Javisst blir Sanna kvar nästa år!

Sanna Nielsen höll inne med det hela dagen men till slut kom beskedet som nog de flesta satt och väntade på. Gårdagens allsångsfinal avslutade den persikoklänningsbedårande vackra programledaren och sångerskan med att tala om att jodå, visst kommer hon att vara kvar här nästa år. Lycka utbröt bland de som befann sig på Solliden, som nu hunnit omringas av höstmörkret.

Måns Zelmerlöw höll ut i tre år, Petra Marklund stod där under två somras. Sanna känns som klippt och skuren för detta och strålar ikapp med solen, även om den döljs av några moln och är Sanna smart så stannar hon minst tre säsonger då två är på tok för lite. För tre år sedan var jag gammalmodig och tyckte inte alls om att SVT tagit in en kvinnlig programledare för Allsång på Skansen. Det ska vara en man! Så gick i alla fall tankegångarna då och även om Petra fick delar av den ”muren” att rasa så har Sanna lyckats mala ner de kvarvarande tegelstenarna till en mjuk sandstrand som man mer än gärna vill befinna sig på. Grattis Sanna till en succésommar och fortsätt i samma stil nästa år!

Kvällen då dagens musik mötte 60-talet

I och med att allsången klev in i augusti månad kom också vinden på besök vilket fick vår eminenta programledare Sanna Nielsen att tycka att det var lika bra att just blåsa igång alltsammans. Detta gjordes med hjälp av en inte helt tam sångare i Bob Hund men efter honom väntade ett mindre gäng andra artister på att också få förgylla kvällen. Vi hörde och såg till exempel Sten & Stanley och Lill-Babs som stod de mer namnkunniga veteranerna medan såväl Maria Andersson från Sahara hotnights och Benjamin Ingrosso som trots in ringa ålder firar 10 år som artist stod för den med moderna musiken kan sägas.

Kvällen fick inledas av Bob Hund som tycks ha som gimmick att använda sig av en sladdmikrofon för att kunna göra små tricks med mikrofonen samt snurra den i luften innan infångande. Denna kväll fann han även att det gick att ställa högtalarna på högkant och bestiga de samt använda en kille på ståplats som mikrofonstativ. Man kan inte anklaga den sångaren för att hålla inne med sin energi och spontana påhitt direkt. I hans första låt besjöngs Brooklyn tillsammans med Popkollokören som också tagits dit.

Därefter blev det ett sjok av lite äldre och betydligt med välkända låtar hos den breda publiken. Lill-Babs sjöng om att ”Jag vill leva” och hade kunnat platsa lika bra i Prideveckans program med den låten medan den efterföljande allsången ”Gröna granna sköna sanna sommar” tog emot väl.

Något senare under timmen kom även Sten och Stanley ut för att ställa sig på var sida om Sanna och tjattra lite lätt innan killarna ombads att hjälpa henne i den föga förvånande ”Jag vill vara din Margareta” som många tycktes kunna utantill. Det roliga var att de direkt på denna allsång ställde upp sig på den nedre delen av scenen för att låta publiken på Skansen och de där hemma höra uppföljaren till tidigare nämnda allsång. En av få uppföljare som torde finnas i musikens värld. Det är mer vanligt inom film- och bokbranschen.

Då stod Maria Andersson från Sahara hotnights för mer nutida musik då hon framförde sin End of conversation. Hon har stått på egna ben sedan i somras och just låten End om conversation kan liknas vid en mix av poplåt/singer- songwritersång. Eller om man så vill – lite mer åt Lisa Miskovsky-hållet. Marias allsång däremot hade en något äldre stämpel, nämligen den gamla godingen ”pop ”opp i topp”. Passande nog hade Sanna hunnit byta om under detta till en polkagrisrandig historia och intog nu själv scenen tillsammans med Lill-Babs och fyra dansare för att avfyra ett 60-talsmedley. Bestående av bland annat den gamla MF-låten ”Sol och vår” som sjöngs av Inger Berggren för en himla massa år sedan.

Förutom att Bob Hund åter kom ut mot slutet för att sjunga ännu en låt och studsa runt över hela scenen näst intill fick så småningom Benjamin Ingrosso runda av kvällen med sin egenskrivna poppiga och moderna ”Love you again” för att sedan bjuda in hela skansen till baren för att vara ”Kung för en dag”.

En festlig, blåsig och ganska fartfylld kväll som även innebär att det nu bara är en enda vecka kvar på denna säsong. Till finalen lär det också bli fart. åtminstone borde det bli det i och med att Sollidenscenen och Sanna får besök av såväl Tensta gospel som Peg Parnevik med flera.

 

Stenmarck rivstartade allsångstimmen

Det blev en riktig rivstart i veckans program då Sanna Nielsen knappt hann presentera Martin Stenmarck vid namn innan han började ta ton till sin egen ”Sjumilakliv” och fick publiken med sig. Okej, det stod visserligen i körschemat att han skulle göra så men energin var rejält maxad. Stenmarck sprang i gången, upp på scenen, bjöd upp till allsång i refrängen och passade på att testa Eric Gadds trumset av bara farten.

Hans andra låt var betydligt lugnare och en nyskriven hyllning till den svenska sommaren. Texten i den är så målande att den kan få  vilka egna sommarkänslor som helst att fly iväg till någon av ens egna små sommarpärlor.

Den 22 år unga Léon stod för den nyare popmusiken då hon framförde sin ”Tired of talking” som sångerskan slog igenom med förra året. Som allsång valde hon en annan stor hit kan man säga men en gammal en, nämligen den som troligen många sjungit på skolavslutningarna – ”Sommarsången”. Eric Gadd har varit med i gemet något längre och satte istället  ihop några av sina största låtar till ett härligt medley som bland annat fick upp hela publiken på fötter. Detta efter att ha bistått Sanna under allsången ”Änglamark”

Förutom att kvintetten Systerpolskan radade upp sig med nyckelharpa och fiol med mera och gav oss en lugn fin visa med titeln ”Älvdalens brudmarsch”, med en text som trots att Älvdalen ligger i Dalarna bitvis kändes som den likaväl skulle kunnat komma från Jämtlandhållet, bistod de flera av gästartisterna.

Under Stenmarcks allsång Calle schewens vals fick deras instrument sjunga. Det visade sig också att de hade valt samma allsång som den sjungande komikern Ola Aurell så varför inte slå två flugor i en smäll?

Ola ja… han var väl den som stod för visorna denna vecka om än med totalt annorlunda texter i de än man möjligen är van vid. Under den ordinarie timmen berättade han i visan hur det kunde gå när den danska fogden kom och bad om vatten utan att folket förstod ett ord av vad han sa. Texten gav upphov till en del sköna skratt och denna visa ligger faktiskt i ungefär samma klass och stil som Henrik Dorsins ”En gaffel kort” som han gjorde på samma scen för några år sedan.

programmässigt lyckades de blanda såväl allsånger som framträdanden på ett sådant sätt att allt bara flöt på utan några berg eller dalar och det är nog inte så lätt när man ska fylla en helt timme. Två program kvar återstår denna sommar och nivån har varit hög rakt igenom så det finns nog flera godisbitar kvar att se fram emot.

Annorlunda möten i veckans allsång

I det sjätte allsångsprogrammet var det Martin Stenmarck, Systerpolskan, Eric Gadd, Léon och Ola Aurell som förgyllde kvällen. Det innebar allt från nya sommardoftande låtar och äldre välbekanta låtar i ett medley till humor på visa till folkmusik och artistsamarbeten. Något för hela familjen helt enkelt. Sammandrag av veckans program kommer senare.

Martin Stenmarck
Martin Stenmarck känner på Eric Gadds trummor.
Léon
Léon
Léon sjunger allsång med publiken
Sanna med Ola Aurell
Sanna med Systerpolskan
Systerpolskan och Ola Aurell hade valt samma allsång

Sanna Nielsen
Martin Stenmarck uppbackad av Systerpolskan
Martin Stenmarck
Sanna Nielsen
Sanna Nielsen
Systerpolskan
Sanna Nielsen och Eric Gadd
Eric Gadd
Eric Gadd
Eric Gadd
Léon
Martin Stenmarck med lillebror
Martin Stenmarck
Martin Stenmarck