Fungerar det väl när unga kriminella grips? Här några länkar.

Polisen griper brottslingar. Men om brottslingen är ett barn måste socialtjänsten ta över. Och det fungerar inte tillräckligt bra. 
Foto: Johan Nilsson / TT / Kod 50090

Jag  (och även andra på NA) har under det senaste året gjort ett antal granskningar av hur socialtjänsten fungerar. Det finns uppenbarligen stora brister. Här har jag samlat inlägg, både de som är kritiska och de som försvarar socialtjänsten. Det handlar om brister när det gäller unga kriminella. För mig är det självklart att de allra flesta kommer att behandlas inom öppenvården. Men det finns också tydliga lagkrav om när en person ska tvångsvårdas. Och lagen följs inte.

Men mönstret är rätt tydligt. Kritiken är konkret och tydlig. Dessutom har Inspektionen för vård och omsorg pekat på en rad allvarliga brister. Men försvararna, inte minst John Johansson, ordförande i socialnämnd väster i Örebro (S), kör en förnekelselinje. Ingenting av kritiken stämmer.

Här är en artikel där polisen slår larm om att socialtjänsten inte ingriper mot ungdomar som hänger i Krämaren.

Här är en granskning av ett fall där en person missbrukat i tio års tid, utan att någon ingrep.

Här har jag granskat fallet med mannen som häktades för moskébranden i Örebro.

Här kommenterar jag upploppen i Hallsberg som inträffade våren 2017.

Här kommenterar jag ett fall där en ung person begått ett allvarligt brott, utan bli omhändertagen – och jag visar att det inte bara är ett enskilt fall utan att systemfel.

Här är en nyhetsartikel där polisen konstaterar att kriminella utnyttjar barn och ungdomar. Det är en logisk utveckling, om de lagar som reglerar vård av unga inte tillämpas.

Här granskar jag hur socialtjänsten agerat gentemot en av de personer som greps efter upploppen i Hallsberg. 

John Johansson är ordförande i socialnämnd öster i Örebro. Han försvarar socialtjänsten i detta blogginlägg. 

Här är en radiodebatt mellan mig och Eva Eriksson, ordförande i socialnämnd Väster i Örebro. Gå in 42 minuter i programmet. Då hör du först en musiksnutt, sedan börjar debatten.

Här är en granskning av hur kommunerna hanterar unga missbrukare, som är gjord av Inspektionen för vård och omsorg. John Johansson hävdar att jag missuppfattat hela utredningen. Läs och döm själv.

Här är en insändare där två socialarbetare kritiserar de ledarartiklar jag skrivit i ämnet. 

Både lagen om vård av vuxna missbrukare och lagen om vård av unga är faktiskt läsbara även för icke jurister.

Lagen om vård av vuxna missbrukare kan du läsa här. 

Lagen om vård av unga kan du läsa här.

Jag kan inte heller undanhålla denna konversation som ägde rum på Facebook i förra veckan mellan mig och John Johansson:

Lars Ströman: Lagen säger: Finns en påtaglig risk för de unga personens utveckling skall tvångsvård sättas in om frivilliga åtgärder inte funkar. För vuxna missbrukare är formuleringen en risk för att skada sig själv eller andra.

John Johansson: nej! Du blandar lagstiftningen. Det är LOB du avser med skada sig själv eller annan. LOB är tillnyktring för stunden.

Lars Ströman: Paragraf fyra LVM. Lobs formulering är ”en fara för sig själv eller någon annan”

John Johansson: jo jag kan lagen. Läs ordentligt; GENOM SITT MISSBRUK löper risk att ALLVARLIGT skada… det är ETT skäl som dock också KRÄVER att man INTE kan få vård genom socialtjänstlagen och har ett FORTGÅENDE missbruk. Du läser en liten del av paragrafen.

Lars Ströman: Nu tjafsar du bara. Jag skrev om inte vården kan tillgodoses på frivillig väg, vilket är enligt socialtjänstlagen. Och klart som fan att det ska vara ett fortgående missbruk.

Vårdaren uppmanad att begära avsked på grund av amputationer

I dagens NA skriver vi om vårdaren Mats Andersson som blev uppmanad att säga upp sig från rättspsykiatrin efter att ha fått ett ben och ett finger amputerat. Vi återkommer säkert till den här frågan. När NA skrev om ärendet tog arbetsgivaren tillbaka uppmaningen. Ett möte ska hållas i dag, måndag.

Men jag återkommer ännu en gång till den hierarki som tycks finnas inom sjukvården. Läkaren som tafsade på en kvinnas bröst fick chansen att gå vidare, trots att han brutit mot allt vad läkaretik heter. En läkare i Gävle som gjorde sig skyldig till för misshandel, olaga hot, sexuellt ofredande, skadegörelse och hot mot tjänsteman fick behålla sin legitimation.

 

Vem bestämmer över Lindesbergs lasarett?

Ett tema i debatten om regionindelningen är vad som ska hända med de små sjukhusen, alltså de i Lindesberg och Karlskoga. Ja, om den framtida regionen i Svealand skulle lägga ner Lindesbergs eller Karlskoga lasarett, så skulle det naturligtvis bli en svekdebatt.

Det är klart att de politiska förutsättningarna förändras. Om regionfullmäktige i Örebro skulle besluta att lägga ner Lindesbergs lasarett – då blir det omfattande protester i länets tredje största kommun, plus i grannkommunerna i norra länsdelen.

Om regionfullmäktige i Svealand skulle bestämma sig för att lägga ner Lindesbergs lasarett, så blir det också protester i Lindesberg. Men då är Lindesberg inte längre tredje största kommun i regionen, utan en av många små kommuner. Ekot av dessa protester kommer inte att höras lika högt eller lika långt.

Sedan ska det också sägas att Lindesbergs lasarett inte lämnats ”i fred” under de gångna åren heller. Det har genomförts både namninsamlingar och protester till lasarettets försvar genom åren.

Här är några repliker ur debatten om Svealandsregionen

Debatten om en ny storregion, som Örebro län, skulle ingå i, pågår för fullt. Här är några utdrag ur debatten från regionfullmäktige:

Marie-Louise Forsberg-Fransson (S): ”Vi är ett län som är vana att samverka. Även om vi blir ett större Svealandslän måste vi samverka över gränser.”

Ola Karlsson (M): ”Det är ett så utomordentligt dåligt förslag för vårat län. Med den föreslagna storregionen tappar vi underlaget från Värmland. Det är basen för högspecialiserad sjukvård  och universitetssjukhuset. Det är också basen för läkarutbildningen.”

Anna Ågerfalk (L):  ”Det är långt från Kopparberg till Örebro. Hur kan det komma sig att SD är lika stora som S i delar av Ljusnarsbergs kommun. Kan det vara så att avståndet till makten i Örebro är för stort? Då blir en röst på SD också en proteströst mot makten och makthavarna.”

 

Jahapp, känner du dig taggad att följa debatt om regionindelning?

Just nu inleder Regionfullmäktige i Örebro en debatt om en kommande regionindelning. Örebro skulle bli en del av en Svealandsregion.

Vänsterpartiet säger nej till Svealand, men kan tänka sig ”en region bestående av Örebro län, Värmland, Västmanland och Sörmland”.

Moderaterna och Liberalerna skriver i sitt yttrande att förslaget om en Svealandsregion är ”riktigt dåligt för Örebro län”.

Sverigedemokraterna skriver att ”hälso- och sjukvården har ytterst lite att tjäna på större organisationer”.

I huvudförslaget inför regionfullmäktige, undertecknat av regionrådet Marie-Louise Forsberg-Fransson heter det följande: ”Region Örebro menar att större regioner innebär att det nya landstinget i Svealand får en kraftfullare röst nationellt och internationellt. Det nya länet får också en ökad samlad kapacitet när det gäller att t ex skapa effektiv sjukvård och kollektivtrafik”.

Uppriktigt sagt: Jag tror det är svårt att mobilisera en folklig opinion vare sig för eller emot en regionbildning. Men vänta bara, den dagen regionen ska fatta beslut om Lindesbergs  eller Karlskoga lasarett – då kommer engagemanget att växa.

 

Existentiell kris för EU? Njae, nu går EU vidare…

EU står inför en existentiell kris, sade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sitt anförande om ”läget för unionen”, givetvis syftar han på att Storbritannien är på väg att lämna unionen. Men en alternativ bild gavs av Manfred Weber, ledare för den största gruppen i EU-parlamentet:

– När Storbritannien inte sitter med vid bordet kanske Europa kan göra framsteg.

Manfred Weber ser ett brittiskt utträde som en möjlighet att gå vidare i sådana frågor som Storbritannien hittills har blockerat.

 

Så det som nu händer är att EU i vissa frågor ändrar riktning. Till exempel har Frankrike och Tyskland lagt fram ett förslag om mer gemensamma funktioner inom försvarspolitiken. Och Jean Claude Juncker lade fram liknande tankar i sitt tal på onsdagen.

I London råder fortfarande stor förvirring om utträdet ur EU egentligen innebär.  Men  under tiden läggs nya  förslag om samarbeten inom EU. Och vad ska de brittiska ministrarna säga då? Om de har invändningar blir det naturligt att de andra EU-länderna säger: ”Men hallå, skulle inte ni lämna klubben?”. ”Jo, det skulle vi, brexit betyder brexit”, svarar den brittiska ministern. ”Jaha, då kanske du kan låt oss diskutera vidare”, svarar EU-ministrarna.

 

 

 

 

 

 

 

NA-krönikör – en tung makthavare i EU

Ända sedan 2009 har Cecilia Wikström, EU-parlamentariker från Liberalerna, skrivit gästkrönikor i NA. Organisationen Votewatch har gjort en rankning av parlamentarikernas inflytande.  Där hamnar Cecilia Wikström på tolfte plats.

Hon hade till exempel en nyckelroll för den lagstiftning som säger att ensamkommmande barn inte ska behöva kastas runt mellan länderna i EU innan de får sin asylansökan prövad.

Hon är den Liberala gruppens ledare i EU-parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter. Hon är parlamentets förhandlingsledare när det gäller den så kallade Dublinförordningen, det vill säga den lagstiftning som reglerar vilket land som ska behandla en asylansökan.

EU-parlamentet var från början en diskussionsklubb. Men steg för steg har parlamentets makt i EU-systemet förstärkts. När en ny EU-lag ska drivas igenom måste den behandlas både av rådet (medlemsländernas företrädare) och av det folkvalda EU-parlamentet.

Cecilia Wikström är den enda svenska parlamentariker som hamnat bland de 70 mest inflytelserika parlametarikerna.

Högst upp på listan finns parlamentets socialdemokratiske talman, Martin Schulz. Nummer två är gruppledaren för de kristdemokratiska och konservativa partierna, Manfred Weber.

 

Ska det bli obligatoriskt med burka nu?

Flera tidningar, bland annat Jerusalem Post, Daily Mail och International Business Times, skriver i dag att Islamiska staten förbjuder det heltäckande plagget burka i en  del av de områden som terroristorganisationen kontrollerar. Detta är en intressant vändning. Hittills har heltäckande plagg varit påbjudna. Kvinnor som vägrat bära dem har riskerat både trakasserier och ond bråd död.

Orsaken till vändningen uppges vara att kvinnor har använt just burka som skydd vid attacker mot Islamiska statens krigare. Detta säger något om den islamiska statens ideologi. På ytan är den extremt konservativ, och syftar till att skapa ett rike som går tillbaka till vad som gällde under profetens tid. Men i praktiken är det naturligtvis inte så. Det fanns varken mobiltelefoner, sociala medier eller ens automatvapen på Mohammeds tid. Många av de terrorister som begått dåd i Islamiska statens namn har visat sig vara småkriminella individer med ytliga  om ens några kunskaper om Islam.

I det här fallet anpassar organisationen sig, sedan ett nytt hot har visat sig. Just bland kvinnor som upplevt förtrycket från terrorsekten finns särskilt goda skäl att ta till våld mot Islamiska statens krigare. Och Islamiska staten tvingas förlöjliga sig själv inför hela offentligheten med en ideologisk kovändning.

Då kommer vi tillbaka till det idiotiska franska förbudet mot heltäckande badkläder. Vad ska en fransk borgmästare som vill visa sig ”tuff” mot terrorister göra nu? Om Islamiska staten förbjuder burka – ska det då bli obligatoriskt med burka eller burkini på franska badstränder?  Liksom bara för att göra motsatsen till vad Islamiska staten gör?

Ska jag bli upprörd över en pubkväll för tjejer?

En av krogarna i Örebro arrangerar ölprovning för tjejer. Det är värt att diskutera. Om det arrangerades en ölprovning enbart för män – eller ännu värre – enbart för vita och medelålders män, så hade det blivit ett jäkla liv. Visst är det värt att diskutera och att ifrågasätta om en tjejkväll på puben är okej. Dessutom så är frågan vad lagstiftningen säger.

I morgondagens NA skriver jag en krönika om en annan könsuppdelning som väckt vrede. En skola i Vällingby som delar upp killar och tjejer på idrottslektionerna. ”En helt annan sak”, kanske någon säger. Nja, det är jag inte säker på faktiskt. I båda fallen handlar det om en strävan att låta tjejer ta mer plats.

Faktum är att vi har rätt många sammanhang där vi accepterar en uppdelning mellan kvinnor och män. Varför skickade vi inte ett blandat fotbollslag till OS, exempelvis? En självklarhet? Kanske. Men varför, egentligen? Ingen kan få mig att tro att det skulle vara omöjligt. Det är nog snarare fotbollens status som underhållningsföretag som avgör.

Det har av ”tradition” också funnits många sällskap där kvinnor inte har släppts in. 2007 uppmärksammades att den relativt nytillträdde arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin var medlem i en liten exklusiv manlig klubb som hette Sällskapet.

Jag minns själv på 80-talet då många Rotaryklubbar fortfarande bara släppte in manliga medlemmar. Dessutom skulle det vara en framstående man, inte vilken man som helst.

Än i dag släpps kvinnorna inte i Frimurarna. Sällskapet som ska verka för mänsklighetens förbättring. Snälla nån!

Jag sover inte dåligt på natten för att någon arrangerar en ölprovarkväll för tjejer. Men visst tål företeelsen att diskuteras.

 

 

 

Bara så du vet: 2001 hade vi 15 858 poliser – 2014 var de 19 466

Vi hör åter igen ropen på fler poliser. I somras hörde vi larmrapporter om akut polisbrist. Jag är lite förvånad över att debattörer så sällan plockar fram siffrorna över hur många poliser vi har. Vi har just fått fler poliser.

Och även om du räknar poliser per invånare, så har antalet poliser ökat. 2001 gick det 561 invånare per polis. 2014 gick det 500 invånare per polis.

Missförstå mig inte. Jag har inget emot fler poliser. Men någon kanske borde ställa frågan: Hur används de resurser vi faktiskt har? Först vill jag se förbättringar i effektiviteten. Därefter kan jag tänka mig fler poliser.

Antal anstallda per personalkategori 2001 till 2014