Därför är Sanna perfekt som ny allsångsledare

I mitten av augusti, när man knappt hunnit ta till sig att sommarens allsång faktiskt tagit slut, Presenterade SVT Petra Marklunds efterträdare. Det är väl knappt någon som missat vid det här laget att det är Sanna Nielsen som tar över efter Petra. Men varför just Sanna?

SVT kunde ha gått tillbaka och återigen tagit en manlig programledare som det hittills, med undantag av Petra, faktiskt bara har varit. Visst, med rätt programledare tror jag inte särskilt många skulle bry sig men ta ett obeprövad tveksamt om än känt manligt kort så skulle nog diskussionen uppstå relativt snabbt i dagens samhälle där vi jagar jagar jämställdhet i minsta lilla vrå.

Jag kan se utöver detta faktum se fem anledningar till varför Sanna Nielsen är ett bra val till efterträdare.

– Hon kan sjunga. Det är visserligen inget tvång för en allsångsledare att kunna sjunga perfekt även om det är en väldigt stor fördel. Tror dock att jag aldrig har hört denna sångerska ta en falsk ton, inte vad jag kan minnas. Och då har jag ändå varit på en hel del rep med henne.

– Hon är en folkkär artist. Inte heller detta är ett krav men självklart söker kanalen med ljus och lykta efter den mest lämpade kandidaten och för att kunna föra allsångsskutan vidare måste denne kunna få med sig tittarna/svenska folket på resan. För att klara av det krävs hur man än vrider och vänder på det någon form av bekant/känd person som är namnkunnig bland befolkningen.

– Hon har lett Melodifestivalen. Och som hon gjorde det sen! Sanna visade från vecka ett en säkerhet som få och som bonus en humor som kändes genuint äkta. Det var idel lovord över hennes insats som gav bevis på att hon inte bara är en väldigt duktig sångerska. Hon kan även med bravur leda ett stort nöjesprogram.

Spontaniteten. Detta är en av de punkter jag tycker är viktig och som tyvärr Petra Marklund föll lite på. Har du inte förmågan att vara spontan i svängarna är saker och ting händer så lyser det lätt igenom och blir småstelt. Petra blev bättre och bättre på detta med tidens gång och vem vet hur Petra skulle klarat detta en tredje säsong? Kanske med bravur. nu får vi emellertid inte veta detta men vad jag vet är att under Melldifestivalen så gick Sannas humor och spontanitet lite hand i hand. Det lovar gott.

Med fötterna på jorden. Vad menar nu med detta? Jo, jag är lite inne på bland annat Panetoz linje när de förklarade hur de som artister blivit mottagna av Petra. Även om allsångsledaren  egentligen innehar den största rollen i själva programmet så måste denne sätta gästerna före sig själv. En allsångsledare som tar för stor plats och inte släpper fram/lyfter upp gästerna i programmet är definitivt ingen bra programledare. Samtidigt gäller det att hålla en jämn profil. Detta klarade ju Nielsen galant under sitt ledande av MF så rollen som nya allsångsledaren torde inte vara något som helst problem för sångerskan.

Så, det ska troligen mycket till för att Sanna inte ska leverera, hon känns faktiskt som klippt och skuren för rollen. Nu får vi bara hoppas att även vädrets makter står på Sannas sida under sommaren 2016.

Petra Marlund tog adjö i en varierad final

image

Säsongsfinalen av allsången denna sommar dominerades av jazz och musikal och såklart tonerna av Sveriges radios Symfoniorkester som fyller så mycket som 90 år i år. Deras stöd i flertalet låtar gav upphov till en lätt mäktig känsla genom större delen av programmet. Dessutom avslöjade Petra en kanske någonstans väntande nyhet – hon slutar som allsångsledare efter två säsonger. Dock hade jag faktiskt trott mer att hon skulle få en säsong till iaf då Måns fick tre säsonger. Själva programmet var inte det bästa artistmässigt under säsongen men vad är väl en allsångsfinal på Skansen? Jo, den kan faktiskt vara riktigt riktigt vacker och härlig på sitt vis, med en ton av sorgsenhet.

Varför ändra på konceptet under finalen, den sedvanliga starten i år med att arbeta in artistpresentationen i signaturen ”Stockholm i mitt hjärta” kvarstod. Så snart den biten avverkats och Sveriges radios symfoniorkester firats med ett fyrfaldigt leve intar Lena Philipssom scenen i en lång, röd glittrande klänning sjungandes sin nya låt ”Jag är ingen älskling”. Första delen sjungs sittande vid en flygel, därefter lämnar hon den och vandrar ut på tungan för att avsluta den där, till väldigt gott gensvar från publiken. En kort tillbakablick på tidigare allsångsdeltagande med Petra Marklund innan de båda vandrade ut i publiken för att sjunga allsången ”Änglamark”.
Tillbakablickar hade Petra även med den gamla allsångsräven får man väl säga om Tommy Körberg. Enligt honom skälv var hans minne inte så bra, ändå mindes han en del i alla fall. Det var sången ”Flicka från Backafall” som han bjöd på. Undrar om inte Tommy är en av hennes svåraste intervjuoffer denna sommar. Föga förvånande blev Tommys allsång ”Drömmen om Elin”.
På scenen fanns under kvällen även Robert Noack Och Maria Ylipää från musikalen Kristina från Duvemåla. Förutom Marias vackra med något svagare version av ”Du måste finnas” (jämförande med Helen Sjöholms starkare stämma) framförde de en lugn ”Min lust till dig” tillsammans.
Viktoria Tolstoy och Rigmor Gustafsson fick hjälp av förutom Tommy Körberg ingen mindre än Petra Marklund i ett Beppe Wolgers-medley som var klart godkänt medan Symfoniorkestern spelade melodin ”Utskärgård” som inte riktigt föll i smaken, åtminstone från det här hållet. Då föll de fyra min allsång-vinnarna mig i smaken betydligt bättre när de med varsin mikrofon, glädje och ett väldigt gott självförtroende fyrade av den första versen av ”Kung för en dag” och sedan hjälpte Petra med resten av allsången från mittgången.

Nu återstår bara en fråga: Vem tar Petra Marklunds plats 2016?

Titta vem som satt i publiken…

Plötsligt vilar ögonen på en bekant i publiken och det var ingen mindre än Britta Bergström som var där på besök. Petra Marklund nämnde under sändningen att hon och Petter sågs första gången i ett program där de satt runt ett bord och pratade. Det programmet heter Så mycket bättre och vi vet väl alla vem som körar i det programmet? För den som vill höra mer av Britta inom kort ska det tydligen gå att ratta in P2 eller P4 på radion fredag den 21 augusti mellan 19.30 – 22.00 ungefär då Sveriges radio firar 90 år med en stor jubileumsföreställning i Berwaldhallen.

Britta

Kvartetten Jersey boys livade upp på Skansens Solliden

"Jersey boys"
”Jersey boys”

Nej, det blev inte lika bra drag på Skansens platå idag när Petra Marklund bjöd in till fest. Vilket man också kunde räkna ut på förhand. Visserligen gjorde rapparen Petter, vissångerskan CajsaStina, systraduon Say Lou Lou och operasångerskan Christina Nilsson allt för att få till ett så bra program de bara kunde men det gick förstås inte att mätas mot mot en hel timme med det glittrande energiknippet Alcazar. Inte ens när de får draghjälp av den sköna kvartetten David Lindgren, Bruno Mitsogiannis, Peter Johansson & Robert Rydberg (Jersey boys) men det hade inte skadat att hotta upp programmet lite och eventuellt slopat en del trista delar av intervjuerna, framför allt i det partier som kändes som en bromskloss. Sett överlag var det dock ett helt okej program och intressant på så sätt att diverse olika musikstilar var representerade.

Första gäst ut var Petter som tagit hjälp av en trehövdad barnkör där hans lilla dotter Vita stod i mitten och backade upp pappa i ”Leva och dö”. Rap är inget som dagligen lyssnas på i det här hemmet men just den här var faktiskt ganska skön. Petter får sedan i uppdrag att hjälpa till att leda allsång i hans valda ”Kostervalsen”. Därefter tar CajsaStina Åkerström över och drar ned tempot i ”Är det såhär det känns att komma hem”. Det är en finstämd visa sjungen av en bra sångerska som kan vara ett fint inslag i ett musikaliskt program. Problemet här är att en intervju som känns ganska stel från Petra Marklunds sida går över i CajsaStinas stilla och allvarliga allsång ”Inatt jag drömde” där man hölls kvar i det sega partiet ytterligare några minuter. Kort sagt en mindre bromskloss.

Då var det skönt när veckans allsång ”Husvagn” drogs igång och publiken vaknade till för att kunna vara på alerten när kvartetten Bruno Mitsogiannis, David Lindgren, Peter Johansson och Robert Rydberg radade upp sig för att sjunga ett Four seasons-medley med bland annat låtarna ”Sherry” och ”Walk like a man”. Robert har varit webbprogramledare så för honom var det här verkligen lite som att komma hem. Sångmässigt imponerade Bruno med sina riktigt höga toner. Ett ganska snabbt medley som publiken gick igång på. Eller var det på killarna de gick igång? Deras allsång ”Det börjar verka kärlek” tycktes flera kunna utantill.

Nu kommer nästa lilla bromskloss rent musikaliskt. Christina Nilsson som fick Birgit Nilsson-stipendiatet så sent som i år och sjunger opera (likt hennes namne Kristina Nilsson född 1843 och internationell sångerska) intog plats bredvid den inrullade flygeln och bjöd alla på Skansen samt de framför sina tv-apparater på  ”Wien mina drömmars stad” som faktiskt Birgit Nilsson ofta sjöng. En fin röd tråd där men för den klassisk musikalist oinvigde blev detta tyvärr något som försvann ut nästan lika fort som ljudet gått in i örat och genom örontrumpeten.

Petter både inledde och avslutade allsångens sjunde program.
Petter både inledde och avslutade allsångens sjunde program.

Systrarna Miranda och Elektra Kilbey mer kända under artistnamnet Say Lou Lou lade sen i en högre växel i programmet och levererade sin ”Nothing but a heartbeat” som är en poplåt relativt lätt att ta till sig, vilket också märktes på publiken. Ytterligare en röd tråd hittas här i det faktum att systrarna är Australiensiska och där nere är ABBA riktigt populära. Varför då inte helt enkelt köra ”Ring ring” som allsång? Dessutom är det en odödlig poplåt som fortfarande sitter kvar i de flestas ABBA-medvetande även textmässigt. Det kunde bara inte gå fel. Petter satte punkt för denna och sommaren näst sista allsång genom att tillsammans med Daniel Boyacioglu, vars efternamn lär vricka tungan på många, rappade och sjöng fram ”Kul på vägen”. Frånsett några segare partier så som sagt en ändå ganska lyckad allsångskväll där solen och värmen faktiskt äntligen vågade visa sig vilket höjde glädjen ett litet snäpp till.  Kan det bli lika vackert väder nästa vecka tro då det blir säsongsfinal med bland annat Tommy Körberg och Lena Philipsson.