Jonas Gardell: Det är alltid roligt att uppträda när det är förknippat med livsfara

Jonas Gardell, gårdagens mångsysslare, gillade vädret till trots under gårdagskvällen. Faktum är att han till och med verkade tycka att det blev mer spännande att uppträda i ovädret.
– Jag tycker det var riktigt kul. Roligt med regnet och vinden, att inte halka och dö medan man sjunger. Det är alltid roligt att uppträda när det är förknippat med livsfara.

Han tillägger att vid utomhusturnéer spelar man var man än kommer. Har artisten inte med sig egen scen utan använder en befintlig ser de förstås också helt olika ut från plats till plats men brukar vara säkra att stå på. Regn är ett element som brukar göra allt annat än underlätta, både rent teknikmässigt men även halkrisken kan öka.

Jonas halkar plötsligt in på publiken. Han låter imponerad medan framför allt vissa delar av den får en extra eloge av honom.
– Det var människor här som suttit sen klockan 10 imorse och som sitter här när vi repeterar. Vi har ju kunnat gå in emellanåt så publiken är hjältar.

Kvällen i sin helhet får bra betyg. Han är nöjd över den och berättar dessutom om sina tidigare allsångserfarenheter utanför Skansen.
– Jag älskar ju allsång! Faktum är jag och Tomas Alfredsson som är regissör vi hyrde Vasan och hade allsång där många kvällar, bjöd dit kompisar. Vi hade peter Jöback bland andra och det var utsålt varenda gång. Så jag är stor allsångsfantast, jag gillar det verkligen. Jag brukar säga man kan inte sjunga falskt man kan bara sjunga alternativt.

Det är inte bara allsång som ligger Jonas varmt om hjärtat. Det gör även Melodifestivalen.
– Jag har gjort en film som heter Livet är en schlager och jag skriver mycket låtar men jag är ingen stor schlagerfantast i mig utan jag tycker om fenomenet med svenska festivalen, tycker det berättar mycket om Sverige. Det är inte schlagern i sig jag tycker mycket om utan programmet, fenomenet allt runtomkring.

De punkter som står med i Melodifestival-CV:t är programledare, filmen Livet är en schlager samt hans schlagerskola 2002-2003. 2002 låg fokus kring den svenska festivalen och hur man skriver en segrarlåt. 2003 flyttades fokus till den europeiska finalen eftersom man om man följt hans råd vid det laget redan borde vara med i tävlingen. Men hur skulle Schlagerskolan se ut idag? Jonas funderar ett kort ögonblick.
– Det vet jag inte men du får gärna ge det tipset till svt att göra en ny schlagerskola för det vore väldigt roligt. Så det var väl en bra idé, det tycker jag vi gör.

Gardell beskrivs här inledningsvis som en mångsysslare men frågan är, vad är han mest?
– Jag brukar kalla mig författare och komiker, ingenting annat. Jag är lite annat också men det är författare och komiker jag känner mig hemma som. Det är därför det ska bli så skönt nu när vi växlar från allvaret och romanförfattaren till komikern och dansmannen Jonas Gardell i min föreställning.

Föreställningen spelas på Maxim i Stockholm och heter helt enkelt ”Jonas Gardell på Maxim”. Under dragshownumret Mitt enda liv befann sig lite över 30 personer samtidigt på scenen. Ungefär lika många kommer det vara även på teaterscenen när showen har premiär den 3 oktober och pågår ända in i början december.

Snabba kast när Måns på glid besöktes av hal banan

Måns Zelmerlöw & Sean Banan

Regnet vräkte ned i veckans allsång på Skansen och gjorde delar av scenen extremt hal. Måns inledde faktiskt programmet med att halka i trappan på väg ut i publiken. Nu lyckades han hålla sig på fötterna men det hade kunnat bli ett väldigt kort program. De som samlats i publiken för att se artisterna samt sjunga med i allsångerna var glada trots regnet och var gärna aktiva och delaktiga. Det var tvära kast mellan stilarna där gospel mötte äldre schlager, humoristiskt för små och stora barn samt rockiga toner.

Så snart Måns dragit av E’ de’ det här du kallar kärlek, denna Pridevecka, tog The Sounds över och ökade tempot i Shake, shake, shake fast från en trygg och torr position. Gruppen var den enda av kvällens artister som intig Sollidenscenen för första gången. Även Living in America som de sjöng närmare slutet av programmet var lite rockig och blev en spontanallsång då Maja tyckte att publiken kan låten och bjöd in till att hänga på.

Däremellan hamnade vi i ett Frälsningsarmémöte där Jonas Gardell agerade ledare tillsammans med Måns i allsången Pärleporten för att snabbt kastas in i en humoristisk text om just allsången på Skansen signerad den udda duon Sean Banan & Kalle Moraeus. Låten de framförde heter Kallsång. Sean Banan hade dragit på sig en folkdräkt i gult och blått och passade under låten på att bland annat sätta sig i Mark Levengoods knä. Den ålderstigna trion Trio me’ Bumba backade upp Måns från scenens trygga vrå i Man ska leva för varandra.

Nästa vurpa till följd av regnet gjordes under Lisa Miskovskys stund i strålkastarna. Sångerskan bjöd på Wild winds från sitt kommande album ”Umeå”. En skön lagom snabb poplåt. Allt gick bra ända tills det var dags för henne att leda allsång och Måns närmade sig för en pratstund. Vanligtvis ska inte roddarna synas i bild men den som hade fått i uppgift att norpa mikrofonstativet ur bild halkade till. Lisa kollade att allt gått bra och tyckte att här blev det minsann action. Hennes låtval var Leende guldbruna ögon.

Jonas Gardell

Kalle Moraeus framträdde tillsammans med Orsa spelmän i Om sommaren som Py Bäckman varit med och skrivit. Ytterligare tre allsånger hanns med under kvällen. Måns showade till Jazzgossen och kom uttrippandes tillsammans med två dansare i E.M.D:s gamla scenkläder från 2009 års Melodifestival. Den här gången höll han sig på benen trots att de vågade spatsera i takt nedför den större mattbeklädda scentrappan. Kalle Moraeus drog ut i publiken till Calle schewens vals liksom Sean Banan under sin favoritlåt Sånt är livet som hade riktigt bra drag. Inte ens ihållande regn kunde för övrigt stoppa bananen från att lägga sig på rygg i mittgången. Som avslutning intog Jonas Gardell scenen tillsammans med en gospelkör och rev av dragshownumret Mitt enda liv. Så snart tempot i låten höjdes och änglar samt transor kom ut i högklackat för att göra Gardell sällskap fick man känslan av ett väldigt annorlunda väckelsemöte. Han vågade sig ut på den genomvåta scentungan med stor inlevelse och såväl änglarna som transorna efter sig för att sedan springa tillbaka igen och avsluta där. Måns blev ett ofrivilligt inslag i numret då han efter att ha talat om nästa veckas artister faller omkull mitt på scenen. Han reser sig snabbt och smiter iväg. Ett maffigt avslut som gav publiken mersmak inför den följande extra halvtimmen på webben.

Robin Stjernberg fick Marenplan i gungning

Gävle har haft sina sommarkvällar under flera år. I Södertälje är det första året de har artister på torget. Under fyra veckor har Marenplan fått besök av en artist varje torsdag. Den här kvällen stod Robin Stjernberg för musiken. Torget fylldes av många förväntansfulla barnfamiljer och ungdomar men även äldre. Några minuter över utsatt tid äntrade en taggad Robin scenen.

Kvällen började i poptoner men blev snabbt lite rockigare. Introt på One down, two to go hördes och händer önskades upp i luften. Ett antal händer lyftes mot skyn för ett tag och klappade i något sånär takt. Den unga sångaren presenterade sedan en låt som skrivits till Melodifestivalen innan You fick den platsen. Låten heter Beautiful och är en vacker lite lugnare historia som han nu istället tillägnade sin publik. Fansen ganska nära staketet tjöt av lycka. Det var nog ett bra val att Beautiful fick kliva tillbaka till förmån för den vid det här laget välbekanta låt som till slut blev vårt bidrag i Eurovision.

Under den dryga timmen som konserten varade växlade Robin mellan att röra sig över hela scenen, kompa sig själv med gitarr i några lugnare bitar, vattna publiken, ta isär mikrofonstativet och köra allsång. Nedmonteringen av stativet var särskilt märkbart under de två låtar som han känner lite extra för, nämligen Halo och Let me entertain you. Här förvandlades konserten till en riktig rockkonsert där sångaren bland annat sträckte ut micken mot publiken och använde högtalarna som fotstöd. Robin tycktes ha energi så det räckte och blev över. Så pass mycket att rockstunden avslutades med ett stort hopp med ansats.

Därefter drogs takten ner igen. Den kanske lugnaste låten för kvällen, For the better, inledde Robin sittande vid ett keyboard. Texten byttes dock ut först och blev till en kärleksförklaring till Södertälje innan låten presenterades på riktigt och han övergick till ordinarie text.

Den känslosamma Scars var en annan av höjdpunkterna på konserten. Men publiken nöjde sig inte innan de fått höra You och mycket riktigt kom den efter att stjärnan åter kallats upp på scenen. Under tiden hade Robin bytt om till sina Eurovisions-scenkläder. Skön stämning när låten förvandlades till en allsång.

Sammantaget kändes Robin, med sin energi och den känsla han visade under flera av låtarna, som en tamare och mer nykläckt version av Carola. Henne vet man aldrig riktigt var man har vilket ger krydda på en show. Lite så kändes det ikväll kring Robin. Han överraskade, visade prov på humor, bjöd på sig själv och kändes äkta rakt igenom. Precis som det bör vara.

Nic Schröder om allsången: Det är win-win

Nic Schröder, Helsingborgaren som så fort Gävle nämns kommer att tänka på Gevalia och tar upp hatkärleken till denna kaffestad, har många strängar på sin lyra. I sitt CV kan han lägga till både programledare, skådespelare och sångare. Han har provat sig fram och provar sig fortfarande fram med en kombination av god vilja och nybörjartur. Själv gillar han inte kategoriseringen mellan rollerna eftersom de är till hjälp vid olika sammanhang.
– Jag tycker att rollerna går ihop. Det är lite dumt att kategorisera för det begränsar lite. Det är härligt när man kan blanda allting, att man har hjälp av rollerna. Det handlar ju om någon slags energi och kommunikation ändå. När man håller på med det ena kommer man in på det andra.

Nic kommer in på just  allsången och tar upp den som ett bra exempel på att blanda roller.
– Allsången är helt fantastisk för den blandar ju allt möjligt. Det är både teater och sång, det är allsång liksom. Det är fantastiskt, alla släpper vem de är i några minuter och man sjunger tillsammans på en sång.

Nu har du dessutom lett allsång för en publik på flera tusen,med din hit Hej hej Monika.
– Exakt det är ju jäkligt kraftfullt alltså. Det är häftigt att det spelar ingen roll var man kommer kommer ifrån eller vem man är, alla sjunger tillsammans. Då blir det bara jäkligt gott. De som kommer hit och sjunger bryr sig inte så mycket om artisterna egentligen utan man har bestämt sig innan för att ha en trevlig kväll och de tänker inte låta någonting stoppa de från att sjunga. Det är win-win allting.

Närmast ska Nic spela i en musikal i Malmö om en rocklegend i Skåne vid namn Karl Pedal. Den spelades förra hösten och blev sådan succé att den nu är förlängd.
– Det är rock n roll på skånska. Skåningarna är svältfödda på rock ‘n’ roll på sitt modersmål så det funkar väldigt bra.

Efter musikalen i höst vet han ännu inte vad som väntar. Då jobben kommer i projekt hoppar han på lite av varje så var och hur vi får möta honom efter musikalen det återstår att se.

Robin stjernberg om sin allsångsdröm och nya musikaliska vägar

Robin Stjernberg

För Robin Stjernberg, som för några månader sedan klev upp på Eurovisionsscenen inför hela Europa, skulle man kunna tro att en medverkan i Allsång på Skansen är ett roligt gig. För honom är denna debut betydligt större än så. Robin har följt programmet sedan han var liten och älskar Lasse Berghagens Teddybjörnen Fredriksson.
– Det var en fantastiskt rolig kväll. Det är en dröm som gått i uppfyllelse idag att jag fick göra det här. Det är helt otroligt så jag är jättenöjd och glad över kvällen.

Vad var då tanken när drömmen slog in och Måns ville ha dig till allsången?
– Jag blev bara glad för den här chansen egentligen. Jag tänkte inte så mycket, ville bara komma hit till Måns. Han är en väldigt go kille, och skåning.
Robin halkar in på dialekter och konstaterar att Måns inte pratar lika mycket skånska som honom själv. Han ger plötsligt ett exempel på hur Måns låter genom att försöka härma programledaren i meningen ”Jag heter Måns Zelmerlöw” på mer Stockholmska. Sedan skrattar han och ser sig runt.
– Han är inte här nu va?

Vid en dags besök på Skansen skulle Robin skulle gå en runda bland djuren och allra helst ta sig en väldigt nära titt på dessa.
– Jag skulle definitivt gå och kolla på djuren och röra de fast man inte får.
Hade det varit vykort på artisterna som inledning i allsången skulle vi kanske sett honom omringad av ett gäng getter då det är den djurras som han först nämner att han vill klappa.

En plats där vi däremot inte kommer se honom är som tävlingsdeltagare i Melodifestivalen nästa år.
– Jag har fått min dos av Mello och Eurovision. Jag kommer snarare skriva låtar till mig själv, hitta en ny väg och leta i mig själv vad jag vill göra musikalist.

Den nya vägen Robin vill hitta ser ut att leda mot soulhållet till så kanske får vi se och höra en lite annan sida av honom framöver.
– Jag kommer snirkla mig mot soulen, tror jag. Lite mer soul, lite lekfull sång och lite roligt svängigt. Jag kommer fortsätta med pop såklart men älskar soul. Man hör lite influenser på den här skivan (Pieces) men den är lite mer poprockig.

Först ska han avsluta sin nuvarande turné som går väldigt bra. Robin är mer än nöjd över livet just nu.
– Detta är världens bästa sommar. Den äger så sjukt mycket så man inte ens kan prata om det, det är så grymt. Turnén går skitbra, jag turnerar med mina polare som jag gick i gymnasiet med bland annat.

Tillsammans har de väldigt kul på vägarna. Det enda som är mindre kul för sångaren är att medan han signerar några timmar efter spelningarna går de andra och tar något att dricka. När han kommer tillbaka till de har de oftast redan börjat festa. Något han förhoppningsvis kan ta igen senare.

Robert Gustafsson om Rolandz: Vi är dansbandens Electric banana band

Robert Gustafsson

Robert Gustafsson, mannen bakom frontfiguren Roland i dansbandet Rolandz summerade allsången med nervositet och väldigt kallt väder som bland annat gjorde att deras instrument stämde ur. En lite motig dag som slutade i dur. Robert är osäker på om detta är hans andra eller tredje deltagande tillsammans med bandet.

Är det ett välkommet återbesök här?
– Ja framför allt nu när man är ute på turnéer och liksom känner att man är på rull som det heter. Då är det alltid bra att dimpa ner här o känna på den här Skansenkänslan som är unik. Så det har varit jättekul.

Varför är Skansenkänslan så unik?
– Det är för att publiken är involverade och engagerade på ett sätt som att de inte bara kräver att de vill ha och vill ha. De vill delta själva och liksom bjuda till själva. Men det känner vi även på spelningar när vi kommer ut till folkparkerna. Det är väldigt mycket att man vill sjunga med i texterna och man vill vara delaktiga.

Var har man Rolandz som dansband egentligen? Det känns lite som ett skämt samtidigt har ni sålt en hel del skivor och bland annat fått en guldskiva.
– Ja, det är helt enkelt som en kärleksförklaring, en blinkning. Musiken tar vi jätteseriöst. Ingen av oss var eller är egentligen dansmusikkonsumenter utan vi försöker hitta vad som är bra dansbandsmusik för oss. Sen gör vi de låtarna vi tycker är bra dansband, på riktigt alltså, vi tycker det svänger bra och är bra låtar. Sen kan texterna vara lite småroliga och framför allt mellansnacket. Där är det underhållning. Så vi är mycket mera showband kanske än vad vanligt dansband är i normala fall. Man kan kanske säga att vi är dansbandens Electric banana band.

Joakim Nordborg kom på idén, vad var din tanke från början kring det hela med Rolandz?
– Jag var ju väldigt motsträvig, hade ingen relation till dansbandsmusik över huvud taget. Jag var uppvuxen med raggarock. Jerry Williams o Hurriganes o sånt där. Men sen blev jag övertalad av min agent att göra detta och när vi väl gjorde den här dansbandsgalan i Östersund var det ju så in i bomben roligt att se folk dansa, och att det räckte med att sjunga. Sångartister har ju låtar som de köra de tills de dör, folk är lika pigga o glada varje gång. Komikern måste skriva nytt material varenda gång man uppträder, ett skämt har man redan förbrukat för det har alla hört men en låt kan leva vidare. Så det var mitt sätt att upptäcka vad kul det var, det räcker med att sjunga också. Då fastnade jag så jag började jag dyka in i den här världen. Vad är dansbandsmusik för något och vad kommer det ifrån? Jag gjorde verkligen en ordentlig research.

Saknar du ej att dyka upp själv och överraska på något sätt?
– Jag tycker programmet har förändrats med åren och jag kände att den där kuppen eller överraskningen, den hade gått ut. Alla visste att man skulle dyka upp så överraskningen var redan gjord, redan urvattnad om man säger så. Sen startade jag sommarteater i Kalmar och Rolandz åkte på turné så då försvann ju sommaren också. Nu hade vi i år tur med att vi var i Stockholm vid den här tidpunkten så då passade det ju, avslutar Robert.

B.U.S! ett busigt systerskap som blickar mot återuppståndelse

Kayo, Fransesca & Vivian (B.U.S!)

B.U.S! är en konstellation bestående av Blossom Tainton, Gladys del Pilar, Kayo Shekoni, Vivian Cardinal och Fransesca Quartey. Ett härligt glatt gäng som slagit sig ihop och trivs väldigt bra ihop. De har bland annat beskrivit sig som en naturkraft när de står på scenen.
– Jaha, ja det kanske vi har gjort. Man kan säga att när vi sjunger tillsammans då känner vi oss lite som en naturkraft. Vi gillar att arbeta med varandra för det blir som en varm gemenskap, säger Kayo.
– Det händer direkt när vi träffas, det blir som en sammandrabbning, en explosion. Så det hände direkt, berättar Fransesca även om deras allsångsdeltagande.

Kayo inflikar att man ej får glömma att de jobbat ihop mycket och gått igenom mycket tillsammans. Den känslan har byggts upp under tidens gång.
– Men när livesändningen började då kände man verkligen såhär, berättar Fransesca och med inlevelse blåser ut länge samt för ut armarna från kroppen för att riktigt visa känslan som kom till henne just då.

Kayo sammanfattar hela upplevelsen i allsången som rätt starkt och nämner även repetitionen dagen före. I och med att de inte turnérar mer hade de hoppats på att det skulle komma något mer. Nu blev det ytterligare ett framträdande tillsammans genom detta deltagade och litegrann av en avslutningsföreställning om än med bara ett nummer.
– Det var lite vemodigt men vi avslutar med flaggan i topp här i detta stora sammanhang med riktigt stor liveorkester. Det känns väldigt värdigt, säger Fransesca.
– Det var härligt. Det var riktigt härligt. Man är stolt över vara del av det här. Vi känner oss som ett systerskap som så länge vi finns så finns ju B.U.S på sätt och vis. Vi kommer väl återuppstå, jag kan inte tänka mig nåt annat, tycker Vivian.
– Vi återuppstår på ett eller annat sätt. Det är så speciellt, jag menar vi har ju ändå varit så länge i branschen. Det här har jag faktiskt inte med någon annan alls och det är väldigt speciellt, intygar Kayo.

Namnet B.U.S! Är en förkortning för Brun Utan Sol. Kayo är dock väldigt snabb på att kasta in en annan betydelse när vi kommer in på namnet.
– Eller… betygsunderlag saknas, kastar hon iväg och får såväl Fransesca som Vivian i skrattanfall.

Men kan man läsa in bus rakt av? Är namnet är dubbeltydigt?
– Att vi är busiga ja, kan du ger dig på! Det är absolut en del av bus, förklarar Vivian.
– Det är inte alla som uppfattat det, det är helt korrekt, intygar Fransesca och får medhåll av Kayo som inflikar att det är just det de gillar.

Under kvällen gick allt som smort för konstellationen. Under deras repetition mitt på dagen sprang dock Fransesca in i ryggen på en av steadycamkillarna. När Fransesca påminns om det brister Kayo och Vivian ut i ett hjärtligt gapskratt.
– Herregud…! helt korrekt, det gjorde jag.
Hur kändes det mötet?
– Det mötet kändes intensivt. Intensivt och närvarande. Nej men det var bara helt enkelt att jag vände mig om och sen såg jag inte riktigt att han stod där. Jag var lite upphetsad och glad.
– Typiskt B.U.S! Säger Vivian som hämtat sig från skrattanfallet.
– Ja, det är sånt som kan hända, när vi håller på.

Trion som sedan hade siktet inställt mot ombyte och varmkorv var väldigt nöjda med kvällen och såg ut att trivas riktigt bra.

Robin Stjernberg och Magnus Uggla veckans dragplåster

Robin Stjernberg

När allsången nu kommit in i halvtid var inte vädret lika givmilt som tidigare  vad gäller värmen. Denna kyliga och blåsig dag, där solen valde att visa sig lagom till direktsändningen, var det istället artister som Melodifestivalvinnaren Robin Stjernberg, Magnus Uggla och B.U.S som spred värme en stjärnspäckad och mycket fartfylld kväll.

Måns inledande allsång Hon kommer med solsken kändes på ett sätt ganska passande denna fruntimmersvecka då solen först lyst med sin frånvaro. Magnus Uggla som besökte allsången för sjunde gången hade däremot full scennärvaro när han steg ut och sjöng sin nyaste singel Århundradets fest, en hyllning till 80-talet. En lite rockig låt som man känner igen Uggla i på mils avstånd.

Nic fick sitt genombrott 2004 med hiten Hej hej Monika och tycktes ha överskottsenergi när han hjälpte Måns att leda allsång i just denna. Nic for fram och tillbaka i publiken, gav full hals och bad de som samlats framför Sollidenscenen att bara hänga med i den enkla texten.

Även B.U.S  körde allsång. Afrodite-medlemmarna Kayo, Blossom och Gladys dansade glatt loss på scentungan medan gruppens två sista femtedelar Vivian och Fransesca drog ut i publiken under Dagny. I deras egna nummer frågade de dock varandra var de kommer ifrån och sjöng om att de inte är sitt hår eller hud som är de som person utan själen inuti de.

Kvällen bjöd inte bara på musik utan även på trolleri. Brynolf & Ljung visade två trolleritricks varav det sista trollade fram ingen mindre än Robin Stjernberg. Stort jubel utbröt bland publiken. Robin valde att framföra sin You i en skön och lite annorlunda version med bland annat stråkar. Ett skönt välkomnande eftersom vi hört denna låt i ”originalversion” ett antal gånger sedan februari. Skånske Robin fick också kasta omkull den skånske programledaren för att visa ett grepp i brottning. En skrattande Måns drogs sedan upp på fötter igen av sångaren för att kunna köra en skånsk allsång i Peps Perssons Oboy.

Rolandz

Jag och min far var visserligen inte med i häftet men Olle Ljungströms låt blev lite av en allsång då han fick publiken med sig direkt. Denna feeling fick honom även att dra ut i gångarna för lite närkontakt med folket. Rolandz med Robert Gustafssons roll Roland Järverup som frontfigur valde istället att hylla Gyllene tider i ett eget medley där Jajamen ingick. deras allsång Jag vill vara din Margareta fanns inte heller med i sånghäftet. Det hindrade inte de från att få ett riktigt bra drag som slutade i stående ovationer. Detta avslutade även en händelserik musikalisk kväll med idel kända allsånger och bra fart genom hela timmen.

Kikki till Göteborgs stadsteater nästa år

Kikki Danielsson

Kikki Danielsson har varit på Skansen tidigare och sjungit, inte bara under en allsång. 2009 var hon en av artisterna på en countryfestival. Hur många gånger hon har uppträtt på Skansen kan hon inte minnas. Just den här kvällen beskriver Kikki som” helt underbar, som den alltid är på Skansen”. Det är allsången och Pride som är speciell för henne. Båda har ungefär samma känsla. Men vad gör då stämningen på Skansen så underbar?
– Det är just den här glädjen när man kommer upp och ser det här havet. Och så lilla jag… och så sjunger de med. Man liksom ser hur det lyser i ögonen och många av de jag kan se, de var inte ens födda när den låten jag sjunger kom. De sjunger med ändå.

Sommaren 2013 har Kikki bestämt sig för att vara ledig och läsa teatermanus i hammocken. Kanske ett något udda läsval men förklaringen är egentligen ganska enkel.
– Jag har inte riktigt fattat det än men det är en kille som skrivit ett manus som heter Kikkiland. Den ska sättas upp på Göteborgs stadsteater så jag ska bli Göteborgare från och med januari till maj nästa år.

Före det väntat hösten meden del livejobb, lite tv och eventuellt spela in en ny låt åt countryhållet tillsammans med Sulo.
– Det händer saker men det får röra på sig lite långsammare nu när man över 60. Man får inte ha för stora planer och tro att man är 25. Men det är gott att få ta det lite lugnt också, säger hon.

ESC-vinnaren Emmelie de Forest vill ta allsången hem till Danmark

Emmelie de Forest

Sedan starten 1956 har knappt 60 artister stått som segrare i Eurovision Song Contest genom åren. Den senaste vinnaren heter som säkert bekant Emmelie de Forest. Det blev också Danmarks tredje vinst genom tiderna. Efter programmet mötte jag  en leende och lättsamt tjej som njöt av vädret och stämningen. Hon är också väldigt glad över sin bedrift i Eurovision och att vara del av en sådan speciell skara vinnare.

– Det är en stor ära, för mig och för oss i Danmark att vi har vunnit. Det är väldigt speciellt.

Emmelie som ännu inte har haft möjlighet att se Eurovisionsfinalen utifrån publikens vy än, tror att hon någonstans kanske inte har förstått allt än. På en lite undrande följdkommentar om att hon alltså inte har sett det än svarar hon med ett skratt.

– Nej… men jag måste se det utifrån sen.

För henne personligen är segern i ESC väldigt stor. Sedan unga år har hon suttit med familjen och tittat på tävlingen. Emmelie har förstått att ESC är stort i Sverige och tillägger att den är det även i Danmark.

– Det är något jag tittat på med min familj, med min pappa som älskade tävlingen. Mina systrar är här idag. Jag har många minnen från när jag var liten och så plötsligt står jag där själv och har vunnit det hela. Det är stort!

I och med sin seger har hon inte bara tagit hem tävlingen till Danmark nästa år. Den har även inneburit en hel del för hennes karriären som nu tagit rejäl fart.

– Jag har fått möjlighet att få komma ut på olika tv-shower, även i utlandet. Jag har varit i Tyskland fem gånger och så i Sverige bland annat. Så jag får möjlighet komma ut till en större publik.

Även grannlandet Norge kommer att få besök av sångerskan för att nämna ett.

Emmelie har även fått göra sin egen skiva som bland annat släppts här i Sverige. En skiva som för övrigt har samma namn som titeln på själva låten hon tävlade med, Only teardrops. Hon berättar att det inte hade hänt utan segern i den danska uttagningen till ESC.

Vad det gäller allsångskvällen är Emmelie nöjd.

– Det var jättebra, mycket trevligt att stå på scenen här. Publiken var glad och det var bra stämning.

Emmelie tar upp att allsången är stort här och att satt så många i publiken framför scenen. Det fanns lite nervositet i henne men allt gick ju bra och hon älskade det. Konceptet allsång finns inte alls i Danmark och det verkar sångerskan väldigt sugen på att råda bot på.

– Vi har ju musik i helgen, eller varje fredag, på Tivoli där artister spelar men det är inte som här, med allsång. Det måste vi ha, avslutar hon.