Expressens resa i Fattig-Jämtland

Så har det hänt igen.
En kulturskribent från en av de stora kvälksdrakarna, i det här fallet Björn Barr, Expressen, sänds ut i ”periferin, bushen, vischan”, välj själv, för att leverera en reflektion.
Han åkte till Östersund, en exotisk plats i det Expressens kulturredaktion troligen skulle skriva, ”Norrland”.
Det är mellotider. Östersund är i fokus.
Men Björn Barr har troligen redan tömt ut alla idéer, så vad göra?
Tja, man kan ju alltid ta till en gammal fin storstadsredaktionsteknik, man förminskar, man föraktar, man förlöjligar.
När han inte hittar något bra att skriva om i Östersund eftersom det mesta tydligen är som i vilken svensk stad i övrigt som helst, ja då blir det en föraktarkrönika.
Ur storstadsperspektiv.
Ur Södermalmshorisont.
Ur ”vi som är riktiga människor i storstaden-synvinkel”.
Och så skriver han en krönika om en stad i dvala och misär, tydligen, vars invånare tycker ”det är kul att det händer något”.
Det är kul när det händer något!
Det var vad han hittade. En namnlös taxichaufför (om han ens träffat någon) som tyckte att ”Det är väl kul att det händer något”.
Och så bygger han allt på det och hela krönikan andas sedan förakt.
Som att det aldrig händer något i Östersund. Som att Östersund är att jämföra med en döende bruksort?
Som att Östersunds stund i rampljuset står och faller med en melodifestival, eller en världscuptävling på skidor?
Nej, Björn Barr, och, nej, Expressen, det här hade ni kunnat göra mycket bättre.
Det är ju kul när ni en gång masar er hit, men försök då vara lite konstruktiv, och sprid inte era redan förankrade fördomar om oss som råkar bo här.
Det här var inte ens kul att det hände, det var bara drygt.

Här är artikeln:
http://www.expressen.se/kultur/det-ar-kul-nar-det-hander-nat/

Publicerat av

Stefan Nolervik

Stefan Nolervik

Bloggare, skribent & krönikör på Östersunds-Posten.

17 reaktioner på ”Expressens resa i Fattig-Jämtland”

  1. intressant. Tragiskt. Sverige.

    Idag hörde jag ett inslag på Radio Jämtland. Det handlade om planerna på en traktordemonstration på riksväg 321. En protest mot makthavarna. Den här gången var det inte mot makthavarna på Södermalm. De protesterande var inte bosatta i den största staden i länet. Nej. Den här gången gällde det hallenbornas protester mot makthavarna i Järpen.

    Jag fick mig en tankeställare. Sverige är det land i EU där urbaniseringen går snabbast. Det vet vi redan. Kommuner runt om i landet beklagar sig att staten inte tar sitt ansvar. Jobben hamnar i storstäderna. Arbetstillfällen försvinner från Östersund och andra städer. Samtidigt gör politikerna i Östersund samma sak. Jobben i länet koncentreras till Östersund. Kommunerna runt residensstaden är missnöjda.

    Politikerna i Åre i sin tur fortsätter på den ”korrekta” politikerbanan. Nu ska skolor och service bort från Hallen och centraliseras i Järpen. Ser de inte sambandet? Ser de inte att de är precis som sina storepolitiker i Stockholm?

    Det blev en lång utläggning. Men. Nolervik? Ser du inte ditt samband med kulturjournalisten från Södermanlm. Hur ofta handlar inte dina artiklar om fattig-byarna i länet? Platser där inget händer. Övergiva stugor. Artiklar där höjdpunkten ironiskt nog handlar om att majbrasan tänds. Kaffe och bullar på föreningshuset. Alla är glada och nöjda. Det händer ju något i byn!
    Ser du inte?

    Här är länken: http://t.sr.se/1DEJSK1

    1. Jag håller med om mycket Lars. Stad och land-konflikten finns överallt. Det är jag också medveten om. När det gäller mina reportage från byarna och den här artikeln av Björn Barr ser jag en väsentlig skillnad, jag vill beskriva med en äkta kärlek, jag vill lyfta enkelheten och vanligheten till något större, hans artikel tycker jag lyser av förakt. Hans problem är att han har ett utanifrånperspektiv. Jag bor mitt i byn. Det är min upplevelse.

  2. Äsch, så illa var det inte. Tycker det snarare är intressant vilken skillnad det är på människors perspektiv bara ~60mil söder ut i samma land. Jämför man med större städer är det väl klart att Östersund verkar dött, men då är det väl bara att flytta härifrån om man föredrar mer liv?
    Om människor blir så upprörda över det här känns det snarare som om krönikan träffade en öm tå, skäms folk över att bo över en lugn stad i Norrland?

  3. Varit utflyttad jämte och svensk i snart 15 år. Varje gång jag besökt Östersund och Jämtland (i genomsnitt vartannat år), så har det slagit mig vilken positiv utveckling som speciellt Östersund genomgår och har genomgått.
    Jag förstår frustrationen, när riksmedia speglar livet i Jämtland och Östersund på ett orättvist sätt.
    Men jag tror också att Jämtar har lite lätt för att överreagera på en sån här Expressen-artikel. Ni har ju, de facto, visat de senaste 15 åren, att ni kan stå på egna ben. Inte behöver ni nån draghjälp i media för att göra länet attraktivare. Och då tror jag inte heller att en ”negativ” artikel kan göra någon skada.
    Det behövs bara lite mer av positivt ”Republiken-Jämtland”-tänkande. Jag drar mig till minnes hur en Jamtamots-politiker en gång uttryckte sig när järnvägen mellan Sundsvall och Östersund planerades att läggas ner…
    -”Sundsvallarna kommer att bli total-isolerade”…
    Det finns säkert nåt sätt, ni nu kan kan ta och ”isolera” Stockholmarna lite också…Gör inte så stort väsen av att ”de” kommer och hälsar på. Gör mer väsen nere i Stockholm, av de Jämtar som gör innovationer, driver framgångsrika företag, och som arbetar för att dra jobb till länet.
    //Per A

  4. Vad tycker du själv är skillnaden mellan den journalistik du nu kritiserar och din artikel ”Bräcke by night -fylla och fight”?

    1. Skillnaden tycker jag är att jag lät två ungdomar i Bräcke berätra sin historia utan skönmålningar. Björn Barr beskrev sina egna reflektioner efter att ha talat med ett par politiker och en taxichaufför.

  5. Nämen kära herr Nolervik, tycker denna artickel påminner väldigt mycket om skräpjournalistiken du åstadkom när du var och ”intervjuade” ett par inflyttade gymnasieungdommar här i Bräcke.
    Sämre smörja har jag knappast läst, fick mig ju dock att säga upp prenumerationen så något gott fick jag ju ut av det.

    1. Fast den artikeln var två ungdomars raka berättelse om livet i Bräcke. De fick möjlighet att berätta om sin situation, om utsatthet och ett parallellt liv i Bräcke. Det var alltså inte min bild av Bräcke som kom fram.

      1. Sen kan man ju undra varför du åker till just Bräcke och intervjuar två ungdomar. Har inte sett motsvarande intervju från Krokom/Offerdal…….

        1. Den frågan är inte så svår att svara på. Det hade varit gängbråk i Bräcke mellan invandrarungdomar och ungdomar från fordonsgymnasiet i den vevan. Jag kom i kontakt med en av ungdomarna som ville betätta hur det var att bo och leva som ung i Bräcke. Det blev ju deras berättelse om hur de upplevde situationen. Deras röster kom till tals. En av mina uppgifter som journalist är just den, att ge unga utsatt en röst.

  6. Ber så mycket om ursäkt Nolervik att jag svarade så. Jag är glad att det händer något och hela stan lever upp. Butiker, bussar och caféer alla laddade för mellon. Det är väl alltid roligt att det händer något större här.

    1. Hej taxichauffören! Du behöver inte be om ursäkt. Du svarade bra. Jag vänder mig mot hur skribenten sedan i föraktfull ton vände detta till att beskriva Östersund som en näst intill död stad i Norrlands inland. Du är bra

  7. Hej Stefan Nolervik – och alla ni i kommentarsfältet!
    Det är kul när det händer något när man skriver en text. Många artiklar passerar tyvärr helt obemärkt under radarn. Men mitt reportage från Östersunds Melodifestivalyra engagerade uppenbarligen till den grad att flera osanningar börjat spridas.
    Först och främst: Jag är inte från Stockholm. Jag är född och uppvuxen i Göteborg, en stad som verkligen vet vad det innebär att leva med ett lillebrorskomplex. Och även där var det kul när det hände något. När jag var liten längtade man till Triple & Touchs uppträdanden på Göteborgskalaset. Inte för att det var speciellt bra, men för att man fick äta langos och att det äntligen hände något i en industristad som helt tappat riktningen.
    Jag bor inte heller på Södermalm, eller någon annanstans i Stockholms innerstad. Dit räcker vare sig mina kontakter eller kontanter.
    Detta om detta, nu över till själva texten: En uppmärksam läsare hade sett att jag INTE beskriver Östersund som en död stad. Befolkningen ökar, och kommunens kassa står stark. Däremot var det en unison hyllningskör till arrangemanget som mötte mig, både från politiker och privatpersoner (alla som jag har pratat med finns förstås inte med i texten), och alla återkom till samma fras. Det tyckte jag var intressant att skildra.
    Kanske är det så att det är en allmänmänsklig känsla att det är kul när det händer något?

  8. Det var väl tur att du fick svar från Björn Barr. Det kanske hade varit bra att kolla upp fakta och inte anklaga någon för att vara stockholmare och Södermalmare utan att riktigt veta säkert. Bra också att du fick svar från taxichauffören så fick du veta att han inte bara var påhittad.

  9. Har funderat på hur vi pratar och vad vi menar i Jämtland. Att säga ”Det är kul när det händer något” innebär inte (som det kanske gör i andra delar av Sverige) att det INTE händer något annars. Framåt var riktningen!

  10. Björn Barr:
    Lillebrorskomplex mot Stockholm? Jag är ifrån Blöteborg jag med och det där har jag då rakt aldrig känt. Tvärtom jag är stolt över mitt usprung och i Stockholm har jag inte känt av komplexet du beskriver. Kanske jag har haft tur.

    Fast jag kan ju aldrig låta bli att kalla Göteborg för Sveriges Framsida. Alltid retar det någon.

    Jämtland är ett paradis och Östersund min andra hemstad och där har jag haft mitt livs bästa upplevelser, jag blev jämtländsk republikan i tidiga år och hyser en vördnad för landskapet, en djup vördnad. Nälden och Alsen ligger mig väldigt varmt om hjärtat.
    Min man är från Stockholm, en äkta söderkis som precis som jag är på rymmen häruppe där vi bor 300 m. innan Höga Kusten bron från Härnösand räknat!
    Och nu har jag blivit både Ångermanlandsambassadör och likväl Skåneambassadör, då jag flyttat hit från Skåne, Trelleborg, där jag bodde innan.
    Milde himmel! Sverige är fantastiskt!

    (När jag säger att Göteborg är Sveriges Framsida brukar min man säga: – Hur kan ni vara det när ni har ett fotbollslag som heter Häcken?)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *