”Logdans”, uppträdanden och flygande flaskor på glädjerik efterfest

Örebro vet också hur man ordnar efterfester för denna hör till de bästa efterfesterna i år. En fördel är förstås om det är ”rätt” artister som deltar. Dinah Nah till exempel kom bara till andra chansen men fixade ändå en liten flaska med bubblande innehåll som hon va extremt sugen på att öppna på det festligare sättet. Efter att ha förvarnat oss med ett ”Ni är väl medvetna om  att jag kommer att spruta champagnen??” och vi var fullt med på det beordrade hon sitt team att ta bort alla mobiltelefoner från bordet. De gjorde som hon sa och Dinah visade lyckligt upp sina kunskaper i att skapa en dryckesfontän.

Efter att så äntligen JTR beslutade sig för att dyka upp och dragit upp Hasse Andersson från grannbordet för att dansa lite med honom blev det skumpafirande även från deras sida och så småningom även från Måns som kom ytterligare en stund senare. Självfallet skålade de fyra finalisterna tillsammans, med härligt breda leenden och skratt.

Nu hade redan samtliga artister och programledarna gjort entré, vissa mer storstilat än andra, och festen var i full gång. Såväl JTR som Måns – finalisterna – var tidigt uppe på festlokalens scen för att sjunga till sina egna låtar, under jubel från en stor samlad skara.

Dinah Nah
Hasse Andersson
Sanna & Robin
Midnight boy

Många var flitiga på dansgolvet och/eller riktigt duktiga på att mingla. Annika Herlitz syntes en hel del på dansgolvet och Caroline Wennergren fann Christer Björkman som danspartner. Tillsammans hade de väldigt roligt och Björkman sjöng med i texterna medan han ledde Caroline i dansen. Till att börja med blev det väldigt livat när ”Guld och gröna skogar” hördes i högtalarna. Då förvandlades den bortre delen av dansgolvet till dansloge och flera ur produktionen, som Hence och Christer Björkman med flera kunde plötsligt ses dansa armkrok och byta partners.

Svängig ”Logdans” på dansgolvet

När denna tystnat hördes så Midnight boys ”Don’t say no” och Midnattpojken själv intog scenen. I andra delen av sale stod vi några stycken vid ett ståbord och såg Caroline dansa loss med ”mellobossen” Björkman. De tu dansade in i ståbordet med ganska god fart och välte i princip alla flaskor som hade placerats på det. Jag hann rädda mitt vinglas samt hoppa undan. Likaså bordsgrannen.

Caroline Wennergren på scenen

Fler som hann ställa sig på den lilla scenen bredvid DJ:n var Caroline Wennergren som även här dansade i högklackat under det att hon hade allas fokus, Dinah Nah samt som näst sista låt ut för kvällen Annika Herlitz med sin sjätteplacerade ”Ett andetag”. Hon måste vara en av de lyckligaste deltagarna någonsin som hamnat på en sjätteplats, för man skulle lika gärna kunna trott att det funnits en finalbiljett i hennes väska.

Annika Herlitz ställde sig på scenen och framträdde till sin egen låt ”Ett andetag”.

Lite över 03 tystnade musiken och förkunnade att festen var slut, vilket fick allt folk att börja skingras. Måns hade emellertid redan lämnat salen för han stod nära en bil precis bredvid hotellet och sjöng högt, med ett litet sällskap intill sig, när jag lämnade artisthotellet för att få några timmars sömn.

JTR följer Måns Zelmerlöw till finalen i Friends arena

Det blev mycket riktigt Måns Zelmerlöw som gick till final och det tillsammans med en överlycklig trio vid namn JTR, som när de ropades upp först inte kunde tro det och till och med började tänka i banorna att det blivit något fel i röstningsmaskinen. Det gror planer i deras huvuden at ta danslektioner av Hasse på efterfesten då de hört att han är bra på att dansa.

Just Hasse Andersson drog en andra chansen-plats tillsammans med Dinah Nah som ännu inte hunnit börja ägna nästa vecka en tanke. Just nu är det party som gäller för henne men guldet får ligga kvar på hotellrummet för tjejen som hittintills alltid haft något i guld på sig.

Måns får högsta jublet trots småmissar

Måns gär sin ”heroes” väldigt bra men det blir ne del missar i hans avancerade nummer. Till exempel ser det inte så snyggt ut när det blir tydligt att han kör ner handen i fickan för att lägga ifrån sig lampan. Likaså blir det inte heller perfekt när han ska ”hoppa ut” ur den röda skärmen. Trots dessa missar hindrar det inte delar av arenapubliken att gå i extas och busvissla över hans framträdande.

Enda säkra tipset i detta ormbo: Måns går till final

Två saker är helt garanterat helt säkert ikväll.

1. Måns Zelmerlöw går till final (under förutsättning att folk inte anser att det är så självklart att de inte behöver rösta själva och Måns faller igenom.)

2. Resten av fältet är stört omöjligt att tippa!

Många pratar om att Hasse Andersson i förhandstippningen att han kommer gå vidare. Med tanke på den glädje han utstrålar så ja, det är inte omöjligt men jag har ändå svårt att se honom ta en finalbiljett. Andra chansen-plats är mer troligt för honom, om han nu går vidare. JTR, Annika Herlitz och Dinah Nah är också starka och har dessutom totalt olika stilar så vem som går vidare är enormt svårt att säga.

För att ändå våga mig på en tippning så ser toppen ut såhär.

Till Final: Måns Zelmerlöw

Till Final: JTR

Andra chansen: Annika Herlitz

Andra chansen: Hasse Kvinnaböske Andersson

5. Dinah Nah – som om hon kommer bland topp-4 möjligen petar bort Hasse Andersson.

Caroline Wennergren med sin klubbjazz tror jag i slutändan faller bort från toppen. Men egentligen finns det ingen låt som är så dålig att den förtjänar att komma sist eftersom det är just så pass jämnt och ovisst.

Kan skrälla åt två olika håll
Om nu Måns inte går till final kommer det att bli en stor skräll och dundersnackis. Likaså känns det som att någon skulle kunna skrälla åt andra hållet. Till exempel att Midnight boy flyger upp och går till final tillsammans med veckans storfavorit och man står där med hakan i golvet och undrar vad som hände.

Hasse Kvinnaböske Andersson störs inte av Japanspekulationerna kring ”Guld och gröna skogar”

Hasse Andersson, ofta med namnet kvinnaböske tillagt efter byn han flyttade till som ung, är kanske en av årets mest uppmärksammade debutanter. Inte minst efter att den japanska låten som är väldigt lik hans i refrängen kom upp till ytan och som gav upphov till diskussioner och spekulationer huruvida han skulle/borde diskas eller ej. Hans bidrag heter ”Guld och gröna skogar” och är skriven av Anderz Wrethov, Elin Wrethov, Johan Bejerholm och Johan Deltinger.

Hasse har befunnit sig i musikbranschen omkring 35 år släpper nu i mars sitt 24:e album så han har hunnit med en hel del genom åren. Att han nu erövrar även Melodifestivalscenen beror på att det är först nu det passar sångaren.

– Jag har ju fått frågan innan men aldrig tyckt att det varit mitt forum direkt. Jag kan inte fatta mig så kort som på tre minuter utan jag har, jag skriver ju långa berättelser. Sen fick jag en låt från en kille i Malmö som var uppvuxen med min musik. Den påminner mycket om mig själv och han hade lyckats göra en himla bra tre minuter lång låt. Jag fick frågan om jag ville sjunga den och det ville jag. Då gjorde vi en demo och den har varit med ett par år. Senast blev jag utslagen av Kalle Moraeus, han kom med med Underbart och jag åkte ut. Men nu i år kom jag med, så nu får Kalle hålla sig härifrån för nu kommer Andersson!

Hasse säger att det är roligt på scenen, att de byggt upp en dansbana på scen för att det ska se ut som logdans och att han känner sig hemma på scenen på något sätt. Att Måns Zelmerlöw som är med i samma startfält och därmed en motståndare till honom den här veckan har just ”Änglahund” som en favoritallsång, det är Hasse väl medveten om.
– Måns har ju berättat att han sjunger Änglahunden och jag har fått rapporter när han varit ute och spelat att han brukar spela Änglahund så att jag bara tycker det är roligt.
Andersson berättar att bilden på hans gitarr föreställer sin egna hund Skorpan som numera har sitt hem i himlen.- Hon är med oss den lilla skorpan, konstaterar han.

I festivalen trivs han förträffligt.
– Det är jättekul. Man träffar massa folk och vi blir väldigt väl omhändertagna och så. Det känns jättekul och det är ett roligt gäng. Vi spelar i olika genres och jag är äldst. Här finns så många olika åldersgrupper så det känns väldigt kul. Det är så det ska vara.

Han blir triggad av att gå upp på scenen och se publiken, vilket bådar gott för kvällen. Däremot låter han huvudbryt över huruvida hans låt är en kopia av den japanska låten eller ej gå till andra i hans stab. För honom är det inget att bry sig om och uppladdningen inför kvällen för att leverera sitt allra bästa störs inte av snacket på något sätt.
– Inte det minsta! Jag tycker bara det är löjligt.
Han förklarar att att han sjöng in demon för tre år sedan, att det alltid finns något som är likt något annat i en låt, särskilt kan det ske när två låtar har samma upphovsman.
– Som upphovsman har man full rätt att använda fragment från gamla alster även när man gör nytt så även det är så har han full rätt när han skriver låten, säger Hasse.

JTR:s fördel i ESC – ”Vi har ju faktiskt en fanbase i Australien”

Bröderna Herreys klev i sina guldskor och ställde sig på Melodifestivalscenen 1984 med sin ”Diggi-oo diggi-ley”. De var tre stycken, men det är väl också ungefär där likheten mellan JTR och Herreys slutar. JTR består av bröderna John, Tom och Robin. De är en ung grupp som redan skapat sig ett namn utanför Sveriges gräns, på andra sidan jordklotet genom deltagande i Australiensiska X factor. Nu ger de sig i kast med att försöka slå Sveriges artistelit, både gamla och nya blivande. En skön, avslappnad munter brödratrio som är öppna och det märks att de inte är ovana vid media. Deras låt heter ”Building it up” och är skriven av de själva samt Erik Lewander och Iggy Strange Dahl.

Att vara bröder och arbeta så nära varandra med musiken tycker de fungerar alldeles ypperligt, rent av som en fördel.
– Det är väldigt bra faktiskt för man känner varandra väldigt bra så när man har argumentationer, vilket man har, så går det över ganska fort. Man känner varandra och man kan vara öppna och prata om det man vill, det är grymt.

Nackdelar finns också med att känna varandra så väl. Dock överväger alltid det positiva.
– Det är klart att man irriterar sig på de här smågrejerna. Alla människor har smågrejer som man kan bli irrriterad på. Tom är till exempel alltid två minuter försenad och John är lite rak på sak. Då vet vi detta om varandra så väl o vi ser de småsakerna så lätt. Men de går över så lätt om man ser förbi de småsakerna och bara ”gud, vad sköna brorsor jag har”, förklarar Robin.

Att vara med i Sveriges största musiktävling tillika musikfest tycks stå högt i kurs hos John, Tom och Robin.
– Det är bara skitroligt. Vi är supertaggade på imorgon (läs: Idag) och det är så god blandning musikmässigt, en sådan skön blandning för det finns något för alla. Det går inte att säga vem som kommer gå vidare för vi är alla så olika.
– Förutom Måns, flikar Tom in.
– Förutom Måns. Han har sån här… förbokad plats i finalen och han är så folkkär liksom. Han är så skön va, och har det där goa’ ”hej, kan jag ta en fika med er?”.

Bröderna vill helt klart gå till final, något annat har de egentligen inte siktat in sig på, men fyller i att det är så sjukt olika akter vilket är roligt också. En sak kvarstår dock, och det är det faktum att de kanske har ett ess i rockärmen som ingen annan av deras 27 motståndare har. De har redan gjort musik och lärt Australiensarna lära känna de. Australien har också bjudits in av EBU för att detta jubileumsår faktiskt få tävla mot de andra europeiska länderna i ESC. En unik händelse och något som kan vara till JTR:s fördel just där. Killarna är dock så exalterade när vi kommer in på ämnet att de tänker på något helt annat först.
– Då ska vi kicka de, va. Då ska vi visa de, svarar de utan tvekan någonstans och med glädje.

Kan ni inte också få fördel av det?
– Jo det är klart. Vi har ju faktiskt en australiensisk fanbase så att där får vi säkert hjälp, det hade vart…
– Nu får ni verkligen rösta så vi går vidare då, konstaterar de och menar att då kommer en skjuts på vägen till vinst av Australien.

Vad gör att ni går vidare. Vad gör er låt så bra?
– Alltså, jag hade önskat att det är budskapet och inte bara att man sjunger ”oh oh oh” utan det är väldigt bra budskap i den tycker jag. Man bygger upp något istället för bara lämna det där, bara lämna situationen.

Ikväll kommer det visa sig hur rätt killarna hade i att Måns har egen motorväg rakt in i finalen och om svenska folket faller även för JTR i sådan stor utsträckning att de får den andra finalbiljetten.

Midnight boy om 80-talet: ”Det var en liten bubbla”

Midnight boy är artistnamn för Johan Petter Krafman. Hans karriär startade 2008 i och med deltagande i Mix megapols talangjakt Artistjakten som han gick och vann. Han har sedan dess gjort en miniturné i USA , släppt några singlar och varit förband åt exempelvis Ace Wilder i somras. Nu följer han Ace väg och tar klivet in i Melodifestivalen med låten ”Don’t say no”, men orsaken är så enkel som att han är med här just för att han vill det. Även om de två ligger på samma skivbolag.

Midnight boy berättar om sin låt med sina egna ord och förklarar tanken bakom låttexten.
– Den heter ”Don’t say no” och den handlar egentligen om att man har rätt till sitt eget uttryck. Det är en energisk upptempolåt och kommer bli mycket höfter och sådär, mycket energi.

Mycket 80-tal förstås
Han erkänner att det är ganska mycket 80-tal i låten. Nu är också just 80-talet hans sound och liknar det årtiondet vid en bubbla.
– Om man ser musikaliskt gillar jag mycket liksom groovet och melodierna och man tänker 80-talet mer i stort. Som jag ser på det så var det liksom en liten bubbla och det är så jag känner mig när jag står på scen. Då hamnar jag i en bubbla.

Många eller de flesta brukar likna Melodifestivalen vid en bubbla. Det borde då betyda att det inte är någon större skillnad på 80-talet som helhet och Melodifestivalen. Oavsett vilken av dessa bubblor Midnight boy befinner sig i, eller kanske till och med båda bubblorna samtidigt, så gillar han att äntligen få vara här på plats i MF.
– Ja det är också en bubbla, det är helt rätt. Den är som en bubbla men det är väldigt kul. Jag har ingen aning om vad som kommer och vad jag har att vänta mig egentligen men det tycker jag är väldigt kul.