Valbudget?

Mina tankar har de senaste dygnen kretsat kring Norrtälje kommuns budgetförslag för åren 2017-2018. En leende och tillsynes mycket nöjd kommunledning presenterade i veckan en stram budget som innebar att den kommunala skatteutdebiteringen skulle förbli oförändrad.

I och för sig låter detta självklart bra, men när det nu efterhand börjar framkomma vilka konsekvenser denna åtstramade och i mångt och mycket osäkra budget skulle komma att få väcks mina funderingar.

Vad kan det egentligen vara för krafter som får politiker, trots att det slår hårt mot välfärden och medborgarnas plånböcker, att med näbbar och klor kämpa för att hålla skattesatsen oförändrad?

Hur cyniskt det än låter anar jag att det kan finnas helt andra drivkrafter bakom som lämnar mänskliga och samhälleliga aspekter åtsidan. I Norrtälje kommuns fall kan ett starkt bidragande skäl vara att en skattehöjning för 2017-18 skulle ge oppositionen en ”straffspark” inför valrörelsen 2018, vilket man till varje pris vill undvika. Ett annat tungt vägande skäl är att kommunen just nu står inför en växande inflyttnings- och bostadsboom där man gör allt för att locka människor till vår kommun. En kommunalskattehöjning vore väl inte det smartaste lockbetet för dessa människor även om jag tror att en saklig framställning av skälen till en högre skattesats skulle få dem att tänka till. Ett tredje och mera krasst skäl är att politikerna i maktens boning inte lämnar den och närheten till köttgrytorna frivilligt.

Jag kan och tänker inte göra anspråk på att närmare tränga in i budgeten, det får andra göra, men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur man resonerar vid framtagande av siffrorna i budgeten. Å ena sidan säger man att kommunen står inför stora utmaningar i form av bl.a. en åldrande befolkning, migration och en skola i behov av nya resurser. Just dessa utsatta grupper drabbas, som jag ser det, värst liksom att kommunens attraktionskraft reduceras genom högre taxor och avgifter.

Med erfarenhet från ett helt arbetsliv fylls jag alltid med skepsis när jag hör begreppen kostnadsneddragningar och effektiviseringar, i synnerhet om det föregås av ordet ospecificerade. Inte alltför sällan kan det innebära sämre kvalitet, hårdare arbetsbelastning för ett färre antal personer med åtföljande ökande sjukskrivningar och stress. Att bygga en budget på osäkra grunder, vilket det faktiskt verkar handla om här får mig att tänka på det indiska reptricket, ni vet mannen som kastade upp ett rep i luften, sedan blev repet styvt och han lät sin son klättra upp på det till himlen ovan molnen. Då han inte kom tillbaka klättrade han själv efter med en sabel vid bältet. Efter ett tag ramlar pojkens kroppsdelar ner från himlen. Mannen klättrar ner och lägger kroppsdelarna i en korg. Ur korgen hoppar pojken. Eventuella liknelser får ni göra själva.

Under alla förhållanden är jag orolig när välfärden hotas och resurser för sjukvård och omsorg och skola dras ner liksom då taxor och avgifter höjs. Skattehöjningar är inget att stå efter, men naturligtvis kan det ibland vara ofrånkomligt. Det är därför trist om valtaktiska och marknadsföringsmässiga överväganden liksom revirtänkande skall få sätta käppar i hjulet för en relevant och hållbar budget.

 

Morfar Gunnar i Norrtälje

Rätt att starta namninsamling mot nedläggning av småskolor – och kampanjen har inte varit förgäves

I Norrtälje har kommunfullmäktige i juni 2016 beslutat att lägga ner fem småskolor. Motståndet mot nedläggningarna har varit stort, inte bara på de berörda orterna utan även runt om i kommunen. Jag har själv varit med och talat med medborgare på olika platser i kommunen och är övertygad om att det inte bara handlar om att tala för de direkt berörda i skolorna utan även om en stor oro för kommunens framtida utveckling. Denna oro märks även inom våra tätorter och hos medborgare som vare sig har barn eller barnbarn i skolåldern.

Redan före beslutet i kommunfullmäktige har några föräldrar tagit initiativ till att starta en namninsamling för att få tillstånd en folkomröstning om nedläggningarna. För att pröva frågan om en kommunal omröstning fordras det att tio procent av kommunens röstberättigade invånare kräver detta. För Norrtäljes del innebär det c:a 4800 personer.

5800 personer har skrivit på namninsamlingen, vilket innebär att fullmäktige måste behandla kravet på folkomröstning.

Folkomröstning är definitivt inte något eftersträvansvärt i vårt samhälle som bygger på representativ demokrati (med de begränsningar som detta innebär). När inga andra till buds stående medel återstår finns dock folkomröstningen som ett redskap i verktygslådan när det gäller att värna och hävda den medborgerliga rätten. Den rätten har initiativtagarna till folkomröstningen nu utnyttjat vilket de skall ha all heder av. I forna tider tog man till hötjugor och hässjestörar, men den tiden är lyckligtvis förbi.

Till saken hör att oavsett resultatet av namninsamlingen måste minst en tredjedel av kommunfullmäktiges ledamöter stödja kravet på folkomröstning. Eftersom Moderaterna har beslutat sig för att stödja samverkansstyret mellan S, C och MP innebär det rent teoretiskt att det krävs 21 mandat i Norrtäljes kommunfullmäktige för att folkomröstningen skall få genomföras. Detta kan dock bli svårt, men jag tycker inte initiativtagarna till folkomröstningen skall se det som omöjligt och ge upp hoppet. Detta av tre skäl:

  1. Inför beslutet i juni månad om nedläggningarna fanns det ledamöter i kommunfullmäktige som inte var helt bekväma med processen som föregått beslutet.
  2. Jag är övertygad om att det hos samtliga ledamöter i kommunfullmäktige finns en grundläggande känsla för demokrati. När man nu i efterhand fått erfara den dynamik och omfattning som namninsamlingen gett bevis för kommer man att rannsaka både sitt hjärta och sin hjärna och komma fram till att man bör stödja en folkomröstning i första hand. Hur skall man annars kunna se sina väljare i ögonen under valåret 2018?
  3. Vilken kommunledning skulle vilja göra sig känd i landet genom att sätta käppar i hjulet och motarbeta ett korrekt och väl genomfört medborgarinitiativ i demokratins tecken?

Som bekant är en kommunal folkomröstning endast rådgivande, och vilket resultat och vilka konsekvenser beslutet skulle kunna få kan vi bara spekulera om idag. Att inte stödja en folkomröstning behöver vi inte spekulera om, det vore mycket olyckligt.

 

Morfar Gunnar i Norrtälje