Värna valfriheten för Örebros äldre

Här om dagen aviserade Örebros socialdemokrater, tillsammans med C och KD, att de kraftigt vill begränsa örebroarnas rätt att välja vem som kommer hem till dem och utför hemtjänst. Anledningen ska vara att komma tillrätta med kommunens stora underskott på området. Ett underskott som S/C/KD-styret själva åstadkommit eftersom de misslyckats med att anpassa den kommunala verksamheten efter att Örebros äldre själva väljer hemtjänst.

Men att på detta sätt begränsa människors rätt att bestämma vem som kommer in i deras hem är helt fel väg att gå! Nej, gör om och gör rätt. En kommun i framkant måste kunna hantera valfriheten och se till att den egna organisationen anpassas efter den verklighet som råder.

Detta handlar om välfärdens innersta kärna. Det är människor som behöver hjälp och som måste öppna upp sina hem för att klara sin vardag. Jag anser att vi ska erbjuda kvalité i det som finansieras via skatten och ha stor respekt för den enskildes inflytande.

Vi Moderater föreslår därför bibehållen valfrihet men att de företag som erbjuder hemtjänst ska erbjuda allt som den äldre har behov av, både service och omsorg. Idag kan företagen vara specialiserade på en del av dessa två uppdrag vilket gör att många äldre i Örebro har flera utförare inne i sina hem och därmed möter massor med olika personer.

Med vårt förslag blir det enklare och mer överskådligt för de äldre att välja. Utföraren får en bättre insyn i den äldres behov och önskemål och kan då samordna de insatser som behövs. Jag är övertygad om att förutsättningarna för hög kvalité i hemtjänsten med detta blir stor och att antalet olika människor som är hemma hos den äldre minskar.

För mig är det viktigt att äldre örebroare har ett rikt utbud av hemtjänst att välja på och att de, oavsett vad de väljer, garanteras hög kvalité.

Valrörelse

Valåret 2018 har börjat och för egen del filar jag på förslag till den skolpolitik som vi Örebromoderater ska gå till val på. För mig är en skola som klarar sitt uppdrag den frågan som står mig närmast men självklart finns det många andra frågor som också är viktiga.

Att fler av de som står långt ifrån arbetsmarknaden (exempelvis utlandsfödda och människor med en funktionsnedsättning) kommer i arbete står högt på dagordningen. Likaså att få ordning på kommunens verksamhet så att Örebroarna kan lita på att de skattepengar som de betalar in används på bästa sätt. Dessutom värnar jag valfriheten inom skola och omsorgen då jag har ett stort förtroende för att människor i Örebro vet vad som passar dem bäst.

Många är de organisationer som agerar i valrörelsen och visst, så ska det vara. Partierna har sina ”samarbetspartners” vilka i de flesta fall är öppna med sina sympatier och driver sina frågor vilket gynnar endera sidan i svensk politik.

Vad som dock vänder sig i min mage är LO. Jag vet deras historia och jag anser att de värnat sina grupper på många goda sätt genom åren. Men att så tydligt, som Guovelin och Andersson gör i dagens NA, gå ut med att fackliga företrädare ska agera valarbetare för Socialdemokraterna är magstarkt. (Jag som trodde att tvångsanslutningen var avskaffad!)

Är det verkligen OK för LO:s medlemmar att deras avgifter går till att bedriva partipolitik istället för att värna medlemmarnas arbetsvillkor?

För egen den skulle jag direkt gå ur facket om mitt fackförbund (Civilekonomerna) tog så tydlig ställning för ett parti.

Nej, låt de politiska partierna bedriva valrörelse!

Ledarskap

Jag har alltid haft inställningen att ledarskapet i en organisation kan försätta berg. Har man en bra chef så upplevs jobbet enklare, man sporras till att prestera vilket oftare leder till att uppsatta mål nås. Det gäller att välja rätt chef brukar jag säga men, så klart är det inte alltid så lätt och det händer ju att man i ett befintligt jobb blir tilldelad en chef. Då handlar det om att ledarskapet längre upp i organisationen presterar och förstår sin roll i tillsättande av chefer.

Allt detta gäller i privata näringslivet likväl som i offentligt finansierad verksamhet. Skillnaden är dock att i offentlig verksamhet är det skattebetalarnas pengar som riskeras när ledarskapet brister. (Ett aktuellt exempel på det har vi i Örebro när Lars Jonsson köps ut med två årslöner.) Skillnaden är också att brister i offentlig verksamhet påverkar kvalitén på vård, skola och omsorg. Detta är allvarligt. Vi ska kunna lita på att våra skattepengar förvaltas väl!

I skolans värld har rektorn stor betydelse för hur väl eleverna presteras. Ett tydligt exempel på det är Hamid Zafars ledarskap på Sjumilaskolan i Biskopsgården i Göteborg. Höga förväntningar, tydlighet, ordning och reda har vänt en kaosskola till en normal skola. Allt går vilket jag ständigt hör när jag pratar med kloka skolledare.

Våra elever är vädra bra skolledare. Det handlar om bra ledarskap men också förutsättningar att verka och tydlighet från ledning och politik om vad skolan ska hålla på med. Kunskapsuppdraget ska stå i fokus och vara det som genomsyrar all skolverksamhet. I det måste ingå trygghet, studiero och en bra studiemiljö.

I dagarna diskuteras just de mjuka värdena i skolan och den rapport från Svenskt Näringsliv som jämför hur privata och offentliga skolor presterar. Rapporten påvisar att elever i privata skolor ger sina skolor bättre omdömen när det handlar om elevomsorg. Jag är övertygad om att ledarskapet på skolan har stor betydelse för detta resultat.

En skola i kris?

Det är alltid lika intressant att läsa Inger Enkvists kolumn i SvD. Hon är skarp, kritisk och har ofta rätt om sakers tillstånd i svensk skola. Idag kan vi läsa om vikten av att se sambanden i vad som händer i skolan och att de få åtgärder som regeringen genomför leder fel. Enkvists analys är att allt blinkar rött just nu!

Lärarutbildningen måste bli bättre så att den lockar till sig de bästa studenterna. Det går inte att som nu bara öka antalet platser och därmed locka till sig studenter som tyvärr har för låga ingångskunskaper.

Vi måste även se till att de lärare som vi har får vara lärare, undervisa och slippa uppgifter som andra kan göra. Lärare måste också kontinuerligt få kompetensutveckling och coachning för att bli skickliga i sitt yrke. För det är just skickliga lärare som våra elever ska möta.

En sak som denna regering gjort bra är att införa ’samverkan för bästa skola’. Där går Skolverket in i skolor som har stora problem att klara sitt uppdrag och hjälper till med att rota fram vad grunden till problemen är och sedan föreslå åtgärder. Mer sånt!

Studiero måste garanteras i svensk skola. Det behövs tydlighet från alla att i skolan är det kunskapsinlärning som gäller vilket kräver struktur, ordning och reda under skoltid. Om elever och föräldrar möts av denna tydlighet så är jag övertygad om att det går. Skolan ska vara skola och inget annat!

En bra skola

På förra veckans debatt i Kommunfullmäktige fick jag frågan vad jag menar är en bra skola. Det var i debatten om mitt förslag om att vi Moderater vill införa aktivt skolval i Örebro som frågan ställdes. För mig är det enkla svaret att en skola som klarar av att ge alla elever minst godkända betyg är en bra skola.

Socialdemokraterna i Örebro håller inte med. De vill fortsatt kunna ha en lägre målsättning och även inkludera en massa andra målvärden för att betygsätta skolor.

Jag kan delvis hålla med. En skola kan jobba väldigt bra med en massa saker och ge elever utveckling och en fantastisk kunskapsresa och visst är det då rimligt att definiera den skolan som bra.

Men vi måste vara tydliga med det uppdrag som skolan har – att se till att varje elev utvecklas så långt det bara går. För mig är det lägsta målet då att minst ett godkänt betyg uppnås. Jag har en klok skolledares ord som vägledning i det påståendet ”Gör vi rätt så klarar vi varje elev.”

Det handlar alltså om att göra rätt. För att göra rätt behövs skolledare som ser till att skickliga lärare möter eleverna. Varje elev ska mötas av lärare som tror på dem och som har höga förväntningar på att eleven kan lyckas.

Det handlar mycket om inställning, struktur och kunskapsfokus men också om att få förutsättningar att göra ett bra jobb. Att kunna påverka sin skola, utveckla den efter det man tror på som rektor och kollegium. I detta måste man ha tillräckligt med resurser men också en huvudman som efterfrågar rätt saker.

I Örebro har vi långt kvar till mitt mål att alla elever ska ha minst godkända betyg. Jag anser dock att det är möjligt. Vi har en hel del bra arbete på gång och en massa kompetens ute på våra skolor.

Jag vill rensa i skolans uppdrag från oss kommunpolitiker och endast efterfråga tre saker: varje elev ska klara minst godkänt betyg, varje elev ska vara trygg i skolan och våra elevers meritvärden ska kontinuerligt öka.

Gör vi på rätt sätt så klarar vi varje elev – för mig är det en bra skola.

Ökad läsförståelse

Glädjen i att läsa en god bok är vi många som känner igen. För egen del är jag precis på väg ut ur en svacka där jag under ett par år läst väldigt lite. Idag har läslusten kommit tillbaka med hjälp av Joyce Carol Oates och Jojo Moyes.

Att läsa böcker och försvinna in i den fantastiska värld som en berättelse skapar i ens inre, är avkopplande och även nyttigt för att få perspektiv i livet. Läsning bidra också till bildning och personlig utveckling.

I skolans värld pratar vi om att knäcka läskoden och att det är viktigt att det sker tidigt. I Örebro mäter vi om barnen knäcker läskoden i första klass vilket jag tycker är bra. Det är dock inte alla skolor som klarar detta mål, så vi har en utmaning.
Dessutom räcker det inte med att knäcka läskoden. En hel del jobb återstår tills eleven är fångad i läsglädjen och omvandlas till bokmalen som invaderar bibliotek på jakt efter nästa bok. Men ack så viktigt detta är!

Därför är det glädjande att Skolverket idag presenterar att svenska elever ha kommit ut sin dipp i läsförståelse. Man mäter på elever i fjärde klass och svenska elever är nu tillbaka på samma nivå som de hade 2001. Detta är viktigt då läsförståelse är betydelsefullt, inte bara för att kunna njuta av en god bok, utan främst för att klara alla olika ämnen i skolan.

Fortsatt presentera flickorna bättre än pojkarna men skillnaden har inte ökat mellan könen och heller inte mellan olika socioekonomiska grupper.

Att positiva besked kommer om svensk skola är ett bevis på att alliansens politik, som styrt mot mer kunskap i skolan, har fått effekt.

Låt våra sexåringar börja skolan

I veckan tog Riksdagen beslut om att alla barn ska gå i förskoleklass. Många jublar och visst är det bra att även de fåtal barn vars föräldrar idag väljer bort förskoleklassen kommer in i verksamheten.
För Örebro innebär beslutet inget speciellt, vilket förvaltningschef Borg förklarar för NA.

Jag anser att beslutet om obligatorisk förskoleklass är ett slag i luften och att förändringen för svensk skola kommer att bli liten.

Det som skulle ha betydelse är om våra barn istället fick börja skolan vid sex års ålder. Vi Moderater vill, tillsammans med övriga Allianspartier, att skolan på riktigt ska bli 10-årig – Det skulle göra verklig skillnad.

Barn är nästan alltid vetgiriga. Vi vet att små barn har lätt att lära och att ta tillvara på det genom att låta dem börja skolan när de är sex år är rätt väg att gå. Svenska elever behöver mer tid i skolan.

Det är skillnad på förskoleklass och ettan i skolan. Visst kan verksamheten i förskoleklass vara riktigt bra, jag har bevittnat det själv på exempelvis Wallerska skolan i Örebro. Men skillnaden består i att skolan har kunskapsmål och ett ansvar att jobba med individen vilket gör att eleven har större möjlighet att få till sig kunskap. I förskoleklassen jobbar man med elever i grupp och har strävansmål. En annan stor skillnad är att i skolan måste det finnas lärare vilket gör att verksamheten för sex-åringarna garanterat blir skola.

Utbildningsminister Fridolin säger att skolan nu blir 10-årig – Jag anser att han lurar svenska folket och att det är barnen som får betala priset!

Val av skola

Det fria skolvalet är nått som vi Moderater värnar och försvarar i alla lägen. Vi tror på alla människors förmåga att påverka sina liv och att välja vilken skola man anser passar bäst för sig själv eller sina barn är del av det.

Dessutom vill vi gå vidare och införa aktivt skolval vilket innebär att alla ska välja skola. Aktivt skolval är något som Skolkommissionen rekommenderar i sin rapport men hittills är det endast Alliansens partier som gör tummen upp.

Likaså säger en majoritet av partierna i Örebro nej till att alla elever ska välja skola. Jag tycker det är synd! När vi nu byter system för hur Örebros elever får sin skolplacering så anser jag att vi borde tagit steget full ut. Vi skulle tydligt markera att varje elev ska välja skola.

Alla barn är olika och alla skolor passar inte alla. Därför är det bra att svenska elever, sedan 90-talet, har kunnat välja skola. Men, tyvärr ser vi att många inte tar tillvara på den möjligheten utan, av slentrian eller vad det nu är, accepterat den skola som man blir hänvisad till. Visst kan det vara ett betyg på att man litar på kommunen och tycker att den anvisade skolan är bra.

Dock tror jag på kraften i det engagemang som skapas när man tvingas fundera på vilken skola som passar bäst. Undersökningar visar också på att elever som valt skola trivs bättre och visar ett större engagemang i sitt skolarbete än de som inte valt skola.

Bland allt för många skolpolitiker i Örebro finns det en inställning att vissa grupper av elever och föräldrar inte har förmåga att välja skola. För mig är det en konstig människosyn och att ge upp för lätt! Med bra information kan alla ta till sig detta och klara av att välja.

Jag är övertygad om att varje förälder vill sina barn väl och tillsammans med sina barn kan komma fram till vilken skola som passar bäst.

Jag hoppas att alla föräldrar i Örebro, trots otydligheten i de nya reglerna, väljer skola! 

Budgetdebatt

Att valrörelsen redan är igång märks tydligt när Örebros kommunfullmäktige, idag och imorgon, debatterar partiernas olika alternativen till budget för 2018. Många ledamöter vill prata, engagemanget är stort och retoriken stundtals hård.

Den största skillnaden mellan oss Moderater och S/KD/C-styret är synen på ekonomiskt ansvarstagande. Vi ser hur kommunens kostnader drar iväg och förbi intäkterna redan om två år och har därför åtgärder för att möta detta. Vi vill reformera den kommunala verksamheten och föra tillbaka kommunen till sitt kärnuppdrag vården, skolan och omsorgen.

Socialdemokraterna sticker huvudet i sanden och gör, tycker vi, ingenting. Detta riskerar att hamna i örebroarnas knä i form av skattehöjningar.

Vi Moderater säger att kommuner ska koncentrera sig mer på skola, vård och omsorg medan S fortsätter att göra satsningar som inte behöver göras just nu eller som inte har med det kommunala uppdraget att göra. Exempel på det är att bygga Kulturkvarter, ombyggnad av gator och att kommunen äger och driver energibolag.

När det gäller skolan är den stora skiljelinjen att Socialdemokraterna lägger en stor summa pengar, 28 miljoner, på ett stort centralt utvecklingsprojekt istället för att fördela dessa pengar direkt ut till skolorna. Vi Moderater anser att detta är fel!

Vi vill istället att mer pengar ska ut till verksamheten och ge bl.a. fler lärare, mindre grupper i förskolan och fler studie- och yrkesvägledare.

Det viktiga är att rektorer tillsammans med sina lärare ges möjlighet att utveckla sin skola så att de kan klara sitt kunskapsuppdrag.

 

Skolutveckling

Det händer en hel del i Örebros skolor vilket har beskrivits i en rad artiklar i NA de senaste dagarna. Det är riktigt bra med positiva beskrivningar om vad som händer i skolan. Jag uppskattar speciellt artiklarna om Mellringeskolans två-lärarsystem och om matteläraren Yasha.

Att sedan oppositionen inte kommer till tals när kommunledningens strategi topp-25-2025 beskrivs tycker jag är olyckligt. Facken är kritiska och jag delar deras åsikt att det blir konstigt att kalla detta för en satsning samtidigt som varenda skola är pressad under sparbeting.
Visst är det bra att satsa på skolutveckling men att avsätta så mycket pengar till centrala satsningar medan skolorna sliter i sin vardag med att klara sin verksamhet blir inte bra. Speciellt anmärkningsvärt är att en så stor del av pengarna går till att finansiera forskning på universitetet.

Jag är övertygad om att skolorna bättre skulle klara sitt kunskapsuppdrag om det fanns mer resurser ute på varje skola att bedriva skolutveckling. De rektorer som jag träffar verkar ha full koll på vad som behövs på den egna skolan. Det kan vara specialpedagoger, mer tid för kompetensutveckling eller resurser för att klara elever med särskilda behov.

Varje skola måste gräva där de står, hitta sina utmaningar och sedan ha möjlighet att utveckla sin verksamhet. Detta är jag övertygad om att våra rektorer tillsammans med sina lärare klarar av!