligen sju varv på den 1 200 meter långa slinga som nu är igång). Hansson var nästan fem minuter före Malin Olsson på andra plats, men i herrklassen var Robert Brundin och Erik Svensson inom minuten bakom Karlsson. Totalt kom hela 28 åkare till start, vilket får räknas som bra uppslutning i en öppen klubbtävling. Nästa onsdag, den 3 januari, avgörs nästa deltävling över tio kilometer i klassisk stil.

Och apropå skidor blev Karlslunds Maria Gräfnings i dag tvåa bakom omöjliga Britta Johansson-Norgren i Grönklitts julmarathon över 42 kilometer i Orsa-Grönklitt, tiderna 2.10.01 respektive 2.12.43.

Röjler ställer upp i rubbet i ”nya” skridsko-SM: ”Om jag orkar …”

Skridsko-SM har en helt ny utformning i år. I stället för separata sprint- och allroundmästerskap avgörs alltihop (utom lagtempo, stafett och masstart) under tre fullspäckade dagar där det delas ska delas ut SM-medaljer på 500, 1 000, 1 500, 5 000 och 10 000 meter samt i sprint- och allroundkombinationerna (och därtill en utmärkelse, men ingen medalj, som grand champion till den som presterar bäst sett över alla loppen). För den som ska köra allt blir det därmed sju lopp på tre dagar (500 och 1 000 meter körs dubbelt, där fredagens 500-meterslopp räknas både mot SM-medaljer på 500 meter [sammanlagd tid efter båda loppen, inner-/ytterbana, gäller], sprintkombinationen och allroundkombinationen, och fredagens 1 000-meterslopp både är om medaljerna på distansen och en del av sprintkombinationen medan lördagens 1 000-meterslopp bara är en del av sprintkombinationen).
Bland herrseniorerna (det är där länsintresset finns) är tio åkare anmälda, varav fyra anmält sig till rubbet och därmed har chansen att göra upp om titeln som grand champion. Och tre av de fyra tävlar faktiskt för Örebroklubben SK Winner: Johan Röjler, den trefaldige olympiern (2002, 2006, 2010) som också är skridsko-Sveriges mest mästare genom tiderna (51 individuella SM-tecken, plus ett gäng i lagtempo och stafett), David Andersson, som dominerat de senaste åren, åkte OS i Sotji 2014 och slog Europapers i EM så sent som i helgen, och Adam Axelsson, Kumlakillen som haft så mycket problem i inledningen av säsongen. Axelsson flaggade dock för att det är högst osannolikt att han kör varken 5 000 eller 10 000 meter när jag talade med honom i söndags, så förmodligen blir det bara Röjler, Andersson och Trollhättans Nils van der Poel (långdistansaren som också körde EM i helgen) som kommer att göra upp om titeln som grand champion på Östermalms IP på söndag eftermiddag.
– Jag kommer köra allt om jag orkar, men det blir nog tufft. Börjar, och sedan får vi se vad som händer, säger Röjler till Konditionsbloggen.
– Jag tror att både Nils och David ska köra allt, så jag ska inte ha en chans. Jag har inte tränat så mycket skridsko, så det blir mest en kul grej, men lite nervös börjar jag bli och jag kommer så klart göra mitt bästa när starten går.
Winner har ytterligare tre skrinnare anmälda: David Hjalmarsson kommer köra allroundkombinationens fyra lopp och Markus Hjalmarsson och Karl-Göran Vahlström kör i veteranklassen.
Tävlingarna inleds 18.00 på fredagskvällen, och 20.37 koras den förste svenske mästaren på herrsidan då 1 000-metersloppen avgjorts. På lördag delas medaljerna ut för distanserna 500 meter och 5 000 meter samt i sprintkombination, och på söndag avgörs 1 500 och 10 000 meter samt allroundkombination.

En liten miss från gårdagens skidrapportering var att jag skrev att Zinkgruvans sprintspecialist Markus Johansson fått nobben av förbundskaptenen inför junior-VM. Det stämde inte helt och fullt eftersom han tilldelats en reservplats i det svenska laget, vilket Markus själv berättar om på sin blogg: ”Jag ska göra en uppladdning som om jag skulle åka dit. Det kan ju faktiskt inträffa att någon av de ordinarie blir sjuka. Det är viktigt att vara förberedd även om jag troligtvis inte kommer bli kallad. Om jag får åka kan jag senast få reda på den 18 januari, så fram tills dess ska jag träna på enligt plan. Blir det ingen resa till USA blir det i stället en sväng till Söderhamn för att köra senior-SM.”

Och så till sist resultaten från gårdagskvällens deltävling i Tour de Kif: Karlslunds Elin Winblad vann damklassen på 33.51 (över tio kilometer i fristil) medan sambon (och klubbkamraten) Tobias Karlsson fick nöja sig med en tredjeplats i herrklassen bakom Garphyttans Gustav Sundström, som gått på skidgymnasiet i Mora, som vann på 31.09, 7,5 sekunder före Karlslunds Erik Svensson i mål. Näste deltävling är DM på söndag.

Bloggen tar semester (men avslutar med en historia i björnväg)

Nu stänger jag ned, loggar ut, slår av telefonen och tar hel och total semester i tre veckor. Jag kommer säkert springa en del lopp och tävlingar, titta på andra, träna, njuta. Men jag kommer, som vanligt när jag har semester, inte att blogga ett enda, minsta jota. Inte ens när Emilia Fahlin cyklar i OS, bannemej. Och jag börjar väl en gång för alla med att ignorera O-ringens första etapp som avgjordes i dag (men lite kan ni allt läsa här, och så kan ni kolla in resultaten från Axastafetten i går, som nu äntligen har dykt upp, eller kolla in den här resultatlistan som bevisar att Mattias Nätterlund 11.00 i dag blev tvåa i tio kilometer långa Broloppet i Sollefteå på 33.16 och knappt 27 minuter vann halva distansen i samma lopp på 16.15 – och här kan ni rentav begrunda att Matthias Wengelin faktiskt fick stryk (!) i svenska långloppscupen i dag).

Nej, inget av det där kommer jag skriva om nu när jag tar semester. Men en liten historia ska jag ändå bjuda på, en som jag inte kan hålla undan för er. Den handlar om Tobias Karlsson, 31. Ni vet, han som spelade ishockey på elitnivå som ung, gjorde sex matcher för Örebro Hockey i allsvenskan 2003/04 och sedan gjorde en rätt hygglig karriär som långloppsskidåkare, med fem topp 200-placeringar i Vasaloppet och ett par säsonger i halvprofessionella Team Skistart.
Om tre veckor ska han och tre år yngre brorsan Simon springa Bamm, men deras riktiga genrepspass i Sälenfjällen förra helgen tog en ände med förskräckelse.

– Vi skulle testa all utrustning, tält, mat och allt sådant, och hade tänkt hålla igång i fem timmar innan vi slog nattläger. Vi hade kollat på kartan så det skulle finnas vatten i närheten, men det var så torrt att det inte fanns något. Vi hade helt slut och kunde inte ens göra iordning torrmaten vi hade med oss, så vi bestämde oss för att springa tillbaka till stugan i Tandådalen istället, vi hade väl ungefär 90 minuter dit. Med kanske sju kilometer kvar mötte vinär vi mötte den. ”Det är en björn”, sa jag. ”Det är en buske”, sa brorsan som ser lite dåligt. Men det var en björn. Jag försökte ta en bild, men det var mörkt och jag fick på blixt och alltihop, och björnen blev säkert nyfiken av det, för när vi hade gått 20 minuter åt ett helt annat håll och vände oss om så stod han på bakbenen och stirrade på oss bara 50 meter bort. Det var riktigt otrevligt. Man fick riktig björnnoja, till slut såg man björnar överallt, säger Karlsson till Konditionsbloggen.
Vad hände sedan?
– Vid det laget var klockan över midnatt, men vi fick fortsätta gå. Vi höll riktningen bort från stället där björnen följt efter oss, och till slut hamnade vi nästan nere vid Stöten, mot norska gränsen. Till slut kom vi ut på vägen mot Trysil och tog asfalten tillbaka. Vi blev ute i över tio timmar totalt. När vi kom ut på bilvägen var vi så törstiga att vi drack ur någon dålig bäck innan vi sprang hemåt längs bilvägen, och förmodligen var det vattnet som gjorde att både jag och Simon blev däckade i matförgiftning i flera dagar efteråt.
Hur mår du nu?
– I dag fick jag pallra mig upp eftersom O-ringen satte igång (Tobias sprang in på 42:a plats av 205 startande i herrseniorernas korta klass). Det som är positivt med att man inte orkar springa så snabbt är ju att själva orienteringen går bättre när man springer långsamt (skratt).
Vad har ni för målsättning i Bamm?
– Det är mest en kul grej, något jag vill göra för att hålla motivationen uppe nu när jag lagt av lite med skidorna, och dessutom något kul att göra tillsammans med brorsan. Det är svårt att veta hur bra de andra är, men det känns som vi kan lunka på ganska länge i den fart man håller över fjäll, så hoppas vi på en topp fem-placering är vi nog inte helt ute och cyklar, hoppas jag.
Kan jag få bilden på björnen?
– Nej, tyvärr blev den så dålig eftersom det var så mörkt att man inte ser någonting. Man kanske kan skönja ögonen, säger brorsan. Det är lite synd.

Stockman på väg över sex tvåtusenmeterstoppar

119 kilometer och 7 250 höjdmeter fördelat på sex tvåtusenmeterstoppar: Arête du Mont-Favre (2 435 meter), Col Chavannes (2 603), Col du Petit Saint-Bernard (2 188), Passeur de Pralognan (2 567), Col de la Gitte (2 322) och Col du Tricot (2 120), med start i italienska Courmayeur och mål i franska Chamonix. Vi snackar ”Sur les Traces des Ducs de Savoie”, eller kort och gott TDS, som loppet kallas. En av fem tävlingar under Ultra-Trail du Mont-Blanc-veckan som pågår just nu, och just TDS startade 6.00 i morse. Och någonstans, på någon av de där sex bergen, krigar just nu Cristoffer Stockman, ledamot för Centerpartiet i Kumlas kommunfullmäktige och långskubbare av rang. Enligt liveresultatsidan från tävlingen ligger Stockman just nu på 1 306:e plats av 1 551 startande herrar. Han passerade det medeltida fortet la Patte vid 16.36 i eftermiddags, och därefter väntar klättringen via Col de la Forclaz upp till Passeur de Pralognan före nästa mellantid nere vid vätskestationen i Cormet de Roselend, där Stockman borde vara när som helst.
Spanjoren Pau Bartolo nådde målet på torget i Chamonix som segrar vid 20.27 i kväll, då hade han besegrat banan, och konkurrenterna på 14 timmar, 26 minuter och 40 sekunder.

I kväll återupptogs den lokala rullskidcupen Moto eagle cup och det blev två favoritsegrar. Tobias Karlsson, dundrade hem herrklassen med mäktiga tiden 33.23 över 16 kilometer medan Olivia Hansson, som stod över senaste deltävlingen, tog tredje segern på lika många försök i årets cup på tiden 37.05 (Hansson som var tvåa i stortävlingen Icarullen för två veckor sedan (där Kopparbergs Bob Impola, som vann förra deltävlingen i Moto eagle cup men inte ställde upp i kväll, vann herrklassen). Robert Brundin blev tvåa på 34.46 och superklassikern Frank Kiereck trea på 35.33. Totalt kom elva åkare till start i tävlingen som avgjordes med intervallstart upp och ned för Kåvivägen i Lillån.

För övrigt vann ex-karlskogingen Linda Take Värmlands-DM på 10 000 meter i går. Tredje DM-tecknet för säsongen (om jag inte missat något), till Take som tidigare tagit hem sprint-DM i orientering och friidrotts-DM över 5 000 meter. Plus Vårruset i Karlstad, förstås. Take avverkade milen på 39.27,06, drygt 1,5 minuter före klubbkompisen (i Karlstadsklubben Göta) Anna Nyström.