Owes Rockabilly svänger än

Owe har fått in sin stol på scenen och ja, den är en lyxvariant i jämförelse med den som Daniel Norgren använde sig av i parodin av Owe. Körtjejerna och bandet är kvar, kort sagt – ingenting är förändrat. Jo en sak… korvgubben är utbytt. Nu är det dansaren Martin Jonsson som får axla den rollen och inte studiomannen. Väldigt liten ändring men värd att nämnas och rockabillyn svänger än.

 

 

 

Så minglades det på välkomstfesten

Efter fem veckor på turné från Malmö i syd till Skellefteå i norr, har så till slut turnéns grand finale landat i huvudstaden. Loreens resa i Melodifestivalen tog som bekant slut förra veckan i andra chansen då Anton Hagman överraskade väldigt många genom att vinna duellen mellan honom och Loreen. Det har gjort att det helt plötsligt är mer öppet i frågan vem som står som slutsegrare 2017.

Ikväll var det välkomstfest för alla inblandade i Stadshuset och det måste väl sägas vara en helt okej inledning på den här finalveckan, samtidigt som det var lite som i grevinnan och betjänten från SVT på nyårsafton, ”same procedure as every year”. Nu är det inte menat som något negativt, absolut inte! Snarare handlar det om den där välbekanta känslan, som att komma hem till ens goda granne jul efter jul och fira under genuina och avslappnade former som i grunden följer samma välbekanta mönster. Att sedan gästerna är mer eller mindre nya och menyn är ny, det är en annan sak…

Erik Segerstedt försökte smita förbi röda mattan men blev vackert ombedd att ställa sig framför fotoväggen och lydde.
Boris René
Jon Henrik Fjällgren & Aninia
Mariette kom med sina körtjejer Johanna Jansson och Melanie Wehbe.
Anton Hagman
Robin Bengtsson
Lisa Ajax
FO&O
Ace Wilder, eller Alice Gernandt som hon egentligen heter.
Benjamin Ingrosso
Wiktoria
Owe Thörnqvist med fru
Nano

Någon gång runt 20-slaget började artisterna att hitta in i värmen i stadshuset och tog vägen via den obligatoriska röda mattan, med eventuellt stopp för en eller flera intervjuer, uppför trappan till gyllene salen där borden stod uppdukade.

Efter lite mingel bjöds på ett inledande välkomsttal och därefter höggs det in på maten. Först förrätten bestående av diverse smått och gott och sedan varmrätten som kön ringlade mer eller mindre lång till. Nano som anlänt sist av alla lyckades visserligen få i sig lite mat men syntes faktiskt inte till vid sitt bord så mycket, vilket han också förklarade varför när vi stötte på varann och han ombads göra en liten sak (vars resultat ni kommer att få se senare här). Han hade varit väldigt uppassad och fått göra ett antal intervjuer under större delen av kvällen.

En duo vars artistnamn tyvärr flugit bort nu, underhöll under kvällen med bland annat en cover på Förra årets vinnare för att det ”är en tradition” efter vad de förstått. Faktum är att välkomstfesten var rätt lugn och på ett sätt händelselös på ett sätt men vad gör det när man får njuta av att umgås med härligt folk i några timmar en onsdagskväll, innan veckan nu drar igång på allvar för samtliga.
De som ville röra lite extra på sig höll till på dansgolvet och fick faktiskt dansa runt den inglasade sångfågeln som stod mitt i rummet vilket var lite häftigt. Ville man inte det så gick det utmärkt att hänga i närheten av bardisken vid ena långsidan och de som ville umgås i en något lugnare miljö hängde helt enkelt på balkongen. Medan Boris René valde dansgolvet kunde man springa på FO&O på balkongen till exempel. FO&O och Benjamin Ingrosso ha hittat varann väldigt bra då de hade lite roligheter tillsammans.
Owe Thörnqvist höll för övrigt på att skrämma slag på Camilla från Warner då han under en fotosession tänkte sätta sig på räcket med ett antal meter ner till nedre våningens stengolv. Hon var väldigt snabb med att högljutt invända mot Owes plötsliga idé medan en annan ingrep fysiskt och på så sätt undanröjde en eventuell olycka, tack och lov.

Det som väntar härnäst för Owe och hans artistkollegor är repetitioner under hela morgondagen, ända in på sen kväll, vilket självfallet följs. Enligt bidragsbibeln har Owe fortfarande en barstol med rygg, kanske lite bra att behålla den för säkerhets skull…

Så festade artisterna inatt…

Det slogs många rekord igår som hade med Owe Thörnqvists ålder och finalplats. På efterfesten måste han ha slagit ännu ett rekord – i att vara den finalist att anlända till sitt bord snabbast. Klockan stod på inte mer än 23.10 ungefär. Owe anlände med sin fru som var den som öppnade champagnen, väldigt lugnt och utan att skaka flaskan först. Hon fyllde seda några glas till hälften och skålade med sin man och finalist.

Owes körtjejer kom i svart och vitt.                           Foto: Håkan Linder

Robin Bengtsson var mer full i sjutton och siktade verkligen in sig på Aftonbladets Tobbe Ek när han fick champagnen i sin hand sisådär en kvart före midnatt kanske.

I ett mellan-rum stod en buffé uppdukad på festvåningen och i ett intilliggande rum stod desserten i form av tårtor och små pannacottor.

Det kändes som folk fattades på festen, åtminstone på övre våningen. De som blev mest uppvaktad vid ankomsten var FO&O och Alcazar. För FO&O var det så pass att deras presskontakt till slut drog iväg med de för att de skulle kunna gå ta plats.

Programledarna vid ankomsten.                                       Foto: Håkan Linder

Av alla de som befann sig i lokalen så kunde du hitta merparten av de på/nära dansgolvet där det var väldigt trångt. Runt 01.30 hördes YMCA i högtalarna och det blev kollektiv YMCA-dans.

Foto: Håkan Linder

Tess behagade prova dansmoves i ett dörrhål under kvällen medan två av killarna i FO&O använde ett av de höga fönstren som dansgolv, tydligen flera gånger till och med. Krista Siegfrids befann sig mellan borden när hennes låt kom och tog genast sikte på det inre av rummet där i stort sett alla befann sig. Alcazar fick också se sig omringade under kvällen.

För den som kände sig lite varm gick det utmärkt att kliva ut på balkongen för lite frisk luft och kanske försöka spana ut utsikten i mörkret.

Ett stort minus på efterfesten var låtvalet DJ:n spelade. Det var väldigt lite schlager och väldigt mycket annat men det tycktes inte stoppa folk över huvud taget. På plussidan hittade vi vakternas bemötande, särskilt när festen stängts och den kvarvarande skaran letade sig nedåt eller mot hotellrummen under vakternas charmiga ”Tack för att du kom, kul att ses” typ. Där har en del andra orter något att lära av, men så är det också en mindre stad där de dessutom har vett att förlänga festen en timme vid speciella evenemang.

Erik Segerstedt provade ett piano som stod i en korridor närmare festens avslut 03.45 då musiken ströps och lamporna tändes en stund senare.

 

Skrällen: Owe till final, FO&O missade finalplatsen

Det blev en skräll här i Vida Arena. Robin Bengtsson tog sig visserligen till finalen i Friends arena men han tog med sig Owe Thörnqvist dit.
– Hjärtat bultar och man får handsvett, jag blev så lycklig när jag hörde mitt namn. Det var magiskt att få gå till final och köra numret igen, säger Robin om sin finalplats.

FO&O som det talats mycket om under veckan får försöka ta sig dit genom andra chansen istället.
Anton Hagman fick följa med de till Linköping om två veckor för att kämpa vidare där.
– Tänk dig att gå från en liten kamera i sitt eget rum till att stå framför flera miljoner tittare med typ. 40 kameror känns det som, så det är ganska stort, sade Anton efteråt om sin andra chansenbiljett och att ha gått från youtube till Melodifestivalsscenen.

Bella & Filippa palcerade sig på en femteplat och har säkert en lovande framtid framför sig.

2016 Swedish music hall of fame – nu Melodifestivalen för Thörnqvist

Det är första gången som artist för Owe Thörnqvist som tidigare kommit tvåa två gånger i samma tävling, då endast som låtskrivare. Det var emellertid ett antal år sedan. Sedan dess har festivalen utvecklats väldigt mycket på de flesta punkter. Owe har skrivit även årets tävlingsbidrag men skillnaden är att han själv framför ”Boogieman blues”.

– Ja att vara med som artist… Det är ju en förstagångsupplevelse med såhär mycket människor och så här mycket teknik, säger Owe som drar parallell till hur det gick till tidigare.
På den tiden när Owe var med skrev han en jazzballad som Monica Zetterlund sjöng, men programmet var enklare.
– Då var det ju inte så här mycket teknik. Det är tonvis tonvis med kablar och människor och en otrolig logistik! Och det är bra det, allting tycks klaffa trots att man ibland undrar ”hur ska det här gå?”

Hur är det att stå på scenen?
– Det är kul. Det blixtrar och far och sådär så man måste ju veta sin position.
Owe berättar om sin synskada som gör att han måste få en stage prop för att få veta exakt var allting och alla står. Nu har han ändå 80% syn på det ena ögat vilket är positivt så.

Vad kanske inte alla känner till är att Owe Thörnqvist blev invald i Swedish music hall of fame så sent som förra året vilket är få förunnat. Det är bara 31 stycken som har blivit det hittills.
– Ja det var lite roligt. Det var Benny Andersson som tyckte att jag skulle vara med i första svängen men då var ju jag i Florida så att då kom jag inte med. Men nu var jag hemma. Så ja… nu finns jag där.

Vilket störst – att bli utvald till hall of fame eller Melodifestivalen?
– Ja vilket som är störst… Det vet jag inte alls. Det får vi se imorgon. Jag har ju inte varit med i någon sån här grunka förut. Men det är väl trevligt att få vara med både i swedish music hall of fame och i Melodifestivalen! Konstaterar Owe och betonar ordet ”och” lite extra.

Vad är väl kameravinklar, Owe

Owe börjar spelandes på ett munspel, håller sig sedan stående med stolsryggen som stöd. Linda, Marie och Jennie som står uppställda på Owes väntra sida förflyttar sig från startposititon till att ställa sig bakom Owe. De passar även på att göra ett besök hos bandet. Owe står under hela numret fram tills han sjunger om att sätta sig ned, då tas det plats på den. avslutningsposen är snygg den också. Owe som stått på scen ett antal år visar inga tendenser på att vara nervös varesig i hans enkla små rörelser eller i rösten. Det svänger men det är inte min melodi…

Att ta kameravinklarna verkar inte heller vara hans melodi då han mest kollar på sina körtjejer/dansare. Sista gången tappar han bort sig i texten. Lyckas komma tillbaka snabbt men inte tillräckligt för att vi skulle märka det.

 

Owe tar upp ett helt band

Owe Thörnqvist har fått upp en stol med rygg mot vilken han står lutad större delen av sin helt egenskrivna ”Boogieman blues”.

Förutom ett helt band parkerat på sin högra sida bestående av trummor, gitarr och ståbas har han även tagit upp tre stycken tjejer på scenen som börjar uppställda på rad som en fin kör. Marie Sjöström och Jennie Jahns backar upp Owe medan Linda Hansson får bistå med mycket av sina danskunskaper.