Några ord med Peter Lundblad och Petra Mede

Peter Lundblad bara skrattar när han ställs mot frågan hur många gånger han fått sjunga Ta mig till havet och påpekar att den har 26 år på nacken. I allsången har han varit med som artist tre gånger tidigare och säger att det alltid är roligt att komma hit. Ska man lägga till hans deltagande som en i orkestern blir det några fler gånger.
– Jag har suttit med i orkerstern från början. Från början alltså, från slutet på 70-talet och början på 80-talet. Det är så kul för det är alltid samma sköna stämning här till skilllnad mot många andra produktioner. Det här är värme och kärlek. Jag gillar det, det är så mycket glada människor.

Han tror det beror på att det är bra musik och att människor gillar att sjunga. Just detta stopp var hans sista spelning för sommaren. Nu ska han ta det lugnt några veckor och bland annat klippa gräset. Sedan blir det till att förmodligen skriva fler låtar och göra en del konserter och annat med bandet sitt i höst. Mestadels kommer han att åka ut med materialet från albumet ”En obotlig romatiker” som släpptes i våras och innehåller 10 nya spår förutom en dekl bonusspår i form av gamla godbitar.
– Jag ska framför allt ut med de nya låtarna i höst. De andra har jag redan spelat så mycket.

Sitt deltagande i Melodifestivalen 1983 där han och Agneta Olsson sjöng Vill du ha mig efter gryningen, det minns han mycket väl.
– Jag minns det mesta utav det faktiskt, mycket väl. Det är bara det att det är ingen annan som minns mig. Allas ögon var på Carola bara. ”vilka andra var det som var med 83? Jaa… Carola vann ju.” Förtydligar han och skrattar.

En återkomst i festivalen för Lundblads del är ingen omöjlighet. Han kan absolut göra det om han får göra det han själv vill, att bli påprackad saker är han för gammal för.
– Jag vill göra sånt jag tycker är bra och kul själv.

Petra Mede hade lämnat Anna Granath någon annanstans i vimlet bakom scenen igår efter att kamerorna släckts. Deras första samarbete var Morgonsoffan för några år sedan. Nu senast var det humorserien Högklackat förutom en del livegrejer ihop.
– Det är roligt att skriva och att jobba med henne, säger Petra som fyller i att de ska skriva lite nytt material tillsammans.

De två träffades i samband med en tävling redan innan Morgonsoffan.
– Jag var med i en amatörtävling och ett halvår senare var hon med i samma tävling, då möttes vi.

Det numret de framförde på allsångsscenen föddes för några år sedan gissar Petra. Numret driver med rapen som musikstil.
– Vi spånade fram det. Rapen vill ofta vara samhällskritiska men sen handlar det ändå bara om sex o kroppar, det var det vi försökte få fram, att kämpa för freden men samtidigt var det väldigt mycket om bröst och så.

En fantastiskt engagerad publik, som Petra beskriver den, är sällan något annat än en fördel för artisten och hon tycker det gick väldigt bra.

Petra som själv har erfarenhet av att leda Melodifestivalen gillar årets trio.
– De var jättebra. De kompletterade varandra bra så det var en bra trio de hittade. Hatten av, säger Petra och ursäktar sig över att hon nog måste ge sig iväg för att bekanta drar i henne.

Gina Dirawi gillar allsången på Skansen: Det här är Sveriges Mallis

Gina Dirawi som vi senast kunde se som en av tre programledare under Melodifestivalen samt som kommentator under Eurovision Song Contest var en av gårdagens artister i finalen av Allsång på Skansen. Trots väldigt mycket arbete av olika slag har hon haft en bra sommar.
– Jag har jobbat väldigt mycket. Jag har rest runt i Ghana, vi spelade in ett program för SVT och åkte runt lite i landet, det var jättekul! Sen kom jag tillbaka, har varit på Way out west men det var också jobb. Lite radio och… det har varit väldigt mycket faktiskt.

Mer ingående vad de gjort i Ghana är fortfarande hemligt men man kommer kunna se det framöver. Ledigheten däremot är inte lika hemlig även om den varit kort.
– Några dagar här och var har det blivit men jag ska ta ledigt nu faktiskt, i övermorgon. Försöka vara ledig i en vecka. Jag har varit ledig en vecka efter Melodifestivalen och sen har jag jobbat så jag är ganska workoholic person.

Hur var det att ta klivet på från webb-tv till betydligt större Melodifestivalen?
– Det var väldigt konstigt bara att, när jag spelade in mitt tv-program i LA, det går ju nu på SVT och när vi åkte till LA var inte en enda mening skriven. Jag fick improvisera hela tiden så jag är van vid improvisation. Däremot är jag inte van att läsa manus, det är inte min grej så det var väl det som skrämde mig lite att jag skulle vara manusburen. Jag har ganska lätt att flippa ur och börja prata om massa saker så man fick komprimera allting. ”Du har 1,5 minut och du ska få ner den här texten, du ska inte gå utanför den, ibland går det men du ska få ut den här informationen”. Man fick lära sig väldigt snabbt där så det var bra tycker jag, väldigt bra.

Finns det någon situation du känner att du inte skulle klarar av, där du till exempel undrar vad gör jag nu?
– Nej jag kan nog fixa allting. Jag är skitorädd och skäms inte för… du kan ju bara kolla på vad fan jag gjorde nu. Jag har ingen prestige så. Kanske att jag är väldigt blyg när det gäller att jag ska vara mig själv o sen som vi gjorde nu att jag ska sjunga, dansa och jamma till musik. Jag önskar att jag kunde vara en sån människa som bara står o du vet, jag har inte det i mig, det är inte jag. Det går att spela någon som är på det viset så där lägger jag på en sådan karaktär i min hjärna.

Karaktären Gina pratar om som allsångsledare var helt olik den tidigare rollen då hon agerade tjejen från publiken även om den kanske inte var lika tydlig som just karaktär. Framför allt hördes det skillnad på rösten.
– Ja men precis. Man får lägga till nånting för jag är sjukt blyg i sådana sammanhang. Tänker ”ska jag går runt här…” så man får lägga till en vision av att man är någon annan människa.

Vad säger du om denna allsångsfinal och ditt deltagande?
– Jag tycker det var sjukt roligt! Jag fattade inte, har alltid varit skeptisk när jag kollat på tv och undrar om folk verkligen är så glada och kan verkligen folk alla låtar? Så kommer man hit och det känns så osvenskt på nåt sätt. Alla bara kör. Annars är det så här att ingen vågar och ingen vill men här är det ju helt annorlunda för alla är bara på och kör.

Varför tror du det är så?
– Jag vet inte. Det är väl bara så att man skapat någon slags sfär. Här blir det okej liksom, här får du vara sådär. Det är som när folk åker till Mallis och där flippar de ut. Det här är sveriges Mallis. Det är här man får vara sig själv till 100% och bara köra och inte bry sig liksom.

Du som själv sysslar med webb-tv, kan du ge Robert något tips?
– Till Robert? Ehh… är det webbkillen här? Undrar Gina.

När hon får klart att det är Allsångens Webb-programledare Robert Rydberg som menas fortsätter hon i allmänna ord.
– Jag säger såhär, man ska hitta sin nisch och det som gör att man sticker ut. Man ska inte gå efter vad alla andra gör för det finns redan. Man ska hitta vad som gör en själv speciell och satsa på det. Även om man får mycket kritik för det och det kanske blir mycket skit ibland så samtidigt är det det som får dig att sticka ut och du kommer få folk att se dig och säga att den här verkar vara nånting, vi kör på den. Det tror jag, satsa på dig själv.

Mäktig allsångsfinal där Måns med gäster underhöll

Medan skymningen sakta föll över Skansen och Sollidenscenen drog Måns Zelmerlöw igång sommarens sista allsång med signaturen Stocholm i mitt hjärta. Dagen till ära med ny första vers som var en hyllning till allsången och dess publik. En taggad helt stående publik var med på noterna. Innan han släppte upp den första gästartisten på scenen togs dock en mindre repris i form av den skånska allsången Änglahunden.

Är det final så är det och flertalet namnkunniga artister stod på kö att få förgylla finalkvällen. Petra Mede och Anna Granath som bland annat synts i humorserien Högklackat kom ut och rapade om fred år 3007 med små humoristiska inslag åt det sexiga hållet. Därefter satte de tänderna i Taube-allsången Dansen på Sunnanö. Sarah Dawn Finer ställde sig på scentungan och sjöng Nu vet du hur det känns, en lugn fin melodi. Gina Dirawi agerade besökare som fått nog av att stå i publiken och bli förbisedd. Måns lyssnade och lyfte över henne för att sedan få Justin Biebers Baby tillägnad sig, i något udda och kortare version som avbröts av att vakter bar bort henne. Karl Dyall och Rennie Mirro sjöng och dansade till Once in my lifetime medan Babben gjorde en tveksam hyllning till smartphone. Vem bör inte göra Ta mig till havet om inte Peter Lundblad. Själv har han tappat räkningen på hur många gånger han fått sjunga den.

Jerry Williams framförde två låtar under kvällen, först ut var I’m coming home. Framåt slutet av kvällen rockade han igång publiken rejält till sin hit I can jive.

Dessutom befann sig tidigare allsångsledaren Anders Lundin i publiken. Hans favoritallsång är Gå upp och pröva dina vingar och fick förstås hjälpa till att leda den, till publikens glädje.

Som grand finale hade signaturen lyfts ut. Istället klev Måns upp på scenen och drog igång Let me entertain you utan någon som helst påa. En efter en av artisterna anslöt och det kändes som att Måns med gäster hade kunnat fortsätta på den hur länge som helst. En magisk, mäktig och värdig avslutning på en sprängfylld allsångssommar.

Divine en glad operatrio med fullspäckat schema

Operatrion Divine består av de tre sångerskorna Caroline Gentele, Gabriella Lambert-Olsson och Jacqueline Miura. De debuterade 2007 på Stockholm Water Prize och har sedan dess blivit prisade för sina röster, charmen och för sin humor. Caroline och Gabriella gick i samma skola. Jaqueline blev invald i trion. De påpekar när jag frågar hur det blev sig att Divine föddes, att man föds med en gåva och deras är rösten. Tillsammans har de väldigt roligt och har nära till skratt.

Ni är här för andra gången, 2008 var senaste gången. Hur är det att vara tillbaka?
– Det är jättekul vara tillbaka. Det var nästan ännu läskigare men jättekul, man är lite nervös och man tänker hur ska det gå. Tänk om man snubblar eller om man glömmer nåt eller så. Men det kändes jättebra!

Vad har ni att säga om kvällen?
– Fantastisk, kunde varit lite bättre väder men annars var det en toppenkväll. En fantastiskt kväll och varmt och härligt, fina artister och alla är så gulliga. Det känns som en stor ära.

Två skivor har ni släppt hittills, är det fler på gång?
– Ja vi hoppas det, vi hoppas att vi ska släppa en cd. Det ligger i våra hjärnor vad det ska vara för godisbitar. Vad för chokladask vi ska öppna den här gången, säger de beskrivande.

Namnet Divine känns ganska aktuellt bekant. Har ni varit aktuella för Melodifestivalen på något sätt?
– Nej, Melodifestivalen har inte varit aktuellt än men vi hoppas ju förstås att det kommer. Det är kanske den största begivenheten i svensk tv.
– Förutom allsången, fyller en ur trion i och de övriga instämmer.

Hur skulle den låten kunna tänkas låta?
– Opera med lite humor, lite…man vet aldrig. Många känslor skulle jag tro, gissar trion.

På frågan vad som händer framöver fyller tjejerna i med diverse spelningar och föreställningar på olika orter.
– Vi ska åka till Sundsvall. Vi ska ha vår egen föreställning på södra teatern den 20 september. Vi ska vara i Sigtuna den här veckan, vi hoppas att det inte regnar, och vi ska vara i Lidingö Kyrka imorgon (läs: idag). Vi ska till New York i november, vi ska… Ja vi är fullbokade ett år framåt i alla fall.  Så det är härligt när man är frilansare att ha det så.

Divine har alltså fullt upp med bland annat sin egna föreställning ”A Divine Taste of Opera” där de driver med sig själva i rollen som kvinnor i det moderna Sverige och som divor. Att det bor en humor och glädje i medlemmarna även utanför scenen märks till exempel på hur de trots fullspäckat schema ett år framöver ändå avslutar med orden:
”Dig kan vi nog klämma in om det skulle vara något riktigt spännande. Om du ringer så kommer vi.”
Istället för ett telefonnummer (vilket iofs inte var väntat heller) gav de sedan ett härligt skratt som gensvar.

Cookies n Beans gav till och med regnet tummen upp

Cookies n Beans består av Charlotte Centervall, Frida Öhrn och Linda Ström. De startade 2003 och deltog 2009 i Melodifestivalen med What if och kom femma i sin deltävling. De gillade kvällen och hur den blev. Till och med vädret fick tummen upp hos trion.
– Den var energisk, fantastisk, underbar på alla sätt och vis, säger Linda.
– Jättekul. Till och med vädret tycker jag passade vår låt. Lite halvdramatiskt väder sådär, jag kan inte ens klaga på det. Det är ju en helt grym publik, man får så mycket och det är sån stor publik. Man känner de, det är fantastiskt, fyller de i.

Det är första gången alla tre är med tillsammans som grupp i allsången.
– Det är lite speciellt det, tycker jag. Det är sommar och Stockholm i kubik, enligt mig i alla fall säger Linda.

I maj släpptes deras album Go tell it där de samarbetat med 4-5 utvalda låtskrivare som skrivit låtar till trion tidigare och vet vad de vill ha. Just titelspåret bjöd de allsångspubliken på igår. Dessutom är de ute på spelningar mycket och märker att många vill ha mer.
– Vi är väldigt mycket ute live och spelar. Då känner man att det är många som vill ta med sig upplevelsen hem och köpa en skiva. Så det är verkligen en skiva vi är jättestolta över och som vi känner att vi har tagit ett steg längre ut av det som vi tycker om. Sedan får man hoppas att  nästa skiva blir likadan o nästa efter den, att det så att säga blir bättre och bättre.
-Låtskrivarna vi samarbetat med på skivan vet vad vi vill ha. Sedan arrangerar vi om låtarna väldigt mycket så det blir vår musik liksom, säger Frida.

Sedan deltagandet i Melodifestivalen, har ni skrivit fler låtar till dit?
– Nej det har vi inte gjort. Det är ingenting som vi siktar på liksom.

Vad är det ni siktar mot framöver?
– Framöver nu närmast är att spela ännu mer och visa först och främst Sverige vår musik och vår nya skiva och fortsätta turnéra. Sen kommer det säkert bli mer skivor. Vi kommer också att blicka lite mer mot Europa och komma lite utanför sverige.

Kan ni ge exempel på vart i Europa ni blickar?
– Jag vet inte. Vi träffade någon fransman för en vecka sen som ville ha oss till Frankrike så att ja, kanske, säger Frida och skrattar.

Variation av musikstilar och glimten i ögat under gårdagens allsång

Det var en riktig blandning av musikstilar i gårdagens allsång från ett smått regnigt Skansen där publiken fick en chans att dansa ordentligt. Artisterna som uppträdde var Cookies n Beans, Panetoz, Thorsten Flinck, Soundtrack of our lives och Divine. Kvällens stora överraskning var att Måns Zelmerlöw tog för sig och sjöng om att byta stil från mysfarbror till cool.

Måns inledde med att riva av Gyllene Tiders Sommartider i en väldigt uppskattad allsång. Därefter äntrade Soundtrack of our lives scenen. De har hållit på i 17 år och detta var deras första och enda besök i allsången innan de slutar på obestämd tid. De stod för det lite rockigare och deras första låt för kvällen var Instant repeater. Sångaren Ebbot med blomsterkrans på huvudet tog av sig den och kastade ut den i publiken likt en frisbee.

Cookies n beans som besökte allsången för första gången som grupp bjöd på kvällens dos av country. De började lugnt när de sjöng sin Go tell the world men ökade snart takten.

Thorsten Flinck kunde inte vänta med att kliva ut på scenen och avbröt Måns mitt i påan, inte behöver väl han (Thorsten) någon större presentation? Tillsammans med Kenny Håkansson framförde han sin låt från årets Melodifestival, Jag reser mig igen, på sitt alldeles egna sätt med mycket inlevelse. Även under den nästkommande allsången Calle Schewens vals fick han nytta av sin skådespelarbakgrund då han agerade Evert Taube i ett stycke.

Operatrion Divine som var här 2008 senast stod för det lite mer klassiska men kryddade med nypa humor. De diskuterade kort om hur man gör när man valt fel man för att lägga fram en historia till själva sången. De vill sprida operamusiken till alla på ett lättsamt sätt och detta är deras sätt att göra det på.

Nästa punkt i programmet innehöll även det en eller flera nypor humor när Måns greppade mikrofonen själv. Han startade sittande på trappan i tankar kring honom och allsången för att sedan resa sig och få sällskap av fyra dansare samt göra en manlig ”Linda Bengtzing”. Det vill säga hans ljusa kavaj och byxor åkte av i farten för att avslöja en mörkare mer alldaglig klädsel under. Därefter åkte skinnjackan och solbrillor på, musiken tog mer fart. Ett nummer med glimten i ögat rakt igenom då det bland annat drevs med Carolas blomkastning.

Panetoz fick avsluta med att hjälpa till i den trallvänliga allsången Oh boy där publiken gungade med. När Panetoz strax därpå rev av deras stora sommarhit Dansa, pausa reste sig hela Skansen och dansade med. Även om man inte känner till gruppen har nog få undgått låten. En perfekt avslutning på en minst sagd varierad allsångstimme.

Peter i Diamond dogs: ”Då tycker folk att det är ännu roligare”

Dragshowgruppen Diamond dogs som såg ljuset 2002 firar i år 10 årsjubileum. De består av Peter Englund, Mattias Bolinder, Daniel Mauricio Johansson och Nicklas Sundför. Direkt efter att gruppens medlemmar klivit av scenen efter sitt extranummer igår kväll tog sig Peter Englund, iklädd klänning modell Shirley Clamp samt högklackat och mycket smink, sig tid att slå sig ner på en bänk för en pratstund om såväl karriären som schlager.

Hur och varför föddes Diamond Dogs?
– Vi startade för 10 år sen för att vi träffades på en musikvideoinspelning. Vi kände inte varandra innan men vi hade så kul på den här inspelningen så vi tyckte vi skulle jobba ihop mera. Då blev det Diamond dogs i slutändan.  Vi var två stycken från början. Nu är vi tre i grunden och så tar vi in folk efter behov. Ikväll  till exempel var vi fyra, så frågar vi andra kollegor som vill vara med. Namnet Diamond dogs kom av en skiva från David Bowie från sjuttiotalet. (1974)

2007 var ni med i Talang som har benämnts som bra marknadsföring för er. Ni fick göra diverse olika framträdanden efter det.
– Oja det var det. Det var lite vårt genombrott kan man säga för den större publiken. TV4 är ju jättebra, SVT fantastiskt också. Många tittare.

Talang var ändå er andra talangjakt, den första var Tivoli 2004, vad hände efter den då?
– Det hände ganska mycket men det gick i och för sig ganska sakta. Om du sysslar med musik så att säga kan du få en stor hit i radio så går det fortare. Vi jobbar ju med show, då är det svårare att få plats i tv och radio och så vidare.

Så talang var ändå ett större genombrott än Tivoli?
– Ja vi hade jobbat några år då redan så då var grunden lagd på nåt vis, inför talang.

Hur firar ni era 10 år som dragshowgrupp?
– Vi har turnerat på en jubileumsshow i våras och den turnerar vi med nu under sommaren och under hösten. Både i och utanför Stockholm så det blir en härlig blandning, jag älskar att resa.

Finns det några artister som säger nej till att ge er sin röst?
– Några har sagt nej, nu kan jag inte säga vilka naturligtvis men det handlar mer om att de är inne i en period kanske då de gör musik som kanske är lite seriösare än schlagern. Då kanske de inte vill framstå som att de plojar. Det handlar mer om det, inte så mycket att de inte vill jobba med oss eller så.

Hur är det med kläderna då?
– Ibland gör man exakta kopior från bilderna, eller från tv så att säga, men ibland så den här till exempel (syftande på sin klädsel under intervjun) är ju lite påhittad, så här såg ju inte Shirley ut när hon var med i Melodifestivalen men det var något åt det hållet med färgerna bland annat.

Varför är det så lätt att göra parodi på schlager?
– Schlagern är så stor redan som koncept så när vi gör det och vrider ett varv extra så det blir konstigt roligt, då tycker folk att det är ännu roligare tror jag. Då kan de skratta åt schlagern också och inte bara digga med och tycka att det är bra.

Finns det något ni inte har vågat eller försökt er på?
– Det beror på. Sara Vargas låt är lite svår att göra parodi på. Den är så allvarlig på nåt vis. Det är ett tema man kanske inte vill… ja du förstår, avslutar Peter utan att fullfölja meningen helt.

Det Peter syftar på är Sara Vargas Spring för livet där texten har en allvarlig ton och handlar om misshandel, att fly istället för att stanna kvar i ett förhållande som skadar. Att göra parodi på det kan bli väldigt fel. Den parodi de emellertid gör roar deras publik samtidigt som de också har roligt på scenen.

Darin och Diamond dogs fick igång publiken

Det sjätte programmet av Allsång på Skansen gick i prides och kärlekens tecken. Eldkvarn både inledde och avslutade programmet. Bland annat sjöng de Kärlekens tunga som avslutning för ett vid det laget uppvärmt och eggat Skansen. Idolfyran Linnea Henriksson steg ut i röd klänning och berättade att hon är Lyckligare nu och Monica Nielsen sjöng om att allt i världen är skönt, bland annat vindarna. Just den biten höll kanske inte delar av besökarna med om i blåsten. Då värmde Darin desto fler med sitt framträdande under Nobody knows. Han fick också värme och energi av publiken varav flera fans på plats.
– Det var en otroligt härlig publik jag fick så mycket energi av det, jag bara körde liksom. Det var kul. De sjöng med, så många ansikten där som jag kände igen sen tidigare liksom, som varit med  från början som är vuxna nu. Det var väldigt häftigt.

Förutom uppträdande i till exempel allsången sitter Darin mycket i studion och filar på ett kommande album som ännu inte har något datum.
– Jag sitter i studion hela tiden nu och skriver med olika producenter. Jag är på turné också, så fort jag kommer tillbaka hoppar jag in i studion och skriver nya låtar.

Jan Malmsjö, nyligen fyllda 80 år, satt i publiken och fick beskåda ett medley tillägnat honom. Ganska tidigt in in medleyt bjöds han emellertid upp på scenen av bland annat koreografen och dansaren Tine Matulessy, passande nog till tonerna av Bli vår gäst. Väl uppe sattes Jan i en mjuk röd fåtölj för att åtnjuta resten av medleyt från första parkett där han blev än mer ompysslad och uppvaktad.

Både Jan Malmsjö och Darin har varit med i Melodifestivalen. Jan 1969 och Darin 2010. Det skulle komma fler Melodifestivalartister, dock inte originalen. Överraskningen dragshowgruppen Diamond Dogs bestod denna kväll av fyra medlemmar. De agerade med mycket humor och kärlek sångerskorna Nanne, Caroline af Ugglas, Sanna Nielsen och Loreen. Medan Nanne med hårsprayen i högsta hugg var fixerad vid sitt hår förtydligade Sanna Nielsen-kopian att hon är lång och fick dessutom publiken att skrika vid tanken på den kortare kortare Måns.

Efter att kamerorna slocknat och webbshowen tagit över var det snabbt ombyte för Diamond dogs som gällde. De förvandlades till bland annat Carola med två dansare samt Shirley Clamp. Just Shirley Clamp satt i publiken och gillade vad hon såg.
– Jag älskar det. Det var jättebra att de fick vara med i det här sammanhanget men tyckte väl att min text blev lite magstark. Den brukar passa sig väldigt bra i gaysammanhang och idag så kände jag väl att en del av texten var lite väl för allsångspubliken men det är helt underbart att det får vara så. De är helt fantastiska, jag älskar de.