Håller Mariette för favorittrycket?

16667647_10154837140315479_1511961791_o
Foto: Håkan Linder/Linder media

Av alla veckans bidrag är det framför allt tre namn som har nämnts frekvent uppe i toppen. Det är Benjamin Ingrossos (Good lovin’), Mariette (A million years) och Lisa Ajax (I don’t give a) som är förhandsfavoriter.

Tittar man på gårdagskvällens publikomröstning är det också dessa tre som toppar den. Med cirka 150 röster var och uppåt. De övriga landar på en bra bit under det.

Rockbandet Dismissed pratades det också mycket om, framför allt i onsdags kväll efter att vi hört låtarna men de har snarare svalnat av litegrann under veckan medan debutanten Etzia har lyft sig live. Rullskridskodansarna är visserligen en stor del av numret men nu när de har repat under hela veckan och fått bitarna att falla på plats blir koreografin bra i bild. Allyawan och Roger Pontare känns lite avhängda från resten.

Så hur går det nu ikväll? Kommer favoriterna hålla och rullar Etzia förbi moderockarna Dismissed?

Eller håller Dismissed sina ställningar och går vidare till andra chansen?

Nu är det cirka 15 minuter kvar till start och sedan kommer det hetta till inne i arenan. Här i pressrummet börjar alla förbereda sig på olika sätt. Spänningen stiger…

Vad har startnumret för betydelse i Eurovision Song Contest idag?

måns
Måns Zelmerlöw 2015. I ESC gav juryn honom hjälp till seger.

Detta ses närmare på genom en analys av både det nya och det gamla systemet när det kommer till dragning av vilken halva länderna kommer in i både i semifinalen och finalen.

2003 började man med semifinaler i Eurovision vilket innebar att nu måste 10 länder kvalificera sig till finalen eftersom ”the big four” (Tyskland, Frankrike, Spanien & Storbritannien) samt ytterligare 10 bidrag redan var kvalificerade till finalen genom föregående års placering. Systemet var alltså mycket annorlunda mot det vi har idag. På den tiden drog EBU ordningen för i vilken tur och ordning länderna fick dra sitt startnummer. Det var bara de tre första länderna som fick välja startnummer själva. Övriga länder fick dra lapp från en tombola om vilken del i semifinalen och även finalen de skulle tävla. Mellan 2003 och 2007 var det alltid en fördel att komma från semifinalen snarare än från finalen.

Detta har påverkat resultatet också på senare tid då man har ändrat regler fram och tillbaka. 2008 delade Eurovision och EBU upp ESC till två semifinaler och en final och man drog lapp på liknande sätt som tidigare år för att få sitt startnummer.

Andra halvan bästa utgångsläget
Man kan se att det oftast har varit bäst att tävla i andra halvan mellan 2003 och 2013. När Sverige vann i Azerbajdzjan 2012 så ändrade man reglerna till att numera dra endast vilken halva av sin deltävling man hamnar i så lägger produktionen i värdlandet upp själva startlistan utefter det samt efter godkännande från EBU.

Detta har gjort att det nya systemet i semifinalerna inte ger riktigt lika stor betydelse huruvida du hamnar i första eller andra halvan då Danmark 2013 låg i anda halvan av startfältet medan Österrike och Sverige låg i den första halvan. Men det handlar också om att är man favoriter från början så spelar det ingen roll och ju mer öppen tävlingen är ju viktigare blir startnumret. Sedan semifinalerna infördes 2008 så har också juryn kunnat ”rädda” bidrag in i finalen trots att de inte var bland de topp-10. Ett exempel är Sverige som låg på trettonde plats bland folket 2008 men som tog sig till finalen tack vare juryn. Juryn kunde antingen rädda, stjälpa eller vara enig med folket. Detta tog man bort 2010 då man införde poängfördelningen 50-50 inbakat i en enda poängsiffra.

Även i år kan man se att startnumret i finalen betyder mycket mer än tidigare. Detta på grund av att det är mer fördelaktigt att vara i slutet av både semifinalen och finalen. På artisternas reaktioner efter den första semifinalen under tisdagen kunde man också avläsa att det var populärt att hamna i den andra halvan.

En annan sak som man kan lägga in i det nya systemet är juryrollen som verkar ha påverkat att tidigare nummer nu får en bättre chans att ta sig till finalen samt att några länder alltid tycks falla bort exempelvis de med tidigaste startnumren om de inte tillhör en av favoriterna från början. I år testar man dessutom med att låta ”the big five” plus värdlandet visa en minut av sitt liveframträdande i semifinalerna för att se om det också påverkar resultatet. Det är ju så att ”the big five” har fått sämre utgångsläge för att de redan är i finalen så det kommer bli spännande att se om detta test har en påverkan för slutliga utgången i finalen.

Vi kan redan konstatera att det definitivt är en fördel att vara i andra halvan och en stor del till att Sverige vann förra året ligger i juryn eftersom både Italien och Ryssland vann publikröster i fjol men fick lägre jurypoäng. Man kan säga att juryn ger första halvan mer röster medan folket gör tvärtom och ger andra halvan mest. Men statistik är kanske som bekant till för att brytas.

7 deltagare återvändare till Eurovision Song Contest 2016

Eurovision Song Contest närmar sig med bara fyra veckor kvar. Bland de tävlande i år kommer vi att återse sju stycken som varit med tidigare.

Deen deltar med Dalal feat. Ana Rucner & Jala för Bosnien Hercegovina
Poli Genova
tävlar för Bulgarien
Gréta Salóme
tävlar för Island
Donny Montell
tävlar för Litauen
Kaliopi
tävlar för Makedonien
Ira Losco
tävlar för Malta
Bojan Jovović
tävlar som en del av gruppen Highway för Montenegro

Med hela 43 länder totalt som slåss om ansluta sig den den lilla exklusiva skaran på 63 Eurovisionsvinnare genom tiderna innebär det tangerat rekord i deltagarländer. Mitt i detta ska vår unga MF-debutant och numera också ESC-debutant Frans försöka försvara vår seger. Han kommer att få riktigt hårt motstånd av bland annat storfavoriten Ryssland som i dagsläget tippas bli en farlig vinnarkandidat.

Den 2 maj drar allting igång och vi planerar att befinna oss på plats med uppdaterat arbetssätt för att kunna ge er ännu bättre bevakning ifrån Eurovision i år. Ni hänger väl med?

Frans och Molly kan sitta på finalbiljetterna

Det är ganska lugnt just nu så vi har suttit här i pressrummet och diskuterat hur vi tror att det kommer gå ikväll och varför. Det är ganska intressant att se ändå hur man ser på saker och ting.

Nu har jag ju inte lagt ut någon tippning än så varför inte passa på att lägga ut den även till er, kära läsare. Det har ju faktiskt ändå lagts ut en sådan per vecka hittills. Så… här kommer en beskrivning av ett eventuellt resultat.

Om vi börjar med finalplatserna så är det en ung kille som har flugit upp från ingenstans och stavas Frans. Han är nervös på scenen och har som taktik att titta rakt fram vid viktiga delar av sin ”If I were sorry”. Annars gör han lite som han själv vill så det där med specifika kameravinklar har han släppt. ”If I were sorry” sticker ut musikmässigt i detta startfält. Det är alltid en fördel för en bra låt. Med tanke på den enorma respons han har fått i de båda genrepen samt krossat motståndet i Melodifestivalklubbens/Poplights publikundersökning med att få 52% av rösterna så är han en garanterad finalkandidat.
Molly Sandén har en stark låt och ett mäktigt scennummer. En sångerska som varit säker egentligen under hela veckan så hon kan mycket väl ta den andra finalbiljetten.

Till andra chansen ska också två stycken gå. Jag tror Panetoz kommer gå bättre än Dolly Style för att killarna fångar en bredare publik och är väldigt populära samt att deras ”Håll om mig hårt” faktiskt får en att ryckas med. Sen har vi Linda Bengtzing med en glad Bengtzinglåt som redan är bra men blir rent magisk när hon kliver nedför trappan i sin Oscarsklänning omringad av män (med hög slits) och fick en del applåder under genrepet.

Sedan har vi en dark horse i rockbandet Eclipse. Tvistade länge huruvida de skulle placeras i andra chansen eller ej. Det som talar för de är att de är enda riktiga rocken i år och sådana nummer brukar gå vidare till andra omgången för att sedan kunna norpa en andra chansen-biljett. Utesluter därför inte att de smyger upp och norpar en topp 4-placering.

Alltså:
Molly Sandén och Frans till final.
Panetoz och Linda Bengtzing till Andra chansen.
Dark horse: Eclipse

Kören som fick kliva fram ur orkestern ut i kulisserna

Sedan den första Melodifestivalen 1959 (1958 valdes Alice Babs internt) har mycket ändrats genom åren, till och med namnet på själva tävlingen. Under åren har exempelvis regler ändrats, orkestern tagits bort och språket släppts fritt för att bara nämna en bråkdel. Även kören har fått känna på förändringarna genom tiderna.

Huskören (och kör över huvud taget) såg solen första gången 1972 i festivalen. I Thorssons & verhages välskrivna Melodifestivalen genom tiderna står att läsa ”Nymodigheten framför alla det här året var att artisterna fick ta med sig egna bakgrundskörer om de ville. För de som ville ha hjälp med att ordna uppbackning hade TV lejt in huskören Dolls.” Dolls bestod av Kerstin Bagge, Kerstin Dahl och Annica Risberg. Sedan dess har huskören haft ett oräkneligt antal konstellationer och flera av de har senare klivit fram för att själv prova lyckan i tävlingen. Vet ni till exempel att Mikael Rickfors tillhörde huskören 1979?

Sedan 2002 när Melodifestivalen blev en turné har huskören funnits varje år inkluderat 2012 då det var så få artister som använde sig av huskören att den togs bort. Dock fick den göra ett gästinhopp under en deltävling eftersom hela sju av åtta bidrag ville använda sig av huskören. Det finns två tydliga linjer i hur körens position och roll har förändrats genom åren.
– Ståendes i orkestern eller i anslutning till orkestern – kliva fram och blir mer rörlig i uppbackningen av artisten.
– Stående bakom mikrofonstativ – få mer space och många gånger ha koreografi.

Dessa två förflyttningar har i mångt och mycket följt Melodifestivalens utveckling och regeländringar. Självfallet beror det också på vad det är för låt. Hjälper det låten om vi placerar en kör i en halvmåne bakom artisten? Kanske ska vi placera de synliga men lite på sidan av endast något upplysta? Är det en hårdrockslåt framfört av ett femmannaband med trumset, två bas, keyboard samt gitarr kanske man inte ens använder sig av den hjälpen.

70-talet
Beroende på lokalens och scenens utformning placerades orkestern efter det. Huskörens position var ofta kopplad till en plats i/nära orkestern, vilken de sällan om ens någon gång lämnade. 1973 stod de till vänster längs bak i orkestern och backade upp bland annat Malta. 1974 var positionen i stort sett densamma men av någon anledning hade man valt att låta fyrmannakören dela på två stativ. Fokuset låg på själva låten och därmed också på artisten eftersom det då fortfarande var en ren meloditävling.

Detta är troligen orsaken till att huskören var ”stationerad”. Ett fåtal valde att använda sig av eget doafolk, som Tomas Ledin 1979. Dessa placerades av naturliga skäl närmare artisten. En intressant detalj 1979 var att istället för en plats hade huskören två att variera mellan beroende på vad som önskades – dels i orkestern bakom artisten, dels på golvet vid sidan av själva scenen.

80-talet
Under det pastellglada pudelfrisserade 80-talet hade huskören en fortsatt specifik plats på eller vid sidan av scenen som de höll sig till men man började se en liten tendens i den separation från orkestern som skulle komma senare. Visserligen var det så att orkestern hamnade i diket både 1983 (då scenen dessutom var väldigt långsmal), 1988 (där hamnade huskören ute på vänsterflajen) och 1989 så då var det en naturlig lösning att skilja de åt. 1985 fanns det inte ens någon orkester utan själva musiken var förinspelad. Troligen på grund av lokalens storlek det året.

Positionsmässigt känns 80-talet väldigt hattigt. Ena året stod huskören längst upp i orkestern, därefter frontandes på vänsterflajen för att sedan hamna i vad som närmast kan beskrivas som ett hörn, till att återigen få en framskjuten placering. Fortfarande var det få artister som använde sig av egen kör och även om det började bli mer koreografi och show runt numren var det fortfarande melodierna som stod i centrum. Faktum är att på mitten av 80-talet började även dansare användas allt mer men kören hade fortfarande sin plats. 1987 kom dessutom trådlösa mickar vilket möjliggjorde friare rörelser och förflyttningar för artisterna.

90-talet
Under dessa 10 år hände det ganska mycket. 1990 hade man på TV återigen placerat bakgrundssångarna i orkestern men mitt i denna. Året efter började shownumren göra sitt intåg allt mer. Pernilla wahlgren exempelvis tog med sig två egna körsångerskor upp på scenen mellan vilka hon gjorde ”entré”. Towe Jaarnek, Carola och Sharon Dyall ville inte vara sämre de och tog även de hjälp av dansare som visade upp mer avancerad koreografi. Sharons dansanta tjejer fick dubbeljobba och sjunga samtidigt. Huskören stod dock kvar på sina platser även om de blev allt mer separerade från orkestern. 1995 hade man en stor scen att utnyttja och placerade orkestern längst bak. Några meter framför denna stod vad som närmast kan beskrivas som en öppen tremastare och mitt i denna var huskören placerad, med lagom utrymme mellan sig. ”Skeppet” gick inte att missa…

1999 tycks den fasta positionen ha försvunnit för det här året kan man plötsligt se bakgrundskören ena stunden stå på två rader bakom Charlotte Perrelli (då Nilsson) i en formation där samtliga syns tydligt till att byta sida av scenen i nästa nummer och i det tredje stå på en fin rad bakom Cleo. Separationen från orkestern var ett faktum.

2000-talet
2001 hade så liverorkestern gjort sitt och artisterna sjöng nu till förinspelad musik. Kören hade en något undanskymd plats och även om det fanns en position där artisten vanligtvis ställde de som skulle hjälpa till att backa upp deras bidrag så var det några som valde att flytta fram de. Gången nedför trappan i Annie Kratz-Gutås nummer måste sägas vara det mest avancerade 2001. Kören fick graciöst stega nedför trappan under framträdandet för att inta plats på en fin luftig rad bakom sångerskan.

sarah-jpg
Foto: SVT

2002 –
Melodifestivalen fick 2002 en injicering när en kväll plötsligt växte till en turné. Huskören följde med på tåget. Nu börjar fokus förflyttas från själva bidraget till mer scenshow och mer avancerad koreografi/rörelse, vilket även kören får haka på i. 2009 tillkommer en regel om att det är tillåtet med förinspelad kör. Troligen är det denna regel som gör att 21 bidrag som hade livekör på scen 2008 året efter hade minskat till 15. SVT skrev 2012, i samband med att den borttagna huskören fick göra ett gästspel i Leksand på grund av stor efterfrågan, att det var just efter att förinspelade körer tillåtits som intresset för huskören dalade och många valde att satsa mer på dansare.

På senare år har det blivit allt mer ”kör i kuliss” där en eller flera står backstage och sjunger. Denna förflyttning har troligen med en kombination av att man tillåtit inspelad bakgrundskör men även på regeln om max antal på scenen och att man idag ofta väljer att utnyttja de platserna till dansare för en tuff snygg scenshow. Om då kören står i kulissen räknas inte den in i det antal som befinner sig uppe på scenen.
– Ja det kan ju inte vi säga så mycket om utan det är inte vi som bestämmer det utan det är lite mer vad man vill göra visuellt med sitt nummer och så får man bara plats åtta personer. I och med att kören är det som får vara inspelat på tape så blir det ju ofta att då prioriteras… börjar Mia Stegmar och får hjälp att slutföra meningen.
– …det visuella liksom. Men vi är anställda som sångare. Sen i vilken form det är, om det är bakom eller på scen… Jag känner bara att det är fantastiskt kul att få vara med liksom och ibland kan jag nästan känna att det kan vara skönt att faktiskt stå bakom och få ge sitt allt i sången och foka på det liksom, fyller Jonathan Jaarnek Norén i.

Att kören är populär ändå blev extra tydligt efter 2015 års turné då Melodifestivalens webb hade en grupp för lite i Kategorin ”Årets grupp”. För att fylla ut det tomrummet fick huskören och husdansarna bli en grupp trots att de inte fanns med bland årets tävlande bidrag – och skrällde genom att vinna den kategorin!
– Det var ju mitt första år som huskör, och det var ju roligt på så sätt att man var verkligen inblandad i allting förra året. Öppningsnummer, mellanakter… det var ganska många nummer på scenen, så det var kul. Det var intensivt och roligt. Det är liten skillnad det här året då det är mer fokus på sång och bakom, säger Mia Stegmar som utgör en del av huskören för andra året nu.

I årets MF 2016 har vi i stort sett enbart mött kör i kuliss eller förinspelat till förmån mycket avancerade tekniska saker då numren blivit allt mer och mer avancerade och man gör allt för att bräcka föregående år och överraska publiken. Jag tror att även detta kan tränga ut kören till kulisserna för vem skulle inte reagera på om det stod tre stycken och doade bakom Wiktoria medan såväl hon som hennes bakgrund bytte färg? Dock kan detta showsökande gå till överdrift. I år är det exempelvis endast tre bidrag av 27 som haft livekör på scenen. De övriga har förpassat sånguppbackningen till kulisserna.

Just kör i kuliss daterar Christer Björkman till åtminstone sedan 2007, efter att ha dragit sig tillbaka i minnet kring hur det sett ut tidigare.
– Kör i kuliss har vi ju haft innan men då har det varit för att täcka upp att den som sjöng inte sjöng tillräckligt bra, säger han under lättare skrattanfall.
– Det har vi haft länge. Jag vet att Tessan Löf till exempel hon stod ju i något år, det måste ha var 2007, då kom jag ihåg det definitivt för då stod hon och härmade olika artister, skulle sjunga likadant som de. Tessan Löf är nog en av de första tror jag som varit kör i kuliss.

Sedan har vi det här med förinspelad kör som vars fördel och nackdel Björkman beskriver närmare och ser på två olika sätt.
– Fördelen med inspelad kör är ju att det låter bättre generellt överlag. Alla nummer låter bättre för det är jämnare, det blir en högre kvalitet på utljudet det man hör i tv-rutan. I slutändan är det ju så att detta är en tv-show och vi ska göra allt som är möjlig för att det ska va så bra som möjligt för tittarna egentligen. Sen kan man diskutera rent konstnärligt, är det bra? Ja det kan man ju tvista om hur länge som helst. Det finns två vägar att gå, jag gillar båda egentligen.

Ärligt nu, vad vore väl (i de flesta fall) framförandet av en låt utan uppbackning av minst en körmedlem? Många bidrag hade varit betydligt plattare utan det. Tänk er till exempel Sarah Dawn Finers ”I remember love” utan kör. Melodifestivalen förändrar sig hela tiden, kanske håller detta med kör i kuliss i sig några år, kanske får vi se en ny riktning framöver eller möjligen en tillbakagång till tidigare års utseende.
– Vi hoppas ju på att vi ska få komma på scenen igen, att det ska bli liveband. Det är ju musik det handlar om. Det handlar ju om energi och mötet och liksom känslan, det är väl det enda man får försöka framkalla på egen hand, konstaterar Mia.

——
De enda i fyra deltävlingar som har livekör på scen 2016:
Samir & Viktor: Dans & kör – Adam Svensson, Jacob Oxenborg
Albin & Mattias: Huskör – Jonathan Jaarnek Norén
Ace Wilder: Huskör – Jonathan Jaarnek Norén, Mia Stegmar
(Anna Book: Huskör – Mia Stegmar OBS: bidraget diskades!)

Gott och blandat i Gävles startfält

Gävles startfält är helt klart starkare än föregående vecka. Man kan också konstatera att det är ett mer blandat startfält som ställer upp sig här, med allt från släpig slowpop á la Frans till ballad signerad Molly Sandén och så riktig rock levererat av Eclipse. Det här kommer kunna bli en intressant vecka.

Eclipse – Runaways
Det börjar i rockstil här i Gävle. Bandet Eclipse låter tunga basar inleda. Leadsångaren Erik har en ”ung” röst och det blir en härlig kombination när hans sång möter rockmusiken. Själva låten är snabb, en sån där lagom snabb rock där man faktiskt också hör vad som sjungs, alltså ingen hårdrock. Det är heller inget problem att förstå vad låten heter då ordet ”Runaways” är ofta återkommande i refrängen. Instrumentalt solo ingår. Runaways kan liknas vid ettt ungt Alien.

Dolly Style – Rollercoaster
Välkommen till karnivalen. Men förvänta er inget ”Hello hi”. Det här är en mer vuxen Dolly Style. En halvsnabb ganska trallvänlig Timoteijdoftande glad låt som möter discon. Dock känns den lite för svår för att bli det där klistret på hjärnan. Det finns risk att man tre bidrag senare har glömt bort hur den gick, det har åtminstone jag gjort redan.

Martin Stenmarck – Du tar mig tillbaks
Här möter vi en berättande Martin Stenmarck som minns tillbaka till när han och partnern var 15 år yngre, alltsammans under pianokomp som är det enda som hörs under den första versen. De övriga instrumenten hakar på när refrängen kommer. Riktigt härlig mogen, modern ballad som ger ungefär samma känsla som när man den där sista sommardagen hänger med ett gäng nya vänner och bara önskar att den inte ska ta slut. Stenmarck ber innerligt om att dra tillbaka tiden i denna starka text och fina ballad. Lyckas han fånga tv-tittarna kan han bli farlig i detta startfält.

Linda Bengtzing – Killer girl
Killer girl är en typisk lightschlagerpop modell Linda Bengtzing. Det som gör att vi ändå får möta en ny bengtzing är texten som är ganska fräck och bestämd. Bestämt är också vad Linda är när hon sjunger. Hon vill verkligen vill ha den där killen som inte finns där riktigt än och verkar vara väldig krävande. En modern text som mycket väl kan vara den första i MF-historien att innehålla ordet ”instagram”. Efter ett stick där kören tillfälligt tar över avslutar Linda starkt.

Frans – If I were sorry
Den lilla Zlatanpojken har vuxit upp till en tonåring. Frans tycks på kuppen ha tagit till sig James Blunt-inspiration inför detta deltagande för han har en säregen släpig sångstil som också gör att orden ibland flyter ihop. Själva låten skulle jag säga inte har en chans i detta startfält men så kommer Frans och gör denna slowpop på ett ”osvenskt” sätt. Det är kluvet här. Samtidigt som bidraget känns lätt trist har den en intressant sida också.

Panetoz – Håll om mig hårt
”Håll om mig hårt” Kanske inte den låttitel man i första hand kopplar ihop med Panetoz. Det som dock är sig likt är att de har en dansant festlig poplåt, hade ni väntat er något annat? Även här är det mycket text de har att ta sig igenom men mellan verser och refränger ligger en tacksam utdragen fras med endast två ord som skiljevägg. Sången får de sköta själv men dansa till den skulle jag kunna göra i rätt sällskap (dansar vanligtvis inte).

Molly Sandén – Youniverse
Hjärtslag är det första som hörs i stort sett i Molly Sandéns Youniverse. Molly sjunger vackert i en tvättäkta ballad med moderna tongångar. Man känner igen den nya Molly i låten Dock kändes den inte kändes så stark som man först hade förväntat sig. Den lyfter inte riktigt förrän mot slutet på uppspelningen men det är just det är slutet som skvallrar om att jag tror den kommer lyfta ganska bra när det blir live.

Gävle börjar pynta till festival

För Gävleborna är det kanske svårt att ha undgått att det är Gävles tur att få hålla deltävlingen, den fjärde i ordningen. För er andra som följer denna härliga cirkus är det säkert heller ingen nyhet. Därför går vi raskt till vädret.

I Gävle är det ett typiskt härligt vårväder. Ett sådant där som man älskar med solen som värmer från en klar himmel samtidigt som man blir gaaalen på att ena stunden klä av sig för att det är för varmt och i nästa stund drar upp dragkedjan så långt det går i halsen för att det blir lite kyligt.

Det är bara onsdag men man börjar redan MF-pynta med ballonger och festivalrelaterad reklam. På en viss nationell kiosk-/butikskedja går man steget längre och har gett personalen extra festliga arbetskläder enbart för denna vecka.

20160224_124805

Oscar Zia segertippad – vem tar han med sig?

Kvällens arena är en av turnéns minsta vilket märks på flera sätt. Bland annat är det väldigt trångt på parkett även längst bak. En av de som gillar att arenan är lite mindre är Oscar Zia som är supertaggad. I och med att Himmelstalundhallen är lite mindre så kan han känna in arenan på ett helt annat sätt. Om han nu går till final ikväll lär han emellertid inte bli missnöjd över det trots större arena. Det innebär ändå ett steg närmare en eventuell vinst och titeln ”Melodifestivalsvinnaren 2016”.
– Jag vill bara hitta fokus nu och rätt attityd.

Så som Oscar har levererat på repen under veckan så torde det inte vara några större problem för honom att nå topp-4 men det finns de som vill vara med och slåss om en finalplats. Till exempel är Lisa Ajax, After Dark och Boris René starka kandidater till att gå vidare. SaRaha har även hin en käck låt men hon går ut först, är ganska okänd och fem bidrag senare kliver Boris René upp på scenen. Då finns risken att du ha glömt såväl henne som Swingfly och Helena Gutarra vid det laget. SMILO torde inte ha så mycket att säga till om just i det här startfältet. Bra låt ja, men den blir lite för anonym bland de andra.

Det kan mycket väl tänkas att Oscar Zia tar med sig exempelvis After Dark till Friends arena. Då finns det två andra chansen-biljetter kvar som mycket väl kan gå till Lisa Ajax och Boris René. Om nu inte Lisa rentav norpar en finalbiljett.

Genrep om cirkus 30 minuter står för dörren

Fördelen med fredagarna är att det finns en längre paus mellan artisternas klädrep på förmiddagen och genrepet på kvällen. Från det här hållet (undertecknads) har det filats på en liten idé nu när tiden har funnits. Resultatet av den kommer jag förhoppningsvis kunna leverera till andra chansen. Men det som vänta nu närmast är Norrköpings första genrep. Det kan hända att det dyker upp ett och annat inlägg så håll varför inte hålla koll.

Spretigt startfält i Norrköping

Norrköpings deltävling är ett väldigt spretigt startfält där vi får höra såväl rockwannabe-bidrag som afrikanska toner och glamourös glad-diveschlager. Kvalitetsmässigt är jag tveksam till om vi kommer att finna MF-vinnaren 2016 här. Det känns inte så såhär på onsdagskvällen. Framför allt med tanke på vilka artister och bidrag som redan väntar i finalen. Det här är veckans sju melodier.

SaRaha – Kizunguzungu
För första gången möter Melodifestivalen den afrikanska djungeln á la ”The lions sleeps tonight”.
SaRaha sjunger både på engelska och på swahili i en halvsnabb historia. Engelskan återfinns i versen medan brygga och refräng mestadels sjungs på Swahili. Detta gör att mycket av den text som man faktiskt förstår försvinner. Det är bra gung i musiken, så pass att man hör de dansanta takterna. Torde funka bra på dansgolv efter Melodifestivalen 2016 har släckt sina kameror.

Swingfly feat. Helena Gutarra – You carved your name
Nu går vi tillbaka till 80-talet. Detta bidrag börjar nämligen med tv-spelstoner typ Nintendo. Väldigt snart kommer Swingfly in med en väldigt snabb rap där man undrar hur han själv hinner med. Helena Gutarra kommer in i refrängerna, med något färre ord och ett skönare tempo. En udda duo musikaliskt där de bollar vers och refräng mellan varandra i två olika låtar som lagts ihop till en. I alltsammans har också hjärtslag lagts in. Swingfly är väldigt upprepande, vilket kan göra att det blir lite för mycket. Det här är definitivt ingen låt du ska lyssna på om du är trött.

SMILO – Weight of the world
Det här är tre killar med rockröster som inleder sitt bidrag lugnt för att sedan byta till snabbare pop.
”Weight of the world” känns som en 90-talspop med en önskan om att egentligen vara rock. Flrutom detta har fingerknäpp lagts in. En stor nackdel för SMILO kan vara att det krävs flera lyssningar här och hör man låten första gången i programmet så lär inte den här vara det första man fastnar för.

After Dark – Kom ut som en stjärna
After Dark är alltid After Dark. Det är mer ”(Åh när ni) tar saken i egna händer” 2007 än ”La dolce vita” men mer modernt. Det finns två ord som kan beskriva hela deras visa: glamourös glad-diveschlager! Kom ut som en stjärna skulle lika gärna kunna skriven för Babsan, som ju samarbetar en del med After Dark. Den käcka upprepande refrängen gör sitt bästa för att sätta sig på din hjärna och kommer att lyckas med det om du inte ser upp. En notering angående texten. Det är nog årets mest peppande låt. Har ni hört Kellys ”Upp mot stjärnorna så är det den typen av peppning – dvs ”strunta i vad de andra säger, gör det du känner för och lev ditt liv”. Kommer garanterat gå hem hos MF-fantasterna och på bögklubbarna.

Lisa Ajax – My heart wants me dead
Här blir det slowpop i verserna men snabbare i refrängen. Lisa Ajax sjunger skört och kanske inte helt övertygande även om hon blir starkare på slutet. Helt okej radiolåt som dock känns för anonym i detta startfält. Jag har svårt att komma ihåg hur låten går.

Boris René – Put your love on me
Put your love on me väcker intresse från första tonen. Sångaren som har en bra röst rappsjunger fram refrängen men går lite lugnare fram i verserna. Ett härligt lugnt stick ger önskan om mer vilket till viss mån också uppfylls.

Oscar Zia – Human
Ni som väntat er något med Zias förra ”Yes we can” får tänka om rejält. Det första man hör är en Oscar som sjunger med något låg, nästintill nedstämd röst. Tack och lov ändras detta snart och till refrängen har den unga sångaren fått mer kraft och energi i sången. Human är en popballad som växer under de tre minuter den framförs till att bli maffig med stark sång i sista versen.