En gästkrönika om Grindskogen

För några dagar sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken ”Rädda Grindskogen” som handlade om planerna på att bebygga den sista lilla ”gröna lungan” i Östra Gransäter i Norrtälje trots protester från boende i närområdet, naturorganisationer och andra kommuninvånare. Bland de som kämpar för sin sak fick jag kontakt med en kvinna som har skrivit en liten krönika som jag tycker är så fin och säger så mycket att den är väl värd eget blogginlägg.

Tack Carina!

 

Ibland ser man inte skogen för alla träd

 

Någon skrev till mig att man inte kunde spara en skog av nostalgiska skäl. När det behövs bostäder så handlar det ju bara om en liten skogsplätt. Nu är det upp till var och en att tycka som man vill. Jag håller inte med. Man kan visst spara en skog därför att den bär på människors minnen. Vi tar dagligen beslut i vårt land att spara och bevara för eftervärlden. Vi väljer ut historiska minnesmärken, fornminnen, byggnader och naturmiljöer vi anser ska bevaras och skyddas. Detta gör vi både för att vi vill minnas och för att ge dem som kommer efter oss kunskap om det som en gång varit. Vi måste bevara delar av vår kultur för att vi ska veta vilka vi är, varifrån vi kommer och vart vi är på väg.

Grindskogens tall

En liten skog i ett bostadsområde står där år efter år och vi tar den för givet fast naturen fått kämpa för att utvecklas. Stadiga tallar med sina spretiga kronor som kämpat upp mot den blå himlen. Fåglar som år efter år kivats om bon och revir. Sjungit för oss när vi stretat tidiga morgnar till jobb och skola.

 

En stad är inte bara sina byggnader, den är också den natur som finns där i diken, vägrenar och runtom bostadskvarteren. Små skogsgläntor som skänker oss ett vackert grönt ljus, bjuder in barnen till lek och upptäcktsfärder. En skog är minnen av äventyr. Idag behövs skogen mer än någonsin. I en värld som tränger ut naturen kan vi i vår stad vara ett föredöme som vågar spara en artrik skog och säga nej till att bebygga den. Grindskogen är just en sådan skog som vi borde bevara, den har ett nostalgiskt kulturvärde. Men den finns också för de människor som skapar sina egna äventyr där här och nu, barnen som idag får springa på dess stigar och se både skogen och alla dess träd.

 

Carina Hagström Andersson

Rädda Grindskogen

Återigen har en debatt blossat upp med anledning av ett markanvisningsavtal mellan ”kommunen” och ett fastighetsbolag, denna gång BESQAB. I den sista ”gröna lungan” i Östra Gransäter i Norrtälje, även kallat Grindskogen vill man enligt en skiss uppföra 44 småhus.

Markanvisningsavtalet är en följd av ett markbyte med den tomtmark som BESQAB ägde i Norrtälje hamn och som nu är inplanerat inom den beslutade s.k. skelettplanen.

Detta har, i vanlig ordning tvingas jag skriva, upprört många känslor. Naturligtvis i första hand bland boende i närområdet, men även hos olika naturorganisationer och hos andra medborgare som i sin frustration ser hur vårdslöst politiker och tjänstemän handskas med natur- och samhällsbyggnadsvärden. Politisk färg tycks heller inte spela någon roll. Att vifta bort kritiska synpunkter som nostalgiskt gnäll tycker jag är för bedrövligt. Vi har ju sett hur det gått på flera ställen i Norrtälje stad.Grindskogen

Själv har jag bott nära Grindskogen och glatt mig åt detta lilla gröna område som nu riskerar att upplösas. För ett antal år sedan såg jag en skiss där ett antal småhus var inritade i direkt närhet till det nu aktuella området, men som inte inkräktade på själva grönytan. Jag har inte riktigt klart för mig hur det såg ut, men jag tror inte att jag hade så stora invändningar då. Vart tog den skissen vägen?

Nu är för all del inte sista ordet sagt, då Grindskogen innehåller rödlistade djurarter, ovanliga träd och känsliga lekmiljöer för fiskar. Tydligen har man inte heller gjort någon naturvärdesbedömning i området. Men jag och andra är uppriktigt oroliga, och det hjälper nog inte att BESQABs kommunikationschef säger att bolaget värnar om en hänsynsfull exploatering då man ser skissen där husraderna likt en bred väghyvel delar området i två remsor.

Om ni inte gjort det tidigare, så läs den debattartikel från 21 maj i år som Per Bengtson och Kristoffer Stighäll, ordförande i Roslagens Naturskyddsförening respektive Roslagens Ornitologiska Förening hade införd.

 

Morfar Gunnar

Lägg spatserbron på is!

Jag talar om den planerade gångbron för 27 miljoner i Norrtälje hamn, och naturligtvis skall man se det som en metafor (bildlikt). Man lägger ingen permanent bro på is, i synnerhet inte i Norrtälje hamn där isen sällan ligger.

Undertecknad och två andra f.d. styrelseledamöter i den nu avsomnade ideella föreningen Mötesplats Norrtälje hade för en vecka sedan en debattartikel i Norrtelje Tidning som av tidningen försetts med den spekulativa rubriken ”Graviditeten är snart över”. Där ger vi vår syn på Norrtäljes utveckling de senaste 6 åren.

När jag i tidiga morgontimmen slår upp Norrtelje Tidning möts jag av information som skvallrar om att i helgen är tydligen graviditeten över, nästan på dagen räknat från valdagen i september förra året. Förlossningen blev besvärlig för Norrtälje eftersom vår ekonomi inte alls är i så god ordning som det förra politiska styret jämt ville framhärda.

Ingen direkt överraskning för de som följer med alla turer. Spruckna kalkyler för VA-utbyggnad i mångmiljonklassen, ett kulturhus som tydligen blivit dubbelt så dyrt mot vad som stod i kommunstyrelsens beslut om 18 miljoner, en mycket kritiserad hemsida som kostat 7 miljoner, gjorda investeringar utan budgetering för följdkostnader o.s.v. Då blir det kämpigt. Kan i detta sammanhang inte heller glömma det moderatledda styrets sänkning av kommunalskatten med 20 öre. För att ”välbeställda” skattebetalare skulle tycka det vara intressant att bosätta sig i Norrtälje. Suck.

Att i detta läge läsa i tidningen att skolan måste spara 25 miljoner när man istället borde tillföra kanske samma belopp låter för mig osannolikt. Visst förstår jag att det handlar om ett politiskt spel, men om skolan skall man nog inte spela.

När det gäller gångbron i Norrtälje hamn har jag hört argumentet ”den är viktig för helheten i hamnen”. Men herregud, är det inte helheten för hela kommunen som skall komma i första hand. Och för den helheten är skolan en av de viktigaste kuggarna vi skall värna.

Kanske skall politikerna sätta sig ner tillsammans och vrida och vända på investerings- och driftsbudgetar och verksamhetsår och komma fram till nya prioriteringar? Kanske är t.o.m. medborgarna villiga till en höjning av kommunalskatten när de förstår hur det ekonomiska läget ser ut? Kanske skall man vänta några år med spatserbron tills ekonomin tillåter?

I dagens NT läser jag även att kommunen kräver att Norrtäljeportens ägare skall återkomma ”med förslag på hur området kan göras attraktivt och få en tydligare skärgårdsprofil”. Beröm!

 

Morfar Gunnar

RIP Rosa silon

EN REPRIS FRÅN 2009

Ett djärvt inlägg i silodebatten

 

 

Följer med stort intresse den debatt som pågår i Norrtelje Tidning angående silornas vara eller inte vara i hamnen. Vissa saker engagerar verkligen Roslagsborna och det är kul att det inte bara är sophämtningen och skolan.

 

Själv vet jag inte riktigt var jag står, ett tag var jag inne på att man kunde behålla den rosa silon, men detta skulle i alla fall inte medföra att man behöll den kända siluetten.

 

I stället kommer jag med ett förslag där man både river och behåller silorna i hamnen. Hur skall nu detta gå till? Jo i samband med att hamnområdet exploateras planerar man centralt in en skalenlig och naturtrogen modell av silorna, utförd i betong som ett konstverk. Skulle kunna tänka mig att totalhöjden hamnar mellan två och tre meter. Detta kunde bli en samlingsplats och träffpunkt för människor i rörelse samtidigt som kommande generationer och turister fick en vision om hur det såg ut i hamnen förr i tiden. ”Vi ses vid silorna!” kommer det att heta.

 

När det gäller själva utformningen av hamnområdet hoppas jag verkligen att några olika förslag tas fram, gärna i form av en arkitekttävling, där remissinstanser och kommuninnevånare får tillfälle att komma med synpunkter. Oavsett vilket politiskt styre vi har i kommunen är detta en viktig fråga som kommer att påverka generationer framöver. Att se den färdiga detaljplanen för första gången i Norrtelje Tidning i början av år 2011 vore olyckligt.

 

 

Morfar Gunnar