Helgens höjdare – skidavslutning, orienteringsstart och massor av annat

1. Avslutningen (?) på skidsäsongen
Jag skrev ju redan i går en hel del inför SM-avslutningen i Umeå i helgen, som vi alltså sänder gratis på na.se. Det är en tävlingshelg som förstås blir säsongsavslutning för många, i varje fall den sista stora måltävlingen även om somliga hittar på annat fram på vårkanten.
På lördagen avgörs också det som senaste åren varit finalen på långloppscirkusen, Årefjällsloppet, men som i år ”bara” är deltävling tio av tolv i långloppsvärldscupen skiclassics. Båda bröderna Impola, Bob och Bill, som hade det tungt i Birkebienerrennet förra helgen är anmälda och säkerligen revanschssugna när det vankas 55 kilometer stakning på en banprofil som torde passa dem betydligt bättre än tävlingen i Norge.
Dessutom är det ju veteran-SM i Borås i helgen, men dit är Royne Andersson, från Norabygdens SK, ende länsdeltagare till start. Han kör i H60-klassen.

2. Starten på orienteringssäsongen
En del har ju redan varit nere på Panvåren, och fortfarande är det nästa en månad kvar till de första nationella tävlingarna i länet (natt-SM, Tisarträffen, Letälvsträffen och Boforsloppet 21–23 april), men visst känns ändå Nyköpingsorienteringen och Måsenstafetten som något av starten på den riktiga orienteringssäsongen? Det börjar redan i kväll, med masstartsnattävlingen Nyköpingsnatten, dit Tisaren kommer med alla sina bästa svenska löpare sånär som på systrarna Tjernlund och Andrea Svensson; från landslagslöparna Lilian Forsgren och Filip Jacobsson via Daniel Attås och Ellinor Eriksson till Lovisa Persson och Rebecka Nylin ställer de upp mangrant (dessutom kommer Martin Regborn till start i motionsklass!).
Till lördagens Nyköpingsorienteringen, med långt över tusen anmälda löpare, ansluter även Josefin och Ellinor Tjernlund, Andrea Svensson och Marion Aebi. Och så springer Martin Regborn i tävlingsklass.
Och i Måsenstafetten, även den i Nyköpingsområdet, på söndag ställer Tisaren upp med fyra dam- och två herrlag medan KFUM Örebro och Hagaby kör ett gemensamt mixedlag i öppen klass, med Jacob Eriksson, Josefin Erlandsson, Saga Sander och Regborn.

3. Löpning och cykel
Det händer mycket i helgen, för vid sidan om allt det där är det dessutom Sveriges näst största inomhustävling i friidrott i Örebro, Marsspelen, med 800 meter (för alla från tolv år och upp till veteranklass), 1 500 meter (för 14–17-åringar) och 3 000 meter (för seniorer och veteraner). Bland intressanta länsnamn i startlistan finns Mikaela Kemppi (3 000), Klara Frih (800), Wilhelm Bergentz (1 500), Elias Zika (3 000) och Maria Eriksson (både 800 och 3 000). Och på söndag är det ju dessutom Varvetmilen, Göteborgsvarvet seedningslopp, på Väster (där har jag bara scannat startlistan snabbt utan att hitta några riktiga toppnamn, och egentligen hajade jag bara till när jag såg att Kif Örebros klubbchef Anders Nilsson skulle springa).
Dessutom avslutas ju Cape Epic med Matthias Wengelin med tre etapper fredag–söndag, och på söndag kör Emilia Fahlin belgiska världstourtävlingen Gent-Wevelgem.
Har jag missat nåt? Säkert massor. Det här blir en i sanning intensiv sporthelg. Tur att man är ledig så man hinner följa allt …

Wengelin 19:e i prologen i monstertävlingen – och nu blir vädret en faktor: ”Verkar bli 36 grader”

Säg ”prolog” i idrottssammanhang, och man tänker på en rätt kort inledningstävling i ett etapplopp. Men Cape Epic är inte som andra tävlingar. Marknadsför man sig som mountainbikevärldens hårdaste och mest prestigefyllda etapplopp hör det väl till att även prologen är något utöver det vanliga: 26 kilometer, 750 höjdmeter och en segertid på över timmen. Hur som helst innebär söndagens prolog att äventyret nu är igång på allvar för Örebrocyklisten Mattias Wengelin och hans parhäst Calle Friberg där nere i Sydafrika.
För deras del slutade prologen med en 19:e-plats av av 290 startande lag i herrklassen, knappt sju minuter bakom täten och två minuter från topp tio. Och det trots att de höll igen på grund av att Friberg varit sjuk senaste dagarna och just nu går på en antibiotikakur. ”Det visade sig att hans kropp tillät honom att ta i en del ibland så det fanns några ställen där vi kunde höja tempot”, berättar Wengelin på Instagram.
Förhandsfavoriterna, regerande OS-segraren Nino Schurter och hans parhäst Matthias Stirnemann, Schweiz, ligger tvåa, drygt 1,5 minuter bakom ledande Manuel Fumic, Tyskland, och Henrique Avancini, Brasilien. Vilket är detsamma som ingenting i en tävling där segertiden i fjol låg på 28 timmar.
I morgon väntar första ordinarie etappen med 2 300 höjdmeter fördelat på dryg tio mils cykling och med en brant och teknisk nedförsbacke som det talas en hel del om. Men också vädret har blivit en snackis: ”På onsdag verkar det bli 36 grader”, skriver Wengelin på Instagram.
Svenska OS-segraren Jenny Rissveds visade för övrigt klass direkt när hon tillsammans med schweizaren Thomas Frichknecht var snabbas av alla på prologen i mixedklassen.

Jag har inte fått tag i Emilia Fahlin efter Trofeo Alfredo Binda (hennes första tävling på världstouren i år), så jag kan bara gissa att hon är halvnöjd med insatsen. Hennes lag Wiggle-High5 lyckades försvara Elisa Longo Borghinis ledartröja totalt i touren, men fick nöja sig med italienskans niondeplats som bästa resultat i tävlingen där Coryn Rivera tog hem klungspurten (och svenska Hanna Nilsson, som fått en strålande start på säsongen, följde upp 14:e-platsen i Strade Bianche med en 13:e-plats i dag). Fahlin själv, som agerade hjälpryttare åt bland andra Longo Borghini och Giorgia Bronzini i tävlingen, rullade i mål knappt tio minuter bakom täten.

Från sista deltävlingen i längdskidåkningens Sverigecup finns inte mycket att skriva hem om. Filip Danielsson stod över söndagens klassiska sprint för att spara kroppen inför SM nästa helg (han klev ju av gårdagens tremil efter två tredjedelar på grund av ömmande rygg och dålig allmänkänsla) och Axel Ekström var sliten efter gårdagens fjärdeplats och blev bara 44:a i prologen, 4,5 sekunder från att ta en topp 30-plats och avancera till kvartsfinalerna. Ekström slutar därmed på nionde plats totalt i Sverigecupen i år.

De flesta svenska löparfantaster hade förstås ögonen riktade mot New York när det gäller halvmaraton på söndagen (Sarah Lahtis mäktiga nya svenska rekord), men ur länsperspektiv var det i Nederländerna det hände. KFUM Örebros Thomas Chaillou, den till Örebro inflyttade och maratonsatsande fransmannen som underkastat sig Mikael Kroons träning i vinter sprang in på personliga rekordet 1.11.00 (efter att ha passerat tio kilometer på 32.29) vid tävlingen Stevensloop i Nijmegen, vilket gav en 16:e-plats. ”Kraftig blåst förstörde dagen”, skriver Kroon dock på twitter, vilket indikerar att det kunde ha gått ännu snabbare annars.
Blåste gjorde det även åtta mil åt nordväst, i Utrecht, där Örebro AIK-löparna Oskar Arlebo och Fredrik Johnsson sprang in på 16:e respektive 17:e plats totalt, och femte och sjätte plats i H35, i Utrecht science park marathons halvmaratonlopp, på 1.17.24 respektive 1.17.47. ”Tyvärr rejält blåsigt (tio meter i sekunden) och rejäl motvind sista fem gjorde det kämpigt”, skriver Johnsson, som har ett två år gammalt halvmarapers som är 25 sekunder bättre, i ett mail till Konditionsbloggen. Något som, vid sidan om tröttheten, förklarar att Johnsson hade ett snitt på 3.38 per kilometer fram till 15 kilometer och 3.53 sista 6,1.

Och så har ni väl inte missat min (förvisso pluslåsta) text om att Johan Röjler tillsammans med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson körde hem SK Winners tionde raka SM-guld i stafett, va? Det lär, om jag inte räknat fel, ha varit Röjlers 65:e SM-guld totalt (51 individuella är helt säkra, jag tror att han har tio i stafett och fyra i lagtempo också).

Ekström föll två gånger om – men Wiker stod på benen den här gången och satte landsvägspers: ”Friskt vågat, hälften vunnet”

Axel Ekström har ju radat upp finfina resultat i de svenska cuptävlingar han ställt upp i den här vintern – det var ju också därför han fick köra så mycket världscup i december och januari – och då företrädesvis i fristil. På lördagen hade Garphytteåkaren mycket väl kunnat ta en pallplats i klassisk stil, i Sverigecupens tremil med individuell start i Skellefteå, om det inte hade varit för två fall redan på det första av de tre varven. Det var nämligen det som gjorde att Ekström varvade först på 28:e plats, förklarar klubben på sin hemsida. Väl därefter körde Ekström betydligt bättre, och plockade placeringar successivt ända upp till en fjärdeplats i mål, 32 sekunder från pallen (Björn Sandström som vann var dock hela 1.37 bakom, efter att ha tagit 41 sekunder på det där första varvet och sedan drygat ut hela vägen).
Filip Danielsson hade det ännu jobbigare: Dålig känsla i kroppen och därtill ryggont som gjorde att han valde att kliva av efter 20 kilometer och att han funderar på att stå över sprinten som avslutar Sverigecupsäsongen i morgon, söndag. Det skriver han på sin blogg.

Birkebeinerrennet verkar inte ha inneburit någon strålande dag – förutom rent vädermässigt – för någon av bröderna Impola. Det var hårdkörning och uppsprucket tidigt, och redan vid första mellantiden i Skramstad var Bob fyra minuter bakom täten, som då bestod av en kvintett åkare, och Bill ytterligare 1,5 minuter efter. Uppe i Kvarstad skiljde nio respektive 13 minuter till täten, som då bara bestod av Martin Johnsrud Sundby (som sedermera vann, trots att han däremellan han bli nermejad av tv-skotern) och Simen Östensen. Och i mål var Bob 73:a och Bill 134:a, 18 respektive 25 minuter bakom Johnsrud Sundby, och sämsta resultaten i långloppscupen på mycket länge för båda. Tre deltävlingar, tre helger i rad, återstår av långloppsvärldscupen skiclassics.

Louise Wiker hade en betydligt roligare dag i sin comeback efter omkullspringningen på uppvärmningen inför Sevilla marathon i februari, som gjorde att Hälleforslöparen tvingades bryta loppet. I sydspanska Villa de Laredos tiokilometersloppet sprang hon in på sjätte plats med nya landsvägsperset 34.44.

På tal om löpning, och löpare med maratonambitioner så vann Per Carlsson, Mariestad, och Gunilla Axelsson, Borlänge, Nora marathon på respektive 3.02.43 respektive 3.34.19. Bästa länslöpare blev Örebro AIK-duon Peter Welander och Emma Ardland med andraplatser på 3.13.35 respektive 3.49.46. Bibben Nordblom, den trippla världsmästaren i swimrun och dubbla ironman-VM-triathleten, sprang in som trea på 3.51.28 (hennes mamma, som hon delat två av sina VM-titlar med, Lotta Nilsson blev fyra på halvmaran med 1.46.52).

Och så var det ju avslutning i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen), vinterns motsvarighet till Milans poängtävlingar. Och faktum är att det blev, i motsats till vad jag antydde i går, blev omkastningar vad gäller totalsegrarna både på dam- och herrsidan. en sjätteplats för Josefin Erlandsson, OK Milan, för att gå om i sammandraget, och det fixade hon med över tio minuters marginal när hon blev tvåa i finalen bakom klubbkompisen Therese Korkeakoski. Och på herrsidan valde ingen av topp tre att springa finalen (totalledarne Filip Jacobsson kutade, och vann, istället moderklubben Degerfors OK:s träningstävling upp i Råbäck, vilket gjorde att vinterseriens obestridde kung Daniel Attås kunde säkra fjärde raka totalsegern via sin 21:a deltävlingsseger (han toppar också maratontabellen för flest insprungna poäng genom tiderna).

I skridsko-SM i Göteborg lär Johan Röjler ha tagit karriärens 72:a individuella SM-medalj (ett silver) och därtill ett silver i lagtempo ihop med Lars-Erik Larsson och Markus Hjalmarsson, men än så länge har jag inte sett någon resultatlista. I morgon avslutas SM, och i praktiken också skridskosäsongen, med stafett.

Och så bytte jag några ord med Emilia Fahlin över facebook, och Örebrocyklisten bekräftar att hon går in och ersätter en förkyld lagkamrat i söndagens Trofeo Alfredo Binda. Wiggle-High5 matchar ett som vanlig ramstarkt lag i världstourledaren ELisa Longo Borghini, dubbla världsmästaren Giorgia Bronzini, Audrey Cordon, CLaudia Lichtenberg och Amy Roberts.

Helgens höjdare – Bob mot Johnsrund Sundby och Fahlin kastas in i världstouren

1. Birkebeinnerrennet (och annan skidåkning)
Båda bröderna Impola (allra mest Bob) visade att formen åter är stigande i Vasaloppet för två veckor sedan, och fortfarande återstår ju fyra lopp i långloppsvärldscupen skiclassics. Birkebeinerrennet på lördag är tillsammans med just Vasaloppet och Marcialonga cupens mest prestigefyllda. Och visst blir det lite extra roligt när en skidåkare som Martin Johnsrud Sundby anmält sig (hur står han sig över 54 kilometer stakning mot, säg, Bob Impola?). Däremot har Johan Olsson, som också skulle ha kört, tvingats kasta in handduken (och inga fler toppnamn från länet verkar ha anmält sig).
På hemmaplan körs finalerna i seniorernas Sverigecup uppe i Skellefteå med tremil (för herrarna, bara 15 kilometer för damerna) i klassisk stil på lördagen och sprint i klassisk stil på söndagen. Axel Ekström, som trots att Sverige inte lyckades fylla truppen till världstourens Kanadatour inte blev uttagen, är seedad som fyra på Fispoäng (alltså den inofficiella världsrankningen) inför tremilen, men har ju haft det betydligt tuffare i klassisk stil än i fristil den här säsongen. Även Filip Danielsson, med sin stigande formkurva, och Joel Lager finns på plats. I sammandraget ligger Ekström på åttonde plats trots att han missade tre tävlingar på grund av Tour de ski-laddning. Viktor Thorn, som är i Kanada, leder före Piteås Johan Häggström.

2. Nora marathon (och orientering)
Äntligen dags för utelöparpremiär i länet, och jag skrev ju en hel del om det härom dagen. Några nya namn har dykt upp i listan sedan dess, som rutinerade ultralöparna Sofia Kay och Annika Askengren Berg, som båda lär vara goda för en bit under fyra timmar.
Samtidigt avslutas Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) några mil österut, i Lindesberg. Med extra poäng i finalen lever både dam- och herrklasserna i teorin, men för Lovisa Persson räcker en fjärdeplats under alla omständigheter för seger och Tisarenlöparen har varit på pallen i samtliga deltävlingar hon sprungit i den här säsongen. Enda utmanaren är Josefin Erlandsson. På herrsidan kan, teoretiskt, fem löpare fortfarande vinna, men kommer täten till start kommer det i praktiken att stå mellan ledaren Filip Jakobsson, Tisaren, och tvåan Jonas Andersson, OK Roxen. De har mötts i skogarna fyra gånger tidigare i vinter, och Jakobsson har varit först i mål vid tre av de tillfällena. Har han återigen Andersson bakom sig så är totalsegern säkrad, och vinner inte Andersson räcker det för Jakobssons del också med att vara placeringen bakom i mål. Men mer än så har skidorienterings-JVM-medaljören inte råd att tappa poängmässigt.

3. Cape-Epic (och möjligen annan cykling)
Jag tipsade om hur ni följer mäktiga etapploppet Cape-Epic, som startar på söndag med Matthias Wengelins lag som en topp tio-kandidat, i gårdagens blogginlägg, och nu ligger dessutom mitt stora, pluslåsta reportage med Örebrocyklisten ute på na.se.
Men det verkar även som om Emilia Fahlin fått planera om sina rese- och tävlingsplaner efter lägret på Mallorca i veckan, för nu finns hon med i startlistan och i Wiggle-High5:s uppsnack inför världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda på lördag. Det italienska loppet med start i Taino och målgång i Cittiglio mäter 131 kilometer och var en av Emma Johanssons favoriter (seger 2014, tvåa 2009, 2011, 2013, trea 2010). Brittiska Elizabeth Deignan har vunnit de två senaste upplagorna. Fahlin körde tävlingen även i fjol.

Bubblare: Skridsko-SM, de distanser som förbundet inte lyckades klämma in i det stora, kombinerade allround- och sprint-SM i mars (lagtempo, stafett och den individuella masstarten) avgörs i Ruddalens skrinnarhall i Göteborg. Ingen av svensk skridskos tre största namn just nu – OS-skrinnaren David Andersson, förre juniorvärldsmästaren Nils van der Poel och U23-världscupåkaren Adam Axelsson – kommer dock till start, vilket är ett tufft slag inte minst mot Örebroklubben SK Winners chanser, och stolta traditioner, i lagtempo och stafett (just nu har klubben bara två individuella åkare anmälda, och det krävs tre för ett lag, men laganmälningar ligger ändå inne, så vi får väl se hur de får ihop det). Hur som helst gör det Johan Röjler, 2000-talets mest framgångsrika svenska skrinnare (och meste svenska mästare genom tiderna) till förhandsfavorit i masstarten ihop med Trollhättans Wilhelm Ekenskär som kört bra i vinter (men som fick stryk av Röjler på både 300 och 10 000 meter i SK Winners avslutningstävling i Behrn arena förra helgen). Det avgörs dessutom några andra, mer eller mindre plojartade tävlingar under SM, som jag rapporterat om tidigare, men Röjler kör bara SM-distanserna och klubbkompisen Markus Hjalmarsson ställer upp på ordinarie distanserna 500 meter och 3 000 meter (som dock inte har SM-status).

Backlopp i Närke? Nähä? Joho! Här är Röjlers senaste påhitt: Rusakulan vertikal tour

Hade det inte varit för att han varit med på tre OS och slagit svenskt rekord i SM-guld i skridsko, sprungit ultralopp och slagit rekordtid på Bergslagsledens 28 mil och därtill arrangerat ett av Sveriges tuffaste skridskolopp och Bergslagsleden på fem dagar (bland mycket annat) så hade man kanske trott att han varit tokig när Johan Röjler när han sa att han skulle arrangera ett backlopp i Närke, ett landskap som blivit känt för sin slätt. Men nu blir det av, och därtill en hel serie. Tja, nog har jag tillbringat mycket tid i Kilsbergen, så jag vet att det finns ett och annat motlut, och faktum är ju att han och medarrangörerna Peter Knoblach och Håkan Röjler valt den kanske vackraste och vanligaste utsiktspunkten som målet för loppet.
Det handlar om 160 höjdmeter på 3,3 kilometers löpning från fotbollsplanen i Klockhammar upp till toppen på Rusakulan (enda gången jag själv kutat upp till Rusakulan har faktiskt varit under Bergslagsleden ultras tre upplagor, men då springer man ”bara” från Bergslagsleden och upp, inte hela vägen nerifrån Klockhammar; det var väl i den där backen som Röjler själv tränade en hel del inför Transvulcania häromåret).
Det blir både löpnings- och mountainbikeklasser för herrar och damer, och alla tre deltävlingar avgörs inom loppet av en vecka: Onsdagen den 29 mars, tisdagen den 4 april och torsdagen den 6 april. Det är intervallstart, och starten för de två första deltävlingarna går 18–19 på kvällen. ”Loppen kommer ha mindre variationer på bansträckning men där start och mål är konstanta. Det sista loppet kommer avgöras i mörker”, skriver arrangörerna på sin facebooksida.
Martin Regborn, som var och varannan vecka postar instagrambilder från toppen på Rusakulan, borde tillsammans med en Filip Dahlgren i form (och möjligen Per Sjögren, han är ju bra på allt som kräver kondition och har rekordet i Kvarntorpshögens trappa) lär ju vara storfavoriter på herrlöparsidan, på damsidan är det svårare att sia vem av Tisarens orienterare som är starkast, men Lilian Forsgren gjorde ju ett toppresultat i Göteborgs brantaste i fjol.
”Svårt att säga vad segertiden kan bli, men kanske ned mot 12–13 minuter”, siar Johan Röjler.
Tävlingen heter Rusakulan vertikal tour, och deltagarna i de tre deltävlingarna samlar på sig poäng så att totalsegrare kan koras. Och det kommer förstås bli väldigt intressant att se om några av de stora kanonerna dyker upp på startlinjen.

I morgon drar junior-SM i skidor igång i Kalix med fyra Garphytte- och fyra Zinkgruveåkare på plats. Topprankad av dem är förstås Markus Johansson, som framför allt i torsdagens sprint har segerchans och är medaljfavorit. Men till att börja med är det masstartslopp i fri stil som gäller.

Nu är det också bekräftat vilka lagkompisar Emilia Fahlin får med sig i världstourloppet Ronde van Drenthe, hennes säsongspremiär, på lördag. Det blir Jolien d’Hoore, Annette Edmondson, Grace Garner, Lucy Garner och Julie Leth.

Ska vi slå vad om att Impola vinner Vasaloppet? Och då gör Fahlin comeback (”Blir helvetespremiär”)

Sedan numera ganska många år tillbaka kan man ju slå vad om vem som kommer vinna Vasaloppet, och i år är spelbolagen rätt överens om att Petter Eliassen, 2015 års vinnare, får kliva överst på pallen igen (de ledande bolagen har honom mellan 2,75 och 4,00 gånger pengarna) med Tord Asle Gjerdalen (3,60–7,00) och regerande mästaren John Kristian Dahl (4,00–18,00) som andra- och tredjehandsfavoriter. Impolabröderna? Tja, ingen har oddssat Bob trots succén i La Sgambeda i december, så han går in i kategorin ”vem som helst annars”, som ger åtta gånger degen, medan Bill Impola rankas som 16:e troligaste vinnaren med ett odsspann på 41–76 gånger degen (det gör honom till femtehandsfavorit bland svenskarna).
Vill ni läsa mer om Kopparbergsbröderna så ramlar ett pluslåst reportage inför Vasaloppet ut på na.se vid lunchtid i morgon (redan nu går de fint att läsa en text inför Nattvasan, om man har plusabonnemang).
Redan på fredagen avgörs Stafettvasan (som Impolabröderna – Bill, Bob, Tom och Jack, tillsammans med Kalle Eriksson, vann 2009), och inte mindre än 95 lag har angett en ort i Örebro län som lagets hemvist vid anmälan. Men det är helt omöjligt att tröska sig igenom alla laguppställningar, så jag får nöja mig med att konstatera att det kommer bli en fin duell mellan Vedevågssonen och förre JVM-åkaren Filip Danielsson (som hoppat in som reserv i ett av Ebabs lag, med startnummer 2032 eller 2033, läs mer på hans blogg där han bland annat skriver det blir ”roligt att få känna på första backen inför möjlig start i Vasan kommande åren”) och Zinkgruvans sprintkung Markus Johansson (som kör i laget Skiteam Torsby, med startummer 1 082, där även Garphyttans Adam Gillman och Marcus Lennartsson och Zinkgruvans Oscar Johansson ingår, plus Gabriel Strid) på förstasträckan. Dock kör Johansson tidiga starten, 8.00, och Danielsson den sena, 10.00, så de kommer inte att mötas i verkligheten.

Stämde för övrigt av läget med Emilia Fahlin i en facebookchat tidigare i dag, och hon bekräftade att hon nu mår bättre efter sjukdomen som gjorde att hon missade säsongens två första inplanerade tävlingar. Nu laddar hon om för att istället göra årets första tävling i nederländska Ronde van Drenthe den 11 mars. En drygt 15 mil lång tävling som ingår i världstouren och bjuder både branta backar (upp till det första av tre backpris är det 23 procents snittlutning sista 500 meterna) och några riktigt långa pavéavsnitt (alltså kullerstensväg av centraleuropeiskt snitt). Något att bita i för Fahlin som inte tävlat sedan VM i höstas, med andra ord. ”Det blir en helvetespremiär”, skriver Fahlin med glimten i ögat, och fortsätter. ”Jag fick en riktig långdragen sjukdom så det var ingen idé att tävla i Le Samyn efter att inte cyklat på 1,5 veckor. Har just börjat stegra upp träningen igen och ska hinna chocka kroppen ett par pass innan det är dags för Drenthe.”
I världstourpremiären Strade Bianche på lördag, det italienska loppet med start och mål i Siena, matchar Fahlins stall Wiggle-High5 hemmaåkarna Giorgia Bronzini och Elisa Longo Borghini plus Audrey Cordon, Mayuko Hagiwara, Claidua Lichtenberg och Amy Roberts. Det var sedan tidigare klart att Fahlin inte skulle köra den tävlingen (det blir ändå tre svenskar till start i Sara Mustonen-Lichan, Sara Penton och Hanna Nilsson).

Fahlin inför 2017: ”Siktar mot tre formtoppar”

När jag stämde träff med Emilia Fahlin för att summera 2016 i allmänhet och hennes seger i Vårgårda GP i synnerhet för nomineringen till NA:s guldklocka passade jag även på att prata lite framtid med Örebrocyklisten som efter en säsong i italienska Alé-Cipollini 2017 är tillbaka i brittiska stallet Wiggle-High5, som hon körde för 2014–2015. Hon har inte fått någon säsongsplan bekräftad av sportdirektören ännu, men har däremot lämnat in en önskeplan som nu ska synkas med de andra 14 cyklisterna som står under kontrakt.

– Man får alltid tumma lite grann, men planen är att börja med belgiska Omloop Het Niewsblad den 25 februari, om man inte ledsnar helt på träningen och försöker ringa in sig till Qatar (skratt). Sedan är tanken att vara i form i slutet av april då vi har ett par tävlingar på världstouren som är nya för damerna, Amstel gold race i Nederländerna (16 april) och Liège–Bastogne–Liège i Belgien (23 april) har lite mindre kullersten och lite fler backar än de andra och som borde kunna passa mig. Det blir kul med något nytt, och framför allt Amstel tror jag blir spännande. VM har gått nere i det området, och Holland ladies tour brukar ha avslutningsetappen i de backarna, och de brukar passa mig bra om jag är i jättebra form. Sedan skulle jag vilja vara i riktigt bra form till Flandern runt (2 april) också, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Du vann i Vårgårda i år, är målet att komma i en andra formtopp dit?
– Nja, jag kanske inte kommer vara helt i toppform till Vårgårda. Det är alltid en favorittävling, men man måste välja lite och det ska mycket till om man ska vinna två år i rad. Att upprepa en seger är ännu svårare än att ta den första. Man har fler blickar på sig, och allt måste klaffa igen. Men är man i jättebra slag kan allting hända. Etapploppet Tour of Norway, som också är nytt på världstouren, är en kul tävling som ligger veckan efter. Men målet är annars att få sista formtoppen lite senare, till VM i Bergen (17–24 september; dit alla kartor och banprofiler nu är släppta).
– Så första formtoppen blir i slutet av klassikersäsongen, den andra runt SM (19–25 juni) och den tredje till VM. Man kan inte vara jättebra jämt, och därför har vi lagt upp en plan där vi periodiserat säsongen i de tre delarna, med två hårdare träningsperioder däremellan. Den första blir under etapploppssäsongen, efter vårklassikerna, där jag kanske kör något men inte räknar med att vara i jättebra slag då.
Blir det en fortsatt satsning på tempolopp?
– Ja. Jag har redan fått en tempocykel av nya laget (så var det inte direkt i år, när cykeln kom först nio månader in i säsongen) som jag har ståendes hemma (i Girona). Jag ska ställa in den före jul så jag får den som jag vill ha den, och sedan ska jag börja lägga in lite fler specifika pass i träning, för man trampar i en annan position på den cykeln och behöver väcka de musklerna. Det var bra att jag redan i år fick med mig några tävlingar i tempo så jag kunde börja bygga upp tävlingsrutinen och hårdheten som krävs, för det är en konst att kunna ligga precis på gränsen och pressa sig i 40 minuter, det tar ett tag att hitta tillbaka och lära sig det igen (Fahlin var tempospecialist i början av sin karriär och var nia på VM både 2010 och 2011). Jag känner mig sugen på att köra tempot på VM nästa år också.

Ny SM-medalj till Wiker (finnkampsklar i morgon) – och nu är Sjögren hinderbanekung också

I fredags inledde Louise Wiker friidrotts-SM med silver på 10 000 meter – hennes tionde SM-medalj om man räknar in allt, exempelvis lagmedaljer på terräng-SM, och hennes tredje på friidrotts-SM. I dag avslutade hon SM med en ny medalj, brons på 5 000 meter, och därmed måste finnkampsplatsen vara bokad (det kan ju bli en uppsjö länsdeltagare dit, efter helgens länssuccé på SM). Wikers klubbkompis (i Hässelby) Sarah Lahti tog SM-guldet (förstås) på 15.32,46 dryga minuten före trean Wiker på 16.33,62 (Maria Larsson, Örgryte, trea på 16.19,86).
”Den form jag är i nu, det är det som driver mig och som gör att jag tar mig igenom perioder då det går betydligt tyngre”, skriver Wiker, som tog sina senaste individuella SM-medaljer 2011 (bland annat guld på 10 000 meter) i sin blogg där hon även bjuder på ett gäng bilder från helgen.
Tim Sundström fick ge sig i avslutningen av 1 500-metersfinalen, blev femma på 3.55,21 knappt fem sekunder från guldet (Kalle Berglund, Spårvägen) och 3,5 från bronset (Staffan Ek, Huddinge). Sundström kutade ju distriktsrekord nio sekunder snabbare än så innan han bytte klubb i höstas, men mästerskapslopp är ju något annat. Efter finalen strök sig Sundström från försöken på 800 meter.

Liksom i förra helgens världstourtävling i Vårgårda, där Emilia Fahlin blev första svensk någonsin att vinna just på världstouren när hon tog karriärens överlägset största seger hittills och hennes första internationella vinst överhuvudtaget på fem år, var det en större utbrytning som höll hela vägen i GP de Plouay-Bretagne i går. Den här gången kom Fahlin dock inte med i den, men väl hennes lagkamrater Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban, vilket gjorde att Fahlin fick avvakta bak i huvudklungan. Av 15 cyklister som kom loss blev Jasinska elva och Santesteban 13:e, så det blev väl ingen omedelbar succé för laget. Doldisen Eugenia Bujak, Polen och BTC City, vann trots att namn som OS-olycklige Megan Guarnier och Marienne Vos var med i tätgruppen. Fahlin rullade i mål som 47:a, på 30:e plats i huvudklungan.
Nu väntar en vecka ledigt för Fahlin innan det är dags för belgiska Lotto tour med start tisdag 6 september. Sedan blir det EM (men det var nog tur att hon slog till med segern i Vårgårda för att säkra platsen där, för cykelförbundet har i år skärpt kraven för deltagande i stora mästerskap till ”sammanlagt topp tio på Women’s Tour eller motsvarande tävling eller etapp-placeringar topp fem på ovanstående tävlingar eller topp fem på internationell endagstävling”, enligt hemsidan).

Jag har kallat honom ”kungen av Grabbhalvan” i flera år, men nu är Per Sjögren kungen av allt han ställer upp i. Efter att, gammal orienterare som han ändå är, ha slagit till med tolfte bästa tid, bara 1.18 bakom täten, på den prestigefyllda förstasträckan i Tiomila i våras har han hunnit med att sätta rekord i trappan på Kvarntorpshögen och vinna Vretstorps triathlon, Dalenrundan och Blodomloppet. Och i går slog han till i en femte disciplin (om man nu kan räkna orientering, trapplöpning, triathlon och löpning som fyra olika discipliner, och det kan man väl?) när han vann hinderbaneloppet Örebro actionrun med god marginal till alla specialister (”ni kan kalla mig OCR-kungen med andra ord”, twittar Sjögren med en blinkande smiley efteråt; OCR står för obstacle course race, alltså det engelska namnet på hinderbanelöpning).
Sjögren klarade av de 7,5 kilometerna löpning med 36 hinder på under 38 minuter, medan en Martin Bäckström (oklart var han kommer ifrån) blev tvåa, halvminuten bakom, och trean Thomas Jansson (som inte heller har någon ort angiven) var distanserad med ytterligare 50 sekunder. ”Gamle” Karlslundsskidåkaren Sebastian Torstensson fyra, men nästan 3,5 minuter bakom.
Adam Axelsson, skridskoåkaren som vann NA:s och Löpex sports pulsklocka för 2014, råkade hamna i damklassen, som segrare, men var i själva verket 35:a i herrklassen (se honom besegra rampen här). Clara Stamborg, Alingsås, var den som verkligen vann damklassen på 47.15, med över 3,5 minuters marginal bak till tvåan Sara Forsström (ingen ort angiven).

Och i Östansjöloppet tog, precis som jag tippade, Åsa Höög och Heshlu Andameriem hand om segrarna. Åtminstone om man undantar utomsocknes, eftersom Hedemoras Erik Fernlund dök upp och klarade av det millånga terrängloppet med intervallstart snabbast av alla, på 36.45. Men av löpare som samlar poäng i långloppscupen var Höög (som var snabbast av alla damer) och Andameriem bäst. Höög vann med nästa två minuters marginal till Tisarens Rebecka Nylin och tog därmed sina första poäng för året i långloppscupen. Andameriem sprang på 37.22, var därmed 37 sekunder bakom Fernlund men 17 före Andreas Ingberg på tredjeplatsen som tog hem en jämn Örebro AIK-kamp med Pär Englund och Fredrik Johnsson där alla tre var inom 26 sekunders marginal trots att det alltså handlade om individuell start.
Liduina van Sitteren var trea på damsidan och minskade avståndet till Mikaela Kemppi i kampen om långloppscupen till tre poäng, men då har Kemppi vunnit de åtta lopp hon ställt upp i medan van Sitteren redan samlat poäng i nio (man får bara räkna tio i slutändan, och elva lopp återstår. Jakob Nilsson, som inte kutade i helgen, leder fortfarande överlägset på herrsidan, trots Andameriems två raka segrar (han vann även DM på 10 000 meter förra helgen).

Helgens höjdare – Fahlin tillbaka efter galna segern: ”Kanske tänker till en extra gång om jag kommer i utbrytning nu”

Den här veckan blir det helgens höjdare med två förbehåll: Det blir en kort variant eftersom jag alltjämt är i Slovakien för bevakning av Örebro Hockeys träningsläger. Och om förbundskapten Håkan Carlsson skulle chocka och ta ut Martin Regborn att springa stafetten som avslutar orienterings-VM i morgon är det naturligtvis det som är nummer ett på listan.

1) Friidrotts-SM
Redan 15.30 i eftermiddag drar SM igång, och lite drygt en timme senare går Tim Sundström in som första länslöpare. 18.30 är det dags för första finalen – och SM:s höjdpunkt ur länslöparsynpunkt med kampen mellan Mikaela Kemppi och Louise Wiker. Jag skrev en hel del inför SM häromdagen, som ni kan läsa här.

2) Örebro actionrun
Över 2 000 är anmälda till andra upplagan av Örebros eget hinderbanelopp. Även det skrev jag om tidigare i veckan, och nu har dessutom kollegorna varit ute och testat banan. Missa inte det tv-klippet här.

3) GP de Plouay-Bretagne
Emilia Fahlin är tillbaka på cykeln efter den mäktiga segern i Vårgårda i söndags. Återigen handlar det om damernas världstour, den 16:e och näst sista deltävlingen, och franska GP de Plouay-Bretagne. Tävlingen avgörs för 15:e gången, regerande olympiska mästaren Lizzie Armitstead (som Fahlin slog förra helgen) vann i fjol, och årets bana mäter Mäter 121,5 kilometer fördelat på en inledande slinga som mäter 26,9 kilometer som körs fyra varv, följt av en avslutande sträcka på 13,9. Allt i ett lite böljande men tämligen platt landskap. I Fahlins lag, Alé-Cipollini, är det en del förändringar jämfört med söndagens succé: Ut med Martina Alzini och Marta Tagliaferro, och in med Ane Santesteban, Marta Bastianelli och Dalia Muccioli (stallet var en cyklist kort senast). När jag pratade med Fahlin några timmar efter succén i söndags berättade hon att hon inte trodde livet i klungan skulle bli svårare, och mer hårdbevakat, framöver trots segern.
– Nja, jag tror inte att de kommer kontrollera mig jättenoga på det viset. Men visst, de kanske tänker till en gång extra om jag kommer med i en utbrytning. Tidigare har det väl varit: ”Äh, hon är inget hot”, sa Fahlin då.
Efter helgens tävling väntar belgiska etapploppet Lotto Tour 3–6 september och EM i Frankrike och Monaco veckan därpå för Fahlin.

Bubblare: Östansjöloppet, den enda tävlingen i långloppscupen med individuell start (ja, även om man startar två och två, med 30 sekunders mellanrum), går av stapeln på stigar i Motorpsskogen på lördag. Vi snackar tio kilometer, och om det inte kommer in några tunga efteranmälningar får Heshlu Andameriam och Åsa Höög gälla som favoriter.

Pätsi tackar nej till ironman-VM: ”Det var redan bestämt”

Först och främst: Den här dagen har naturligtvis handlat Emilia Fahlin. Känns som jag skrivit spaltkilometer om Örebrocyklisten i år, men hon upphör aldrig att skrälla. Senaste året har varit en enda lång framgångssaga (jag skrev ju lite om det inför OS) och efter att ha hjälpt Emma Johansson till OS-silver slog hon i dag till och vann Vårgårdas GP-tävling – i konkurrens med bland andra nyblivna OS-segraren Anna van der Breggen, regerande världsmästare Lizzi Armitstead och de flesta av de bästa i den övriga världseliten. För att förstå hur stor segern är: Det var Sveriges första (och Fahlins stall Alé-Cipollinis första) någonsin på den nya världstour som inför årets säsong ersatte världscupen, och den första segern av en svenska i Vårgårda sedan Susanne Ljungskog vann premiärupplagan 2006 (Emma Johansson har aldrig lyckats vinna där). Den gamla världscupen fanns i 18 säsonger, och där lyckade Sverige ta totalt sju segrar (Ljungskog fem, Johansson två), vilket säger något om hur svårt det är att vinna cykeltävlingar.
Jag tog ett långt snack med Fahlin efter dagens tävling, och har en lång intervju i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se), där hon bland annat berättar om känslorna efter segern_
– Det är helt sjukt, faktiskt, en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Att vinna på hemmaplan, med familj och vänner på plats och en fantastisk publik … Det är helt otroligt. Det här har alltid varit min favorittävling, och hade jag fått välja en enda tävling att vinna i min karriär hade det varit den här. Efter VM och OS finns inget större. Jag kan knappt tro att det är sant.
Hann också byta några ord med Morgan Pätsi, som i går svarade för sitt livs triathlon när han slutade på andra plats i sin klass och tredje plats totalt (av 2 458 startande) i Kalmar ironman. En skräll efter cykelkraschen i våras som förstörde så mycket av hans uppladdning inför årets säsong. Men trots succén väljer han att avstå från att åka till Hawaii för årets ironman-VM. I stället kommer han att springa Frankfurt marathon – hans första maratonlopp utan 3,8 kilometer simning och 18 mils löpning före.
– Jag åkte till Kalmar med inställningen att göra bra ifrån mig på cykel och framför allt få till löpmomentet. Jag kom igång med simningen för några veckor sedan efter cykelkraschen i maj, så simningen får gå som den går, tänkte jag, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
– När jag väl kom upp ur vattnet och satt i T1 (första växlingszonen) frågade jag en annan vad han simmade på, och han svarade 1.04. Då blev jag mäkta förvånad och taggad: ”Jäklar, jag är med i matchen för sub-9”, tänkte jag. Jag vet att cykelformen och löpformen är bra, och träningen där är väl genomförd. På cykeln tryckte jag på, men höll ändå igen för att inte bränna benen helt innan löpningen. Tror jag satte snabbaste cykelspliten av alla. I löpningen var planen att lägga kilometer i 4.15–4.30-spannet, och det höll alla tre varven. Jag hade en riktigt bra dag i går, där kroppen verkligen levererade det jag är värd efter allt slit som ligger bakom. ”Don’t waiste good legs”, tänkte jag, som en kompis uttryckte sig en gång i tiden.
– Det var redan bestämt innan att tacka nej till Hawaiisloten om det skulle gå bra, vilket jag också gjort. I stället blir det lite vila. Sedan fokus på Frankfurt marathon i slutet på oktober.
Så har resultaten från DM på 10 000 meter dykt in, och det visar sig att den för mig rätt obekante 19-årige IF Startlöparen Heshlu Andameriem (han var med just bakom täten på Fjugestaloppet, Fröviloppet och 5 000-meters-DM i våras) tog hem herrguldet på 34.43,76, 14 sekunder före den utom tävlan löpande IFK Mora-löparen Daniel Sandvik och 35 före DM-tvåan Ludvig Börjesson, som landade på 35.19. Jakob Nilsson behåller ledningen i långloppscupen trots att han inte kom till start.
Danny Hallmén avslutade swimrunsäsongen (för sin del, Ö till ö återstår ju) med en femteplats i den individuella tävlingen 10islandrace i Göteborgs skärgård. Örebroaren var tio minuter bakom segrande Daniel Westermark i mål.
Sebastian Agerhäll, som springer orientering för OK Tisaren, tog hem Bydalen fjällmaratons 22-kilometersklass i lördags, 3.36 före tredjeplacerade klubbkompisen Anton Hallor vars träning inför tävlingen varit en följetong på Instagram den här sommaren.
Och för egen del avslutade jag helgen med att för tredje gången av fyra möjliga (i fjol sprack det på att jag var bortrest och missade två tävlingar) fixa Degerforsklassikern. Efter att tidigare under sommaren hunnit med orienteringsmomentet, Degernässimmet och Svartåloppet cyklade jag med start 8.00 i morse (efter att ha kommit hem från orienterings-VM i Strömstad vid tretiden i natt) 46 kilometer långa Kommunrundan (tja, långa klassen är 92 kilometer, men för att hinna med min sedvanliga bootcampklass på gymmet klockan tio nöjde jag mig med halvdistansen i år). I morgon bitti flyger jag till Poprad för att bevaka Örebro Hockeys träningsläger – med hopp om att hinna ut i de slovakiska bergen för åtminstone någon sväng traillöpning.