Diktatorn som blev en mjukis har tagit över Gamla teatern

20140430-173029.jpg
Det här är Östersunds hotellkung. Han heter Stefan Karlsson och äger och driver Gamla teatern och Holiday club, plus några till.
Men mest ser han fram emot att skapa ett jämtländskt svar på Moulin Rouge av Gamla teatern.
– Lite burleskt och vågat påklätt, mycket tyger, mustiga färger och dans, säger han och tar plats på teaterns vackra anrika scen.
Annars har Stefan Karlsson helt ändrat ledarstil, från diktator till mjukis.
– Jag var envåldshärskare som jagade pengar och framgång. Jag pekade med hela handen. I dag ser jag mina medarbetare som en tillgång, som behöver uppmuntran, säger han.

Säg nej med gott samvete!

På sista tiden känns det som att jag bara sprungit omkring och sagt ja till en massa saker som jag egentligen inte vill göra.
Jag vet, det anses positivt att säga ja till allt.
Men till slut blir det bara till en belastning. Jag vill ju helst bara sitta under korkeken och lukta på blommorna.
Nu tänker jag börja säga nej ett bra tag, tar inte på mig något som jag inte vill göra, allt för att kunna slappna av. Jag tror att vinsterna är stora.
Man måste inte hålla allt heller, och det går bra ändra sig och säga nej i efterhand. Att ändra sig är en mänsklig rättighet!
Och det finns inga måsten.
Jo, två:
Man måste välja.
Och man måste dö.

Den gömda familjen

Hon är ensamstående kvinna med två söner, 13 och 15 år gamla. Hon har jobbat som flygvärdinna och rest mycket, men har sedan hon skiljde sig från sin man i Irak, hamnat i en fruktansvärd situation.

Efter skilsmässan försvann mannen och hennes svärfar och svåger tog över uppfostrande av både henne och sönerna. Hon skulle tvingas gifta sig med sin svåger för att denne skulle ta hand om pojkarna. Om hon vägrade skulle hon tvingas lämna ifrån sig sina barn och själv kastas ut på gatan. Hon har också blivit våldtagen av sin svärfar.

Nu sitter hon och berättar detta för mig i ett hus någonstans i Jämtland.

Hon kom hit i februari och bodde ett tag på Grytans läger för asylsökande, men har fått nej på sin vädjan om att få stanna i Sverige. Hon och sönerna ska utvisas till Ungern, eftersom de på sin resa till Europa stannade i Jordanien och via den ungerska ambassaden sökte turistvisum. Enligt Dublinförordningen är därför Ungern att se som första asylland.

I förra veckan transporterades de tre till ett hotell för avvisning i Stockholm. Där tillbringade de två dagar, men när hon såg sina söners sorgsna ögon kände hon att hon inte kunde göra detta mot dem.

Så de avvek.

Hon tog med sig sönerna och tog tåget tillbaka till Jämtland.

Och nu gömmer de sig här.

Kvinnan har dessutom drabbats av en svår sjukdom i ena ögat som gör att hon kan bli blind. Nu vill hon få den operationen gjord i Sverige, helst i Östersund, sedan vet hon inte längre vad hon ska göra.

– Jag vill inte bryta mot lagen och jag vill inte gömma mig, jag kanske följer beslutet om att lämna Sverige, säger hon uppgivet.

 

Vedlädje

20140429-071946.jpg
Vedgubben har fått vårkänslor.
I skogen mellan Aspås och Näversjön har han sitt eldorado. Där samlar han ihop sin ved, sågar och klyver. Så vilar han, tar fram sin termos och dricker kaffe.
Fram på eftermiddagen tar han sin cykel och trampar hem.

Vad hände Elias Eliasson?

Gubbtäcksfärd med kollega Per Lindh i dag. Rotade fram en gammal kriminalgåta med en död man som hittades vid festplatsen på Galhammarudden på 1960-talet.
Vad hände egentligen med 37-årige Elias Eliasson? Mord? Olycka? Självmord?
Det viskades om att bygden höll tyst och slöt upp kring en eventuell gärningsman. Men kanske ändå bara spekulationer.
Någon som har en susning?

20140428-222800.jpg

Vann rätt politiker?

Nu recenseras mötet mellan Reinfeldt och Löven i Aktuellt. Två ledarskribenter talar om för oss vem som vann och vem som fick mest poäng.
Ungefär som Talang, eller Idol, eller Lets dance. Det fattas bara skyltar med poäng.
Jag blir bara trött, trött. Låt oss själva ta ställning!

Att man kan bli så jävla ful!

Spegelbilden är dock bara en gimär. Inte fan ser jag ut på det där viset, det är ju glaset i spegeln som är minst hundra år gammalt och handblåst.

Då blir det som det blir. Hur i hela fridens dagar de kunde ha koll på sitt utseende för i väla det begriper jag inte. Men lite skrattspegel blir det ju. Men inte fanken tror jag att de stod och skrattade åt sin egen spegelbild förr, de hade nog andra, tyngre och svårare saker att fundera över än hur de tog sig ut i en spegel.

Men intressant är det ju, att man kan bli så jävla ful. Je ruskes!

Pluskvamperfekt är grejen

Låt oss tala om pluskvamperfekt.
Jag hade så gärna velat det, om någon hade hakat på?
Okej, då hade jag rätt, ingen hade tid eller lust.
Men jag hade egentligen ingen större ambition med det annat än jag hade velat lyfta fram ett tempus som få hade tänkt på.
Pluskvamperfekt. Om du hade smakat på ordet hade du förstått.
Det hade i alla fall jag.
Eller hade och hade, men kul hade det varit.

Hälsning från Nasttjärn

20140427-173927.jpg

Sänder en hälsning från Nasttjärnbacken. En ynnest att få sitta här på förstukvisten och lyssna på våren.
Tänker på situationen, lyckan och glädjen att ha detta bara någon kilometer hemifrån. Den djupa slingrande stigen under höga furor. Den trollska tjärnen omfamnad av skogen. Jag bara njuter. Har suttit här en dryg timme nu. Bara filosoferat. Lyssnat. Spanat i motljuset bortöver tjärnen. Hör du älgen som plaskar bort genom träskmarkerna? Den flyende anden? Hör, gäddans slag i vassen!
Så underbart fridfullt.
Går hem när blåkvällen kommer. Kanske stöter jag på en bäver i ån då.

20140427-175021.jpg