Heta, varma, lyckliga Brännagården!

När Jonas Sjöstedt, som är vänsterpartistledare och emot privat drift av exempelvis äldreboenden, under Alemdalsveckan i somras lyfte fram äldrekooperativet Brännagården från Högarna i ett tal, ja, då tänkte jag att det måste vara unikt.

Ett drygt halvår senare, i fredags, åkte jag dit under det vackra, mjuka snöfallet och hittade ett varmt, glödhett boende mitt i en snödriva i skogen.

Brännagården. Så klart. För hettan, värmen, eldsjäleriet och glöden förstås.

Titta på gubbarna, de har kul. Gunnar till vänster, 98 år, trivs utomordentligt bra på hemmet. Han gör två promenader om dagen i omgivningarna.

– Det är därför jag håller mig pigg, säger han. Man får inte bli sittande, då är det färdigt fort.

Robert Eriksson, till höger, är några år yngre. Rena lillpojken i jämförelse och nästan 20 år yngre. Men de båda håller ihop i vått och torrt.

Han pratar om Östersunds Fotbollsklubb.

– Jag åker på deras hemmamatcher, det är det bästa jag vet, säger han och rabblar några av spelarna han tycker om.

Nu ska de snart äta middag och de gnabbas lite med undersköterskan Torgne Tojje Haraldsson, 33-årig personal, som alla älskar. Han är människovän, säger de.

– Fast nu ska vi väl passa på och klaga när pressen är här, säger Robert och alla skrattar.

– Tänk på att det får konsekvenser när han har åkt, säger Tojje skämtsamt.

Och så skrattar de ännu mer.

Så här ser dagarna ut på ett ungefär. Mycket glädje, och humor.

– Vi är som en familj, säger Olga Karlsson flera gånger. Hon är också i personalen och arbetskamrat med Torgny. De två och Bea, från Thailand, packar ihop sig i en soffa i korridoren och de hinner knappt sätta sig förrän Olga säger något roligt som de skrattar åt.

Det kändes som en ynnest att få åka dit en vinterdag. Det var som att man smälte en bit. Det var som om våren höll till därinne i väntan på att bli utsläppt.

Vinter på riktigt

(null)
På väg till Högarna. Passerar Fagerland och nu är det vinter på riktigt. Högvinter. Precis som det ska vara när vi går in i februari.
Ändå ljusnade det när jag kom in till stan i morse.
Kan det vara första vårtecknet?
Eller att skatorna rumsterar kring boet högt uppe i häggen. De har hållit på i flera dagar nu.
Här är Högarna!
Hörs.

Jag har blivit med skägg

(null)
Jag har läst att varje skägg har en historia.
Det här är mitt skägg.
Det har också en historia. En mörkare historia egentligen. Från att ha varit mörk, mörk blond till dagens ljushet har det gått några decennier.
Sanningen är att jag slutade med den dagliga rakningen samma dag som jag sa upp mig på regementet för att bli journalist. Sedan dess har stubben funnits där, mer eller mindre.
Nu är det mer.
Och det växer. Så man kan säga att jag är en i mängden i den skägglöpeld som går på jobbet just nu.
Män med skägg är mer sympatiska och mer sexiga, sägs det.
Vad tycks?

Broberg och föraktet för den svage

Bandymatchen mellan Broberg/Söderhamn och Östersunds BS slutade med förkrossande 23-2 till Broberg.
Det är kanske inget konstigt med tanke på att Broberg är en anrik bandyklubb från Söderhamn och Östersund bara är i början på sin karriär med många unga spelare.
Nu blev de förnedrade av sina motståndare som jublade vilt när de gjorde 16-2,17-2, osv. ÖBS:arna blev hånade av sina motspelare och ÖBS-ledaren Tomas Lilo säger i en intervju med op.se att motståndarlaget Broberg/Söderhamn ville förnedra dem, att de ville ha kul på deras bekostnad. Att de också hade flera spelare än tillåtet antal med från elitserielaget.
Det här är idrott när den är som sämst.
Föraktet för den svagare, för den som förlorar, det är i grunden fascism.
Kanske ligger det i tiden.
Och jag undrar hur klubbens ledare tänker som tillåter att detta förakt får fortgå.
Det är samma förakt som jag kan se när Sverigedemokrater förminskar flyktingar och utsatta tiggare.

De e bar å dans, Ingemar!

Jag är inget större fan av Let’s dance på fyran, men när drevet nu går för att Ingemar Stenmark drar på sig dansskorna, då triggar jag igång.
Kritiken handlar ofta om Stenis som den manlige folkhjälten, mannen från vidderna, mannen som aldrig skulle förnedra sig och fjaska till sig i ett fjollprogram med Tony Irving som domare.
Och så gör han ändå precis det och det borde få dammet att ryka från ögonlocken på alla machokrönikörer som nu i stället föraktar honom.

Ingemar bryter mönstret, och skiter fullständigt i vad andra tycker. Det var ju det som gjorde att vi älskade honom i skidbackarna. Så även nu!

Pappa var en dragspelskung

IMG_9564.JPGMin pappa Knut var dragspelskung på helgerna och timmerhuggare på vardagarna.

Det låter större än vad det var, men när han var ung hemma i Hotagen var han flitigt anlitad för att spela på baler och bröllop och födelsedagskalas. Han hade med sig olika musiker som kompade.

Han var duktig att spela och han var ibland på ena sidan gränsen (Gunnarvattnet) för att nästa dag vara på den norska sidan och underhålla. Han blev känd i de trakterna och det händer än i dag att människor som har känningar i de trakterna kommer ihåg min far när de hör mitt efternamn.

Va? Är du pöjken at n’Knut?

Javisst, jag är pojken åt n’Knut Nolavika. Oftast får de då något varmt i ögonen och det gör mig glad.

Extra glad blir jag nu när jag fick en cd-skiva i min hand direkt från Kjell-Erik i Hoven Droven. Bo Lyckligs gammeldansorkester har kommit ut med ett knippe gammeldanslåtar. Och där finns min pappa med som både kompositör och upphovsgivare till några av låtarna. Främst är det kanske låten Flickan från Åse kalkbruk, som min pappa gjorde i början på 1980-talet när han var gräsänkling och min mor (som kom från Åse) var på semesterresa.

Han sa: Kan Jularbo göra en låt som heter Flickan från Hyltebruk så kan väl jag göra en om en flicka från Åse kalkbruk.

Den melodin är lite annorlunda eftersom den är gjord i moll och spelas på ett durspel. Det låter vackert. Och när nu Bo Lyckligs orkester med Bosse Lindberg, Kjell-Erik Eriksson, Jens Comén och Pedro Blom tar fram den lyfter den ytterligare. Så vackert, och så fint. Bo Lycklig gör mig lycklig.

Här tre varianter av låten:

Bo Lyckligs version

Black metal-version

 Knut spelar själv

IMG_9565.JPG

Inte trovärdigt av Birro

Krönikören Marcus Birro fick sparken från Expressen och är nu krönikör i Tidningen Härjedalen.
Hans första krönika handlar om journalisters förakt för landsbygden.
Samtidigt svingar han hejvilt och generaliserar till höger och vänster. Han drar till exempel alla journalister över en kam och han föraktar den medelklass som ”gillar olika”.
Eller när han själv lite föraktfullt beskriver människor i svenska småorter som fattiga suputer som röstar på SD.
Så här skriver han bland annat:
”Det har gått så långt att vänstern föraktar de svaga. För de svaga är de unga männen på landsbygden, i de små orterna, som släntrar in på den lokala syltan för styrkedryck runt lunch redan. De gråtfärdiga gågatorna runt om i landet är fulla med dessa människor. Vem talar för dem? Vem lyfter deras röst? Vem tar de på allvar? Vem sätter sig ner och lyssnar på deras historier?
De fattiga röstar på SD och kommer aldrig få råd med att köpa en trång trea för närmare fem miljoner.”

Det där är inte trovärdigt, Birro! Vi är inte särskilt många på landsbygden som känner igen oss i den bilden. Den är skev och falsk.
Fakta är att de allra flesta SD-anhängarna procentuellt sett finns i Stockholm och Skåne. Norrland och dess småorter ligger fortfarande långt under riksgenomsnittet när det gäller SD-röster i valet.
Lättvindigt svingande utan trovärdighet, tycker jag. Birros resonemang späder nog bara på föraktet för journalistiken och den hjälper SD i jakten på fler anhöngare.

Häll inte ut mjölken!

Naturligtvis ska bönder ha bättre betalt för mjölken. Det tycker även jag.

Men att hälla ut den i protest som några bönder i länet nu tänker göra?

Nej, där går gränsen. Att hälla ut mjölk är i mina ögon som att skogsägaren skulle fälla all sin skog i protest, att bilhandlaren skulle skrota alla bilar, att ÖP skulle komma ut med blanka papper eller tomma webbsidor.

Att hälla ut mjölk är att hälla ut ett livsmedel som skulle kunna göra stor nytta i världen, som skulle kunna mätta, bota och göra livet lättare för många människor.

Att hälla ut mjölk är, oavsett pris eller efterfrågan, inte okej.

Om mjölkbönderna vill få upp ögonen på folk, gör vad som helst annat, kedja fast er vid mjölkdiskarna, lasta era traktorvagnar med gödselstackarna och töm dem framför portarna på Arla eller andra bolag det gäller!

Spill bara inte ut mjölk, för vi är många som gråter då.

Läs mer här

 

 

Norrlands ”underlägsna” raser

Tittade på dokumentären om rasbiologen och skallmätaren Herman Lundborg i går. Kontentan:
”Berättelsen om rasbiologins historia är inget man hittar i svenska läroböcker. Ändå har den haft så stor betydelse för kolonialiseringen av Norrland och samhällsekonomin. Mycket av det svenska välståndet byggdes med naturrikedomar från Norrland.”
Och gör än i dag kan man tillägga. Samer trängs undan när turism och äventyr ständigt utökar sina lekområden.

Dokumentären går att se på svtplay fram till 22 april.