Paparizou och Svenning om andra chansen-veckan

Helena Paparizou som med sin ”Survivor” ska göra vad hon kan för att ta sig till final, hade under torsdagen återigen börjat komma in i det hela igen.
– Nu börjar man komma in i det hela, konstaterar hon.
Precis efter presskonferens fotografering, när det var dags för artisterna att inta sina platser, delade Linus ut en kram till sångerskan.
– Det var ju vi som följde varandra till andra chansen så, och nu är vi tillbaka här. Sen är det ju massa andra roliga människor här också.

Helena ser sig om i green room på alla andra medtävlanden som sitter utplacerade runt henne. Dessutom är hon taggad men tar det försiktigt med rösten för att kunna leverera riktigt när det behövs.
– Jag är jättetaggad! Fast jag snålade lite på min röst faktiskt för det är lite för tidigt. Jag tog en liten sovmorgon och hade inte varit vaken mer än 1,5 timme förrän det var dags att börja sjunga och det är det inte bara att göra på en gång. Man är väldigt mån om rösten.

Hon fortsätter lektionen om att man ska låta rösten vara och värma upp den så att man i alla fall är pigg och kan börja prata något. Man är väldigt mån om rösten.

Klädbytet under torsdagen till skinnbyxor, glittrig top och luftig kofta är inte spikat heller. Precis när hon ska kommentera scenkläderna ger Ammotrack precis bakom henne ifrån sig ett vrål. Helena skrattar.
– Där kom den igen! Jag är inte säker på om jag kommer byta kläder men det är inte det som är viktigast. För mig är det viktigast att jag känner mig bekväm och att jag kan sjunga ordentligt för det här är en låt som jag kommer sjunga inifrån. Så kläder för mig är bara att jag ska känna mig bekväm och att det ser snyggt ut.

Såväl klänningen som det hon bar under torsdagens rep har gillats av sångerskan men ett eventuellt tredje klädprov planerades till fredagen.
– …på första repet där inte ni får vara med! Säger hon fast med värme och ger ifrån sig ett skratt. Hon visar prov på skön humor.

På frågan om det är någon hon ej vill möta i en eventuell duell kommer svaret ”Jag vill möta alla”. Vad gäller möjligheten till att vinna Eurovision med ”Survivior” är det något som hon lägger i svenska folkets händer.

Linus Svenning som gick till andra chansen med sin ”Bröder” i samma deltävling som Paparizou ha haft tre veckors ledigt ifrån turnén och använt dessa till att träna och åter träna. Tydligen mest på gymmet men förstås även på sin låt.
– Så den sitter ganska bra nu, konstaterar han.

Hur känns det att ha fått sjunga låten för din bror inför svenska folket och fått bevis på att folk gillar låten.
– Det känns jättekul och det är awesome att jag får göra det såhär.

Linus var inte helt nöjd med sitt framträdande så nu har han citat: ”tränat som fan”. Det lär också vara anledningen till att låten nu sitter ganska bra.

Vid en eventuell vill han helst inte möta Papariou eller State of drama. då de är starka låtar och svingrymma.

Eventuellt risk för mindre kaos när Zia säljer 100 teamtröjor

Mitt i andra chansen finns det fler artister som förbereder sig för sina förhoppningsvis fortsatta framgångssagor i årets festival. En av de är Oscar Zia som redan är klar till final. Ni minns kanske hans dansares collegetröjor med Oscar i tryck på framsidan och text på ryggen. Nu har de lyckats få fram 100 sådana tröjor till försäljning. Kruxet är bara att de endast säljs på torget i Solna centrum nästa fredag. Hans fans har delade tankar om detta och på kommentarerna att läsa på hans facebooksidan önskar många hellre att tröjorna ska säljas på internet så att de som inte är förhindrade av till exempel skola eller bor i en annan del av landet också ska kunna ta del av dessa. Det känns lite som att det riskerar att bli mindre kaos i samband med denna försäljning, särskilt om det blir många som letar sig dit. Framför allt risk för köbildning.

Två av dansarna med Oscar Zias teamtröja på sig under ett av repen.

 

Outtrigger gillar starkt rockgreppet i andra chansen

Outtrigger från repet i Göteborg.

Grabbarna John Löfgren, Simon Peyron, Timmy Andersson, Joakim Agnemyr och Adam Axelsson utgör som kanske bekant numera, bandet Outtrigger. De tog sig till andra chansen via Göteborg ch har använt denna tid på varierat sätt. Allt ifrån att kurera sig från sjukdom till att ringa varandra och finna energi i att gå under jorden lite och få krama om mamma. Det sistnämnda gjorde bland annat Joakim.Vid samtalet i green room efter torsdagsrepet konstaterar de ändå att det är guld att vara tillbaka.
– Vi har nog längtat allihopa. Det har vi definitivt gjort men när man är i den här bubblan, man behöver lite tid för att ladda om oavsett, konstaterar de.

Tre rockband i andra chansen.
Här i Lidköping består nästan halva startfältet av rockband. Det är State of drama, Ammotrack och så Outtrigger då.
– Det är helt underbart. Jag kan bara säga varsågod svenska folket här får ni lite rock, konstaterar en av killarna med ett skratt.

De tycker det är kul och härligt att det faktiskt är så mycket rock i andra chansen.
– Man får ändå skilja på oss. Vi skiljer oss väldigt mycket i rockgenren så det är inte så att de klumpat ihop oss och vi låter exakt likadant, definitivt inte! Det finns absolut utrymme för alla med olika fanbase. Det är jättekul att de börjar med rock och avslutar med rock. Det har aldrig hänt förut, säger de.

Positivt gensvar efter deltävlingen
Bandet har för några dagar sedan släppt en ep och fått positiva svar på det.
– Absolut. Det ä folk som nu kan lyssna på låten och sådär, och de tycker att vi har gjort bra ifrån oss.

Bättre och tryggare
Vad de tror om lördagen var killarna inte så jättepigga på att gå in på och hade egentligen inget svar på detta.
– Alltså vi känner bara att numret bli bättre av att inte titta på det, men det känns som att det sitter nu. Det blir bättre för varje gång och vi blir tryggare att vara på scen för varje gång.

De hoppas på och vill jättegärna få vara med igen, vilket kräver en finalbiljett på lördag för att få fortsätta detta året i mellobubblan. Killarna ser heller inget större hot i någon av de sju övriga låtarna.
– Jag tycker att alla har riktigt värdiga låtar så det är roligt att möta. Det är riktigt bra låtar alla åtta, kommer svaret diplomatiskt.

Glittrande välkomstkväll i sann glad festivalanda

Lidköping må vara en liten ort med max 35-40 000 invånare men de vet hur man ordnar en välkomstfest. Röd matta var utrullad och på den gick samtliga artister vägen upp till entrén. Ellinore Holmer kom en halv meter före Helena Paparizou och vände sig snabbt mot henne för att de skulle fotograferas tillsammans, när den samlade pressen bad Ellinore att posera.

JEM
State of drama

Stenmarck gjorde en lugn entré, gav fotograferna vad de ville ha snurrade sedan 45 grader för att ta en välkomstdryck. Då började kamerorna att smattra. En road Stenmarck konstaterade med glimten i ögat:
– Jaså, det tyckte ni var roligt.

Sist in var Ammotrack som gjorde sitt numera berömda vrål som vi hörde åtminstone 2 gånger under presskonferensen på dagen. Någon av de kvinnliga gästerna, möjligen Helena Paparizou, konstaterade högt någon meter bakom oss att ”Där är rockkillarna…”.

När alla anlänt och samtliga kommit tillbaka upp från utställningen på nedre plan, efter missvisande order, var det dags att ta plats vid borden. Förrätten bestod av Vänerlaxröra på kavring med löjrom. Förrätten bestod av en mör dovhjortsbiff med tillbehör och till dessert kunde vi chokladbegäret stillas med någon sorts trippelchokladmoussebakelse. Schlagrig dekor låg på borden, ett glittrigt draperi hängde för de stora fönstren och stora discokulor hade hängts upp i ena hörnet, allt i sann MF-stämning.

Nour El Refai anlände senare efter ett pogramledarrep och kunde hitta hitta sitt bord. Stolen bredvid mig var tillfälligt ledig då ägaren var ute och sprang. Hon hade förmodligen kunnat satt sig där om inte tallriken visat att platsen redan va upptagen samt att Jamie från Live nation visade henne till rätt bord snett intill.

Filip Adamo från Sony blev uppdragen på scenen av grabbarna i Ammotrack och en väst sattes på honom.

Härligt initiativ av Lidköping att hyra in ett liveband som klätt ut sig till sent 70-tal, tidigt 80-tal och spela välkända låtar från den tiden. Populärt hos många som valde att resa sig och dansa loss på dansgolvet. Jeremy från JEM fick feeling redan mellan borden. Glad stämning under hela kvällen och hade det inte varit så att många bodde en bra bit bort hade säkert festen kunnat fortsätta längre än till midnatt. Nu drog många istället därifrån till hotellbaren där minglandet fortsatte. Jag hamnade i ett intressant samtal med bland annat Svenska spel och låtskrivaren Linnea Deb om allt från personliga topp-5 listan av årets bidrag till Avicii och låtskriveri innan sängen kallade.

En enkel sång svår för Ellinore att bära upp själv

Ellinore Holmer avslutar dagens repetitioner, och det utan scenkläder. Nu fokuserar de förmodligen på låten och framförandet idag eftersom det är tre dagar kvar till andra chansen men det faktum att hon bara står där i byxor och svart blus vid mikrofonstativet gör att numret ser fattigt ut. Det lär bli betydligt snyggare på lördag då hennes finstämda låt ”En himmelsk sång” är av den sköra typen att den kräver ett bra iögonfallande nummer för att klara sig bra. Den vibben kände jag inte idag. Imorgon kommer ett genrep inför publik i en utsåld arena och då kan det bli något helt annat. Ellinore som knappt rör sig på scenen klarar annars inte att bära upp låten själv.

Än mer avklätt av redan avklädda Ammotrack

Nu blir det drag igen. Ammotrack har rullat upp två nya motorcyklar och parkerat dessa bakom planket som så snart musiken går igång dras isär och – som sist – blir vägg bakom trummisen Anders Franssohn. De drar på redan från start och ganska snart börjas det kläs av sig. Åtminstone Mikael de Bruin tyccks tycka att det blir lite varmt och kränger med viss möda av sig jackan. Anders är ju redan bar på överkroppen sedan tidigare.