Conchita Wurst kvällens stora publikdragare

Conchita Wurst

Traditionen att ta in lite fler Melodifestival- och Eurovisiondeltare än vanligt under prideveckan håller i sig. det som möjligen drog den nyfikna publiken till Skansen denna tisdag var Eurovisionvinnaren Conchita Wurst som har ett väldigt fullt schema under sin Stockholmsvistelse men även Alcazar, Panetoz och Ola Salo som skrivit årets Pridelåt var populärt inslag hos publiken. Weeping Willows och Anna Stadling tillsammans med pianisten Stefan Nilsson stod för de lugnare inslagen mellan allsångerna, som för övrigt var okej.

Först ut av gästerna var Alcazar, trion som knappt verkar veta hur man står still. De rev av ett mindre medley med fyra av deras låtar genom åren där den avslutande låten var deras nyaste singel Good lovin. deras allsångsval var Robert Brobergs Båtlåt.

Weeping Willows med Magnus Carlsson i spetsen stod för ett betydligt lugnare inslag, nämligen den vaggvisedoftande (We’re in) different places och hade stråkar till hjälp. Stråkarna var även med när Magnus sjöng duett med programledaren i bröderna Gärdestads fina Sommarlängtan.

Den andra gruppen som inte heller står still särskilt många sekunder när de spelar är Panetoz. De hann knappt komma in på scenen innan bad publiken att stå upp och dansa med i deras Melodifestivallåt Efter solsken. I efterföljande allsången Jag vill vara din Margareta delade gruppen upp sig så att några ledde publiken från scenen medan några drog ut i gångarna för att låna ut sin mikrofon till sånglystna.

Anna Stadling & Stefan Nilsson

Anna Stadling och Stefan Nilsson tillsammans med Monettkören gav Så som i himlen-känsla när de bjöd på den riktigt härliga och fina Jubelsång som kom till utifrån en dikt Stefan fått. En sång som också gav en del sommarkänsla. Conchita Wurst från Österrike var kvällens mest storslagna gäst och framförde sin Eurovisionsvinnarlåt Rise like a Phoenix. Därefter skickade Ola Salo upp en manskör och tre trumslagare på scenen för att sedan bana väg ned genom kören. I mörka byxor, randig tröja,  svart skinnjacka och solbrillor rörde han sig mellan scenens olika delar medan han sjöng Pridelåten I got you under bra drag. Vilket också fick avsluta kvällen.

En väldigt bra allsångskväll överlag med en av de bättre gästuppställningarna hittills. Vissa delar av programledarens prat kliar det dock fortfarande i fingrarna över att klippa ned, även om de var få denna kväll.

Finbesök av Björkman på allsången igår…

Christer Björkman besökte allsång på Skansen

När många av kvällens gäster hade hittat till sina platser dök ingen mindre än Christer Björkman upp. Efter att ha ställt upp på fotografering och hittat sin plats smets det iväg en bit för ett telefonsamtal. Huruvida det var ett enkelt privat samtal eller ett hemligt jobbsamtal inför Melodifestivalen ska vara osagt men en sak är säker och det är att nästa veckas gäster lär vara i hans stil,  åtminstone när han sitter på jobbet. Då är det nämligen pridevecka och det brukar innebära mycket ”schlager” som många fortfarande säger även om ordet är lite missvisande. Då kommer såväl Alcazar och Panetoz från melodifestivalen som årets Eurovisionvinnare Conchita  Wurst. Vågar man gissa redan nu att det blir glamour, fart och mycket glädje i nästa veckas program?

Darin och Electric banana band populära i veckans allsång

När vi så kommit till det femte programmet av Allsång på Skansen så drog Petra Marklund igång alltsammans på sedvanligt vis genom att be om att få alla händer i luften. Skillnaden den här gången var att hon fick hjälp av att dra igång kvällen i orden ”Nu kör vi!” Den här gången besöktes hon av 12-åriga Vera Nord, Darin, Titiyo och sist men inte minst Electric banan band. samtliga dessa fick dock vänta då det som stod först på schemat var Björn Skifs gamla hit Härligt härligt men farligt farligt.

Electric banan band presenterades på ett väldigt långt sätt då Petra drog igenom vilka djur som de i hennes band liknade och testade på någon ur publiken innan hon konsterade att hon nu ser väldigt många djur på scenen. En presentation som kanske kunde kortats ner lite för att ge plats åt mer musik istället. När det så blev dags för gruppen inledde Lasse Åberg med ett valtal om vad de vill göra inför låten Banarne for president, med en väldigt underfundig text om bananrepublik och andra ordlekar. Gående mellan bänkarna bjöd så Banarne och bandet upp till allsång i Calle Schewens vals.

Electric banana band

Vera Nord sjöng sin egenskrivna Loppis där hon gör ett slag för second hand som ett bra och smart alternativ till nyproducerat. För att vara så ung och ställa sig på Sollidenscenen i SVT:s sommarflaggskepp klarade sig Vera väldigt bra och hjälpte sedan till i allsången Waterloo. Janne Schaffer som är med på originalspelningen  från 1974 hjälpte till stående ute på scentungan. Titiyo framförde sedan Drottningen är tillbaka för att därefter leda en av kvällens svårare allsånger, Gröna små äpplen av Monica Zetterlund.

Petra tackade Titiyo och gick direkt på nästa allsång, Vår bästa tid är nu. I slutet av denna kidnappades micken av någon i publiken som visade vara Shima Niavarani. Efter ett kort samtal där Petra knappt fick fram ett ord och Shima drog ett inte så lyckat skämt om abort fullgjorde hon kuppen genom att bygga om lite på scenen och framföra Under Paris himmel. Shima tassade av scenen och Petra presenterade några ur hennes gamla klass som tillsammans framförde ett väldigt kort och mystiskt nummer vid namn Rymden. Segel hissades inför Så länge skutan kan gå som Petra med hatt själv sjöng. Kören hjälpte till.

Darin

Jubel uppstod när en tufft klädd Darin presenterades. Han framförde ett medley av Mamma mia, Nobody knows och En apa som liknar dig. han tyckte tydligen inte att den stekande dagen varit tillräckligt het coh avfyrade en del pyro under Nobody knows. Dock fick han inte köra sin allsång En kväll i juni som stod med som punkt i körschemat men togs bort på grund av tidsbrist. Däremot fich han lämpligt nog vara med och åter välkomna in Banarne med bandmedlemmar upp på scenen. Electric banana band avslutade med ett medley som inleddes med Min piraya Maya.

Den efterföljande webbsändningen efter 21 blev nu och den som det skreks mest efter, nämligen Darin, kom inte ut för något extranummer. Däremot gjorde Electric banana band, Vera och Shima varsitt innan strålkastarna släcktes.

Flamingos förstärker Electric banana bands sång

Det går fort, vi är redan i halvtid av allsången och i morgondagens program kommer vi få träffa veteranerna i Electric banana band, Titiyo, Tjejtjusaren Darin och veckans helt klart yngsta artist. Vera Nord som har 6 år kvar tills hon når myndighetsstrecket. Trots det har hon nyligen släppt debutskiva vid namn ”Alla gör sin grej”.
Vad jag också vet är att Electric banana band kommer ha med sig en egen kör bestående av fem stycken flamingos. En av de, en tjej som inte till vardags jobbar som musiker berättar att vi kommer kunna se åtminstone henne stående på scenens vänstra sida eller sett från publiken den högra sidan som är närmast väderkvarnen. Bered er alltå på både apor och fåglar på scenen imorgon kväll.

Allsångsscenen var… Lalehs

Laleh

När så Petra lämnade över till Laleh så började sångerskan med att hälsa på publiken, delvis viskande dra igång festen med Stars align, en låt som är något schizofren. Den började med taktfasta trummor och fortsatte med några lugnae delar inbyggda för att sedan övergå till mer elektroniska beats. Då var Bjurö klubb mer sammanhängande liksom den efterföljande Elephant som faktiskt var riktigt skön med handklapp i som höjde den ytterligare.

För någon som inte följer Laleh eller är stort fan av henne kunde vissa delar av showen kännas udda men i stort var det en bra show hon gav. Nu var hon inte ensam på scenen utan hade ett eget band med sig samt egna gäster. En av de var safoura Safavi. Tillsammans sjöng de Der Yek goshe, som kan vara den kanske svåraste låten vad gäller för publiken att förstå sig på. Dock stor eloge till Laleh som faktiskt inte rättar sig efte andra utan väljer att gå sin egen väg.
– Det krävs talang för att hänga med i mina svängar  o jag vill tacka er för det, sa hon mitt under konserten.

den första låten på svenska kom när hon satte sig vid flygeln, fick sällskap av tre vitklädda dansare och drog igång den underbara En stund på jorden. Förutom lite draghjälp av Petra Marklund i en av sångerna hade Eva Dahlgren bjudits in. Det var förstås Ängeln i rummet som stod på schemat och responsen från publiken kom ganska snabbt.

Det var väl halvtid in, ungefär när hennes hit Some die young kom som stämningen blev ännu lite hetare och mot slutet, kanske de sista 10 min hade även sittplats förvandlats till ståplats. Laleh själv tyckte inte vilja göra ett avslut och finallåten Colors som hon körde redan i den ordinarie timmen ramade in kvällen bra.

Laleh dominerade och Alice Babs hyllades i ordinarie timmen

Laleh

Sommaren fortsatte att hålla i sig och visa sig från sin bättre sida när Petra Marklund fick finbesök av Ison & Fille, The real group, Doug seegers, Annika Herlitz samt Laleh. Det blev mycket Laleh just denna kväll då hon både inledde och avslutade den ordinarie timmen samt fick inta scenen med sitt band och egna gäster i ytterligare en timme efteråt. det var ganska bra fat på kvällen med snabbare välkända allsånger, blandade artistframträdanden samt ett hyllningsmedley till den i våras bortgångne Alice babs. Petra fortsätter visa att hon blivit varm i kläderna och nu var nivån kvällen betydligt jämnare rakt igenom, inkluderat hennes samtal med gästerna.

Till tonerna av signaturen Stockholm i mitt hjärta klev programledaren Petra Marklund ut i svart ärmlös tröja med svart-vita mönstrade vita byxor och drog av låten tillsammans med en publik som redan från början var riktigt med. En våg av armar vinkade fram och tillbaka under sången. Petra gick direkt på den första allsången En gång jag seglar i hamn. När den tystnat presenterades Laleh som med hjälp av eget band och tre viftande fanbärare framförde sin egenskriva Colors. Den allsång hon ledde var Ted Gärdestads fina Sol, vind och vatten, dock i något nyare kostym.

Ison & Fille

Från Ted Gärdestad till rap när Ison & Fille intog scenen med Länge leve vi som de sedan bad hjälp av publiken i under refrängen. Sedan höjdes den avancerade nivån cirka 3 snäpp när Fredrik Benke Rydman från den tidigare dansgruppen Bounce tyckte att det var dags att både dansa och sjunga. Det var riktigt kul att se hela Skansen försöka hänga med i rörelserna, såväl barn som pensionärer.

Musikalstjärnan Annika Herlitz i ljusblå spetsklänning med blommigt mönster sjöng med stor inlevelse Slå dig fri ifrån just filmen Frost dit hon lånat ut sin röst. Hon hade valt allsången Dans på Sunnanö. Efter ett ganska läckert nummer som till största delen handlade om att mäta fick Doug Seegers från USA träffa sin svenska publik och bjuda på sin lugna något släpiga Going to the river.

Petra Marklund är ju även hon artist i grunden, liksom de tidigare allsångsledarna, och inledde ett Alice Babs-medley för att snart få hjälp i det av såväl The real group som Annika herlitz. Det följdes av den snabba glada allsången Vårat gäng.

a capella-gruppen The real group framförde sedan sin version av Scandinavian shuffle innan Laleh åter intog scenen och avslutade med Goliat, under hjälp av en kör av omkring 10 vitklädda tjejer. En helnöjd Petra tackade gästerna för kvällen och bad publiken sitta kvar för Lalehs egna timme som skulle följa på detta.

Musikalartisten Annika Herlitz om sitt allsångsgästande och sin roll i filmen Frost

Annika Herlitz

Annika Herlitz, 29, är musikalartisten som kanske inte hittills varit så känd för den stora, breda publiken. Ändå har hon medverkat i flera musikaluppsättningar sedan några år tillbaka, bland annat på Göta Lejon i Stockholm i musikaler som Priscilla och nu i den aktuella uppsättningen Evita. Hon gör också rösten till Elsa i Disneys succéfilm Frost.

Hon kommer från en väldigt musikintresserad familj och har vuxit upp med piano, ballett och sång omkring sig. Annika liknar sin familj lite som familjen von Trapp i Sound of music. Musiken har varit en naturlig del i hennes liv och tillsammans med systern lekte hon musik redan som liten.
– Min syster har skrivit låtar sen vi var små, de fick jag alltid sjunga. Jag fick alltid testa hennes låtar, så det var ju superkul. Bästa skolan var min syster faktiskt.

Även musikalfilmer skapades där hemma. De låtar som blev till som hon fick sjunga in finns bevarade på gamla vhs-band och förhoppningen är att någon gång spara över det till dvd.

Förutom de två ovan nämna musikaler har hon även spelat i Grease och Jesus christ superstar för att nämna några. Troligen lär det läggas till fler på hennes cv i framtiden. Just en musikal innehåller flera olika delar som sång och dans bland annat. Det är just denna mix som gör att hon gillar det så mycket.
– För mig är det att det är en blandning av det bästa jag vet vilket är sång, teater och dans. Att jag får göra alltihopa är helt fantastiskt roligt. Sen är det olika mycket av varje i olika musikaler men det är det som är den roliga utmaningen.

När hon klev in i filmens värld fick rollen som Elsa i Disneys Frost gick det väldigt fort. Annika blev en dag uppringd med frågan om hon ville komma och söka, gjorde kort därpå både dialogprov och sångprov och bara dagar efter det stod hon i studion. Alltsammans var omvälvande för henne.
– Det är en otroligt märklig grej på nåt sätt, det hade jag inte räknat med.

Karaktären Elsa är som nog de allra flesta väl känner till animerad. Det är något helt annat att stå och göra rösten till en sådan karaktär, mot exempelvis det hon brukar syssla med.
– Man har inte någon förberedelsetid, man kommer dit o så får man titta på det så får man köra på en gång. Det är bara och hoppa på tåget.

Nu fanns det hjälp runtomkring av regissörer och ljudtekniker som guidade henne och gav mycket hjälp. Det är något som lär vara väldigt viktigt i detta sammanhang för att skådespelaren ska få bra stöd under arbetets gång.

Animerad eller ej, Annika kan känna igen sig i Elsa, prinsessan som i filmen Frost har ovanliga magiska krafter. Musikalartististen tycker det hade varit häftigt att ha magiska krafter men pekar sedan på vad de magiska krafterna Elsa har kan liknas vid lite hos oss människor.
– Jag tror att det jag kan relatera till Elsa är ju hennes rädsla för att vara till besvär någonstans. Jag tror att det är ju många av oss som känner igen det att man är rädd för att vara för mycket, man är rädd för att göra illa folk på olika sätt och det är ju framför allt hon.

Annika berättar att hennes karaktär är så rädd för att skada människor att hon är beredd att dra sig undan från sin familj o allting och tror att alla kan vara lite rädda för vår egen kraft ibland och att råka såra någon om man visar helt och hållet vem man är.
– Där kan jag verkligen förstå henne men det är det som är så härligt med ”slå dig fri” som handlar bara om att över huvud taget vara den du är och visa vem du är och stå för det, så får det gå som det går.

Visserligen har hon sjungit inför publik många gånger men aldrig på det sätt som under Allsång på Skansen. För det första är det direktsänd tv och framför allt kliver hon fram som solist, även om det avslöjas att många av musikerna på scenen faktiskt spelar på Göta lejon, vilket hon yppar ett gillande över.
– Men det här känns som det största jag gjort faktiskt, säger hon om allsången

Relationen annars till just allsången beskrivs bland annat med en härlig sammanfattning på tre ord.
– Ja gud det är ju sommar liksom. Det är sommar, tradition och folkfest. Så att jag tycker det är lite magiskt faktiskt att få vara en del av det.

Det kommer ett skratt när frågan om steget över till en eventuell egen skiva kommer på tal. Just nu har hon inget sådant på gång men säger samtidigt att man aldrig kan veta.
– Herregud, jag hade ingen aning om jag skulle hamna här för några månader sedan. Så att man vet aldrig vad som händer.

Att ta steget till att spela in och släppa eget lär i sådant fall ta ett tag. Först och främst skulle hon behöva klara ut vilken typ av skiva och vilken väg hon vill ta i sin musikaliska karriär. Det verkar dock på henne som att det ändå finns lite tankar där någonstans djupt inne samt funderingar på samarbeten i framtiden.
– Nu är det väldigt mycket med musikal och dubbning och grejer så att vi får se vad som händer.

När vi talades vid var det ännu några timmar kvar till direktsändning men ett rep hade det hunnits med inför en nyfiken väntande publikskara. Redan det repet fick gott betyg av henne.
– Jag tycker att det var över förväntan. Jag har föreställt mig den här stunden nu i två månaders tid. När jag fick reda på att jag skulle vara här har jag liksom tänkt mig hur det skulle kunna vara för att låtit vänja nerverna men att stå där var ändå överväldigande och fruktansvärt roligt och lite magiskt på nåt sätt.

Trots stor nervositet vid repet njöt hon samtidigt av att få möta publiken samt att samtidigt kunna stå där och sjunga och blicka ut över Stockholm på det vis som bara går på Sollidenscenen på Skansen.
– Det är fantastiskt. Jag hoppas att jag kommer njuta, bara njuta och få ha kul ikväll, sa hon och jag tror faktiskt av direktsändningen senare att döma att den önskan slog in.

The Fooo var veckans regenter på allsången

The fooo

Denna veckas allsång från Skansen och Sollidenscenen var precis sådär som man vill att en allsångskväll ska vara. Sommarvärmen som under några veckor har varit på villovägar hade äntligen hittat rätt och smällde på med ett fantastiskt väder. Allsångerna som sjöngs var sådana gamla schlagers och snabba hitlåtar. Att artisterna sedan bjöd på både klassiskt till rap och pojkband som får en väldigt stor andel av publiken att gå i taket bara deras namn hörs gav en extrem musikalisk bredd. det enda man egentligen kan slå ner på är att vissa intervjudelar med Petra lät ganska krystade.

Petra Marklund tycktes idag trivas som fisken i vattnet när hon ledde oss genom kvällen samt ledigt dansade runt ute i publiken i takt med musiken. Hon rivstartade med att presentera allsången Leva livet som stikkan Andersson översatte till svenska 1963 (org. titel It’s my party) åt Lill-Babs. Elisa’s var först ut och deras glada moderna dansbandslåt ”Det ska va lätt” passade väl in. Dock finns det ju faktiskt åtminstone ett till dansband med kvinnligt namn förutom de och Lotta Engbergs, nämligen Jenny saléns, så Elisa´s är inte det första vilket Petra och sångerskan diskuterade kort. Elisa trippade sedan glatt nedför trappan ut i gångarna för att leda allsången En sån karl.

Hiphopartisten Linda Pira rapade fram Knäpper mina fingrar med god energi och hjälp av bland annat fyra dansare. Även Pira hade valt en välkänd låt som allsång nämligen Lisa Nilssons lite halvsnabba varje gång jag ser dig. Björn Skifs som snart ger sig ut på turné kunde inte valt en mer passande låt att framföra denna varma sommarkväll. Titeln var Solglasögon och sommarbil. Själva texten handlade till stor del om sol och sommar och Björn hade svårt att stå still där uppe på scenen. Detta följdes av allsången Michelangelo som han förstås var med på att låta publiken sjunga med i.

Björn Skifs

Det blev visserligen ett lite lugnare parti under programmet när Jon Henrik Fjällgren tagit ledigt från alla renar där hemma för att bjuda sommarsverige på sin Daniels jojk, iklädd samiska kläder. I’justwanttobecool heter tre unga killar som framförde den humoristiska #Självis, som speglar hur det ser ut idag i vårt smartphone-mobila samhälle. Ännu ett lite humoriskt inslag följde när Peter & Viktor spelade Koncert Polka med några klassiska nummer samtidigt som de visade att det inte finns ett enda sätt att spela fiol på.

Petra som tagit plats alldeles intill ståpubliken borde ha fått en mindre hörselskada när hon så presenterade de som merparten av tjejerna i publiken hade väntat på hela dagen, nämligen pojkbandet The Fooo. Det hade till och med kallats in extra säkerhetspersonal inför just deras besök. På plats var det bitvis svårt att höra vad Petra och killarna sade på grund av allt skrik. De bar varsin headmick och både sjöng samt dansade loss i All over the world för att sedan ge sig på hiphopslåten Såklart som allsång. Björn Skifs fick avsluta med att komma ut på scenen igen till inledningen av Hooked on a feeling som även den blev lite av en allsång. Inte ens Petra kunde hålla sig ifrån att följa på Björns sång och avslutade denna sköna kväll tillsammans med honom.

Petra Marklund

Nu var de två föregående programmen bra även om förra veckans var något sömnigt men ska man ha en mall för hur en kväll på Skansen ska vara så är det nog detta. Det var bredd på gästerna, trallvänliga välkända allsånger som man kan följa med i och en programledare som utstrålar glädje och säkerhet medan hon springer runt och låter publiken vara med att sjunga i mikrofonen. Det enda lilla man kan reagera på var vissa intervjupartier som inte kändes helt äkta, exempelvis pratet om att lära sig mer om renar och ge de ”örhängen”. Där smög sig en känsla av UR för barn in i bilden, vilket tyvärr inte riktigt passade ihop med programmets övriga nivå.

Dans, eurovision och en salig blandning av allsångsstilar

Petra Marklund

Nu när Petra Markström haft ett program på sig att bli varm i sin nya roll som programledare på Skansen börjar hon se hemmastadd och riktigt säker ut. Frånsett ett vad jag tycker något för långt inledningsprat så var hela programmet överlag bra. Det enda som möjligen önskats vore väl någon eller några mer snabbare allsånger för att få ännu mer fart i programmet.

Först ut var Cardigans-sångerskan Nina Persson som sjöng sin Animal heart, hon skulle också komma att få avsluta den ordinarie timmen med ännu en av sina sånger. Så snart Nina lovat bort sina röda byxor till Petra drog Petra igång den sömniga allsången Små lätta moln som är lätt sömnig redan i Pughs egen version. Jany Schella fick upp farten och glädjen igen när han klev ut med sin romska poplåt Zigenarlägret, sjungen på svenska. Bredvid och runt honom dansade fyra kvinnor som tidigt tog hans scarf och dansade runt med för att när de sista tonerna närmade sig åter lägga den runt hans hals.

Sanna Nielsen, ledande allsång

Sanna Nielsen var i och med sin Melodifestivalvinst ett säkert kort för att besöka allsången och redan nu i andra programmet steg hon upp på scenen. Det var just Undo som framfördes och det akustiskt tillsammans med Joakim Ramsell på gitarr. åtminstone inledningsvis, för en bra bit in förstärktes låten med hjälp av allsångsorkestern vilket gjorde att Undo höjdes ett snäpp. Det var också Sanna som hade veckans somrigaste allsång, den trallvänliga Sommar, sommar, sommar.

En annan artist som medverkade var Markus Krunegård som denna kväll hade lämnat vampyren hemma, men något allsångsledande blev det inte från hans sida. Istället fick Petra hjälp av ett antal dragspel i den följande allsången Drömmen om Elin innan Seinabo Sey kom ut och bjöd publiken på sin sköna Younger för att sedan gå till mer moll när det blev dags för Trubbel som allsång.

Gunhild Carling med danskavaljer kristjan Lootus

Gunhild Carling som tidigare på allsången visat på hur hon kunde spela på tre trumpeter samtidigt inledde nu sin minishow på harpa. Därefter gick hon över till en trumpet för att sedan dansa loss tillsammans med Kristjan Lootus som dök upp bakom hennes rygg. Säcken knöts ihop med att Nina Persson drömde sig bort i den väldigt sköna Dreaming of houses, denna något kyliga kväll men ändå sköna kväll.

 

Signering med Sanna och kändisar i vimlet

Under tidig tisdagseftermiddag på Skansen stod det inte bara artistrep på schemat. Sanna Nielsen hade även en punkt i sitt eget schema som hette skivsignering. De som ville fick komma och träffa henne och få sin skiva signerad.

Skivsignering med Sanna på Skansen
Skivsignering med Sanna på Skansen

Bland kvällens gäster fanns bland annat en lokalkändis, nämligen Lars-Åke Wilhelmsson som var klädd vad han själv kallade en blå ”Berghagen”-kavaj samt randig tröja och kaptensmössa. Kort efter detta allsångsbesök bär det sen av mot Gävle-trakten för lite ledighet och på lördag ska han upp till Sundsvalls pridefestival för att uppträda som Babsan.

Lars-Åke Wilhelmsson

Även Kristjan Lootus var där. Han skulle senare under programmet komma att dansa med…

Kristjan Lootus

…Ingen mindre än Gunhild Carling.

Gunhild Carling