Snällt=sämre verk

Varför blir ljusa och vänliga verk nästan alltid sämre än de mörka verken? 

Det finns inte många av världslitteraturens största namn som kommit undan med att skriva roligt. Mark Twain är inte i sällskap med särskilt många författare. Ångest, olyckor, tragedier däremot är nästan alltid ämnet för de stora litterära verken.

Serieskaparen Mats Jonsson från Kramfors (Stensätter utanför Bollstabruk närmare bestämt) är ett exempel på detta. Hans nya serieverk ”Mats kamp” berättar om hans kärlek till sin dotter. Frun blir gravid, går på tester, föder, barnet är gulligt, börjar på dagis, fortsätter att vara gulligt, byter dagis.

Redan titeln berättar att Karl Ove Knausgård är förebilden. I ”Min kamp 2”, som kom på svenska före sommaren, berättar Knausgård om hur frun föder barn, de börjar på dagis, han älskar dem.

Knausgård gör dock stor litteratur av det som inte borde kunna bli stor litteratur.

Mats Jonsson blir jämförd med sitt eget storverk ”Pojken i skogen”, det självbiografiska verk om uppväxten i Stensätter som kanske är den främsta serieroman som gjorts i Sverige. I den jämförelsen är ”Mats kamp” helt underlägsen.

Snäll, vänligt och gulligt=sämre verk. Tyvärr är det nog så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *