Svartmålningen av svensk skola fortsätter….

Idag släppte Skolverket en rapport angående andelen obehöriga lärare i skolorna. Enligt skolverket är 1/3 av alla lärare i grundskolan obehöriga. Genast kom krisrubrikerna igång, ”Chocken efter Pisa” och ”nya svarta siffror för svenskskola” osv.

 

Den avgående utbildningsministern som verkligen inte gillar kommuner röt till om att allt är kommunernas fel och att det här visar att kommunerna inte klarar av uppdraget.

 

Problemet. Skolverket berättar inte hela sanningen.

 

För det första så har Skolverket ända sedan reformen om lärarlegitimationer infördes haft enorma problem. Reformen har skjutits upp, förändrats i omgångar och Skolverket har fått kritik för att hanteringen går långsamt och inte varit rättssäkert osv.

 

Även nu 4 år!!! efter att reformen infördes uppger Skolverket att väntetiden på att få sin legitimation är mellan 6-9 månader! Med andra ord så finns det en hel del lärare som sökt men inte fått sin legitimation.

 

Dessa räknar Skolverket INTE med när man offentliggör sin rapport idag. Så du kanske är behörig och du kanske lämnade in din ansökan om legitimation den 1/1 2014 men så länge inte Skolverket behandlat din ansökan så anses du vara obehörig.

Den statistik som Skolverket redovisar idag är från den 22a juni 2014.

 

Fram till den 22a juni hade 58 354 lärare i grundskolan fått sin lärarlegitimation. I gymnasieskolan var antalet 52 000. Totalt alltså 110 354 lärare som fått sin legitimation.

 

MEN tittar man på de senaste siffrorna från den 22/9 finns det 120 800 lärare som fått sin legitimation. Alltså har antalet legitimerade lärare på 3 månader ökat med fler än10 000!!!!

 

Nu ligger Skolverkets sajt nere så det går inte att göra korrekta jämförelser.

 

Men anta att antalet legitimerade lärare i grundskolan har ökat med 5 000 sedan juni till alltså 63 000 så betyder det att andelen obehöriga minskar med 6 % på 3 månader.

 

Så hitta ett saltkar och läs Skolverkets rapport om antalet behöriga lärare efter det.

 

Notera också att Skolverket uppger att 86 % av alla lärare i Sverige har en pedagogisk högskoleexamen.

Vart växer SD?

Efter valnatten så har det kommit många mer eller mindre seriösa analyser om varför SD växer. Här är ett bidrag till diskussionen, mer eller mindre seriöst.

Två veckor innan valet skrev ett antal kommunalråd en debattartikel på SVD Brännpunkt. Artikeln handlade om hur Sverige höll på att delas upp.

Artikeln lyfte upp att det idag finns 110 kommuner i landet som varje år måste skära ner i sina kostnader varje år för att möta kostnadsökningarna.

Jämför man siffrorna över kommunernas intäktsutveckling jämfört med vart SD har växt i riksdagsvalet så träder ett mönster fram.

Här har jag delat upp kommunerna i tre grupper. De kommuner där inkomsterna (grön boll) har varit goda och varit större än utgifterna. Sen finns en grupp (röd boll) där inkomsterna i stort har följt med utgifterna. Sen finns en grupp som där inkomsterna varit lägre än utgifterna (blå boll)

Här kan man se samma sak men med alla kommuner,

Ekonomiskt bistånd en genomgång 2013

Nyligen kom det nya siffror från Socialstyrelsen om utvecklingen av försörjningsstödet. Det är rätt intressanta siffror.

 

Under 2013 var det 410 918 personer (inkl. barn) som vid något tillfälle fick någon form av ekonomiskt bistånd. Det var en ökning med 12 045 personer jämfört med 2012. Det är långtifrån krissiffrorna från 90-talet men högre än när siffrorna var som lägst åren 2006 och 2007.

 

Antal personer som fått ekonomiskt bistånd övertid.

 

Tittar man bara på de vuxna är det ca 270 000 personer som år 2013 fått ekonomiskt bistånd.

 

Ungefär 47 % av alla som fick ekonomiskt bistånd fick det för att man saknade arbete (totalt 120 000 personer). 18 % (47 000) fick ekonomiskt bistånd för att den ersättning man hade inte räckte och 27 % (68 000) för att man inte hade någon som helst annan ersättning.

 

Den grupp som ökat är personer som är sjukskrivna med läkarintyg som inte har någon annan ersättning. De utgör nu 9 % av alla som fått ekonomiskt bistånd. 7 % av dom som är sjukskrivna med läkarintyg har ingen annan ersättning. Medan 1 % har en ersättning som är för låg och 1 % väntar på att få annan ersättning.

 

En majoritet av alla som fått ekonomiskt bistånd har fått det för att man helt saknat eller att ersättningarna från andra sociala försäkringssystem varit för låga. Räknar vi bort dom som fått ekonomiskt bistånd i väntan på annan ersättning är det alltså 146 984 personer som fått ekonomiskt bistånd för att andra sociala försäkringssystem inte har räckt till.

 

Kostnaderna ökar…

Idag kostar försörjningsstödet kommunerna cirka 10,8 miljarder kronor. Det är ungefär 2,1 miljard mer än det var 2006. Man får faktiskt gå tillbaka till år 2000 för att hitta ett år då kommunernas kostnad för försörjningsstöd var högre än 2013 (inflationsjusterat).

 

Men kostnaderna för ekonomiskt bistånd gick ner under perioden 1997-2003. Den ökade något år 2004 för att sedan minska igen och nå sin lägsta nivå år 2007. Sedan dess har kostnaderna återigen ökat.

 

Tabell – utveckling försörjningsstöd i 2013 års priser och tusental.

 

Västernorrland

Bilden av Västernorrland har två sidor.

 

För det första så är Västernorrland inget undantag.  Även här ökar kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Totalt betalar länets kommuner ut 250 milj. kronor i ekonomiskt bistånd. Kostnaderna har också ökat sedan år 2006 och börjar nu närma sig nivåer från slutet av 90-talet och saneringspolitikens tider.

 

 

Kostnad ekonomiskt bistånd i tusental. Inflationsjusterat i 2013 års priser.

 

Kostnadsutveckling respektive kommun. Tusental och inflationsjusterat i 2013 års priser.

 

 

 

 

Jämfört med 2006 så har kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd ökat med över 49 miljoner kronor i fasta priser.

 

 

Ökade kostnader för ekonomiskt bistånd år 2013 jämfört med 2006.

Ånge 1 282
Timrå 7 967
Härnösand 2 455
Sundsvall 24 010
Kramfors 952
Sollefteå 6 490
Örnsköldsvik 6 165

 

 

Det innebär att Sollefteå kommuns kostnader för ekonomiskt bistånd är ca 6,5 miljoner kronor högre 2013 än de var 2006. Faktum är att om kostnaderna för ekonomiskt bistånd hållit samma nivå under perioden 2007-2013 som den gjorde 2001-2006 så skulle Sollefteå kommun ha haft 46,1 miljoner kronor mer. Det är inga små pengar för en kommun av Sollefteås storlek.

 

 

Vi kan däremot vara lite glada över att det är allt färre som får försörjningsstöd. Totalt var det 11 000 inkl. barn som år 2013 fick försörjningsstöd varav 7000 var vuxna. Även som andel av befolkningen minskar antalet personer som får försörjningsstöd.

 

 

Totalt var det 4,44 % av befolkningen som fick ekonomiskt bistånd år 2013 i vårt län. Skillnaderna är inte heller så stora mellan kommunerna. I Timrå är det 5,51 % av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd år 2013 och lägst är det i Örnsköldsvik där 3,09 % av befolkningen fått ekonomiskt bistånd. Men de flesta kommuner finns inom radien av 0,5 % procent.

 

 

Andel av befolkningen som fått ekonomiskt bistånd – utveckling över tid.

 

 

Tittar man på 2013 års siffror så kan man se att Västernorrland inte skiljer sig så mycket genom riksgenomsnittet. De flesta får ekonomiskt bistånd för att man saknar tillgång till eller får för lite från andra sociala försäkringar.

 

Ånge är kanske den kommun som sticker ut mest. Där får hela 68, 2 % av alla som får ekonomiskt bistånd det för att man saknar arbete.

 

Andel i % och orsak till ekonomiskt bistånd.

Arbetslöshet Sjukskriven med läk.intyg Sjuk- eller aktivitets.ers.
Härnösand 59.4 8.2 3.9
Kramfors 49.2 9.0 4.4
Sollefteå 53.8 7.6 2.5
Sundsvall 50.2 9.9 3.6
Timrå 43.1 7.4 1.8
Ånge 68.2 7.3 X
Örnsköldsvik 52.0 5.7 4.4

 

 

Om Lärarförbundets kommunranking

Fortsätter mitt vevande mot tramsiga kommunrankingar. Denna artikel finns också att läsa på Dagenssamhälle.

——
För den samhällsintresserade är valrörelser så nära julafton man kan komma. Bara man orkar läsa och lyssna finns det hur mycket rapporter, pressmeddelanden och utspel som helst att förkovra sig i. Alla vill berätta om just deras hjärtefrågor är så viktiga.

 

Men sen finns de modiga. Det är organisationer som lyckats sätta agendan i valrörelsen men som med 13 dagar kvar till valet offentliggör att deras frågor kanske inte är så avgörande. För det krävs mod. Till gruppen modiga hör Lärarförbundet (LF). Nyligen mätte LF hur landets samtliga 290 kommuner lever upp till en rad olika kriterier varav många sådana som ligger organisationen närmast hjärtat.

 

Tidigt den 1/9 fick landets samlade journalistkår en lista över nationens bästa respektive sämsta skolkommuner. Runt om på redaktionerna inleddes ett ivrigt arbete med att kopiera och klistra in rankinglistor. Bäst respektive sämst i landet, regionen, länet och landskapet fördes ut till allmänheten. En del kommunpolitiker jublade och fick möjligheten att berätta att just dom hade ”satsat på skolan”. Andra fick stå till svars och förklara hur dom nu ska ”satsa på skolan”. Men budskapet var tydligt, mer resurser till skolan.

 

Men ingen journalist eller politiker verkade lyssna eller bry sig om vad LF egentligen hade att säga. Därför kommer några exempel här:

 

  • Höjda lärarlöner är kanske den fråga som LF driver hårdast. Med rätta. Det säger jag inte bara för att halva min släkt består utav lärare utan också för att jag anser att utbildning ska löna sig.

 

Men i LF:s ranking blir det tydligt att höga lärarlöner inte leder till att man blir en bra skolkommun. Det verkar nästan tvärtom. De fem kommuner som har de högsta lönerna (enligt LF) placerar sig enligt följande i rankingen över landets bästa skolkommuner; 60, 95, 264, 282 och 161. Tvärtom visar rankingen att landets tio sämsta skolkommuner har högre lärarlöner än de tio bästa.

Det visar sig också att kommuner som har höga lärarlöner också har låg andel utbildade lärare och är kommuner där sjukskrivningarna är höga.

 

  • Två andra frågor som LF driver hårt är lärartäthet och andel utbildade lärare. Dessa är de absolut viktigaste kriterierna och poängen i dessa kategorier räknas dubbelt.

Men att ha få utbildade lärare verkar inte påverka resultaten. Nästan tvärtom. Tittar man på de fem kommuner med högst meritvärde i årskurs 9 placerar sig kommunerna enligt följande i kategorin andel utbildade lärare; 274, 254, 266, 266 och 47. Samma visa med lärartäthet. Tvärtom visar det sig att kommuner med lägre lärartäthet har bättre resultat och högre löner.

 

  • Inte heller verkar det vara några större skillnader mellan de kommuner som satsar mest och minst resurser på skolan. Tvärtom verkar de kommuner som satsar minst ha fler elever som klarar sig genom gymnasiet.

 

Det är bekymmersamt att ingen journalist eller politiker uppmärksammar det mod som LF visar med sin ranking. Att ingen orkar ta tag i och diskutera de viktiga och komplicerade frågor som LF så förtjänstfullt ställer. Utan att rapporteringen förminskas till enbart återgivning av listplaceringar. Såväl LF som skolan förtjänar mer.

 

Ett annat önskemål är att alla organisationer som önskar medial uppmärksamhet slutar upp med att göra förenklade kommunrankingar i viktiga frågor. För det kan hända att någon någonstans lägger ner tid på att göra annat än att bara återrapportera listplaceringar.