Varje elev ska klara skolan

Att varje elev ska klara minst godkända betyg är ett mål som vi Örebromoderater har för skolorna i Örebro. För mig är detta grunden till allt vi ska göra i skolan och något jag anser att vi politiker behöver vara tydliga med och prata ännu mer om. Jag tror på höga förväntningar och tydlig styrning.

Jag vill ge varje skola, rektor och lärare ett tydligt kunskapsuppdrag och även ekonomisk förutsättning för detta.

Men gör man inte det kan man ju fråga sig. Jo, delvist då skollagen har detta mål vilket varje lärare och rektor vet. Men tydligheten från Örebros styrande politiker är obefintlig. (Dessutom fördelar de mindre pengar till skolan varje år trots den stora utmaning vi har.)

I budgeten skriver S/KD/C att målet för andelen elever i 9:an med minst slutbetyget E i alla ämnen ska öka från 79%. Inget konkret värde sätts alltså och ambitionsnivån är låg!
Är inte Örebros elever värda mer än så? Vilka elever är det som de styrande partierna har valt ut som inte ska klara skolan?

I år går det 1180 elever i nian i Örebros kommunala skolor och efter första terminen hade endast 75% av dem minst betyget E (=godkänt) i de tre ämnena matte, svenska och engelska. Friskolorna klarar 91% i samma ämnes- och elevgrupp och summan för alla nior (1625 stycken) i Örebro är 79%.

Det är alltså 336 elever som Örebros skolor inte klarar. Om vi har 30 elever per klass är det så mycket som 11 klasser… Vem kan vara nöjd med detta?

Även om utgångsläget är en utmaning för att nå 100% så finns det ett starkt signalvärde i att ha målet att varje elev ska klara skolans kunskapsmål. Det man pratar om och mäter emot har större sannolikhet att hända!

Angående flytt av Vivallas högstadieelever

I tisdags skrev Khalid Mohammed på NA debatt  om beslutet att stänga Vivallaskolans högstadium. Han är orolig för kulturkrockar när eleverna från Vivalla ska möta sina nya klasskamrater och efterfrågar aktiviteter från oss politiker.

Khalid har många kloka synpunkter och jag håller med om det jag läser mellan raderna – Att vi med en genuin svensk bakgrund behöver ta ett större ansvar i integrationen. Att flytta elever från en del av stan till en annan blir ingen mer integrerad av om inte möten mellan olika människor sker på ett positivt sätt. I detta har de mottagande skolorna ett stort ansvar och det är politikens uppgift att se till att de har rätt förutsättningar för att ta det ansvaret.

Vi är många som måste vakna upp och engagera oss i att lära känna våra nya örebroare. Men jag tror faktiskt att det snarare är vi medelålders och äldre som har den största hemläxan att göra. Inte dagens unga. Jag märker att barn och unga är betydligt mer öppna i att möta andra kulturer och människor i sin vardag än vad exempelvis min generation av 60-talister är.

Men jag anser samtidigt att vi behöver göra mer för att motverka segregationen i Örebro och att skolan är en självklar plats för olika människor att mötas. Fler skolor behöver få en bättre blandning av elever och det duger inte att Vivallaskolans elever möter så få människor med en helsvensk bakgrund.

Därför är beslutet att stänga Vivallaskolans högstadium rätt. Vi ska dessutom komma ihåg att redan idag väljer en stor andel av de elever som bor i Vivalla och Lundby en annan skola än Vivalla och att vi pratar om ca 30 elever per skola och år som ska ”bussas”.

Om Khalid har rätt i sitt påstående att Vivallaeleverna känner en oro inför flytten till Lillån, Gumaelius, Nikolai och Engelbrekt så ska deras oro tas på största allvar.  För mig är det självklart att eleverna ska förberedas inför flytten så att alla känner sig välkomna och hemma i sin nya skolmiljö. Jag förutsätter att skolorna redan har startat det arbetet.

 

Det fria skolvalet

Sveriges elever har sedan 1992 haft möjlighet att fritt välja vilken skola de vill gå i. Jag tycker det är bra. Att kunna välja till och även välja bort är sunt och för de allra flesta i vårt land en självklarhet.

Om valet är reellt möjligt för alla när det gäller skolan är en annan fråga. Det beror exempelvis på hur många skolor det finns och hur välvillig den kommun i vilken man bor är till att släppa fram privata alternativ. Det beror också på om man på ett smidigt sätt kan ta sig till och från den aktuella skolan.

I Örebro har kommunen haft en bra inställning till etablering av friskolor vilket gör att våra elever har dessa samt flera kommunala alternativ att välja bland. Idag väljer drygt 20% av våra elever ett privat alternativ och vi har dessutom ett stort antal elever som väljer en annan kommunal skola än den hen har blivit tilldelad. För mig är detta sunt och bra. För Kommunstyrelsens ordförande Kenneth Nilsson är detta ett bekymmer. Han uttrycker det i senaste numret av Örebroarn.

För mig är det ett bekymmer att ledande Socialdemokrater i Örebro vill begränsa (eller kanske stoppa?) det fria skolvalet. För vem kan bättre bestämma vilken skola som är bra för eleven än eleven själv eller dess föräldrar?

Jag tror på en bra kommunikation och dialog med elever och föräldrar om olika skolors profiler, kvalitéer och arbetssätt. Och jag tror att varje elev är fullt kapabel att tillsammans med sina föräldrar göra sitt skolval.

Prioritera skolan

Nytt år innebär nya utmaningar och möjligheter. Just idag bjuds vi på blå himmel och det känns enkelt att se ljust på det kommande året.

Mina tankar går till eleverna i Örebros skolor och jag önskar alla en sista bra lovvecka med vila, aktivitet och umgänge med kompisar och familj innan sista terminen för läsåret 16-17 tar vid.

Vi behöver alla få vila mellan varven för samla krafter, så även barn och unga som går i skolan. Att lära sig saker är många gånger tufft och kräver ansträngning. Så ska det, enligt min mening, vara och det är viktigt att eleverna förstår det.

Skolan ska göra sitt för att varje elev ska lyckas men ett stort ansvar ligger på elever och föräldrar. Skolarbete kräver ansträngning och engagemang.

Förra läsåret avslutades med diskussionen om det svenska resultatet i PISA. Det är bra att resultaten förbättras och vi är många som pustat ut och konstaterar att Alliansregeringens reformer ger effekt.

I dagens NA beklagar dock Lena Micko och Kenneth Nilsson att ansträngningarna som gjorts av lokala politiker och tjänstemän inte lyfts tillräckligt i PISA-debatten. Ja, kanske har de rätt. Det är i kommunerna som arbetet görs och de stora pengarna till skolan fördelas.

Det är intressant att Kenneth Nilsson ger sig in i detta resonemang. Örebro har sparat på skolan så länge han har varit med och styrt, och kunskapsresultaten är varken något att vara stolt eller nöjd över.

Örebro behöver politiker som slutar spara på skolan. Vi behöver exempelvis få tillräckligt små klasser så att lärarna får förutsättningar att se varje elev. Det duger inte att skriva debattartiklar om fel fokus i debatten – Kenneth Nilsson behöver istället lägga energi på att göra om sin prioritering i den kommunal ekonomin till förmån för Örebros elever!