Om att gilla på Facebook

Jag har ofta funderat över att skriva något om Facebook i form av ett blogginlägg, krönika eller debattartikel. Det har aldrig blivit av, då Facebook är så mångfacetterat och utvecklas ständigt, på gott eller ont, så man vet inte var man skall börja. Jag gör ett försök, men inriktar mig då enbart till den gudomliga möjligheten att ”gilla” på Facebook.

Ni som är med på Facebook vet direkt vad det handlar om, och ni andra kommer strax att göra detsamma. Jag förenklar det hela genom att säga att det finns tre sätt man kan gilla på. Man kan gilla ett inlägg från en person, en kommentar till ett inlägg och slutligen kan man gilla en ”sida”. I alla tre fallen är symbolen för ”gilla” bilden av en ”tummen upp”. Någon symbol för ogilla finns faktiskt inte i form av ”en tummen ned” även om det går att hitta den i fristående symbolbanker. På senare tid har gillamarkeringen i ett inlägg utvecklats till att beskriva sex olika känslolägen. 1) Gilla, 2) Älska, 3) Haha, 4) Wow, 5) Ledsen och 6) Arg.

Nu börjar det bli svårt, för detta ger ju naturligtvis möjligheter till känslokonflikter. Positiva känslor som gilla, älska, haha (om det inte är hånfullt menat) och wow bör inte kunna misstolkas, men ledsen kan faktiskt tolkas både som om man är ledsen över betydelsen av inlägget, men även kritiskt över att någon kan skriva på det viset. Det samma gäller symbolen för arg, men dessutom kan det faktiskt vara en symbol för ogilla. Läge för förvecklingar således, om man inte tänker sig för ordentligt.

Sedan har vi problemet med de ständiga ”gillaklickarna”. Inte sällan kan det sluta med att man inte vet vad de egentligen tycker när de först klickar på gilla och sedan även på en kommentaryttring som går stick i stäv med det ursprungliga inlägget.

Nu kommer vi till de som trycker på gillaknappen, inte för att man gillar utan för att man är nyfiken över vad andra tycker i frågan och vill därför hänga med i ”tråden”. Tråden, i detta sammanhang, är lika med summan av själva inlägget och tillhörande kommentarer.

Många försöker samla på gillamarkeringar. Det ger i alla fall en skenbar bild om hur populär man är. För att få en rättvis bild av populariteten måste man naturligtvis ställa denna i relation till antalet vänner man raggat ihop. Någon som har 200 vänner och fått 20 gillamarkeringar är med detta sätt att se lika populär som en person som har 2000 vänner och fått 200 gillamarkeringar (invändningar?).

Några klickar sällan eller aldrig på ”gilla” utan kommenterar istället, och det är väl gott och väl så länge det håller sig inom ramen för ämnet. I annat fall hör det inte hemma i ”tråden”.

Andra åter igen är känsliga när man inte får de gillamarkeringar man förväntar sig, eventuellt i hopp om att bli bekräftad. Detta kan upplevas som frustrerande för vissa som brottas med frågan vad man gjort för fel.

Det tredje sättet att gilla på Facebook är när man ”gillar en sida”. Sidorna på Facebook kan röra sig om allt mellan himmel och jord, men ofta handlar det om att marknadsföra något. Det lär ligga något magiskt i att visa hur många som gillar sidan i vilket det kanske ligger en poäng, men vad är det som får gemene man att gilla den ena sidan efter den andra? Kanske har eller vill man få en relation med den som driver sidan, men vad får man? Ekonomisk ersättning, information, erbjudanden eller vad? Här är jag osäker.

Jag har även märkt att man kan ana politiska eller ekonomiska relationer bland de som gillar en sida. Kan ibland kännas lite obekvämt om det gäller en politiker eller tjänsteman med beslutanderätt inom offentlig förvaltning…

Jag visste det, det går skriva över 3500 tecken om att gilla på Facebook! Det gillar jag…

Morfar Gunnar i Norrtälje

Visst kan man investera i välfärd

Har länge funderat över en sak. Politiker vill gärna framhålla att vi måste bli fler för att kunna behålla vår välfärd. Låter i och för sig själv(t) motsägelsefullt, men kan säkert delvis äga sin riktighet. Sett i det breda och längre perspektivet kommer dock naturligtvis fler invånare även innebära att kostnader för sjukvård, skolor, infrastruktur, markexploatering, bostäder, lokaltrafik, social välfärd o.s.v. kommer att öka för samhället. Både på kort och på längre sikt.

Jag har en känsla av att man inom kommunalpolitiken tacksamt tar emot de skattekronor som trillar in när fler betalar in sin kommunalskatt. Dessa slantar går in i det normala budgetarbetet och används för att täcka gamla och nya hål inom olika områden.

Hoppas jag har fel, för egentligen borde det finnas något system där man öronmärker en viss del av nya kommunalskattemedel till de nya kostnaderna på kort och lång sikt man har anledning att förvänta sig. Känner någon till om det finns någon slags koefficient där man kan avsätta kommunalskattemedel för kommande investeringar i välfärd?

Men hjälp. Vi får inte blanda ihop investeringsbudget med driftbudget säger de lärde. Jo, det tror jag att man kan göra. Visst kan man investera i välfärd och vice versa, visst kan man ta medel från investeringsbudget för att använda till välfärd. Ett lysande exempel är investeringsmedel för en 27- millioners bro som egentligen väldigt, väldigt få vill ha men som skulle göra god nytta inom t.ex. skola och social välfärd.

 

Morfar Gunnar i Norrtälje