Korrigering av bungykumplina under Mariettes rep

När bungyjumplinorna åker ner från taket betyder det att det är dags för Mariette. Hennes fyra dansare spännas fast i dessa och kanske få en känsla av hur det är att vara en boomerang.

Mariette har den enklaste biten – koreografiskt alltså. Sången är visserligen inte sån liten bit att sätta tänderna i och den kan hon. Dansarna får hålla tungan rätt i mun när de hoppar och kastar sig fram och tillbaka. Andra gången de kör igenom låten blir inkastet av Kenny tillbaka in på scenen inte särskilt snyggt och Kenny får ta något steg extra för att inte snubbla på den övre scenkanten. Detta verkar vara anledningen till att produktionen sedan letar fram en stege för att korrigera längden på Kennys lina. Dessutom verkar den ena av tjejerna ha svårt att nå Mariette. Lät frustrerad kommentar:
– Gah! Det kommer. Om tre minuter…

Anton gömmer sig i en huvtröja under hela repet

Anton Hagman har gömt sig i en grå huvtröja. Det är nu tredje veckan som vi får hänga på Antons repetitioner såhär en torsdagsförmiddag och det ser ut precis som under deltävlingsveckan. Ni kanske inte minns det men under deltävlingen blundade han extremt mycket. Anton blundar visserligen nu också men ögonkontakterna man får med honom både från scen och genom skärmen är desto fler. Hans låt tycks också ha satt sig på delar av pressens hjärnhinna för några rader bak hörs någon nynna på hans ”Kiss you goodbye” i en paus.

Låten är svängig men när han står där rakt u pp och ner i sin huvtröja så får man ingen känsla för själva numret. Kanske är det därför Henke säger efteråt att:
– Tack Anton, nu får du gå och sova.

Kramkalas mellan Jon Henrik och Aninia som håller fast vid numret

Med tanke på att både Jon Henrik och Aninia bär skinnbyxor samt kängor kan vi konstatera att de inte kör med sina scenkläder idag. De gick direkt till final av en anledning – att deras nummer var magiskt då.

Den känslan är svår komma tillbaka till utan rätt kläder och utan det ljusa nummer som blir när tungröken läggs på, vilken vi i alla fall får se här under den sista genomkörningen.

Samtliga rep avslutades med en kram mellan de båda sångarna Jon Henrik och Aninia.

Skellefteå kan konsten att hålla även efterfester

Första anblicken av festlokalen sade att den här festen kommer dö ut fort. Lokalen såg relativt liten ut och allt som syntes var bord överallt och en buffé uppdukad i de bakre rummen. Nu visade sig detta vara helt fel och festen höll på ända till 04, räknat från när musiken tystnade. Det protesterande mingel som uppstod i det nersläckta rummet och höll på ytterligare ett tag in på det nya dygnet är inte inräknat.

Till en början så krävs det gäster för en bra fest och för ovanlighetens skull faktiskt var programledarna några av de första att göra entré. Därefter släntrade de in en efter en.

Hasse Andersson, Clara Henry, David Lindgren
Loreen hade svirat om till en röd kreation.
Alice kom tillsammans med andra chansen-placerade Axel Schylström som gjorde tummen upp.
Bägge vände sig om för att visa att båda minsann hade tagit på sig jackor med blommor på ryggen.
Axel gav också sin flickvän Malin en puss.
Hon har bara hörts den här veckan, inte synts, men Emelie Fjällström har faktiskt gått till finalen tillsammans med Jon Henrik & Aninia.

Alice lyckades visserligen bara knipa en femteplats men det hindrade henne inte från att fira fint. Det var ett livfullt gäng som Alice hade kring sig, då de både sjöng och dansade till musiken – sittande kring bordet. Tror nästan hon var först upp på benen också att festa loss på dansgolvet, till sin egen låt ”Running with lions” dessutom.

Jon Henrik tycktes inte så aktiv på festen men Aninia var bra på att hålla igång.

Det var också Wiktoria som bland annat fann Clara Henry i vimlet. Clara som stod i den kanske 20 minuter långa och oorganiserade ”kön” till baren när någon kom och ville få upp henne på dansgolvet. Hon skulle komma, så snart hon kommit fram…

Närmare 02 eller däromkring hördes Loreens Statements i högtalarna. Sångerskan var inte scen att göra ett spontanframträdande genom att sjunga karaoke och dansa till sitt eget bidrag. Som om inte det räckte så kom Euphoria tätt på detta som Loreen gärna hakade på också.

04 tystades musiken, folk slutade dansa men ställde sig i klungor eller satt kvar vid bord tjattrandes och sökte sig sakta mot utgången. En kvart senare var det rätt förvirrat i lägret precis utanför festsalens dörrar. Vad sker nu? Vart ska vi gå? har någon en idé? Inte vill vi väl sluta festa nu?? Finns det nåt ställe som har öppet? Medan hotellets boenden till slut försvann uppåt någon våning (skulle bli extremt förvånad om det inte skapades minst en efterfest på någons rum…) begav vi oss mot vårat eget hotell.

Så firade finalisterna inatt

Det blev en lite vild fest trots allt inatt där finalisterna tog chansen att få göra saker de annars inte brukar få göra. Aninia till exempel var först till festen av de, tillsammans med Jon Henrik Fjällgren förstås. Jon Henriks familj iklädda samedräkter var redan på plats och hade intagit bordet.

Aninia var den som tog tag i champagneflaskan och passade på att spruta ner Jon Henriks far….

Som reagerade med att sätta upp händerna framför sig.

En blöt Jon Henriks far torkar sig i ansiktet medan sonen lugnt håller armen om sin kollega.

När alla var helskinnade, fast kanske inte fullt så torra, fylldes glasen innan posering.

En stund senare kommer Aninias pojkvän Stefan fram för att gratulera henne. Aninia svarar med att kasta sig i hans armar och ge en puss.

Wiktoria valde en helt annan taktik. Hon började med vända sig till alla journalister runt bordet och fråga om de var med på att bli blöta. Det var ingen som motsatte sig det.

Nu valde undertecknad att stå på en stol för att kunna nå högre upp vilket inte visade sig vara så smart. (Tillägga skall att finalisternas bord stod på en kanske 1/2 hög scen längst in vilket gav extra möjlig fallhöjd!) När de framför började backa för den klibbiga drycken och jag absolut inte ville behöva uppsöka något sjukhus eller så så fick det helt enkelt bli till att greppa första bästa fotografs axel tills allt kändes stabilt. Då blir bilderna som ovan…!

En segerrusig Wiktoria ler mot kamerorna.

Jon Henrik feat. Aninia knep finalplatsen framför Loreen

Det blev inte något bananskal in i finalen för Loreen som får försöka ta vägen via andra chansen med axel Schylström. Istället var det Jon Henrik Fjällström och Aninia som norpade en finalbiljett tillsammans med finaltippade Wiktoria.

Jon och Aninia var förstås väldigt glada över sin finalbiljett och hade haft en del nerver uppe i green room innan deras namn faktiskt nämndes. Aninia hade till och med erkänt under sändning till David att det här är det värsta hon kan göra eller i alla fall något liknande. Så när frågan kom hur det då kommer vara om två veckor när de sitter i finalen i friends arena och det är ännu större, så skrattade hon till.
– Det kommer vara ännu värre! Jag får hålla i Jon Henrik, luta mig mig honom. Han är ett bra stöd.
– Vi är ett bra stöd till varandra, sa Jon Henrik som när där det blev klart attt de gått till final blev så rörd att han började gråta och fick jojka samtidigt som han grät.

Wiktoria var även hon överväldigad av sin finalplats.
– Det var sådan känsla, det var så mycket kärlek, säger hon på hur det var att se alla ställa sig upp upp när sjöng. Wiktoria fortsätter…
-Jag är så glad, jag hade inte kunnat vara gladare. Det kan gå hur som helst, svenska folket… man vet aldrig vad de tycker så att det här att det gillar låten betyder jättemycket för mig.

Vad kommer du att tänka på när du lägger dig ner imorgon bitti?
– Jag vet ej vad jag kommer tänka på. Det är nog bara ha den här kvällen i mitt huvud… ”Okej du ska stå i Friends arena om 2 veckor” och bara försöka andas lite och inse vad som hände.

Sara Varga & Juha Mulari – duon som vill förmedla sin energi

I kvällens deltävling tävlar Sara Varga och Juha Mulari med sin ”Du får inte ändra på mig” som de beskriver som en låt som är genuin, nära och berör. Samtidigt som det är mycket Sara Varga-känsla i låten så ligger bidraget inte heller långt ifrån Juhas egen musik. Deras enda plan är att de bara ska köra på, sen får de se.

Just Sara Varga har en Gävleanknytning genom designern och dragshowartisten Peter Englund som brukar ha ett finger med när det gäller hennes kläder.
– Peter Englund har gjort kläder till en massa andra grejer men klänningen som jag har på mig (scenkläderna för bidraget) den har jag ritat själv. Han har ritat andra kläder som jag har med mig förklarar Sara.
De har visserligen pratat om det men det slutade med att Sara ritade klänningen själv. Om Peter har hon bara gott att säga.
– Peter är fantastisk och jätteduktig och har världens roligaste idéer. Själv kommer jag jobba massa med honom framöver. Han är kanon!

Sara är med för andra gången i festivalen. Första gången hon deltog var med ”Spring för livet” i den trdje deltävlingen ifrån Linköping 2011. Juha däremot debuterar i detta sammanhang. Det visar sig när deras samarbete börjar komma på tal att hon är humoristisk också.
– Tinder! Säger Sara och skrattar när frågan hur de två slog sina musikaliska påsar ihop.

Nu var det inte den vägen deras vägar korsades utan via en gemensam vän som tyckte att de skulle ses och spela ihop. Deras vän trodde de skulle gilla att träffas och mucisera.
– Det skulle klicka som han uttryckte det, säger Juha.
Deras gemensamma vän fick rätt och nu står de alltså tillsammans på scenen och ska försöka bli en av de två bidragen som går till finalen i friends arena om två veckor. Det är intressant att Sara och Juha som det skiljer 18 år emellan har ett bra samarbete på scenen och att deras röster harmonierar så väl med varandra vilket har märkts på repen under veckan. Juha berättar mer kring hur det är att vara med i Melodifestivalen:
– Jag tycker det är jättekul för att alla de här jobbiga bitarna är borta. De fighterna har jag tagit de närmasta två åren bakåt, nu börjar jag tycka att det bara är roligt att vara med om sånt här. Fast det är klart det är en mycket större scen nu. Så här mycket tittare har jag aldrig varit med om.
– Det är bara roligt, nöjer sig Sara med att fylla i.

Då deras scennummer, som Sara själv säger, blir lugnt och stilla hoppas hon att publiken och tittarna finner det ett trevligt att både lyssna på och se på. Något särskilt svårt moment ser de sig inte ha.
– Jag tror att det där ger sig naturligt. Eftersom vi connectar så himla bra så känns det liksom inte fake utan det känns väldigt lätt allting.

Istället vill duon förmedla den energin som de har.
Själva budskapet i låten är viktigt för båda och har en central roll. Sara nämner att hon oavsett om det är en egenskriven låt eller ej vill kunna känna att det finns någon substans i låten. Juha är inne på exakt samma linje. I Saras och Juhas bidrag är det också tydligt att texten står mer i fokus då den är en väldigt stor del av duons nummer.
– Ja det hjälper ju mig. Jag skulle mycket väl ha kunnat skrivit den texten så att säga från eget håll också. Så att den ligger inte långt ifrån min egen musik vilket gör det ännu lättare. För mig är texten allt. Musiken är inramningen men texterna är liksom allt. Nej men vi är här nu och ska köra på bara, säger Juha.