Grattis kungen!

I går gjorde jag en kommentar på ett Facebookinlägg som i ganska negativa ordalag handlade om kung Carl Gustaf XVI:s förestående 70-årsdag och hur den skulle gå av stapeln.

Egentligen brukar jag inte lägga mig i dessa diskussioner som ofta uppkommer då frågan om monarki eller republik hänger i luften. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men eftersom jag hade läst en artikel på SVT om hur hela kungens firande skulle gå till, kunde jag inte avhålla mig från att delge detta. Lite måtta får det ändå vara när man med ironi eller satir försöker inkassera poäng på sociala medier. En av mina s.k. käpphästar. Googla gärna på käpphäst.

Själv trivs jag ganska bra med monarki och kungahuset, men om någon skulle slå ihjäl mig skulle jag absolut inte få alla rätt om någon bad mig redogöra för alla nuvarande svenska prinsar och prinsessor och deras barn. Jag har alltid svårt att skilja dem åt. Att däremot, som en minoritet här i landet önskar, införa republik tycker jag endast är trams och slöseri på energi; i synnerhet som huvudargumentet lär vara att man inte skall födas till ett ämbete. Alternativet till kunglig tronföljd och apparaten runt detta skulle alltså vara att man ”i demokratisk ordning” utsåg en statschef som var oförvitlig och fylld med kunskap och klokhet. Om tar sig en titt runt om i världen på ländernas statschefer föredrar jag nog en statschef i vårt kungahus som man i alla fall har en ganska bra koll på.

Sedan år 1544 är Sverige en arvsmonarki vars tronföljd regleras i successionsordningen. Vår kung eller drottning, som det också kan vara idag, har sedan 1 januari 1975 i princip endast ceremoniella och representativa uppgifter. Den verkställande makten tillkommer regeringen. Nog tycker jag att vårt kungahus sköter sina uppgifter på ett utmärkt sätt och jag är övertygad om att de miljoner som detta kostar skattebetalarna är väl värda pengar och förmodligen bra mycket billigare än republikalternativet vilket jag här dock inte har något belägg för.

Att kungahuset är populärt nu är det ingen tvekan om, 80 % av befolkningen lär tycka så. Därför gladdes jag idag åt festligheterna i Stockholm som man även kunde följa i TV-sändningar om man inte personligen som 10 000-tals kunde följa firandet på plats. Även jag kastade en blick på TV-rutan då och då och rycktes med i glädjestämningen. Någon flagga att vifta med på balkongen i Norrtälje hade jag inte, men visst kände jag att de flesta svenskar gillar att ”frottera” sig med pompa och ståt, prinsar och prinsessor, musik, hästar och paraderande.  Visst kan det vara befriande att unna sig en liten paus i allt som händer runt oss just nu i världen?

Alltså, ett stort grattis på 70-årsdagen kungen, och ni som inte tycker som jag, ni får gärna gotta er i smyg åt festligheterna, kläderna och flärden. Inte heller skall jag skvallra om ni klär era barn eller barnbarn som prinsar och prinsessor. Det är helt OK!

 

Morfar Gunnar i Norrtälje

En osannolik skolprocess

I Norrtälje kommun har det, under i alla fall de 7 – 8 år jag kan överblicka, pågått en ständig debatt kring skolan i Norrtälje. Upprinnelsen till detta är naturligtvis de ständigt svaga resultaten vid kunskapsmätningar hos landets kommuner. En stående förklaring till detta oavsett Barn & Skolnämndens politiska sammansättning har varit att ”det tar lång tid att vända en atlantångare alt. oljetanker”. Uttrycket används även idag, om än i modifierade versioner. En god vän med insikt i sjöfart påstod att det på öppet vatten endast skulle ta ca 15 minuter.

De senaste 4 åren har debatten eskalerat till en nivå som nästan känns ovärdig för hantering inom en kommuns ansvarsområden. Starkt bidragande till detta är en skolutredning som gjordes av kommunens skolförvaltning år 2012. Denna utmynnade i ett förslag om att lägga ner ett tiotal mindre byskolor vilket naturligtvis skapade ett ramaskri över hela kommunen. Hur uppdraget från politikerna till skolkontoret var utformat vet jag inte, men jag misstänker att det huvudsakligen låg kortsiktigt ekonomiskt tänkande bakom. Sedan har turerna i hanteringen av skolfrågorna avlöst varandra med nya utredningar, ”oheliga” politiska konstellationer och avhopp i samma takt som medborgarnas förtroende för politiker dalat.

Igår var det tänkt att Barn- och skolnämndens utökade arbetsutskott skulle samlas och fatta beslut om en ny ”skolstrukturplan” vilket enligt obekräftade rykten åter skulle utmynna i att lägga ner ett större antal landsbygdsskolor/byskolor. Denna process skedde under stort hemlighetsmakeri utan någon som helst information till medborgarna vilket rimmar dåligt med samverkansstyrets (S+C+MP) politiska program som bl.a. talar om öppenhet och medborgardialog. Men vad tror ni händer? I sista stund inställdes mötet och frågan sköts på framtiden.

Enligt som vanligt obekräftade rykten lär vissa medlemmar i Centerpartiet ha fått kalla fötter när man äntligen insett kraften i den medborgaropinion (min egen tolkning) mot nedläggning av landsbygdsskolor, eller som man enligt obekräftade rykten uttryckt det ”inte ansåg att frågan var tillräckligt utredd”. En tolkning som ligger svindlande nära min egen.

En extra pikant krydda i sammanhanget är att Norrtälje kommun samtidigt får veta att vi avancerat till 70:e plats i SKL:s kunskapsrankning som är en markant förbättring och egentligen borde vara en signal till att fara försiktigt fram med skolstrukturen i kommunen. Det sittande samverkansstyret slår sig naturligtvis för bröstet, vilket hör till, men jag är övertygad om att det tidigare borgerliga styret kommer att hävda att förbättringen i kunskapsrankningen är en ”frukt av deras långvariga arbete” med skolan. Själv är jag böjd att hålla med Norrtelje Tidnings politiske chefredaktör som i dagens ledare undrar om inte ”den här eviga skoldebatten” är positiv för elevernas resultat genom att skolfrågorna hamnar i fokus. Men naturligtvis är det en alltför energikrävande och kostsam process för resultatförbättring.

Björkö_Arholma skola
Björkö Arholma skola ska genomsyras av framtidstro, kreativitet och arbetsglädje (Norrtälje kommun)

Utan att på något sätt ta ut något i förskott anser jag att den stora vinnaren just nu i denna process är vare sig politiker eller skolförvaltning utan de enskilda medborgarna, i första hand representerade av föräldrar, lärare och elever. Jag vet att det för många politiker sitter mycket långt inne att, bortsett från en kort kampanjperiod under valår, lyssna på medborgarna, men någonstans finns det en gräns för hur långt man gå emot folkviljan och jag kommer aldrig att förlora hoppet om att de demokratiska besluten i samhället skall ”segra”.

 

Morfar Gunnar i Norrtälje

Tack för tiden i Norrtelje Tidning

En och annan läsare har kanske observerat att man inte längre kan läsa några blogginlägg i vår fina lokaltidning. Det är synd, men utvecklingen råder man inte alltid över.

Eftersom ingen information har nått ut till läsarna, vare sig i papperstidningen eller på webbsidan tycker jag det är rimligt att göra det, åtminstone för min del.

Jag har sedan november 2008 skrivit drygt 750 blogginlägg och ”inkasserat” kanske 1500 kommentarer. Första åren var jag mycket produktiv och hade fin besöksstatistik på min blogg. Inte lika fin statistik som Micke Teurnberg med ”Speedwaybloggen”, men i alla fall fick jag ibland beröm av Kim Nilsson som då jobbade på Norrtelje Tidning.

I takt med att konkurrensen från Facebook, Twitter och andra sociala medier och bloggportaler ökat har intresset för ”vanliga” bloggar minskat. På gott och ont kanske? Själv har jag oftast försökt se blogginlägget som en egen krönika som kan ge läsaren en liten upplevelse som roar och ibland även oroar. Eftersom jag brukar säga att jag bloggar om samhällsfrågor hjälper det inte alltid att påstå att man är partipolitiskt obunden, säg det i samhället som inte styrs av politiska beslut. Därför kan man i vissa lägen bli lite ”obekväm”. Sådant får man ta.

Ett av skälen till att bloggarna är borttagna är förstås att Norrtelje Tidning numera ingår i MittMedia koncernen där jag tror att ett femtontal tidningar ingår. Dessa tidningar har nu samlats under en gemensam bloggportal. Samtliga politikerbloggar plus de som har varit inaktiva har tagits bort, endast min Morfar Gunnar-blogg och Hockeybloggen har tack vare flitpoäng lyfts över till den nya portalen. Hockeybloggen har dock av förklarliga skäl bytt namn till Hockeymamma.

Jag kommer förstås att tills vidare fortsätta blogga på den nya portalen och ni når min blogg genom att 1) Klicka på ”Bloggar” högst upp på webbsidan, 2) Klicka på ”Alla orter”, 3) Sedan ”Norrtelje” och ni är framme vid min och Hockeymammans blogg. För säkerhets skull kör jag även parallellt på min gamla Blogger-blogg ”Morfar Gunnar i Norrtälje” med länkning till Facebook. Jag utgår naturligtvis ifrån att man kan nå min blogg även med mobil/surfplatta.

Till slut vill jag tacka alla trogna läsare som orkat med mina inlägg, själv känner jag tacksamhet till all samhälls- och researchinformation jag tagit del av och som har berikat och berikar mitt liv.

See you!

Morfar Gunnar

Intressant dagstur

Jag har länge önskat att åka hela sträckan på tvärbanan mellan Solna Centrum och Sickla Udde. Igår blev det äntligen av. Ett annat skäl till resan var att jag i princip inte rört mig kring banans sträckning på kanske 15 år och slutligen, jag ville studera Hammarby Sjöstad.

Det blev en omtumlande resa på många sätt, det har hänt en del i Solna, Sundbyberg, Bällsta, Liljeholmen och Årstafältet. Om jag säger så. Resan kostade totalt 175 kr fördelat på följande: servicelinjen (gratis) Hamnvägen-ICA Kryddan, buss 676 Norrtälje-Danderyd, buss 176 Danderyd-Solna Centrum, tvärbanan Solna Centrum-Alvik, tvärbanan Alvik-Sickla Udde, fotvandring (gratis) Hammarby-Sjöstad, triangelfärjan Lunabryggan-Henriksdal-Barnängsbryggan (gratis), fotvandring (gratis) Barnängsområdet-Vitabergsparken-Nytorget. För 30 kronors ”pensionärsklipp” fick jag njuta av denna långa färd!

Vid Nytorget intog jag en sen lunch på Restaurang Urban Deli där jag inte kunde motstå en av dagens rätter; Wallenbergare med potatismos, gröna ärtor, rårörda lingon och skirat smör. Allt detta för 115 kr, men då fick jag fri utsikt till innefolkets förlustelser på Nytorgets härliga grönyta. Här blandades snabblunchätare, förskolegrupper, soldyrkare, hundägare, äldreboenden och föräldrar med barnvagnar i en salig blandning. Skänker en bedrövad tanke till Norrtälje stad som tyckts ha missat finessen med gemensamma mötesplatser och i stället prioriterat byggherrarnas önskemål.

Hemresan med kommunala transportmedel är inte mycket att orda om, fyra nya ”klipp” för 30 kr på ”Reskassan” som SL-kortet heter av någon anledning. Fantastiskt billigt!

Bestående minnen från resan med tvärbanan är att begreppet ”god arkitektur” måste ha fått en helt ny innebörd under de 15 år jag varit borta från ovan nämnda områden. För att uttrycka mig belevat citerar jag Maurice Chevalier som i visan sjunger ”I´m glad i´m not young any more”. För att inte uttrycka mig belevat; det såg för djäkligt ut!

Själva Hammarby sjöstad upplever jag som ganska sterilt och själlöst förutom den byggnation som ligger närmast vattnet mot Södermalm. De breda trädäcken inbäddade i vass och buskage ger där ett inbjudande intryck. Mitt besök skedde nu mitt under en vanlig arbetsdag, kanske lever stadsdelen upp på kvällar och helger. Åtminstone under sommarhalvåret.

Ändå kan jag inte helt bortse från att Hammarby sjöstad har sina poänger genom stadsdelens placering och utformning i landskapet. Kvartersstrukturen är disciplinerad och bjuder inte på några större överraskningar, vilket kanske är en fördel. Det största pluset enligt mig är luftigheten och rymden i området förstärkt genom den stora härliga vattenspegeln mot Södermalm. Detta ger mig en naturlig övergång till vad som väntar i Norrtälje stads nya och största bostadsprojekt, Norrtälje Hamn.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen; att pressa in 1900 bostäder i en trång vik längst in i Norrtäljeviken och få det att fungera i samklang med en redan befintlig stadskärna uppbyggd kring infrastruktur som i princip ser likadan ut som under 1700-1800-talet måste vara en utmaning. När exploateringsplanerna handlade om 400 – 800 bostäder hade det gått bra om man försökt anpassa byggnationen till det som gett Norrtälje stad sin karaktär. Idag är jag orolig av många skäl, kanske får jag inte ens uppleva hur vår minisjöstad med 16-våningars tornbyggen kommer att upplevas vid den smala hamnbassängen. Med andra ord; den som lever får se…

 

Morfar Gunnar

Att bygga luftslott med PowerPoint-bilder 2:1

Egentligen har jag tagit en time-out i mitt bloggande. Det finns minst ett par orsaker till detta. Ett är förstås att det nästan råder ”Hela havet stormar” i den kommunala samhällsutvecklingspolitiken, ett annat är att jag åter engagerat mig inom styrelsen i Jazzmusikens Vänner i Norrtälje. Det tar sin tid, och Norrtelje Jazzdagar 30/6-3/7 närmar sig med stormsteg.

När jag nu på kvällskvisten sitter och övar mig på att omvandla Word till PDF-fil råkar jag av en händelse välja ett gammalt blogginlägg från 5/10 2012 med samma rubrik som i detta inlägg. När jag läser vad inlägget handlar om; skolan, hamnen och Visit Roslagen inser jag att detta måste vara intressant att läsa för dem som inte var med för fyra år sedan. Håll till godo!

Att PowerPoint-bilder kan vara ett utmärkt presentationsredskap råder väl ingen tveksamhet om, förutsatt att man gör det med urskillning.

Däremot att använda bilderna för korvstoppning eller som överrumplingsmetod kan få oanade konsekvenser. Detta är i alla fall min erfarenhet sedan ett tjugotal år tillbaka i tiden.

Det senaste exemplet på hur snett det kan gå är förstås utspelet från politiker och skolförvaltning i Norrtälje kommun om förbättring av kvalitén i skolan. Det största misstaget man gör, enligt mig, är att å ena sidan framhäva att regionalpolitiken skall hållas utanför, och å andra sidan låta de 29 PowerPoint-bilderna sakta men säkert utmynna i förslaget att stänga 10 småskolor vilket ”skulle ge” 33 miljoner. Skola och regionalpolitik hör definitivt ihop.

Naturligtvis utmynnar korvstoppningen och överrumplingen vid de sex presentationstillfällena i kommunen i ett ”ramaskri”, inte bara bland mötesdeltagarna utan även i tidningsartiklar, bloggar och sociala media. Dessutom har flera intressegrupper bildats och namninsamlingslistor dragits igång via nätet.

Det skall bli mycket intressant att se hur barn- och skolkontoret hanterar alla synpunkter och förslag som kommit in vid mötena, via hemsida, insändare, bloggar, intressegrupper och sociala medier. Politikerna borde få ett digert underlag att begrunda och ta ställning till.

Ett annat tveksamt sätt att bygga luftslott med PowerPoint-bilder är när man endast är ute efter att förankra beslut som redan i princip är fattade. I Norrtälje kommun kallar man ibland detta för medborgardialog. Det hjälper inte ens att man tar hit SKL (Sveriges kommuner och landsting) som förklarar att detta inte är medborgardialog.

Praktexempel på förankringsluftslott är förslaget om exploateringen av Norrtäljes hamn. Vid de s.k. ”dialogmötena” ackompanjeras de urtjusiga PowerPoint-bilderna av en salvelsefylld, leende styrgruppsledare. De häpna åhörarna kan bara konstatera att här föreligger ett helt nytt koncept som sopar bort det mesta som förts fram av medborgarna under flera års debatt.

Ett annat förankringsluftslott var när förslaget om att skapa ett stort destinationsbolag för turism i Roslagen skulle förankras vid ett antal möten i kommunen. Storstilade PowerPoint-bilder med staplar och diagram visade bl.a. hur många miljarder som fanns att hämta inom turismen. Invändningarna från ”gräsrötterna” vid mötena viftades mer eller mindre bort. En typisk tjänstemannaprodukt beställd ”uppifrån” klubbades snabbt igenom i kommunstyrelsen. Idag går det väl inte så där rysligt bra för ”Visit Roslagen AB”, som bolaget kom att heta. Trots alla fina bilder…

PowerPoint-bilder kan vara bra, men är inte alltid ”Sesam, öppna dig” till ett önskat resultat.

Morfar Gunnar