Att ogilla den politiska retoriken 2.1

Har just uppgraderat datorn till Windows 10 vilket verkar lyckosamt ”so far”. Nu fick jag också en påminnelse om att ha skrivit c:a 800 blogginlägg, vilket inte är så hävligt (underbart ord) om man jämför med bloggarproffsen. Men ändå, det räcker nog till min nästa bok som jag beräknar släppa 1 maj 2018 (vision).

Nåväl, när jag sitter där och scrollar fastnar blicken på ett inlägg med samma rubrik enligt ovan fast nu uppgraderad till 2.1. Inte helt oväntat handlade det då liksom idag om skolan i Norrtälje. Att vi sedan dess har fått ett helt annat politiskt styre spelar tydligen ingen roll, några nya ord har i alla fall dykt upp i debatten som t.ex. microskolor och micropolitiker, annars är allt sig likt sedan jag skrev det förra blogginlägget 2012-11-15. Själv ruskar jag på skallen.

__________________________________________________

 

Att ogilla den politiska retoriken

”Det är lätt att ogilla den politiska retoriken, man blir ofta för smart för sig själv och bredvid står en förvånad publik och undrar vad som pågår”. Så lyder ett av mina favoritcitat.

Ungefär så upplever jag just nu den politiska stämningen i Norrtälje kommun. Politiska partier slår på varandra både till höger och vänster, och med tanke på att det är 22 månader kvar till nästa val undrar jag hur det kommer att se ut när vi närmar oss september 2014.

Det är extra trist när det tenderar att leda till rena personangrepp vilket vi har sett några exempel på här bland de senaste NT-bloggarna. Att kommentera, berömma eller sakligt kritisera politiska partier måste dock vara tillåtet eller t.o.m. nödvändigt för att värna demokratin.

Frågan om skolornas framtid i Norrtälje kommun är just en fråga som visar hur snett det kan gå när man visar sig vara för smart, börjar i fel ände, bortser från medborgarförankringen i det allra första inledningsskedet liksom transparensen under ärendets gång och dessutom har för bråttom. Att politiska partier inte lever upp till sina vallöften gör inte saken bättre.

Nu har vi som sagt hamnat i ett läge där ”politiken” på alla tänkbara och otänkbara sätt försöker rädda situationen och t.o.m. kanske utnyttja den för att flytta fram sina positioner och få motståndare att framstå i dålig dager. Mycket trist och dumt, i synnerhet då det gäller ett så viktigt ärende som skolans och hela kommunens framtid.

Jag hoppas att samtliga politiska partier kan ta sig samman, lätta på prestigen över gränserna och under så stor öppenhet som möjligt komma fram till en konstruktiv fortsättning.

Morfar Gunnar i Norrtälje

Ångbåtsbiff med lök

Då det kommit till min kännedom att man mer och mer börjat slarva med den gamla klassiska maträtten ”ångbåtsbiff”, och ibland förvanskar den å det grufvligaste, vill jag här slå ett slag för hur rätten skall tillagas. Glöm alla snitsiga varianter med tjock oxfilé eller entrecote, klyftpotatis, fantasifulla kryddsmör och ringlande dekorationer på tallriken. De har sin självklara roll, men i annat sammanhang. Här kommer originalet! Kopiera gärna receptet och visa för restauranger som tycker att de serverar ångbåtsbiff.

SVENSK BIFFSTEK/

ÅNGBÅTSBIFF MED LÖK

________________

På Strindbergs tid var det vanligt att man

kryddade stekta kötträtter med några stänk soja.

Väl värt att pröva!

C:a 1 cm tjocka skivor mört nötkött,

gärna från mittbiten av biffraden.

1-2 medelstora lökar

Smör

Salt, peppar

Soja

Skala löken. Skär den i fina skivor och stek den gyllenbrun. Lägg löken åt sidan. Putsa till biffarna och platta eventuellt ut dem något. Salta och peppra. Hetta upp en stekpanna och bryn rikligt med smör. Stek biffarna helt hastigt på bägge sidor. Lägg dem på ett fat och slå bort smöret. Lägg i nytt smör i pannan och bryn löken på stark värme. Rör om.

Slå den brynta löken i en liten driva över biffarna. Gör som August Strindberg, sätt till några droppar soja. Servera med stekt potatis. Glöm alla tjafsiga moderna dekorationer och tillbehör. Ett glas öl och en snaps hör till, men naturligtvis går det även bra med något bordsvatten naturell, alkoholfri öl eller svagdricka. Undvik dock söta läskedrycker för att inte irritera Strindberg (receptet är i huvudsak hämtat från August Strindbergs kokbok, Bokförlaget Prisma 1998)!

Morfar Gunnar i Norrtälje

Ångbåtsbiff

Norrtälje kommuns längsta långbänk

Ibland är det svårt att finna rubrik till ett blogginlägg, men jag tror att den infekterade skolfrågan i Norrtälje t.o.m. slår svartbygget på Kläppen längst ut i Söderarms skärgård då det gäller långbänk.

Vid gårdagens möte i Barn & Skolnämnden drev det nuvarande samverkansstyret S+C+MP genom ett beslut om en ny skolstrukturplan tack vare att M valde att inte delta i beslutet. Oenigheten mellan politiker, lärare och andra kommunmedborgare kan inte vara stabilare. Kanske inte idealläget när man skall lösa en av de viktigaste frågorna för en kommun, men så har man lyckats ställa till det. Ni som har barn och barnbarn i skolålder i Norrtälje kommun vet säkert vad det handlar om. Det är inte bara frågan om hur många småskolor som skall läggas ned, utan det handlar också om att göra hela vår kommun attraktiv, inte bara i stad och tätorter utan även i landsbygd, skärgård och glesbygd. Därför gäller det oss alla!

Det allra bästa med denna segslitna process är man att tvingat fram en arsenal av konstruktiva idéer, lösningar och synpunkter från lärare, föräldrar, elever, oppositionspartier, opinionsbildare och andra medborgare. Det allra sämsta med denna process är att samverkansstyret inte har tagit till sig ett dugg av detta.

Nu var ju utgången av gårdagens möte inte oväntat på något sätt. Möjligtvis kan jag tycka att ett av oppositionspartierna, Roslagens oberoende parti (ROOP) missade chansen att visa att man menade allvar med sitt vallöfte 2014 om att inte lägga ner några byskolor överhuvudtaget. Naturligtvis skulle man yrkat avslag. Inte vet jag vad som ligger bakom, kanske ren ouppmärksamhet?

Men detta är inte kört på långa vägar. Först skall ärendet upp i kommunstyrelsen, och sedan är tanken från de styrande att slutgiltigt beslut skall fattas av kommunfullmäktige den 20 juni, 2016 är bäst att tillägga. Inte ens då är det säkert att det är kört eftersom en namninsamling pågår för att skapa underlag för att begära folkomröstning i frågan. Naturligtvis är detta något man skall ta till i yttersta nödfall, men jag tror att vi närmat oss den gränsen nu.

Hur det kommer att gå står skrivet i stjärnorna, men jag börjar bli mer och mer övertygad om att gemene kvinna/man tycker att den demokratiska hanteringen har fått alltför många hårda törnar nu. Träffade för någon vecka sedan en representant för den politiska vilja som vill köra över medborgarna. Då fick jag åter höra det slitna argumentet om att det är ”de som skriker högst som hörs”. Med detta ville personen framhärda att de som tiger still tydligen skulle anamma samverkansstyrets förslag. Jag tror att det är ett önsketänkande, vilket en folkomröstning skulle kunna ge en tydlig vink om.

Juni månad artar sig till en intressant politisk månad. Kanske är det skönt att den avslutas med Norrtäljes traditionella jazzdagar då vi får koppla av med musik på krogar och caféer i staden.

 

Morfar Gunnar i Norrtälje

Har vi de politiker vi förtjänar?

För c:a 5 år sedan skrev jag en debattartikel i Norrtelje Tidning till vilken tidningen satte rubriken ”Vi har de politiker vi förtjänar”. Naturligtvis gav artikeln upphov till en hel del ”höjda ögonbryn” hos läsarna. Själv fick jag en djupare insikt i representativ demokrati.

Idag har jag vänt på steken och har själv satt rubriken till ”Har vi de politiker vi förtjänar?” Åter hamnar jag under begreppet representativ demokrati. Upprinnelsen till dagens epos är hur politiker agerar som de gör i den mångåriga debatten kring skolfrågorna i Norrtälje kommun. Egentligen borde vi förtjäna de politiker som lyssnar på medborgarna, företräder deras talan, har en orubblig förmåga att hantera frågor med empati, helikopterperspektiv och mod. Framför allt får man inte underskatta den erfarenhet och kunskap som finns bland befolkningen och, när det gäller skolan, inte tro sig vara bättre skickade än lärare och föräldrar att veta vad som är bäst för barnen. Då är vi ute på farliga vatten.

Jag är övertygad om att den representativa demokratin bär en stor skuld till att vi inte har de politiker vi förtjänar idag. Naturligtvis inte till all skuld, det kommer säkert att kunna utläsas av Skolkommissionens slutbetänkande så småningom.

Den representativa demokratin innebär i korthet att medborgarna väljer ett politiskt parti. Därefter tar partiledningen över processen, och i paritet med röstsiffrorna vid valet skall man nu plocka ut de personer som skall representera partiet i olika församlingar. Naturligtvis ligger valsedlarna till underlag för denna interna process, och ”lång och trogen tjänst” värderas högt. Jag tror att hugade medlemmar sedan får presentera sig för de egna partimedlemmarna och därefter sker ett internt val. Representativ demokrati i ett nötskal.

Inom näringsliv och offentliga förvaltningar brukar tillsättning av tjänster föregås av en lång och noggrann urvalsprocess, ofta med hjälp av speciella konsultföretag. I politiska nämnder och församlingar sätter sig ledamöterna direkt vid bordet och fattar plötsligt beslut som kanske berör 10 000-tals personers levnadsvillkor och inom kostnadsramar i miljon/miljardklassen. Den representativa demokratin kan säkert fungera hyfsat i allmänhet. Jag känner många politiker som är både vettiga och engagerade, men när man sätts in i en politisk församling kan sakernas tillstånd förändras. Partipiskan eller kanske även blockpiskan viner bakom ryggen. Kanske även jantelagen?

”Med detta sagt ska tilläggas att vi lever i ett jagsamhälle där många hellre talar än lyssnar, hellre skriver än läser och där åtskilliga hyser en överdriven uppfattning om den egna tankeförmågan” (citat Hanne Kjöller, DN 17/5).

Jag skulle önska att politikerna plockade fram det där modet som inte består i att gå emot medborgarna och lägga ner småskolor utan istället lyssna på deras argument och fatta beslut med dem inte mot dem.

 

Morfar Gunnar i Norrtälje

Inverterad demokrati

”Ibland är det bättre att vara tyst och låta folk tro att man är dum än att öppna munnen och undanröja alla tvivel”. Så skrev en politiker i Norrtälje kommun om en annan politiker i kommunen på Facebook för ett par år sedan. Av någon anledning dök detta ordspråk upp i minnet hos mig när jag igår eftermiddag lyssnade när skolpolitiker bemötte synpunkter från invånare som samlats i ett protestmöte utanför kommunhuset.

Egentligen skall man ge en eloge till politikerna som ändå gick ut och försökte försvara sina argument om att lägga ner ett antal byskolor i Stockholms läns till ytan största kommun. Idag vet jag att det fanns inget att försvara, för det fanns inga argument. Och det spar åtminstone lite energi hos mig.

En sak har jag under åren fått fullkomligt klart för mig, och det är att i Norrtälje är det inte vuxna människor och barn det handlar om. Det är skattebetalare och spelbrickor i ett politiskt intrigspel det handlar om, men jag tror absolut inte att Norrtälje kommun är ensam om detta synsätt.

I Norrtälje råder sedan länge något som jag ibland brukar beskriva som ”inverterad demokrati” (invertera=göra helt tvärtom, vända- upp- och ned, kasta om). Detta har genomsyrat ett tidigare 16-årigt borgerligt styre och fortsätter sedan valet 2014 under ett samverkansstyre med (S), (C) och (MP).

Jag har ett flertal exempel på den inverterade demokratin som inte får plats här och nu, men exploateringen av Norrtälje hamn och anslutningen till Norrvatten hamnar högt på listan.

Att redogöra för alla turer i hanteringen av skolfrågor låter sig heller inte göras här. Sex års dribblande hit och dit skulle ta närmare 10 000 tecken av mitt begränsade utrymme, men gårdagens korta träff med skolpolitikerna bevisade bara ”Nihil sub sole ovum est”, eller ”Ingenting är nytt under solen”!

För att göra det enkelt för mig när jag redogör för gårdagens inverterade demokrati tar jag mig friheten att rakt av citera en person på Facebook som är direkt berörd av hur man hanterar skolfrågan:

”Vad är det för galen kommun jag bor i? Har jag fattat rätt? Först enas man i barn- och skolnämnden om ett nedläggningsförslag, SEDAN tar man upp det i arbetsutskottet, DÄREFTER säger man att NU ska man ha dialog med de berörda OCH DESSUTOM utreda den förvaltning som har lagt fram förslaget som man redan har enats om att bifalla. ???!!!”

Ett ytterligare pikant inslag i våra skolpolitikers raffinerade hantering är följande; då man mycket väl anar att något förstående från medborgarna ej är att vänta sätter man vältajmat in en helsidesannons i vår lokala Norrtelje Tidning där man på känt Norrtäljemanér uppmanar till medborgardialog när allt är klart. Visserligen sa man utanför kommunhuset att ”allt var inte hugget i sten”, men i betong blir min hovsamma anmärkning.

Skolpolitikerna är listiga också (tror man), för man fokuserar endast på de 75 elever som är direkt berörda av nedläggningsförslaget. Kanske tycker man inte att det är så farligt om dessa slits upp från sin trygga tillvaro i en väl fungerande skola och en miljö som bäddar för ett gott lärande. Nej dessa skall ut på slingriga vägar och tillbringa timmar i bussar för att nå den större skola som skall ge så mycket trygghet och sällskap på raster. Hör ni hur dumt det låter?

Man vägrar ståndaktigt att diskutera landsbygdsutveckling med ett helhetsperspektiv, man glömmer vilka signaler man ger till barn, föräldrar och lärare. Man glömmer även den misstänksamhet som byggs upp i andra mindre skolor och framför allt glömmer man det faktum att inga utredningar visar på att lärandet skulle vara sämre i en mindre skola, snarare tvärtom.

Nu inleds en fas då skolpolitikerna skall rädda ansiktet, visa kraft och beslutsamhet, vilka som bestämmer och driva igenom sitt genomskådliga mantra ”för barnens skull”. Kosta vad det vill, t.o.m. att det kan komma att kosta en plats vid köttgrytorna vid nästa val.

Och det här med dagens helsidesannons i dagens Norrtelje Tidning; jag missunnar inte tidningen annonsintäkter, för det behöver man så väl, men hade det inte varit bättre att ha lagt dessa slantar på att anlita några lokala hantverkare under 80 arbetstimmar med underhållsarbete på någon småskola? Kallas visst för win-win situation?

 

Morfar Gunnar i Norrtälje