Wengelin 19:e i prologen i monstertävlingen – och nu blir vädret en faktor: ”Verkar bli 36 grader”

Säg ”prolog” i idrottssammanhang, och man tänker på en rätt kort inledningstävling i ett etapplopp. Men Cape Epic är inte som andra tävlingar. Marknadsför man sig som mountainbikevärldens hårdaste och mest prestigefyllda etapplopp hör det väl till att även prologen är något utöver det vanliga: 26 kilometer, 750 höjdmeter och en segertid på över timmen. Hur som helst innebär söndagens prolog att äventyret nu är igång på allvar för Örebrocyklisten Mattias Wengelin och hans parhäst Calle Friberg där nere i Sydafrika.
För deras del slutade prologen med en 19:e-plats av av 290 startande lag i herrklassen, knappt sju minuter bakom täten och två minuter från topp tio. Och det trots att de höll igen på grund av att Friberg varit sjuk senaste dagarna och just nu går på en antibiotikakur. ”Det visade sig att hans kropp tillät honom att ta i en del ibland så det fanns några ställen där vi kunde höja tempot”, berättar Wengelin på Instagram.
Förhandsfavoriterna, regerande OS-segraren Nino Schurter och hans parhäst Matthias Stirnemann, Schweiz, ligger tvåa, drygt 1,5 minuter bakom ledande Manuel Fumic, Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien. Vilket är detsamma som ingenting i en tävling där segertiden i fjol låg på 28 timmar.
I morgon väntar första ordinarie etappen med 2 300 höjdmeter fördelat på dryg tio mils cykling och med en brant och teknisk nedförsbacke som det talas en hel del om. Men också vädret har blivit en snackis: ”På onsdag verkar det bli 36 grader”, skriver Wengelin på Instagram.
Svenska OS-segraren Jenny Rissveds visade för övrigt klass direkt när hon tillsammans med schweizaren Thomas Frichknecht var snabbas av alla på prologen i mixedklassen.

Jag har inte fått tag i Emilia Fahlin efter Trofeo Alfredo Binda (hennes första tävling på världstouren i år), så jag kan bara gissa att hon är halvnöjd med insatsen. Hennes lag Wiggle-High5 lyckades försvara Elisa Longo Borghinis ledartröja totalt i touren, men fick nöja sig med italienskans niondeplats som bästa resultat i tävlingen där Coryn Rivera tog hem klungspurten (och svenska Hanna Nilsson, som fått en strålande start på säsongen, följde upp 14:e-platsen i Strade Bianche med en 13:e-plats i dag). Fahlin själv, som agerade hjälpryttare åt bland andra Longo Borghini och Giorgia Bronzini i tävlingen, rullade i mål knappt tio minuter bakom täten.

Från sista deltävlingen i längdskidåkningens Sverigecup finns inte mycket att skriva hem om. Filip Danielsson stod över söndagens klassiska sprint för att spara kroppen inför SM nästa helg (han klev ju av gårdagens tremil efter två tredjedelar på grund av ömmande rygg och dålig allmänkänsla) och Axel Ekström var sliten efter gårdagens fjärdeplats och blev bara 44:a i prologen, 4,5 sekunder från att ta en topp 30-plats och avancera till kvartsfinalerna. Ekström slutar därmed på nionde plats totalt i Sverigecupen i år.

De flesta svenska löparfantaster hade förstås ögonen riktade mot New York när det gäller halvmaraton på söndagen (Sarah Lahtis mäktiga nya svenska rekord), men ur länsperspektiv var det i Nederländerna det hände. KFUM Örebros Thomas Chaillou, den till Örebro inflyttade och maratonsatsande fransmannen som underkastat sig Mikael Kroons träning i vinter sprang in på personliga rekordet 1.11.00 (efter att ha passerat tio kilometer på 32.29) vid tävlingen Stevensloop i Nijmegen, vilket gav en 16:e-plats. ”Kraftig blåst förstörde dagen”, skriver Kroon dock på twitter, vilket indikerar att det kunde ha gått ännu snabbare annars.
Blåste gjorde det även åtta mil åt nordväst, i Utrecht, där Örebro AIK-löparna Oskar Arlebo och Fredrik Johnsson sprang in på 16:e respektive 17:e plats totalt, och femte och sjätte plats i H35, i Utrecht science park marathons halvmaratonlopp, på 1.17.24 respektive 1.17.47. ”Tyvärr rejält blåsigt (tio meter i sekunden) och rejäl motvind sista fem gjorde det kämpigt”, skriver Johnsson, som har ett två år gammalt halvmarapers som är 25 sekunder bättre, i ett mail till Konditionsbloggen. Något som, vid sidan om tröttheten, förklarar att Johnsson hade ett snitt på 3.38 per kilometer fram till 15 kilometer och 3.53 sista 6,1.

Och så har ni väl inte missat min (förvisso pluslåsta) text om att Johan Röjler tillsammans med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson körde hem SK Winners tionde raka SM-guld i stafett, va? Det lär, om jag inte räknat fel, ha varit Röjlers 65:e SM-guld totalt (51 individuella är helt säkra, jag tror att han har tio i stafett och fyra i lagtempo också).

Helgens höjdare – Bob mot Johnsrund Sundby och Fahlin kastas in i världstouren

1. Birkebeinnerrennet (och annan skidåkning)
Båda bröderna Impola (allra mest Bob) visade att formen åter är stigande i Vasaloppet för två veckor sedan, och fortfarande återstår ju fyra lopp i långloppsvärldscupen skiclassics. Birkebeinerrennet på lördag är tillsammans med just Vasaloppet och Marcialonga cupens mest prestigefyllda. Och visst blir det lite extra roligt när en skidåkare som Martin Johnsrud Sundby anmält sig (hur står han sig över 54 kilometer stakning mot, säg, Bob Impola?). Däremot har Johan Olsson, som också skulle ha kört, tvingats kasta in handduken (och inga fler toppnamn från länet verkar ha anmält sig).
På hemmaplan körs finalerna i seniorernas Sverigecup uppe i Skellefteå med tremil (för herrarna, bara 15 kilometer för damerna) i klassisk stil på lördagen och sprint i klassisk stil på söndagen. Axel Ekström, som trots att Sverige inte lyckades fylla truppen till världstourens Kanadatour inte blev uttagen, är seedad som fyra på Fispoäng (alltså den inofficiella världsrankningen) inför tremilen, men har ju haft det betydligt tuffare i klassisk stil än i fristil den här säsongen. Även Filip Danielsson, med sin stigande formkurva, och Joel Lager finns på plats. I sammandraget ligger Ekström på åttonde plats trots att han missade tre tävlingar på grund av Tour de ski-laddning. Viktor Thorn, som är i Kanada, leder före Piteås Johan Häggström.

2. Nora marathon (och orientering)
Äntligen dags för utelöparpremiär i länet, och jag skrev ju en hel del om det härom dagen. Några nya namn har dykt upp i listan sedan dess, som rutinerade ultralöparna Sofia Kay och Annika Askengren Berg, som båda lär vara goda för en bit under fyra timmar.
Samtidigt avslutas Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) några mil österut, i Lindesberg. Med extra poäng i finalen lever både dam- och herrklasserna i teorin, men för Lovisa Persson räcker en fjärdeplats under alla omständigheter för seger och Tisarenlöparen har varit på pallen i samtliga deltävlingar hon sprungit i den här säsongen. Enda utmanaren är Josefin Erlandsson. På herrsidan kan, teoretiskt, fem löpare fortfarande vinna, men kommer täten till start kommer det i praktiken att stå mellan ledaren Filip Jakobsson, Tisaren, och tvåan Jonas Andersson, OK Roxen. De har mötts i skogarna fyra gånger tidigare i vinter, och Jakobsson har varit först i mål vid tre av de tillfällena. Har han återigen Andersson bakom sig så är totalsegern säkrad, och vinner inte Andersson räcker det för Jakobssons del också med att vara placeringen bakom i mål. Men mer än så har skidorienterings-JVM-medaljören inte råd att tappa poängmässigt.

3. Cape-Epic (och möjligen annan cykling)
Jag tipsade om hur ni följer mäktiga etapploppet Cape-Epic, som startar på söndag med Matthias Wengelins lag som en topp tio-kandidat, i gårdagens blogginlägg, och nu ligger dessutom mitt stora, pluslåsta reportage med Örebrocyklisten ute på na.se.
Men det verkar även som om Emilia Fahlin fått planera om sina rese- och tävlingsplaner efter lägret på Mallorca i veckan, för nu finns hon med i startlistan och i Wiggle-High5:s uppsnack inför världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda på lördag. Det italienska loppet med start i Taino och målgång i Cittiglio mäter 131 kilometer och var en av Emma Johanssons favoriter (seger 2014, tvåa 2009, 2011, 2013, trea 2010). Brittiska Elizabeth Deignan har vunnit de två senaste upplagorna. Fahlin körde tävlingen även i fjol.

Bubblare: Skridsko-SM, de distanser som förbundet inte lyckades klämma in i det stora, kombinerade allround- och sprint-SM i mars (lagtempo, stafett och den individuella masstarten) avgörs i Ruddalens skrinnarhall i Göteborg. Ingen av svensk skridskos tre största namn just nu – OS-skrinnaren David Andersson, förre juniorvärldsmästaren Nils van der Poel och U23-världscupåkaren Adam Axelsson – kommer dock till start, vilket är ett tufft slag inte minst mot Örebroklubben SK Winners chanser, och stolta traditioner, i lagtempo och stafett (just nu har klubben bara två individuella åkare anmälda, och det krävs tre för ett lag, men laganmälningar ligger ändå inne, så vi får väl se hur de får ihop det). Hur som helst gör det Johan Röjler, 2000-talets mest framgångsrika svenska skrinnare (och meste svenska mästare genom tiderna) till förhandsfavorit i masstarten ihop med Trollhättans Wilhelm Ekenskär som kört bra i vinter (men som fick stryk av Röjler på både 300 och 10 000 meter i SK Winners avslutningstävling i Behrn arena förra helgen). Det avgörs dessutom några andra, mer eller mindre plojartade tävlingar under SM, som jag rapporterat om tidigare, men Röjler kör bara SM-distanserna och klubbkompisen Markus Hjalmarsson ställer upp på ordinarie distanserna 500 meter och 3 000 meter (som dock inte har SM-status).