Sjukt bra rabatt gör livet lättare för oss utan bil

Regeringen har gjort en rejäl satsning för oss som bor i stan. Vi som har behov av att transportera grejer och barn, men som är bilfria. Genom att satsa på en rabatt på hela 25% vid köp av elcyklar och lastcyklar blir det ett självklart alternativ.

Själv har jag en länge tid gått i tankarna att skaffa en lastcykel. Jag har förkovrat mig på nätet och testat vänner och bekantas olika cyklar. Det har känts bra, som ett riktigt alternativ. Det är såklart möjligt att skjutsa barn och grejer i en cykelkärra och skaffa en elcykel. För egen del har jag dock fastnat för en lastcykel för smidighetens skull. (Faktiskt precis en sådan som Finansmarknadsminister Per Bolund cyklar på bilden)

Finansmarknadsminister Per Bolund och Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin på el-cykeltur utanför Rosenbad.

När regeringen i veckan gick ut med sitt besked om att budgeten innehåller satsning på elcyklar blev beslutet ännu mer enkelt. En lastcykel med elmotor kostar sådär 20-30 000kr. Och det är ju en ganska stor investering som gjort mig lite tveksam. Med regeringens nya aviserade rabatt skulle jag få hjälp med mellan 5000 och 7000kr. Det är verkligen politik som märks i plånboken.

Lastcyklar börjar märkas av allt mer i Örebro. De finns nu här i stan i olika former och storlekar. Samtidigt som det nu blir billigare att skaffa en egen så måste vi politiker se till att det finns infrastruktur för dem. Idag saknas det på många håll bra parkeringsmöjligheter och sätt att låsa fast dem säkert. Många cykelparkeringar är anpassade efter ”vanliga” cyklar. Vi behöver se till att familjer som transporterar sig till förskola och fritidsaktiviteter kan låsa fast sin cykelkärra eller lastcykel tryggt (och gärna torrt!).

Vi måste fortsätta diskutera om trafiken och hur vi tar oss runt i Örebro. Egen bil är inte svaret för alla, vi är många Örebroare som rör oss på andra sätt. Ett hållbart samhälle kräver att vi underlättar för fler trafikslag. Att vi satsar på mobilitet där vi kan välja och vraka mellan kollektivtrafik, cykel eller bilpool. Därför måste det bli billigare, säkrare och bekvämare att cykla. Framförallt för barnfamiljer, och särskilt till och från förskolan. En rabatt på lastcyklar och elcyklar är en bra start, men vi har bara börjat!

Jag går i Pride för mitt ofödda barn

I min sambos mage ligger Knytet just nu och gör sig redo att komma ut. Vi kallar det Knytet – som ett slags arbetsnamn – eftersom vi inte vet vem det är som ligger där i magen. Vi vet inget om barnets kön. Om det är en tjej eller en kille. Och framförallt vet vi ju inte hur barnet kommer känna sig på insidan. Det skulle kunna vara så att vårt barn inte kommer känna sig som det syns på utsidan.

Vi hoppas snart få börja lära känna Knytet. Men det kommer ta många år och bli väldigt spännande. Just nu vet vi inget om Knytet kommer blir kär i killar eller tjejer. Mitt ofödda barn skulle lika gärna kunna bli hetero som gay.

Mer än någonsin blir det konkret för mig varför jag går i pridetåget. Jag kommer gå i tåget på lördag för att mitt ofödda barn ska kunna bo i ett Örebro där inget av ovanstående spelar någon roll. Där Knytets kön inte kommer vara avgörande för framtiden. Där Knytets sexuella läggning och identitet inte kommer vara avgörande för att slippa mobbing och trakasserier, ha en god hälsa och bli en stark individ. Det Örebro jag vill vara med och bygga är en stad där alla barn får växa upp till att bli dem som de själva vill vara.

Det känns också bra att ha partikollegor som har samma uppfattning och vill skapa samma Örebro. Såsom min vapendragare Gunnar – den pensionerade statsanställda som gärna målar naglarna inför pride – som alltid ställer frågor om HBTQ-arbetet och genusperspektivet i förskolenämnden. Jag vet att även han vill att Knytet – och alla andra barn –  ska få gå i en förskola där de bemöts som individer och inte som killar eller tjejer.

Jag vet att det går att lita på Linus – fritidspedagogen – som ofta pratar om vikten av att organisera rastlek och ha ett bra lika-behandlingsarbete när han går på möte i grundskolenämnden. Jag vet att han vill att skolan ska vara en plats där Knytet – och alla andra barn – ska kunna känna sig trygg. Att de ska slippa mobbing och kränkande behandling bara för att hen lika gärna kan bli kär i killar som tjejer. Och där sex och samlevnadslektionerna som kommer så småningom, inte bara berättar om hur heteropar har sex och skyddar sig. Med risken att framställa alla andra som UFOn.

På lördag går jag i Pridetåget med miljöpartister som kämpar varje dag för att skapa ett Örebro där HBTQ-arbetet blir mer än pappersarbete och fina ord.

Tillsammans går vi under parollen; Lika rättigheter även i praktiken.

Varför lägger kommunen tiotusentalskronor på att besöka en snigelfarm i Danmark?

Tiotusentals kronor kostade det när Örebro kommun skickade ett 25-tal tjänstemän och politiker till Köpenhamn för att titta på en snigelfarm. Vad var syftet med det egentligen och var det verkligen rätt sätt att använda skattepengarna?

Den danska snigelfarmen finns på Klövermarken Naturverkstad i Köpenhamn, som är en plats dit förskolebarn får komma för att leka, odla och lära sig om naturen. Besöket från Örebro gjordes för att lära sig mer om gröna skolgårdar, barns lekmiljöer och hur Örebros skolor kan jobba med mer utomhuspedagogik. Resan fortsatte sedan vidare till ett par skolor och en naturlekplats Köpenhamn, och ett par förskolor i Malmö för att lära av deras arbete.

Besöket var nödvändigt för att skapa en samsyn inom kommunens olika delar om vad som är bra lekmiljöer för barn och vad som är kvalitet på en skolgård. För när Örebro växer måste vi säkerställa så att alla barn har en grön skolgård och har möjlighet att lära sig om naturen, men även använda den som sitt lekrum. I en tätare stad, där det finns begränsningar för hur stora skolgårdar vi kan ha, måste vi förbättra utemiljön. Lekmiljöerna och naturvärdena måste bli högre om ytan minskar. Det är så vi ser till att en tätare stad är en grönare stad.

Klätterställning på Amager Faelled skole, vars skolgård tidigare endast utgjordes av asfalt
Temalekparken i Gyllins trädgård, Malmö som erbjuder möjligheter till lek, lugn och odling

När kommunens tjänstemän jobbar hårt med att planera och bygga nya skolor och förskolor blir det lätt stressigt. Det är viktigt att påminnas om att lekmiljön utomhus är lika viktig som huset som står på gården. Det går inte att stirra sig blint på huset, utan sammanhanget där den ska stå – bostadsområdet, den intilliggande miljön och barnens behov – måste få finnas med så att det blir bra på sikt.

Naturlegepladsen i Vallbyparken som ibland påstås vara ”världens roligaste lekplats”
Odlingslotter för elever på skolträdgården, Lersöparkens skolehaver

Det var ett oerhört intressant studiebesök där vi sett många goda exempel. Hur skolgårdar som dominerats av asfaltsplaner har fått ett rejält lyft genom att asfalten rivits upp och träd och grönska planterats in. Där resultatet tydligt setts i hur barnens lek har förändrats. Där flickor gått från att vara passiva åskådare istället blir killarnas lekkamrater. Där yngre barn på ett naturligt sätt kan leka på samma plats som de äldre barnen, utan att hamna utanför.

Det är bra och viktigt att Örebro nu jobbar för grönare och roligare skolgårdar! Framförallt när staden blir tätare.

Skolmaten på Tullängen skulle vara dyr att köpa på stan

Skolmaten på Tullängsskolan har diskuterats flitigt på skolan och i media den senaste tiden. Det hela började med att ett gäng gymnasieelever kände att de måste få framföra sin kritik som bland annat handlar om avsaknandet av kött.

Tillsammans med en politikerkollega (Tillika medskyldig till klimatmålen) från vänsterpartiet,  Cecillia Lönn Elgstrand, gjorde jag ett besök på skolan för att testa maten och höra personalens sida.

Kockarna Martin och Jacob berättar att de lagt i en annan växel efter årsskiftet med målet satt att klara klimatmålet till 2018. Vilket innebär mer grönsaker och mer vegetariskt i skolrestaurangen. Detta beror alltså på de krav som vi politiker ställt om mer krav-certifierat och mindre utsläpp (mindre kött/mer grönsaker).

Kockarna Martin och Jacob tillsammans med mig och Cecilia.

Jag är möjligtvis inte särskilt representativ testperson då jag själv är vegan och redan bytt biffen mot bönor. Samtidigt måste jag få sagt att det är bland den mest vällagade och goda skolmaten jag ätit. Långt bättre än jag fick stå ut med förr. På det gamla hederliga 90-talet och tidigt 00-tal. (Allt var inte bättre förr!) Maten var helt klart så god att jag skulle kunna tänka mig att köpa den till lunch till vardags. Den skulle nog kostat en rejäl peng på stan.

Sen förstår jag de elever som jag fick till lunchsällskap. De som tycker maten är annorlunda, lite ovanlig och ”komplicerad”. För det där med köttet som saknas verkar mest vara ett sätt att försöka sätta fingret på att saker som grönkålspaj och fiskbiffar är lite ovant. Jag förstår de som säger att de skulle överleva även om köttet bestämt ska ersättas av grönsaker eller något mer klimatsmart. Bara de kunde få mat som var lite mer husmanskost och som de kände igen. Jag förstår eftersom även jag ibland lite trött på den vällagade finessen där selleri, grönkål och någon obskyr rotfrukt ska med. Det är ju också gott och något jag kan äta då och då. Men då mina egna guilty pleasures är att få äta pannkakor med mycket sylt och pasta med orimligt mycket ketchup (och någon slags vegoboll så det kan kallas för en rätt), så förstår jag grejen att det kan få vara lite okomplicerat ibland.

Det är verkligen ingen misär där i skolrestuarangen. Ingen förälder behöver vara orolig att maten är dålig, den är snarare otroligt vällagad. Eleverna gör rätt som lyfter sitt perspektiv och sina synpunkter. Förhoppningsvis går det att möta en del av önskemålen. Min förhoppning är dock att barn i framtiden inte ska tycka vällagad mat i skolan är något ovanligt.

Centerpartiet vill ta hjälp av SD för att stoppa skatteökningar

När Moderaternas ledare Anna Kinberg Batra öppnade upp för att förhandla med SD i riksdagen så sa Annie Lööf nej.

– Jag vill inte slänga ut Sverige i en politisk cirkus.

var vad Annie Lööf sa för knappt två månader sedan. Då, på den tiden, var det inte ansvarsfullt att sänka regeringens budget med en gemensam alliansbudget.

Centerpartiets nya ställningstagande är att alliansen ska lägga en gemensam budgetreservation. På så sätt kan enskilda bitar i budgeten strykas med hjälp av SDs röster i riksdagen. Centerplanen är att framförallt stoppa skatteökningar mot de som tjänar mest, och viktiga miljöskatter som stoppar utsläppsökningar.

Tar ifrån regeringen verktyg att styra landet
Det är ju visserligen en pytteliten nyansskillnad mellan att sänka regeringens budget och att kraftigt skadeskjuta budgeten och dess viktiga reformer som landet är i behov av. Det Centerpartiet föreslår, precis som Moderaterna – men på ett litet annorlunda sätt – är trots allt att de borgerliga tillsammans med SD ska ta ifrån regeringen verktygen för att effektivt kunna styra landet. Centerns plan befinner sig därmed i gränslandet av att slänga ut Sverige i politisk kris.

Ett land med en regering som inte har verktyg för att agera mot samhällsproblem, blir ju en politisk cirkus. Centerpartiet kan låtsas om att det är stor skillnad på att lägga en hel budget eller att lägga en budgetreservation. Men det är ju endast en retorisk manöver. En politisk cirkus.

Många har det senaste året hyllat Annie Lööf för att vara en tydlig och principfast ledare. Men när ett tydligt besked i januari är betydelselöst redan i mars så väcks frågan om det är ett omdöme som hon förtjänar.

—-
Läs gärna andra blogginlägg om liknande saker:
– M vill röra om i grytan för sakens skull och samtidigt ge SD makt
Sverige behöver Centern och Liberalerna i regering

Sommaren jag jobbade med att stänga biblioteket i byn

Det var mitt första sommarjobb när jag gick på högstadiet i Degerfors. Under ett par veckor skulle jag få tjäna mina första egna pengar. Jobbet var ganska enkelt. Tillsammans med några andra jämnåriga i lilla byn Åtorp så skulle jag plocka ned böckerna från hyllorna. Sedan skulle hyllorna plockas isär. Slutligen skulle det städas som om att böckerna och deras hyllor aldrig varit där.

Självfallet tänkte jag inte på det vid tillfället. Att jag var ofrivillig medbrottsling till den stora biblioteksdöden. För det är så det kallas, den våg av rationaliseringar i kommuners ekonomi som sedan 1995 lett till att 400 bibliotek fått stänga igen.

Ironin har slagit mig senare. Att mitt första sommarjobb gick ut på att vara med och nedmontera servicen i byn där jag bodde. Jag belönades och fick betalt för att ta något från oss alla i byn.

Som ni kanske vet så går föreställningen Det som är vårt på länsteatern nu. Det är en väldigt fin teater som bland annat hyllar Ramsbergsbornas kamp för biblioteket i byn. I föreställningen får en följa med när bibliotekets böcker packas ned för att sedan gömmas undan från kommunen som vill stänga bibblan.

Jag är väldigt glad att länsteatern valt att sätta upp föreställningen. Och jag tycker Ramsbergsborna ska hyllas för deras olydighet. Jag är glad för att jag får en chans att bearbeta mitt egna lilla trauma och skuld i att jag som ung gjorts till medbrottsling. De boende i Ramsberg ska hyllas för att de gjorde något som jag själv hade önskat att jag gjort.

Men istället för att mitt i natten och i hemlighet packa ihop böckerna så de fick stanna i byn så stod jag där, avlönad med sommarjobbspengar, mitt på ljusa dagen och skickade iväg böckerna till centralorten.

Nu många år senare, i rollen som beslutsfattare, känner jag ett stort ansvar att inte medverka till att service försvinner. Vare sig på landsbygden eller i de utsatta bostadsområden som finns i Örebro. Jag är alldeles för väl medveten om vilken viktig roll som bibliotek spelar. Som mötesplatser och för människors bildning. Visst kan det vara så att kommunen behöver spara. Men jag tror inte lösningen är att stänga biblioteken på landsbygden eller i stadsdelarna.

Och om jag mot förmodan skulle medverka till ett nytt sådant brott har ni min tillåtelse att gömma undan böckerna!

 

Niclas Persson
Kommunalråd
Miljöpartiet i Örebro

M vill röra om i grytan för sakens skull och samtidigt ge SD makt

Moderaternas ledare Anna Kinberg Batra berättar att M mer än gärna vill ta över makten i Sverige med hjälp av SD. De lokala reaktionerna lät inte vänta på sig och Moderaternas regionråd Ola Karlsson berättar att ”det måste hända något i rikspolitiken”.

Det är tydligt att Moderaternas partiledning är pressad av dåliga siffror. Sannolikt försöker Anna Kinberg Batra hitta sätt att rädda sitt jobb och göra partiet relevant igen. Jag kan förstå Moderatledarens utspel med tanke på frustration i partiet.

Röra runt  i grytan viktigare än sakfrågorna
Jag har däremot svårt att förstå varför vissa Moderater går ut och välkomnar beskedet såsom Karlsson gör. Som dessutom verkar tycka att det viktigaste är att röra runt i grytan. Försvaret för att ta över styrningen av landet med hjälp av SD är att de vill se en förändring. Att ett regeringsskifte behövs. Och motivet är att ”regeringen inte levererar på flera punkter”.

SD är ett oprövat kort som saknar kompetens
Jag kan förstå att det finns moderater som inte är nöjda med en rödgrön regering. Men samtidigt är ju frågan hur landet skulle få en bättre styrning genom att SD. Frågan är hur de som helt oprövat kort skulle bidra till att landet styrs bättre.

Många moderater jag möter menar snarare på att Sverigedemokraterna har uppenbara problem med rasism i partiet, att de kommer med orealistiska och djupt problematiska politiska förslag och att de rent ut sagt saknar både erfarenhet och kompetens.

Kritiker inom M måste stå på sig!
Jag hoppas dessa röster står på sig inom M. Att de inte viker ned sig utan påtalar för sin partiledning att SD rent ut sagt är ett parti fyllt av amatörer. Ett partifyllt av företrädare som inte klarar av att lägga budgetar, som uttrycker sig rasistiskt och som både försvarar och uppmanar till våld mot flyktingar, muslimer, och oliktänkande. De har nämligen helt rätt i att SD inte är några att räkna med när en styr ett land, ett landsting eller en kommun.

Det är olyckligt när M-företrädare börjar låta som Trump-väljare. Som pratar om förändring som ett egensyfte utan att ha en tanke på vad vi kan riskera att få för cirkus som leder landet om de lyckas.

Edit: Även Moderaternas kommunalråd Anders Åhrlin välkomnar utspelet att samarbeta med SD för att fälla regeringen. Hans anledning rimmar även de lite ”Make America great again!”  såsom när han säger ”Sverige är påväg åt fel håll”, att samarbetet skulle vara ”bäst för Sverige” vilket leder till att ”Sverige kommer på rätt köl igen”.

 

 

Är SSUs ordförande viktig?

Lena Mellin frågar sig i Aftonbladet om SSUs ordförande är korkad eller bara tror sig vara viktig. Detta med anledning att aftonbladet gjort en granskning av en resa han gjort med taxi från en konferens i Sälen.

Frågan är om Aftonbladet gjort granskningen för att de anser SSUs ordförande vara viktig och ska granskas, eller att anser honom vara ganska oviktig men granskar honom ändå.

Låt oss fundera på detta två scenarier:

1. SSUs ordförande är viktig och ska granskas
Då har ju Lena Mellin uppenbarligen fått svar på sin fråga. SSUs ordförande är en viktig person, som ska granskas av media, och det finns då sannolikt även anledning till att han måste vara med på möten som kräver att han reser med taxi då annan trafik inte finns.

Andra viktiga personer (som oftast inte är unga) har ju ofta också anledning att göra dyra, knasiga resor för att komma till sina möten. Varför är detta fall upprörande till skillnad från dessa?

2. SSUs ordförande är inte viktig
Lena Mellin får sitt svar. Möjligtvis är då SSUs ordförande korkad. Men den nya frågan är ju egentligen varför aftonbladet ska granska någon som inte är viktig. Det verkar ju onekligen mer korkat att journalister ska granska någon oviktig än att åka en lång taxiresa. (Förutom om det handlar om att skapa sensation och få klick till sin hemsida)

Medlemmarnas pengar
Oavsett om SSUs ordförande kan anses vara viktig eller inte av aftonbladet och annan media kan det ju vara relevant att på redaktionerna även reflektera över att resan faktiskt betalas av medlemmar i SSU. Det är alltså inte skattebetalare som står för fiolerna i detta fall.

Annat vore det om han faktiskt var en minister eller haft ett officiellt offentligt uppdrag som politiker. Frågan är alltså om det finns en starkt allmänintresse att lägga sig i hur han använder pengar som tillhör hans förening. Detta med tanke på att väldigt få i allmänheten är medlemmar i föreningen SSU.

Unga mäts med dubbla måttstockar
Jag tycker det är anmärkningsvärt att aftonbladet både kan granska en person då de anser personen är tillräckligt viktig för allmänheten och samtidigt ifrågasätta om personen verkligen är viktig.

Det som skiljer detta drev mot andra är att personen är ung. Det är en klar nackdel då det är enkelt för människor att ifrågasätta kompetens utifrån ålder och även förlöjliga personen genom att insinuera att denna unga person tar sig själv på alldeles för stort allvar.

Antingen får vi acceptera att även unga är kompetenta, att även de ska granskas, men att de då måste få möjlighet att delta i politiskt arbete på samma villkor som äldre. Att de är lika viktiga på möten som andra, och att det motiverar deras resor på samma sätt som äldres.

Eller så får vi bestämma att unga inte är lika viktiga och eventuellt inte lika kompetenta som äldre. Då ska inte heller unga som är politiskt engagerade behöva utstå granskning av journalister som letar sensationer och älskar drev.

Tror vi att det är väst mot islam har terroristerna vunnit

Det blev en mörk måndag. Ett mord i Ankara på Rysslands ambassadör, en massaker på ett islamskt center i Zurich och så attacken på julmarknaden i Berlin.

Dessa dåd är fasansfulla och avskyvärda. Det är attacker på det öppna samhället. Samtidigt ska vi minnas att terrorism är politik. Frågan är hur våldsmännen vill påverka oss. Sanningen är den att såväl Europas högerextrema som extrema islamister vill skapa en konflikt mellan Västvärlden och Islam. De jobbar i en slags växelverkan för att skapa misstro och underblåsa konflikten i syfte att starta ett krig.

När extrema islamister skjuter en ambassadör eller kör en lastbil rakt in i en folkhop som julhandlar är det en attack på det öppna samhället. Men det är viktigt att inte lura sig till att tro att det är en attack på väst eller på västerländsk demokrati eller mot västerländsk kultur. När en man går in i det islamska centret i Zurich och skjuter moskebesökare är även det en attack på det öppna samhället.

Vi måste göra skillnad på att det är det öppna samhället som är under attack och inte västvärlden. För det är inte Väst mot Islam. Börjar vi tro att det vi ser är en konflikt mellan Väst och Islam har terroristerna lyckats. De vill sprida misstro och hat. De vill underblåsa konflikten och slita sönder det öppna samhället som består av människor av olika tro och bakgrund.

Gick det att bygga en fabrik som tillverkade mod vore det en kommunal angelägenhet

Det var en lång och bitvis irriterad debatt om kommunens satsning på
biogastillverkning när Örebro kommunfullmäktige möttes i onsdags förra veckan. Flera partier, ledda av moderaterna, är emot att kommunen satsar på produktion av förnyelsebar energi. De kallar det för slöseri med skattemedel.

Det nämndes även i debatten att det inte
är försvarbart att kommunala bolag går med underskott år efter år. Det sades att detta är att leka affärer. Att ta risker med skattebetalarnas pengar. Att det inte är en kommunal angelägenhet. Låt oss återkomma till detta lite senare.

Syftet är att agera för klimatet
Själva syftet med biogasbolaget har aldrig varit att tjäna pengar. Precis som med en kommun handlar det om att skapa andra värden. Att samarbeta för att lösa problem tillsammans. Det är viktigt att påminnas att biogasbolaget startades för att det var brist på förnyelsebart drivmedel. Biogasen behövs för att fylla tankarna i stadsbussar och kommunens bilar. Därför valde kommunen att börja producera själv för att skapa en trygghet att kommunen kan fungera även om oljan tar slut.

Redan från start har det varit uppenbart att det tar år innan det nystartade biogasbolaget skulle vara igång. Det skulle ta tid att få igång produktionen och att skapa en hållbar ekonomi i bolaget. På grund av problem i produktionen har bolagets ekonomi påverkats vilket var anledningen till ärendet hos kommunfullmäktige. En åtgärdsplan finns för att göra vissa nyinvesteringar och att skapa gröna siffror i bolaget, för detta krävdes beslut i fullmäktige.

Säger nej till klimatbra bolag men ja till klimatdåliga
Det är ganska anmärkningsvärt att bland annat moderaterna är emot vindkraftsbolaget och biogasbolaget, samtidigt som de är för flygplatsbolaget. Värt att nämna är att flygplatsen går minst lika knakigt, får nya bidrag och lån från kommun och region när ekonomin inte lyfter.

Jag kan ju delvis hålla med moderata företrädare när de säger att vi inte kan acceptera att bolag år efter år går med underskott. Som inte tycker vi ska leka affär med skattebetalarnas pengar. Som tycker det finns gränser för vad en kommun ska göra.

Mitt och Miljöpartiets perspektiv är dock att vi bör göra undantag från detta för att kunna satsa på förnyelsebar energi och att försöka lösa klimatutmaningen. Vi anser det behövs tas vissa ekonomiska risker för att värna miljö och klimat. Åtminstone för att försöka få upp bolagen på fötterna så det blir hållbart på sikt.

Hur Moderaterna utifrån detta försvarar sin hållning kring att stötta flygplatsen är för mig oklart. Hur försvarar de att vi betalar för en flyglinje till Köpenhamn och satsar pengar på marknadsföring i syfte att skapa en efterfrågan på flyg som inte finns. Att det offentliga år efter år stöttar och betalar för en flygplats som går dåligt?

Saknas mod och en tydlig linje
Hur kommer det sig att de är emot alla bolag som gör klimatnytta, men är för bolaget som bidrar negativt och skapar utsläpp. Kommunledningen lyckas åtminstone kompensera för de utlägg som de är med och skapar med sin politik.

Det förvånar mig att de inte är beredda att ta risker när vi står inför beslut som kräver mod. Såsom att ta ekonomiska risker för att få fart på biogasproduktionen. Så vi har nåt att köra bussar och tjänstebilar på utan att förstöra klimatet.

Däremot är de beredda på att ta risker när det krävs mod att låta bli. Såsom att fortsätta leka flygplatsaffär med skattebetalarnas pengar. Trots att vi vet att vi måste minska våra flygresor och minska flygets klimatpåverkan.

Mod är sannerligen en bristvara. Kunde vi starta ett kommunalt bolag för att tillverka det skulle jag vara för det! Då kanske det skulle finnas mod nog i Sverige för att ta viktiga beslut för framtiden såsom beslut om nya storregioner, investera i höghastighetståg och att säga nej till inviter om att samarbeta med Sverigedemokraterna.