Mesta pang för pengarna

”Det är förbjudet att använda pyrotekniska varor närmare än 100 meter från Norrtälje sjukhus och Roslagens sjukhus”.

Föga detaljerat och uttömmande lyder § 17 i ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Norrtälje kommun” gällande ”Fyrverkeri och andra pyrotekniska varor”. Denna föreskrift trädde i kraft 1996-01-01 och reviderades av kommunfullmäktige avseende § 14 (hundar) 2002-06-17.

På pyroteknikens område har skett en otrolig utveckling under de gångna 21 åren då det inte längre handlar om några enkla raketer som når 25-30 meter och i bästa fall slutar med en liten puff och ett stjärnfall. Idag talar vi om nästan professionella pyrotekniska egenskaper som erbjuder fantastiska upplevelser i fråga om ljud- och ljuseffekt, stighöjd och olika pyrotekniska kombinationer. Namn som bombtårtor, träkistor, fyrverkerisatser, airbombs och fontäner osv. skvallrar vad det handlar om.

Själv har jag under flera år varit kritisk till pangandet inom tätbebyggda områden, inte bara utav hänsyn till djur utan faktiskt även till människor och egendom. Att jag nu tar upp det i ett blogginlägg beror, inte överraskande, på att jag vid tolvslaget nu på nyårsafton kom att hamna i händelsernas centrum. Med ett glas mousserande i handen kliver jag fem i tolv ut på balkongen i det lilla bostadsområde där jag bor på Vegagatan i Norrtälje. Ser hur en hel del människor samlats på altanen till en villa en god bit bort på andra sidan gatan. Samtidigt håller en person på med att arrangera någon form av fyrkantig låda i gatukorsningen och jag anar oråd. Strax därefter brakar, om inte helvetet så i alla fall näst intill, loss. I princip hela lådans innehåll töms på fyrverkerier som med ljus, blixtar, bombkrevader och krutrök hamnar på gården där jag bor. Att det hela förstärktes när panget hamnar i en ekolåda mellan två trevåningshus behöver jag väl inte tala om. Det enda jag fick fram innan jag stängde balkongdörren var: pundhuvuden, det var det snällaste jag kom på. Hade bara sällskapet på andra sidan plockat på sig ytterkläder, tagit med sig den förmodade ”träkistan” 75 meter ner till Norrtälje Segelsällskaps tidigare båtuppläggningsplats och låtit brisaderna ske över stenhögarna där och inloppet till Norrtäljes hamnbassäng hade allt varit annorlunda. Eftersom jag nu även känner till § 13 i ordningsföreskrifterna kunde de till och med tillåta sig en skål med mousserande på betryggande avstånd från uppskjutningsplatsen.

I min ”research” konstaterar jag att Norrtelje Tidning vid ett flertal tillfällen de senaste åren tagit upp fyrverkerifrågan, nu senast Måna Roos den 28/12. Kristian Krassman (S) skrev tillsammans med annan person en debattartikel år 2011 där de krävde polistillstånd inom tätbebyggda områden. Johannes Folkesson (V) interpellerade år 2015 om utökat förbud med hänvisning till att ”fyrverkerierna är en plåga för många av våra närmaste vänner, djuren”. Själv hade jag nog även lagt till människor i meningen.

Kommunstyrelsens ordförande Ulrika Falk (S) verkar ha ett stående svar på motioner och interpellationer i frågan, nämligen ”ordningsföreskrifterna behöver ses över”. Enda ljusglimten jag finner är att mellan år 2015 och 2016 har hon ändrat behöver till måste.

Frågan hos mig just nu är hur länge det skall dröja innan det händer något riktigt illa i samband med fyrverkerier, varför jag anser att denna fråga nu skall bli högprioriterad. Även om ordningsföreskrifterna i sin helhet behöver ses över måste det ju gå att revidera § 17 genom ett snabbt beslut i kommunfullmäktige. Precis som skedde med § 14 2002-06-17.

Det jag ser skymta fram i texterna som jag läser är att man skulle beröva folket någon form av lycka genom att skärpa bestämmelserna. Detta anser jag är nonsens. Lycka för vadå? Skrämma vettet av människor och djur, riskera liv och lem och egendom? Eller är det helt enkelt så att vi har det så förbaskat ekonomiskt bra i landet så att lyckan idag kan bestå i att bräcka grannarna med den häftigaste fyrverkerilådan?

Naturligtvis har jag idéer om hur man skulle kunna ersätta det riskabla egna pangandet inom tätbebyggda samhällen med fyrverkerier under ordnade former på lämpliga platser.

Örebro kommun har en intressant lösning då det gäller tillstånd och råd vid uppskjutning av fyrverkerier. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen…

Morfar Gunnar i Norrtälje

Publicerat av

Gunnar Hellström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *