Ansvar, åter detta ansvar…

Om det är något som skadar ”Norrtäljes varumärke”, vad nu detta är, måste det vara när tidigare kommunstyrelseordföranden, KSO, Kjell Jansson (M) i fredagens Norrtelje Tidning går ut och riktar skarp kritik mot den egna tjänstemannaorganisationen och olika byggföretag.

Inte blir det bättre av att den nuvarande KSO Ulrika Falk (S) i tisdagens Norrtelje Tidning ”ser rött”, och helt berättigat i och för sig, går till motangrepp och anser att ”Jansson bör ta sitt ansvar”.

Detta evinnerliga ansvar som jämt förs fram men som ingen vill eller törs ta när det kommer till kritan. Helst borde dessa artiklar aldrig ha kommit till, längre är det inte mellan Falks och Janssons tjänsterum, eller talar man inte med varandra med kommunens bästa för ögonen?

Jag vet inte om jag är ensam om att uppfatta Kjell Janssons utspel i fredagens NT mest som ett försök att rädda sitt eget varumärke: ”Handlingskraft, snabba puckar och ordning och reda på finanserna”. Ett varumärke som har börjat krackelera betydligt vilket inte alls är bra inför kommande val om c:a 2½ år. Det skulle ha varit intressant att höra vad Kjell Jansson ansåg om sitt eget ansvar – om han hade fått frågan i fredagsartikeln.

I min värld är kommunstyrelsens ordförande ”högste” kommunpolitiker. I denna roll påverkar han/hon i mycket hög grad tillsättningen av kommunens högre tjänstemän.Kommunalrådet Foto Anders Sjöberg Det är också i denna roll som politikens intentioner och inriktning förs vidare till kommunens högste tjänsteman, kommunchefen eller mer formellt kommundirektören som i sin tur implementerar denna inriktning vidare ner i organisationen.

Liksom en VD i ett större börsföretag, kan naturligtvis inte heller en KSO hålla sig informerad om alla detaljer men måste ha ett övergripande ansvar för att företaget eller kommunen sköts på ett relevant sätt, vem skulle annars ha det ansvaret?

I det större börsföretaget riskerar VD:n att få lämna sin post med ett ofta rundnätt avgångsvederlag om det går åt pipsvängen. I politikens underbara värld kan, om inte rena oegentligheter inträffar, en KSO endast ”avsättas” om så väljarna det bestämmer vid allmänna val. Då blir KSO vanligtvis oppositionsråd med en aning mindre betalt men med mycket mer fritid. Större är faktiskt inte ansvaret inom politiken.

 

Morfar Gunnar

På utflykt till Herräng

Vad är det som föranleder en 75-årig pensionär, utan barn eller barnbarn i kommunen, att på kvällstid bege sig på slingriga mörka och på hemvägen dimmiga vägar 11 mil t.o.r. Norrtälje – Herräng för att lyssna på en diskussion mellan ortsbefolkning och kommunpolitiker?

För mig känns det helt naturligt när ämnena för kvällen bl.a. är landsbygdsatsningar, kommunikationer och skolan. Det som i detta fall handlar om Herräng skulle egentligen kunna handla om vilken liten tätort eller byskola som helst i vår vidsträckta kommun varför det berör hela kommunens invånare.

Jag ser det som utomordentligt viktigt för kommunens framtid att vi gör vårt yttersta för att skapa förutsättningar för landsbygdens fortlevnad. I detta ingår naturligtvis en skola på rimligt avstånd under de första skolåren, grundläggande infrastruktur, kommunikationer och numera en tillförlitlig bredbandsuppkoppling.

Vid gårdagens möte i Folkets Hus Herräng kunde jag i fråga om landsbygdsatsningar i princip endast identifiera fiberutbyggnad som en satsning. I övrigt var det mest tomma ord om den vackra skärgården och bekymren med att ta fram byggbar mark och tätare bussturer som egentligen inte var kommunens bord (!).

Den eviga frågan om nedläggningshotet för byskolorna lever vidare och eskalerar efter varje ”utredning” som genomförs. Politikerna vill inte ta till sig synpunkter från lärare och elever, inte heller ”folkstormar” på 1000-tals personer som vill behålla byskolorna. För varje termin som går minskar intresset från behöriga och kompetenta lärare som kanske skulle vilja etablera sig i vår vackra landsbygdskommun, men inte vågar. Situationen förvärras naturligtvis av att det saknas 65000 lärare i landet och lockande högre löner i storstäderna (Stockholm). Trots att ingenting visar på att undervisningen i byskolorna skulle ge en sämre grund för fortsatt lärande hävdar våra politiker att flyttning till större enheter skulle ge bättre kvalitet då det inte går att få fram behöriga lärare. Allting verkar nu för mig som ett igenbommat ekorrhjul som inte går att hoppa ur.

Vid gårdagskvällens möte framfördes en hel del konstruktiva förslag och synpunkter av deltagarna som vid ett par tre tillfällen också drog ner applåder. Vid flera tillfällen insåg politikerpanelen att man skulle ta till sig synpunkterna eller ”ta emot bollen”, och jag fick en klar känsla av hela skolproblematiken inte var genomdiskuterad, men det är kanske den fasen som skall börja nu?

Det externa konsultföretaget HRM Affärsutveckling AB som genomförde den senaste utredningen kom inte med några egna förslag då det gäller skolstrukturen utan sa att ”nu är det dags för modiga politiker att ta vid” eller något liknande. Jag har funderat mycket på hur man skall tolka det. Med tanke på den historiska bakgrunden skulle modet närmast bestå i att våga lägga ner vissa byskolor, men det finns faktiskt ett alternativ till, och det är att kommunen gör precis tvärt om.

Norrtälje storsatsar på landsbygden, parallellt med de bostadssatsningar som är på gång. Norrtälje ser till att på allvar utnyttja de fina tillgångar vi har i form av natur och skärgård. Denna gång för att locka till sig de som vill leva permanent i lands- eller skärgårdsmiljö, inte bara som en skön kuliss till boende i tät stadsmiljö eller fritidsboende. Norrtälje inleder en charm- och marknadsoffensiv speciellt riktad till lärarkåren när man nu kan visa vad man vill med skolan. Norrtälje gör allt som står till buds för att förenkla bosättning och företagsetablering på landsbygden. Norrtälje går mot strömmen och profilerar sig helt enkel på allvar som landsbygdskommunen, inte bara som en fånig slogan på en valaffisch.

OK, de flesta har vid det här laget säkert börjat småle åt mitt blogginlägg, men när jag ser hur skolfrågan har hanterats i kommunen de senaste 10 åren tycker jag att alla nya grepp kan vara värda att överväga, annars kommer vi att stå och stampa i samma spår som tidigare.

 

Morfar Gunnar

Kostpolicy ingen hyllvärmare (reprisen)

En av stimulanserna, kanske den främsta, med att blogga är när man tar upp ett ämne som man tycker är intressant, skriver ner sina synpunkter som senare vinner gehör på något sätt. Det kan ta lång tid, ibland flera år, men så plötsligt händer det! När det gäller kostpolicyn tog det endast 2 år från det att jag skrev mitt blogginlägg i mars 2014. Heder åt samverkansstyret! Själv känner jag mig också nöjd. Här är reprisen:

Inspirerad av kocken Ali Banzola på Drottningdals skola i Norrtälje Kommun ger jag mig idag in på ett område som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen att servera välsmakande och näringsriktigt väl sammansatt mat inom Norrtälje kommuns samtliga skolverksamheter. Naturligtvis skall detsamma gälla inom vård- och omsorgsverksamheten

Jag tror nämligen, att gör man det kommer man att få så mycket positivt tillbaka att varenda eventuellt extra krona som satsas kommer att ge flerdubbelt tillbaka i form av nöjda och friskare elever vilket i sin tur säkert medverkar till förbättrade studieresultat. Att god mat medverkar till förbättrat välmående i alla sammanhang är heller ingen nyhet.

Hur Ali på Drottningdals skola får till sina skolmåltider för 10 kr per portion förstår jag egentligen inte, men tydligen tråcklar han ihop det samtidigt som han ser till att han väljer råvarorna på allra smartaste sätt. Heder åt honom!

För någon vecka sedan läste jag i Norrtelje Tidning om att en politisk majoritet inom kommunen vill införa en kostpolicy som skulle medverka till att samma regler gällde inom kommunens samtliga skolor. Sin vana trogen går moderaterna emot det mesta som inte kommer från de egna leden och tror att ett policydokument skulle bli en ”hyllvärmare”. Jaså, säger jag, Så förbaskat svårt kan det väl inte vara att i lämpligt sammanhang dra ihop rektorer och kostansvariga (dessa finns hoppas jag) till ett halvdagsseminarium och låta deltagarna få med sig hem några exemplar av ett styrdokument i form av en tydlig och välformulerad kostpolicy.

Naturligtvis måste uppföljningsmoment ingå i policyn och jag kan även tänka mig att det kan bli aktuellt med att tillföra ekonomiska medel. Men säg den kommuninvånare som inte skulle vilja bidra med en 10- eller 20-öring på skatten för detta ändamål?

Det som idag fick mig att skriva dessa rader var närmast det att ”gemene man” kanske inte kan föreställa sig hur en kostpolicy kan se ut. Därför gick jag i morse in på Södertälje kommuns hemsida eftersom Södertälje ligger långt framme inom detta område. Där hittar jag deras Kostpolicy antagen av kommunfullmäktige 2010-03-29. Ett alldeles utmärkt styrdokument enligt mig. Ett alldeles utmärkt dokument även när vi vill locka folk att flytta till kommunen…

Är ni intresserade, så hittar ni dokumentet under www.sodertalje.se Barn & Utbildning/Måltider om inte ni kan följa nedanstående länk.

http://www.sodertalje.se/upload/barn_utbildning/skolm%C3%A5ltiden/Kostenheten_SKOLAN_A5-folder-CMYK-L%C3%85GUPPL%C3%96ST.pdf

 

Morfar Gunnar

När varningsklockor ringa

När branschorganisationer delar ut utmärkelser ringer alltid en liten varningsklocka hos mig. När neutrala testföretag eller fristående konsumentorganisationer gör detsamma känns det bättre, men till syvende och sist är det den slutliga användarens tyckande som väger tyngst.

Norrtälje kommuns hemsida skall efter mycken kritik förbättras, och det känns naturligtvis väldigt bra att användarnas synpunkter beaktats. I början av juli 2016 skall vi med spänning se vad förbättringarna består av. Förändringarna i stora drag lär se ut så här:

Förändra startsidan på norrtalje.se.
Förändra menynavigeringen så vi gör en mer trädliknande navigering.
Jobba vidare med sökfunktionen för att ge fler relevanta träffar.
Ta fram en målgruppssida anpassad för kultur.
Förbättra innehåll runt kommunens bibliotek.
Förbättra listan över kommande evenemang.
Förbättra listan över kommunens e-tjänster.
Ersätta en mängd blanketter med digitala formulär.
Ta fram en utökad e-tjänst för bygglov.
Ta fram en e-tjänst för avfallsrelaterade ärenden.
Förbättra information om sjukvård och omsorg.

Webbplatsen är samtidigt nominerad till en av årets bästa av Internetworld. Då ringer varningsklockan. ”Och det fast vi inte har kommit till förbättringarna ännu”, säger kommunens enhetschef för digitala medier till Norrtelje Tidning. Så kan man naturligtvis se det, men man kan också se det som om uttagningsjuryn skulle ha tänkt till ett extra varv om man känt till kritiken innan man gjorde sin bedömning. Det finns ytterligare ett alternativ, och det är att den nuvarande webbsidan faktiskt är så himla bra att användarnas kritik mer handlar om kosmetiska korrigeringar. Det sistnämnda håller åtminstone inte jag med om.

Men vad är då Internetworld för fågel? Tidigare var det en tidskrift som ägs av IDG AB. Numera består tidningen i första hand av sajten internetworld.se, och i bakgrunden ruvar som sagt IDG, världens och Sveriges största databas- och eventdrivna mediehus. Det är alltså ingen duvunge vi har att göra med. I bakgrunden häckar de flesta av IT-världens elefanter, som på ett eller annat sätt har anknytning till IDG AB, och går man in på de annonstunga webbsidorna förstår man att när Internetworld delar ut sina utmärkelser, då tar man tacksamt emot och mopsar inte upp sig. Men en nypa salt får man väl unna sig när medaljer utdelas?

 

Morfar Gunnar

I fäders och mödrars spår – för framtids segrar

I fäders spår – för framtids segrar lyder den välkända devisen som man bl.a. kan läsa vid Vasaloppets målgång i Mora. Efter gårdagens Vasalopp kan det vara dags att byta ut denna devis till den mera jämlika varianten som står att läsa i rubriken till mitt blogginlägg.

Som de flesta säkert har noterat blev det en hel del ”schabbel” vid damernas målgång. Tio minuter tidigare hade herrarna kämpat sig i mål i en tät spurtstrid som vanns av norrmannen John Kristian Dahl.

Själv hade jag, utan att känna till förutsättningarna, förundrats över att vår egen kämpe (inna?) Britta Johansson Norgren lade sig så avvaktande i vänsterfilen. ”Men Britta, tänkte jag, du blir ju instängd där”. Värsta konkurrenten Katerina Smutna från Österrike låg en aning mer centralt i fältet. När Britta upptäckte faran var det för sent. I synnerhet som hon hindrades av genomtrötta herrar som hade fullt sjå med att hålla reda på egna skidor och stavar och inte minst hjärnkontoret. Det var kört och Britta fick se sig slagen av österrikiskan med bara 2 sekunder!

Efter loppet kunde jag läsa att arrangörerna hade tänkt sig att ”reservera” de tre vänstra spåren på upploppet för damerna och genom markeringar och visselsignaler uppmärksamma åkarna på detta. Efter att själv åkt några Vasalopp så ser jag detta som mycket naivt tänkt av tävlingsledningen. Efter 8 timmars (4 för eliten) skidåkning är man i stort sett tömd både i kroppen och huvudet och har bara en tanke, komma i mål på snabbaste sätt.

I natt tänkte jag lite djupare på frågan och blev lite konfunderad. När jag åkte Vasaloppet första gången 1976 fick inte damerna ställa upp bland herrarna vilket länge hade skapat debatt i skidåkarvärlden. Det hindrade inte att jag under detta lopp kunde uppmärksamma några mjukt rundade bakdelar (tröttare var jag inte) som väckte misstankar, i synnerhet som en dam inte gjorde någon hemlighet av att hen försett sig med en ståtlig lösmustasch. 1978 avslöjades en hena som blev intervjuad i TV.

Så småningom fick damerna år 1981 i jämlikhetens tecken starta ihop med herrarna och allt var frid och fröjd i spåren. Damerna har alltmer närmat sig herrarnas tider, och Britta var bara 10 minuter efter norrmannen Dahl igår! Det var i natt mina grubblerier började, hur vill vi egentligen att Vasaloppet skall se ut? Skall det vara jämlikt hela vägen ut, eller skall vi ha en ”gräddfil” för damerna? Skall damerna starta en timme före herrarna, eller skall de slåss om placeringarna tillsammans med herrarna? Själv hoppas och tror jag att damerna ganska snart kan vara med och tävla om totalsegern, och en särskild start för damer låter inte så publikfriande. Dessutom tror jag att en gemensam start gynnar damernas sak positivt med den inspirationskälla och draghjälp detta innebär under loppet.

Att Britta Johansson Norgren blev lurad av arrangörerna genom att lägga upp sitt lopp med taktiken att avgöra i fritt spår på upploppet är helt klart, men hur gör vi nästa år?

 

Morfar Gunnar

 

PS Under en bild i måndagens DN står det att Britta Johansson Norgren får en kram av Vasaloppets segrarinna Katerina Smutna från Österrike. Sanningen var att det var Britta som gick fram till Katerina och gav henne en snabb gratulationskram efter loppet.

Minus för grundskolor – miljonbesparing väntar

Efter att igår eftermiddag (2/3) läst en artikel i Norrtelje Tidning med samma rubrik som jag använder i mitt blogginlägg idag satt jag länge och funderade över vad jag skulle skriva eftersom jag blev så illa till mods när jag ser hur lättvindigt politikerna hanterar och prioriterar de ekonomiska resurserna och givna utfästelser. Standardsvaret på kritik av detta slag bemöts reflexmässigt med ”det finns inga pengar”. Så har vi det avklarat. Men det finns pengar, tro mig. Kanske inte i de påsar man kikar i under kommunens budget, men försök tänka utanför boxen brukar man säga idag. Då hittar ni miljoner i andra projekt som kan vänta eller i värsta fall i medborgarnas egna portmonnäer om man nu har det modet…Säg nu bara inte att man inte kan blanda pengar från olika påsar, för det kan man när det gäller så viktiga saker som våra barn.

I de många blogginlägg och debattinlägg jag skrivit under åren om skolan hittar jag ”inget nytt under solen”. Men de sju första kommentarer till artikeln i NT belyser på ett sammanfattande bra sätt hur förmodligen ett stort antal medborgare ser på problemen, för problem är det. De citerade kommentarerna har jag självfallet låtit vara anonymiserade.

 

”Felet är väl inte att de går back utan att det satsas för lite pengar på våra barn, när skall dessa löften som de styrande går på val på om att vi satsar på barnen för de är så viktiga införlivas?”

”Så otroligt glad över att inte behöva ha fler barn i skola i denna kommun…..tack och lov! Nu är det bara att se till att man slipper bli gammal här också….Men att bli gammal i detta land är ju en ”utmaning” som heter duga.”

”Man slutar aldrig att häpna över våra kommunalpolitiker, ena gången måste vi storsatsa på skolan och nu får vi läsa att det måste göras miljonbesparingar på densamma. Det är bara att konstatera att vi gått ur askan in i elden när vi röstade fram denna trojka i kommunledningen. Vad värre är, hur skall vi kunna lita på politikerna i framtiden och vilka skall vi överhuvudtaget rösta på i nästa kommunalval?”

”Och hur tror man att man ska kunna bättra på resultatet i våra skolor genom neddragningar och besparingar? Vi kan satsa 1 miljard i hamnen, men inte investera i våra barn och deras framtid?! Skamligt!” 

”Det händer saker i kommunens skolorganisation, men inte mycket bra. Man kan bara hoppas att styret väljer att ha en öppen dialog och medborgardialog under denna process. Men sett till historien så får vi läsa besluten i NT dagen efter att det avgjorts.”

”Skolan måste ses över, så långt är jag med. För resultaten måste bli bättre och attityden till vidareutbildning ändras. Sen så får vi se om jag håller med om åtgärderna. För att spara på skolan har vi inte råd med!”

”Det är ju vansinne. Skolan ska inte vara ett vinstdrivande företag som sätter ekonomi före barnens behov. Om skolorna går minus betyder det att de får för lite pengar, inte att de ska spara mer. När ska politikerna förstå det? Samtidigt ser den rödgröna sörjan gärna ner på privata skolaktörer. Vilket hyckleri. Kommundrivna skolor är inte ett dugg bättre. De lika heta på vinst och besparingar som de privata om inte värre.”

 

Morfar Gunnar